Interpellationssvar - Persontrafiken på dalabanan | tillgängligheten på dalabanan - 2023-09-19

Fru talman! har frågat mig hur jag och regeringen kommer att stödja och samarbeta med Trafikverket, SJ och andra relevanta aktörer för att säkerställa att Dalabanan får de nödvändiga resurserna och investeringarna för att förbättra tågresan för resenärerna. Vidare har Ulrika Liljeberg frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att i närtid säkerställa att tillgängligheten inom SJ:s järnvägstrafik, till exempel Dalabanan, även omfattar funktionshindrade.

Jag väljer att svara på de båda interpellationerna i ett sammanhang.

Lars Isacsson och Ulrika Liljeberg berör flera viktiga frågor som rör tågresandet, med två olika delar. Det handlar dels om själva infrastrukturen och kapaciteten samt underhållet, dels om hur tågoperatören kör tågen och tar hand om resenärerna.

Regeringen vill att hela Sverige ska fungera, och satsningar på järnvägen bör i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik. När det gäller kapaciteten på Dalabanan planeras det för ett antal åtgärder som inryms i den nationella planen för transportinfrastruktur, bland annat åtgärder för ökad turtäthet och kortare restid. Åtgärderna kommer att bidra till att öka järnvägskapaciteten mellan Borlänge och Stockholm.

Regeringen har nyligen påbörjat arbetet mot en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag ska redovisas i januari nästa år.

När det gäller frågor som rör förbättringar för tågresenärerna under själva resan är det tågoperatören som är ansvarig. SJ AB ska som alla statligt ägda bolag agera föredömligt och på ett sätt som gör att man åtnjuter offentligt förtroende. Frågor om SJ AB:s operativa verksamhet, inklusive tursättning av fordon, tillgänglighet för funktionshindrade och åtgärder för att säkerställa trafik av god kvalitet, är operativa frågor och således för SJ AB:s ledning och styrelse att hantera.

Fru talman! har frågat mig hur jag och regeringen kommer att stödja och samarbeta med Trafikverket, SJ och andra relevanta aktörer för att säkerställa att Dalabanan får de nödvändiga resurserna och investeringarna för att förbättra tågresan för resenärerna. Vidare har Ulrika Liljeberg frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att i närtid säkerställa att tillgängligheten inom SJ:s järnvägstrafik, till exempel Dalabanan, även omfattar funktionshindrade.

Jag väljer att svara på de båda interpellationerna i ett sammanhang.

Lars Isacsson och Ulrika Liljeberg berör flera viktiga frågor som rör tågresandet, med två olika delar. Det handlar dels om själva infrastrukturen och kapaciteten samt underhållet, dels om hur tågoperatören kör tågen och tar hand om resenärerna.

Regeringen vill att hela Sverige ska fungera, och satsningar på järnvägen bör i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik. När det gäller kapaciteten på Dalabanan planeras det för ett antal åtgärder som inryms i den nationella planen för transportinfrastruktur, bland annat åtgärder för ökad turtäthet och kortare restid. Åtgärderna kommer att bidra till att öka järnvägskapaciteten mellan Borlänge och Stockholm.

Regeringen har nyligen påbörjat arbetet mot en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag ska redovisas i januari nästa år.

När det gäller frågor som rör förbättringar för tågresenärerna under själva resan är det tågoperatören som är ansvarig. SJ AB ska som alla statligt ägda bolag agera föredömligt och på ett sätt som gör att man åtnjuter offentligt förtroende. Frågor om SJ AB:s operativa verksamhet, inklusive tursättning av fordon, tillgänglighet för funktionshindrade och åtgärder för att säkerställa trafik av god kvalitet, är operativa frågor och således för SJ AB:s ledning och styrelse att hantera.

Fru talman! Tack, statsrådet Andreas Carlson, för svaret!

Det kan inte vara rimligt att tågen upp till Dalarna och ned till Stockholm längs Dalabanan är som på en museijärnväg. Det är borttagna snabbtåg, ingen möjlighet för resenärer att köpa kaffe, ingen AC och stora svårigheter eller omöjligt för personer med funktionsnedsättningar, något som lyfts av min kollega, ledamoten Ulrika Liljeberg. Det finns heller ingen plan för när detta kan vara åtgärdat.

En vanlig dag reser 50 000 personer längs stråket mellan Mora och Stockholm. Dalabanan är en vital länk som sträcker sig från Mora till Uppsala och vidare mot Arlanda och Stockholm. Den betjänar ett stort antal resenärer och pendlare varje dag. Denna järnväg är inte bara en transportkorridor och kroppspulsådern för många kommuner, arbetsplatser och utbildningsinstitutioner längs sträckan. Den är också kritisk för Dalarnas stora besöksnäring, som genererar cirka 15 ½ miljon gästnätter och en omsättning på 7,6 miljarder kronor.

På samma sträcka som dessa 50 000 resenärer färdas går också varje dygn 20-30 godståg. Dalarna är ett av Sveriges viktigaste industrilän. Exporten från Dalarnas industrier motsvarar 66 miljarder kronor.

Fru talman! Jag läste lite på SJ:s hemsida i dag. Där pekas 14 årtal ut som milstolpar i SJ:s historia. Det första årtalet är 1856, när SJ bildades. Nästa milstolpe är 1990, följt av 12 årtal som utgör milstolpar fram till 2022. Resenärerna på Dalabanan får i dag färdas i en tidskapsel tillbaka till 1980-talets slitna Intercitytåg och missar därmed 13 av de 14 milstolpar i fråga om resande och komfort som SJ själva rankar som de viktigaste.

Jag tackar ministern för svaret på min fråga, men jag måste peka på en del saker som inte togs med.

Ministern hänvisar till SJ, det statliga järnvägsbolaget, som han också har det yttersta ansvaret för. Detta för mig till frågan om ägarstyrning. Det är i slutändan regeringens ansvar att säkerställa att statliga företag som SJ levererar tjänster av hög kvalitet. När man ser hur undermåliga förhållandena är på Dalabanan kan man inte annat än ifrågasätta ägarstyrningen och det övergripande ansvaret.

I sitt svar från talarstolen berättar statsrådet att SJ AB som alla statliga bolag ska agera föredömligt och på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende. Därför vill jag ställa följande fråga till ministern: Anser ministern att SJ under de nuvarande omständigheterna lever upp till detta - att de agerar föredömligt och på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende?

Fru talman! Tack, statsrådet Andreas Carlson, för svaret!

Det kan inte vara rimligt att tågen upp till Dalarna och ned till Stockholm längs Dalabanan är som på en museijärnväg. Det är borttagna snabbtåg, ingen möjlighet för resenärer att köpa kaffe, ingen AC och stora svårigheter eller omöjligt för personer med funktionsnedsättningar, något som lyfts av min kollega, ledamoten Ulrika Liljeberg. Det finns heller ingen plan för när detta kan vara åtgärdat.

En vanlig dag reser 50 000 personer längs stråket mellan Mora och Stockholm. Dalabanan är en vital länk som sträcker sig från Mora till Uppsala och vidare mot Arlanda och Stockholm. Den betjänar ett stort antal resenärer och pendlare varje dag. Denna järnväg är inte bara en transportkorridor och kroppspulsådern för många kommuner, arbetsplatser och utbildningsinstitutioner längs sträckan. Den är också kritisk för Dalarnas stora besöksnäring, som genererar cirka 15 ½ miljon gästnätter och en omsättning på 7,6 miljarder kronor.

På samma sträcka som dessa 50 000 resenärer färdas går också varje dygn 20-30 godståg. Dalarna är ett av Sveriges viktigaste industrilän. Exporten från Dalarnas industrier motsvarar 66 miljarder kronor.

Fru talman! Jag läste lite på SJ:s hemsida i dag. Där pekas 14 årtal ut som milstolpar i SJ:s historia. Det första årtalet är 1856, när SJ bildades. Nästa milstolpe är 1990, följt av 12 årtal som utgör milstolpar fram till 2022. Resenärerna på Dalabanan får i dag färdas i en tidskapsel tillbaka till 1980-talets slitna Intercitytåg och missar därmed 13 av de 14 milstolpar i fråga om resande och komfort som SJ själva rankar som de viktigaste.

Jag tackar ministern för svaret på min fråga, men jag måste peka på en del saker som inte togs med.

Ministern hänvisar till SJ, det statliga järnvägsbolaget, som han också har det yttersta ansvaret för. Detta för mig till frågan om ägarstyrning. Det är i slutändan regeringens ansvar att säkerställa att statliga företag som SJ levererar tjänster av hög kvalitet. När man ser hur undermåliga förhållandena är på Dalabanan kan man inte annat än ifrågasätta ägarstyrningen och det övergripande ansvaret.

I sitt svar från talarstolen berättar statsrådet att SJ AB som alla statliga bolag ska agera föredömligt och på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende. Därför vill jag ställa följande fråga till ministern: Anser ministern att SJ under de nuvarande omständigheterna lever upp till detta - att de agerar föredömligt och på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende?

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag vill instämma i ledamoten Isacssons bild av situationen på Dalabanan, men jag vill också komplettera den med avseende på tillgängligheten för funktionshindrade.

Brister i tillförlitlighet i form av inställda tåg och försenade avgångar har som vi har hört ökat. Även brister i service och bekvämlighet i form av avsaknad av service, luftkonditionering och wifi är vanligt förekommande.

SJ:s beslut att bara köra de långsammare Intercitytågen mellan Dalarna och Stockholm och att dessutom ofta plocka bort bistrovagnarna innebär dock betydligt mer än en försämring av bekvämligheten. En bortplockad bistrovagn innebär för flera av oss att vi kommer fram kaffesugna. Men för rullstolsburna innebär det att de inte kommer fram alls. Det är nämligen endast i de ofta bortplockade bistrovagnarna som det finns rullstolslift och rullstolsplatser. Detta medför att rullstolsburna inte har någon möjlighet att komma till Stockholm med SJ:s tåg, och det innebär att staten och SJ gör sig skyldiga till diskriminering. Ofta har också beskedet om den borttagna bistrovagnen getts i ett mycket sent skede, vilket gör att inplanerade möten får ställas in då de alternativ som förvisso erbjuds ofta är dåligt anpassade för just rullstolsburna och inte ger möjlighet att hinna fram enligt tidtabellen.

Svaret från statsrådet i rollen som ägare av SJ är alltså att detta enbart är en operativ fråga och att ledning och styrelse har att hantera den. Men jag efterfrågade inte operativa lösningar. Jag efterfrågade statsrådets strategiska ägaransvar. Som ägare har man ett ansvar att i ägardialog och ägardirektiv se och lyfta problemen och genom sitt ägande ta sitt ansvar och be bolaget att redovisa de åtgärder som det operativt kan genomföra - allt för att försäkra sig om att en viktig grupp, de funktionshindrade, enkelt kan åka med SJ:s tåg som alla andra, i alla fall när tåget går.

Frågan är om jag ska tolka statsrådets brist på svar som att funktionshindrades rätt att åka med SJ inte i närtid kommer att lyftas eller planeras lyftas med SJ:s styrelse och ledning på ett strategiskt plan.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag vill instämma i ledamoten Isacssons bild av situationen på Dalabanan, men jag vill också komplettera den med avseende på tillgängligheten för funktionshindrade.

Brister i tillförlitlighet i form av inställda tåg och försenade avgångar har som vi har hört ökat. Även brister i service och bekvämlighet i form av avsaknad av service, luftkonditionering och wifi är vanligt förekommande.

SJ:s beslut att bara köra de långsammare Intercitytågen mellan Dalarna och Stockholm och att dessutom ofta plocka bort bistrovagnarna innebär dock betydligt mer än en försämring av bekvämligheten. En bortplockad bistrovagn innebär för flera av oss att vi kommer fram kaffesugna. Men för rullstolsburna innebär det att de inte kommer fram alls. Det är nämligen endast i de ofta bortplockade bistrovagnarna som det finns rullstolslift och rullstolsplatser. Detta medför att rullstolsburna inte har någon möjlighet att komma till Stockholm med SJ:s tåg, och det innebär att staten och SJ gör sig skyldiga till diskriminering. Ofta har också beskedet om den borttagna bistrovagnen getts i ett mycket sent skede, vilket gör att inplanerade möten får ställas in då de alternativ som förvisso erbjuds ofta är dåligt anpassade för just rullstolsburna och inte ger möjlighet att hinna fram enligt tidtabellen.

Svaret från statsrådet i rollen som ägare av SJ är alltså att detta enbart är en operativ fråga och att ledning och styrelse har att hantera den. Men jag efterfrågade inte operativa lösningar. Jag efterfrågade statsrådets strategiska ägaransvar. Som ägare har man ett ansvar att i ägardialog och ägardirektiv se och lyfta problemen och genom sitt ägande ta sitt ansvar och be bolaget att redovisa de åtgärder som det operativt kan genomföra - allt för att försäkra sig om att en viktig grupp, de funktionshindrade, enkelt kan åka med SJ:s tåg som alla andra, i alla fall när tåget går.

Frågan är om jag ska tolka statsrådets brist på svar som att funktionshindrades rätt att åka med SJ inte i närtid kommer att lyftas eller planeras lyftas med SJ:s styrelse och ledning på ett strategiskt plan.

Fru talman! Låt mig börja med att tacka ledamöterna för deras engagemang för en viktig del av järnvägsinfrastrukturen i Sverige. Jag får en bild beskriven av ledamöterna i kammaren i kväll. Jag var på ett gruppmöte med den kristdemokratiska riksdagsgruppen och fick samma bild av ledamoten Mathias Bengtsson från Dalarna, så jag uppfattar att det finns en stor samsyn kring de utmaningar och problem som finns.

Men låt mig påminna riksdagens ledamöter om mitt ansvar i detta och om mitt ansvarsområde. Det handlar om transportinfrastrukturen och om den nationella plan där det ingår åtgärder för just Dalabanan. I mitt svar redogjorde jag också för den här regeringens prioriteringar, som rör godstrafik och arbetspendling och förstås kommer att vara vägledande och återspeglas i arbetet med att ta fram en ny nationell plan. Det är ett arbete som redan har börjat genom att regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att ta fram ett inriktningsunderlag.

När det gäller SJ:s operativa frågor får den ledning och den styrelse som ansvarar för SJ:s operativa verksamhet svara för dem. När det gäller det statliga ägandet faller det inte, som ledamoten Isacsson påstår, under mitt beredningsområde som infrastruktur- och bostadsminister, utan det omfattas av finansministerns ansvarsområde. Detta är alltså en fråga som jag inte kan besvara i kammaren, utan det är en fråga för SJ:s ledning och styrelse.

Jag förstår att ledamöterna gärna vill att jag ska svara på detta, men det skulle vara utanför det ansvarsområde jag har. Det jag har svarat på är de prioriteringar som regeringen gör som handlar om att rusta upp infrastrukturen i Sverige. Här finns stora behov i hela vårt land, och hela Sverige ska fungera. Det är utifrån detta regeringen arbetar.

Fru talman! Låt mig börja med att tacka ledamöterna för deras engagemang för en viktig del av järnvägsinfrastrukturen i Sverige. Jag får en bild beskriven av ledamöterna i kammaren i kväll. Jag var på ett gruppmöte med den kristdemokratiska riksdagsgruppen och fick samma bild av ledamoten Mathias Bengtsson från Dalarna, så jag uppfattar att det finns en stor samsyn kring de utmaningar och problem som finns.

Men låt mig påminna riksdagens ledamöter om mitt ansvar i detta och om mitt ansvarsområde. Det handlar om transportinfrastrukturen och om den nationella plan där det ingår åtgärder för just Dalabanan. I mitt svar redogjorde jag också för den här regeringens prioriteringar, som rör godstrafik och arbetspendling och förstås kommer att vara vägledande och återspeglas i arbetet med att ta fram en ny nationell plan. Det är ett arbete som redan har börjat genom att regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att ta fram ett inriktningsunderlag.

När det gäller SJ:s operativa frågor får den ledning och den styrelse som ansvarar för SJ:s operativa verksamhet svara för dem. När det gäller det statliga ägandet faller det inte, som ledamoten Isacsson påstår, under mitt beredningsområde som infrastruktur- och bostadsminister, utan det omfattas av finansministerns ansvarsområde. Detta är alltså en fråga som jag inte kan besvara i kammaren, utan det är en fråga för SJ:s ledning och styrelse.

Jag förstår att ledamöterna gärna vill att jag ska svara på detta, men det skulle vara utanför det ansvarsområde jag har. Det jag har svarat på är de prioriteringar som regeringen gör som handlar om att rusta upp infrastrukturen i Sverige. Här finns stora behov i hela vårt land, och hela Sverige ska fungera. Det är utifrån detta regeringen arbetar.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Då tänker jag ägna mig lite mer åt infrastruktur och statsrådets ansvarsområde.

Det råder ingen tvekan om att Dalabanan är i behov av omfattande uppgraderingar. Det är inte en isolerad åsikt, utan jag vågar säga att den delas av alla politiska partier i Dalarna, av kommunerna och regionen och inte minst av Trafikverket självt och SJ som operatör.

Bland dessa parter har vi varit överens om målen för Dalabanan. Vi har skrivit avtal med en resandetid under 89 minuter mellan Uppsala och Borlänge. Trots detta kommer nuvarande planer även när de är fullt genomförda att endast minska restiden till 93 minuter, vilket är en tydligt bristande överensstämmelse mellan de gemensamt överenskomna målen och de faktiska åtgärderna.

Några som har lyft hur detta påverkar länet är exempelvis Svenskt Näringsliv, som hade en debattartikel daterad den 15 september i Dalarnas tidningar med rubriken "Dålig infrastruktur hindrar Dalarnas företag". Artikeln beskriver hur nära 19 procent av företagen i Dalarna ser betydande tillväxthinder kopplade till dålig infrastruktur. Ytterligare en rapport kommer från Mellansvenska Handelskammaren och visar att Dalarnas bidrag till Sveriges export är dubbelt så stort som officiell statistik visar.

Detta kan vara en bidragande orsak till att ett antal viktiga infrastrukturinvesteringar inte genomförts i Dalarna. Det har visat sig att brister i statistiken kan förklara varför det ser ut som det gör. Till exempel visas att Dalarnas exportvärde kan ha underskattats i den officiella statistiken från SCB. Stora delar av norra Sveriges exportvärde flyttas då till andra län eftersom några av de största exportörerna har sina huvudkontor i storstadsområden.

Det leder till att utvecklingen av industriproduktionen i skogslänen underskattas i Trafikverkets planeringsunderlag, vilket kan få negativa konsekvenser för den gröna industriomställningen och därmed negativa konsekvenser för hela landet.

I dag har var fjärde godsvagn som rullar genom Sverige Dalarna som slutdestination eller ska rulla genom länet. Borlänge och Krylbo bangård är starka noder, där Bergslagsbanan och Dalabanan respektive Godsstråket genom Bergslagen möts.

Industrin och besöksnäringen ger betydande intäkter for Sverige, vilket bland annat borde innebära att staten tar ett betydligt större ansvar for finansieringen av det i Dalarna så viktiga järnvägsnätet.

Fru talman! Min fråga till statsrådet blir därför: Hur avser regeringen att säkerställa att de befintliga och framtida satsningarna på Dalabanan når upp till de mål och förväntningar som delas av såväl kommuner som region, Trafikverket och även SJ?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Då tänker jag ägna mig lite mer åt infrastruktur och statsrådets ansvarsområde.

Det råder ingen tvekan om att Dalabanan är i behov av omfattande uppgraderingar. Det är inte en isolerad åsikt, utan jag vågar säga att den delas av alla politiska partier i Dalarna, av kommunerna och regionen och inte minst av Trafikverket självt och SJ som operatör.

Bland dessa parter har vi varit överens om målen för Dalabanan. Vi har skrivit avtal med en resandetid under 89 minuter mellan Uppsala och Borlänge. Trots detta kommer nuvarande planer även när de är fullt genomförda att endast minska restiden till 93 minuter, vilket är en tydligt bristande överensstämmelse mellan de gemensamt överenskomna målen och de faktiska åtgärderna.

Några som har lyft hur detta påverkar länet är exempelvis Svenskt Näringsliv, som hade en debattartikel daterad den 15 september i Dalarnas tidningar med rubriken "Dålig infrastruktur hindrar Dalarnas företag". Artikeln beskriver hur nära 19 procent av företagen i Dalarna ser betydande tillväxthinder kopplade till dålig infrastruktur. Ytterligare en rapport kommer från Mellansvenska Handelskammaren och visar att Dalarnas bidrag till Sveriges export är dubbelt så stort som officiell statistik visar.

Detta kan vara en bidragande orsak till att ett antal viktiga infrastrukturinvesteringar inte genomförts i Dalarna. Det har visat sig att brister i statistiken kan förklara varför det ser ut som det gör. Till exempel visas att Dalarnas exportvärde kan ha underskattats i den officiella statistiken från SCB. Stora delar av norra Sveriges exportvärde flyttas då till andra län eftersom några av de största exportörerna har sina huvudkontor i storstadsområden.

Det leder till att utvecklingen av industriproduktionen i skogslänen underskattas i Trafikverkets planeringsunderlag, vilket kan få negativa konsekvenser för den gröna industriomställningen och därmed negativa konsekvenser för hela landet.

I dag har var fjärde godsvagn som rullar genom Sverige Dalarna som slutdestination eller ska rulla genom länet. Borlänge och Krylbo bangård är starka noder, där Bergslagsbanan och Dalabanan respektive Godsstråket genom Bergslagen möts.

Industrin och besöksnäringen ger betydande intäkter for Sverige, vilket bland annat borde innebära att staten tar ett betydligt större ansvar for finansieringen av det i Dalarna så viktiga järnvägsnätet.

Fru talman! Min fråga till statsrådet blir därför: Hur avser regeringen att säkerställa att de befintliga och framtida satsningarna på Dalabanan når upp till de mål och förväntningar som delas av såväl kommuner som region, Trafikverket och även SJ?

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för engagemanget och det som redovisas. Samsyn är bra, men ansvarstagande är bättre. Regeringen behöver ta detta ansvar, för det är regeringen som kollektiv som har att tillse att samhället är tillgängligt för alla, även för funktionshindrade.

Sverige står bakom FN:s funktionsrättskonvention som stadgar allas rätt till delaktighet i samhällslivet, och det gäller förstås även transporter. Vidare har vi lag och förordning om handikappanpassning av kollektivtrafiken.

Det är bra att vi nu går in i en ny period av framtagande av nationella planer för transportinfrastruktur och vidhängande länstransportplaner, för det här är långsiktiga och viktiga frågor. Både ledamoten Isacsson och jag själv har i våra tidigare roller som kommunstyrelsens ordförande i kommuner i Dalarna under många år varit med och tagit fram planerna. Man kan tycka att det är långa planer. Men helt plötsligt har åren gått, och det är viktiga investeringar som behöver tas om hand.

Jag ser fram emot den fortsatta samsynen, och jag ser fram emot att de aspekter av utveckling som ledamoten Isacsson har lyft fram kommer in. Men framför allt gäller det den grupp som ofta inte har något alternativ, det vill säga de funktionshindrade. Deras tillgänglighet behöver komma högt upp på listan - högre än i dag.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för engagemanget och det som redovisas. Samsyn är bra, men ansvarstagande är bättre. Regeringen behöver ta detta ansvar, för det är regeringen som kollektiv som har att tillse att samhället är tillgängligt för alla, även för funktionshindrade.

Sverige står bakom FN:s funktionsrättskonvention som stadgar allas rätt till delaktighet i samhällslivet, och det gäller förstås även transporter. Vidare har vi lag och förordning om handikappanpassning av kollektivtrafiken.

Det är bra att vi nu går in i en ny period av framtagande av nationella planer för transportinfrastruktur och vidhängande länstransportplaner, för det här är långsiktiga och viktiga frågor. Både ledamoten Isacsson och jag själv har i våra tidigare roller som kommunstyrelsens ordförande i kommuner i Dalarna under många år varit med och tagit fram planerna. Man kan tycka att det är långa planer. Men helt plötsligt har åren gått, och det är viktiga investeringar som behöver tas om hand.

Jag ser fram emot den fortsatta samsynen, och jag ser fram emot att de aspekter av utveckling som ledamoten Isacsson har lyft fram kommer in. Men framför allt gäller det den grupp som ofta inte har något alternativ, det vill säga de funktionshindrade. Deras tillgänglighet behöver komma högt upp på listan - högre än i dag.

Fru talman! Lars Isacsson tar upp frågan om bristande infrastruktur som ett tillväxthinder. Det ser vi i många delar av vårt land. Infrastrukturen är ryggraden för svensk ekonomi. Det gäller inte minst järnvägen, som historiskt sett har lagt grund för mycket av det välstånd som har byggts i Sverige.

Nu ser vi att det med tanke på nyindustrialiseringen med etableringar i stora delar av landet behövs en kapacitet och ett underhåll värda namnet för att infrastrukturen inte ska vara just ett tillväxthinder. Ett litet och exportberoende land som Sverige behöver självklart en robust infrastruktur.

En god tillgänglighet regionalt, nationellt och internationellt har stor betydelse för medborgare och näringsliv och för konkurrenskraft, ekonomisk utveckling och välfärd. Det är därför regeringens prioritet är att satsningar på järnväg i första hand ska underlätta för arbetspendling och godstrafik. Det stärker jobb och tillväxt i hela landet.

Regeringen har tagit ansvar i en svår tid för Sverige genom att avbryta planerna för stambanor för höghastighetståg. Det är ett projekt som kritiserades av Riksrevisionen för bristande kontroll och höga kostnader. Detta innebär att vi är bättre rustade för att ta oss an andra kapacitetshöjande åtgärder och prioritera underhållet på ett tydligare och bättre sätt än man hade haft möjlighet till om man inte hade avbrutit detta projekt. Det är att ta ansvar.

Därför ser jag fram emot den planperiod som vi nu har tagit första steget till med inrikesunderlaget. Det frigör ett utrymme, samtidigt som jag tror att alla i kammaren är väl medvetna om de kostnadsökningar som har skett i hela vårt samhälle. De märks inte minst när det kommer till att planlägga dyra infrastrukturprojekt. Därför finns det desto större anledning att prioritera det som stärker just arbetspendling och godstrafik.

Det som redan ligger i plan för Dalabanan handlar om att Trafikverket nu rustar banan kontinuerligt för att tillåta högre hastigheter genom att bygga nya mötesspår som på sikt kommer att öka kapaciteten på banan.

För sträckan Uppsala-Borlänge pågår hastighetshöjande och kapacitetsökande åtgärder. Det handlar exempelvis om förbättrade och nya mötesstationer och att bygga bort mindre järnvägskorsningar. Även kurvrätning, spårbyte och trimning av signalsystemet är planerat för Dalabanan 2025-2027. Vid Heby planeras mötesspår 2025-2027.

Som jag har varit inne på tidigare, fru talman, har vi just tagit det första steget mot en ny nationell plan med inriktningsuppdraget där arbetspendling och godstrafik som stärker jobb och tillväxt i hela landet är en prioritet och något som är tydligt utpekat för Trafikverket när de arbetar fram underlaget för nästa planperiod.

Fru talman! Lars Isacsson tar upp frågan om bristande infrastruktur som ett tillväxthinder. Det ser vi i många delar av vårt land. Infrastrukturen är ryggraden för svensk ekonomi. Det gäller inte minst järnvägen, som historiskt sett har lagt grund för mycket av det välstånd som har byggts i Sverige.

Nu ser vi att det med tanke på nyindustrialiseringen med etableringar i stora delar av landet behövs en kapacitet och ett underhåll värda namnet för att infrastrukturen inte ska vara just ett tillväxthinder. Ett litet och exportberoende land som Sverige behöver självklart en robust infrastruktur.

En god tillgänglighet regionalt, nationellt och internationellt har stor betydelse för medborgare och näringsliv och för konkurrenskraft, ekonomisk utveckling och välfärd. Det är därför regeringens prioritet är att satsningar på järnväg i första hand ska underlätta för arbetspendling och godstrafik. Det stärker jobb och tillväxt i hela landet.

Regeringen har tagit ansvar i en svår tid för Sverige genom att avbryta planerna för stambanor för höghastighetståg. Det är ett projekt som kritiserades av Riksrevisionen för bristande kontroll och höga kostnader. Detta innebär att vi är bättre rustade för att ta oss an andra kapacitetshöjande åtgärder och prioritera underhållet på ett tydligare och bättre sätt än man hade haft möjlighet till om man inte hade avbrutit detta projekt. Det är att ta ansvar.

Därför ser jag fram emot den planperiod som vi nu har tagit första steget till med inrikesunderlaget. Det frigör ett utrymme, samtidigt som jag tror att alla i kammaren är väl medvetna om de kostnadsökningar som har skett i hela vårt samhälle. De märks inte minst när det kommer till att planlägga dyra infrastrukturprojekt. Därför finns det desto större anledning att prioritera det som stärker just arbetspendling och godstrafik.

Det som redan ligger i plan för Dalabanan handlar om att Trafikverket nu rustar banan kontinuerligt för att tillåta högre hastigheter genom att bygga nya mötesspår som på sikt kommer att öka kapaciteten på banan.

För sträckan Uppsala-Borlänge pågår hastighetshöjande och kapacitetsökande åtgärder. Det handlar exempelvis om förbättrade och nya mötesstationer och att bygga bort mindre järnvägskorsningar. Även kurvrätning, spårbyte och trimning av signalsystemet är planerat för Dalabanan 2025-2027. Vid Heby planeras mötesspår 2025-2027.

Som jag har varit inne på tidigare, fru talman, har vi just tagit det första steget mot en ny nationell plan med inriktningsuppdraget där arbetspendling och godstrafik som stärker jobb och tillväxt i hela landet är en prioritet och något som är tydligt utpekat för Trafikverket när de arbetar fram underlaget för nästa planperiod.

Fru talman och statsrådet Andreas Carlson! Jag har under debatten belyst två kritiska aspekter av situationen kring Dalabanan. Det gäller resenärernas upplevelser med borttagna snabbtåg och slitna Intercitytåg från 80-talet som inte är anpassade för personer med funktionsnedsättning och som saknar kiosker och AC. Det gäller också kvaliteten på infrastrukturen.

Jag tycker också att det är oacceptabelt att SJ och Trafikverket bollar ansvaret mellan varandra, särskilt när det är resenärerna, näringslivet och miljön som drabbas. SJ förväntar sig inte att kunna sätta in nya tåg förrän tidigast 2027-2028 och hänvisar till att det inte är meningsfullt att använda nya tåg på en bana som är i ett så dåligt skick. Med andra ord: Vi kan inte vänta på nya tåg om banan inte rustas upp. Samtidigt har Trafikverket investerat mycket i Dalabanan, men man når fortfarande inte upp till de mål som parterna har varit överens om.

Jag håller med statsrådet i fråga om prioriteringarna. Statsrådet har helt rätt prioriteringar vad gäller arbetspendling och godsinfrastruktur.

De här lösningarna är inte oöverkomliga. Det är inte fråga om ofantliga summor som återstår för att nå de gemensamt uppsatta målen. Med avgångar en gång i timmen och kortare restider kan Dalarna få tillgång till nödvändig arbetskraft, och människor kan fortsätta att bo kvar och pendla till sina jobb.

Jag vill tacka infrastrukturministern för debatten. Jag hoppas att vi kan räkna med snabba, konkreta förslag som förbättrar tågtrafiken mellan Dalarna och Stockholm. Det är ingen liten fråga för oss som bor i Dalarna, och det är en fråga som berör både Dalarnas och Sveriges framtid.

Vi är också många som är beredda att hjälpa till i detta arbete. Jag är fullt medveten om när infrastrukturministern tillträdde, och detta är brister som har funnits länge och under olika regeringar.

Fru talman och statsrådet Andreas Carlson! Jag har under debatten belyst två kritiska aspekter av situationen kring Dalabanan. Det gäller resenärernas upplevelser med borttagna snabbtåg och slitna Intercitytåg från 80-talet som inte är anpassade för personer med funktionsnedsättning och som saknar kiosker och AC. Det gäller också kvaliteten på infrastrukturen.

Jag tycker också att det är oacceptabelt att SJ och Trafikverket bollar ansvaret mellan varandra, särskilt när det är resenärerna, näringslivet och miljön som drabbas. SJ förväntar sig inte att kunna sätta in nya tåg förrän tidigast 2027-2028 och hänvisar till att det inte är meningsfullt att använda nya tåg på en bana som är i ett så dåligt skick. Med andra ord: Vi kan inte vänta på nya tåg om banan inte rustas upp. Samtidigt har Trafikverket investerat mycket i Dalabanan, men man når fortfarande inte upp till de mål som parterna har varit överens om.

Jag håller med statsrådet i fråga om prioriteringarna. Statsrådet har helt rätt prioriteringar vad gäller arbetspendling och godsinfrastruktur.

De här lösningarna är inte oöverkomliga. Det är inte fråga om ofantliga summor som återstår för att nå de gemensamt uppsatta målen. Med avgångar en gång i timmen och kortare restider kan Dalarna få tillgång till nödvändig arbetskraft, och människor kan fortsätta att bo kvar och pendla till sina jobb.

Jag vill tacka infrastrukturministern för debatten. Jag hoppas att vi kan räkna med snabba, konkreta förslag som förbättrar tågtrafiken mellan Dalarna och Stockholm. Det är ingen liten fråga för oss som bor i Dalarna, och det är en fråga som berör både Dalarnas och Sveriges framtid.

Vi är också många som är beredda att hjälpa till i detta arbete. Jag är fullt medveten om när infrastrukturministern tillträdde, och detta är brister som har funnits länge och under olika regeringar.

Fru talman! Jag vill återigen tacka statsrådet för de besked som har getts. Detta är som sagt ingen lätt uppgift, och eftersom det sträcker sig över långa tidsperioder behöver vi verkligen jobba ihop i de här frågorna. Vi är många som ställer upp där.

Min fråga var alltså vilka åtgärder som statsrådet avser att vidta i närtid för att säkerställa tillgängligheten inom SJ:s järnvägstrafik, som på Dalabanan även omfattar funktionshindrade. Jag efterfrågade också regeringens strategiska ansvar. Där är jag inte helt säker på att jag fick något klockrent svar, men jag har ändå fått en bild av att man är medveten om problemet. Och som man sa: Med kostnadsökningar och annat gäller det att prioritera. Jag förväntar mig inget annat än att regeringen prioriterar de funktionshindrade och ser till att SJ lever upp till de krav som lagen ställer vad gäller tillgänglighet för funktionshindrade.

Fru talman! Jag vill återigen tacka statsrådet för de besked som har getts. Detta är som sagt ingen lätt uppgift, och eftersom det sträcker sig över långa tidsperioder behöver vi verkligen jobba ihop i de här frågorna. Vi är många som ställer upp där.

Min fråga var alltså vilka åtgärder som statsrådet avser att vidta i närtid för att säkerställa tillgängligheten inom SJ:s järnvägstrafik, som på Dalabanan även omfattar funktionshindrade. Jag efterfrågade också regeringens strategiska ansvar. Där är jag inte helt säker på att jag fick något klockrent svar, men jag har ändå fått en bild av att man är medveten om problemet. Och som man sa: Med kostnadsökningar och annat gäller det att prioritera. Jag förväntar mig inget annat än att regeringen prioriterar de funktionshindrade och ser till att SJ lever upp till de krav som lagen ställer vad gäller tillgänglighet för funktionshindrade.

Fru talman! Jag uppskattar vår dialog här på kvällskvisten i kammaren kring en angelägen fråga.

Låt mig då vara tydlig till Ulrika Liljeberg: Jag tycker att det var ett klockrent svar. När det gäller operativa frågor är det en fråga för SJ:s ledning och styrelse. Jag kan inte svara på dem, utan det är en fråga för styrelsen. När det gäller det statliga ägaransvaret är inte heller detta en fråga som ligger i mitt beredningsområde utan en fråga för statsrådet Elisabeth Svantesson.

Jag förstår att det kanske inte är ett svar som gör ledamoten helt nöjd, men det är ett rakt svar på var mitt ansvar som infrastruktur- och bostadsminister ligger. Det är därför jag också har uppehållit mig mycket kring infrastrukturen i den här debatten.

Lars Isacsson efterlyser snabba, konkreta förslag. Det förstår jag är angeläget. Men det finns ett värde i en sammanhållen planprocess, något som jag tror att alla partier i Sveriges riksdag står bakom.

Vi har tagit ett tidigt och snabbt steg för att sätta igång det arbetet och inte dra det i långbänk. Det fanns ju synpunkter på den tidigare regeringen, som kom ganska sent med den nationella planen nära valet. Min ambition är att det ska gå snabbare med den långsiktiga planeringen, och där är uppdraget tydligt till Trafikverket när det gäller arbetspendling, godstrafik och inte minst det bristande underhållet. Det behöver stärkas upp, och det gäller både järnväg och väg.

Detta är en viktig fråga i hela vårt land. Man behöver inte färdas många mil vare sig på järnväg eller på väg för att se att underhållsbehoven är stora. Där har vi tagit ett snabbt första steg med ett konkret uppdrag till Trafikverket att återkomma med ett inriktningsunderlag i början av nästa år. Därefter kommer vi så småningom att presentera en proposition till riksdagen under nästa år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag uppskattar vår dialog här på kvällskvisten i kammaren kring en angelägen fråga.

Låt mig då vara tydlig till Ulrika Liljeberg: Jag tycker att det var ett klockrent svar. När det gäller operativa frågor är det en fråga för SJ:s ledning och styrelse. Jag kan inte svara på dem, utan det är en fråga för styrelsen. När det gäller det statliga ägaransvaret är inte heller detta en fråga som ligger i mitt beredningsområde utan en fråga för statsrådet Elisabeth Svantesson.

Jag förstår att det kanske inte är ett svar som gör ledamoten helt nöjd, men det är ett rakt svar på var mitt ansvar som infrastruktur- och bostadsminister ligger. Det är därför jag också har uppehållit mig mycket kring infrastrukturen i den här debatten.

Lars Isacsson efterlyser snabba, konkreta förslag. Det förstår jag är angeläget. Men det finns ett värde i en sammanhållen planprocess, något som jag tror att alla partier i Sveriges riksdag står bakom.

Vi har tagit ett tidigt och snabbt steg för att sätta igång det arbetet och inte dra det i långbänk. Det fanns ju synpunkter på den tidigare regeringen, som kom ganska sent med den nationella planen nära valet. Min ambition är att det ska gå snabbare med den långsiktiga planeringen, och där är uppdraget tydligt till Trafikverket när det gäller arbetspendling, godstrafik och inte minst det bristande underhållet. Det behöver stärkas upp, och det gäller både järnväg och väg.

Detta är en viktig fråga i hela vårt land. Man behöver inte färdas många mil vare sig på järnväg eller på väg för att se att underhållsbehoven är stora. Där har vi tagit ett snabbt första steg med ett konkret uppdrag till Trafikverket att återkomma med ett inriktningsunderlag i början av nästa år. Därefter kommer vi så småningom att presentera en proposition till riksdagen under nästa år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.