Interpellationssvar - Skattestopp för landets kommuner och regioner - 2024-02-08

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om jag kommer att driva på för ett skattestopp, hur jag ser att ett sådant skattestopp skulle utformas och hur jag anser att ett sådant skattestopp skulle kunna påverka kommunsektorn och dess självstyrelse.

Höjningen 2024 av den genomsnittliga totala skattesatsen, alltså skattesats till kommun och region, är 13 öre. Det är den största höjningen vi har sett i Sverige sedan 2015. Skillnaderna i skattesatser i landet ökar därutöver. I år betalar en person som bor i kommunen med den högsta skattesatsen i landet 6 kronor och 32 öre mer i skatt per hundralapp än en person som bor i kommunen med den lägsta totala skattesatsen.

Det ekonomiska läget i kommunsektorn är ansträngt 2024, och många kommuner och regioner behöver vidta åtgärder för att nå en ekonomi i balans och en god ekonomisk hushållning. De ekonomiska prognoserna visar att läget kan förbättras 2025. Den långsiktiga utvecklingen innebär dock att kommunsektorns finansiering fortsätter att påverkas av den demografiska utvecklingen. En sjunkande andel av befolkningen kommer att vara i arbetsför ålder framöver, vilket påverkar skatteunderlagets utveckling negativt samtidigt som det leder till ett ökat kostnadstryck i kommuner och regioner. Det här kan sammantaget innebära ett fortsatt tryck uppåt på skattesatserna.

Vi behöver överväga åtgärder för att på ett långsiktigt och hållbart sätt möta dessa utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett väl fungerande kommunalekonomiskt utjämningssystem är viktigt för att motverka skillnader i skattesatser som beror på strukturella faktorer som kommunerna och regionerna inte själva kan påverka. Vi behöver också överväga åtgärder som stärker kommunernas kapacitet och deras förutsättningar att kunna erbjuda en god välfärd. Vidare är åtgärder som främjar ett effektivt resursutnyttjande viktiga.

Det var mot den bakgrunden som regeringen i april förra året beslutade om tilläggsdirektiv till Utjämningskommittén som innebär att kommittén utöver att se över utjämningssystemet också ska lämna förslag för att motverka höga och ökande skattesatser.

Jag ser fram emot att ta del av Utjämningskommitténs förslag. Dessa kommer att beredas i vanlig ordning, och jag kan inte föregå den processen genom att redan nu redogöra för hur olika eventuella förslag ska utformas.

Herr talman! Läget i kommuner och regioner är mer än ansträngt. Det är ett väldigt tufft ekonomiskt läge framför allt för regionerna. Vi har en vårdkris där man måste göra sig av med viktig personal för att kunna klara sin ekonomi. Det är naturligtvis djupt oroande.

En del kommuner har för att klara välfärden och ekonomin känt sig tvingade att höja skatten. Det är också därför som det är högre skattehöjning i år än vad det har varit tidigare. Samtidigt lägger regeringen fram två tilläggsdirektiv till utredningen om hur vi ska fördela resurserna till kommuner och regioner. En av dem handlar om ett skattestopp.

Det känns väldigt märkligt i en tid när välfärden går på knäna att det viktigaste som regeringen vill göra är att stoppa höjd skatt och inte att rädda välfärden. Om vi verkligen hade ett likvärdigt system som utjämnade skillnaderna mellan kommuner och regioner kanske det inte skulle se så ojämnt ut. Många men inte alla av de kommuner som höjer skatten gör det för att klara att hålla näsan över vattenytan och klara en likvärdig välfärd till sina invånare.

Herr talman! I Sverige har vi ett unikt och väldigt bra system där alla beslut som kan fattas nära människor också fattas där. Det är det lokala självstyret. Det innebär att i riksdagen beslutar vi inte om frågor som kan beslutas av kommuner eller regioner.

En av grunderna i det är att kommuner och regioner kan ta ut skatt. Det är denna skatt, de statsbidrag som de får från staten och också avgifter och annat som gör att de själva kan besluta om hur de ska använda de resurserna. Det är grundläggande i det kommunala självstyret.

Om man satte in ett skattestopp - oavsett om vi kallar det mjukt eller hårt eller hur det utformas - skulle det begränsa kommunernas möjligheter att själva fatta beslut om både att kunna öka sina intäkter och att kunna fördela pengarna till det som de ser att de har behov av att göra. Det skulle vara en begränsning i det kommunala självstyret om något sådant gjordes.

Nu säger civilministern i svaret att det inte är säkert att det blir så och att man inte vet hur det blir. Men att regeringen ger ett tilläggsdirektiv till utredningen ger naturligtvis en indikation. Det är så regeringen agerar. Den vill visa för en utredning att det är detta den vill att utredningen ska fokusera på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan sak är något som man hänvisade till under ett seminarium med Svenskt Näringsliv. Svenskt Näringsliv driver på för det som man kallar mjukt skattestopp. Om kommuner och regioner höjer skatten ska de bli av med statsbidrag. Det bekymrar mig att civilministern svarade att man inte är helt främmande för det.

Jag vill veta: Hur ställer sig statsrådet till frågan? Är han beredd att införa ett mjukt skattestopp eller ej?

Herr talman! Jag går egentligen inte in i denna debatt för att diskutera själva sakfrågan om eventuella former för kommunala skattestopp och effekterna av dessa utan för att kommentera interpellationen på en lite mer principiell nivå.

Utredningen om kommunalekonomisk utjämning, som vi kallar för Utjämningskommittén, tillsattes 2022, och där är både jag och interpellanten Eva Lindh ledamöter. Den 23 april förra året fattade den moderatledda regeringen beslut om tilläggsdirektiv som innebär att kommittén nu även uttryckligen har i uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner. Däremot finns det inte, som interpellanten påstår här, något direktiv om att utredningen ska föreslå ett formellt skattestopp. Detta står inte i tilläggsdirektiven.

Däremot nämns i tilläggsdirektiven att vi i utredningen ska titta på åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser och att det kan behövas ytterligare åtgärder riktade till kommuner och regioner som syftar till att främja ett effektivare resursutnyttjande. Kommittén ska också analysera orsakerna till skillnader i skattesats mellan kommuner respektive mellan regioner. Ansvarigt statsråd för dessa tilläggsdirektiv är just statsrådet Erik Slottner.

Herr talman! Jag har nu snart 18 år bakom mig som riksdagsledamot. Jag har under alla dessa år faktiskt aldrig upplevt att en ledamot i en statlig utredning mitt under pågående utredning ställer krav på ansvarigt statsråd att berätta om sin och sin regerings exakta åsikt i detalj i en sakfråga som just är föremål för den pågående utredningen. Det blir en mycket märklig ordning. Om ansvarigt statsråd redan hade alla svar på frågorna skulle ju själva utredningen och direktiven till den bli helt onödiga.

Jag har därför en fråga till interpellanten Eva Lindh: Varför inte föra diskussionen i dessa frågor inom ramen för utredningen? Det är ju därför vi båda är ledamöter där.

Vad gäller själva sakfrågan tänker jag som sagt inte föregå utredningen, och jag tänker inte framföra vare sig min egen eller Moderaternas eventuella åsikt i de frågor som interpellanten ställer kring kommunalt skattestopp. Det tar jag i utredningen i den mån frågan blir aktuell.

Däremot vill jag framhålla att det är ett problem att kommuner och regioner alltför ofta väljer skattehöjningar framför kloka prioriteringar. Att ständigt höja kommunalskatten slår hårdast mot dem med låga och normala inkomster. Det är dessutom konstaterat i många utredningar och forskarrapporter med mera att det inte finns några tydliga samband mellan hög kommunalskatt och hög kvalitet i regioner och kommuner och inte heller mellan låg kommunalskatt och låg kvalitet inom verksamheterna i kommuner och regioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns kommuner med låg kommunalskatt som trots att man ger stora tillskott till utjämningssystemet bedriver en mycket kostnadseffektiv verksamhet och klarar att hålla nere kommunalskatten. Och det finns kommuner som trots enorma tillskott från utjämningssystemet ständigt höjer kommunalskatten och ändå inte lyckas leverera god valuta för skattepengarna till kommunens invånare.

Prioriteringarna lyser ofta med sin frånvaro. När en kommun exempelvis bygger ett nytt badhus för 1 miljard för att sedan tvingas dra in mjölken till skolbarnen för att kunna hantera kommunens ekonomiska kris får vi en tydlig illustration av uppenbart dålig kommunal prioritering. Detta är ett faktiskt exempel från norra Sverige. Och det är inte något extremt undantag; det är alltså tvärtom ett exempel i en växande rad av märkliga kommunala prioriteringar. Den som vill ha fler exempel - och det här kanske är något för Socialdemokraterna att titta på - på kommunalt och regionalt slöseri och oförmåga att prioritera kan hitta långa rader av exempel både hos Slöseriombudsmannen och hos Kommissionen för skattenytta.

Diskussionen om vad vi får för skattepengarna borde vi föra i riksdagen i stället för att en ledamot i en utredning diskuterar en fråga som just nu utreds med det statsråd som är ansvarig för den tillsatta utredningen.

Herr talman! För oss som följer den politiska debatten är det inte obekant att i den här typen av debatter, om kommunal ekonomi eller om statens ekonomi, är lösningen för borgerliga politiker sänkt skatt. Det är lösningen på de flesta samhällsproblem; sänkt skatt ska lösa väldigt mycket.

Här lyfter man nu igen från regeringens sida och från debattörers sida tanken om att inte bara sänka skatten utan också sätta ett stopp för hur hög skatten får vara i en kommun. I ärlighetens namn finns det givetvis inget egenvärde i att ta ut skatt. Skatt har vi av en anledning. Den är till för att finansiera våra gemensamma offentliga åtaganden, där vi har kommit överens om att det är bäst för oss alla att lösa saker gemensamt. Det måste vi finansiera på något sätt, och därför har vi skatter.

Men det är intressant att se denna diskussion också ur ett lite annorlunda perspektiv. Det finns nämligen ett antal kommuner, inte sällan nära storstadsområden, som ständigt sänker skatten. År efter år sänker de skatten. Det är oftast kommuner med väldigt hög bärkraft, där det finns mycket skatt att ta ut. Men de sänker alltså sin skatt.

Inte sällan påverkar detta kommunerna runt omkring, för i stället för att beskatta sina egna invånare ser dessa kommuner till att nyttja välfärden runt omkring sig. Det gäller till exempel kultur- och fritidsaktiviteter i andra kommuner. Man utnyttjar dessa i stället för att använda möjligheten att ta in skatt från sina egna invånare.

Det där blir inte särskilt rättvist i ett system där vi gemensamt ska finansiera våra åtaganden och där vi försöker se till att det blir en jämlik välfärd över hela landet. Då skulle man kunna tänka sig att överväga möjligheten att sätta ett skattegolv, det vill säga att kommunerna inte får ta ut hur lite skatt som helst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom statsrådet i denna debatt, och den SD-ledda regeringen, har en tanke om skattestopp är jag lite nyfiken: Finns det möjligtvis också en tanke om ett skattegolv?

Herr talman! Det är naturligtvis välkommet med den oro och de bekymmer som regeringen och statsrådet visar att man har för de växande skillnaderna mellan kommunerna. Det är nu en skillnad på nästan 7 kronor, det vill säga 6 kronor och 32 öre, mellan den kommun som tar ut lägst skatt och den som tar ut högst skatt.

Det är inte rimligt att skillnaderna får fortsätta att öka. Detta har uppmärksammats av flera regeringar genom olika statliga utredningar och i olika debatter i Sveriges riksdag. Genom åren har man också vidtagit olika åtgärder för att försöka hantera detta.

Men när man väljer att beskriva verkligheten kan man också välja vilka bilder man målar. Det är korrekt som statsrådet säger att den samlade genomsnittliga skattesatsen i kommuner och regioner nu ökar med 13 öre. Men den skillnad som uppstår på 6 kronor och 32 öre beror inte bara på det.

Det är 13 av Sveriges 290 kommuner som höjer skatten, men det är samtidigt 24 kommuner som sänker skatten. Detta ska man ta i beaktande, för det som har hänt i Sverige sedan 2000 är att den genomsnittliga kommunalskatten har ökat med 2 procentenheter - och detta i en tid då samhällets samlade skatteuttag, det som vi kallar för skattekvoten, har minskat med 7 procentenheter och nu närmar sig rekordlåga nivåer.

Det här får naturligtvis konsekvenser, och det har inneburit att vi har minskat skatteuttaget med cirka 400 miljarder kronor. Det är nästan 100 miljarder mer än kommunsektorns samlade utgifter för all skola och pedagogisk verksamhet. Det har skett en omfördelning. Man sänker det totala skatteuttaget och lägger sedan ytterligare krav på kommunsektorn att lösa sina uppgifter.

Statsrådet ska naturligtvis få möjlighet att svara på hur han ser på detta, men man kan ändå få intrycket att både den kris vi nu befinner oss i och den väg vi väljer framåt är politiskt skapade och inte ekonomiskt skapade.

Kommunerna har stora underskott. De har stora framtida utmaningar för att klara både den löpande driften och framtida investeringar. Samtidigt har vi en regering som inte visar något större intresse av att justera statsbidragen och ge kommunerna de förutsättningar de behöver för att klara sina åtaganden. Nu för man också fram ytterligare en tanke, nämligen att begränsa kommunernas möjlighet att själva ta in de intäkter de behöver för att klara sin verksamhet genom att förbjuda kommunerna att höja skatten. Man ger inget, och man förbjuder kommunerna att själva finansiera sin verksamhet.

Nej, den borgerliga utförsbacke vi nu ser Slottner och regeringen knuffa den svenska välfärden nedför är inte ekonomisk. Den är politisk. Detta kommer att innebära att man förändrar den svenska välfärden i grunden. Vi ser nu ett systemskifte där man utnyttjar ekonomiska argument för att svälta välfärden, minska våra gemensamma åtaganden och tvinga människor att ta ett större ansvar för sitt eget välmående, sin egen utbildning, sin egen äldreomsorg, sin egen barnomsorg och all annan välfärd som i dag finns i den kommunala sektorn. Det är mycket oroande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Det sista inlägget var verkligen ett inlägg för konspirationsteoretiker, måste jag säga. Jag ska inte använda alltför starka ord i den här talarstolen, men det var mycket konspirationsteorier och dolda anklagelser mellan raderna som lät skarpa men som naturligtvis inte hade någonting med sanningen att göra.

Jag har heller aldrig varit med om en debatt där man föregriper en utrednings arbete på det här sättet. Eftersom interpellanten Eva Lindh själv sitter i Utjämningskommittén kan man nästan undra om hon vet att utredningen kommer att lägga fram förslag om ett skattestopp. Jag har som statsråd inte gett de direktiven, men det verkar förutsättas att det är detta kommittén ska komma fram till. Det tycker jag är väldigt intressant.

Eva Lindh säger i sitt inlägg att välfärden går på knäna. Det är väldigt många hushåll som också går på knäna i dagens ekonomiska situation med urholkade reallöner, hög inflation och höga räntor. Då gör vi väldigt klokt i att i det längsta försöka undvika skattehöjningar - framför allt höjningar av kommunalskatten, som inte är en progressiv beskattning utan slår väldigt hårt mot hushåll med låga och medelstora inkomster.

Staten gör sitt till genom att förstärka jobbskatteavdraget för att ge några hundralappar till i månaden så att fler hushåll ska klara av sin vardag. Jag hoppas att kommunerna tänker likadant.

Det är väldigt svårt eller egentligen omöjligt för mig rent konstitutionellt att svara på de frågor som Eva Lindh har ställt till mig, men om jag får filosofera lite mer fritt kan jag säga att av 21 regioner i Sverige är det 2 som höjer skatten. Sedan är det ett antal kommuner som höjer och ett antal kommuner som sänker. Förutsättningarna ser alltså olika ut runt om i landet.

Detta med skattestopp är ju inte heller någon främmande fågel i svensk historia. År 1991 hade vi en socialdemokratisk regering fram till oktober som införde en form av skattestopp. År 1994 var det en annan form av skattestopp, då med en borgerlig regering. Åren 1997-1998 var det en tredje variant av skattestopp med en socialdemokratisk regering.

Även Lagrådet har sagt att man kan införa olika grader eller varianter av skattestopp utan att det är ett alltför stort övergrepp mot det kommunala självstyret. Där har vi i alla fall Lagrådets bedömning med oss.

Sedan tolkar Eva Lindh ett samtal på ett seminarium med Svenskt Näringsliv i höstas där jag sa att jag inte var helt främmande för ett skattestopp som att jag sagt att jag ska driva ett skattestopp. Det är väl väldigt stor skillnad mellan att inte vara främmande för någonting eller helt säga nej och att aktivt driva någonting. Vi får ju se vad utredningen kommer fram till.

Faktum är att om jag skulle svara på de frågor som Eva Lindh här ställer skulle garanterat någon ledamot från oppositionen, kanske från Socialdemokraterna, anmäla mig till KU för att jag lägger mig i en pågående utredning. Jag instämmer helt i det som Jan Ericson sa om att interpellationen i sig är olämplig eftersom den ställs av en ledamot som sitter i kommittén till det ansvariga statsrådet för en pågående utredning. Eva Lindh vet mycket väl att jag inte kan svara. Jag bör rent konstitutionellt inte svara på de frågor som ställs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan tycker jag att Peder Björk gjorde en logisk kullerbytta. Till att börja med säger han att borgerliga partier ser sänkt skatt som ett självändamål, räddningen på alla problem i världen. Jag har varit med om ganska många debatter där socialdemokrater har sett höjd skatt som lösningen på allsköns problem. Sedan gör han den logiska kullerbyttan genom att först säga att det inte finns något egenvärde med skatt och sedan öppna dörren för ett skattegolv. Då finns det väl verkligen ett egenvärde, om man nu tycker att det ska finnas ett skattegolv hos kommuner.

Herr talman! Nej, det finns verkligen inget egenvärde i att höja skatt. Vi vet också att när man höjer skatten på kommunal och regional nivå innebär det, eftersom skatten är platt, att många låg- och medelinkomsttagare får det svårt. Det är just därför vi, eller regeringen, behöver fatta beslut om att ge tillräckliga resurser till kommuner och regioner för att de inte ska tvingas att höja skatten eller säga upp personal och dra ned på välfärden. Det är därför det är så otroligt viktigt att vi stöttar kommuner och regioner så att de klarar av den välfärd som vi ju verkligen värnar om.

Det finns alltså inget egenvärde i sig. Men vi måste ge kommuner och regioner möjligheter att själva klara av det uppdrag och de uppgifter de har - att klara av sjukvården, skolan, äldreomsorgen och allt annat som vi verkligen tycker är viktigt.

Om man gör indragningar i den beskattningsrätt som kommuner och regioner har påverkar detta det kommunala självstyret. Jag tycker verkligen att det är en debatt som är viktig att hålla: Hur ser vi på möjligheterna för kommuner och regioner att själva styra, vilka jag tycker är viktiga att värna? Hur ser vi på deras möjligheter att klara av den välfärd de har?

I Sverige har vi i dag ett utjämningssystem. Det är naturligtvis väldigt viktigt, eftersom kommuner och regioner har olika förutsättningar. Utjämningssystemet ska utjämna för det som man inte själv kan påverka, till exempel hur många invånare man har i sin kommun, hur långa avstånd man har och hur många som arbetar och inte. Allt detta gör, även om utjämningssystemet faktiskt är utjämnande, att kommunerna inte har helt likvärdiga förutsättningar. Vi behöver därför vara med, följa upp och ge likvärdiga förutsättningar till kommuner och regioner och dessutom förutsättningar att klara av det uppdrag de har.

Jag tänker inte kommentera detta med att sitta i utredningen eller inte. Vi har en debatt här i Sveriges riksdag. Vi kan ställa frågor om och debattera viktiga saker. Det är precis det vi gör här i kammaren i dag. Jag hoppas fortfarande att jag kan få svar på de frågor jag tog upp i min interpellation.

Herr talman! Som moderat pratar jag gärna, ofta och mycket om skatter. Jag tror att det var Niklas Karlsson som sa att Moderaternas enda lösning är att sänka skatter. Jag skulle vilja kontra med att säga att Socialdemokraternas enda lösning verkar vara att höja skatter. Då är mitt svar alltid: Vad sägs om att prioritera i stället för att höja skatter?

Är verkligen allt som en kommun gör viktigare än att behålla anställda inom hemtjänsten, äldreomsorgen, förskolan eller skolan? Och är ett lyxbadhus viktigare än barnens mjölk till skollunchen? Det är verkligheten. Det är så det ser ut. Så har man prioriterat på många håll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I diskussionen om skatteutjämning sa Eva Lindh att man ska få skatteutjämning för sådant som man inte själv kan påverka. Det är självklart. Det tycker vi moderater och regeringen också. Det är självklart att vi ska ha ett system där man kompenserar för skillnaden i skattekraft mellan olika delar av landet och mellan små kommuner i glesbygd och stora kommuner i storstäder. Men ingen tycker att det är rimligt att ha ett utjämningssystem där välskötta kommuner tvingas skicka pengar till vanskötta kommuner. Det är där problemet finns. Det är det som skapar den där ilskan.

Det var också en diskussion om att vi skickar för lite pengar till kommunerna. Det får vi höra hela tiden. Då brukar jag berätta att vår regering faktiskt har ganska mycket att ta tag i. Efter åtta år med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har svenska folket fått se att arbetslösheten har blivit en av de högsta i EU, den grova kriminaliteten och de dödliga skjutningarna har ökat, elpriserna har skenat, skolresultaten har försämrats, vårdköerna har vuxit, räntorna har stigit och kronan har försvagats. Det har vi alltså att ta tag i samtidigt som vi ska rusta försvaret, rusta kriminalvården och stötta hushållen.

Allt det måste vi fixa. Då kan man inte skicka alla pengar som finns till bara kommuner och regioner. Vi måste ha en balans. Jag tycker verkligen att vi har klarat att hålla den balansen.

Herr talman! Jag ska ta vid där statsrådet slutade, vid den logiska kullerbyttan. Om det är någon som gör en logisk kullerbytta är det den SDledda regeringen när den går ut och säger högt och tydligt: Vi satsar på den svenska välfärden. Vi satsar på den svenska sjukvården. Vi ser till att skjuta till resurser så att vi utvecklar och stärker den svenska välfärden.

Vi ser ju vad som händer runt om i landet, inte minst på sjukvårdens område. Det är underskott överallt, i varenda region. Det saknas någonstans i storleksordningen 25 miljarder kronor till svensk sjukvård. Nästan varenda region säger att man kommer att gå med kraftiga underskott det här året. Sammantaget beräknas att uppemot 5 000 personer kommer att sägas upp i den svenska sjukvården under 2024.

Herr talman! Det om något är en logisk kullerbytta. Man säger att man satsar, men vi ser att välfärden går på knäna och att personal sägs upp. Då tycker jag att det är högst väsentligt att vi har diskussionen om hur vi ska finansiera vår gemensamma välfärd. Ska det vara ett skattestopp eller inte? Ska kommunerna själva kunna bestämma över sin verklighet, eller ska det lagstiftas om skattestopp? Det är relevant att ha den diskussionen.

Avslutningsvis: Jag fick inte svar på min fråga. Finns det ett intresse hos statsrådet och den SD-ledda regeringen för att överväga ett skattegolv?

Svar på interpellationer

Herr talman! Det är klart att det är lättare att prata om form när man inte har något att komma med i sak. Statsrådet säger att det jag framför är konspirationsteorier. Jag ska ta dem igen.

Jag konstaterar följande: Sveriges kommuner och regioner har stora underskott. De har stora framtida utmaningar som de måste hantera. För det kommer det att krävas ekonomiska resurser. Vi har samtidigt en regering som inte vidtar några större satsningar för att hjälpa kommunerna genom att se till att de får de statsbidrag de behöver.

Dessutom framför man nu tanken att införa ett skattestopp, att kommunerna inte ska få lov att höja skatten. De får inga nya pengar. De har stora utmaningar. Men de får inte vara beredda att själva finansiera verksamheten. Det är ett politiskt beslut, inte ett ekonomiskt beslut. Därför säger jag att det är politiska vägval som ligger framför oss.

I min värld är det inte konspirationsteorier. Men om statsrådet tycker att det är det och att det jag påstår är fel har han ett par minuters talartid kvar för att tala om hur det ska gå till. Hur ska vi kunna skydda välfärden? Hur ska vi kunna undvika de besparingar som ligger framför oss - 1,7 miljarder i Västra Götalandsregionen och 3,9 miljarder i underskott i den skånska sjukvården? Hur ska våra kommuner och regioner klara av det och de kommande utmaningarna om regeringen sätter tvångströjor på dem?

Det kommer inte att gå ihop. Välfärden kommer att ta smällen, och det bygger i grunden på politiska beslut som den nuvarande regeringen väljer att fatta. Om det är en konspirationsteori får man tala om vad i mina påståenden som är fel. Och tala mycket gärna om hur vägen framåt ska se ut för att de här kommunerna ska klara av de åtaganden de har framför sig!

(forts. § 11)

Fru talman! Det blir alltid lite knepigt att återuppta debatten efter en sådan här paus, tycker jag, men vi gör vårt bästa.

Till att börja med vill jag säga till mina motdebattörer att det inte finns något förslag om ett skattestopp. Det finns inget direktiv till kommittén om ett skattestopp. Jag tycker att man har gått händelserna i förväg i de inlägg som gjorts här i talarstolen. Det är mycket möjligt att Eva Lindh som ledamot i Skatteutjämningskommittén, som är en parlamentarisk kommitté, har information som jag inte har och som jag, som statsråd, inte ska ha under pågående utredning.

Vi får se vad utredningen landar i, och sedan får vi se vad regeringen kommer fram till. Att jag inte har stängt dörren för skattestopp innebär alltså inte att regeringen förespråkar skattestopp och kommer att driva detta vidare. Det är en väldig skillnad.

Peder Björk frågade om det finns intresse för skattegolv. Nej, det gör det inte - den frågan har över huvud taget aldrig varit uppe för diskussion. Jag tycker att det är bra om kommuner klarar av att sänka skatten. Det har jag själv varit med om att göra i Stockholms stad. Vi sänkte skatten samtidigt som vi kunde höja anslagen till välfärdens kärna. Det tycker jag är bra. Om kommuner klarar av att göra detta och öka utrymmet i hushållens ekonomi i en väldigt ansträngd situation välkomnar jag det. Något skattegolv är alltså inte på tapeten för den här regeringen.

Eva Lindh sa att skatter i sig inte har något egenvärde. Jag hoppas att Eva Lindh ser ett problem med höga och ökande skattesatser i Kommunsverige. Tilläggsdirektivet till utredningen är tänkt att adressera problematiken med höga och ökande skatter i kommuner och att klyftan ökar alltmer. Problemet är inte att klyftan ökar på grund av att kommuner sänker skatten. Problemet är att klyftan ökar på grund av att en del kommuner höjer skatten och att invånarna får se sin ekonomi urholkas mer och mer för varje månad därför att kommunalskatten höjs.

Vad beror detta på? Behöver vi göra någonting inom utjämningssystemet för att komma till rätta med det här, eller är det så att vi i dag har ett objektivt fungerande skatteutjämningssystem som kompenserar strukturella brister och som gör att det finns andra godtyckliga skäl till att skattegapet är så stort? Finns det andra komponenter?

Det är absolut fritt fram för en riksdagsledamot att ställa frågor till mig som statsråd, men det är inte fritt fram för mig att svara på vilka frågor som helst. De frågor som Eva Lindh har ställt i denna interpellation är av sådan art att jag tyvärr inte kan svara på dem eftersom det pågår en utredning just nu. Det är alltså fritt fram att ställa frågor men inte fritt fram för mig att svara på dem, för då kommer jag att bli anmäld till konstitutionsutskottet - kanske av någon från samma parti som Eva Lindh tillhör, vem vet.

Niklas Karlsson hade några frågor och nämnde att skattesänkningarna över tid motsvarar 400 miljarder kronor. Så är det säkert - jag har inte kontrollerat dessa siffror.

Om vi tittar på Socialdemokraternas skuggbudget ser vi förvisso vissa skattehöjningar, men det är långt ifrån 400 miljarder. Socialdemokraterna verkar tycka att dessa skattesänkningar har varit ganska bra, för man föreslår faktiskt ganska sparsamma skattehöjningar i sin skuggbudget. Det tycker jag i och för sig är bra. Det är lätt att ondgöra sig över stora skattesänkningar för att sedan acceptera i princip alla skattesänkningar som har gjorts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan konstatera att civilministern uppenbarligen tycker att det är mer okej att svara på frågor från Svenskt Näringsliv om skattestopp än att svara på en riksdagsledamots fråga om samma sak. Jag ville bara kommentera det.

Om man inte vill att kommunerna ska höja skatten ska man kanske ge dem förutsättningar att bedriva sin verksamhet utan att behöva höja skatten. Här finns en skillnad mellan det den SD-styrda regeringen står för och det vi har lagt fram, det vill säga mer resurser till kommuner och regioner så att de inte bara ska kunna upprätthålla välfärdens kärna utan också ska kunna stärka kvaliteten.

Det skulle vara intressant att höra vad civilministern har att säga om den kommunala beskattningsrätten. Olika ministrar har hänvisat till att den är viktig, och Lagrådet och flera utredningar har pekat på att begränsningar i kommuners och regioners möjlighet att höja eller sänka skatten är ett ingripande i det kommunala självstyret. Jag tycker att det kommunala självstyret är viktigt och att vi inte ska begränsa kommuners och regioners beskattningsrätt.

Sammanfattningsvis: Välfärden är viktig. Kommuners och regioners möjlighet att bedriva en bra välfärd är viktig, och då spelar beskattningsrätten en stor roll. När ministern säger att det är mycket möjligt att man kan komma fram till ett mjukt skattestopp tror jag att de flesta tänker att det är en öppning för ett skattestopp.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är stor skillnad på när en arbetsgivarorganisation eller en förening från civilsamhället ställer en fråga och när en riksdagsledamot som själv sitter i den utredning frågan avser ställer en interpellation. Det påverkar givetvis mitt svar eftersom jag måste vara väldigt noga med hur jag svarar på frågan.

Eva Lindh har uppenbarligen bättre minne än jag, men jag svarade väl något i stil med att jag inte stänger dörren för det. Det är möjligt att vi landar där. Vem vet? Det är en idé och ett förslag som har funnits i debatten. Exempelvis föreslog det parti jag företräder det under förra mandatperioden. Men nu svarar jag som minister och som ansvarigt statsråd för den parlamentariska utredningen om skatteutjämning, vilket givetvis rent konstitutionellt påverkar mitt svar.

Ett kommunalt skattestopp är inte statiskt utan kan utformas på olika sätt. Givetvis kan man införa skattestopp som förbjuder kommuner att höja eller sänka skatten, och det vore förmodligen ett ganska stort intrång i det kommunala självstyret. Men det finns olika varianter av skattestopp. Eva Lindh nämnde själv mjukt skattestopp, och man kan införa olika incitament där man genom reglering av statsbidrag och annat uppmuntrar kommuner som inte höjer skatten. Är det ett skattestopp eller något annat? Socialdemokratiska regeringar använde sig av denna möjlighet 1991, 1997 och 1998, så uppenbart har det varit av intresse även för Socialdemokraterna - och Lagrådet underkände det inte då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredningen är snart klar. Låt oss se vad den landar i, och sedan tar vi en ny debatt om detta exempelvis i höst.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.