Interpellationssvar - Arbetsförmedlingens felaktiga utbetalningar till fristående leverantörer - 2023-09-19

Fru talman! Serkan Köse har frågat vilka åtgärder jag har för avsikt att vidta för att hantera bristerna som Arbetsförmedlingens internrevision upptäckt. Serkan Köse har även frågat hur jag avser att hantera revisorernas kritik av Arbetsförmedlingens svar om förbättrade kontrollsystem för att hantera skillnaden mellan anvisad sysselsättningstid och faktiskt rapporterad tid, vilket enligt revisorernas tolkning potentiellt kan resultera i felaktiga utbetalningar på över 400 miljoner kronor.

Arbetet för att motverka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott riktade mot det offentliga är högt prioriterat av regeringen. Utbetalningar från välfärdssystemen ska vara korrekta.

Arbetsförmedlingen ansvarar för att motverka bidragsbrott och minimera risken för felaktiga utbetalningar inom myndighetens ansvarsområde. Myndigheten ansvarar också för anskaffning av arbetsmarknadspolitiska insatser inklusive matchningstjänsten Rusta och matcha. Detta inbegriper naturligtvis också att det finns väl fungerande kontroll och uppföljning av leverantörerna och utförandet av tjänsten.

Regeringen har samtidigt varit tydlig i sin styrning av myndigheten. I Arbetsförmedlingens regleringsbrev för 2023 har regeringen satt ett mål om att andelen felaktiga utbetalningar från de ersättningar som myndigheten hanterar ska minska. Arbetsförmedlingen ska också redovisa måluppfyllelse, genomförda åtgärder för att minska felaktiga utbetalningar och en bedömning av åtgärdernas effekter liksom omfattningen av de felaktiga utbetalningarna.

Av ett pågående uppdrag till myndigheten framgår att Arbetsförmedlingen löpande ska kontrollera och följa upp leverantörer och tjänster för att identifiera och motverka oseriösa och kriminella aktörer, fusk och felaktiga utbetalningar. Myndigheten ska särskilt utveckla det proaktiva kontrollarbetet, bland annat genom stickprovskontroller och leverantörsgranskningar, samt utforma krav som minskar risken för att oseriösa aktörer blir leverantörer över huvud taget.

Den 1 december 2022 trädde också ett antal regeländringar i kraft som förbättrar Arbetsförmedlingens förutsättningar att bedriva en mer effektiv kontroll av leverantörer och tjänster. Det handlar bland annat om en författningsreglerad uppgiftsskyldighet för leverantörer gentemot Arbetsförmedlingen och om att myndigheten ska ges tillgång till vissa uppgifter från Skatteverket.

Vad gäller frågan om skillnaden mellan anvisad sysselsättningstid och faktiskt rapporterad tid kan jag konstatera att deltagarna i tjänsten Rusta och matcha ska ha en planering som omfattar hela deras arbetsutbud.

Regeringen tar uppgifter om brister i Arbetsförmedlingens riskhantering och kontrollarbete på allvar, och jag utgår från att myndigheten kommer att vidta de åtgärder som krävs för att komma till rätta med identifierade problem. Regeringen följer utvecklingen noga och kommer vid behov att vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret, även om det lämnar mycket att önska. Det är djupt oroande att Arbetsförmedlingen, en central myndighet i vår välfärdsstat, inte bara står inför en kris utan även riskerar en fullskalig systemkollaps. En internrevision har indikerat att felaktiga utbetalningar kan överstiga 100 miljoner kronor per år. Ännu mer skrämmande är att den verkliga siffran kan vara så hög som över 400 miljoner kronor när man också tar hänsyn till skillnaden mellan anvisad och faktisk sysselsättningstid.

Denna situation, fru talman, underminerar inte bara förtroendet för Arbetsförmedlingen utan också dess legitimitet. Varje felaktigt utbetald krona är en stöld från vår gemensamma välfärd och från de resurser som borde användas för förbättringar och för att förbereda arbetslösa för arbetsmarknaden.

I sitt svar framhåller statsrådet att arbetet mot felaktiga utbetalningar och bidragsbrott har hög prioritet. Det leder mig osökt till frågan: Hur kunde dessa allvarliga brister tillåtas uppstå från första början? Statsrådet hänvisar till Arbetsförmedlingens regleringsbrev för 2023 som grund för de nuvarande insatserna. Med detta som utgångspunkt måste vi ifrågasätta om regeringen inte har misslyckats i sitt övergripande tillsynsansvar, särskilt i ljuset av att externa leverantörers roll vuxit betydligt sedan Arbetsförmedlingen reformerades.

Borde det inte vara regeringens skyldighet att se till att Arbetsförmedlingen är försedd med tillräckliga resurser och de nödvändiga verktygen för att kunna utöva effektivare kontroll? Denna frågeställning blir ännu mer relevant när statsrådets svar lämnar mycket att önska. Vi får ingen konkret förklaring angående den märkbara skillnaden mellan anvisad och faktiskt rapporterad sysselsättningstid. I stället konfronteras vi med felaktiga utbetalningar som uppgår till över 400 miljoner kronor utan någon detaljerad information om orsaken. Det enda vi får som svar är en vag anvisning om att deltagarna i programmet Rusta och matcha behöver ha en övergripande arbetsplan.

Vad som är än mer oroande, fru talman, är att dessa brister inte har uppstått i ett vakuum. De är en direkt följd av långvariga och målmedvetna budgetnedskärningar samt politiska angrepp från högern. Genom att man aktivt minskat myndighetens budget har dess kapacitet att utföra kärnuppgifter försvagats, liksom dess roll som expertmyndighet inom arbetsmarknadspolitiken.

Mot bakgrund av dagens debatt om felaktiga utbetalningar på 400 miljoner kronor vill jag fråga statsrådet: Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att adressera denna kris inom Arbetsförmedlingen?

Fru talman! Det handlar inte bara om att stoppa felaktiga utbetalningar. Det handlar också om att stärka myndighetens förutsättningar att bedriva verksamhet, inte minst med tanke på de långvariga budgetnedskärningarna och de politiska angrepp som framför allt har kommit från Johan Pehrson och de samverkande högerpartierna i regeringsunderlaget, inklusive Sverigedemokraterna, under de senaste åren.

Fru talman! För en vecka sedan samlades vi här i riksdagen för det högtidliga öppnandet. Ett nytt år har påbörjats här i riksdagen, men ändå verkar det som att det är samma år som tidigare. Regeringen fortsätter sin nedmontering av den aktiva arbetsmarknadspolitiken och minskar anslagen till Arbetsförmedlingen. Det är helt enkelt ett nytt år men samma nedskärningar. Jag vill därför tacka ledamoten Serkan Köse för möjligheten att börja riksdagsåret med att debattera den här frågan om Arbetsförmedlingen.

Arbetsmarknadsministern ser inte ut att ha använt sommaren till att fundera över hur vi ska möta arbetslösheten. Nu när vi samlas är det som sagt samma saker som kommer som förra året: en nästan helt tom propositionslista från Arbetsmarknadsdepartementet, mindre pengar till den aktiva arbetsmarknadspolitiken och mindre pengar till Arbetsförmedlingen. Ändå tror arbetsmarknadsministern att det ska göra att fler kommer i arbete.

Samtidigt hör vi gång på gång hur Arbetsförmedlingen ska få fler uppgifter. Före sommaren meddelade arbetsmarknadsministern att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan skulle få ökade administrativa uppgifter till följd av införandet av etableringsjobben. Nu hör vi återigen att kontrollerna behöver öka för att komma åt fusket, men utan mer resurser.

En sak som jag inte tror att arbetsmarknadsministern har nämnt någon gång men som behöver öka är stödet till de arbetslösa, stödet till att fler kommer i arbete, för det är tydligen inte så viktigt för regeringen.

Nu handlar inte debatten om bristen på jobbpolitik från regeringen utan om hur regeringen hanterar dessa felaktiga utbetalningar, som min kollega Serkan Köse nämnde. Det är inte några struntsummor som försvinner.

Det är uppemot 400 miljoner kronor i felaktiga utbetalningar. Det kan verka lite när vi i vanliga fall talar om miljarder. Men i det här sammanhanget handlar det om 24 procent av den totala summa som betalas ut. Det är 24 procent som betalas ut felaktigt. Det är pengar som skulle behövas till att få fler i arbete. I stället går de till fuskande företag.

Det är inte de enda saker som det blir felaktiga utbetalningar inom. Det sker även fusk inom andra områden, till exempel med lönebidragen. Där har man ännu mer systematiskt fuskat med att en anställd har ett behov som kanske egentligen inte finns eller att en anställd kanske inte ens utför arbetsuppgifterna.

Här kan vi komma in på arbetslivskriminaliteten. Det är ytterligare en stor del som dränerar staten på enorma resurser. Det är någonting som vi verkligen behöver agera mot. Även här behöver regeringen visa att man tar den på allvar och agerar mot den. Det får vi ta i en annan debatt.

Problemen och funderingarna blir desamma. Hur ska regeringen lyckas i sitt tillsynsansvar för att säkerställa att de felaktiga utbetalningarna stoppas, så att de pengar vi avsätter ska gå till de arbetssökande för att göra mer nytta?

Fru talman! Tack till min kollega, som har ställt en viktig interpellation!

Arbetsförmedlingen gör felaktiga utbetalningar till fristående leverantörer och aktörer, och oseriösa aktörer och arbetsgivare fuskar med subventionerade anställningar. Det är något som vi vet sedan tidigare och som jag och statsrådet har debatterat vid ett annat tillfälle. Det är två mycket allvarliga brister.

Det i kombination får som resultat att det går skattepengar åt helt fel håll. De används på fel sätt och kommer inte till nytta där de ska göra nytta. Jag vet att statsrådet vid flera tillfällen har sagt, och jag håller med varenda gång, att vi ska hushålla varsamt med skattemedel. De ska användas till det som de ska användas till. Är detta, fru talman, verkligen att hushålla med skattemedlen på absolut bästa sätt?

Jag har en rad frågor till statsrådet. Jag hoppas att han i varje fall kan svara på någon fråga eller ett par av dem. Det gäller bland annat Arbetsförmedlingens kontrollerande verksamhet. Har den verkligen rätt dimension och kapacitet att sköta uppdraget? Vi ser att granskning efter granskning visar på den direkta motsatsen.

Har statsrådet ställt en direkt fråga till Arbetsförmedlingens generaldirektör om de har förutsättningar och resurser för att göra det som krävs mot fusket, felaktiga utbetalningar och oseriöst användande av subventionerade anställningar?

Jag funderar på om statsrådet har fått några delrapporteringar av det uppdrag i regleringsbrevet som han hänvisar till. Det är snart dags att skriva nya regleringsbrev. Det kan vara bra att veta hur det går på vägen. Jag känner inte någon större trygghet i att det går i rätt riktning.

I svaret på interpellationen säger statsrådet att han utgår från att myndigheten kommer att vidta de åtgärder som krävs. Jag skulle vilja veta, fru talman, om statsrådet kan säkerställa att myndigheten har förutsättningar att komma till rätta med dessa allvarliga brister.

Varför vidtar inte statsrådet några åtgärder när problemen radas upp? Varför vill han vänta och se?

Fru talman! Jag är väldigt glad att Jim Svensk Larm, Serkan Köse och Sofia Amloh är så engagerade i att vi ska ha en effektiv och fungerande svensk arbetsmarknadspolitik. Slapphet, slöseri och fusk ska väck, och på vägen alla andra eventuellt felaktiga utbetalningar. Effektiviteten ska stå i centrum.

Den svenska arbetsförmedlingen har på senare år genomgått omfattande förändringar. Inte minst har den tidigare regeringen under åtta år levererat ett arv som gör att det finns en hel del att göra om och göra rätt.

Instruktionen för Arbetsförmedlingen är relativt ny. Där uppgraderar vi kravet på att man har en aktiv och proaktiv tillsyn. Vi har också sett till att man har resurser på internrevisionen. Det är den återkommande revisionen hos Arbetsförmedlingen själv där man upptäcker felen och varnar för att det finns risker.

Jag är den första att tillstå att när man hanterar den här typen av arbetsmarknadspolitisk insats gäller det att vara varsam. Regeringen har varit tydlig med att nivån på insatserna ska ligga kvar på den nivå vi har innevarande år och inte växa hur mycket som helst tills vi är säkra på vad de har för effekt och att man ser till att samtliga aktörer verkligen levererar ett bra resultat.

Jag vill understryka för riksdagens ledamöter att detta är grundlagsreglerat på så sätt att det är myndigheten som sköter det. Vad har den fått? Den har fått ett särskilt uppdrag, och den har fått resurser. En digitalisering av myndigheten växer nästan potentiellt. Man försöker jobba med alla de förutsättningar som finns för att granska fusk och fel hos aktörerna. Vi har från april gjort om Rusta och matcha. När det successivt fasas in är kraven mycket högre. Detta kommer att ge resultat.

Jag delar uppfattningen om personer som inte bidrar med insatser för individens bästa. De ska leda under de sex månader man kan få en insats och kanske ytterligare sex månader, men sedan ska det leda till ett resultat. Det är centralt.

Fru talman! Slutligen var frågan uppe om vad vi gör med arbetsmarknadspolitiken. Vi har nu meddelat att det kommer etableringsjobb. Vi berättade i går om att vi kommer att reformera a-kassan på ett sådant sätt som man har efterfrågat i tio år. Men hör och häpna: Det hände ingenting på de senaste tio åren, för någon annan satt vid makten!

Jag har nu hållit på i elva månader. Nu har vi en a-kassa som är modern. Det är en a-kassa där man får rätt a-kassa i rätt tid till rätt person. Det är ganska viktigt, så att denna viktiga omställningsförsäkring hjälper människor till nytt arbete snarast möjligt.

Man har talat om etableringsjobben hur länge som helst. Nu kan vi berätta att de kommer. Det är förändringar som är riktiga och viktiga inom arbetsmarknadspolitiken. Men det räcker inte. Vi ställer om från olika typer av kanske ineffektivare åtgärder till att fokusera på yrkesvuxutbildning både inom kommunen och i Yrkeshögskolan.

Det är vägen till fler jobb. Det är vägen till fler batteribyggare, lokförare, undersköterskor, VVS-installatörer och allt det som Sverige behöver och vår välfärd har behov av.

Fru talman! Återigen talar statsrådet i fyra minuter utan att svara på frågorna. Det börjar bli klassiskt för Johan Pehrson. Det är också allvarligt att Johan Pehrson lägger hela ansvaret myndigheten och inte själv tar ansvar för där vi är i dag.

Låt oss konstatera att Johan Pehrson för ett år sedan tog över ansvaret för Arbetsmarknadsdepartementet med stöd av Sverigedemokraterna. Ett år senare måste vi konstatera att substans har fått ge vika för stil.

Även om statsrådets insatser som pizzabagare och barista är sympatiska har det varit anmärkningsvärt tomt när det gäller reformer. Det gäller inte minst det som min kollega Jim Svensk Larm har varit inne på. Särskilt oroande är de omfattande nedskärningarna i Arbetsförmedlingens budget, som Johan Pehrson inte säger så mycket om.

Fru talman! Varje gång Johan Pehrson har talat om satsningar på Arbetsförmedlingen har det i verkligheten handlat om nedskärningar. Det gäller både arbetsmarknadsprogram och insatser samt personal och lokaler. Som grädde på moset har vi nu också en pr-konsult från ett lobbyistföretag som är invald i myndighetens styrelse. Jag vill understryka att detta skadar Arbetsförmedlingens redan utsatta förtroende.

Med andra ord har arbetsmarknadspolitiken inte enbart försummats under det senaste året; den har i själva verket varit helt frånvarande i SD-regeringens slottsavtal. Trots Johan Pehrsons storslagna löften om att omvandla Arbetsförmedlingen till en myndighet i toppklass har hans politik i stället resulterat i en labyrint av komplikationer och misslyckanden.

Fru talman! Sverige har nu en arbetslöshet på 6,7 procent - en av de högsta i Europa. Men i stället för att möta denna utmaning skär SD-regeringen ned Arbetsförmedlingens budget med 2,1 miljarder kronor. De som mest behöver stöd för att arbeta kommer att drabbas hårdast. Då är min fråga: Är detta verkligen rätt väg att gå, Johan Pehrson, med tanke på den rådande lågkonjunkturen och den alltmer komplexa arbetsmarknaden?

Fru talman! Som en sidnot till dessa nedskärningar har Johan Pehrson också aviserat en budgetökning på 200 miljoner kronor till Arbetsförmedlingen för att hantera ökad arbetslöshet. Men detta måste ses i ljuset av att Arbetsförmedlingen själv säger att man behöver 770 miljoner kronor. Då måste jag ställa frågan till statsrådet: Hur kan detta kallas en satsning?

Konsekvenserna av SD-regeringens politik blir allt tydligare. Arbetsförmedlingen står i dag inför en osäker framtid med färre anställda, då man inte planerar att tillsätta lediga tjänster, och visstidsanställningar riskerar att inte förnyas. Denna urholkning av en av Sveriges mest centrala myndigheter kommer omedelbart att förvärra situationen för de arbetslösa.

Återigen: Regeringens retoriska löften om att bekämpa arbetslösheten framstår som tomma ord när verkligheten är att regeringens politik snarare kommer att leda till längre perioder av arbetslöshet, ökande klyftor på arbetsmarknaden och en växande social utsatthet.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet: Hur motiverar statsrådet en nedskärning med 2,1 miljarder kronor, särskilt med tanke på Konjunkturinstitutets prognos om minskad sysselsättning och en förväntad ökning av arbetslösheten till 8,4 procent nästa år?

Fru talman! Gör om det som den tidigare regeringen har gjort, sa Johan Pehrson i sitt inlägg. För ungefär en vecka sedan var det partiledardebatt här. Statsrådet hade lite svårt att minnas vilka saker han själv hade drivit, men när reformeringen av Arbetsförmedlingen gjordes vill jag inte minnas att jag såg så jättemånga löpsedlar om Johan Pehrsons ilska över den reformering som skedde och som han nu säger att han behöver ta ansvar för. Men jag var inte med i förhandlingarna. Liberalerna drev kanske något där om att vi inte skulle reformera Arbetsförmedlingen. Jag vet inte, men det känns som om statsrådet bara skyller ifrån sig.

Regeringen behöver inse att det nu är de som sitter i förarsätet. Det är regeringen som behöver ta ansvar för hur vi ska sköta våra myndigheter. Jag kan inte direkt känna att arbetsmarknadsministern inser sitt ansvar, utan det är samma saker som sägs om och om igen, vilket vi har påpekat tidigare. Det blir minskade resurser till Arbetsförmedlingen, och man tror att effektiviseringar är lösningen framåt. Man tror att fler fristående leverantörer skulle vara lösningen för att få fler i arbete, när det egentligen handlar om att fler aktörer ska vara med och dela på kakan och de smulor som blir. Ja, ibland är det inte bara smulor utan hela kakor, för den delen!

Med tanke på att arbetsmarknadsministern också utser lobbyister i Arbetsförmedlingens styrelse är det lätt att man börjar fundera på vad som är syftet med det hela. Vad har regeringen för tankar med detta? Är det verkligen att använda resurserna för att få så många som möjligt i arbete, eller har regeringen någon annan agenda för Arbetsförmedlingens samlade resurser, och vad är i så fall den?

Fru talman! Jag hade en rad frågor. Jag tänker att jag kanske inte behöver upprepa alla, men ett par. Hoppet lever ändå hos mig att statsrådet kanske ska kunna svara på några av dem i kommande inlägg.

Bland annat vill jag fråga hur statsrådet säkerställer att Arbetsförmedlingen har resurser, möjligheter och förutsättningar att bedriva den kontrollverksamhet som uppenbarligen behövs. Vi ser att man använder subventionerade anställningar på ett helt ovärdigt och okorrekt sätt - det går faktiskt att definiera det som rent fusk. Vi ser också att Arbetsförmedlingen gör felaktiga utbetalningar. Vi pratar om flera hundra miljoner inom respektive post. Det är pengar som borde gå till annat.

Statsrådet nämner slapphet. Ja, vi efterfrågar väl att man inte ska ha denna slapphet rörande de felaktigheter som nu systematiskt pågår. Jag skulle verkligen önska att statsrådet kunde svara på vad man har tänkt göra framöver för att detta inte ska hända igen.

Om detta är statsrådets sätt att tala om att man hushållar bra med pengarna är jag nog inte beredd att ställa upp på den definitionen längre. Att hushålla med pengarna handlar om att de ska gå till rätt saker, till det de är ämnade för, och att vi styr pengarna dit. Jag är orolig för att statsrådet visar ett aningen svalt intresse när det gäller att verkligen få rätsida på dessa brister. Eller ska jag tolka statsrådets svala agerande som en brist på förmåga att styra? Man lämnar ju över det till myndigheten själv. Jag önskar ett par konkreta svar på mina konkreta frågor.

Jag vill avsluta med att ändå hälsa statsrådet välkommen till min hemkommun, som jag såg att han ska besöka på måndag i nästa vecka. Välkommen!

Fru talman! Jag vill ge en liten guldstjärna till Sofia Amloh. Tack för detta! Jag ska träffa människor som jobbar med installationer. De är glada och tacksamma för att den här regeringen plockar bort saker som är ineffektiva och satsar på yrkesutbildning. Sverige behöver fler installatörer till småhus, låghus, radhus, höghus, vindkraftverk och kärnkraftverk. Det behövs väldigt många fler. Det ska vi prata om, och det ska bli väldigt roligt.

Och Sofia Amloh var här när vi hade debatt om andra interpellationer. Jag tror att Serkan Köse hade något annat viktigt att göra, för han kom inte. Jim Svensk Larm skulle också ha varit här, men han kom inte heller. Men jag och Sofia Amloh var här. Det är sådant man får guldstjärna för - när man som parlamentariker är engagerad och inte bara står och pratar om systemkollaps. Det är ett rätt starkt ord.

Det pratas om att överdirektörer på Skatteverket inte skulle kunna sitta i Arbetsförmedlingens styrelse. Det betyder ju att den nuvarande partiledaren för Socialdemokraterna, som tidigare var överdirektör på Skatteverket, inte skulle kunna sitta i Arbetsförmedlingens styrelse. Det kan hon visst göra, precis som den tidigare överdirektör vi nu tar in.

Efter åtta år med Socialdemokraterna har Arbetsförmedlingen fått ett arv. Det som skulle bli Europas lägsta arbetslöshet är nu den tredje högsta. Då ska ni veta att vi kämpar varje dag. Hittills har arbetslösheten inte ökat under denna mandatperiod, tvärtom. Sysselsättningen har ökat, och vi kämpar stenhårt för detta.

Vi satsar på att se till att människor kommer i arbete. Då är det först och främst relevant att satsa pengarna där de gör mest nytta. Då måste jag bara vädja till logos hos de socialdemokratiska debattörerna. Man måste bestämma sig. Det går inte att bara stå och veva och prata om att saker är svala, att det inte fungerar och att det är ett problem att man ser hur människor som kokar kaffe eller jobbar som barista har det eller att man ser hur det är som pizzabagare.

Jag är så stolt när jag reser runt i vårt fina land och träffar de samhällsbyggare som gör så mycket nytta och genererar de skattepengar som betalar Serkan Köses arvode, och mitt arvode med, för den delen. Det är så man bygger landet.

Ni måste bestämma er. Är det bra med kompletterande aktörer, eller är de dåliga? Nu tar vi ju pengar i den del som var tänkt som en kraftig utbyggnad av kompletterande aktörer. Det är ju ändå väldigt mycket med 50 000 platser på månadsbasis. Men de ska kollas, varenda en. Och det har Arbetsförmedlingen resurser till. Det är deras uppdrag. De har starka digitala verktyg för att verkställa detta. De har fått en förstärkning i instruktionen och regleringsbrevet när det gäller att göra detta. Och de har en internrevision som gör att vi över huvud taget har denna debatt.

Ni måste bestämma er. Tror ni att dessa pengar gör mer nytta på Sveriges yrkesutbildningar, på yrkesvux och på yrkeshögskolan, som vi vet levererar människor till viktiga uppdrag i samhället, till både offentliga och privata arbetsgivare? De ser till att Sverige går runt och ser till att Sverige fungerar.

Det är så man bygger Sverige starkt. Det är arbetslinjen, och det är utbildningslinjen. Vi ska se till att vi får ned den svenska arbetslösheten. Den skulle bli den lägsta med Socialdemokraterna. Den blev den tredje högsta, och då måste man fundera: Var det något som Socialdemokraterna gjorde fel i åtta år, eller är det bara munnen som går?

(Applåder)

Fru talman! Efter att ha lyssnat till statsrådets svar och argument under denna debatt känner jag mig som Sisyfos, som i den grekiska mytologin var dömd att ständigt rulla en sten uppför en kulle bara för att se den rulla ned igen. Varje försök att få konkreta svar av Johan Pehrson känns lika meningslöst.

Fru talman! Johan Pehrson tar upp väldigt många delar i sitt svar, men det intressanta är att när man lyssnar på Johan Pehrson kommer inte väldigt mycket konkret fram. Johan Pehrsons politik under det senaste året har varit som en säsong av en dålig dokusåpa, full av dramatik men utan verkligt innehåll. Därför blir det lite konstigt att Johan Pehrson hänvisar till en debatt i kammaren där ledamöter inte deltog. Det handlade om att en kollega tog den interpellationsdebatten. Men annars är vi här, Johan Pehrson. Vi är engagerade när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Vi tar frågan väldigt seriöst, och vi vill att regeringen ska göra mer.

Det hänvisas till att någon från Skatteverket inte skulle sitta i styrelsen för Arbetsförmedlingen. Det har vi aldrig sagt något om. Vi pratar om ett konsultföretag, om en lobbyist som sitter i styrelsen för ett konsultföretag. Hur väl rimmar det med det uppdrag som personen i fråga tar sig an? Det var detta vi ifrågasatte. Vi tycker att det också skadar förtroendet för myndigheten.

Men i dag diskuterar vi något annat. Vi pratar om kontrollen över myndigheten och om felaktiga utbetalningar. Regeringen behöver agera. Johan Pehrson behöver ta sitt ansvar.

Johan Pehrson är världsmästare på att lägga ansvaret på någon annan. I det här fallet lägger Johan Pehrson allt ansvar på myndigheten men också på den förra socialdemokratiska regeringen. I ett år, Johan Pehrson, har du varit statsråd. Vi förväntar oss att statsrådet tar ansvar för arbetsmarknadspolitiken och tar ansvar för konsekvenserna av den förda arbetsmarknadspolitiken.

(Applåder)

Fru talman! Det blir lite gulligt när vi i kammaren ska ge varandra, så att säga, karaktärer av olika figurer. Glöm inte Godzilla! Det är en fantastisk varelse som kämpar mot mörk materia och odjur. Om det är Serkan Köse eller Johan Pehrson som är Godzilla överlåter jag till betraktarna att bedöma.

Ja, men jag tar fullt ansvar för att arbetslösheten har sjunkit sedan jag klev in och började styra om. Men man måste också förstå att det är långa linjer. Vi har en situation på arbetsmarknaden där många är arbetslösa trots att arbetslösheten har sjunkit. Vi försöker nu jobba med att hjälpa människor in igen, till mer av egenmakt och så att de kan bidra som samhällsbyggare oavsett om det är som barista eller om det är som elinstallatör. Allt är viktigt.

Då går detta via utbildningslinjen. Liberalerna har den enkla tanken att man ska fokusera på den typ av utbildning som man vet ger bäst och mest resultat. Det är därför vi satsar på yrkesvux och på yrkeshögskolan. Vi vet att 20 000 platser här gör stor nytta. Detta leder till att fler människor i en svårare konjunktur, som vi nu befinner oss i, kommer i de jobb som man samtidigt skriker efter på arbetsmarknaden. Då får vi fler lokförare, vvs-installatörer, elinstallatörer och undersköterskor. Allt det är helt centralt, men det går aldrig via de socialdemokratiska extratjänster som vi har städat bort.

Det är effektivitet och ansvar. Jag älskar ändå att Socialdemokraterna säger: ansvar för skattepengarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.