Interpellationssvar - Åtgärder för värdefull natur - 2024-02-02

Fru talman! Anna-Caren Sätherberg har frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av att medlen till åtgärder för värdefull natur minskar, exempelvis vad som behöver prioriteras ned eller bort bland de olika verksamheter som finansieras genom anslaget, och om jag i så fall kan redogöra för utfallet av analysen.

Låt mig inleda med att Sverige ska ha en hög ambition i arbetet med naturvård, biologisk mångfald och ekosystemtjänster, såväl nationellt som internationellt och inom EU. Regeringens politik utgår från förvaltarskapstanken och strävar efter att hitta de mest kostnadseffektiva åtgärderna, som samtidigt inte skadar näringar eller landsbygd. Regeringen bedömer att det även fortsatt krävs åtgärder för att nå berörda miljökvalitetsmål.

Förutsättningarna för biologisk mångfald behöver förbättras. Förstörda livsmiljöer, överexploatering av arter, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter är de viktigaste påverkansfaktorer som vi behöver hantera i detta arbete.

Välmående och livskraftiga ekosystem är viktiga för människans livsmiljö och ger förutsättningar för biologisk mångfald, hållbar livsmedelsproduktion, pollinering av växter och rent dricksvatten. De är en förutsättning för att hantera klimatkrisen och möjliggör uttag av hållbar biomassa som alternativ till fossila produkter, material och energi. Välfungerande ekosystem är också ett viktigt verktyg för det klimatanpassningsarbete som Sverige behöver genomföra.

Arbetet med att bevara och återställa värdefull natur och ekosystem samt göra värdefull natur tillgänglig för var och en behöver därför fortsätta. I Sverige finns många naturreservat och nationalparker som skyddar oersättliga naturvärden. Många av områdena behöver skötas effektivt så att naturvärdena bevaras och utvecklas, ekosystemtjänsterna vidmakthålls, fler livsmiljöer skapas för våra svenska arter och områdena blir tillgängliga för besökare. Allemansrätten, som gör det möjligt för alla att röra sig fritt i naturen, ska värnas.

Jag vill slutligen framhålla att regeringen satsar totalt nästan 3 miljarder kronor på skydd och skötsel av värdefull natur och ytterligare drygt 1 miljard på åtgärder för havs- och vattenmiljön. Regeringen avser att aktivt vidta åtgärder för att motverka artutrotningen, både globalt och i Sverige, genom att bevara särskilt känsliga arter och naturmiljöer, inte minst genom hållbara jordbruks, fiske och skogsnäringar som skapar miljö och klimatnytta.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Kontentan av svaret var väl att mer ska göras för hälften av resurserna.

Vi socialdemokrater tycker att vår svenska natur är en nationalskatt för hela svenska folket. I hela vårt avlånga land har många av oss valt att bo naturnära. Och vi som bor där ser också att fler och fler besöker vår fantastiska natur. Hemma hos mig i Jämtland vill man gärna vandra. Många besöker Sonfjället, Tyresta nationalpark eller Kosterhavet.

Men, fru talman, naturen måste skötas, tas om hand och åtgärdas, för oss som bor här i Sverige nu men definitivt också för framtida generationer. I budgeten för 2023 skar SD-regeringen brutalt ned anslaget för åtgärder för vår värdefulla natur - med 45 procent jämfört med 2022. I en enkät som TT gjorde i höstas uppgav 18 av 21 av landets alla länsstyrelser att de varit tvungna att skära ned på underhåll av vandringsleder, rastskydd och andra friluftsanordningar i skyddad natur.

En friluftsbesökare mejlade in en bild på den trasiga spången till förvaltaren John Granbo vid länsstyrelsen i Västernorrland. Han fick svara som han har gjort så många gånger det här året: Det finns inga resurser för att åtgärda saken. Vid en annan länsstyrelse, i Norrbotten, är Erik Granerot orolig för att populära vandringsleder som Kungsleden så småningom kan behöva bomma igen på grund av en växande underhållsskuld.

Länsstyrelsen i Västerbotten vittnar om en omfattande påverkan. Allt underhållsarbete där fokuseras nu till platser som annars kan innebära säkerhetsrisker, till exempel broar. I Örebro län har skötselåtgärderna för restaurering av natur och biologisk mångfald fått skäras ned med 55 procent, och i Skåne län har man uppgivit att det är svårt att förvalta sina naturreservat. I Jämtlands län försvann nära 70 procent av anslaget.

Några av konsekvenserna av statsrådets slakt i budgeten för 2023 blev igenbommade dass, havererade vandringsleder och skräpiga fjälltoppar.

I regeringens budget för 2024 finns några positiva saker, bland annat satsningarna på återskapande av våtmarker. Efter att man 2023 tagit bort alla resurser för bekämpning av invasiva arter har regeringen haft förstånd nog att lägga till resurser för 2024.

Men, fru talman, anslaget höjs till en nivå som understiger dessa satsningar, vilket gör att det blir en sänkning med ytterligare 30 procent för övrig verksamhet som anslaget ska finansiera. Detta var anledningen till min fråga i interpellationen, fru talman, och statsrådet får nu en ny chans att svara på den: Har statsrådet tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av att medlen till åtgärder för värdefull natur minskar, exempelvis vad som behöver prioriteras ned eller bort bland de olika verksamheter som finansieras genom anslaget, och kan statsrådet i så fall redogöra för utfallet och konsekvenserna av analysen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack till min kollega för en mycket viktig interpellation!

Konsekvenserna av regeringens politik kommer att märkas i hela landet. Hemma i Västernorrland innebär de bland annat en fortsatt ansträngd budget för skötsel och förvaltning av skyddade områden. Medlen för arbete med hotade arter minskar med 30 procent. Medlen till Naturum Höga Kusten och Naturum Ånge minskar med 30 procent. Medlen till den lokala naturvårdssatsningen LONA minskar liksom anslagen för rovdjursarbetet, trots ett ökat resursbehov.

I Västernorrland har vi två naturum, ett på Höga kusten och ett i Ånge. Världsarvet Höga kusten känner många till - en otroligt vacker, dramatisk och fascinerande natur som drar till sig mängder med besökare varje år. Naturum Höga Kusten ligger mitt i världsarvet, med Skulebergets naturreservat som närmaste granne och Skuleskogens nationalpark en mil bort. Från april till oktober tar kunnig personal emot alla de turister, skolklasser och andra besökare som vill veta mer om naturen, friluftslivet och människors påverkan på naturen.

Naturum Ånge ligger vid Borgsjö längs E14. Här har jag själv gjort många besök tillsammans med mina barn. Det är en fantastisk mötesplats som har barnen i fokus och låter dem upptäcka naturen och allt dess liv. Året om bjuder våra naturum på utställningar, föredrag och guidade vandringar för alla åldrar och kunskapsnivåer.

Men det var fram till detta år. Vad anser ministern att våra naturum ska sluta göra nu? Ska de ha färre aktiviteter, kortare öppettider eller begränsningar i samarbetet med skolorna? Det kommer att drabba barnen.

De minskade anslagen kommer också att innebära nedskärningar och tuffa prioriteringar för biologisk mångfald och friluftsliv, men de största konsekvenserna av de minskade anslagen till åtgärder för värdefull natur kommer att märkas först i framtiden.

Regeringen minskar med denna nedskärning även anslagen för rovdjursarbetet, trots att vi ser ett ökat resursbehov på detta område. Det kommer att kräva hårdare prioriteringar och minska möjligheterna att utveckla arbetet med inventering och arbetet med våra stora rovdjur. Bristande rovdjursinventering kommer att påverka hela rovdjursförvaltningen. Resultatet av inventeringarna styr både licensjakt och skyddsjakt och ligger dessutom till grund för bedömningen av om en art är hotad eller inte.

För samebyarna och de enskilda renägarna har inventeringen stor betydelse både i och med möjligheten att vidta åtgärder som skyddsjakt och när det gäller nivån på ersättningen för skadade och döda renar.

Att det genomförs en bra och säker inventering är därför av största vikt för alla. När det inte finns resurser till inventeringar riskerar antalet rovdjur att öka än mer. Vill regeringen att antalet rovdjur ska öka?

Fru talman! Detta är ju en mycket intressant diskussion, och många relevanta delar av dessa frågor har lyfts fram.

Låt mig börja i samma ände som ledamoten Anna-Caren Sätherberg gjorde och tala om viljan att bo naturnära. Detta är någonting som många svenskar vill. Jag är en av dem - jag har valt att bo naturnära. Jag bor intill ett naturreservat och älskar att promenera i den fantastiska skyddade natur som finns där. Det var också mitt parti som drev på för att just denna yta skulle bli ett naturreservat. I min kommun finns en fantastisk artrikedom som vi älskar att slå vakt om både lokalt och nationellt.

När man talar om finansieringen av olika insatser är det väldigt enkelt att få verkligheten att se lite mer svartvit ut. Om man endast tittar på det som har hänt under det gångna året, nämligen att vi har haft - och fortfarande har - en ekonomisk situation som kräver restriktiva budgetar, kan man reflektera över de nedskärningar som sker och konsekvenserna av dem.

Men man kan också titta lite på hur dessa kostnader har utvecklat sig och göra en analys av behoven, som man gör när man lägger fram en budget. Man låter myndigheter komma in med sina äskanden om de medel som de anser behövs. Sedan görs det en bedömning från finansens sida om det ekonomiska behovet. Därefter går det vidare till de politiska prioriteringarna och de politiska behoven inom respektive område. Sedan landar man i en budget. Det är så arbetet går till. Det var även så arbetet gick till 2019 och 2020 när ledamoten som ställt interpellationen var med och röstade igenom budgetar där anslaget för åtgärder för värdefull natur var lägre än vad det är nu.

Jag hade självklart önskat att vi alltid kunde ha en uppåtgående kurva med alltmer resurser, men så ser inte verkligheten ut. Som verkligheten ser ut har vi i Sverige ett fantastiskt system. Det är självklart bekymmersamt när man inte alltid kan tilldela medel i den utsträckning som man vill, men regeringen har förtroende för att landets länsstyrelser, myndigheter och andra berörda parter gör nödvändiga prioriteringar utifrån de budgetramar som det finansiella läget erbjuder.

Det är så man arbetar. Man ska se till att de satsningar som görs åstadkommer största möjliga nytta utifrån de medel som finns att tillgå. Så ser verkligheten ut.

Verkligheten ser också ut på ett fantastiskt sätt. Det är nämligen så att vi i Sverige skyddar cirka 15 procent av vårt lands totala yta genom någon form av områdesskydd. Vi har 30 nationalparker och omkring 5 300 naturreservat. Det är någonting fantastiskt som vi alla vill värna. Tillsammans utgör de 96 procent av den permanent och nationellt skyddade arealen. Detta är verkligen något att slå vakt om. Vi ska slå vakt om den möjlighet vi har i Sverige att ta del av all den skyddade naturen, och självklart ska vi i den mån det går genomföra olika insatser för skydd och skötsel.

Slutligen vill jag säga någonting om påståendet att regeringen i den förra budgeten skulle ha skurit bort alla pengar för insatser mot invasiva arter. Det stämmer inte. Temporära satsningar gick ut då vi tillträdde. Vi gjorde även en satsning mot invasiva arter i havs- och vattenmiljöer.

Det finns ett engagemang, och jag ser fram emot att så fort som de finansiella ramarna tillåter pressa på även på detta område så att fler kan ta del av den skyddade natur vi har och så att den kan få den skötsel som den kräver.

Fru talman! Om statsrådets parti drev på för att skapa ett naturreservat i statsrådets närmiljö hoppas jag att statsrådets parti även förstod att det krävs resurser för skötsel och åtgärder.

Regeringen valde att i stort sett halvera budgeten för skydd av värdefull natur år 2023. I årets budget väljer man att göra en sänkning med ytterligare 30 procent när det gäller åtgärder för biologisk mångfald, lokala och kommunala naturvårdsprojekt, friluftsliv i naturreservat och nationalparker, verksamhet vid naturum, åtgärdsprogram för hotade arter, rovdjursinventeringar, vilt- och rovdjursförvaltning och mycket mer. Konsekvenserna kommer att märkas i hela naturen under detta år.

Vad är statsrådets analys av konsekvenserna av detta? Vad ska det göras mindre av? Vad ska prioriteras bort? Är det vilt- och rovdjursförvaltningen? Är det rovdjursinventeringen? Hur ska Sverige kunna säkerställa en hållbar rovdjursförvaltning utan en fungerande rovdjursinventering? På vilka grunder ska skydds- och licensjakt bedrivas?

Ska åtgärdsprogrammen för hotade arter minskas eller tas bort? Länsstyrelserna i Norrbotten och Jämtland har jobbat mycket hårt med fjällräven, som är en akut hotad art, och detta har gett resultat. Under 2022 föddes rekordmånga fjällrävar. I och med fjolårets neddragning ökade dock risken att fjällrävsstammen minskar igen.

Eller ska det dras ned på friluftslivet? Statsrådet fick ju inför årets budget ett upprop med över 67 400 underskrifter från Svenska Turistföreningen där det stod om konsekvenserna av nedskärningarna för 2023. I uppropet stod det bland annat så här: "I den senaste budgeten skar ni i regeringen ner rejält på skötsel och skydd av naturreservat och nationalparker. Det betyder att vindskydd, vandringsleder, dass och grillplatser inte kan underhållas och på sikt kan behöva stängas. Det finns heller inga pengar till att informera om allemansrätten eller för att starta kommunala naturvårdsprojekt i år."

I det upprop som Svenska Turistföreningen lämnade till statsrådet stod också följande: "Regeringen säger att ni värnar såväl naturen som friluftslivet. Vi vill att ni inte bara säger det utan även nu visar det i höstbudgeten. När fler hittar ut i naturen behöver friluftsbudgeten höjas. Annars riskerar vi allvarliga långsiktiga konsekvenser för både natur och människor."

Fru talman! Min fråga kvarstår: Vad är statsrådets analys av konsekvenserna när man skär ned, första året med 50 procent, andra året med 30 procent ytterligare, på de områden som inte handlar om invasiva arter och våtmarksåtgärder?

Statsrådet hänvisar till länsstyrelserna, och 19 av 21 länsstyrelser berättade ju tydligt för statsrådet vad de behöver göra i år. Statsrådet är väl medveten om vad neddragningen 2023 gjorde, så hon kan inte bara sätta upp fingret i luften och säga "vi ger er denna budget" utan att på riktigt ha gjort något slags analys av vad konsekvenserna blir.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren, men jag och många med mig är väldigt oroade över vad som nu händer med vår natur och den försämring i tillgång till naturen som detta innebär.

Intresset för friluftsliv har ökat lavinartat sedan pandemins början, och många letar sig ut till små och stora naturreservat, naturum, vandringsleder, vindskydd och stugor. Det är en fantastisk utveckling för svensk besöksnäring.

Men tyvärr bedriver regeringen en politik som aktivt motverkar denna utveckling. Den SD-styrda regeringen fortsätter att driva en gemensam politik som minskar anslaget för åtgärder för värdefull natur. Detta gör regeringen trots att rovdjursarbetet har ett ökat resursbehov och trots att de fem stora rovdjuren ökar inom renskötselområdet. Detta gör regeringen samtidigt som intresset hos svenskarna för att vistas i naturen bara ökar, och detta gör regeringen samtidigt som antalet hotade arter ökar.

Det är tydligt att inriktningen att mer än halvera miljöbudgeten ligger fast för den SD-styrda regeringen, precis som Oscar Sjöstedt, SD:s ekonomiskpolitiska talesperson, sa. Så sa alltså Liberalernas samarbetsparti när vårbudgeten presenterades förra året, och det tycks tyvärr fortsätta att gälla ser vi nu.

Hur får ni ihop detta? Var går miljö- och klimatministerns och Liberalernas gräns för hur mycket man egentligen kan gå med på?

Fru talman! Ja, det vore fantastiskt om vi kunde spola tillbaka bandet och börja referera till den rödgröna regeringen som den L-ledda regeringen på samma vis som man nu kallar denna regering en SD-regering. Jag vet inte om ledamöterna någonsin har fått debattera med en sverigedemokrat i en interpellationsdebatt, men senast jag kollade var det Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som ingick i regeringen. Jag skulle uppskatta om man kunde hålla sig till fakta och inte fantasi.

Vi som sitter i regeringen tar tillsammans ansvar för svensk ekonomi. Det är den verklighet vi förhåller oss till och som jag skulle önska att fler partier förhöll sig till när de gör sina budgetar. Vi vet att många partier i denna kammare utlovar guld och gröna skogar och extensiva ramar i sina budgetar. Detta skiljer oppositionspartierna från den ansvarsfulla borgerliga regeringen i rådande läge. Ni talar om hur fantastiskt det vore att satsa alla dessa pengar, men ni vägrar att tala om effekterna av att bedriva en inflationsdrivande, expansiv finansiell politik då Sverige har hög inflation. Vad blir effekterna av att agera på detta sätt? Det vore fruktansvärt ansvarslöst och skulle i slutändan leda till en situation där Sverige är fattigare och där varje krona vi satsar på insatser inte ger lika mycket effekt. Det gäller alltså att ha lite sans och balans i det man påstår.

Låt mig också ännu en gång påpeka att vi under 2024 ökar medlen för det område vi diskuterar. Man tilldelar befintliga medel i den utsträckning man kan från finansiellt håll, och i nuläget kan vi inte expandera precis så mycket som vi hade velat. Alla myndigheter behöver därför vara ansvarsfulla och reflektera över hur de ska nyttja sina resurser på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Det är så de behöver arbeta.

Fru talman! Det talades också om att värna naturen och att man inte bara ska prata om att vilja värna naturen, allemansrätten och människors möjlighet att ta del av den svenska naturen. Att ta del av naturen är ju något vi alla förespråkar. Det vi nu diskuterar är hur staten ska agera, vilka medel som ska finnas och hur myndigheterna ska arbeta. Det är politik. Vi delar en vilja att tillgängliggöra naturen för människor, men vi är inte överens om vilken roll staten ska ha i detta och specifikt hur mycket pengar som ska tilldelas i det syftet. Det är detta vi pratar om. Vi pratar inte om hur mycket man vill värna naturen. Oppositionen värnar faktiskt inte naturen mer bara för att man vill lägga mer av statens pengar där. Här finns en ideologisk skiljelinje, och det är bra att den kommer fram i debatten.

Låt mig slutligen nämna att man under lång tid har ökat Naturvårdsverkets uppgifter så att myndigheten numera ska göra alla möjliga saker. Man har dock inte reflekterat över vad det innebär för verksamheten och hur man ska hantera denna verklighet. Vi har därför gett Statskontoret i uppdrag att analysera Naturvårdsverkets arbete, vilket verket välkomnar. Jag hade önskat att den förra socialdemokratiska regeringen hade tänkt så, reflekterat över alla uppdrag och pengar som gavs till myndigheten och funderat över uppdrag och utfall i stället för att vi nu ska behöva ta till lite drastiska åtgärder.

Fru talman! Låt mig upplysa om att Socialdemokraternas budgetmotion har exakt samma ramar som SD-regeringens.

Sveriges fantastiska natur måste skötas, skyddas och åtgärdas. Sverige har också en allemansrätt, som gör att man oavsett plånbok kan gå ut i naturen och njuta. Detta kan man prioritera. Eller så kan man prioritera lyx-rut för de allra rikaste, och det är sällan de som bor nära naturen.

Svaret från klimat- och miljöministern om vad som inte behöver göras längre eller vad man ska göra mindre av lyser med sin frånvaro. Jag beklagar att svenska folket inte får svar på om det gäller biologisk mångfald, lokala kommunala naturvårdsprojekt, friluftsliv i naturreservat och nationalparker, verksamhet i naturum, åtgärdsprogram för hotade arter, rovdjursinventering eller vilt- och rovdjursförvaltning. Eller är det helt enkelt inte viktigt för statsrådet och regeringen vad konsekvenserna blir när regeringen slaktar budgeten för åtgärder för värdefull natur? Är det inte viktigt att vår fantastiska natur tas om hand och åtgärdas för oss här och nu och för framtida generationer?

Statsrådet säger att budgeten har ökat. Men som jag sa i ett tidigare anförande: Ja, man lade till på invasiva arter och på våtmarksåtgärder men inte tillräckligt, vilket gör att budgeten för alla andra områden jag räknade upp minskar med 30 procent - detta enligt Naturvårdsverket, som är ministerns myndighet.

Igenbommade dass, havererade vandringsleder och skräpiga fjälltoppar duger inte!

Fru talman! Det är väldigt tacksamt med stora ord i talarstolen kring vad nedskärningarna innebär. Vi är medvetna om att det får konsekvenser när man inte kan ha lika expansiva budgetar som under den tacksamma tid då de rödgröna fick sitta i regering. Det är klart att det hade varit önskvärt att kunna fortsätta alla de satsningar som löpte ut vid det här tillfället. Man får vara tacksam för att det fanns pengar i den statliga plånboken då att lägga på att sköta den skyddade naturen.

Även nu finns det pengar. Det finns nästan 3 miljarder totalt i detta syfte, för att genomföra olika åtgärder för skydd av vår värdefulla natur. Påståendet om slakt tycker jag inte hänger ihop med verkligheten. Det är inte någon slakt. Det var ansvarsfulla neddragningar för förra året, och detta år är det i stället en utökning. Detta sker i en tid av finansiellt allvar och ekonomisk kris där vi behöver ta ansvar för att det inte fortskrider och vi hamnar i en ännu tuffare situation. Det är viktigt att resonera långsiktigt även när det kommer till miljöinsatser.

Om man vill veta vad regeringen anser att myndigheterna ska prioritera kan jag säga att vi är väldigt tydliga i vår dialog med myndigheterna med att det först och främst är de oersättliga naturvärdena som ska värnas. Naturvärdena som vi inte kan ersätta och artdöden som går inte att spola tillbaka - det är där vi allra främst behöver prioritera våra insatser.

Det är naturligtvis väldigt bra om vi också kan ha toapapper vid fjällstugorna och se till att vi kan tillgodose alla de delar av att ta del av naturen som man önskar att vi ska ha i Sverige, men inte varje år och inte lika mycket varje år, utan lite mindre vissa år då det är ett tufft läge. Det tror jag faktiskt att det svenska folket har ganska stor respekt för och insikt kring, även om det är många som berörs och som uttrycker sin ilska i artiklar, liksom oppositionen här framför detta i arga och hårda tongångar.

Vi vill alla värna naturen - regeringen ävenså.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.