Interpellationssvar - Rättssäkerhet och barnperspektiv i lvu-ärenden - 2024-01-16

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig om jag avser att agera för att liknande händelser som de som har inträffat i Älvsbyns kommun inte ska kunna inträffa igen. Linus Sköld har också frågat mig vad jag kan göra för att stärka rättssäkerheten och säkerställa barnperspektiv i myndighetsutövningen i socialtjänsten.

Barns rättigheter och trygghet är ett prioriterat område för mig och regeringen, men som statsråd kan jag inte uttala mig om enskilda ärenden. Min och regeringens ambition är att åstadkomma ett paradigmskifte för att barnets rättigheter ska få bättre genomslag i tvångslagstiftningen som rör barn och unga. Därför genomför regeringen en reform av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, i syfte att stärka principen om barnets bästa.

En av socialtjänstens viktigaste uppgifter är att se till att barn som befinner sig i en utsatt situation får det stöd och skydd som de behöver. Varje beslut måste grundas på en bedömning av vad som är bäst för barnet. Barnet måste informeras och ges möjlighet att uttrycka sin åsikt.

För mig och regeringen är det angeläget att socialtjänsten beaktar vetenskap och beprövad erfarenhet. Under 2024 kommer regeringen att presentera ett förslag till ny socialtjänstlag som ska ersätta den nuvarande socialtjänstlagen (2001:453). Ett mål med den nya socialtjänstlagen är att stärka utvecklingen mot en kunskapsbaserad socialtjänst, bland annat genom att i den nya lagen införa ett krav på vetenskap och beprövad erfarenhet. En kunskapsbaserad socialtjänst förutsätter tillgång till relevanta analyser, statistik och forskning. Ett viktigt verktyg för det är socialtjänstdataregister. Regeringskansliet har därför gett en utredare i uppdrag att biträda Socialdepartementet med att utreda bättre förutsättningar för att utveckla en kunskapsbaserad socialtjänst (S 2023:B).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inom ramen för en socialtjänst som strävar efter att bli alltmer kunskapsbaserad är det naturligt att frågan om rollfördelningen mellan profession och förtroendevalda lyfts. Frågan är på flera sätt komplex. Den berör inte bara socialtjänstens beslutsfattande enligt socialtjänstlagen utan också enligt LVU, LVM och föräldrabalken. Det aktualiserar frågor om rättssäkerhet, insyn, kostnadskontroll och ansvar. I grunden handlar det om hur socialtjänsten ska tillförsäkra barn och vuxna kvalitativa och rättssäkra beslut.

Ytterst handlar det även om att säkerställa kvaliteten i samhällets vård av barn och unga. Jag har även nyligen tagit emot betänkandet För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66). Utredningen om barn och unga i samhällets vård (S 2021:06) har haft i uppdrag att se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten i vården kan öka när barn och unga placeras i familjehem, jourhem, stödboende och hem för vård eller boende, inbegripet särskilda ungdomshem, med stöd av socialtjänstlagen och LVU. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet, på Socialdepartementet. När det arbetet är klart avser jag och regeringen att återkomma i frågan.

Fru talman! Jag tackar ministern för tillfället att få debattera vad jag tycker är en mycket viktig fråga. Älvsbyn är nämligen kommunen där jag bor.

Älvsbyn styrdes fram till den 1 januari 2023 av Socialdemokraterna och har gjort så sedan demokratins införande. Den 1 januari 2023 tog en konstellation av partier över makten med Moderaterna som kommunstyrelsens ordförande. Moderaterna var då nybildade, så de har ingen erfarenhet av att jobba med politik över huvud taget. Till det kan läggas att Älvsbyn är en ganska liten kommun med 8 000 invånare. Varenda förtroendevald utom kommunstyrelsens ordförande är fritidspolitiker.

Den nyvalda ordföranden i utskottet som ansvarar för myndighetsutövningen i socialtjänsten är också fritidspolitiker. En av de första sakerna som händer när han tillträder är att han träffar föräldrar som har begärt att få träffa honom, biologiska föräldrar till barn som är placerade efter beslut enligt LVU. Han initierar efter det en dokumentgranskning. Granskaren går igenom handlingarna i ärendet och förordar att vården ska upphöra. Utskottet häver placeringen i enlighet med det förslaget.

Ganska snabbt framkommer det att båda föräldrarna, som tidigare dömts för våldsbrott mot och ofredande av barn, återigen utreds för allvarliga brott som utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt barnpornografibrott. Det som händer när det hamnar i tidningen är att polisen agerar. Man åker och anhåller föräldrarna, frihetsberövar dem, så att barnen kan återföras till familjehem - akut, då. Efteråt vittnar ett av barnen i familjen om att de under tiden de var hemma hos sina biologiska föräldrar efter beslutet om att vården skulle upphöra har blivit utsatta för våld.

Det här är så fel det bara kan bli i myndighetsutövningen. Det är såklart flera regelbrott som är begångna här. I januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag; ändå hände den här LVU-skandalen i Älvsbyn helt utan att barnen eller deras ombud fick tillfälle att yttra sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att ministern ger en massa ord som svar, men jag hör inte riktigt vad jag ska få ut av det. Jag skulle vilja ha ett mer koncentrerat svar.

Ministern säger till exempel att barns rättigheter och trygghet är ett prioriterat område. Men från min horisont är det viktigt att ministern precis som alla vi andra gör vad hon kan för att det inte ska gå så här fel i myndighetsutövningen en enda gång till.

Därför vill jag ge ministern en ny chans att svara på frågan vad hon kan göra för att säkerställa att barn inte återförs till hemförhållanden där de far illa på det här sättet. Hur kan hon säkerställa rättssäkerhet och barnperspektiv i myndighetsutövningen? Vad kan ministern göra?

Fru talman! Jag vill med skärpa inflika att jag förutsätter att det i interpellationsdebatterna finns en förförståelse om att det inte finns en möjlighet för mig som statsråd att föregripa, ingripa i eller på något sätt kommentera enskilda händelser. Det vill jag utgå från i den fortsatta debatten.

När det gäller barns och ungas säkerhet är det en viktig fråga för mig. Det har det varit sedan långt innan jag blev statsråd. Bland de socialdemokrater som har suttit tillsammans med mig i socialutskottet tror jag att det finns många som kan vittna om att det arbete som vi har bedrivit, inte minst när det handlar om lex Lilla hjärtat som vi avser att återkomma med i form av en lagrådsremiss i närtid, bland annat handlar om att införa det som den socialdemokratiska regeringen inte ville göra trots att det fanns sex partier i den här riksdagen som stod bakom det.

Vi måste nu gå vidare. Vi har tyvärr tragiska exempel på att det inte har räckt att barnkonventionen blivit svensk lag. Vi behöver också skarp lagstiftning för att inskärpa detta. Där är den viktiga principen att barns rättigheter ska gå före biologiska föräldrars och vuxnas rättigheter.

Den kommande skärpningen av LVU-lagstiftningen betyder att barn blir egna rättighetsbärare och att barns rättigheter blir ett eget rättsrekvisit i svensk lagstiftning. Det är en lagstiftningsprocess som jag har burit med mig i opposition från den här kammaren in i Regeringskansliet och som regeringen avser att förverkliga och genomföra.

Denna lagstiftning kommer också att innebära att vi skärper socialnämndens uppföljningsansvar för barn och unga när de har varit placerade.

Vi går också vidare från den nuvarande lex Lilla hjärtat, som den tidigare regeringen skapade för barn och unga som omhändertas utifrån drogproblematik hos föräldrarna. Där ska det nu inte bara finnas en möjlighet att göra efterforskningar och undersöka om föräldrarna är drogfria; det ska finnas ett absolut krav. Inget barn ska löpa risk att föras tillbaka till en hemmiljö där föräldrarna är drogmissbrukande.

Det är några konkreta exempel på hur vi nu arbetar för att stärka barns och ungas rättigheter, ett arbete som den tidigare regeringen inte ville fullfölja trots en överväldigande majoritet för det i den här kammaren.

Dessutom gör vi ett paradigmskifte när det handlar om att jobba tidigt och förebyggande. Det handlar om att börja redan på BVC och MVC, att stärka familjecentraler över hela landet, att säkerställa att det finns stöd i skolan med skolsociala team, att förstärka barn- och ungdomsvården och att se över hela processen så att familjehem får andra möjligheter att utföra ett gott arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer att återkomma till socialtjänstlagen, för det är en av de mest efterfrågade lagstiftningsförändringarna när det gäller att jobba med barn och unga. Att kunna göra tidiga insatser, förebyggande insatser, som gör att man kan möta dessa barn och unga kommer att ge socialtjänsten helt andra förutsättningar än man haft med den lagstiftning som gällt i mer än 40 års tid och som innebär att man reagerar när allvarliga saker redan har gått alldeles för långt.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag inte har uttryckt en enda förväntning på att ministern ska uttala sig i ett enskilt ärende. Jag illustrerade vad jag bedömer som ett allvarligt problem med en berättelse från min hemkommun eftersom jag är väl bekant med den berättelsen.

Jag är intresserad av vad ministern vill göra för att stärka rättssäkerheten och barnperspektivet i myndighetsutövningen i socialtjänsten, och jag tycker att det här ärendet illustrerar att den är fragil. Rättssäkerheten här är fragil. Det var därför jag inledde med att berätta om hur maktskiftet gick till och hur snabbt det gick från politiker som förstod sin roll i myndighetsutövningen och var vana vid att fatta beslut och driva ärenden i enlighet med det till att en oerfaren politiker kan hamna i att vilja ingripa.

Det är helt begripligt att man om man får höra historier om hur saker gått till och vad som varit fel vill agera för att ingripa. Självklart är det så, men då finns det risk att det går väldigt fel. Med det som bakgrund är jag intresserad av vad vi kan göra lagstiftningsmässigt för att det inte ska bli så här fel igen - helt utan förväntningar på kommentarer om just det här enskilda ärendet.

Mediankommunen i Sverige är 12 000 invånare stark, alltså ungefär 50 procent större än Älvsbyns kommun.

Det finns ingen anledning att tro att det i en kommun som länge varit styrd av ett starkt moderatparti eller en stark allians och som för första gången får ett maktskifte där oerfarna socialdemokrater tar över skulle gå på något annat sätt. Det här är alltså inte en partipolitisk spaning, utan jag tänker att det blir fragilt därför att det är människor som kommer in som förtroendevalda och får ett förfärligt stort ansvar för hur det går för enskilda människor i väldigt utsatta situationer. Det är problematiken.

Att det är små kommuner gör också att ganska få röster kan göra att majoriteten skiftar i kommunfullmäktige och att man får helt andra politiker som är ytterst ansvariga. Jag skulle därför vilja veta hur man kan stärka rättssäkerheten i myndighetsutövningen.

Fru talman! Med en ganska lång kommunpolitisk erfarenhet bakom mig i en liten kommun som ligger på medianen 12 000 invånare, även om antalet invånare har ökat sedan jag var aktiv i denna kommun, känner jag väl till förutsättningarna. Och det blev skifte efter en väldigt lång tid av socialdemokratiskt styre. Denna del är jag alltså väldigt väl förtrogen med. Och jag tror att vi verkligen måste fortsätta att jobba med de demokratiska processerna och diskutera rollfördelningarna på ett tydligt och klart sätt.

Om man bor i en liten kommun är det vid frysdisken på Ica som man möter kommuninvånarna på ett väldigt handfast sätt, till skillnad från i Stockholm där man är betydligt mer anonym för de väljare som finns runt omkring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför tror jag att detta är en fråga som vi på många olika sätt måste diskutera vidare. Det handlar inte bara om barn- och ungdomsvård utan också om att laga hål i gatan och så vidare. Med detta sagt är detta en av de absolut viktigaste frågorna att fokusera på, och där delar jag interpellantens uppfattning. Vi måste göra allt vi kan för att rättssäkra just dessa beslut. Det är också viktigt att barns och ungas röster hörs och att professionens roll stärks på olika sätt.

Därför är det viktigt att nu fortsätta att diskutera innehållet i utredningen om socialtjänstlagen. Ansvarig minister var Lena Hallengren. Och ett av direktiven till denna socialtjänstlag var att den inte fick vara kostnadsdrivande och att den inte fick vara ambitionshöjande på det viset. Där måste jag vara ärlig och säga att det har varit en utmaning för mig att möta detta.

Det har också påståtts att denna lagstiftning har varit färdig att tas i bruk, vilket är långt ifrån sant. Vi har alltså en rad utmaningar för att kunna göra detta.

Det var också tydligt och klart under utredningens gång att vi moderater drev frågan om att professionalisera socialtjänsten i mycket större utsträckning, det vill säga flytta besluten i mycket större utsträckning till professionen från de förtroendevalda. Det handlar om en oerhört hög grad av expertis.

När vi nu fokuserar på en ny socialtjänstlag, där kunskap och evidens kommer att vara så starkt i fokus, kommer denna fråga att bli än mer aktuell. Därför välkomnar jag att vi diskuterar hur professionens roll ska se ut.

Jag hade naturligtvis önskat att vi hade haft en situation med ett annat förslag i utredningen om den nya socialtjänstlagen, där det moderata förslaget hade fullföljts från den tidigare regeringen. Då hade man visat professionen ett annat förtroende, alltså att man litar på att professionen står stark i sin kunskap med rätt stöd. Då hade vi inte haft den diskussion som vi har i dag. Men där står vi inte.

Därför arbetar denna regering för att på olika sätt i samarbete och dialog med SKR, med Akademikerförbundet SSR, med Vision och med Föreningen Sveriges socialchefer se till att vi får en ny och stark socialtjänstlag som innebär att vi kan få dessa rättssäkra beslut.

Fru talman! Jag började denna debatt med att tala om ärendet i Älvsbyn där det gick förfärligt illa i myndighetsutövningen gentemot tre barn. Jag tänker också avsluta debatten med detta. Hur bra det än är att vi har lex Lilla hjärtat på plats och att barnkonventionen har blivit svensk lag gick det att bortse från dem i denna process. Det är klart att ansvar kommer att kunna utkrävas för att man bröt mot befintlig lagstiftning när man fattade dessa beslut. Och samma sak kommer att kunna hända även vid en skärpning.

Men en fråga här är hur man ska förebygga att detta händer. Professionalisering, eller för den delen juridifiering, av myndighetsutövning är inte oproblematiskt. Jag kan inte lättvindigt säga att detta är den enda och allena saliggörande idén, utan jag tycker att man behöver problematisera detta också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det är detta som ministern sätter sitt hopp till som en stor förändring här återstår det att se hur detta kommer att gå.

Jag noterar bara att trots ambitiös lagstiftning, till exempel om att barn ska få tillfälle att yttra sig, kan man bryta mot denna lagstiftning, och förfärliga saker kan hända.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för viktiga frågor. Det som det i grund och botten handlar om är det som vi gemensamt strävar efter, som jag uppfattar det, nämligen att vi ska kunna säkra tryggheten och säkerheten för barn och att det inte ska gå illa - att barn inte ska fara illa i samhällets vård. Det är utgångspunkten. Och där uppfattar jag att vi har en gemensam strävan att säkerställa att vi också ska kunna öka denna trygghet. Det är också regeringens ambition.

Jag vill understryka att lex Lilla hjärtat, enligt den version som den nuvarande regeringen avser att lägga fram, ännu inte är på plats. Att barnet som en egen rättighetsbärare ska vara ett eget rättsrekvisit ser jag som en portalparagraf och som ett stort paradigmskifte i hur vi lyfter fram barns rättigheter före vuxnas och före föräldrars rättigheter. Det är en viktig skillnad, och det förutsätter också att det blir en förändring i socialtjänstens arbete med dessa barn.

Jag håller med interpellanten om att denna fråga är väldigt komplex och att den berör inte bara en lag utan flera lagar. Det är lagar som är av väldigt ingripande karaktär för vuxna och barn. Det aktualiserar frågan om rättssäkerhet, om insyn, om kostnadskontroll men också om ansvar.

Jag kommer från min sida, som ansvarig för barns rättigheter, att inom en rad olika utredningar som nu ligger på vårt bord och som bereds inom Regeringskansliet att ha barns bästa för ögonen och ta dessa frågor vidare för att säkerställa det som är vår gemensamma uppfattning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.