Fru talman! I Sverige saknas utförlig statistik över brottsmisstänktas bakgrund. År 2021 släppte Brå sin senaste rapport om misstänktas bakgrund. Men begreppen "utländsk bakgrund" och "utrikesfödd" blir enligt mig alldeles för breda, då personer med bakgrund i länder där väldigt få väljer att begå kriminella handlingar buntas ihop med personer med bakgrund i länder där kriminalitet är desto vanligare.
Rapporten som släpptes 2021 bryter ned siffrorna på regionnivå, men inte mer än så, vilket gör att en mer noggrann bedömning får baseras på gissningar om de brottsmisstänktas bakgrund. Rapporten är inte på något sätt dålig, utan det var verkligen på tiden att Brå åter tittade på denna fråga. Men den hade helt enkelt kunnat vara mer utförlig.
Låt mig lyfta fram några siffror från rapporten. Den visar att mellan 2015 och 2018 var personer födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar den grupp som var minst förekommande i brottsstatistiken, med 3,2 procent. På ungefär samma nivå låg siffrorna för dem som hade sin bakgrund i Östasien, Norden, Västeuropa, USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien.
Det som däremot sticker ut i statistiken är siffrorna för dem med bakgrund i Afrika. Man kan notera att den delen av rapporten bara visar en fyraårsperiod, mellan 2015 och 2018. Under denna period var nästan 20 procent, alltså en femtedel, av alla med föräldrar födda i Afrika misstänkta för brott.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Personer med bakgrund i just Afrika delas in i tre regioner, det vill säga norra, östra och övriga Afrika. Det handlar om en kontinent med 54 länder. Detta försvårar förståelsen av siffrorna, även om vi kan konstatera att invandring därifrån leder till kriminalitet i Sverige. Nästan var femte person med föräldrar därifrån var misstänkt för brott.
I Nederländerna förs mer noggrann statistik på nationsnivå. De kollar även på länder från vilka det finns färre än 10 000 personer i landet. Där kan man se att personer med bakgrund i länder som Angola, Somalia och Sierra Leone är oftast förekommande i brottsstatistiken. Det är en detaljnivå som vi alltså saknar i Sverige.
En mer utförlig statistik hade gett oss en större förståelse av vilka grupper i samhället som oftast väljer en kriminell livsstil, vilket hade inneburit att vi hade kunnat komma med mer konkreta åtgärder för att motverka brottslighet i ett tidigare skede än i dag. Min uppfattning är att ju mer kunskapsinhämtning vi gör och ju tydligare den är, desto bättre möjligheter har vi att genomföra både preventiva och reaktiva åtgärder för att skapa ett tryggare Sverige.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieministern varför han inte vill se en mer detaljerad kunskapsinhämtning i denna fråga.