Interpellationssvar - Åtgärder mot höga halter av pfas i svenska kräftor - 2023-09-28

Fru talman! Jytte Guteland har frågat mig vad jag avser att göra inom mitt ansvarsområde för att skydda svenska folket från PFAS och se till att vi hamnar under de gränsvärden som EU har satt upp. Jytte Guteland har vidare frågat mig hur jag och regeringen underlättar för mindre kommuner så att deras vattenverk kan klara de gränsvärden som krävs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har förstås tagit del av nyhetsrapporteringen om att det har gjorts fynd av svenska kräftor som säljs i butik i vilka gränsvärdena i livsmedel för högfluorerade ämnen, så kallade PFAS-ämnen, överskrids. De testresultat som har rapporterats i massmedierna är beklagliga och visar på den spridning som dessa oönskade ämnen har fått globalt.

Vidare har jag noterat att resultaten anmälts till Livsmedelsverket och tillsynsmyndigheterna i de kommuner där fynden har gjorts. Jag vill avvakta dessa myndigheters bedömning och skaffa mig en tydligare bild av hur pass omfattande problemen med PFAS-ämnen i svenska kräftor är innan jag uttalar mig närmare.

Regeringen ser mycket allvarligt på spridningen av högfluorerade ämnen i miljön och i livsmedelskedjan där de kan utgöra en risk för konsumenternas hälsa. PFAS-ämnena är en stor och komplex grupp av ämnen, fler än 10 000, med varierande egenskaper och en bred användning i samhället. Vissa av dessa ämnen kan ha skadliga effekter, både för människor och för miljö. Gemensamt för dem är att de är syntetiskt framställda och att de inte bryts ned, eller bryts ned extremt långsamt till andra PFAS-ämnen. Många av ämnena är också vattenlösliga och mycket rörliga i mark, vatten och luft.

Arbetet med att skydda det svenska folket från exponering för PFAS-ämnen sker längs två parallella spår, dels genom att försöka begränsa fortsatt spridning, dels genom att på bästa sätt hantera konsekvenserna av tidigare spridning.

Regeringen fortsätter därför Sveriges aktiva arbete både inom EU och internationellt för att, i enlighet med EU:s kemikaliestrategi för hållbarhet, fasa ut all användning av PFAS-ämnen om det inte visas att den är nödvändig för samhället, för att på så sätt minska tillförseln av dessa ämnen i vår miljö så mycket som möjligt.

När det gäller de PFAS-ämnen som redan finns i vår miljö är dessa tyvärr långlivade, och de kommer att finnas i vår miljö under överskådlig tid, trots ansträngningar med sanering av mark och vatten. Genom närvaron i miljön kommer dessa ämnen att utgöra en risk i livsmedelskedjan. För att skydda konsumenternas hälsa finns det EU-gemensamma gränsvärden för PFAS i livsmedel och i dricksvatten. Sedan den 1 januari 2023 har vi gemensamma EU-gränsvärden för PFAS-ämnen i vissa animaliska livsmedel, däribland kräftor.

När det gäller dricksvatten har Livsmedelsverket sedan 2014 haft nationella åtgärdsgränser för PFAS-ämnen i vårt dricksvatten. Myndigheten beslutade i november i fjol om nya dricksvattenföreskrifter med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten. Direktivet fastställer bland annat minimikrav för högsta tillåtna mängd PFAS-ämnen i dricksvatten, vilket driver på teknikutvecklingen för att öka reningsgraden av PFAS-ämnen. Livsmedelsverket har valt att sätta ett så strängt gränsvärde som det är möjligt att göra. Det nya gränsvärdet omfattas av en övergångsperiod och ska börja tillämpas den 1 januari 2026.

Livsmedelslagstiftningen är utformad på så sätt att det är livsmedelsproducenterna som är ansvariga för att se till att de livsmedel som de släpper ut på marknaden uppfyller lagstiftningens krav, inklusive gällande gränsvärden för främmande ämnen. Livsmedelsverket och de kommunala tillsynsmyndigheterna kontrollerar att producenterna lever upp till sitt ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen är medveten om att det nya gränsvärdet för PFAS-ämnen i dricksvatten kan innebära utmaningar, särskilt för de mindre kommunerna. Enligt lagen om allmänna vattentjänster har kommunerna ansvar för den allmänna dricksvattenförsörjningen, och de har rätt att ta ut avgifter för att finansiera vattenförsörjningen. Det är angeläget att avgiftsutvecklingen i kommunerna över tid motsvarar investeringsbehoven, bland annat för att anskaffa erforderlig reningsteknik i dricksvattenproduktionen. Avslutningsvis vill jag nämna att Livsmedelsverket tillhandahåller vägledande information till stöd och hjälp för kommunernas och de kommunala vattentjänstföretagens tillämpning av dricksvattenföreskrifterna.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret på min interpellation om de långlivade ämnena.

Vi är samlade här i dag för att diskutera just farliga kemikalier. Vi har en osynlig fiende, men ändå en farlig sådan, i form av långlivade ämnen - särskilt PFAS. Vi vet att det här är skadligt för folkhälsan och att man med dessa ämnen i kroppen riskerar sjukdomar. För befolkningen som helhet finns det en risk för farliga folksjukdomar och vissa typer av tumörer som kan vara farliga. Det kan också handla om diabetes och fertilitetsstörningar, alltså svårigheter att få barn i framtiden.

Detta är alltså inte bara en fråga om kräftor, utan det handlar om vår hälsa. Den är i fara när det gäller vissa livsmedel i dag.

Nu har analysföretaget Eurofins, på uppdrag av Naturskyddsföreningen, funnit att svenska kräftor ligger över EU:s gränsvärden när det gäller PFAS. Detta är inte någonting som har uppdagats nu, utan det uppdagades redan förra året. Detta är en följetong, och det borde vara välkänt för både regeringen och berörda myndigheter att läget är så här.

Detta är en allvarlig upptäckt, för det visar att PFAS finns utspritt i vår natur och att vi får det i oss via våra livsmedel. Det finns risk för att befolkningen får i sig detta både genom maten och genom dricksvattnet. Det finns redan exempel på allvarliga fall när det gäller PFAS, och det prövas nu även rättsligt. Det har funnits i dricksvattnet, och man kan se att risken att drabbas av exempelvis cancer är förhöjd. Det finns alltså ett rättsfall på detta område även i Sverige.

Jag tycker att det är märkligt att ministern - och regeringen - verkar vara ganska tillbakalutad när det gäller mina frågor. Jag ställde tydliga frågor om vad ministern och regeringen vill göra för att skydda befolkningen och hur man ska underlätta för de mindre kommunerna att hantera detta. Det är självklart väldigt dyrt för mindre kommuner att höja avgifter, vilket ministern hänvisade till här i debatten.

Jag fick till svar att Livsmedelsverket har valt att sätta ett så strängt gränsvärde som möjligt. Jag fick också till svar att det är livsmedelsproducenterna som är ansvariga för att se till att de livsmedel de släpper ut på marknaden uppfyller lagstiftningens krav. Jag menar att detta inte duger. Problemet här är att kemikalierna glider emellan myndigheternas ansvar och livsmedelsproducenternas ansvar. Det är uppenbart att kemikalierna finns i dessa livsmedel trots att ansvarsfördelningen ser ut som den gör. Detta är nu en politisk fråga. Vad behöver vi göra för att skydda folkhälsan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ställer frågan igen: Ska ministern vänta på utredningar, eller är det dags att agera, samla aktörerna och tala om hur vi skyddar folkhälsan från dessa farliga kemikalier?

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Fru talman! Jag börjar med en motfråga: Om det inte skulle vara de som producerar livsmedlen eller våra tillsynsmyndigheter, exempelvis Livsmedelsverket, som har ansvaret för detta, vem skulle det då vara? Hur skulle det praktiskt gå till i den svenska förvaltningsmodellen?

Eftersom PFAS-ämnena kan vara skadliga, och eftersom de lätt sprids i miljön och är långlivade, är det viktigt att vi så långt som möjligt fasar ut användningen så att vi inte får ut mer av dessa ämnen i vår miljö, där de sedan kan ta sig in i livsmedelskedjan och till slut hamna på våra matbord och i våra kroppar. De främsta verktyg vi har för att skydda folket mot risker till följd av de PFAS-ämnen som redan har släppts ut i miljön, och som därmed kan förekomma i livsmedel, är gränsvärden och kostråd.

Livsmedelsverket beslutade i november i fjol om nya föreskrifter vad gäller dricksvatten med anledning av parlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvattnet. För första gången finns EU-gemensamma minimikrav för högsta tillåtna mängd PFAS-ämnen i dricksvattnet, som ledamoten mycket väl vet. Livsmedelsverket har, som nämndes, valt att på nationell nivå sätta så stränga gränsvärden som det bara är möjligt.

I för stora mängder kan PFAS orsaka skador och öka risken för negativa hälsoeffekter. Självklart bör vi inte ha livsmedel som överskrider några gränsvärden. Regeringen är medveten om att det nya gränsvärdet för dricksvattnet kan komma att innebära utmaningar i form av ökade kostnader, särskilt för de mindre kommunerna. Det är självklart att regeringen kommer att följa upp detta och ha en dialog. Kommunerna samarbetar också väldigt mycket när det gäller vattenverksamheterna, och jag tror att erfarenhetsutbytet där kommer att vara av stor vikt.

Jag vill också upprepa att vi arbetar aktivt både inom EU och globalt för att begränsa PFAS-ämnen. Detta har gett resultat, exempelvis i form av ett EU-förbud mot 200 PFAS-ämnen som träder i kraft i år.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag vill börja med att säga att jag tror att vi alla kan vara överens om att svenska folket ska kunna avnjuta sina kräftor i lugn och ro och inte behöva fundera över huruvida man har gift på tallriken. Det ska vara en härlig kräftmiddag för svenska folket.

I dagsläget kan man faktiskt inte säga att det är så. Både i år och tidigare har den här typen av skaldjursundersökningar visat att vi har för höga gränsvärden i Sverige. Då duger det faktiskt inte att regeringen hänvisar till någon förvaltningsordning eller pratar om vilka myndigheter som är ansvariga, utan då gäller det att agera och se vad det är som brister.

Det handlar inte om att ifrågasätta vem som i slutändan ska ta ansvar för de prover som görs eller vem som ska ta ansvar för det som sätts ut i livsmedelsbutikerna. Jag förstår att landsbygdsministern inte personligen kan sitta och jobba med detta. Däremot måste det politiskt finnas en vilja att se varför det inte fungerar i dag. Det är uppenbart så att det finns alltför giftig mat ute i butikerna och att svenska folket blir lidande av det. Detta har pågått under ett antal år. Regeringen har under hela detta år haft chansen att veta om det här och har sett denna undersökning komma igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi nu ser att kemikalierna glider emellan de beslutande borden och hamnar ute i vattnet eller på våra tallrikar i form av mat, vad vill då ministern göra för att ta tag i detta? Jag fick en försiktig antydan om att man kanske ska prata med ansvariga om vad det är som saknas, men det är en väldigt liten antydan. Är det inte dags att tydligt säga att ministern vill samla de berörda aktörerna och se hur man kan se till att få giftfri mat på tallrikarna för svenska folket? Ett sådant tydligt agerande vore på sin plats när vi vet att det finns giftig mat ute i våra butiker.

En annan sak som jag noterade i statsrådets svar gällde de små kommunerna. Jag fick höra att det är kommunerna och deras bolag som är ansvariga för detta och att man borde ta ut högre avgifter om man har problem med att investera i vattenrening. Jag måste säga att detta är väldigt Marie Antoinette-aktigt i förhållande till små kommuner - jag tror att landsbygdsministern känner till detta - som kan ha svårigheter eftersom de inte har så många medborgare som kan bidra i samband med avgiftshöjningar. Då blir avgifterna väldigt höga för de medborgare som bor i de små kommunerna.

Det är förmodligen så att det behövs någon typ av omfördelning eller något slags stöd för att hjälpa de mindre kommunerna. Exakt hur detta ska se ut behöver vi inte föregripa här, men jag vill ändå höra att landsbygdsministern ser denna problematik för de små aktörerna. Det är inte lätt att klara av ökade krav, men samtidigt måste också dessa mindre kommuner klara av att skydda sina medborgare.

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Fru talman! Jag tror inte att någon är betjänt av att vi försöker att måla ut det som att någon är för eller emot PFAS. Vi är alla emot det - ingen vill att dessa ämnen ska finnas. Det är därför den nuvarande regeringen, liksom den tidigare socialdemokratiska regeringen, arbetar hårt.

I Sverige sätter vi de strängaste möjliga gränsvärdena för detta. Det är på så sätt vi från statligt håll kan styra vad som kommer ut. Det är självklart viktigt att vi också har uppföljning och kontroll så att detta efterlevs, och det ligger på kommunala tillsynsmyndigheter, Livsmedelsverket med flera.

I Sverige är det kommunerna som har ansvar för den allmänna dricksvattenförsörjningen, och de har rätt att ta ut avgifter för att kunna finansiera leverans och övrig hantering. Kommuner är olika välinvesterade beroende på utbyggnadstakt av va-nät. En del har satsat mycket på underhåll och har bra vattenledningsnät och reningsverk medan andra ligger efter. Många kommuner och kommunala vattentjänstföretag är medlemmar i branschorganisationen Svenskt Vatten, och här har man ett kontinuerligt utbyte och hjälper varandra.

Många svenska myndigheter - Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning, Statens geotekniska institut och Läkemedelsverket - arbetar aktivt med frågor om föroreningar och PFAS-ämnen i mark och vatten och samarbetar med varandra för att hantera PFAS-problematiken. Syftet med dessa samarbeten är att förbättra riskbedömning, regelutveckling, miljöövervakning, forskning, teknikutveckling och offentlig kontroll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har gett MSB särskilda medel för 2023 för att tillsammans med Naturvårdsverket fortsätta att arbeta med stöd och vägledning för hantering av kontaminerat släckvatten, skumvätskor med mera som innehåller PFAS.

Livsmedelsverket redovisar inom kort ett underlag för att ta fram förbud mot PFAS i papp och kartong som har kontakt med livsmedel. Jag ser fram emot att ta del av det.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaren i denna viktiga fråga.

Jag är övertygad om att ingen politiker vill se PFAS i vare sig våra vatten eller våra kroppar. Det som kan skilja sig är med vilken beslutsamhet man vill ta sig an frågan och hur tydlig och viktig frågan är på dagordningen. Jag hoppas att landsbygdsministern känner pressen, förstår att detta är allvarligt och liksom jag har noterat de nyheter som har kommit den senaste tiden om att detta fortfarande är ett stort problem och att vi har höga gränsvärden. Det är viktigt att Sverige agerar och skyddar medborgarna mot dessa allvarliga ämnen.

I dag utsätts alla för en kemikaliecocktail av hormonstörande ämnen, vilket medför risker. En del av dessa ämnen är extra farliga, och PFAS tillhör dem. Därför måste arbetet utvecklas för att skydda svenska folket. Det handlar inte om att beskriva vem som är ansvarig för vad eller hur myndigheterna ska arbeta. Nu handlar det om att konstatera att något gått snett eftersom vi fortfarande inte lyckas i arbetet och faktiskt ligger sämre till än andra EU-länder och därför måste växla upp och se till att skydda svenska folket mot PFAS.

Fru talman! Upptäckten av svenska kräftor vars värden överstiger gränsvärdena för PFAS visar på den spridning som dessa ämnen har fått globalt och behovet av åtgärder. Både jag och regeringen ser som sagt allvarligt på denna spridning och arbetar aktivt med att minska den i miljön såväl nationellt som inom EU och globalt. Den breda och långvariga användningen av PFAS-ämnen har spritt detta ämne i vår miljö, och eftersom dessa ämnen är långlivade och svårnedbrytbara kommer vi tyvärr att behöva hantera konsekvenserna av dessa ämnen under lång tid.

Jag delar ansvaret för detta område med statsrådet Pourmokhtari. Inom mitt ansvarsområde är de främsta verktygen för hantering av PFAS-risker de gränsvärden som finns och våra tillsynsmyndigheters arbete för att upprätthålla en hög skyddsnivå för konsumenterna. Livsmedelsverket gör med jämna mellanrum så kallade matkorgsundersökningar, och dessa har visat att det inte finns höga halter av PFAS i maten i svenska butiker.

Det är viktigt för mig och regeringen att konsumenterna ska känna sig trygga med att den mat de äter är säker och att det vatten de dricker är säkert, och jag kan försäkra ledamoten att både jag och regeringen nära följer frågan om PFAS-ämnen i livsmedelskedjan och tar den på stort allvar. Tack för en bra debatt!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.