Interpellationssvar - Åtgärder mot fyrverkerier - 2024-01-16

Fru talman! Rasmus Ling har frågat justitieministern om han kommer att låta utreda frågan om att förbjuda eller begränsa användandet av fyrverkerier till privatpersoner samt vidta några åtgärder för att förbjuda försäljning till, innehav av och brukande av fyrverkerier för personer som är dömda för exempelvis vapenbrott. Vidare har Rasmus Ling frågat justitieministern om han kommer att ta några andra initiativ för att begränsa skadorna som sker av fyrverkerier och annan pyroteknik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det svenska regelverket vad gäller fyrverkerier bygger till stor del på EU-lagstiftning, främst det så kallade pyroteknikdirektivet. Enligt pyroteknikdirektivet får medlemsstaterna inte förbjuda, begränsa eller hindra tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar som uppfyller de krav som ställs i direktivet. Däremot kan en medlemsstat vidta vissa åtgärder för att förbjuda eller begränsa innehav, användning eller försäljning till allmänheten avseende vissa fyrverkerier av skäl som rör allmän ordning, allmän säkerhet, hälsa och säkerhet eller miljöskydd. Pyroteknikdirektivet medger inte att en medlemsstat helt förbjuder fyrverkerier.

Pyroteknikdirektivet har införlivats i svensk lag genom lagen om brandfarliga och explosiva varor, tillhörande förordning samt föreskrifter meddelade av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

Med hänsyn till att Sveriges nationella lagstiftning på området har sin grund i EU-lagstiftning kan inte regeringen förbjuda fyrverkerier som är godkända för EU:s marknad.

Sverige har dock, mot bakgrund av de möjligheter som EU-lagstiftningen ger, infört vissa begränsningar avseende fyrverkerier. Bland annat finns sedan 2019 ett krav i MSB:s föreskrifter om att privatpersoner behöver särskild utbildning och tillstånd för att få använda raketer med styrpinne. Vid prövningen kommer tillståndsmyndigheten att begära ut utdrag ur misstanke- och belastningsregistret från Polismyndigheten.

Vidare framgår det av ordningslagen att pyrotekniska varor inte får användas utan tillstånd av Polismyndigheten om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet eller övriga omständigheter innebär risk för skada på, eller någon beaktansvärd olägenhet för, person eller egendom. Dessutom har regeringen med stöd av ordningslagen bemyndigat kommunerna att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor.

Under 2023 inledde EU-kommissionen ett arbete som syftar till att revidera pyroteknikdirektivet. Regeringen välkomnar det initiativet.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Carl-Oskar Bohlin för svaret på interpellationen. Jag är glad att vi kan ha denna debatt i kväll. Detta är en fråga som engagerar många brett runt om i vårt land.

Jag tycker dock, fru talman, att svaret från Carl-Oskar Bohlin och regeringen är en aning passivt. Man redogör för regelverket, men man säger väldigt lite om vad man vill.

Jag ska ta upp några skäl och perspektiv som finns i denna fråga. Vad gäller engagemanget ska jag också säga att det finns en stor organisation i Sverige - Riksföreningen Stoppa Fyrverkerier för Privatpersoner i Sverige - som har över 23 000 medlemmar. Det finns alltså ett oerhört stort engagemang i denna fråga.

Det pekas på tre huvudskäl till att det behövs begränsningar gällande detta, och det är människor, djur och miljö. Jag tänker börja med det som jag tycker är det kanske allra starkaste skälet, nämligen alla djurägare runt om i Sverige och framför allt alla djur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns ett närmast oändligt antal vittnesmål om hur djur far illa på olika sätt under de tidpunkter då det bränns av allra flest fyrverkerier, framför allt kring nyårsafton. Det är hundägare som sitter instängda och som får ta hand om sina hundar och försöka lugna dem fast de skakar, och det är hästägare och många andra. Detta är något som jag tycker att Carl-Oskar Bohlin och regeringen borde ta till sig.

Man konstaterar att det finns ett EU-direktiv att förhålla sig till, men det handlar inte om det. Man konstaterar också att EU-kommissionen har inlett arbetet med att revidera direktivet och att regeringen välkomnar initiativet. Men vad vill man? Vi är inte bara passiva medlemmar i EU, utan vi ska göra saker. Jag hade önskat att regeringen kunde berätta vad man vill göra och att man vill begränsa skadorna och kanske också möjliggöra för medlemsländer att införa förbud mot försäljning.

Det finns ett annat perspektiv förutom alla djur, både de som handhas av människor och alla de andra, nämligen säkerheten för människor. I interpellationen tog jag upp ett antal exempel på vad som hände den senaste nyårsaftonen. I Alvesta blev blåljuspersonal utsatt. I Kristianstad blev räddningstjänsten beskjuten. I Motala fick polisen ingripa när ungdomar började avfyra raketer mot varandra. Tyvärr är det inte första gången det händer, utan jag har själv vid ett tillfälle bevittnat hur det skedde mot ett bostadshus. Det är tyvärr alldeles för många runt om i landet som har upplevt detta.

Fru talman! Jag vill därför ställa en fråga till Carl-Oskar Bohlin: Kommer man att ta några initiativ för att begränsa skadorna? Jag tycker inte att jag fick svar i interpellationen, så jag hoppas att ministern kan utveckla sitt svar. Vill regeringen förändra EU-direktivet i denna riktning och möjliggöra förbud eller på annat sätt begränsa skadorna från fyrverkerier?

Fru talman! Om frågan är om regeringen avser att verka för ett totalförbud mot fyrverkeripjäser i Sverige är svaret nej; det finns inget sådant arbete i dagsläget.

Detta handlar i grunden om en intresseavvägning mellan att få en ordning som tar hänsyn till människors säkerhet och till att djur inte far illa och att den tvåtusenåriga tradition vi har av fyrverkerier i världen inom rimliga gränser ska kunna utövas i olika specifika sammanhang.

Det vi kan konstatera är att vi i dag har en ordning där det enligt fyrverkeridirektivet inte är möjligt att förbjuda fyrverkerier även om regeringen skulle vilja det. Vi har dock inget sådant arbete. Det pågår just nu en revidering av direktivet, och vi får se vad som kommer ut från detta arbete.

Det man dock kan säga upplysningsvis är att fyrverkeripjäser enligt direktivet delas in i kategorierna F1-F4. I Sverige är kategorierna F2, F3 och F4 tillståndspliktiga, med några undantag i vissa olika sammanhang. Det är alltså bara de allra enklaste typerna av fyrverkeripjäser som saknar tillståndsplikt.

Därutöver finns, som jag nämnde i svaret, möjlighet för kommuner att genom den kommunala ordningsstadgan införa särskilda föreskrifter och mer långtgående restriktioner, vilket gör att det ser ut på olika sätt på olika platser i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att ha denna flexibilitet på den lokala nivån är befrämjande för det lokaldemokratiska perspektivet men gör också att man kan beakta det faktum att Sverige inte ser likadant ut överallt. Det finns olika förutsättningar, och det är rimligt att kunna göra den typen av avvägningar.

Det vi kan konstatera är att vi över en tioårsperiod ser en minskning när det kommer till skador av fyrverkeripjäser. År 2012 behövde cirka 100 personer söka slutenvård eller specialiserad öppenvård till följd av explosion av en fyrverkeripjäs. Förra året var antalet 60, så det arbete som över tid har bedrivits på detta område med bland annat tillståndskrav och annat gör att vi ser en trend där antalet skadade av fyrverkeripjäser är vikande. Detta är naturligtvis en god utveckling i sammanhanget.

Fru talman! Regeringen har framfört att vi är bundna av ett direktiv och därför inte kan göra något. Man klargör också att man nu när direktivet är uppe för revidering heller inte vill möjliggöra för Sverige eller andra medlemsländer som så önskar att införa förbud, utan det ska fortsätta att vara omöjligt för Sverige. Där kan jag ifrågasätta den lokala demokratin eller den nationella demokratin, om regeringen inte vill att man ska kunna gå den vägen.

Fru talman! Det är naturligtvis rätt och riktigt som Carl-Oskar Bohlin säger att Sverige ser olika ut, men det finns inte någon kommun i Sverige där det inte finns djur som far illa när fyrverkerier bränns av. Så är det runt om i landet. Detta borde vi kunna vara överens om.

En annan sak som jag frågade om i interpellationen, fru talman, och som jag tycker att regeringen borde kunna ställa sig bakom är en begränsning för personer som är dömda exempelvis enligt vapenlagen eller knivlagen. Jag kan faktiskt inte förstå varför regeringen inte anser att det borde göras en inskränkning för personer som nyligen har dömts för den typen av brott. Är det rimligt att en person som har dömts för vapenbrott ska kunna köpa fyrverkerier lagligt och gå runt med dem på stan? Jag tycker inte det, fru talman, och där tycker jag att regeringen borde kunna instämma.

Jag vill också peka på att detta inte borde vara en block- eller partiskiljande fråga. Carl-Oskar Bohlins tidigare kollega i riksdagen, ledamoten Boriana Åberg, har drivit denna fråga. Även Kristdemokraterna, som också är ett regeringsparti, har framfört att man vill se restriktioner. Det finns ett stort tryck från medborgare i denna fråga, och den borde inte vara partiskiljande.

Det finns för den delen också socialdemokrater som har drivit detta, men det kanske regeringen inte tar hänsyn till, liksom centerpartister. Många som har röstat på de partier som utgör regeringen eller regeringsunderlaget tycker att detta är en viktig fråga. Det kanske Carl-Oskar Bohlin borde ta hänsyn till.

Eftersom jag har lite tid över ska jag ställa en mer koncis fråga, förutom den fråga som jag hade om dem som har blivit dömda för brott. Det handlar om de frågor som den kristdemokratiska ledamoten Torsten Elofsson tog upp i en artikel i Sydsvenskan dagen före nyårsafton om att Kristdemokraterna vill införa tillståndskrav för köp av pyrotekniska varor, att det i ansökan och tillstånd anges villkor för användande och att det ska vidtas sanktioner om försäljning sker till personer som saknar tillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Är inte detta någonting som regeringen borde kunna ta till sig och lägga fram förslag om?

Fru talman! Precis som Rasmus Ling ger uttryck för tror jag inte att detta med nödvändighet är en blockskiljande fråga utan att det nog mycket handlar om vad man personligen har för ingångsvärden och relation till frågan.

Det finns många legitima intressen att ta hänsyn till. Och detta måste bygga på någon typ av helhetsavvägning, en intresseavvägning där man försöker att gå olika intressen till mötes och balansera olika mot varandra stående intressen. Ett intresse är naturligtvis hur husdjur och andra upplever denna situation. Att totalt förbjuda fyrverkerier, som ändå har en kulturell och historisk plats i samhällsbilden under vissa högtider, är dock väldigt långtgående.

Den ordning som vi nu har är att användningen av fyrverkerier är ganska hårt kringskuren, specificerad till vissa specifika sammanhang och högtider med en omfattande tillståndsplikt.

Jag nämnde i mitt inledningsanförande på frågan om personer som förekommer i belastningsregistret att det är en del av det som vägs in i den tillståndsprövning som görs av MSB för att man ska kunna komma i fråga för ett sådant tillstånd.

Sedan kan man naturligtvis alltid ha en diskussion om gränsdragningen mellan vad som ska vara tillståndspliktigt och inte. Men regeringen menar just nu sammantaget att vi har en förhållandevis välavvägd situation. Man kan behöva titta på enskildheter, och man kan behöva göra revideringar. Men i kombination med en förhållandevis omfattande tillståndsplikt har vi också lagt frågan om att kommunerna kan göra ytterligare inskränkningar i sin ordningsstadga för hur man får använda fyrverkerier, och vi har en ordning som försöker balansera bland annat de olika intressen som jag har lyft fram.

Fru talman! All politik handlar om intresseavvägningar. Här menar jag och mitt parti, Miljöpartiet, att regeringen balanserar fel. Man tar inte tillräcklig hänsyn till människor som skadas, till djur som far illa och skadas och till miljökonsekvenserna.

Att förändra EU-lagstiftningen och möjliggöra att detta blir förbjudet för privatpersoner innebär inte att man måste ge upp det kulturarv som Carl-Oskar Bohlin pratar om. Kommuner kan i så fall med utbildad personal - eller med företag som är utbildade i hur detta ska gå till - tillhandahålla detta på annat sätt. Då kan man ha pyroteknisk verksamhet som i andra fall. Det är fullt möjligt. Men om man inte vill göra detta kommer det naturligtvis inte att vara möjligt.

Fru talman! Jag beklagar att regeringen inte tar dessa intressen på större allvar. Jag tycker också att man borde kunna göra större inskränkningar åtminstone när det gäller personer som har blivit dömda för exempelvis vapenbrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet också, fru talman, att även i de fall där kommuner har gjort ganska stora inskränkningar i sin lokala ordningsstadga är polisens möjligheter att rycka ut under dessa dagar i stort sett obefintliga. Det händer för mycket, och man är för pressad. Möjligheten att prioritera när sådant här sker är tyvärr alldeles för liten. Överträdelser av detta kommer tyvärr att vara möjliga i alldeles för många fall utan att det blir någon konsekvens. Och jag tror att Carl-Oskar Bohlin är väl medveten om att så är fallet.

Fru talman! Jag noterar ledamoten Lings synpunkter och konstaterar att regeringen i vissa delar gör en annan bedömning av helheten. Men jag vill avslutningsvis säga att människor som använder fyrverkerier på ett icke ändamålsenligt sätt och skjuter dem mot varandra och så vidare, eftersom det har varit uppe som en sidonotering i denna diskussion, är naturligtvis ett beteende som över huvud taget inte kan tolereras i samhället. Och det är väldigt viktigt att göra tydligt att det inte sällan är så att människor som gör sig skyldiga till ett sådant beteende också gör sig skyldiga till en rad brott samtidigt. Detta ska naturligtvis beivras med samhällets fulla kraft. Och det är inte med nödvändighet så att man löser detta problem med olika typer av generella förbud. Det är åtminstone så att generella förbud i sammanhanget är ett trubbigt verktyg för en liten grupp människor som befinner sig utanför lagens ramar i sitt agerande redan som det är i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.