Fru talman! Jag tycker att vi absolut ska ha en öppen och frimodig diskussion om innehållet i kriminalvården. Om man tar del av de underlag som kriminalvården nu presenterar vad gäller utbyggnaden över en tioårsperiod ser man också att den expansionen i hög grad bygger på en omprövning av kriminalvårdens arbetssätt i olika delar.
När det gäller det återfallsförebyggande arbetet skulle jag vilja ta det i den här ordningen: Det första är att jag tycker att vi ska ha en hög ambitionsnivå när det gäller det återfallsförebyggande arbetet i fängelse, för det ligger ett så starkt allmänt intresse i att använda tiden så produktivt som det bara går. Det betyder, kan jag tänka mig, att vi i olika avseenden skulle höja ambitionsnivån och se över om det finns beprövad erfarenhet, beprövade metoder och best practice på olika ställen som vi borde implementera i svensk kriminalvård för att få bättre siffror när det gäller återfallsstatistiken. Det är en av mina utgångspunkter.
Det andra är differentiering och att tänka just individuellt. Det uppfattar jag att kriminalvården i hög grad gör men kanske i ännu högre grad kommer att behöva göra i ljuset av de prioriteringar som måste göras när trycket i så hög grad ökar på kriminalvården. Ur det perspektivet tror jag säkert att man kan diskutera både på individnivå och på kategorinivå.
Kategorifrågan är relevant även av andra skäl. Vi hade gemensamt en pressträff för några dagar sedan gällande den utredning som regeringen har tillsatt med stöd av Sverigedemokraterna för att se över möjligheten att hyra anstaltsplatser utomlands. Den som orkar ta sig förbi den lite slagordsmässiga dagspolitiska debatten och verkligen tränga ned i de här direktiven ser att det är en mycket seriös ansats i detta.
Vi vet att det finns både positiva och negativa erfarenheter att hämta i andra länder som Norge, Danmark och Belgien, som på olika sätt och med olika grad av framgång har lyckats med detta. En relevant fråga är naturligtvis den att om vi hittar sätt att gå framåt, vilka kategorier av intagna är det framför allt vi talar om? Som Adam Marttinen själv lyfte fram på pressträffen är det framför allt i sådana fall personer som är intagna under längre tid och rimligen också personer som efter avtjänat straff ändå ska lämna landet. Att tala om kategorier är alltså meningsfullt också i en diskussion när det gäller helheten.
Att det generellt sett måste ske en effektivisering tycker jag ligger i sakens natur. En dimension som kriminalvården själv lyfter fram är de möjligheter som digitaliseringen ger kriminalvården, till exempel vad gäller förflyttningar mellan olika enheter som i dag är väldigt personalresurskrävande. Det handlar också om att man med hjälp av digitalisering och modern teknik kan effektivisera kriminalvårdens verksamhet och säkerligen också på det sättet ta ett effektiviserande tag om kostnaderna.
Med allt detta sagt vill jag komma tillbaka till att jag tycker att vi ska en hög ambitionsnivå när det gäller expansionen, en hög ambitionsnivå när det gäller att hitta nya lösningar, inklusive att hyra anstaltsplatser utomlands, men också en hög ambitionsnivå när det gäller det återfallsförebyggandet arbetet för de individer där det är meningsfullt både ur ett individuellt och ur ett samhälleligt perspektiv.
Jag har stort förtroende för att kriminalvården redan i dag gör det jobbet, men jag är säker på att det kan utvecklas och bli ännu bättre framöver.