Arbetsplenum - Effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner - 2023-10-25

Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande 2 om effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner.

Detta är en välarbetad och genomtänkt proposition som är tänkt att öka flexibiliteten för våra kommuner och regioner i deras arbete med den ekonomiska styrningen och skapa bättre förutsättningar för detta viktiga arbete. Propositionen innehåller flera olika delar, och jag väljer att belysa vissa av dessa i mitt anförande.

I propositionen föreslås att de resultatutjämningsreserver som regleras i kommunallagen ska ersättas med resultatreserver. Genom att införa resultatreserver skapar staten bättre förutsättningar för kommuner och regioner att planera sitt sparande i syfte att nå god ekonomisk hushållning.

I kommunallagen regleras hur kommuner och regioner ska sköta sin ekonomiska förvaltning. Där beskrivs bland annat att kommuner och regioner ska ha god ekonomisk hushållning.

Sedan 2013 finns det i kommunallagen en möjlighet att under vissa förutsättningar reservera delar av ett positivt resultat i en resultatutjämningsreserv, RUR. Denna reserv kan sedan användas för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel under förutsättning att årets resultat efter balanskravsjusteringar är negativt. Men RUR innebär samtidigt begränsningar, och med den aktuella konjunkturen har exempelvis vissa regioner tvingats hänvisa till synnerliga skäl för att motivera en användning av sin RUR.

Herr talman! Den befintliga ordningen med en resultatutjämningsreserv som syftar till att jämna ut intäkter över konjunkturcykler har fått ett begränsat genomslag. Alla kommuner och regioner använder sig inte av möjligheten. Med det nya förslag vi i dag debatterar föreslås i stället att kommuner och regioner ska få möjlighet att reservera medel i en resultatreserv och därmed på förhand kunna planera och öka sitt sparande för att reservera medel till exempelvis kommande större utgifter. Det kommer förhoppningsvis att bidra till ett ökat användande i våra kommuner och regioner och därmed skapa ett bättre förhållande mellan positiva resultat och kommande utgifter - helt enkelt god ekonomisk hushållning.

Herr talman! Vidare föreslås i propositionen att revisionsberättelserna ska hållas tillgängliga för allmänheten på kommunens eller regionens webbplats från och med tillkännagivandet av det sammanträde med fullmäktige då berättelsen ska behandlas. Kommuner och regioner har ett stort ansvar att förvalta våra skattemedel på bästa sätt, och det är viktigt att allmänheten på detta sätt får ytterligare möjlighet att ta del av informationen.

I detta anförande instämde Mattias Eriksson Falk (SD).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektiv ekonomi-styrning i kommuner och regioner

Herr talman! När skola, äldreomsorg och sjukvård försämras drabbas vanligt folk, och samhällsgemenskapen i Sverige urholkas. Staten måste därför ge bra förutsättningar för kommuner och regioner att klara välfärden. Det handlar om att ha tillräckliga resurser. Det handlar om att ha handlingsutrymme för att kunna vara effektiv och innovativ. Det handlar om att ha bra regler för att styra ekonomin.

Den S-ledda regeringen startade en utredning för att se över regelverk för ekonomisk förvaltning i kommunallagen. Syftet var att ge kommuner och regioner goda förutsättningar att möta framtida utmaningar genom ett sammanhållet regelverk för så kallad effektiv ekonomistyrning.

I utredningen föreslås bland annat en statlig garanti för kommuners och regioners intäkter för att skydda resurserna till välfärden vid djupare konjunkturnedgångar eller andra kriser. Det skulle innebära att staten förbinder sig att skjuta till medel upp till en viss nivå för skatteunderlaget i kommuner och regioner. Ett sådant system med en sorts inkomstgaranti för kommunsektorn skulle förbättra dess möjligheter till långsiktig planering för att upprätthålla kvaliteten i välfärden även i tider av kris.

Tänk dig att du har fått upplysningen att du har en skada på huset. Om du inte lagar den kommer det att regna in i barnens sovrum. Din ekonomi är tajt nu. Du har redan gjort det som är nödvändigt för att få ekonomin att gå ihop. Du har dragit in på alla onödiga utgifter. Det är tuffa tider i Sverige. Du vet inte om du efter årsskiftet kommer att få avdrag på lönen eller inte. Kan du renovera? Eller måste du dra ned på allt - barnens vinterskor, allt som behövs - för att kunna klara av detta?

Några känner igen den här liknelsen. Många kommuner och regioner känner igen den här situationen. Men i deras fall handlar det om att de inte vet om de ska kunna utveckla det förebyggande arbetet, om de ska kunna satsa på att utveckla en bättre dagverksamhet för personer med svåra funktionsnedsättningar eller om de ska kunna satsa på jobbstärkande aktiviteter för människor tills konjunkturen vänder. Det här gör uppdraget att vara politiker eller tjänsteperson i kommunsektorn svårt.

Därför borde vi införa en garantimodell så att välfärdens finansiering är tryggad inför kommande kriser. Det är ett sätt att upprätthålla kvaliteten även i tillfälligt svåra ekonomiska tider eller för den delen andra kriser.

Herr talman! Det är bra att vi är eniga om att gå mot resultatreserver. Det underlättar för kommuner och regioner att planera sitt sparande. Till exempel kan medel avsättas för kommande större utgifter. Det skulle förstärka kommunsektorns möjligheter att planera verksamheten och få långsiktighet i att styra och planera sin ekonomi och sin verksamhet.

De kommande åren blir det svårt för många kommuner och regioner att avsätta pengar till resultatreserven, men det är ändå bra att vi ger kommunsektorn möjligheten att avsätta pengar för kommande utmaningar.

Utredningen föreslår också att kommuner och regioner ska upprätta ett tioårigt program för god kommunal hushållning för att öka långsiktigheten i planeringen. Det skulle ge en mer sammanhållen ekonomisk styrning och tydligt koppla samman kommunernas och regionernas ekonomiska planering till det övergripande kravet på god ekonomisk hushållning. Det förslaget tycker vi är väl avvägt. Vi tycker också att det är rimligt att fullmäktige i kommuner och regioner ska hantera och åtgärda en betydande budgetavvikelse för att få ekonomin i balans.

Herr talman! Det finns ett stort behov, inte minst i mindre kommuner, av att få stöd och vägledning i hanteringen av ekonomin och den ekonomiska förvaltningen. I det utredningsbetänkande vi nu talar om, En god kommunal hushållning, finns ett förslag om en central funktion som kan ge vägledning och stöd till hela kommunsektorn. Det kan vara i form av generell rådgivning i frågor som rör ekonomisk styrning och förvaltning. Detta skulle vara ett bra sätt att höja kvaliteten i arbetet samtidigt som vi skulle få en bättre översiktsbild av hur regler tillämpas och hur kommunsektorn arbetar med sin ekonomistyrning.

Herr talman! Att värna välfärden är ett av de viktigaste uppdrag som vi politiker har. Att förändra och förbättra ekonomistyrningsreglerna är, även om det låter lite torrt, att ge bättre förutsättningar för en god välfärd, i dag men också i framtiden.

Därmed vill jag yrka bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! I mitt tidigare liv, innan jag fick förtroendet att vara riksdagsledamot, var jag kommunstyrelsens ordförande hemma i Hässleholm. Alla som någon gång haft det uppdraget har på djupet blivit varse vikten av en god ekonomisk hushållning och betydelsen av att kunna planera sin ekonomi och sitt sparande, som till exempel att i goda tider kunna avsätta medel för framtiden. Jag kan med glädje minnas de tillfällen då jag som styrelsens ordförande kunde gå till fullmäktige med förslag om att man skulle avsätta medel till resultatutjämningsreserven att spara för framtiden.

Som alla här inne känner till har flera av våra kommuner det just nu ganska kämpigt med sin ekonomi. Min hemkommun är inget undantag. Jag vet därför att de som i dag sitter och sliter med budgeten hemma i Hässleholm kan glädjas åt att de kan använda det som samlats i resultatutjämningsreserven för att komma igenom en tid av inflation och höga pensionskostnader.

Herr talman! Det betänkande som vi ska debattera i dag handlar just om ekonomistyrningen i våra kommuner. Regeringen föreslår flera ändringar i kommunallagen. Bland annat föreslås en ändring som ger kommuner och regioner större möjligheter att planera sitt sparande. Förslaget innebär att dagens resultatutjämningsreserv ersätts av en resultatreserv. I praktiken innebär detta att kommuner och regioner får en friare användning av de medel som kan avsättas. Dagens regelverk kräver att det föreligger en lågkonjunktur för att medlen ska kunna användas. Det tar man nu bort i det nya förslaget. I stället betonar man vikten av att en god ekonomisk hushållning uppnås.

Herr talman! Många kommuner och regioner bedriver i dag en stor del av sin verksamhet genom andra juridiska personer, till exempel genom kommunala bolag. Den verksamhet som bedrivs på detta sätt har ofta väldigt stor betydelse för hela den kommunala ekonomin och ekonomistyrningen. Därför föreslår regeringen att det införs ett krav på att budgeten ska innehålla en redogörelse för ekonomin under budgetåret även i de kommunala koncernföretagen. Något sådant krav finns inte i dag.

En annan nyhet i förslaget är att även revisionsberättelsen ska hållas tillgänglig på kommunens eller regionens webbplats för att öka allmänhetens insyn. I dag finns motsvarande krav endast när det gäller budget och årsredovisning.

Herr talman! I betänkandet från den utredning som föregått regeringens proposition finns också några förslag som inte finns med i dagens betänkande. Det gäller dels förslaget om en garantimodell, som innebär att landets kommuner och regioner skulle garanteras en viss miniminivå på statsbidraget, dels ett förslag om att en statlig myndighet ska ges i uppdrag att följa sektorns ekonomi och lämna vägledning och stöd till kommuner och regioner. Dessa förslag bereds vidare i Regeringskansliet, och regeringen lär återkomma i frågan när den beredningen är klar.

Med dessa ord vill jag, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag i sin helhet samt avslag på de följdmotioner som föreligger.

Herr talman! Vänsterpartiet välkomnar till övervägande del de förslag som regeringen lämnat i och med propositionen. Att landets kommuner får förutsättningar att planera sin ekonomi över lång tid är av allra största vikt - något som under alltför lång tid har försvårats av ett alltför strikt regelverk.

Det är dock beklagligt att regeringen väljer att inte ta till sig förslaget från utredningen om att införa en garantimodell för att säkra skatteintäkterna vid konjunkturnedgångar. Sedan 90-talskrisen har kommunsektorn präglats av stora svängningar, och nedskärningar har genomförts i skolan, sjukvården och annan gemensam välfärd. Ofta har dessa nedskärningar beskrivits i förmildrande, positiva ordalag, som effektiviseringar eller besparingar.

Dessa nedskärningar har inte bara fått till resultat att jämlikheten försämrats i Sverige. De har också urholkat tilltron till det gemensammas förmåga att upprätthålla en god samhällsservice. Tydliga försämringar sammanfaller, kan vi se, med stora konjunkturnedgångar då skatteunderlaget också faller. Detta hade kunnat undvikas om staten hade garanterat en miniminivå i skatteunderlaget som kommunerna hade kunnat tillgodoräkna sig.

Det är trots allt när dåliga tider uppenbarar sig som behovet av en stark och robust välfärd är som störst. Det är då det offentliga har chansen att verka i motsatt riktning genom att grunda för att samhället står väl rustat och är i startgroparna när konjunkturen väl vänder. Det gör helt enkelt att effekterna av konjunkturen inte blir lika märkbara och allvarliga för samhället som helhet.

Tyvärr har de senaste decenniernas förkärlek för att praktisera en närmast dogmatisk nyliberal fundamentalism på det välfärds- och finanspolitiska området inneburit att nedskärningarna blivit vardag än mer. Genom otaliga skattesänkningar under årens lopp, som i mycket liten grad har gynnat vanliga människor, har tilltron till det gemensamma nått en punkt som faktiskt kan påstås vara rent av farlig för samhällsutvecklingen.

Det faktum att samhällsservicen försämrats i en sådan rasande takt utnyttjas hänsynslöst av mörka krafter som drivs av en hatisk agenda. Det är knappt någon som inte har hört att förfallet i samhället beror på en viss grupp med annorlunda ursprung eller trosuppfattning, som skulle vara anledningen till att skolan har försämrats eller att sjukvården inte fungerar - detta samtidigt som varje ärlig politiker vet att orsaken snarare är en enorm förmögenhetsöverföring från det gemensamma till den rikaste procenten. Detta är skamlöst, lögnaktigt och illvilligt. Tyvärr har dessa mörka krafter alltför stort inflytande över dagens politiska dagordningssättande.

Det är när samhället inte klarar av att bära sin del av samhällskontraktet som misär skapas, misstro mellan grannar sprids och en mylla som gjord för att göda grov organiserad brottslighet frodas. Tyvärr kan vi inte räkna med att det ska bli särskilt mycket bättre när den här regeringen får råda. Kommunerna befinner sig redan i en ekonomisk kris, och vi vet att de inte kommer att få tillräckligt med resurser för att ens kunna bibehålla välfärdsverksamhet på dagens redan låga nivåer.

Konsekvenserna av detta kommer inte bara att synas i skolan och sjukvården. I tider som dessa, när vi dagligen skakas av ett närmast okontrollerbart våld, kommer uteblivna ekonomiska resurser att betyda att det även kommer att saknas förebyggande arbete i form av en stark socialtjänst.

Det är inte sällan man får höra från högerhåll att det finns pengar bara man skär i de verksamheter som är frivilliga. Sådana påståenden ackompanjeras ofta av något slängigt som att det är dags att sluta med onödiga konstprojekt eller liknande. Men vi som har varit verksamma i kommunsektorn vet att frivilliga åtaganden i kommunerna oftast brukar handla om ishallar, badhus eller fotbollsplaner. Det handlar också om bidrag till kvinnojourer, som bedriver livsavgörande verksamhet för att motverka kvinnors utsatthet för mäns våld. Om vi är överens om att den typen av saker är viktiga för vårt samhälle, vilket man lätt kan tro när man hör hur högernationalisterna pratar, borde vi också vara överens om att kommunerna behöver både mer pengar och förutsättningar för att kunna planera långsiktigt.

De som drabbas av den nedskärningspolitik som vi i Sverige har haft som system är alltså inte någon von Stropp som lever på kapitalavkastningar och flyger helikopter. Det är vanliga familjer som bor i Nordanstig eller Gagnef, där barnens skola inte får tillräckliga resurser. Det är kvinnan som vill men inte vågar bryta sig loss från sin våldsamma man, för hon vet inte hur det ska bli för barnen om hon gör det eftersom socialtjänsten inte får placera långsiktigt av kostnadsskäl. Med Vänsterpartiets politik skulle detta se annorlunda ut. Som jag har nämnt är regelverket för ekonomistyrning en del av det problem som samhället måste kämpa mot.

De förslag som vi i Vänsterpartiet förespråkar här i dag skulle självklart inte lösa de stora behov kommunerna har, men de skulle kunna vara starkt bidragande till att kommunerna på sikt ska kunna agera kraftfullt när väl förutsättningarna finns där. Att styra en kommun kräver att det finns goda möjligheter att planera långsiktigt. Att då veta att det faktiskt finns garantier för att kunna finansiera det gemensamma även när tiderna är dåliga skulle kunna göra stor skillnad.

Lika viktigt är det att inte ha onödigt hårda inlåsningseffekter, som ett balanskrav på ettårsbasis likt det som finns i dag. Att enbart kunna agera från år till år skapar ett kortsiktigt tänkande som medför att kommuninvånarnas bästa inte alltid står i främsta rummet.

En god ekonomi förutsätter att man har god kontroll över den ekonomiska planeringen över tid. Därför vore det klokt om regeringen tog till sig förslaget från Vänsterpartiet om att införa ett balanskrav över en konjunkturcykel. Det öppnar för mer flexibilitet och ger kommunerna möjlighet att skapa ett stabilt, tillförlitligt samhälle som i sin tur leder till att människor kommer att känna att det finns en trygghet i vardagen även när det på alla andra håll blåser kallt. På så sätt kan skolan värnas, sjukvården upprätthållas och barn- och äldreomsorg garanteras.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 3.

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet, men jag ber också kammaren att notera det särskilda yttrande som Centerpartiet har lagt till betänkandet.

Sveriges kommuner och regioner befinner sig just nu i en dyster ekonomisk tillvaro. Inflation, räntekostnader, löneökningar, demografiska utmaningar och ökade krav gör att resultaten ser allt annat än positiva ut. Det betyder inte att våra kommuner och regioner har varit ansvarslösa utan snarare tvärtom. Som före detta kommunpolitiker vet jag att kärnverksamhet i form av förskola, skola, omsorg och vård alltid prioriteras och att varje krona vänds på.

Även när det är svåra tider tar den absoluta majoriteten av våra kommun- och regionpolitiker ett mycket stort ansvar genom att pressa kostnaderna, skala bort onödiga utgifter och hålla nere skattenivåerna så gott det går. Ändå är det många som i dag planerar för nedläggningar av förskolor, skolor och äldreboenden. Besparingar på personalsidan gör att det kommer bli svårare att behålla elevassistenter, förskollärare och lärare, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare - detta trots att behoven är stora.

I dag debatterar vi förslaget till effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner, men vi får inte glömma bort att riksdagens uppgift inte bara är att skapa bra regelverk för kommunerna att hantera sin ekonomi utifrån utan även att skapa goda förutsättningar för kommuner och regioner att klara sina verksamheter.

Nu är det ingen budgetdebatt som vi ska ha här i dag, men jag vill ändå poängtera att Centerpartiet lägger 5 miljarder mer än regeringen till kommuner och regioner i budgetmotionen för 2024, för vi ser de stora behov som finns, framför allt på skolans område. I enlighet med vad som önskas ifrån kommunernas och regionernas sidor prioriterar vi också sektorsbidrag och generella statsbidrag framför riktade statsbidrag, som vi alla vet ofta är både kortvariga och ineffektiva. Därmed ger vi kommuner och regioner bättre planeringsförutsättningar för sin verksamhet under kommande år.

Goda planeringsförutsättningar utifrån vad staten kan bidra med är en viktig och grundläggande aspekt för våra kommuner och regioner. Kommuner och regioner vet hur viktigt det är med långsiktiga spelregler på riktigt, och det vi har att hantera här i dag handlar just om dessa spelregler.

Herr talman! De förändringar som föreslås i betänkandet om effektiv ekonomistyrning kommer att förbättra kommunernas och regionernas förutsättningar att föra en ansvarsfull och genomtänkt ekonomisk politik. De förslag som lyfts fram är bra och till största delen väl avvägda, men särskilt viktigt när vi debatterar och beslutar om spelreglerna för kommuner och regioner är att de är långsiktiga och att det finns en bred majoritet bakom det som riksdagen beslutar. Det sista kommuner och regioner behöver är nämligen en mandatperiodspolitik, där man ges olika regelverk för ekonomistyrningen från mandatperiod till mandatperiod.

Att vi nu talar om att gå från en resultatutjämningsreserv till en resultatreserv kan förstås få den mest inbitne tittare att undra över vad vi håller på med i riksdagen, men sanningen är att förändringen är betydligt viktigare än vad ändringen av ordalydelse antyder. Problemet med den nuvarande resultatutjämningsreserven har nämligen varit att den inte fått den effekt som var tanken från början. Den har varit svår att använda för många kommuner och regioner. Den nu föreslagna övergången till en resultatreserv kommer att ge kommuner och regioner en betydligt bättre möjlighet till långsiktig planering och större flexibilitet i nyttjandet av de medel som avsätts.

För att säkra en långsiktigt ansvarsfull ekonomisk politik utgör balanskravet i kommuner och regioner alltjämt en viktig grundförutsättning, men genom möjligheten att göra avsättningar till resultatreserven kan man också göra en mer långsiktig planering där man inte bara tar höjd för konjunkturnedgångar utan även för planerade större utgifter. Centerpartiet menar dock att de begränsningar som sätts upp för hur mycket pengar som får avsättas till resultatreserven är lite snäva och att generösare regler borde övervägas.

Att resultatreserven ska redovisas i balansräkningen förtydligar att även dessa medel är en del av det egna kapitalet i kommuner och regioner. När det kommer till användningen av resultatreserven är det lika självklart att det ska framgå av kommunens riktlinjer hur och när medel ur denna får nyttjas. Detta gör också att kommuner och regioner själva äger frågan när det är lämpligt att använda medel ur den egna resultatreserven.

Herr talman! En intention bakom övergången till en resultatreserv är att ge kommuner och regioner en större flexibilitet när det gäller den ekonomiska planeringen och hur man uppnår en god ekonomisk hushållning.

Som före detta kommunpolitiker kan jag bara konstatera att det är viktigt att hålla fast vid den flexibiliteten. Det våra politiker på lokal nivå framför allt behöver är just långsiktiga spelregler. Därför är det också viktigt att vi från rikspolitiken orkar ta ansvar för att hitta breda och långsiktiga överenskommelser. Men det är också viktigt att vi vågar avsätta de medel som behövs i form av sektorsbidrag och generella statsbidrag. Det behövs nämligen för att säkra personalen till de förskolor, skolor, äldreboenden, vårdcentraler och sjukhus som bär upp detta samhälle.

(Applåder)

Herr talman! Regeringens förslag till förändringar i kommunallagen är i mångt och mycket vällovliga och ger både kommuner och regioner tydligare regler. Samtidigt innebär ett genomförande av förslagen förbättringar vad avser medborgarnas insyn och möjligheter till deltagande och förståelse.

Men vi vore inte ett parti i opposition om vi inte också hade ett antal synpunkter och förslag till ytterligare förbättringar. Låt mig därför, herr talman, i korthet beröra några av de punkter som nämnts av mina kollegor i övriga oppositionspartier.

Många kommuners och regioners ekonomier är ansträngda. Det har vi hört inte minst genom de reaktioner som kommit på regeringens budgetproposition. I den utredning som föregått den proposition vi nu diskuterar finns ett förslag om en sorts inkomstgaranti för kommuner och regioner. Det är en angelägen reform som hade varit bra att ha med i propositionen. Den finns alltså inte med där, utan den utreds i Regeringskansliet, enligt uppgift.

I min kommun, Kungsbacka, strax söder om Göteborg men i Hallands län, har gymnasieskolan inte längre vikarier när lärare och mentorer är frånvarande. Det har de inte råd med, säger min dotter när jag frågar om ständigt inställda lektioner.

Jag ber att få återkomma till Kungsbacka om en liten stund.

Herr talman! I utredningen finns också ett förslag om ett tioårigt program för god ekonomisk hushållning. Dessutom finns det förslag om tidigarelagda delårsredovisningar, inte minst för att man i bättre tid ska kunna vidta åtgärder om prognoserna inte stämmer med budgeten. Det finns också förslag om en statlig myndighet för stöd och vägledning till kommuner vad gäller tillämpning av regler och uppföljning.

Dessa förslag finns alltså inte i propositionen, framför allt av det skälet att de skulle kunna innebära en förhållandevis långtgående detaljstyrning av kommunernas administration.

Till skillnad från regeringen tycker vi i Miljöpartiet att förslagen om ett tioårigt program för god ekonomisk hushållning och om tidigarelagda delårsrapporter för att ge större möjligheter till åtgärder är väl motiverade och bör genomföras.

Jag ska kort återvända till den halländska kommun jag nämnde tidigare. Under en följd av år har det redovisats avsevärt högre resultat än budgeterat. Kungsbacka är, som ni vet, en ganska rik kommun. Det som i budgeten ser rimligt ut överträffas med råge i delårs- och årsbokslut. Det är, herr talman, som jag ser det en dålig ordning och ett undermåligt sätt att budgetera på. Det kan förstås också argumenteras för att de pengar som redovisas som överskott egentligen borde användas för barnen, för hyresgäster och brukare i boenden, för skolorna eller till och med för vikarier.

Det är för övrigt ett stort antal kommunrevisioner som träffas för sin årliga konferens i dag, i just Kungsbacka. Det är min förhoppning att den uppmärksamhet som konferensen kan skapa leder till att revisionernas arbete och rapporter används på ett bättre sätt än i dag och inte, som de alltför ofta görs, läggs till handlingarna.

Slutligen diskuteras i utredningen det så kallade balanskravet, det vill säga kravet på balans eller i praktiken överskott i kommunala budgetar. Driftskostnader ska naturligtvis inte betalas med lånade pengar.

Regeringen har därvid i propositionen valt att inte föreslå några ändringar utöver den så kallade resultatreserven.

Från vår sida delar vid den uppfattning som framförs av Vänsterpartiet, nämligen att ett balanskrav som ska gälla för ett enskilt år riskerar att leda till oönskade effekter, till exempel att kommuner bidrar till konjunktursvängningar genom besparingar i sämre tider. Vi menar att förutsättningarna för planering i regioner och kommuner skulle förbättras om balanskravet fick gälla över en följd av år. Ett sådant förslag borde utredas.

Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 2.

Herr talman! Av mina ungefär 21 år som heltidspolitiker, eller förtroendevald på heltid, tillbringade jag de första 17 i kommun- och regionledning hemma i Vimmerby och Kalmar län. Som vi har hört är det många i riksdagen från olika håll i landet som delar den bakgrunden.

Många är vi nog som har brottats med hur man skulle åstadkomma god ekonomisk hushållning då allt gick åt pepparn under ett krisår. Underskotten skulle på den tiden återställas redan påföljande år. Det var fallet under mina första år som kommunpolitiker. Lika frustrerande var det när man hade lyckats få ett överskott eller såg att man skulle närma sig ett överskott. Under en period fanns nämligen föreställningen om att kommunen inte fick göra överskott. Då uppstod rena köpfesten i slutet av året för att man inte skulle få pengar över - det gick ju inte att samla pengar på hög. Detta var knappast god ekonomisk hushållning.

Som förtroendevald har man ett stort ansvar att förvalta skattebetalarnas pengar på bästa sätt vare sig de kommer från kommunala eller regionala skatteintäkter eller från något av de nationella utjämningssystemen eller statsbidragen, som ju också härrör från skatteintäkter. I den budget som föreslås för nästa år ökar regeringen stödet till välfärden mer än någonsin tidigare, pandemiåren undantagna. Men det undantar inte ansvaret från kommuner och regioner att se över sina kostnader för verksamheterna så att de på bästa sätt fullgör sitt uppdrag gentemot invånarna. I kristider blir nödvändigheten att prioritera uppenbar.

När den nu gällande lagen om resultatutjämningsreserver kom jämnades den ryckighet som jag inledningsvis beskrev ut. Överskott från en period kan användas i en resultatutjämningsreserv för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel. Det är just i tider som de som vi nu är inne i, med ökade kostnader, som kommuner och regioner har möjlighet att använda sådana medel.

Det förslag vi behandlar i dag innebär flera förändringar som ökar kommunernas och regionernas rådighet. För att markera förändringen ändras begreppet till resultatreserv. De medel som reserveras i resultatreserven ska kunna användas för att uppnå god ekonomisk hushållning - men utan den nuvarande begränsningen att det ska ske inom en konjunkturcykel.

En nyhet införs, och det är att kommunen och regionen under vissa omständigheter kan reservera medel i resultatreserven för att de ska få möjlighet att exempelvis planera inför någon större framtida investering och för att behovet av upplånat kapital ska minska. Låt oss säga att man har planerat att bygga ett äldreboende om några år. På det viset får man större rådighet över kommunens eller regionens medel. Det gör också att man får större möjlighet att ha en ekonomisk buffert för oförutsedda utgiftsökningar eller inkomstbortfall.

En annan del av betänkandet handlar om att lagen om kommunal bokföring och redovisning ska ändras så att det av balansräkningen framgår hur mycket pengar som finns i resultatreserven. Det ska också framgå av förvaltningsberättelsen om medel från en resultatreserv har använts och i så fall till vad och varför. Vidare ska kravet tas bort gällande beslut om särskilda riktlinjer för hur pensionsmedel förvaltas.

Nytt är också att revisionsberättelsen ska hållas tillgänglig för allmänheten på kommunens eller regionens webbplats från det att sammanträdet då revisionsberättelsen ska behandlas har aviserats.

Allt detta bidrar till att öka transparensen och underlätta ansvarsutkrävandet eftersom invånarna tydligare kan utläsa hur medlen används.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande KU2 Effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner.

Sveriges kommuner och regioner har ett ansträngt läge. Det är uppenbart för alla, eftersom hela samhället har drabbats av den enorma inflationen som drivit upp till exempel löne- och pensionskostnader för den verksamhet som bedrivs. Även elpriserna ökade kraftigt som en följd av den nedstängda kärnkraften.

När resultatutjämningsreserven infördes för drygt tio år sedan var tanken just att kunna matcha vissa ökade kostnader under lågkonjunktur genom sparande i högkonjunktur, även om man då kanske inte räknat med skenande elpriser som en följd av den nedstängda kärnkraften.

Genom Sveriges Kommuner och Regioners rapporter har vi kunnat tagit del av de starka resultat som kommuner och regioner gjort under åren 2021 och 2022, dels tack vare kraftigt ökade stöd från staten för coronapandemin, dels genom att Sverigedemokraterna tillsammans med M, KD och V dessutom drev igenom extra stöd till våra kommuner och regioner mot den dåvarande S-regeringens vilja. Detta är pengar som till viss del hamnade just i resultatutjämningsreserven och som nu kan användas. Det är bra, och det var det som var tanken med det system vi har i dag.

Herr talman! Nu föreslår regeringen att resultatutjämningsreserven ska ersättas av en resultatreserv, vilket är bra, och jag instämmer till fullo i min partikamrat Victoria Tibloms anförande tidigare i debatten. Genom detta nya förslag kommer kommuner och regioner att få bättre förutsättningar att planera sitt sparande, samtidigt som resultatreserven blir något mer flexibel när det gäller hur tidigare överskott kan användas för att planera större kostnader och kommande investeringar. Det ska naturligtvis uppmuntras att kommuner och regioner till större del kan använda egna pengar för att finansiera kostnader och tänkta investeringar i stället för att låna upp pengar till ibland hög ränta.

Ett exempel på en låneskuld i Sverige finns i min hemkommun, det socialdemokratiskt styrda Gävle. Där hade kommunen i fjol en skuld på 10 miljarder kronor, det vill säga 100 000 kronor per invånare i Gävle kommun. Det är ett resultat av en snabbt växande befolkning, som en följd av den tidigare migrationspolitiken. Detta krävde i sin tur att kommunen snabbt investerade i förskolor och skolor med mera, samtidigt som skatteintäkterna inte ökade i lika hög grad eftersom människor inte kom i arbete. Varför så inte skedde är en annan debatt, och jag lämnar därför denna del nu.

Herr talman! Regeringens förslag är väl avvägt och kommer att innebära bättre förutsättningar för våra kommuner och regioner att nå en god ekonomisk hushållning, samtidigt som kommunerna och regionerna har ett fortsatt arbete att göra med strukturella förändringar, ny teknik och annat som kan bidra till att uppdragen utförs effektivt. Häri har varje kommun och region generellt stora möjligheter att bestämma hur man når dit.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Att skydda välfärden vid konjunkturnedgångar och kriser för att klara den välfärd som många partier här i riksdagen säger sig värna borde vara en självklarhet. I underlaget till konstitutionsutskottet ser vi att frågan utreds. Mattias Eriksson Falks partikollega sa att det var en väldigt bra utredning, och därför ger jag nu Sverigedemokraterna möjligheten att säga vad man egentligen tycker om att införa en garantimodell. Vi har ju en bra utredning som vi kan ta ställning utifrån.

Dock hänvisar man bara till att man ska utreda vidare, så därför vill jag gärna ha svar på frågan: Vad anser Sverigedemokraterna om att garantera välfärden även vid konjunkturnedgångar och kriser? Det var det ena.

Det andra är att många partier har pratat om att det är väldigt bra med en resultatreserv. Det tycker vi också. Vi står bakom den. Men som jag sa i mitt anförande är grunden för att kunna använda den lagändringen att man har resurser att avsätta till andra tider, det vill säga ekonomi att spara pengar till svårare utmaningar i framtiden.

Det ger den SD-styrda regeringen inte förutsättningar för. Många kommuner och framför allt regioner - vi står i en vårdkris - klarar ju inte ens välfärden i dag. Hur ska de kunna använda möjligheten till resultatreserv för kommande utgifter i framtiden?

Herr talman! Att vi i dag har pengar i resultatutjämningsreserverna i många kommuner och regioner beror just på det extra stöd som Sverigedemokraterna tillsammans med andra partier drev igenom under föregående mandatperiod, mot den dåvarande S-regeringens vilja. Vi har alltså bidragit till att bygga upp just de reserver som kommuner och regioner kan använda sig av när lågkonjunkturen och skenande priser nu är ett faktum, dels som en följd av nedstängda kärnkraftsreaktorer, dels för att socialdemokratisk politik har lett till högre kostnader för samhället.

Det försöker vi nu att rätta till genom att i det budgetförslag som ligger för kommande år från Sverigedemokraterna och regeringen skjuta till 10 miljarder i generella stöd till välfärden. Det handlar också om riktade medel om 6 miljarder, bland annat ett sektorsstöd direkt till hälso- och sjukvården på 3 miljarder kronor. Sverigedemokraterna och regeringen skjuter alltså till mycket medel till kommunerna och regionerna.

Samtidigt har kommunerna och regionerna ett arbete att göra själva för att komma i balans. Man känner sig själv bäst, och jag kan peka på både Gävle kommun, som är min hemkommun, och på Region Gävleborg, som är min hemregion. Där behöver man faktiskt göra strukturella förändringar - eller prioritera rätt.

I Gävle kommun föreslog Sverigedemokraterna att man skulle skära ned på de 55 miljoner kronor som Socialdemokraterna ger till finkultur för höginkomsttagare och i stället prioritera dessa pengar till välfärden, vilket Socialdemokraterna säger nej till. Under föregående mandatperiod i Region Gävleborg föreslog vi att man skulle spara 15 miljoner på Gävle symfoniorkester, som också främst är för höginkomsttagare, och i stället prioritera pengarna till välfärden.

Socialdemokraterna väljer i stället i regionen att ta bort adhd-utredningar för barn, man gör stora nedskärningar inom kollektivtrafiken i landsorten och man tar bort kraven på allmänspecialister på hälsocentralerna.

Ni skär ned på välfärden - vi vill prioritera rätt.

Herr talman! Jag ställde två frågor till Mattias Eriksson Falk. Jag fick inte svar på någon av dem, så jag kommer att ställa dem igen.

Hur ställer sig Sverigedemokraterna till en garantimodell för att kommuner och regioner ska kunna klara sig vid konjunkturnedgångar och kriser? Det var min första fråga, och den nämndes inte alls.

Sedan tycker jag att det är märkligt att man klappar sig på axeln för ett tillkännagivande som alla, även vi socialdemokrater, ställde sig bakom. Vi gjorde ju så att vi tillförde medel - tre gånger så mycket som skattebortfallet - till kommuner och regioner i den kris som var under pandemin för att vi visste att utmaningarna var stora.

Vi gjorde det som behövdes. Nu är frågan om Sverigedemokraterna är redo att göra det framöver, eller om man ska lämna kommuner och regioner i sticket.

När det gäller resurser till kommuner och regioner noterar jag att man bara konstaterar att de inte har gjort det de ska. Det ska jag ta med mig, för det tror jag inte att så många kommun- och regionpolitiker håller med om. De behöver resurser för att kunna klara av välfärden framöver, men de resurserna ges inte. Man ger otillräckligt med pengar.

Vi är alla så glada och nöjda över att vi ska ändra till en resultatreserv så att kommuner och regioner ska kunna spara till stora utgifter i framtiden. Men många kommuner klarar knappt att hålla näsan över vattenytan som det är i dag. Hur ska de då kunna klara av att avsätta pengar framöver?

Det är en bra förändring, men den SD-styrda regeringen ger inte förutsättningar för att kunna använda den lagändring som vi nu föreslår.

Herr talman! Jag tycker alltid att det är intressant att Socialdemokraterna tycks landa i att det är någon annan som ska rätta till de problem som de själva har skapat. Jag nämnde i mitt anförande till exempel den dåliga migrationspolitik som har förts under lång tid i Sverige, som har drivit upp kostnader för kommuner och regioner när det gäller tillgång till välfärd och när det gäller investeringar - som en följd också räntekostnader, i och med att man lånar till de investeringar som görs. Det kan inte Socialdemokraterna se. De har inte insikten att se vad de själva har ställt till med. Jag nämnde nedstängd kärnkraft som exempel på skenande elpriser, och man driver upp kostnader för kommuner och regioner som har energitung verksamhet att driva och finansiera.

Detta vägrar Socialdemokraterna att se. De är inte beredda att göra strukturella förändringar i verksamheten eller att göra prioriteringar, utan i stället väljer de att finansiera finkultur för höginkomsttagare framför att lägga pengar på välfärden. Socialdemokraterna väljer att ta bort krav på allmänspecialister, ta bort adhd-utredningar och att försämra kollektivtrafiken - för att de väljer att prioritera finkulturen i stället för att satsa på välfärden. Det förvånar mig inte. Socialdemokraterna har aldrig sett de problem som samhället faktiskt har på grund av deras egen politik.

Effektiv ekonomi-styrning i kommuner och regioner

Sverigedemokraterna och regeringen väljer i statsbudgeten för 2024 att skjuta till 10 miljarder i generella stöd till kommuner och regioner samt 6 miljarder i riktade stöd, just för att skapa bättre möjligheter för våra kommuner och regioner att få god ekonomi. Men kommuner och regioner har också ett arbete att göra. Ett tips till Eva Lindh och Socialdemokraterna är att börja med att se över de bidrag man ger till sina egna organisationer, till exempel ABF eller Ibn Rushd. Där finns pengar att hämta. Börja med att se problemen ni har skapat själva.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)