Interpellationssvar - Alla barns och ungas rätt till en aktiv fritid och kultur - 2024-02-01

Herr talman! Mattias Vepsä har frågat mig vilka åtgärder jag vidtar för att kulturarbetare och kulturinstitutioner ska klara den ekonomiska krisen. Han har också frågat mig om jag har analyserat hur de ekonomiska nedskärningarna påverkar människors delaktighet i kultur- och fritidsaktiviteter och om jag i så fall kan redovisa utfallet av analysen.

Till att börja med vill jag konstatera att vi befinner oss i ett läge med både ekonomiska och säkerhetspolitiska utmaningar som påverkar alla samhällsområden. Regeringen har därför behövt göra tuffa prioriteringar i budgeten.

Kulturen finansieras i stora delar och sedan lång tid tillbaka gemensamt av staten, regionerna och kommunerna. Det är därför viktigt att vi kan fortsätta vår samverkan så att våra gemensamma medel kan användas på absolut bästa sätt, inte minst i tider som kräver tuffa prioriteringar. Under 2024 har de generella statsbidragen till regioner och kommuner förstärkts med 10 miljarder kronor, vilket skapar förbättrade ekonomiska förutsättningar och minskar behovet av neddragningar i verksamheter i kommuner och regioner.

Det är också viktigt att framhålla att staten inte har huvudmannaskap för institutioner på regional och lokal nivå. Där är det i regel regioner och kommuner som står för huvudmannaskapet och verksamheternas uppdrag. Däremot lämnar staten ett betydande bidrag till regional och lokal kultur genom bland annat kultursamverkansmodellen. Den här modellen har nyligen setts över av en särskild utredare, och betänkandet är för närvarande ute på bred remiss till den 27 mars 2024. Självklart ska också övriga statliga satsningar komma hela landet till del.

Regeringen har förra året, i budgetpropositionen för 2023, aviserat en satsning på fritidskort för barn och unga mellan 8 och 16 år. Fritidskortet ska ge barn och unga en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra genom ökad tillgång till fritidsaktiviteter inom idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Tillgång till fysisk aktivitet och utövande av kultur och friluftsliv är viktigt för att främja god hälsa, meningsfull fritid och livskvalitet.

Regeringen har även förlängt det statliga utvecklingsbidraget till den kommunala kulturskolan och avsätter totalt 100 miljoner kronor per år 2024-2026.

Vad gäller den andra frågan, om jag har analyserat hur de ekonomiska nedskärningarna påverkar människors delaktighet i kultur- och fritidsaktiviteter, är delaktighet en central del av de nationella kulturpolitiska målen. Regeringen följer upp arbetet med att nå målen med stöd av exempelvis Myndigheten för kulturanalys, som har till uppgift att med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet.

Om delaktigheten påverkats under 2024 är det en aning för tidigt att uttala sig om, men jag ser fram emot att följa även det framöver.

Herr talman! Jag noterar att jag fick ett nej på min första fråga, om regeringen och ministern avser att ta några som helst politiska initiativ för att avhjälpa den kostnadskris som landets kommuner och regioner men också kulturlivet befinner sig i.

Jag noterar också att ministern inte verkar ha analyserat läget. Det är anmärkningsvärt. Jag tänker återkomma till det i mitt anförande, för det kan väl inte på något sätt vara en överraskning att Sverige befinner sig i en inflationskris.

Hela valrörelsen handlade om hur vi bäst skulle möta det säkerhetspolitiska hot som Parisa Liljestrand nämner i sitt svar - hur vi skulle rusta Sverige starkt för den säkerhetspolitiska situation vi ser, med krig i Ukraina, i vårt närområde, men också hur vi skulle rusta landets kommuner och regioner starka för att se till att vi klarar vår välfärd. Jag uppfattade i alla fall att väldigt mycket av valdebatten handlade om just det.

Vi förlorade som bekant valet. I stället fick landet en SD-ledd regering.

Sedan ett år tillbaka har i alla fall jag analyserat läget när det gäller barn och unga och kultur, idrott och fritid i vårt land. Jag leder en arbetsgrupp som Socialdemokraterna har tillsatt.

Jag kan konstatera att väldigt mycket är känt. Men vi vet att klass har enormt stor inverkan på om man deltar i kulturlivet. Vi vet att geografi i bemärkelsen avstånd och om man bor i centrala delar av våra städer betyder mycket. Vi vet också att ekonomi är en viktig faktor för att barn och unga, som den här interpellationen handlar om, ska ha råd och möjlighet att delta i idrottsliv och friluftsliv.

Vi vet också att andra faktorer som kulturell bakgrund och kön används för att förklara att vi lever i skilda världar. Vissa deltar i kulturen, idrotten och friluftslivet i enormt stor utsträckning, och andra står långt ifrån.

Med den kris vi befinner oss i växer klyftorna och skillnaderna i vårt land. Hushållens ekonomi har försämrats de senaste åren. SD-regeringen verkar stå passiv inför den kris som vanligt folk nu genomlider. Vi ser att tio års reallöneökningar har utraderats och att matpriserna har stuckit iväg kraftigt och stigit mer än i jämförbara länder i vårt närområde.

Men till saken. Detta har också påverkat våra kommunala kulturskolor, som tvingas spara. Nio av tio kulturskolor sparar. Vi ser hur inflationen pressar kultur- och fritidsförvaltningarna och politikerna runt om i landets kommuner. Fyra av fem statliga institutioner sparar, och 55 procent av landets kommuner säger att man gör neddragningar i just barns och ungas fritids- och kulturverksamhet.

Jag tänkte återkomma till det jag skulle kommentera - att politik är prioritering. Det här är andra året som regeringen styr under inflation. Det är den andra budgeten som regeringen lagt fram i den här kammaren. Det är andra gången som regeringen prioriterar stora skattesänkningar för landets allra rikaste och låter vanligt folk betala. Hur kommer det sig att regeringen gör den prioriteringen och pressar vanligt folk i stället för att se till att vi räddar alla barns och ungas möjligheter till en aktiv fritid?

Med det vill jag ställa frågan igen. Kommer ministern att genomföra satsningar för att alla barn och unga ska kunna delta i landets kultur- och idrottsverksamheter?

Herr talman! Ja, det är stor skillnad mellan en S-ledd regering och en moderatledd. Vi tittar på helheten. Vi ser familjerna, och vi ser hela ekonomin. Det är det som gör skillnad och avgör om man kan prioritera en fritidsaktivitet, som ofta ligger längre ned. Den ligger längre ned i förhållande till allt annat, som boende och att kunna röra sig fram och tillbaka till jobbet och köra sin bil.

Interpellanten kommer från Stockholm, om jag inte är felinformerad, och där har man precis höjt skatten. Det är motsatsen till vad en moderat politiker eller en moderat ledning skulle göra. För oss är det viktigare att familjerna själva får råda över sin ekonomi - att de får mer makt att välja vad de vill göra och vad de har möjlighet att göra utifrån sina ekonomiska förutsättningar.

Regeringens skattesänkningar ger precis de här förutsättningarna - mer frihet för familjerna att själva avgöra vad de vill göra och vad de vill prioritera.

Jag instämmer i den beskrivning som interpellanten redogjorde för, nämligen att det är stor skillnad mellan dem som har möjlighet att komma till fritidsaktiviteter i dag och dem som står långt ifrån. Vi ser samma sak. Vi ser att det finns grupper som har högre trösklar och som har svårare att komma till fritidsaktiviteter av olika anledningar - ekonomiska och kulturella. Det är därför som denna satsning är så bra. Vi ser problematiken med vidöppna ögon och vill hjälpa. Vi vill göra skillnad för dem som är längst ifrån.

Förutom 10 miljarder kronor i generella statsbidrag, som kommunerna själva har möjlighet att stärka olika satsningar med, gör vi också en satsning på fritidskortet. Och jag kan inte nog understryka hur viktigt och speciellt det är. Jag har ägnat lite tid åt att se om det har funnits liknande satsningar tidigare, till exempel när den socialdemokratiska regeringen satt vid rodret. Men jag kan inte hitta någonting som riktar in sig på den grupp som står allra längst ifrån.

Med satsningen på fritidskortet får fler barn och unga möjlighet att idrotta. Fler barn och unga kommer att ha möjlighet att ägna sig åt en kulturaktivitet - kanske lära sig att spela ett instrument - men också ägna sig åt friluftsliv. Det är så fantastiskt och unikt med den tradition som vi har med det svenska friluftslivet. Det vill den här regeringen att fler barn och unga ska ha möjlighet att uppleva.

Interpellanten skriver i sin interpellation att regeringens politik med sänkt skatt, mer frihet och ett fritidskort skulle vara ett svek och öka klyftorna. Men där ser vi nog helt olika på vad politik gör för skillnad. Jag ser inte detta som en färdig lösning där allt är klart utan som ett första steg för att rädda dem som är längst bort.

Herr talman! Både ministern och Emma Ahlström Köster talar om 10 miljarder kronor mer i generella statsbidrag. SVT har rapporterat om effekterna av detta. Effekterna är att 55 procent av kommunerna kommer att skära ned på sina kulturbudgetar, och bara 9 procent av kommunerna klarar av att räkna upp kulturbudgeten med inflationen. Det är vad de stöd som den moderatledda regeringen ger handlar om.

När det gäller den inkomstskattesänkning som ska ge familjerna så mycket större frihet att själva välja vad de vill använda sina pengar till är det väldigt tydligt att det går otroligt dåligt för de ekonomiskt mest utsatta hushållen med regeringens politik. Inkomstskattesänkningen för låg- och medelinkomsttagare, som det brukar heta, gäller faktiskt inte alla. För den som är varaktigt arbetsoförmögen till följd av en sjukdom eller funktionsnedsättning blir det ingen skattesänkning alls. Och för dem som får en skattesänkning räknas den i procent. Den genomsnittliga skattesänkningen är 2 400 kronor per inkomsttagare. Men för dem som har de lägsta inkomsterna är skattesänkningen betydligt mindre än så.

Effekterna som detta kan förväntas ha på kulturen måste vara ytterst marginella. Och effekterna för dem med lägst inkomster när det gäller att få bättre förutsättningar att delta i kulturaktiviteter måste vara på gränsen till obefintliga.

Då kommer jag till frågan om fritidskortet. Det har varit Kristdemokraternas stora flaggskepp i kulturpolitiken under rätt så lång tid, och nu har de fått in det i regeringsförhandlingarna. Men det är bevisligen någonting som kärvar. Platspåseskatten klarade regeringen av att avskaffa i ett slag. Men regeringen har pratat om fritidskortet sedan den tillträdde. I år finns det en budget för fritidskortet. Men vi har ännu inte sett vare sig någon tidplan för införandet eller hur det exakt ska vara konstruerat. Jag skulle därför vilja att regeringsföreträdaren här klargör detta. Hur ska fritidskortet konstrueras, och när kommer hushållen att få tillgång till det?

Herr talman! Den fråga som jag fick från interpellanten var: Kommer regeringen att göra insatser för att fler barn och unga ska kunna få ta del av fritid och kultur? Sedan svarade ledamoten lite retoriskt på sin egen fråga och sa: Jag tror att jag har fått ett nej till svar.

Då vill jag bara upplysa ledamoten ytterligare en gång om att jag inte sa nej utan att regeringen genomför en rad insatser. Det handlar till exempel om att stärka och förbättra kulturskaparnas villkor. Regeringen har bland annat förstärkt de stöd och ersättningar som går till enskilda kulturskapare via Konstnärsnämnden och Sveriges Författarfond. Dessutom har vi möjliggjort fler långa stipendier. Vi har också stärkt den ekonomiska situationen för bland annat författare och översättare, vilkas verk lånas ut på bibliotek, genom att höja grundbeloppet. Regeringen har också tillfört särskilda medel för stipendier inom ordområdet.

Detta är bara några exempel på vad vi gör för att möjliggöra bättre villkor för kulturarbetare. Utöver det pågår det också flera parallella spår kopplade till bland annat en diskussion om trygghetssystemen, där regeringen har aviserat att man ska återkomma till riksdagen med förslag på en ny arbetslöshetsförsäkring som kan förväntas öka förutsägbarheten i försäkringsskyddet, särskilt för dem som har oregelbundna eller varierande inkomster. Vi vet att det är många i den branschen som vi månar om och som är så kallade gigarbetare.

Utöver dessa satsningar och satsningarna på den kommunala kulturskolan och läsfrämjande är fritidskortet för barn och unga en central satsning från regeringen. Dessutom har regeringen kvar erbjudandet om fri entré för barn och unga på centrala museer.

Här har jag radat upp några av de prioriteringar och saker som regeringen gör för att möjliggöra för fler barn och unga att ta del av fritids- och kulturaktiviteter.

Precis som Emma Ahlström Köster sa är detta ett system som hänger ihop. Samhället hänger ihop. Vi kan alltså inte titta på en del i taget, utan vi måste titta på helheten. Och här är det fullt rimligt att regeringen gör en rad insatser för att kunna stärka både kulturskaparnas villkor och barns och ungas möjligheter att ta del av och utöva kultur.

Vi lägger 10 miljarder kronor i generella statsbidrag till kommuner och regioner eftersom vi tror att kommuner och regioner själva bäst gör sina prioriteringar av var pengarna behövs.

Vi genomför en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare för att vi tror att det är fullt rimligt att människor själva får välja vad de vill och behöver lägga sina pengar på.

Utöver det gör vi bland annat några av de insatser som jag har radat upp.

Därför tror jag inte att svaret på frågan kan vara nej, utan detta är svaret på frågan. Och det är bara en bråkdel av det som regeringen gör i arbetet med att se till både att kulturarbetarna har rättvisa villkor och att barn och att unga får ta del av kultur.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tackar också Emma Ahlström Köster för att hon deltar i denna debatt.

Jag ska börja i Stockholm. Stockholm är en fantastisk stad. Det är landets huvudstad. Och det är ett rödgrönt styre både i Region Stockholm och i Stockholms stadshus.

I Region Stockholm måste det socialdemokratiskt ledda styret nu städa upp efter 16 år av högerstyre som har inneburit stora marknadiseringar, underskott och problem i vården. Det är klart att vi i vår region valde att höja skatten när staten underfinansierade stöden till landets regioner. Det är 18 av 21 regioner som gör stora underskott. Vi sa: Detta svek mot personalen och mot dem som behöver vården är orimligt - vi höjer skatten och ser till att vi kan satsa pengar på vården.

Vi gör det också möjligt för barn och unga att resa billigare med tunnelbana, pendeltåg och bussar i vår region, vilket faktiskt också är ett sätt att se till att de kan delta bättre i fritidsaktiviteterna. I Stockholms stad väljer vi dessutom att höja skatterna för att klara finansieringen av skolan.

Jag går tillbaka till temat för debatten. Allt fler skolor varnar för att regeringens underfinansiering av kultur i skolan gör att vi nu ser neddragningar även i skolan när det kommer till barns och ungas kultur. Jag tror att det var i går som det uppmärksammades att många kommuner oroar sig över detta.

De resursstarka skolorna, där det finns eldsjälar och resurser för att få kulturarbetare eller föreställningar att komma, kanske klarar av det. Men man oroar sig över att landets kommuner inte klarar av att erbjuda kultur i skolan i den omfattning som hade varit möjlig om statsbidragen i stället hade räknats upp. På precis samma sätt är det nu flera kommuner som säger att de inte klarar kulturen för barn och unga när det kommer till kulturskolan.

Min fråga om kultur- och konstutövarna - kulturarbetarna - hör också ihop med detta. Det kanske var väl drastiskt att säga att allting är ruttet i den moderatledda kulturpolitiken, för så är det ju inte; ministern räknade upp några delar som vi absolut kan vara överens om, exempelvis satsningar på kulturarbetarnas trygghetssystem. Det är något som vi initierade och bland annat utredde under vår tid i regeringen. Jag tycker att det är bra att vi får trygghetssystem och andra satsningar, som stipendier, på plats. Men medan man ger med ena handen drar man med andra handen bort en stor del av kulturarbetarnas möjligheter runt om i landet.

Man drar ned på stödet till folkbildningen, som är extremt viktig för det lokala och regionala konst- och kulturlivet. Det är en del av kulturens mylla. Kulturutredningen pekar på att våra studieförbund, folkhögskolor och folkbildningen har en enormt viktig roll, och indirekt är de en jätteviktig arbetsgivare för väldigt många. Där gör man ju neddragningar i hundramiljonersklassen, helt utan att göra några konsekvensanalyser.

Jag roade mig med att titta på påståendet att Socialdemokraterna inte har satsat på dessa områden. Under vår regeringstid växte kulturbudgeten till rekordstorlek. Vi ser nu i stället hur kulturbudgeten inte räknas upp. Vi ökade anslaget och utvecklingsbidraget till kulturskolan, som nu halveras. Vi ser att skolorna under vår tid hade möjlighet att göra sitt jobb på kulturområdet, och vi hade också velat gå före och säga att estetiska ämnen är viktiga för alla landets gymnasieelever. Det röstades ned här i kammaren av en högermajoritet.

Därmed återgår vi till pudelns kärna: Politik är prioriteringar. Varför är lyx-rot, lyx-rut och stora skattesänkningar för landets allra rikaste viktigare än att säkerställa kulturens infrastruktur för barn och unga i vårt land?

Herr talman! Jag blir förskräckt när jag hör den här typen av retorik. Som om skattesänkningar var något slags lyxprodukt! Det handlar inte om det. En skattesänkning rör oss alla. Den rör alla som arbetar. Om man så är undersköterska eller jobbar på förskola gynnar en skattesänkning var och en som gör sitt för att bidra. Den gynnar människors möjlighet att rå över sitt eget liv.

Jag tolkar det verkligen som att interpellanten underskattar skattesänkningarnas effekt. Det är klart att alla pengar man sparar inte går direkt till kultur, men de möjliggör. För den som vill ge sina barn mer fritidsaktiviteter möjliggör de detta. Det kanske inte handlar om jättestora pengar, men de pengarna kan vara skillnaden mellan om man kan göra det eller inte. Självklart är det också så att familjer som får behålla mer i plånboken - som har råd att tanka sin bil - kan lägga mer pengar på fritidsaktiviteter.

Jag tror att vi alla hade önskat att fritidskortet var på plats. Jag tolkar de socialdemokratiska debattörerna som att de ändå är positiva till detta. Det spelar faktiskt ingen roll vilket parti som lade fram förslaget - en klok politik som ger effekt bör man anamma.

Utredning pågår, och det beror på att vi vill säkerställa att pengarna i fritidskortet faktiskt går precis dit de ska, det vill säga till de barn och unga som i dag står längst ifrån fritidsaktiviteter. Vi kan inte köra ut ett system som inte är helt färdigt, utan det måste vara vattentätt och färdigt när det lanseras. Vi ser fram emot att det kommer alldeles strax.

Jag är verkligen stolt över den politik som regeringen för på kulturområdet. Jag förstår att det är svårt för er i Socialdemokraterna att erkänna det, men jag tror att också ni långt där inne inser att politik och ekonomi hänger ihop - och att det ger en positiv effekt även på kulturen.

Herr talman! Kulturministern pratar om satsningen på Kulturskolan. Jag tycker att det är på vippen till oförskämt att kalla en halvering av det riktade bidraget en satsning.

Jag ställde en fråga om fritidskortet. När kommer det, och hur kommer det att vara konstruerat? Emma Ahlström Köster säger att det kommer alldeles strax, men ministern ignorerar frågan. Jag tycker att hon borde bemöta den.

Vi ser att 91 procent av kommunerna skär ned på kulturbudgeten. I det läget svarar både ministern och Emma Ahlström Köster att det är skattesänkningar som kommer att vara den kulturpolitiska reformen. Precis som att de första jobbskatteavdragen inte var kulturpolitiska reformer, trots att Lena Adelsohn Liljeroth försökte inteckna dem som det, kommer det sjuttioelfte jobbskatteavdraget inte heller att öka människors möjligheter att ta del av kultur - i synnerhet inte låginkomsttagares.

Resultatet av regeringens förda politik är tydligt. Det är rekord i skulder hos kronofogden; svenskarnas skulder hos kronofogden ökade med 50 miljoner kronor om dagen förra året. Det är rekord i vräkningar av barnfamiljer. Det är rekord i vinster för storbankerna. Det är skattehöjningar i kommunsektorn, och det är nedskärningar för att få budgeten att gå ihop. Det är resultatet av den förda politiken.

Herr talman! Jag kanske ska börja med att adressera frågan om fritidskortet genom att säga att regeringen kommer att få återkomma kring det. Det håller just nu på att utredas, och man tittar på hur konstruktionen ska se ut. Regeringen kommer att återkomma i frågan; det är det jag kan säga.

Jag måste säga att det blir väldigt tydligt att det finns ideologiska skillnader mellan regeringens partier, däribland Moderaterna och Socialdemokraterna. Jag tror att det är bra. Jag tror att det är viktigt att vi visar upp våra skillnader så att människor inser vad de får med olika typer av politik.

Jag tycker också att det är intressant att Socialdemokraterna menar att skattesänkningarna inte kommer att ha speciellt stor inverkan. Man kopplar det till att människors belåning ökar - och friställer det helt från den ekonomiska verklighet som människor har levt i under de senaste ett och ett halvt till två åren. Vi har alltså haft det svåraste ekonomiska läget på decennier, med en inflation som har legat skyhögt. Det är inflationen som har urholkat människors löner och reallöner. Det är den som ligger till grund för att kommuner och regioner har svårt att få ihop sin ekonomi. Det är den som ligger till grund för att samhället faktiskt blir generellt sett mer urholkat.

Det är därför regeringens politik går ut på att pressa ned inflationen och se till att ha en hållbar ekonomisk politik som på sikt kommer att möjliggöra för samhället att fortsätta att frodas - och som kommer att ge människor utrymme att göra sina egna val. Här skiljer vi oss åt, för jag tror att det spelar roll.

Jag tror att människor själva behöver få möjlighet att besluta över en större del av sin inkomst. Vi ska bära samhället gemensamt. Det är fint att betala skatt, som det heter. Och det är det, för det bygger det samhälle som vi gemensamt är här för att värna.

Men det kan inte vara negativt att människor själva får en större frihetsgrad och ett större frihetsutrymme när det gäller vad de vill prioritera att lägga sina pengar på. Hade det bara handlat om en skattesänkning hade jag kanske kunnat köpa Socialdemokraternas resonemang i större utsträckning, men det handlar inte om detta.

Vi måste titta på budgeten sammantaget och på de satsningar som regeringen gör inom alla områden. Det är detta som bär den ekonomiska politiken.

Vi måste ha en politik som möjliggör kulturskola i hela landet för så många barn och unga som möjligt. Men för att det ska kunna fungera måste föräldrar våga släppa iväg sina barn till träningarna. De måste känna sig trygga med att barnen kommer hem från pianolektionerna.

Här ser vi det arv som regeringen har fått från den förra, socialdemokratiska regeringen. Vi har en hög brottslighet. Vi har kriminalitet och gängvåld. Vi har ett säkerhetspolitiskt läge som är det allvarligaste sedan andra världskriget. Vi har inflation och en ekonomisk lågkonjunktur som vi befinner oss i. I detta bär regeringen landet framåt genom sin budget och sin politik. Det är jag stolt över.

Herr talman! Vi bär landet genom krisen, säger ministern. Jag skulle säga att det är vanligt folk som bär landet genom krisen och får ta de största smällarna.

Om jag får ta upp tråden och prata om det brottsförebyggande och det främjande arbetet undrar jag varför det är viktigt att spara på just landets kommuner.

Det har varit mycket prat om verkligheten, och jag undrar i vilken verklighet regeringen befinner sig i Rosenbad. Jag tror inte att det är den verklighet jag befinner mig i när jag besöker skolor i Huddinge och pratar med idrottsledare, fritidsledare och andra. DN skriver om detta. Där kan vi läsa att ungdomarna i dag väljer att delta i verksamheten innan basketträningen börjar, för de har inte längre råd att betala medlemsavgift i föreningen. Men innan basketträningen börjar kan de vara med och leka. Så ser det ut i Sverige i dag. Det är verkligheten.

Då får jag ställa en fråga till ministern. Tror hon att gängen får det lättare eller svårare att rekrytera barn och unga i en miljö där landets idrottsföreningar, kulturutövare, fritidsgårdar, skolor, välfärdsinstitutioner och statliga kulturinstitutioner får spara pengar? Resultatet av ett år med SD-moderatledd regeringspolitik är ju att fyra av fem institutioner måste spara. Nationalmuseum stänger på tisdagar. Taket rasar in på Naturhistoriska - bristande underhåll, men detta skedde under regeringens ansvar, så detta får vi sätta på kontot med framgångar. Landets kommuner blir i dag också tvungna att dra ned på kultur- och fritidsverksamheter.

Att ministern tar upp det brottsförebyggande i en verklighet där så många gör alltmer för mindre pengar får mig att tycka att skämskudden ska fram. Vi skulle vilja ha en regering som agerar och inte bara följer utvecklingen och lovar att det kanske kommer ett fritidskort någon gång i en framtid. Vi kräver ett agerande nu.

(Applåder)

Herr talman! Det finns en del övrigt att önska vad gäller världsbilden, tror jag. Vi kan i alla fall konstatera att vi inte delar samma världsbild.

Den verklighet som ledamoten hänvisar till är den verklighet som jag i min roll som kommunstyrelseordförande för en kommun i Stockholm - det var innan jag tog mig an den roll jag har nu - var med om att i allra högsta grad hantera, så jag vet hur det ser ut. Jag har gjort det själv, och jag förstår de utmaningar som kommuner och regioner står inför. Jag har själv stått där. Jag har själv tvingats göra de prioriteringar som krävs.

Det är ingen skillnad nu. Det är precis på samma sätt i den roll jag har nu. I regering måste man ta ansvar och se samhället som det ser ut - inte så som man önskar att det var.

Om Socialdemokraterna hade gjort detta under sina åtta år vid makten, det vill säga faktiskt sett hur det såg ut och tagit ansvar för det, i stället för att leva i en önskevärld och se samhället som man trodde att det var, kanske vi hade haft ett annat läge i dag. Men det hindrar inte att vi faktiskt måste diskutera att Socialdemokraterna de facto innehade regeringsmakten i åtta år och att det arv som vi fick är något som vi i den här regeringen arbetar med att städa upp och få ordning på. Det handlar om alltifrån brottsligheten, kriminaliteten och gängvåldet till försvaret och samhällsbilden generellt.

Man måste kunna göra förebyggande insatser, men vi är i ett läge där människors trygghet har blivit den stora frihetsfrågan i vårt land. Människor måste våga gå ut på gatorna, och de måste låta sina barn gå ut på gatorna. Sedan kan vi prata om vilka andra insatser som behövs i detta land.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.