STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! När kulturministern i förra veckan redogjorde för budgeten på kulturutskottets sammanträde kunde man läsa i ministerns presentation att bildning är en borgerlig kärnuppgift.
Fru talman! Jag är uppväxt med den bildade borgerligheten. Jag har alltid sett upp till den. Den har varit något eftersträvansvärt för mig. Även om jag som vuxen inte alltid delat samhällsanalysen eller uppfattningen om vilka politiska reformer som behöver ske har respekten för borgerlighetens bildningsideal ändå varit stor hos mig - djupa och breda kunskaper inom språk, humaniora och kultur för att förädla människan och göra henne till en bättre samhällsvarelse, och ansvar, respekt och eftertänksamhet som kontrast till det snabba, vulgära och populistiska. Genom bildning vidgas perspektiven och förmågan att analysera.
Men var finns den bildade borgerligheten i dag? Jag kan i alla fall inte se den i Sveriges riksdag. Den här regeringen visar ingenting av det bildningsideal som dess företrädare höll så högt.
Vet den här regeringen ens vad bildning innebär? Att vara bildad är inte samma sak som att vara utbildad. Bildning står på många sätt i motsats till utbildning. Utbildningens mål är en bestämd och begränsad yrkeskompetens medan bildning syftar till att omvandla människan och hennes inre förmåga, tankefrihet och moraliska och etiska uppfattningar.
I en tid när arbetsmarknaden många gånger kräver mer än formell kunskap, ja, till och med särskilt efterfrågar det, tar den här regeringen ytterligare steg mot en materiell syn på kunskap. I en tid då demokratin hotas på många platser i världen och i Europa, när tilliten till vårt gemensamma minskar, när sprickan mellan stad och land ökar och när sammanhållningen blir allt viktigare, då slaktar regeringen en tredjedel av det som bär bildningen i stora delar av det här landet.
Jag är fullt medveten om att politikens uppgift handlar om att prioritera och att man inte kan lova allt åt alla, som det ofta uttrycks även om ingen någonsin vare sig tror eller har hävdat det. Men detta handlar om något helt annat.
Slakten har föregåtts av flera års kritik mot studieförbunden. Det är med Sverigedemokraterna i spetsen som neddragningar har drivits fram. Kritiken sägs utgå från att fusk med anslagen har förekommit. Vi socialdemokrater är de första att säga att fusk inte får förekomma, och vi välkomnar de krav som ställs på uppföljning och kontroll.
Men detta, fru talman, handlar om någonting helt annat. Neddragningarna i stödet till studieförbunden bottnar främst i Sverigedemokraternas ideologi och politiska strategi. Det märks inte minst i min grannkommun Uddevalla, där SD-styret tar bort all kommunal finansiering till studieförbund.
Om regeringen menar allvar med att fler människor ska få ett jobb och en egen försörjning rimmar det illa med att man tar bort en stor del av det som möjliggör för dem som står längst från arbetsmarknaden att få en chans. Det behövs fler vägar, inte färre, för att gå från utanförskap till livsglädje, arbete, studier och en egen försörjning.
Därför undrar jag: Vad menar egentligen regeringen med att bildning är en borgerlig kärnuppgift?