Interpellationssvar - Regeringens engagemang i kulturskolan - 2023-11-07

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att undvika att den ekonomiska krisen i kommunerna blir en kulturskolekris samt hur jag ska tillse att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet.

Jag vill inleda med att betona att den kommunala kulturskolans betydelsefulla verksamhet för barn och unga är enormt viktig. Den möjliggör för barn och unga att ta del av och utöva olika konstformer samt bidrar till en meningsfull fritid. För att stödja den kommunala kulturskolan föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2024 en förlängning av det statliga utvecklingsbidraget till den kommunala kulturskolan med 100 miljoner kronor för perioden 2024-2026, alltså samma nivå som gällde före pandemin.

Genom utvecklingsbidraget stöder staten särskilda satsningar för att förnya och utveckla verksamheten och nå nya målgrupper, inte minst barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden och även glesbygd. Det är viktigt att påminna om att den kommunala kulturskolan är just kommunal och att det statliga stödet finns till för att stödja särskilda insatser, inte för att finansiera den löpande verksamheten.

När det gäller att tillse en jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet antog riksdagen våren 2018 nationella mål för statliga insatser till stöd för den kommunala kulturskolan. Kulturskolans möjligheter att erbjuda barn och unga undervisning av hög kvalitet i kulturella och konstnärliga uttryckssätt ska främjas, liksom möjligheterna till såväl fördjupning som bredd i undervisningen, naturligtvis med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar. Utöver det statliga utvecklingsbidraget har det initierats ett antal statliga insatser för att nå de nationella målen. Insatserna är naturligtvis fortfarande aktuella. Till exempel har Kulturskolecentrum inrättats vid Statens kulturråd, med uppdrag att stödja den kommunala kulturskolan genom att bland annat fördela bidrag och identifiera utbildnings- och utvecklingsbehov. Därutöver har en satsning på Kulturskoleklivet genomförts, vilken syftar till att möta bristen på utbildade pedagoger i kulturskolan.

I de nationella kulturpolitiska målen framgår det att barns och ungas rätt till kultur särskilt ska uppmärksammas. I min roll som kulturminister är det därför viktigt att främja barns och ungas möjlighet att på olika sätt uppleva och skapa kultur. I det arbetet är naturligtvis den kommunala kulturskolan en viktig pusselbit.

Fru talman! Jag tackar ministern för att vi i den här sena timmen får debattera en så viktig fråga som kulturskolan.

Jag noterar att ministern i huvudsak lämnar två svar på min fråga om hur hon ska agera för att uppnå en jämlik tillgång till kulturskola för alla barn.

Det första svaret är att den är kommunal. Det andra svaret är att det finns ett antal statliga insatser som fortsatt är aktuella. De räknas upp som målsättningar för statens stöd till kulturskolorna: utvecklingsbidraget, Kulturskolecentrum och Kulturskoleklivet - alla insatser som infördes av den socialdemokratiska och miljöpartistiska regering som föregick statsrådets ämbetsperiod.

Därför kvarstår frågan: Vad ska statsrådet göra framöver för att tillse att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolan? Jag tycker att det är rimligt att hon levererar ett svar på detta. Handlar det bara om att vidmakthålla det som är socialdemokratisk politik på detta område?

Kulturskolorna är kommunala, understryker statsrådet. Hur går det då? Jo, var tredje kommun prognostiserar underskott med den finanspolitik som den moderatledda regeringen har aviserat för 2024 - totalt 7 miljarder i underskott för kommunsektorn.

Det riktade statsbidraget, som i budgetpropositionen för 2023 halverades till 100 miljoner, infördes 2016, då på samma nominella nivå som gäller för innevarande år och som nu har aviserats i budgetpropositionen för 2024, nämligen 100 miljoner. Om statsbidraget skulle värdesäkras så att det räckte till samma saker som 2016 hade det behövt vara 129 miljoner 2023 och sannolikt ytterligare några miljoner 2024. Jag tror att regeringen har antagit 4-procentiga kostnadsökningar i sin budget, så det betyder ytterligare 4 procent. Någonstans just under 135 miljoner skulle förmodligen behövas för att statsbidraget 2024 skulle räcka till samma saker som det räckte till 2016, när det infördes.

Det kommunala ansvaret, som ministern understryker, leder till stor ojämlikhet när det gäller tillgången till kulturskolan. Vissa kommuner bedriver ingen kulturskola alls. Andra tar ut jättehöga avgifter. Ytterligare andra har avreglerad verksamhet. Vissa har en eldsjäl, som utgör hela kulturskolan, och andra har en stor bredd av instrument och aktiviteter som man kan välja mellan som elev.

När man tittar statistiskt på vilka som deltar i kulturskolans verksamhet blir det uppenbart att typeleven är en flicka i åldern nio till elva, med föräldrar med eftergymnasial utbildning och med etniskt svensk bakgrund. År 2020 deltog 177 000 elever i kulturskolan. Statsbidraget 2022 på 200 miljoner räckte enligt regeringens egna budgettexter till att 58 000 nya elever fick ta del av kulturskolans verksamhet. En halvering av bidraget lär alltså få dramatiska konsekvenser sett till hur många som blir utan möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet.

Min fråga kvarstår alltså. Hur ska ministern agera för att den ekonomiska kris som kommunerna nu upplever inte ska bli en kulturskolekris? Och hur ska hon se till så att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet?

(Applåder)

Fru talman! Tack till Linus Sköld för en viktig interpellation! Och god afton till ministern denna sena timme!

Kulturskolan är fantastisk! Den lyfter människor och ger den enskilda eleven möjlighet att växa. Men det går inte heller att överskatta den vikt som kulturskolan har för Sverige som en stark musikexportnation. Kulturskolan, de estetiska programmen på gymnasieskolan, studieförbunden, folkhögskolorna och våra konstnärliga högre utbildningar hänger alla ihop i samma ekosystem och är en omistlig del för fortlevnaden av professionell musik och kultur i Sverige. Kulturskolan måste därför vara tillgänglig på jämlika villkor i hela landet för alla barn oavsett bakgrund.

Jag och ministern har haft denna debatt tidigare. Men regeringen fortsätter nu med en politik som även i år slår dubbelt mot landets kulturskolor. Man fortsätter att vidhålla ett halverat statligt utvecklingsbidrag till barnens kulturskola samtidigt som kommunernas ekonomi blir mer och mer ansträngd när regeringen inte ger kommunerna tillräckliga statsbidrag. Det blir inte bara färre anställda inom vården, skolan och omsorgen med regeringens politik, utan det får också konsekvenser för kulturskolan.

Uppföljningar som Statens kulturråd har genomfört visar att det statliga utvecklingsbidraget har använts för att bredda kulturskoleverksamheten genom att till exempel starta uppsökande verksamhet och nya undervisningsformer för att nå barn och unga som vanligtvis inte söker sig till kulturskolan. I bidragsgivningen har särskilt socioekonomiskt utsatta områden och lands- och glesbygd prioriterats. Det är dessa barn vi pratar om.

Socialdemokraterna vill öka förutsättningarna för barn och unga att hitta till kulturskolans fantastiska verksamhet. Vi vill därför bibehålla utvecklingsbidraget till kulturskolan och se mer resurser till kommunerna för att undvika stora neddragningar.

När vi debatterade denna fråga förra året menade kulturministern att "Socialdemokraterna visserligen vill dubblera nivån på utvecklingsbidraget till kulturskolan till 200 miljoner kronor. Men det vi ska komma ihåg är att det Socialdemokraterna gör är att man höjer skatten för 1 miljon svenskar."

Ministern syftade då på att Socialdemokraterna inte höjde brytgränsen för statlig inkomstskatt förra året. Nu har ministern själv valt att bedriva samma socialdemokratiska politik. Ministern och hennes kollegor i regeringen har valt att lyssna på oss socialdemokrater och höjer därför inte brytpunkten för statlig inkomstskatt kommande år. Det är bra, fru talman. Men när Moderaterna nu höjer skatten för 1 miljon svenskar, för att använda ministerns egen terminologi, väljer man ändå inte att prioritera barnens kulturskola.

Givet detta och under förutsättning att ministern delar min bild av kulturskolans betydelse instämmer jag i Linus Skölds frågor till ministern: Hur avser kulturministern att agera för att undvika att den ekonomiska krisen i kommunerna blir en ännu djupare kulturskolekris? Och hur ska kulturministern tillse att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet?

(Applåder)

Fru talman! Tack till Linus Sköld för en väldigt viktig interpellation!

Statsrådet Parisa Liljestrand svarar inte på Linus Skölds huvudfråga om hur man ska tillse att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet. Det är faktiskt så, kulturministern, att skillnaderna i landet är ganska stora. På vissa håll har man valt att prioritera detta ganska ordentligt med kommunala medel och har en väldigt bra verksamhet medan man på andra håll inte gör det alls eller har privatiserat med höga avgifter, för dem som har föräldrar som har resurser. Detta är inte likvärdiga förutsättningar - om alla barn ska ha samma förutsättningar.

Parisa Liljestrand sitter i en högerregering som kraftigt skär ned på studieförbunden. I den del av landet som jag kommer från har studieförbunden ABF och Vuxenskolan verksamhet i alla kommuner och bidrar till att skapa förutsättningar så att kulturskolan kan variera och få in andra aktörer. Samverkan mellan studieförbunden och kommunerna runt om på landsbygden, i glesbygd och i småkommunerna är helt avgörande för att barnen där ska få olika former av kultur. Detta väljer den här regeringen att skära ned på, vilket ger negativa effekter och ökar skillnaderna.

Den här regeringen, där Parisa Liljestrand är kulturminister, centraliserar kulturpolitiken. Det görs satsningar på storstadsområdena. Sanningen är att barnen i den här regionen får större möjligheter och utbud medan all den verksamhet ute i landet som faktiskt blomstrar nu kanske kommer att sakta in eller upphöra. Detta ger inte samma förutsättningar.

Kulturministern kan svara på Linus Skölds fråga.

(Applåder)

Fru talman! Det var både högt och lågt. Jag ska försöka göra mitt bästa för att svara på i alla fall några av synpunkterna.

Ledamoten Sköld sa här alldeles nyss att den här regeringen fortsätter samma politik som den socialdemokratiska regeringen lade grunden för. Jag tycker att det finns något ganska fint i det. Jag tycker inte att det är något som man ska rygga tillbaka för. För mig finns det alltså ingen prestige i att behöva ändra sådant som är fungerande och bra, oavsett vilken regering som har genomfört de besluten.

Jag tror dessutom ärligt talat att både medborgarna i Sverige och politiken skulle tjäna på om vi var lite mer uppgiftsorienterade i stället för att fastna i sådana här politiska prestigefajter. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att den här regeringen står upp för flera av de saker som den socialdemokratiska regeringen genomförde, som var kloka och bra och som har visat sig fungera.

Men förutom att framhålla och fortsätta redan gjorda kloka satsningar på kulturskolan gör regeringen ytterligare saker. En av de sakerna är införandet av fritidskortet som ska ge barn och unga möjlighet att välja olika typer av både kultur- och fritidsintressen oavsett vad de har för möjligheter hemifrån. Det ska kunna vara ett stöd till framför allt barn i ekonomiskt utsatta områden och ska balansera upp möjligheten att delta i kulturlivet och fritidslivet på lika villkor. Det är ett sätt att tillgängliggöra både kulturskolan och kulturen för fler.

Ett annat sätt är naturligtvis att vi i den föreslagna budgeten höjer de generella statsbidragen till kommunerna med 10 miljarder kronor. Det är ytterligare ett sätt att tillse att kommunerna kan göra prioriteringar i tuffa tider, för pengapåsen är inte outsinlig. Vi måste kunna prioritera.

Jag fick också höra att vi inte höjer brytpunktsnivån och därmed höjer skatten. Men det var ju bara halva sanningen, för anledningen till att vi inte höjer brytpunktsnivån just nu är att vi även här ser behovet av att prioritera i tuffa ekonomiska tider.

Det vi har gjort i stället är att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Det glömde ledamoten att säga. Det är det som ligger till grund för beslutet att inte höja brytpunktsnivån - att kunna möjliggöra en sänkning av skatten för låg- och medelinkomsttagare och därmed möjliggöra för fler föräldrar framför allt i socioekonomiskt utsatta områden, föräldrar som har låga inkomster eller är medelinkomsttagare, att få sätta sina barn i olika typer av aktiviteter för att de ska få en meningsfull fritid - däribland kulturskolan.

Herr talman! Jag tackar Parisa Liljestrand för svaret. Jag måste säga att det hedrar ministern att hon kan omfamna vad som är socialdemokratiska reformer och driva dem vidare när de är viktiga och bra.

Det jag har efterfrågat i den här interpellationen är dock ministerns ambitioner. Regeringens engagemang är rubriken på den här interpellationen. När den enda reformen i regeringens egen politik på kulturskoleområdet är att halvera utvecklingsbidraget framstår det inte som att det finns särskilt mycket engagemang från den sittande regeringen, utan det handlar om att förvalta bra förslag som den socialdemokratiska regeringen lade fram.

Jag undrar om den moderata partistämman är så nöjd med det eftersom den senast antog som en av ståndpunkterna att alla barn och unga ska få del av konst och kultur. Jag tycker fortfarande att Parisa Liljestrand borde besvara både sina egna partimedlemmars och min fråga: Hur ska Parisa Liljestrand se till att det blir på det viset?

Det är tuffa ekonomiska tider, säger ministern. Det är tuffast ekonomiska tider för välfärden och för de ekonomiskt utsatta barnfamiljerna. År 2022, när enligt regeringen 58 000 fler elever hittade till kulturskolan, hände också en annan grej, nämligen att Haparanda stad avskaffade elevavgifterna i kulturskolan.

Jag har tagit del av uppföljningen som de har gjort av vad det fick för resultat. Det är otroligt betydelsefullt för tillgängligheten till kulturskolan att man kan hålla avgifterna nere. Elevunderlaget för kulturskolan i Haparanda stad ökade med 30 procent när avgifterna avskaffades. Antalet elever som finns inskrivna och som står i kö, alltså antalet elever som visar intresse för att delta i kulturskolans verksamhet, ökade med 30 procent när man avskaffade en så pass låg avgift som 550 kronor per termin. Men för vissa familjer är det skillnaden på att ha råd att köpa vinterjacka det året eller sätta barnet i kulturskola.

När det gäller en underfinansierad kulturskola tänker jag att en pressad kommunpolitiker i en ekonomiskt pressad situation som har kulturskolan framför sig, som inte är lagreglerad och inte har fastlagda avgiftsnivåer, kommer att vara frestad att antingen göra nedskärningar på kvalitet och tillgänglighet eller höja avgifterna. När regeringen på det här viset underfinansierar välfärden kommer det att pressa kommunpolitiker att fatta det ur kommunpolitikerns perspektiv helt rationella, men för barnens tillgång till att utöva kultur förödande beslutet att spara på icke lagreglerad verksamhet som kulturskolan.

Parisa Liljestrand är mig fortfarande svaret skyldig. Hon kan säga att regeringen tillför generella statsbidrag. Ja, det gör de nominellt, men för att värdesäkra de generella statsbidragen skulle det krävas betydligt mer än vad den här regeringen presterar. SKR:s senaste prognos säger att trots att regeringen tillför generella statsbidrag kommer var tredje kommun att gå med underskott - totalt över 7 miljarder kronor, och då har jag inte börjat med regionerna.

Parisa Liljestrand - hur ska alla barn kunna få jämlik tillgång till att delta i kulturskolans verksamhet med den här politiken?

(Applåder)

Herr talman! Jag hade inte fått klarhet tidigare i att fritidskortet kommer att kunna användas för att bekosta kulturskoleavgiften, så jag vill börja med att säga att jag tycker att det var ett välkommet och intressant besked.

Det är tuffa ekonomiska tider. Det behöver vi nog inte debattera, för det tror jag att vi alla är överens om. Men att bibehålla nivån på det statliga utvecklingsbidraget handlar inte om några stora pengar, särskilt inte när vi vet vilken stor nytta det gör.

Nu väljer ministern att fortsätta med halveringen av det statliga utvecklingsbidraget även kommande år. I stället prioriterar ministern och regeringen sänkt skatt på snus nästa år. Det är 130 miljoner kronor som i stället hade kunnat gå till barnens kulturskola.

Barns och ungas tillgång till kultur och fritid är inget som kommer av sig självt. Barn och unga är beroende av sin familjesituation. Ekonomiska förutsättningar och föräldrarnas arbetssituation, kunskap och egna erfarenheter har betydelse. Det krävs en medveten, aktiv och långsiktig politik och en vilja från politiskt håll att ge förutsättningar för en aktiv och värdefull fritid för barn och unga.

Ministerns eget parti beskriver det till och med på sin egen webbplats: "Moderaterna vill att alla barn och unga ska få del av konst och kultur. De kommunala kulturskolorna spelar här en mycket viktig roll, där arbetet med att nå även barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden, bör utvecklas."

Herr talman! Utvecklingsbidraget uppfyller exakt det som Moderaterna säger sig stå för. Ändå vidhåller ministern neddragningen på utvecklingsbidraget. Ministern lyfter i sitt svar upp att kulturskolan är viktig och radar sedan upp ett antal socialdemokratiska satsningar. Det är kul och välkommet att vi är överens om detta, men frågan är: Har ministern någon egen politik utöver detta?

Och nu när regeringen i stället prioriterar att sänka skatten på snus: Vad tänker ministern göra konkret för att tillse att alla barn har jämlik tillgång till kulturskolans verksamhet?

(Applåder)

Herr talman! Värdefull fritid kanske är något av det allra viktigaste just nu. Det är ett kallt klimat för många unga, och många unga som är utan fritidsintressen eller möjlighet till fritid, idrott eller kultur hamnar i dag tyvärr i sämre miljöer. Från andra partier i regeringsunderlaget är orden väldigt hårda: Trettonåringar ska låsas in på livstid.

Vore det inte bättre att då prata lite mer om förebyggande åtgärder? Då blir det ganska små pengar. Att Parisa Liljestrand och högerregeringen nu behåller samma nivå som före pandemin är en ganska kraftig sänkning och en tydlig fingervisning om hur lite man prioriterar denna verksamhet.

Samtidigt har vi ett ganska stort land med skilda förutsättningar, där små kommuner slåss mot kraftigt höjda kostnader i alla verksamheter, där studieförbunden är den enskilt viktigaste orsaken till att de kan ha verksamhet som dans, teater och måleri och där man kan komma till Dorotea, Vilhelmina eller någon annan inlandskommun och bidra till kulturskolans verksamhet. Detta vill kulturministerns parti skära ned på.

Herr talman! Jag vet inte riktigt var jag ska börja, för återigen känns det som att det inte spelar någon roll vad jag säger i talarstolen därför att man egentligen inte lyssnar på hela meningarna.

Jag har tydligt talat om vilka insatser som införlivades av en tidigare regering och som regeringen avser att fortsätta med och vilka ytterligare prioriteringar som regeringen gör i kommande budget för att stärka upp bland annat kulturskolan.

I det socialdemokratiska budgetförslaget finns det ett förslag gällande kulturskolan, och det är att ge 200 miljoner kronor i stället för 100 miljoner kronor i utvecklingsbidrag. Är detta att ge jämlik tillgång?

Regeringen gör en betydande satsning på bland annat fritidskortet. Det kommer att röra sig om mer än en halv miljard kronor för att tillgängliggöra kultur för ännu fler barn och unga. Dessutom sänker vi skatten för låg- och medelinkomsttagare och ger generella statsbidrag till kommunerna. Om inte detta är satsningar på att tillgängliggöra kulturen och göra den mer jämlik för fler vet jag inte vad som är det.

Herr talman! Jag tänkte i mitt slutanförande göra en kort sammanfattning av vad jag har hört Parisa Liljestrand säga i denna debatt. Det är att regeringen kommer att fortsätta med de socialdemokratiska reformer som genomfördes på kulturskolepolitikens område, och det är vällovligt.

Man kommer att hålla fast vid att underfinansiera kommunerna. Man kommer att hålla fast vid ett halverat kulturskolebidrag, och sedan kommer man att säga att kommunerna får lösa denna underfinansiering därför att det är ett kommunalt ansvar.

Ja, kommunerna kommer ju att få lösa det, men de som får betala det är barn och unga genom försämrad tillgång till kulturskolornas verksamhet, bland annat. Det finns såklart en massa annat också, men eftersom det finns många andra verksamheter som kulturskolorna konkurrerar med, som finansieras och som är ett kommunalt ansvar kommer de lagreglerade verksamheterna att ha företräde i rimliga kommunpolitikers prioriteringar. Därför kommer kulturskolorna sannolikt att få betala ett dyrt pris när ministern säger att man underfinansierar välfärden och att kommunerna får lösa det. Det är barn och elever som kommer att få betala detta.

Slutligen: Den enda ytterligare insats som jag har hört kulturministern nämna var att fritidskortet, som såvitt jag vet ännu inte finns på plats, också ska kunna användas för kulturskoleavgifter. Är detta rätt uppfattat?

Herr talman! Jag vet inte om det är för att det är sent på kvällen eller för att jag är mycket otydlig i mina anföranden, men det verkar som att ledamoten inte har uppfattat ens hälften av det som jag har sagt att regeringen de facto gör. Det är synd och tråkigt.

Jag tycker att politik behöver vara prestigelös, att vi behöver kunna berömma varandra för sådant som man gör bra, oavsett partifärg, och att vi också behöver kunna erkänna när det finns politik som genomförs av det andra blocket och som faktiskt är bra.

I det här fallet lägger regeringen i en svår tid fram en budget som prioriterar barns och ungas möjlighet till en meningsfull fritid genom att bland annat möjliggöra för fritidskortet, som kommer att kosta staten över en halv miljard kronor. Det är betydligt mer än de 100 miljoner kronor som Linus Sköld och hans parti vill lägga på utvecklingsstödet i kulturskolan utöver det som regeringen redan lägger.

Jag har talat om att vi har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare. Jag har också talat om att vi ger generella statsbidrag till kommunerna för att stärka upp i en svår tid och att vi gör prioriteringar som siktar in sig på att möjliggöra för barn och unga att i en tuff ekonomisk tid för många föräldrar ha tillgång till en meningsfull fritid med både idrott och kultur.

Jag får helt enkelt tacka ledamoten för frågan och inse att vi kommer att behöva debattera detta igen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.