Jessica Rodén (S)
Alternate, The Committee on Civil Affairs
Fru talman! Jag uppfattade inte att jag fick svar på min fråga. Vi testar igen.
Den nuvarande modellen gör att inkomstskillnaderna i samhället ökar, det vill säga den ekonomiska ojämlikheten ökar. Inspektionen för socialförsäkringen menar att inkomstutvecklingen i hushåll som saknar anknytning till arbetsmarknaden och som främst försörjer sig via garantiersättningar har halkat efter den genomsnittliga inkomstutvecklingen.
Den ekonomiska ojämlikheten har växt sig starkare, och dess inverkan sträcker sig långt bortom plånbokens räckvidd. För nästan fyra decennier sedan var Sverige en förebild för jämlikhet, där vi tillsammans byggde en välfärdsstat som stödde alla medborgare. Men tyvärr ser vi en oroande trend. Klyftorna mellan samhällsgrupper ökar, och det är inte bara en fråga om fördelning av resurser utan också en angelägenhet för vår nationella hälsa och vår sociala sammanhållning.
Den ökade ojämlikheten påverkar vår psykiska hälsa på ett alarmerande sätt. Forskningen visar tydligt att i samhällen med större ekonomiska klyftor ökar den psykiska ohälsan. Det är inte bara en fråga som berör dem som kämpar med sin ekonomi, utan det är en fråga som berör oss alla och som underminerar vår kollektiva självkänsla. Ojämlikheten påverkar alltså vårt samhälles välbefinnande och den påverkar livslängden. Barnadödlighet och andra hälsorelaterade indikatorer påverkas negativt när klyftorna ökar.
Det är också viktigt att förstå att ekonomisk ojämlikhet inte enbart är en fråga om materiell välfärd. Det handlar om värderingar, vår syn på varandra och den sociala struktur vi vill ha. I ett jämlikt samhälle ges alla möjlighet att blomstra och bidra till vår gemensamma framtid. I en tid när vi behöver mer solidaritet och sammanhållning och när vi behöver mer ekonomisk jämlikhet satsar regeringen och Sverigedemokraterna i stället på att höja taket för rotavdraget 2024. Man ökar på den ekonomiska klyftan genom att införa det åttonde jobbskatteavdraget, som inte omfattar personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Man prioriterar alltså att sänka skatten för dem som redan har så att de klarar sig och låter sjuka och personer med funktionsnedsättningar betala mer skatt än de som lönearbetar.
Regeringen stöttar alltså dem med allra mest pengar på bekostnad av sjuka och personer med funktionsnedsättningar. Det är anmärkningsvärt att regeringen gör denna prioritering, särskilt nu när vi befinner oss mitt i en ekonomisk kris. Dessa prioriteringar anser jag ökar klyftorna i samhället.
Fru talman! Jag frågar än en gång: Kan statsrådet förklara för mig varför satsningar på att sänka skatten för höginkomsttagare inte eldar på inflationen medan satsningar på att stärka sjuk- och aktivitetsersättningen skulle göra det?
(Applåder)