Interpellationssvar - Landsbygdens förutsättningar - 2023-11-07

Fru talman! har frågat mig på vilket sätt jag avser att verka för att vända urbaniseringen och öka kompetensförsörjningen som ett led i att stärka Sveriges landsbygders förutsättningar och om jag är öppen för att utreda, prova och utvärdera nya grepp i syfte att uppnå detta.

Landsbygdernas utveckling är avgörande för hela Sveriges framgång. Här har regeringen ett samlat fokus: Hela Sverige ska fungera. Villkoren för att bo, leva och verka i hela landet behöver förbättras.

Landsbygdernas förutsättningar skiljer sig åt i olika delar av landet, vilket ställer krav på olika insatser och olika lösningar. För att uppnå målet för landsbygdspolitiken behövs därför en bredd av insatser inom många politikområden.

Det är inte en helt entydig bild som visar sig gällande flyttmönster inom riket. Medan några storstadskommuner har haft ett negativt inrikes flyttnetto har många landsbygdskommuner samtidigt haft ett positivt. Denna trend var särskilt tydlig under pandemiåren. Med det sagt skiljer det sig mycket åt för olika landsbygdskommuner, där många kommuner har haft en minskande befolkning. Denna utveckling tillsammans med ett stort behov av arbetskraft med rätt kompetens är en stor utmaning för kompetensförsörjningen.

Det ska finnas tillgång till vård, skola, omsorg och kultur i hela landet. Kompetensförsörjning och möjligheterna till kompetensutveckling ska främjas, vilket är av betydelse för både näringslivet och välfärden.

Den digitala uppkopplingen är viktig på landsbygderna. Digitaliseringen ger ökade möjligheter till distansarbete och distansstudier, vilket kan leda till en ökad rekryteringsbas i gles- och landsbygder. Det förutsätter snabbt bredband, där skillnaderna mellan glesbebyggda och tätbebyggda områden fortsätter att minska.

För att möta de fortsatt stora kompetensbehoven i hela Sverige, möjliggöra näringslivets och samhällets omställning och främja matchningen på arbetsmarknaden har regeringen i budgetpropositionen 2024 bland annat föreslagit att totalt över 1,7 miljarder kronor tillförs för att förstärka regional yrkesvux och yrkeshögskoleutbildning.

Ytterligare medel föreslås också satsas på omställningsstudiestöd, som liksom validering är viktiga verktyg för omställning och kompetensutveckling. Även flera olika satsningar på utbildning och forskning som ska stärka ingenjörslandet Sverige görs för att klara de stora kompetensbehoven.

På landsbygderna är bilen viktig för att ta sig till såväl arbete, utbildning och service som till kultur- och fritidsaktiviteter. Under 2024 sänks skatten på bensin och diesel, och under 2025 sänks skatten på bensin ytterligare. Den utökade nedsättningen av skatten på så kallad jordbruksdiesel förlängs under 2024. Regeringen föreslår även en sänkning av reduktionsplikten till 6 procent för bensin och diesel från och med den 1 januari 2024. Det är också viktigt att upprätthålla framkomligheten och trygga en tillförlitlig infrastruktur. Regeringen fortsätter att prioritera medel till ett stärkt vägunderhåll, inklusive det enskilda vägnätet.

Detta är ett par exempel på områden som regeringen gör satsningar inom, vilka bidrar till att stärka förutsättningarna på landsbygderna och därmed kompetensförsörjningen i hela landet. Regeringen följer även utvecklingen av Sveriges landsbygder och genomförandet av landsbygdspolitiken kontinuerligt. Denna uppföljning och aktuella samhällsförändringar ligger till grund för regeringens utveckling av landsbygdspolitiken så att den leder till stärkta förutsättningar att bo, leva och verka i hela landet.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Den här interpellationsdebatten kommer från min sida inte att bli så konfrontatorisk som den kanske blir från de andra som har anmält sig till den.

Jag noterar att ministern belyser flera bra saker som vi inom Tidösamarbetet gör tillsammans för att kompensera för inte minst de missgärningar Miljöpartiet och Socialdemokraterna ägnat sig åt under tidigare mandatperioder. Men jag vill ändå uppehålla mig en del kring kompetensförsörjningen och de grepp och idéer som behövs för att komma framåt och lösa situationen utanför våra storstadsregioner. För så är det: Sverige består till stor del av landsbygd - på ett eller annat sätt, beroende på hur man definierar det. Vi har storstadsregioner, och sedan har vi landsbygd.

Jag kommer under debatten att göra en del betraktelser som handlar om Norrbotten. Jag vet dock att situationen är väldigt snarlik på många andra håll, oavsett om man hamnar i Kronoberg, i Jämtland, i Värmland eller i någon liknande bygd.

Vi betalar alla skatt och förväntar oss att få en samhällsservice för det. Men om vi tittar på situationen i Norrbotten kan vi konstatera att det är brist på läkare, tandläkare, sjuksköterskor, lärare, bilprovningspersonal, länsveterinärer, socionomer, uppkörningsinspektörer och så vidare. Det är dessutom brist på kvalificerad arbetskraft till industrin. Det är ett stort problem om folk inte känner att de kan bo och leva i sina hembygder för att samhällsservicen inte fungerar.

Jag tror att de modeller vi har haft för subsidier, skattelättnader, bidrag och så vidare har nått vägs ände. Vi måste börja titta på andra lösningar. Det är den pucken jag vill ta i den här debatten: Det är dags att börja tänka utanför boxen.

Vi har haft idéer som har ratats av Socialdemokraterna, exempelvis, och som vi dessutom har fått överge därför att vi har ett gemensamt budgetsamarbete med M, KD och L. Jag tror inte ens att en reform räcker. Jag tror att det behövs en rad reformer för att ändra trenden och komma framåt. Ytterst gäller denna fråga om det ska gå att bo och leva i hela landet och också självbilden för de människor som väljer att göra det. Ses man som en bidragstagande eller någon som behöver stöd tappar man i stolthet och känner inte samma samhörighet som om man ser att man klarar av att leva på egen förmåga, så att säga.

Det kan man också göra, exempelvis i Norrbotten. Där finns fantastiska rikedomar och liknande, men alla vinster och alla fördelar hamnar inte där. Det är ett problem som är nedärvt och som handlar om hur skattesystemet är uppbyggt i grunden. Det härstammar från en tid när man tyckte att det räckte att de som arbetade i gruvan, skogen eller industrin betalade kommunalskatt. I dag bor de många gånger inte i samma kommun, och det är färre som jobbar i industrin. Därför blir skatteintäkterna mindre trots att produktionen alltjämt är väldigt hög.

Detta är alltså mest en uppmaning om att vi ska kroka arm, tänka utanför boxen, komma på nya lösningar och verka för det vi har som gemensamt mål. Jag är helt övertygad om att våra målbilder är tämligen lika.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Eric Palmqvist för en viktig fråga: Finns det kreativa lösningar på landsbygdernas problem? Jag tycker att det är en suveränt välställd fråga. Det är bara synd att debatten här kommer att handla om allt annat än kreativa lösningar. En stor del av de problem som räknas upp i interpellationen och som berörs i ministerns svar bygger ju på den samlade högerns strukturrationalisering av samhällskontraktet.

Låt mig förklara. Eric Palmqvist tar några exempel i sin interpellation: utbildning, tandvård, sjukvård, bilbesiktning och veterinärservice. Man kan fortsätta listan över avreglerade och privatiserade verksamheter med apotek, bredband, järnvägsunderhåll, vägunderhåll, skola, elhandel, arbetsförmedling och förskola - det tar aldrig slut.

Högerns enda sätt att driva igenom sina skattesänkningar är att effektivisera dessa verksamheter. Avregleringar och privatiseringar bygger på marknadsmässig grund, och marknaden trivs som bekant bäst där det finns många och köpstarka kunder. Då kan man fråga sig varför dessa avreglerade och privatiserade verksamheter som bedrivs på marknadsmässig grund inte levererar service där människor bor glest. Jag skulle vilja höra Eric Palmqvist svara på frågan: Vilka av de uppräknade verksamheterna, som nu är styrda med effektivitet och drivs på marknadsmässig grund, tycker Eric Palmqvist ska återregleras och styras av andra värden än effektivitet?

Förresten kan Kullgren svara på samma fråga: Finns det verksamheter och service som samhällskontraktet, bara att man är medborgare i landet och betalar skatt, ska ge en tillgång till oberoende av om man bor i stad eller i glesbygd? I så fall borde Kullgren också vara för att återreglera ett antal av de uppräknade verksamheterna.

Det är mitt inlägg i den här debatten. Jag tycker att den på riktigt skulle kunna handla om kreativa lösningar. Hur ska vi se till att det finns jämlik tillgång till läkemedel i hela landet? Hur ska vi se till att järnvägsunderhållet, vägunderhållet och skolan fungerar i hela landet?

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle i den här debatten vilja belysa landsbygdens förutsättningar utifrån frågan om välfärdens långsiktiga finansiering kopplat till olika kommuners förutsättningar.

Behovet av att stärka kommuners ekonomiska förutsättningar att bedriva en jämlik välfärd över hela landet är fortsatt stort. Den svenska välfärden vilar på kommunernas axlar. Förskola, grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning, hemsjukvård, äldreomsorg, försörjningsstöd, kultur och fritid för barn och unga, bibliotek och en del av vägunderhållet är bara några exempel på det kommunala ansvaret.

Dessa verksamheter finansieras framför allt av den kommunala skatten och till viss del av statsbidrag. Trots att förutsättningarna ser väldigt olika ut mellan kommuner med hänsyn till geografi, demografi och skatteunderlag har samtliga kommuner samma ansvar för att leverera dessa samhällsfunktioner till sina invånare. Det är i grunden bra, fru talman. Välfärden ska ju se likadan ut. Oavsett var du bor har du rätt till samma tillgång till välfärd.

Vi kan dock konstatera att skillnaderna mellan kommunernas förutsättningar alltjämt är stora. Vi kan till exempel titta på arbetstillfällen, som i allt högre utsträckning koncentreras till de större städerna och deras kranskommuner. Samtidigt är behovet av välfärd många gånger större i de kommuner där skattekraften är lägre, bland annat till följd av utflyttning och en åldrande befolkning.

Det här leder till stora utmaningar. Man ska med en allt lägre skattekraft och högre kostnader klara av att leverera invånarnas behov av välfärd. Om vi vill ha ett samhälle som håller ihop är det inte rimligt att invånare i vissa kommuner successivt får betala alltmer kommunalskatt för att få den välfärd som de ska kunna förvänta sig samtidigt som det motsatta gäller i andra kommuner, inte minst kring våra större städer.

Min fråga till statsrådet blir därför: Ser statsrådet att staten kan ta ett större ansvar än i dag för att skapa en mer jämlik fördelning av resurser och tillgodose hela landets behov av välfärd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet, landsbygdsminister Peter Kullgren, och jag hade en liknande debatt för snart två veckor sedan. Svaren skiljer sig inte särskilt mycket åt. Då räknades det också upp lite om lanthandlarstöd och grejer som inte riktigt är med här. I övrigt lägger statsrådet stor vikt vid den bensin- och dieselskattesänkning och sänkning av reduktionsplikten som regeringen nu gör. Dessa gynnar till stora delar storstadsområdena.

Man hade kunnat göra precis som statsrådet säger i sitt svar här när det gäller att det behövs olika insatser i olika delar av landet. Man hade med fördel kunnat göra som Socialdemokraterna och rikta ett stöd till de boende på landsbygden. Med socialdemokratisk politik skulle de få ett direkt stöd, som vi vet inte skulle ätas upp av vare sig världsmarknadspris eller de stora bensin- och dieselbolagen.

Är det ett direkt stöd till dem som faktiskt behöver det, eller är det ett stöd till storstadsområdena? Det är tydligt vad Tidöpartierna prioriterar. Det är stödet till storstadsområdena.

I den debatten lyfte jag också upp en viktig fråga som faktiskt gör livet värt att leva, inte minst i Norrlands inland. Det är studieförbundens verksamhet. Det är ABF och Studieförbundet Vuxenskolan som möjliggör att kurser kan hållas för att ta snöskoterkort, vattenskoterkort och AM-kort. Man kan ta en kurs i fårklippande, potatisodling och språk som engelska och franska. Människor som faktiskt flyttar från Mellaneuropa till Norsjö eller Lycksele får genom studieförbundens verksamhet möjlighet att komma in i samhället och förstå hur det är att leva och bo i Norrlands inland. Men det ska Tidöpartierna kraftigt skära ned på.

Det är också studieförbunden som möjliggör att annan kulturverksamhet, som Norrlandsoperan, Norrbottensteatern eller andra verksamheter, kan ta sig ut till befolkningen i hela landet, även de små kommunerna. Det är en ganska stor skillnad.

Jag ser fortfarande ingenting i regeringens budget som pekar på en decentralisering som skulle möjliggöra för större flexibilitet, större handlingskraft och en förmåga för kommuner och regioner ute i landet att fatta egna beslut. När man ser på helheten och de utredningar som den här regeringen tillsätter ser man snarare en centraliseringspolitik.

Det är fokus på storstadskultur. Det är fokus på att sjukvården ska centraliseras. Det är också större fokus på de privatiseringar som genomförts och som gör det besvärligare att göra en registreringsbesiktning om man bor i Malå. Tillgängligheten på registreringsbesiktningar är liten. För att besiktiga ett tungt släp som man ska dra efter sin timmerbil får många åka väldigt många mil, ibland 60 mil tur och retur. Är det ett hållbart företagsklimat? Det är det naturligtvis inte.

Det här är skillnader som finns i Sverige i dag.

(Applåder)

Fru talman! Ett budskap som jag vill skicka med i debatten gäller det här med urbanisering. Det är inte längre en så tydlig tendens som tidigare. Det finns en falsk bild i den allmänna debatten av döende landsbygder och att storstäderna har en orubblig dragningskraft. Den är inte sann.

När Sifo frågar svenskarna vad deras drömboende är svarar 28 procent landsbygden. 14 procent svarar skärgården, och 12 procent svarar storstaden. Och när man frågar unga hur de helst skulle vilja bo om de fick drömma helt fritt utan några begränsningar över huvud taget är det mest populära svaret: en herrgård på svensk landsbygd. Bara hälften så många föredrar en paradvåning i Stockholms innerstad. Landsbygden har alltså en stor dragningskraft.

Det sker som sagt inte heller någon nettoinflyttning till Stockholm från övriga riket, utan tvärtom. De senaste åren har fler valt att flytta från Stockholm än till Stockholm. Varje vecka lämnar nu motsvarande två till tre busslaster med familjer Stockholms län för att bosätta sig i övriga landet.

Många landsbygdskommuner har också haft ett positivt inrikes flyttnetto. Den trenden var särskilt tydlig under pandemiåren. Det säger oss något viktigt. Om vi skapar möjligheter för människor att stanna kvar på eller flytta till landsbygden kommer fler människor att göra det. Men då får landsbygden inte bli strykpojke när vi ska genomföra omställningar som vi behöver göra.

Därför är sänkningen av reduktionsplikten viktig för regeringen. Den är ett viktigt exempel på att den här regeringen står upp för jord- och skogsbruket. Någonstans är de näringarna så viktiga och många gånger grunden för företagandet och arbetstillfällena på den svenska landsbygden.

Fru talman! Tack, statsrådet, för de svar vi har fått så här långt!

Jag håller med om att det finns en falsk bild av landsbygden. Det hörs kanske på dialekten att jag är en Malmöpåg som har flyttat till Norrbottens inland. Jag är alltså en av dem som har flyttat i just den riktningen. Om jag flyttar därifrån kommer det inte att bero på att jag tycker att det är dåligt att bo på landsbygden. Det kommer kanske att bero på att skolgången inte är som den borde vara, eftersom det inte går att rekrytera lärare. Det går inte heller att rekrytera sjuksköterskor. Tandvården fungerar också dåligt.

Jag är inte statsråd, men jag fick ändå en fråga här. Det blir lite märkligt när man tillämpar den ordningen. Någon ordning får det väl vara i ett parti, som någon minister sa. Det gäller kanske även för ett parti som stöder alFatah och tycker att det är ett systerparti.

När det gäller just stöd och liknande har man hört: stöd, stöd och åter stöd. Det är just det som jag upplever är problemet. Man betraktar landsbygden som något tärande som är i behov av stöd. I själva verket produceras det på landsbygden massor som landet lever gott på.

Det handlar om att det behövs nya modeller. Jag säger inte att jag sitter på facit för detta. Om jag hade gjort det hade vi löst det, och allting hade varit klart. Men så är det inte.

Men det finns ändå grejer man kan notera. Ett exempel är tandvården. I dag har vi ett system där privattandläkare väljer att ha dyra lokaler i Stockholm. De har inte fulla liggare, men det hade de kunnat ha om de var etablerade i exempelvis Malmfälten. Det handlar inte om att det behövs stöd till dem, utan det handlar om hur de ersättningsmodeller som funnits i decennier är utformade. Någonstans är det ju fel när man väljer att etablera sig där det redan är överetablerat. Det handlar inte om att behöva stöd utan om att det måste skapas incitament som gör det lönsamt att verka även på landsbygden. Det ska finnas en pull-faktor ditåt.

Vi har föreslagit en regionaliserad fastighetsskatt för industrifastigheter och elproduktionsanläggningar. Jag tror att det skulle vara fantastiskt bra. Många Norrlandslän skulle vinna mycket på det, men de flesta regioner skulle gå plus. Jag är öppen för en översyn av om det var en lyckad reform att flytta det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelserna till regionerna. Jag är en av dem som tror att det var en dålig reform, men jag säger inte med säkerhet att det skulle förändra någonting i sak om man ändrade tillbaka.

Det finns en rad olika faktorer som man måste titta på i det här. Jag tror att vi har nått vägs ände när det gäller att bara justera med stöd och titta på lite differentierade avgifter. Jag tror att vi måste göra mycket och många saker samtidigt. All heder till oss som har lyckats driva igenom en sänkning av reduktionsplikten! Vi har höga ambitioner när det gäller att bygga ut fiber och så vidare, men det är inte hela lösningen. Det finns mycket annat som behövs för att man ska kunna ta del av det vi gemensamt betalar via skattsedeln oavsett om man bor på småländska höglandet, i Norrbottens inland eller i Värmlandsskogarna.

Fru talman! Eric Palmqvist och jag deltar i samma debatt, och han ingår i den partigrupp i den här kammaren som håller i kopplet på den där regeringen. Därför får han faktiskt tåla att jag efterfrågar hans uppfattningar också.

Jag tycker att man kan ana av Eric Palmqvists senaste inlägg i debatten att han tycker att tandvården kan regleras, det vill säga att man kan styra hur etableringar av ny tandvård ska få gå till, och att han också tycker att bredbandsutbyggnad eventuellt kan regleras, eftersom han har ambitionen att bygga ut den även där det är glest befolkat. Det borde betyda att man inte ska behöva göra det på marknadsmässig grund. Det var de två embryon till svar som jag tycker att Eric Palmqvist gav. I övrigt gav han irrelevanta kommentarer om våra systerpartier.

Jag tycker att ministern ignorerade mina frågor om det finns någon av alla de verksamheter jag räknade upp - apotek, bredband, järnvägsunderhåll, vägunderhåll, sjukvård, äldreomsorg, personlig assistans, skola, elhandel, bilbesiktning, arbetsförmedling, förskola och tandvård - som ministern tycker det skulle vara värt att reglera, så att samhällskontraktet håller även för dem som bor i glesbygden. Då kan man få en tid hos bilbesiktningen, få tag i dyra läkemedel som den avreglerade apoteksmarknaden inte vill lagerföra eller få vård i tid. Finns det någon av dessa verksamheter som Peter Kullgren skulle tycka att det var viktigt att man styrde hårdare så att samhällskontraktet håller?

Fru talman! Anser statsrådet att det är rimligt att invånare i landsorten och glesbygden får betala allt högre kommunalskatt för att få den välfärd de kan förvänta sig, samtidigt som det motsatta gäller i andra kommuner där skattekraften är hög men behovet av välfärd kanske är lägre? Det här leder ju ofrånkomligen till att klyftan mellan stad och land förstärks.

Det är tydligt att samhället i större utsträckning behöver ta hänsyn till de ökade kostnader som följer av gleshet och svagare socioekonomi och till utmaningen som finns i vikande skatteunderlag. Situationen ser såklart olika ut i olika kommuner, som statsrådet också var inne på. Jag omformulerar alltså min fråga. Hur tänker statsrådet verka för att skapa mer jämlika förutsättningar för landets kommuner givet de skilda förutsättningarna, samtidigt som alla kommuner har samma ansvar gentemot sina invånare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Nästa gång vi har den här debatten kanske Peter Kullgren kan lägga in att regeringen också jobbar med att stärka den lokala och regionala rådigheten.

Det finns ett positivt exempel som jag gärna vill lyfta fram, och det är R10. Tio kommuner i Västerbotten och Norrbotten möjliggör nu gemensamt med Umeå universitet polisutbildning på distans. Man ska kunna bo i Vilhelmina, Dorotea, Arvidsjaur eller Arjeplog och studera på deltid för att bli polis. Det är för att det har visat sig väldigt svårt för många att gå en vanlig polisutbildning eftersom man efter utbildningen först hamnar någon annanstans, i ett storstadsområde. Det har varit väldigt svårt att få poliser att vara kvar, men det har nu möjliggjorts tack vare initiativet till lokal rådighet så att kommunerna själva kan styra över det här. Det är motsatsen till en centraliseringspolitik där allting flyttar mot en större del.

Norra Sverige har begåvats med både Linus Sköld och Eric Palmqvist. Det är norra Sverige väldigt tacksamma över, och det finns plats för många fler. Välkommen till norra Sverige - det är där framtiden finns!

En sak som landsbygdsministern kan göra någonting åt är att kapitalet - skogen - håller på att försvinna från norra Sverige. Stora privata plånböcker köper upp skog. Jag pratar om Akelius, till exempel, som köper stora mängder skog på ett sätt som skogsbolag inte har fått göra men som bedriver skogsbruk på samma sätt. Det utarmar den regionala rådigheten och tar bort kapital från landsbygden.

(Applåder)

Fru talman! Det känns lite som om man skulle kunna ha fyra fem olika interpellationsdebatter inom det här området. Jag välkomnar såklart diskussionen, och ledamöterna får gärna skriva fler motioner. Jag får väldigt få interpellationer från socialdemokrater. Välkomna att skriva, så kan vi fördjupa oss i enskilda ämnen också på detta viktiga område som är landsbygdspolitik!

Jag tänker skicka tillbaka en fråga. Vad vill Socialdemokraterna reglera? Varför återreglerade Socialdemokraterna inte bilprovning, apotek och allt annat som ledamoten nämnde, under de åtta år som de ledde det här landet och satt i regeringsställning? Vad återreglerade Socialdemokraterna? Varför ställs frågan nu, efter tolv och en halv månad, till den här regeringen?

Generellt sett tror inte Kristdemokraterna eller något av de andra regeringspartierna särskilt mycket på att staten ska styra allt och att allt därmed blir bra. Det är en ideologisk skillnad som vi har. Jag är väldigt nyfiken på varför Socialdemokraterna inte reglerade mer, om det nu är lösningen på landsbygdens alla problem.

För att det ska gå att leva på landsbygden måste det självklart finnas tillgång till service. Det är helt centralt för alla människor. Kommunerna är oerhört viktiga servicegivare till medborgarna. Därför förbättrar också regeringen förutsättningarna för kommuner och regioner. Vi förstärker de generella statsbidragen med 10 miljarder kronor från 2024, och förutom de generella statsbidragen avsätter regeringen även 6 miljarder kronor i riktade statsbidrag till kommunsektorn för nästkommande år. Sammantaget är det ett tillskott på nära 16 miljarder kronor.

För att stärka kommuners utvecklingskapacitet får vissa glesbygds- och landsortskommuner statsbidrag. Statsbidraget uppgår till 675 miljoner kronor för perioden 2018-2027 till 30 kommuner med socioekonomiska utmaningar, framför allt på landsbygden. Till det kommer 510 miljoner under perioden 2018-2024 till 39 kommuner, främst i Norrlands inland. De här medlen har såklart haft stor betydelse för kapaciteten att hantera utmaningar, kriser och samhällsförändringar i kommuner som präglas av långa avstånd och liten befolkning.

Vi stöder från regeringens sida också utvecklingen mot en nära och tillgänglig vård med fokus på primärvården. För att särskilt stärka vården på landsbygderna satsar regeringen 300 miljoner kronor årligen mellan åren 2023 och 2025.

För att det ska vara attraktivt att bo på landsbygderna måste det också finnas tillgänglighet till dagligvarubutiker och drivmedelsstationer. Det är av stor vikt för ett robust samhälle som fungerar i både vardag och kris. Regeringen avsätter därför årligen medel för att upprätthålla kommersiell service. Under 2023 uppgår detta belopp till 162 miljoner, och för 2024 beräknas motsvarande belopp fördelas.

Jag delar interpellantens engagemang för kompetensförsörjningen. Vi kan skjuta till medel till välfärden, men det måste också finnas människor med rätt kompetens som kan utföra uppgifterna. Kompetensförsörjning och kompetensutveckling är därför ett av fyra strategiska områden inom den regionala utvecklingspolitiken för 2021-2030. De utbildningar som erbjuds inom gymnasieskolor och kommunal vuxenutbildning ska utgöra en bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen av arbetslivet.

Jag vill informera om att debattörerna från Socialdemokraterna inte har möjlighet till ytterligare inlägg och därför inte kan besvara frågorna i dag. Det kanske kan ske i framtida interpellationsdebatter.

Fru talman! Jag tackar ministern för de svar som avgivits under aftonen.

Under de år jag körde långtradare i Sverige hamnade jag ibland i glesbygd. Där fanns det små företag som hade stora verksamheter, entreprenöriell anda och framtidstro. Det var företag som gjorde de mest fantastiska saker som man knappt hade hört talas om. Som exempel kan vi ta Aimpoint i Gällivare, som exporterar rödpunktssikten över hela världen.

Jag tror på en landsbygd där man ger förutsättningar för människor att växa. Det jag hör från den andra sidan i politiken handlar om reglering. Pratas det om att se över regelverket för ersättningarna till tandläkare tolkar man det som en vilja att reglera. Man pratar om skatter och bidrag. Man pratar inte någonting om att de värden som produceras ska stanna kvar där de är.

Talande för detta är en träff tidigare i år då vi diskuterade vårt förslag om en regionalisering av fastighetsskatten. Då var den socialdemokratiska ryggmärgsreflexen: Det är statens pengar! Det är vi som ska ha pengarna! Man är alltså inte öppen för att se att den modell som vi har i dag härstammar från en tid när det var mycket folk som jobbade på bruken, brukspatronen i princip bodde granne med bruket och folk inte arbetspendlade. Man är inte öppen för att titta på en annan modell. Jag säger inte att vårt förslag till modell är det bästa, men jag säger att det behövs något annat än det vi har nu. Ryggmärgsreflexen från socialdemokratin är dock reglering, skatter och bidrag. Jag hoppas att vi tillsammans med de andra Tidöpartierna kan komma fram till vettiga förslag för att lösa den här problematiken.

Fru talman! När regeringen tillträdde stakade vi ut en väg framåt med en tydlig prioritering av den alltför ofta förbisedda landsbygden. Bildandet av det sammanhållna Landsbygds- och infrastrukturdepartementet är ett initialt exempel på det här. Det nya departementet har många frågeställningar som berör varandra och är avgörande för Sverige bortom våra tre största städer. Det gäller frågor om landsbygdsutveckling, regional utveckling, infrastruktur, bostäder och samhällsplanering men också jordbruk och skogsbruk. Genom att samla de här frågorna i ett och samma departement vill regeringen visa att det är frågor som ska prioriteras.

Regeringen följer såklart utvecklingen av Sveriges landsbygder och genomförandet av landsbygdspolitiken kontinuerligt. Det sker bland annat genom olika indikatorer som redovisas i budgetpropositionen men även i andra uppdrag, exempelvis den systematiska uppföljning som Tillväxtverket gör. Det verket har också i uppdrag att arbeta med metodikstöd för landsbygdsanalys och konsekvensbedömningar hos verksamheter i de statliga myndigheterna. Tillväxtverket ska även följa aktuell forskning, analyser och utvärderingar inom landsbygdsområdet.

På Landsbygds- och infrastrukturdepartementet har en översyn av den samlade landsbygdspolitiken påbörjats. Syftet är att vi ska lägga fram förslag för att stärka landsbygdernas förutsättningar. I det arbetet välkomnar jag alla förslag, nya som gamla, om lösningar och insatser, eftersom landsbygdernas utveckling är avgörande för att hela Sverige ska ha fortsatt framgång. Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.