Interpellationssvar - Äganderätten för skogsägare | skogsstyrelsens nya riktlinjer för artskydd - 2023-11-10

Herr talman! Elisabeth Thand Ringqvist har frågat landsbygdsministern varför ministern inte har lagt fram några förslag baserat på de initiativ som hans parti under förra mandatperioden var med och beslutade om tillsammans med Centerpartiet för att få bort vantolkningarna av EU-direktivet om skydd för fåglar samt stärka skogsägarnas position i förhållande till nuvarande artskyddsregelverk och hur ministern kommer att agera för att ersättningsfrågor ska bli enklare att hantera när staten vill bestämma över privatpersoners egen mark.

Malin Larsson har frågat landsbygdsministern om han avser att ta något initiativ utifrån Skogsstyrelsens nya riktlinjer för hur artskyddsbestämmelserna ska tillämpas och tolkas och utifrån deras påverkan på svenskt skogs- och lantbruk samt varför regeringen dröjer med att ta itu med denna viktiga fråga - kommer artskyddsreglerna att ses över och i så fall när?

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna. Jag har valt att svara på interpellationerna samlat.

Regeringen delar bilden att det finns problem med dagens utformning och tillämpning av artskyddsreglerna.

Den dåvarande regeringen beslutade i maj 2020 om direktiv till en utredning för att se över artskyddet för att göra det mer tillämpbart, effektivt och rättssäkert. Utredningen skulle bland annat ta ställning till om ändringar i miljöbalkens ersättningsbestämmelser eller andra delar av balken är nödvändiga för att översynens syfte ska kunna nås samt analysera och ta ställning till hur långtgående rådighetsinskränkningar som fridlysningsbestämmelserna bör kunna ge utrymme för. Artskyddsutredningen lämnade sitt betänkande sommaren 2021.

Efter att Artskyddsutredningen redovisade sitt betänkande har Högsta domstolen meddelat en dom i ett mål om ersättning på grund av avverkningsförbud. I domen uttalar Högsta domstolen att markägare under speciella omständigheter har rätt till ersättning av staten för begränsningar i markanvändningen som följer direkt av artskyddsförordningen. Domen analyseras för närvarande inom Regeringskansliet. En viktig del i frågan om stärkt äganderätt är att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning som de har rätt till. Regeringen anser att skyddet för äganderätten ska vara vägledande i fråga om ersättning vid inskränkning i pågående markanvändning vid artskyddsärenden. Det är inte rimligt att regelverket är otydligt och att det ska ta oskäligt lång tid för markägaren att få den ersättning han eller hon har rätt till.

Artskyddsutredningens förslag att dela upp genomförandet av förbudsbestämmelserna i art- och habitatdirektivet respektive fågeldirektivet i separata bestämmelser har tagits om hand genom de ändringar i artskyddsförordningen som beslutades av regeringen i juni 2022. Dessutom har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen tagit fram en gemensam vägledning om hur de tolkar förändringarna i artskyddsförordningen för fridlysning av fåglar i samband med skogsbruk.

Herr talman! Regeringen gav i april 2022 Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att bland annat ta fram förebyggande strategier och arbetssätt för artskydd i skogen. Syftet med dessa strategier och arbetssätt är att underlätta för skogsbruket att genom planering och hänsyn förebygga att förbuden i artskyddslagstiftningen aktualiseras. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget. Redovisningen innehåller flera åtgärder som syftar till att utveckla arbetet med artskydd i skogen så att situationen för markägare förbättras. Myndigheterna har åtagit sig att genomföra vissa åtgärder och har även lämnat förslag till åtgärder som regeringen har att ta ställning till. Myndigheternas redovisning analyseras nu inom Regeringskansliet för att bedöma om några åtgärder bör vidtas med anledning av redovisningen eller förslagen.

Herr talman! Regeringen bereder för närvarande frågorna om artskyddet och kommer att ta ställning till behovet av att se över tillämpliga bestämmelser i miljöbalken. Regeringen menar att det är viktigt med ett regelverk som är tydligt för markägare och andra berörda och som samtidigt ger ett effektivt artskydd.

Herr talman! Elisabeth Thand Ringqvist har frågat landsbygdsministern varför ministern inte har lagt fram några förslag baserat på de initiativ som hans parti under förra mandatperioden var med och beslutade om tillsammans med Centerpartiet för att få bort vantolkningarna av EU-direktivet om skydd för fåglar samt stärka skogsägarnas position i förhållande till nuvarande artskyddsregelverk och hur ministern kommer att agera för att ersättningsfrågor ska bli enklare att hantera när staten vill bestämma över privatpersoners egen mark.

Malin Larsson har frågat landsbygdsministern om han avser att ta något initiativ utifrån Skogsstyrelsens nya riktlinjer för hur artskyddsbestämmelserna ska tillämpas och tolkas och utifrån deras påverkan på svenskt skogs- och lantbruk samt varför regeringen dröjer med att ta itu med denna viktiga fråga - kommer artskyddsreglerna att ses över och i så fall när?

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna. Jag har valt att svara på interpellationerna samlat.

Regeringen delar bilden att det finns problem med dagens utformning och tillämpning av artskyddsreglerna.

Den dåvarande regeringen beslutade i maj 2020 om direktiv till en utredning för att se över artskyddet för att göra det mer tillämpbart, effektivt och rättssäkert. Utredningen skulle bland annat ta ställning till om ändringar i miljöbalkens ersättningsbestämmelser eller andra delar av balken är nödvändiga för att översynens syfte ska kunna nås samt analysera och ta ställning till hur långtgående rådighetsinskränkningar som fridlysningsbestämmelserna bör kunna ge utrymme för. Artskyddsutredningen lämnade sitt betänkande sommaren 2021.

Efter att Artskyddsutredningen redovisade sitt betänkande har Högsta domstolen meddelat en dom i ett mål om ersättning på grund av avverkningsförbud. I domen uttalar Högsta domstolen att markägare under speciella omständigheter har rätt till ersättning av staten för begränsningar i markanvändningen som följer direkt av artskyddsförordningen. Domen analyseras för närvarande inom Regeringskansliet. En viktig del i frågan om stärkt äganderätt är att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning som de har rätt till. Regeringen anser att skyddet för äganderätten ska vara vägledande i fråga om ersättning vid inskränkning i pågående markanvändning vid artskyddsärenden. Det är inte rimligt att regelverket är otydligt och att det ska ta oskäligt lång tid för markägaren att få den ersättning han eller hon har rätt till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Artskyddsutredningens förslag att dela upp genomförandet av förbudsbestämmelserna i art- och habitatdirektivet respektive fågeldirektivet i separata bestämmelser har tagits om hand genom de ändringar i artskyddsförordningen som beslutades av regeringen i juni 2022. Dessutom har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen tagit fram en gemensam vägledning om hur de tolkar förändringarna i artskyddsförordningen för fridlysning av fåglar i samband med skogsbruk.

Herr talman! Regeringen gav i april 2022 Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att bland annat ta fram förebyggande strategier och arbetssätt för artskydd i skogen. Syftet med dessa strategier och arbetssätt är att underlätta för skogsbruket att genom planering och hänsyn förebygga att förbuden i artskyddslagstiftningen aktualiseras. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget. Redovisningen innehåller flera åtgärder som syftar till att utveckla arbetet med artskydd i skogen så att situationen för markägare förbättras. Myndigheterna har åtagit sig att genomföra vissa åtgärder och har även lämnat förslag till åtgärder som regeringen har att ta ställning till. Myndigheternas redovisning analyseras nu inom Regeringskansliet för att bedöma om några åtgärder bör vidtas med anledning av redovisningen eller förslagen.

Herr talman! Regeringen bereder för närvarande frågorna om artskyddet och kommer att ta ställning till behovet av att se över tillämpliga bestämmelser i miljöbalken. Regeringen menar att det är viktigt med ett regelverk som är tydligt för markägare och andra berörda och som samtidigt ger ett effektivt artskydd.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Skälet till att jag som vice ordförande för näringsutskottet interpellerar om artskydd och skogar är att jord- och skogsbrukspolitik också är näringspolitik. Generationsskiften är en mycket viktig del av alla typer av familjeföretagande, och äganderätten är helt central för att driva företag. Men det är också för att frågan om vem som ska ha rätt att bestämma över mitt företag, mina investeringar och mitt sparande manifesteras så sorgligt tydligt hos familjen Hyttsten i Konäs i nordvästra Jämtland, den bygd som är min uppväxt och i dag mitt deltidsboende.

Jag var hemma hos familjen i Konäs för några veckor sedan. Över kaffe och våfflor diskuterade vi hela förmiddagen varför det har blivit som det har blivit. Familjen ville avverka en tredjedel av sin skog för att kunna genomföra generationsskiftet så att yngsta dottern kan driva vidare gården med mjölkkor. Pappa Kurt berättade att det finns en massa iakttagelser av märken av ringhack från en tretåig hackspett. Man har alltså inte sett någon hackspett över huvud taget utan bara hittat märken och bohål i ett träd. Det går heller inte att säga när hackspetten har varit där eller ens om det verkligen är märken från den här hackspetten.

Nu är det 40 eller kanske till och med 60 hektar som inte får avverkas. Hela Gamla stan är som jämförelse 36 hektar. Det är enorma ägor som i dag inte får röras.

Ingen kan dock bättre än en av döttrarna, Lia Hyttsten, berätta hur det känns när staten kommer med helt orimliga krav. Jag har fått lov att låna några rader från inledningen och avslutningen på ett tal som hon höll för några veckor sedan på Torsta utanför Östersund:

Mina föräldrars livsverk ska offras för att det finns spår av en hackspett i deras skog. Mina föräldrars hårt inarbetade kapital ska brinna inne. Kanske värmer det en stund, men när ängsblommorna försvinner då inga kor längre betar där om somrarna, när humlor och bin inte längre kan hämta nektar där ute på ängarna eftersom det bara växer sly - är det fortfarande varmt då?

Vad är det för samhällen som offrar på altaret? Ett samhälle där respekten för andra människors livsverk lättvindigt bortses ifrån. Mina föräldrar har ägnat ett helt yrkesliv åt att bygga upp sin gård. De har ständigt mättat mun efter matsäck. Aldrig lyxkonsumerat. Jobbat vilosöndag och julafton i 42 år.

Förra helgen blev fyra personer vittne till ett mirakel i Konäs. Längs lägdkanten gick en fågel som inte kan förväxlas med någon annan. Den trivs i fuktig åkermark och är klassad som nationellt utdöd - en härfågel.

Låt oss ta detta med oss. Ett mirakel kan ske, för vi kan inte nog understryka vikten av att få avverka vår skog. Allt annat är en stor katastrof som kommer att ge eko långt in i framtiden. Inte bara monetärt utan också för härfågeln, för den trivs i ett ekosystem som finns där mular betar.

Herr talman! Regeringen och statsrådet kan givetvis inte ingripa i en enskild fråga. Men om statsrådet liksom jag tycker att det här verkar helt orimligt, vad kan regeringen göra för att den här typen av statliga övergrepp inte ska hända igen?

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Skälet till att jag som vice ordförande för näringsutskottet interpellerar om artskydd och skogar är att jord- och skogsbrukspolitik också är näringspolitik. Generationsskiften är en mycket viktig del av alla typer av familjeföretagande, och äganderätten är helt central för att driva företag. Men det är också för att frågan om vem som ska ha rätt att bestämma över mitt företag, mina investeringar och mitt sparande manifesteras så sorgligt tydligt hos familjen Hyttsten i Konäs i nordvästra Jämtland, den bygd som är min uppväxt och i dag mitt deltidsboende.

Jag var hemma hos familjen i Konäs för några veckor sedan. Över kaffe och våfflor diskuterade vi hela förmiddagen varför det har blivit som det har blivit. Familjen ville avverka en tredjedel av sin skog för att kunna genomföra generationsskiftet så att yngsta dottern kan driva vidare gården med mjölkkor. Pappa Kurt berättade att det finns en massa iakttagelser av märken av ringhack från en tretåig hackspett. Man har alltså inte sett någon hackspett över huvud taget utan bara hittat märken och bohål i ett träd. Det går heller inte att säga när hackspetten har varit där eller ens om det verkligen är märken från den här hackspetten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är det 40 eller kanske till och med 60 hektar som inte får avverkas. Hela Gamla stan är som jämförelse 36 hektar. Det är enorma ägor som i dag inte får röras.

Ingen kan dock bättre än en av döttrarna, Lia Hyttsten, berätta hur det känns när staten kommer med helt orimliga krav. Jag har fått lov att låna några rader från inledningen och avslutningen på ett tal som hon höll för några veckor sedan på Torsta utanför Östersund:

Mina föräldrars livsverk ska offras för att det finns spår av en hackspett i deras skog. Mina föräldrars hårt inarbetade kapital ska brinna inne. Kanske värmer det en stund, men när ängsblommorna försvinner då inga kor längre betar där om somrarna, när humlor och bin inte längre kan hämta nektar där ute på ängarna eftersom det bara växer sly - är det fortfarande varmt då?

Vad är det för samhällen som offrar på altaret? Ett samhälle där respekten för andra människors livsverk lättvindigt bortses ifrån. Mina föräldrar har ägnat ett helt yrkesliv åt att bygga upp sin gård. De har ständigt mättat mun efter matsäck. Aldrig lyxkonsumerat. Jobbat vilosöndag och julafton i 42 år.

Förra helgen blev fyra personer vittne till ett mirakel i Konäs. Längs lägdkanten gick en fågel som inte kan förväxlas med någon annan. Den trivs i fuktig åkermark och är klassad som nationellt utdöd - en härfågel.

Låt oss ta detta med oss. Ett mirakel kan ske, för vi kan inte nog understryka vikten av att få avverka vår skog. Allt annat är en stor katastrof som kommer att ge eko långt in i framtiden. Inte bara monetärt utan också för härfågeln, för den trivs i ett ekosystem som finns där mular betar.

Herr talman! Regeringen och statsrådet kan givetvis inte ingripa i en enskild fråga. Men om statsrådet liksom jag tycker att det här verkar helt orimligt, vad kan regeringen göra för att den här typen av statliga övergrepp inte ska hända igen?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaren, även om jag tycker att det skulle ha varit landsbygdsminister Kullgren som besvarar denna interpellation eftersom det berör svenskt skogsbruk i allra högsta grad.

Jag fick först tid för debatt med landsbygdsministern, men dagen efter valde Kullgren att överlämna den till klimat- och miljöministern. Jag är ändå glad, herr talman, att statsrådet är här så att vi får debattera denna brådskande fråga. Antalet berörda skogsägare är många, och de blir fler.

Min första fråga är därför om det är statsrådet Pourmokhtari som kommer att handha frågorna kring artskyddet och skogen även framåt.

Det var den tidigare alliansregeringen som rakt av implementerade artskyddsförordningen i svensk lag. Det fungerade under flera år tills denna problematiska situation uppstod. Bakgrunden är alltså inte några förändringar i svensk lagstiftning utan nya rättsfall kring EU-reglerna om artskydd som gäller sedan länge i Sverige och hela EU.

Frågan om artskyddet aktualiserades redan under förra mandatperioden då de nya rättsfallen skapade en stor osäkerhet kring hur skogsbruk och naturvård ska kombineras för att Sverige inte ska bryta mot EU-regler om artskydd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är värt att påminna om att den tidigare socialdemokratiska regeringen vidtog proaktiva åtgärder när detta uppdagades. Även statsrådet hänvisar till allt som under kort tid genomfördes under vår ledning.

Först utsågs en särskild utredare att granska artskyddsförordningen. Men man presenterade också snabbt tre åtgärder för ett hållbart skogsbruk och för att åtgärda den osäkerhet och oro som spred sig i början av 2022 när allt fler skogsägare fick förbud att avverka sin skog på grund av artskydd. Från 2021 till 2022 fördubblades antalet avverkningsanmälningar som fick förelägganden med hänvisning till artskyddet.

Det gavs uppdrag till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att ta fram vägledningar och strategier, och det gjordes en ändring av artskyddsförordningen. Det här var det man snabbt kunde åtgärda. Den socialdemokratiska regeringen aviserade också en översyn av miljöbalken och artskyddsförordningen men också regelverket som hanterar ersättning.

Sedan blev det val, och en ny regering tillträdde. Eftersom vi inte upplevt att det finns någon motsättning kring detta är vi förvånade över att den sittande regeringen ännu inte har lagt fram några förslag för att fortsätta arbetet gällande miljöbalken, artskyddsförordningen och ersättningen.

Oron är nu stor ute bland landets skogsägare, och många är det som jag möter som drabbats. Fler och fler markägare får efter avverkningsanmälningar brev från Skogsstyrelsen med information om fridlysta växter och fåglar som kan påverkas av skogliga åtgärder, och de kan inte avverka sin skog. De kan alltså inte avverka den skog som de skött och planerat för i årtionden, i generationer, den skog som är en investering och en tillgång. Det här skapar inte bara en oro utan också ekonomiska problem för många.

Utifrån detta vill jag fråga: Vad är statsrådets besked till alla dessa skogsägare? Hur ser regeringens plan ut framåt? När kan vi förvänta oss något resultat i frågan?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaren, även om jag tycker att det skulle ha varit landsbygdsminister Kullgren som besvarar denna interpellation eftersom det berör svenskt skogsbruk i allra högsta grad.

Jag fick först tid för debatt med landsbygdsministern, men dagen efter valde Kullgren att överlämna den till klimat- och miljöministern. Jag är ändå glad, herr talman, att statsrådet är här så att vi får debattera denna brådskande fråga. Antalet berörda skogsägare är många, och de blir fler.

Min första fråga är därför om det är statsrådet Pourmokhtari som kommer att handha frågorna kring artskyddet och skogen även framåt.

Det var den tidigare alliansregeringen som rakt av implementerade artskyddsförordningen i svensk lag. Det fungerade under flera år tills denna problematiska situation uppstod. Bakgrunden är alltså inte några förändringar i svensk lagstiftning utan nya rättsfall kring EU-reglerna om artskydd som gäller sedan länge i Sverige och hela EU.

Frågan om artskyddet aktualiserades redan under förra mandatperioden då de nya rättsfallen skapade en stor osäkerhet kring hur skogsbruk och naturvård ska kombineras för att Sverige inte ska bryta mot EU-regler om artskydd.

Det är värt att påminna om att den tidigare, socialdemokratiska regeringen vidtog proaktiva åtgärder när detta uppdagades. Även statsrådet hänvisar till allt som under kort tid genomfördes under vår ledning.

Först utsågs en särskild utredare att granska artskyddsförordningen. Men man presenterade också snabbt tre åtgärder för ett hållbart skogsbruk och för att åtgärda den osäkerhet och oro som spred sig i början av 2022 när allt fler skogsägare fick förbud att avverka sin skog på grund av artskydd. Från 2021 till 2022 fördubblades antalet avverkningsanmälningar som fick förelägganden med hänvisning till artskyddet.

Det gavs uppdrag till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att ta fram vägledningar och strategier, och det gjordes en ändring av artskyddsförordningen. Det här var det man snabbt kunde åtgärda. Den socialdemokratiska regeringen aviserade också en översyn av miljöbalken och artskyddsförordningen men också regelverket som hanterar ersättning.

Sedan blev det val, och en ny regering tillträdde. Eftersom vi inte upplevt att det finns någon motsättning kring detta är vi förvånade över att den sittande regeringen ännu inte har lagt fram några förslag för att fortsätta arbetet gällande miljöbalken, artskyddsförordningen och ersättningen.

Oron är nu stor ute bland landets skogsägare, och många är det som jag möter som drabbats. Fler och fler markägare får efter avverkningsanmälningar brev från Skogsstyrelsen med information om fridlysta växter och fåglar som kan påverkas av skogliga åtgärder, och de kan inte avverka sin skog. De kan alltså inte avverka den skog som de skött och planerat för i årtionden, i generationer, den skog som är en investering och en tillgång. Det här skapar inte bara en oro utan också ekonomiska problem för många.

Utifrån detta vill jag fråga: Vad är statsrådets besked till alla dessa skogsägare? Hur ser regeringens plan ut framåt? När kan vi förvänta oss något resultat i frågan?

Herr talman! Låt mig börja i faktaändan. Det är inte på något sätt så att minister Kullgren har överlämnat en interpellation till mig som han avstår från att ta själv, utan det finns en ordning kring detta.

Interpellationerna berör artskyddslagstiftning, och artskyddet är, vilket ledamoten Larsson säkert är väl införstådd med, en fråga som regleras i miljöbalken. Artskyddsförordningen är meddelad med stöd av miljöbalken, och det är Sveriges miljöminister som har ansvar för miljöbalken.

Det är alltså inte på något sätt udda att jag som statsråd står här och svarar på dessa frågor. Det är inte heller på något sätt så att miljöministern inte är införstådd med vilken stor påverkan och fantastisk potential som finns i det skogsbruk och den stora mängd skog som vi har i Sverige, ett land där två tredjedelar av marken består av skog. Det är någonting som jag är högst berörd av i mitt arbete.

Som jag tidigare meddelat även gällande det som ledamoten Thand Ringqvist lyfter är de problem som finns i dagens utformning mycket bekymrande. Regeringen bekräftar bilden av att vi har problem med dagens utformning och med dagens tillämpning av dessa regler. Om detta ska det inte råda några tveksamheter. Det här är också särskilt problematiskt eftersom regeringen ser, i linje med förvaltarskapstanken, att aktiva och engagerade skogsägare är helt avgörande för att stärka ekosystemen i vårt fantastiska avlånga land. De har ju en enorm kapacitet att tillvarata skogen, inte bara för den förnybara råvara som produceras utan också som kolsänka och också som bidragare till biologisk mångfald. Vi ser inte detta som ett motsatsförhållande, och vi är väldigt stolta över den fantastiska naturvård som så många skogsägare i Sverige är en del av att genomföra.

Vi ser också att det finns en stor brist på kunskap om detta när man reglerar skogsfrågor på EU-nivå på det sätt som man gör, och det är just därför Sverige har en så stark röst i dessa frågor när man försöker påpeka hur det fungerar så fantastiskt väl i Sverige, där vi i stor utsträckning har ett väldigt hållbart skogsbruk.

Det pågår ett intensivt arbete i Regeringskansliet med att analysera Artskyddsutredningens betänkande och alla de synpunkter som har lämnats av olika remissinstanser, och det här är en fråga vi kommer att behöva återkomma till.

Jag vill även kommentera det ledamoten Larsson var inne på, nämligen en påstådd skyndsam hantering av frågan. Jag delar faktiskt inte den bilden. Det här är problem som har funnits länge. Redan 2018 sa riksdagen att artskyddsförordningen skulle ses över. Jag kan inte svara på varför den tidigare regeringen inte kom längre i det arbetet, men det kan möjligen ledamoten Larsson redogöra för som var så stolt över det arbete som skedde under den tidigare regeringen.

Jag gillar, som sagt, inte att fokusera på vad tidigare regeringar har gjort eller inte gjort, men jag kan tydligt och hastigt konstatera att det inte har skett tillräckligt eftersom arbetet har överlämnats till mig att sköta. Många bitar togs fram redan vid riksdagens tillkännagivande 2018, men det fanns också en punkt i januariavtalet. En utredning tillsattes, och den bedrev sitt arbete. Men resultaten kom lagom tills man lämnade över regeringsmakten. Jag delar inte uppfattningen om den påstådda handlingskraften, utan nu kommer den här regeringen att behöva ta ytterligare initiativ för att lösa denna fråga.

Herr talman! Låt mig börja i faktaändan. Det är inte på något sätt så att minister Kullgren har överlämnat en interpellation till mig som han avstår från att ta själv, utan det finns en ordning kring detta.

Interpellationerna berör artskyddslagstiftning, och artskyddet är, vilket ledamoten Larsson säkert är väl införstådd med, en fråga som regleras i miljöbalken. Artskyddsförordningen är meddelad med stöd av miljöbalken, och det är Sveriges miljöminister som har ansvar för miljöbalken.

Det är alltså inte på något sätt udda att jag som statsråd står här och svarar på dessa frågor. Det är inte heller på något sätt så att miljöministern inte är införstådd med vilken stor påverkan och fantastisk potential som finns i det skogsbruk och den stora mängd skog som vi har i Sverige, ett land där två tredjedelar av marken består av skog. Det är någonting som jag är högst berörd av i mitt arbete.

Som jag tidigare meddelat även gällande det som ledamoten Thand Ringqvist lyfter är de problem som finns i dagens utformning mycket bekymrande. Regeringen bekräftar bilden av att vi har problem med dagens utformning och med dagens tillämpning av dessa regler. Om detta ska det inte råda några tveksamheter. Det här är också särskilt problematiskt eftersom regeringen ser, i linje med förvaltarskapstanken, att aktiva och engagerade skogsägare är helt avgörande för att stärka ekosystemen i vårt fantastiska avlånga land. De har ju en enorm kapacitet att tillvarata skogen, inte bara för den förnybara råvara som produceras utan också som kolsänka och också som bidragare till biologisk mångfald. Vi ser inte detta som ett motsatsförhållande, och vi är väldigt stolta över den fantastiska naturvård som så många skogsägare i Sverige är en del av att genomföra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser också att det finns en stor brist på kunskap om detta när man reglerar skogsfrågor på EU-nivå på det sätt som man gör, och det är just därför Sverige har en så stark röst i dessa frågor när man försöker påpeka hur det fungerar så fantastiskt väl i Sverige, där vi i stor utsträckning har ett väldigt hållbart skogsbruk.

Det pågår ett intensivt arbete i Regeringskansliet med att analysera Artskyddsutredningens betänkande och alla de synpunkter som har lämnats av olika remissinstanser, och det här är en fråga vi kommer att behöva återkomma till.

Jag vill även kommentera det ledamoten Larsson var inne på, nämligen en påstådd skyndsam hantering av frågan. Jag delar faktiskt inte den bilden. Det här är problem som har funnits länge. Redan 2018 sa riksdagen att artskyddsförordningen skulle ses över. Jag kan inte svara på varför den tidigare regeringen inte kom längre i det arbetet, men det kan möjligen ledamoten Larsson redogöra för som var så stolt över det arbete som skedde under den tidigare regeringen.

Jag gillar, som sagt, inte att fokusera på vad tidigare regeringar har gjort eller inte gjort, men jag kan tydligt och hastigt konstatera att det inte har skett tillräckligt eftersom arbetet har överlämnats till mig att sköta. Många bitar togs fram redan vid riksdagens tillkännagivande 2018, men det fanns också en punkt i januariavtalet. En utredning tillsattes, och den bedrev sitt arbete. Men resultaten kom lagom tills man lämnade över regeringsmakten. Jag delar inte uppfattningen om den påstådda handlingskraften, utan nu kommer den här regeringen att behöva ta ytterligare initiativ för att lösa denna fråga.

Herr talman! Jag förstår att det är svårt för statsrådet att svara på frågan när det mesta verkar vara under övervägande i Regeringskansliet. Men låt mig reda ut några fakta som jag tycker att det läggs ut lite väl många dimridåer om.

Först och främst var det till och med oktober förra året uttryckligen förbjudet att skada fåglars fortplantningsområden och viloplatser. Men genom det utskottsinitiativ som bland annat Centerpartiet var med och drev igenom riksdagen blev det en förändring av en förordning så att just den bestämmelsen skulle tas bort. Det anges alltså inte längre i någon lag, eller förordning, att det är förbjudet att skada fåglars livsmiljöer. Däremot är det såklart förbjudet att störa fåglar på ett sätt som försvårar bevarande av en population på en tillfredsställande nivå.

Man kunde tro att problemet var löst. Men det ligger en gammal rest och skapar dålig stämning i form av en författningskommentar till just den förordningen. Den säger att skador på fåglars livsmiljöer kan vara en förbjuden störning.

Myndigheterna, i det här fallet Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, anser därför att det fortfarande är förbjudet att skada fåglars livsmiljöer när det gäller sällsynta fåglar som är känsliga för skogsbruk. Eftersom alla fåglar är fridlysta gäller det alla fåglar - om man inte får ett undantag.

I Finland har man lyckats vara mycket mer pragmatisk. I Finland har man nämligen inte något automatiskt skydd för fåglars livsmiljöer. Det kan därför inte vara ett europeiskt lagstiftningsproblem, utan det är ett svenskt lagstiftningsproblem.

Det var aldrig tänkt att artskyddsförordningen skulle innebära förbud som medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras, utan sådana intrång skulle i stället regleras genom reservat, biotopskydd och frivilliga naturvårdsavtal. Låt mig därför omformulera frågan eftersom statsrådet säger att regeringen är väl medveten om problemen. Kommer statsrådet att tillsätta en skogsutredning som en gång för alla gör upp med författningskommentaren så att den svenska tolkningen blir rimlig?

Herr talman! Jag förstår att det är svårt för statsrådet att svara på frågan när det mesta verkar vara under övervägande i Regeringskansliet. Men låt mig reda ut några fakta som jag tycker att det läggs ut lite väl många dimridåer om.

Först och främst var det till och med oktober förra året uttryckligen förbjudet att skada fåglars fortplantningsområden och viloplatser. Men genom det utskottsinitiativ som bland annat Centerpartiet var med och drev igenom i riksdagen blev det en förändring av en förordning så att just den bestämmelsen skulle tas bort. Det anges alltså inte längre i någon lag eller förordning att det är förbjudet att skada fåglars livsmiljöer. Däremot är det såklart förbjudet att störa fåglar på ett sätt som försvårar bevarande av en population på en tillfredsställande nivå.

Man kunde tro att problemet var löst. Men det ligger en gammal rest och skapar dålig stämning i form av en författningskommentar till just den förordningen. Den säger att skador på fåglars livsmiljöer kan vara en förbjuden störning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Myndigheterna, i det här fallet Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, anser därför att det fortfarande är förbjudet att skada fåglars livsmiljöer när det gäller sällsynta fåglar som är känsliga för skogsbruk. Eftersom alla fåglar är fridlysta gäller det alla fåglar - om man inte får ett undantag.

I Finland har man lyckats vara mycket mer pragmatisk. I Finland har man nämligen inte något automatiskt skydd för fåglars livsmiljöer. Det kan därför inte vara ett europeiskt lagstiftningsproblem, utan det är ett svenskt lagstiftningsproblem.

Det var aldrig tänkt att artskyddsförordningen skulle innebära förbud som medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras, utan sådana intrång skulle i stället regleras genom reservat, biotopskydd och frivilliga naturvårdsavtal. Låt mig därför omformulera frågan, eftersom statsrådet säger att regeringen är väl medveten om problemen. Kommer statsrådet att tillsätta en skogsutredning som en gång för alla gör upp med författningskommentaren så att den svenska tolkningen blir rimlig?

Herr talman! Jag kan konstatera att statsrådet uppehåller sig vid vad som har gjorts eller inte av tidigare regeringar, trots att statsrådets egen alliansregering var den regering som implementerade artskyddsförordningen i svensk lag utan att då göra några ändringar.

Men det är historia. Låt oss i stället uppehålla oss vid vad som kan göras nu. Vi tycks vilja få bukt med problemet, och då är det bättre att se framåt. Jag önskar svar på den tidigare frågan: När kan vi förvänta oss resultat?

Precis som jag skrev i min interpellation berörs många skogsägare av dessa frågor. Jag kommer själv från Norrland, och uppe hos oss hänger skogsbruket nära ihop med jordbruket. Här är skogens värde viktigt vid generationsskiften och för att våra jordbruk ska fortsätta att drivas framåt. Precis som ledamoten Thand Ringqvist var inne på ser vi nu markägare som länge och långsiktigt planerat för generationsskiften, och för att klara det vill man avverka den skog man har skött länge och väl för detta ändamål. Kan man inte avverka sin skog eller få rimlig ersättning för den riskerar vi att även se nedlagda jordbruk. Det är förödande för livsmedelsförsörjning, beredskap och den biologiska mångfalden om vi förlorar de betande mularna som vi i norr behöver fler av, inte färre.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket redovisade nyligen två regeringsuppdrag kring artskydd. Det ena handlar om nya riktlinjer för hur artskyddsbestämmelserna ska tillämpas och tolkas, och det andra handlar om förebyggande strategier för att artskyddsförbuden inte ska aktualiseras. Det finns en hel del bra förslag i redovisningen och även flera förslag för regeringen att ta vidare. Som situationen ser ut i dag är detta mycket resurskrävande för både myndigheter och markägare.

Jag vill samtidigt höja ett litet varningens finger, eftersom det finns en gräns för vad man kan kräva av en mindre privat skogsägare. Samma ansvariga myndigheter meddelade i oktober sin tolkning av den dom från Högsta domstolen som handlar om huruvida en skogsägare ska ha rätt till ersättning vid artskyddsförbud. Det myndigheterna har kommit fram till vid tolkningen är att markägare normalt inte har rätt till ersättning för artskyddsintrång. Rättsutvecklingen, de nya riktlinjerna från myndigheterna och tolkningen av domen har nu fört oss till en punkt där artskyddsbestämmelserna och även närliggande regelverk måste ses över. Även Skogsstyrelsen behöver förstärkta resurser för att hantera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågorna är också många gällande regeringens aviserade nya skogsutredning. Vi har nu under ett års tid hört att den ska tillsättas, men än har vi inte sett skymten av den. Är det tänkt att frågorna kring artskyddet ska hanteras i utredningen? Varför är då inte landsbygdsminister Peter Kullgren här i dag och besvarar våra frågor? Jag förstår uppdelningen, men just för att dessa frågor berör skogen är det viktigt.

Det är inte rimligt att små skogsägare ska dras in i långa, krångliga och dyra rättsprocesser för sina avverkningsanmälningar. Artskyddsfrågan måste hanteras nu, och vad som gäller för ersättning för skogsägare som nekas avverkning behöver styras upp. Och det är vi politiker som måste ta ansvar så att lagstiftningen fungerar.

Herr talman! Jag kan konstatera att statsrådet uppehåller sig vid vad som har gjorts eller inte av tidigare regeringar, trots att statsrådets egen alliansregering var den regering som implementerade artskyddsförordningen i svensk lag utan att då göra några ändringar.

Men det är historia. Låt oss i stället uppehålla oss vid vad som kan göras nu. Vi tycks vilja få bukt med problemet, och då är det bättre att se framåt. Jag önskar svar på den tidigare frågan: När kan vi förvänta oss resultat?

Precis som jag skrev i min interpellation berörs många skogsägare av dessa frågor. Jag kommer själv från Norrland, och uppe hos oss hänger skogsbruket nära ihop med jordbruket. Här är skogens värde viktigt vid generationsskiften och för att våra jordbruk ska fortsätta att drivas framåt. Precis som ledamot Thand Ringqvist var inne på ser vi nu markägare som länge och långsiktigt planerat för generationsskiften. Och för att klara det vill man avverka den skog man har skött länge och väl för detta ändamål. Kan man inte avverka sin skog eller få rimlig ersättning för den riskerar vi att även se nedlagda jordbruk. Det är förödande för livsmedelsförsörjning, beredskap och den biologiska mångfalden om vi förlorar de betande mularna som vi i norr behöver fler av, inte färre.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket redovisade nyligen två regeringsuppdrag kring artskydd. Det ena handlar om nya riktlinjer för hur artskyddsbestämmelserna ska tillämpas och tolkas, och det andra handlar om förebyggande strategier för att artskyddsförbuden inte ska aktualiseras. Det finns en hel del bra förslag i redovisningen och även flera förslag för regeringen att ta vidare. Som situationen ser ut i dag är detta mycket resurskrävande för både myndigheter och markägare.

Jag vill samtidigt höja ett litet varningens finger eftersom det finns en gräns för vad man kan kräva av en mindre privat skogsägare. Samma ansvariga myndigheter meddelade i oktober sin tolkning av den dom från Högsta domstolen som handlar om huruvida en skogsägare ska ha rätt till ersättning vid artskyddsförbud. Det myndigheterna har kommit fram till vid tolkningen är att markägare normalt inte har rätt till ersättning för artskyddsintrång. Rättsutvecklingen, de nya riktlinjerna från myndigheterna och tolkningen av domen har nu fört oss till en punkt där artskyddsbestämmelserna och även närliggande regelverk måste ses över. Även Skogsstyrelsen behöver förstärkta resurser för att hantera detta.

Frågorna är också många gällande regeringens aviserade nya skogsutredning. Vi har nu under ett års tid hört att den ska tillsättas, men än har vi inte sett skymten av den. Är det tänkt att frågorna kring artskyddet ska hanteras i utredningen? Varför är då inte landsbygdsminister Peter Kullgren här i dag och besvarar våra frågor? Jag förstår uppdelningen, men just för att dessa frågor berör skogen är det viktigt.

Det är inte rimligt att små skogsägare ska dras in i långa, krångliga och dyra rättsprocesser för sina avverkningsanmälningar. Artskyddsfrågan måste hanteras nu, och vad som gäller för ersättning för skogsägare som nekas avverkning behöver styras upp. Och det är vi politiker som måste ta ansvar så att lagstiftningen fungerar.

Herr talman! Låt mig börja i den ändan att återigen bekräfta att regeringen delar bilden av att det finns problem med dagens utformning och tillämpning av dessa artskyddsregler. Jag gillar inte heller att tala särskilt mycket om historia, men jag gillar inte heller historieförfalskning. Av den anledningen gillar jag att påpeka fullständiga fakta och information om allt som gjordes under tidigare mandatperioder, med tanke på att ledamoten så tydligt valde att fokusera på allt det som ska ha skett under den förra mandatperioden.

Faktum kvarstår att den här regeringen kom till ett dukat bord av problem som rör skogen och som inte har hanterats. Vi ser att den svenska skogspolitiken har saknat både uppmärksamhet och reform på ett tag. Det avser den här regeringen att ta tag i.

Vi bereder för närvarande frågor om artskyddet, och vi kommer inte att ta ställning till frågor om artskyddets tillämpning eller problem i implementeringen i dag - som jag tydligt har påpekat.

Vi menar att det är viktigt att det finns ett tydligt regelverk för markägarna och andra berörda, samtidigt som det finns ett effektivt artskydd. Huruvida detta kommer att hanteras i en ännu inte annonserad skogsutredning är självklart inte heller något jag kan redogöra för i dag, utan det är ett pågående arbete. Men jag ser fram emot att få presentera hur Sverige kommer att utreda utvecklingen av skogspolitiken framöver, inte minst genom utredningen av den nationella skogspolitiken.

Vi ser ju, herr talman, ett behov av att utveckla en framtida ändamålsenlig skogspolitik som främjar ett långsiktigt hållbart svenskt skogsbruk och en växande bioekonomi. Det är sådant som jag kan konstatera i dag som miljöminister och som jag vet att även landsbygdsministern skriver under på. Det är därför vi kommer att tillsätta en skogsutredning, som statsministern meddelade i regeringsförklaringen.

Regeringen har just nu ett omfattande underlag när det gäller frågan om artskyddet. Det är totalt 130 förslag och 147 remissvar som vi nu arbetar med, och det är som sagt ett arbete som pågår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ledamoten Thand Ringqvist valde att ställa en tydlig och relevant fråga rörande det här området, nämligen hur det kan komma sig att tillämpningen skiljer sig åt så kraftigt mellan Sverige och Finland.

Det är en högst relevant del av detta. Vi ser ju i många fall att regeringen har behövt hantera hur vi tillämpar lagstiftningen nationellt där man tidigare har lutat sig mot att det är EU och sedan lagt undan frågan. Det är någonting den här regeringen har börjat hantera på många olika fronter, inte minst gällande tillämpningar av miljöbalken. Jag har tillsatt en utredning för att titta på detta. Men när det gäller just det här ser vi att det finns bindande resultat som ska uppnås av varje medlemsstat.

Det finns också ett överlåtande till de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet, och då väljer myndigheter i olika länder att tillämpa det här på olika sätt. Det innebär helt enkelt att alla EU:s medlemsstater är skyldiga att skydda arter i enlighet med kraven som finns men också att införa nationella bestämmelser för att genomföra EU:s artskydd.

Utgångspunkten är att EU:s artskydd ska vara likvärdigt i alla medlemsstater men att det ska finnas utrymme för att utforma och genomföra de nationella regelverken olika. Det är det som föranleder den situation vi är i.

Som jag nämnt tittar vi på den här frågan, och vi ser fram emot att kunna ge besked när vi har analyserat vilken väg vi ska ta för att underlätta för markägare att förhålla sig till de regler som finns och uppmuntra till hållbart brukande av vår skog, för vi vill ju också bruka den.

Herr talman! Låt mig börja i den ändan att återigen bekräfta att regeringen delar bilden av att det finns problem med dagens utformning och tillämpning av dessa artskyddsregler. Jag gillar inte heller att tala särskilt mycket om historia, men jag gillar inte heller historieförfalskning. Av den anledningen gillar jag att påpeka fullständiga fakta och information om allt som gjordes under tidigare mandatperioder, med tanke på att ledamoten så tydligt valde att fokusera på allt det som ska ha skett under den förra mandatperioden.

Faktum kvarstår att den här regeringen kom till ett dukat bord av problem som rör skogen och som inte har hanterats. Vi ser att den svenska skogspolitiken har saknat både uppmärksamhet och reform på ett tag. Det avser den här regeringen att ta tag i.

Vi bereder för närvarande frågor om artskyddet, och vi kommer inte att ta ställning till frågor om artskyddets tillämpning eller problem i implementeringen i dag - som jag tydligt har påpekat.

Vi menar att det är viktigt att det finns ett tydligt regelverk för markägarna och andra berörda, samtidigt som det finns ett effektivt artskydd. Huruvida detta kommer att hanteras i en ännu inte annonserad skogsutredning är självklart inte heller något jag kan redogöra för i dag, utan det är ett pågående arbete. Men jag ser fram emot att få presentera hur Sverige kommer att utreda utvecklingen av skogspolitiken framöver, inte minst genom utredningen av den nationella skogspolitiken.

Vi ser ju, herr talman, ett behov av att utveckla en framtida ändamålsenlig skogspolitik som främjar ett långsiktigt hållbart svenskt skogsbruk och en växande bioekonomi. Det är sådant som jag kan konstatera i dag som miljöminister och som jag vet att även landsbygdsministern skriver under på. Det är därför vi kommer att tillsätta en skogsutredning, som statsministern meddelade i regeringsförklaringen.

Regeringen har just nu ett omfattande underlag när det gäller frågan om artskyddet. Det är totalt 130 förslag och 147 remissvar som vi nu arbetar med, och det är som sagt ett arbete som pågår.

Ledamoten Thand Ringqvist valde att ställa en tydlig och relevant fråga rörande det här området, nämligen hur det kan komma sig att tillämpningen skiljer sig åt så kraftigt mellan Sverige och Finland.

Det är en högst relevant del av detta. Vi ser ju i många fall att regeringen har behövt hantera hur vi tillämpar lagstiftningen nationellt där man tidigare har lutat sig mot att det är EU och sedan lagt undan frågan. Det är någonting den här regeringen har börjat hantera på många olika fronter, inte minst gällande tillämpningar av miljöbalken. Jag har tillsatt en utredning för att titta på detta. Men när det gäller just det här ser vi att det finns bindande resultat som ska uppnås av varje medlemsstat.

Det finns också ett överlåtande till de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet, och då väljer myndigheter i olika länder att tillämpa det här på olika sätt. Det innebär helt enkelt att alla EU:s medlemsstater är skyldiga att skydda arter i enlighet med kraven som finns men också att införa nationella bestämmelser för att genomföra EU:s artskydd.

Utgångspunkten är att EU:s artskydd ska vara likvärdigt i alla medlemsstater men att det ska finnas utrymme för att utforma och genomföra de nationella regelverken olika. Det är det som föranleder den situation vi är i.

Som jag nämnt tittar vi på den här frågan, och vi ser fram emot att kunna ge besked när vi har analyserat vilken väg vi ska ta för att underlätta för markägare att förhålla sig till de regler som finns och uppmuntra till hållbart brukande av vår skog, för vi vill ju också bruka den.

Herr talman! Tack, statsrådet, för de förtydligande svaren! Det kommer alltså att komma en skogsutredning; vi vet bara inte riktigt när. Regeringen verkar också titta på tolkningsutrymmena och fortsätter med det arbetet för att kunna göra våra tolkningar mer lika Finlands. Jag hoppas att ni hittar mycket utrymme att göra det.

Om det nu inte går att prata mer om den frågan därför att den utreds kan vi ta frågan om ersättningarna. Hur kan man hitta en ersättningsmodell som är rättssäker?

Statsrådet inledde med att säga att dagens modell är orimlig och oskälig. Det är ju så att när man vill ha ersättning för att man inte får avverka sin skog måste man driva ett överklagande. De flesta säger att det är en ungefär tioårig process att överklaga på grund av någon art som man inte riktigt vet om den ens finns i ens egen skog.

Det är ett otroligt rättsosäkert läge som vi har hamnat i. Det handlar om processerna som ska föras genom alla mark- och miljödomstolar, som vi vet är helt överarbetade med alla andra miljöprövningsärenden som ska hanteras, och sedan ska Mark- och miljööverdomstolen titta på frågorna.

Min fråga till statsrådet är om det finns både processer och förslag som går att använda för att få de här processerna att fungera snabbare. Det är ju orimligt att en familj ska behöva vänta i tio år på att eventuellt få tillbaka en summa pengar; hur stor har de inte en aning om. Och ska de få en klumpsumma, eller kan man tänka sig att det precis som skogsavkastning är något som kommer årligen? Hur ser regeringen på detta?

Herr talman! Tack, statsrådet, för de förtydligande svaren! Det kommer alltså att komma en skogsutredning; vi vet bara inte riktigt när. Regeringen verkar också titta på tolkningsutrymmena och fortsätter med det arbetet för att kunna göra våra tolkningar mer lika Finlands. Jag hoppas att ni hittar mycket utrymme att göra det.

Om det nu inte går att prata mer om den frågan därför att den utreds kan vi ta frågan om ersättningarna. Hur kan man hitta en ersättningsmodell som är rättssäker?

Statsrådet inledde med att säga att dagens modell är orimlig och oskälig. Det är ju så att när man vill ha ersättning för att man inte får avverka sin skog måste man driva ett överklagande. De flesta säger att det är en ungefär tioårig process att överklaga på grund av någon art som man inte riktigt vet om den ens finns i ens egen skog.

Det är ett otroligt rättsosäkert läge som vi har hamnat i. Det handlar om processerna som ska föras genom alla mark- och miljödomstolar, som vi vet är helt överarbetade med alla andra miljöprövningsärenden som ska hanteras, och sedan ska Mark- och miljööverdomstolen titta på frågorna.

Min fråga till statsrådet är om det finns både processer och förslag som går att använda för att få de här processerna att fungera snabbare. Det är ju orimligt att en familj ska behöva vänta i tio år på att eventuellt få tillbaka en summa pengar; hur stor har de inte en aning om. Och ska de få en klumpsumma, eller kan man tänka sig att det precis som skogsavkastning är något som kommer årligen? Hur ser regeringen på detta?

Herr talman! Återigen tack till statsrådet Pourmokhtari för en viktig interpellationsdebatt!

Jag hör att det analyseras, bereds och ses över. Jag kan tyvärr konstatera att regeringen får vara svaret skyldig till våra skogsägare om när vi kan förvänta oss resultat, men jag hoppas att regeringen snart återkommer om det.

Knärot, tretåig hackspett, bombmurkla, lavskrika och tjäderspel har samtliga lett till artskyddsförbud och till att skogsägare inte fått avverka sin skog. Ska vi inte skydda arter, då? tänker en del. Jo, det ska vi - inom rimliga gränser. Och om det ska skyddas måste markägaren få rättmätig ersättning. Sverige ska ha höga ambitioner för naturvård och artskydd, men de ska genomföras rättssäkert och effektivt.

En intressant diskussion som också är viktig är hur vi kan öka den biologiska mångfalden och hur vi kan ta hänsyn till skyddade arter i den brukade skogen. Kan vi både bruka och ta hänsyn samtidigt? Ja, det tror jag.

Skogen är Sveriges gröna guld och inte bara en del av ryggraden i vår ekonomi och välfärd. Den också avgörande i klimatomställningen.

Herr talman! Jag tycker ändå att jag hör en enighet i debatten i dag. Därför hoppas jag nu på att regeringen inte väntar ytterligare ett år innan man tar itu med denna fråga, för den måste få en lösning snarast möjligt.

Eftersom vi har sista debatten i kammaren denna fredag vill jag avslutningsvis önska talmannen, statsrådet och övriga en trevlig helg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Återigen tack till statsrådet Pourmokhtari för en viktig interpellationsdebatt!

Jag hör att det analyseras, bereds och ses över. Jag kan tyvärr konstatera att regeringen får vara svaret skyldig till våra skogsägare om när vi kan förvänta oss resultat, men jag hoppas att regeringen snart återkommer om det.

Knärot, tretåig hackspett, bombmurkla, lavskrika och tjäderspel har samtliga lett till artskyddsförbud och till att skogsägare inte fått avverka sin skog. Ska vi inte skydda arter, då? tänker en del. Jo, det ska vi - inom rimliga gränser. Och om det ska skyddas måste markägaren få rättmätig ersättning. Sverige ska ha höga ambitioner för naturvård och artskydd, men de ska genomföras rättssäkert och effektivt.

En intressant diskussion som också är viktig är hur vi kan öka den biologiska mångfalden och hur vi kan ta hänsyn till skyddade arter i den brukade skogen. Kan vi både bruka och ta hänsyn samtidigt? Ja, det tror jag.

Skogen är Sveriges gröna guld och inte bara en del av ryggraden i vår ekonomi och välfärd. Den också avgörande i klimatomställningen.

Herr talman! Jag tycker ändå att jag hör en enighet i debatten i dag. Därför hoppas jag nu på att regeringen inte väntar ytterligare ett år innan man tar itu med denna fråga, för den måste få en lösning snarast möjligt.

Eftersom vi har sista debatten i kammaren denna fredag vill jag avslutningsvis önska talmannen, statsrådet och övriga en trevlig helg.

Herr talman! Ja, det finns mycket att säga om dessa frågor. Om vi hade fri talartid skulle jag inte bli förvånad om vi alla stod här nästan hela helgen och diskuterade vidare alla de olika aspekter som finns på svenskt skogsbruk och inte minst svensk skogspolitik, som är i behov av utveckling. Där avser regeringen att återkomma med en utredning som tar ett helhetsgrepp om den nationella problematiken.

Det finns som sagt mycket att nämna, men låt oss tala lite om det ledamoten Thand Ringqvist lyfte fram om behovet av att se över ersättningsfrågor och annat.

Jag nämnde i mitt första inlägg det som Högsta domstolen meddelat i en dom som rör ersättning på grund av avverkningsförbud. I den domen uttalar Högsta domstolen att markägare har rätt till ersättning av staten för begränsningar som är en direkt följd av artskyddsförordningen. Det är en fråga som man nu tittar på inom Regeringskansliet. Den här domen analyseras utöver de analyser och det arbete som redan pågår kring tillsättande av utredningar och annat.

Vi vill göra det här arbetet ordentligt, herr talman. Vi vill föreslå regler som kan fungera under lång tid och ge trygghet till alla de skogsägare vi har i Sverige. Då kan det ta lite tid trots att problematiken har funnits länge, men vi kommer att titta på det här. Vi anser från regeringens sida att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i den utsträckning som de har rätt till och att skyddet för äganderätten ska vara vägledande i fråga om ersättningar.

Samtidigt behöver vi komma ihåg att hejda förlusten av biologisk mångfald och på olika sätt arbeta för det. Det här är inte en motsättning, som ledamoten Larsson är inne på. Det finns fantastiskt många skogsägare i Sverige som vill ta ansvar för miljön och naturen och alla arter i den.

Med det tackar jag för denna debatt och önskar er en trevlig helg.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Ja, det finns mycket att säga om dessa frågor. Om vi hade fri talartid skulle jag inte bli förvånad om vi alla stod här nästan hela helgen och diskuterade vidare alla de olika aspekter som finns på svenskt skogsbruk och inte minst svensk skogspolitik, som är i behov av utveckling. Där avser regeringen att återkomma med en utredning som tar ett helhetsgrepp om den nationella problematiken.

Det finns som sagt mycket att nämna, men låt oss tala lite om det ledamoten Thand Ringqvist lyfte fram om behovet av att se över ersättningsfrågor och annat.

Jag nämnde i mitt första inlägg det som Högsta domstolen meddelat i en dom som rör ersättning på grund av avverkningsförbud. I den domen uttalar Högsta domstolen att markägare har rätt till ersättning av staten för begränsningar som är en direkt följd av artskyddsförordningen. Det är en fråga som man nu tittar på inom Regeringskansliet. Den här domen analyseras utöver de analyser och det arbete som redan pågår kring tillsättande av utredningar och annat.

Vi vill göra det här arbetet ordentligt, herr talman. Vi vill föreslå regler som kan fungera under lång tid och ge trygghet till alla de skogsägare vi har i Sverige. Då kan det ta lite tid trots att problematiken har funnits länge, men vi kommer att titta på det här. Vi anser från regeringens sida att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i den utsträckning som de har rätt till och att skyddet för äganderätten ska vara vägledande i fråga om ersättningar.

Samtidigt behöver vi komma ihåg att hejda förlusten av biologisk mångfald och på olika sätt arbeta för det. Det här är inte en motsättning, som ledamoten Larsson är inne på. Det finns fantastiskt många skogsägare i Sverige som vill ta ansvar för miljön och naturen och alla arter i den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det tackar jag för denna debatt och önskar er en trevlig helg.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.