Arbetsplenum - Hemliga tvångsmedel ? effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott - 2023-09-13

Fru talman! Gårdagen var en firandets dag i riksdagen. Riksmötets öppnade präglades på sedvanligt sätt av vackra blomsteruppsättningar, snittar, nyckelharpor och inte minst en ansenlig mängd kallprat som här i Stockholm kallas mingel.

Nu drar riksmötets första debatt igång, och det är inte konstigt att den gäller just ett betänkande som justitieutskottet lagt på riksdagens bord. Det är ren samtidslogik, kan man säga. Utskottet har under sensommaren sammanträtt flera gånger för att påskynda processerna med olika lagförslag.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag men vill påminna om det särskilda yttrande som vi socialdemokrater har i betänkandet och som jag i mitt anförande avser att redogöra för lite mer i detalj.

Att det är just en JuU-ärendedebatt som inleder riksmötet är en naturlig följd av den exceptionella situation vårt samhälle befinner sig i. För ett decennium sedan var kriminalvårdens största problem att man hade ett kapacitetsöverskott på anstalterna. Man behövde "downsiza" sin verksamhet och stänga anstalter, och man kunde skicka personal på utbildning eftersom det inte fanns tillräckliga många fångar. Låt oss konstatera att det inte är riktigt där vi befinner oss i dag.

Initiativet till dagens betänkande om hemliga tvångsmedel togs av en socialdemokratisk ministär tillsammans med Miljöpartiet. Det ligger i linje med den kompromisslösa hållning vårt parti har inför gängens hänsynslöshet - en hållning som resulterade i historiskt stora satsningar ekonomiskt och allokeringsmässigt på rättskedjans alla delar, inte minst den polisiära. Det ledde också till stora förändringar på den straffrättsliga sidan - förändringar som sammantaget bidragit till att tusentals brottslingar fått sona sina brott. I denna mening har dessa insatser varit framgångsrika.

Men vi måste samtidigt konstatera att ansträngningarna inte har hjälpt fullt ut. Vi ser hur skjutningarna fortsätter i oförminskad takt, inte sällan med en egen inneboende logik och förändrat modus. Den senaste tiden har vi exempelvis sett hur gängkriminellas anhöriga gjorts till legitima mål för mord och mordförsök i de miljöer där ena dagens vän och kompanjon nästa dag är ens värsta fiende.

Vi har sett att samhällets ansträngningar att motverka segregation och ojämlikhet inte varit på långa vägar tillräckliga. Nej, fru talman, vi har mycket kvar att göra. Men en påminnelse till oss alla är att vi måste göra detta med stöd i vetenskaplig evidens och rättsstatens principer.

Som först ut i debatten ska jag kortfattat redogöra för förslagen. Detta borde egentligen vara regeringsrepresentanternas uppdrag, men av gammal vana tar jag på mig det. Det handlar om att preventiva tvångsmedel ska få användas i betydligt fler sammanhang än i dag för att förhindra viss brottslighet av grov art. Till exempel ska man under en förundersökning kunna använda hemliga tvångsmedel för att utreda fler än ett brott under förutsättning att straffvärdet ligger över en viss nivå. Brottskatalogen utvidgas också. Hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning ska kunna knytas till en misstänkt person i stället för en viss plats. Detta är en stor förbättring för polisen, som jag tror kommer att fungera bra.

En lite mer problematisk fråga, som man ändå valt att gå vidare med, är att överskottsinformation som har kommit fram genom hemliga tvångsmedel ska kunna användas för andra ändamål. Här finns dock en del invändningar. Vi ser i likhet med flera remissinstanser att denna typ av lagstiftning förflyttar gränssnitten mellan statens redskap och befogenheter och den enskildes rätt till integritet. Förändringar av detta gränssnitt måste göras med stor varsamhet och avvägas noga. Rättsstatens principer måste värnas.

Varje förändring kan rättfärdigas för sig, även när det gäller detta betänkande. Men den samlade balansen över tid måste också finnas. Det innebär att de senaste decenniernas förändringar och stiftade lagar måste vägas samman med dagens förslag, som vi fattar beslut om i eftermiddag, och kommande, aviserade förslag. Denna balans måste finnas.

Sedan 40-talet har statens möjligheter till hemliga tvångsmedel utvidgats från enbart telefonavlyssning till dagens kraftfullt förstärkta redskap och resurser. Befogenheterna när det gäller hemliga tvångsmedel har ökat dramatiskt, men det gäller också annat som rör integritetsaspekterna. Det handlar om kameraövervakning i det offentliga rummet, dna-redskap och AI-redskap, vars kraft vi bara ser början på. Vårt digitala livs olika avtryck ger omfattande redskap för rättsvårdande myndigheter att kunna övervaka oss.

Jag tror att det i grund och botten är bra att dessa redskap finns, men utan lokal, fredad och kontinuerlig närvaro i områden med störst problem kommer polisen alltid att präglas av dålig uppklaringsprocent och låg legitimitet. Det är inte enbart genom dagens betänkande vi löser detta. Förslagen kan vara verkningsfulla, men min uppräkning av kraftfulla redskap är just en illustration för att visa att det inte är så enkelt.

Att bygga robusta stödsystem kring barn med riskfaktorer, att ha ett samhälle som håller ihop, att ge ungdomar i underprivilegierade områden utblickar och framtidstro och att satsa på civilsamhälle och föreningsliv - det är saker som tar lång tid och är dyrt, men det är naturligtvis den grundläggande förutsättningen för förändring. Detta måste sättas i relation till det lockande i att ta fram ytterligare ett repressivt förslag eller nagga ytterligare på integriteten. Vi har alla varit där; vi är alla där, på ett sätt. Häri ligger faran.

Man pratar i klimatsammanhang om en så kallad tipping point - när många samverkande processer sammantaget får oåterkalleliga och drakoniska följder. Vi kanske också redan nu snart måste varna för en tipping point när det gäller hur kraftfulla redskap staten ska ha avseende den personliga integriteten, när inte rättsstatens grundläggande principer längre kan upprätthållas. Vi ser till exempel rent groteska förslag på vägen fram, såsom angiverilagen. Senast i går kunde man av statsministern här i talarstolen få intrycket att alla sekretessregler skulle bort, som om de inte har haft någon funktion att fylla tidigare. Det är klart att de har haft det.

Jag skulle här, med sorg i hjärtat, kunna citera Civil Rights Defenders i deras analys av Tidöavtalet: "Tidöavtalet visar att den globala trenden med demokratisk nedmontering har kommit till Sverige. Vi har arbetat för mänskliga rättigheter globalt i 40 år, och dessa erfarenheter kommer nu väl till pass när vi måste fokusera mer av vårt arbete på att försvara grundläggande fri- och rättigheter på hemmaplan." Notera det viktiga i detta citat: Man är tvungen att styra om, och det är inte mot Kina, Ungern eller Iran man styr om. Det är mot vårt eget land som Civil Rights Defenders styr om. Det manar onekligen till eftertanke för alla oss här i kammaren.

Fru talman! Avslutningsvis lovar jag att vi socialdemokrater, tillsammans med övrig opposition, ska göra så gott vi kan för att följa upp de här reglerna - kraftfulla redskap som vi står bakom till stora delar. Men de kommer att ställa stora krav på att vi är vaksamma och hela tiden balanserar de nya förslag som ligger på riksdagens bord.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 1. Det innebär att vi från Vänsterpartiets sida yrkar avslag på regeringens proposition och utskottets förslag till beslut.

Jag gör det för att jag drar ytterligare konsekvenser av det som framfördes här i talarstolen alldeles nyss. Jag gör det också väl medveten om att majoritetsläget nu innebär att det aktuella förslaget kommer att bifallas i eftermiddag, alldeles oavsett vad jag kommer att säga, hur tunga mina argument är och hur mycket stöd som finns bland de remissinstanser som har yttrat sig här - bland dem många tunga remissinstanser. Men jag kommer ändå att framföra Vänsterpartiets och mina invändningar, övertygad om att åtminstone någon måste stå upp för rättsstatens principer här i kammaren. Det är enbart så som jag kan aktualisera vad demokrati bör vara. Och det är enbart så som jag kan svara mot mina väljares förtroende.

De ideologiska klyftor som nu växer i vårt samhälle måste bli synliga och tydliga. Inom vänstern vill vi skapa ett helt annat samhälle än det repressiva som faller ut nu, och framför allt att man ger staten för stora verktyg och att det civila samhället får finna sig och böja sig.

Vänsterpartiets medlemmar och delegater ser med oro på den utveckling som har skett sedan 00-talet och som har lett till att vi mer och mer närmar oss ett övervakningssystem som är väldigt oroande. JO skriver till exempel i sitt åtta sidor långa yttrande med ganska svidande och oroande kritik: "Det är en självklarhet, men förtjänar ändå att påpekas, att lagstiftaren alltid måste anlägga en helhetssyn på den frågeställning som behandlas."

Stockholms universitet skriver också övergripande att det finns betydande risk för att systemet utvidgas enligt det sluttande planets princip och logik där varje förändring i sig framstår som mindre betydande i relation till helheten och därför ses som acceptabel, samtidigt som de principiella motargumenten tappar i styrka i motsvarande mån.

Det är ett farligt sluttande plan. Konsekvenserna för samhällsklimatet går också att fundera över, och man bör göra det. Vad innebär detta för demokratin på lång sikt? Det är svårt att överblicka, men vi kan se att tilliten mellan dem som lever i Sverige och statsapparaten sviktar alltmer, och det är en jättefarlig utveckling. Som helhet framstår två decenniers skärpta lagar - de gäller till exempel kameraövervakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism - som illavarslande. Och mer är på gång.

Det finns också mycket som går att kommentera när det gäller de konkreta lagförslagen i betänkandet. Många av remissinstanserna avstyrker förslagen helt eller delvis. Jag instämmer i sådan kritik. Det gäller bland annat en oprecis grund, såsom gängtillhörighet eller organiserad brottslighet, som åberopas och som blir ett väldigt vagt rekvisit. De föreslagna straffvärdesventilerna går också att ifrågasätta. De krockar till dels med det EU-rättsliga kravet att hemliga tvångsmedel endast ska få användas för att utreda allvarlig brottslighet.

Regeringen föreslår också att hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning ska få knytas till bostäder och till personer i stället för till en plats. Detta innebär att dessa hemliga instrument kommer att utvidgas till kretsar av personer utanför dem som kan misstänkas för brott. Det kan räcka med att man finns i närheten av en person som eventuellt ingår i gängkriminalitet. I betänkandet finns också frågor om överskottsinformation som går att ifrågasätta.

När det måste bedömas som en helhet är det kombinationerna som skapar stark oro liksom brister i hur vi har analyserat rättssäkerhet, bristande proportionalitet och en oklar effektivitet. Vi vet inte om reformerna kommer att leda framåt.

Jag vill också göra ytterligare ett påpekande om något som jag tycker är lite anmärkningsvärt när det gäller den snabba lagstiftningsakten. Det finns en lag om hemlig dataavläsning som infördes i april 2020. I samband med att lagstiftningen infördes sa man att den ska utvärderas. Utvärderingen har ännu inte presenterats, utan datum för rapporten är i december nu i höst. Varför kan man inte avvakta för att kunna bedöma effektiviteten hos de reformer som redan har sjösatts?

Detta är ett tecken på en väldigt stressad regering. Jag kan förstå det, för det är en allvarlig brottsutveckling. Från oppositionen har vi dock hela tiden pekat på alternativa vägar där mer kan satsas på civilsamhällets resurser och på förebyggande verksamheter. På det sättet stärker vi demokratin i stället för att utmana gränserna.

Fru talman! Vi debatterar regeringens proposition Hemliga tvångsmedel - effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott. Jag tycker inte att det går att göra det utan att ta upp den senaste veckans eller för den delen den senaste tidens, de senaste årens eller de senaste decenniernas utveckling i samhället, där den grova organiserade brottsligheten har kommit att påverka och ta större plats i lokalsamhällena, den senaste veckan med mord på oskyldiga, skottlossningar som skrämmer och tystar närboende och mord som drabbar anhöriga och oskyldiga, och där breder sorgen ut sig, och skräcken tar vid.

Det är i detta sammanhang som vi nu debatterar en proposition från regeringen som gör att brottsbekämpande myndigheter får bättre verktyg för att komma åt de kriminella individerna genom hemlig avlyssning.

Jag tittade lite på nyheterna i går, fru talman, och lyssnade till intervjuer med de boende i det område i Uppsala där det senast har skett mord och skottlossningar. De sa till reportern att polisen vet vilka det är, och de frågade: Varför gör polisen inte något åt detta? Varför lyckas polisen inte stoppa skottlossningarna? Varför lyckas polisen inte stoppa morden? Det beror på att man inte har tillräcklig kontroll över de planer som de gängkriminella syr ihop för att mörda och skjuta ihjäl varandra och anhöriga.

Polisen har inte tillräckliga befogenheter och verktyg för att ha den kontroll som medborgarna begär, men nu går den nya regeringen som sagt framåt med stöd av Sverigedemokraterna. Det finns en majoritet i Sveriges riksdag för att ge polisen de verktyg som polisen själva har efterfrågat. Det finns en majoritet för detta.

Jag noterar, fru talman, att det i samma betänkande finns reservationer från Socialdemokraterna. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet, som vill avslå propositionen och hindra att polisen och åklagare får dessa verktyg.

Det finns reservationer från bland andra Miljöpartiet om att begränsa möjligheten till användning av hemliga tvångsmedel när det kommer till överskottsinformation, och det finns begränsningar när det gäller hur vi ska utreda och belasta våra myndigheter med kontroll över de verktyg som vi nu vill ge de brottsbekämpande myndigheterna.

Hos den andra sidan av politiken finns det invändningar, avslagsyrkanden och förslag om begränsningar, men hos regeringen med stöd av Sverigedemokraterna finns ett glasklart bifall till att ge polisen dessa verktyg.

Det är ganska stor skillnad i svensk politik, fru talman, och det gläder mig att vi äntligen har en klar majoritet för ett paradigmskifte i kriminalpolitiken som gör att regeringen kan vara handlingskraftig och inte behöver luta sig mot samarbetspartier som har invändningar och avslagsyrkanden när det gäller de verktyg som polisen själva efterfrågar.

Det här, fru talman, är ingen ny debatt för Sverigedemokraterna. Redan för tio år sedan föreslog Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag att hemliga tvångsmedel skulle utökas för att man skulle komma åt den grova organiserade brottsligheten. På den tiden var Sverigedemokraterna ensamma i kammaren om att ha den uppfattningen. Samtliga andra partier var överens om att lagstiftningen var väl avvägd och att det inte krävdes några förändringar för att komma åt den organiserade brottsligheten.

Sverigedemokraterna förutsåg att i de områden som segregeras genom integrationspolitik, genom mångkulturella agendor och genom massinvandringspolitik kommer våldet att eskalera. Här behöver vi från hela samhällets sida agera mot den politik som tidigare regeringar har fört, inte minst när det kommer till polisens, åklagarnas och de brottsbekämpande myndigheternas verktyg för att komma åt den brottslighet som annars riskerar att eskalera.

Nu har brottsligheten eskalerat till följd av tidigare regeringars misslyckade politik. Nu är det väldigt, väldigt sent att komma med de verktyg som krävs, men det är inte desto mindre viktigt att vi går från ord till handling och faktiskt gör något åt situationen.

Det finns alltid, fru talman, en diskussion om var balansen ska ligga mellan den personliga integriteten och de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet till effektiv brottsutredning. Sverigedemokraterna har länge påpekat att tyngdpunkten har legat alldeles för mycket på att värna de kriminellas integritet. Detta gäller inte bara hemliga tvångsmedel utan också möjligheten till permission för brottslingar som är intagna på anstalt och gängkriminellas möjligheter till villkorlig frigivning.

När det handlar om gängkriminellas villkor över huvud taget i samhället har tyngdpunkten hos vänstern alltid legat på att värna deras integritet, medan Sverigedemokraterna har belyst att det finns en problematik som gör att den gängkriminella miljön kommer att expandera till följd av brist på handlingskraft från regeringen.

Jag kommer i denna debatt att yrka avslag på samtliga reservationer från vänsterkanten och oppositionen och yrka bifall till propositionen i dess helhet.

Fru talman! Sverige är i ett nytt läge. Det är ett läge där vi varje dag, i stort sett, vaknar upp till nya dåd. Jag vill här passa på att rikta ett stort tack och mitt starka stöd till polis, åklagare och det övriga rättsväsendet och andra aktörer för det arbete som de gör för oss medborgare varje dag.

Det är en tuff situation, för det är en grov organiserad brottslighet och gängkriminalitet vi har att göra med. Det är upprepade skjutningar och sprängningar på många platser i landet. Vi ser handel med narkotika, vapen och människor. Vi ser omfattande stölder och bedrägerier. Vi ser människor i skottlinjen som drabbas direkt av död och svåra skador. Vi ser de anhörigas sorg, och vi ser att människor och lokalsamhällen överallt, men även Sverige som land, drabbas indirekt av otrygghet, misstro och ett minskat förtroende för rättssamhället. Alla dessa förluster är på sitt sätt förödande.

Regeringens proposition om hemliga tvångsmedel för att förhindra och utreda allvarliga brott är därför en välkommen och tyvärr nödvändig insats. Centerpartiet håller med om behovet av en utökning av polisens och åklagarnas verktygslåda på det sätt som föreslås och inser att det verkligen kan göra skillnad för såväl brottsbekämpning som lagföring. Det avser till exempel de utvidgade brottskatalogerna - att kunna avlyssna en viss person i stället för en plats, att överskottsinformation ska kunna användas och att även preventiva tvångsmedel ska kunna användas i fler fall än nu under vissa speciella förutsättningar. Men det är även välkommet med förbättrade möjligheter till insyn och tillsyn för den enskilde - för den misstänkte.

Den lagstiftning som regeringen nu föreslår är, som sagt var, nödvändig och i stora delar väl avvägd. Men det är i ett fall som detta, som rör lagstiftning av synnerligen vikt för ett av vår samtids största samhällsproblem men som samtidigt har långtgående inverkan på individuella fri- och rättigheter, som det är av avsevärd vikt att lagstiftningen verkligen blir genomlyst och att regeringen är ödmjuk inför de svårigheter och konsekvenser som lagstiftningen kan komma att innebära.

Vi har hört här att flera remissinstanser, bland andra JO, JK, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Sveriges advokatsamfund och Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet efterlyser en helhetssyn på regleringen av hemliga tvångsmedel. De anser att det är svårt att få en överblick över de samlade och långsiktiga effekterna av förslagen. Även Centrum för rättvisa efterfrågar en mer ingående analys av förslagens förenlighet med Europadomstolens praxis på området, särskilt vad gäller proportionalitetsprincipen.

Ansvaret vilar därför tungt på regeringen och dess samarbetspartier att myndigheterna genomför och följer upp detta, att i det dagliga arbetet samvetsgrant och balanserat väga de repressiva och de rättsstatliga principerna mot varandra. Det innebär att man ska använda de verktyg som man nu får tillgång till men att de inte ska användas mer eller mer ingående än vad som krävs för ändamålet med åtgärden och också att dokumentationen av detta sköts. Det är viktigt.

Då kommer jag till mina invändningar. Det är därför viktigt att en utvärdering av lagstiftningen genomförs för att det ska utredas hur tolkning och tillämpning förhåller sig till de principer som vi har lyft fram.

Centerpartiet anser dock att förslaget om utvärdering och tillämpning inom fem år är alltför generöst i förhållande till dessa aspekter. Vi anser att en utredning bör tillsättas inom två år från ikraftträdandet.

Förslagen leder också till ökade kostnader för polisen, åklagarna, tullen, Ekobrottsmyndigheten och de kontrollerande myndigheterna Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, JO, JK och Sveriges Domstolar.

Regeringen måste därför tillse att myndigheterna och medarbetarna har rätt stöd, resurser, verktyg och ledarskap för att genomföra detta och att det finns finansiering för att de nya och utökade uppdragen ska kunna genomföras på dessa myndigheter.

Regeringen måste därför redan inom ett år utvärdera och säkerställa att myndigheterna har rätt resurser, för om inte de kontrollerande myndigheterna kan göra detta är det en brist i genomförandet.

Fru talman! Vi har här i kammaren precis hört riksdagsledamoten Marttinen påstå att Centerpartiet är emot detta. Centerpartiet står bakom dessa förslag. De ytterligare förslag som vi hade och som vi nu reserverar oss för är alltså fråga om att detta behöver utvärderas snabbare och att det ska tillföras mer resurser. Om det är att vara emot ett förslag har graden av feltolkningar nått nya höjder.

Jag yrkar bifall till reservation 4 från Centerpartiet som avser just resurser för att kunna följa upp en i övrigt bra lagstiftning.

Fru talman! Det har gått drygt fyra år sedan en kvinna med sin baby i famnen mördades i närheten av Ribersborgsstranden i Malmö. Det var en solig sensommarförmiddag, och många av de Malmöbor som fortfarande hade semester njöt av bad och sol på stranden. Men några hundra meter därifrån skedde detta brutala mord. Och för bara ett par veckor sedan meddelades det att utredningen läggs ned eftersom man inte kommer längre.

Det sker numera skottlossningar och mord frekvent i Sverige. Jag tror inte att vi som är här i kammaren minns alla sedan dess. Men det finns en del som sätter sig djupare än andra när gränser passeras. Detta var en sådan gräns när det inte bara var fråga om uppgörelser mellan rivaliserande gäng utan där det också var anhöriga som blev offer och fick sätta livet till.

Den senaste tiden har gränserna passerats ytterligare, där föräldrar till gängmedlemmar har blivit måltavlor och aktivt sökts upp.

Efter mordet för fyra år sedan tog den dåvarande S-MP-regeringen initiativ till blocköverskridande förhandlingar. Och även om det inte blev en blocköverskridande uppgörelse blev resultatet ett 34-punktsprogram som därefter har följts upp och till allra största delen har genomförts.

Två av de delar som var med i 34-punktsprogrammet i de första punkterna var möjligheten till hemlig dataavläsning och ökad användning av hemliga tvångsmedel. Det är alltså det som vi i dag har att fatta beslut om i kammaren.

Fru talman! Det som står i propositionen om dessa ökade befogenheter att använda tvångsmedel för polisen är långtgående befogenheter, och det är ingenting som vi gör lättvindigt. Man kommer att få göra detta betydligt mer än tidigare. Ett exempel är att tillstånd till hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning ska knytas till en misstänkt person i stället för till en viss plats, vilket gör att väldigt många fler människor som är väldigt långt ifrån en kriminell livsstil kommer att övervakas. Detta kommer också att ske på ställen där man inte förväntar sig det eftersom personerna naturligtvis flyttar på sig.

Detta är integritetsaspekter som vi och andra, hoppas jag, har beaktat. Men det är, fru talman, ett pris som vi är beredda att betala eftersom vi har en utveckling i Sverige som måste brytas. Och det är därför som vi ger dessa befogenheter till myndigheterna.

Möjligheten att använda tvångsmedel på detta sätt kan nämligen lösa fler brott än i dag, och det är särskilt viktigt att göra det när det är fråga om människor som vet saker men som inte vill eller som inte vågar vittna och säga det som de vet till polis och åklagare. Men detta kan också förhindra att brott faktiskt sker. Det kan alltså rädda liv, och det kan rädda liv på personer som inte har någonting alls med kriminalitet, kriminella gäng eller uppgörelser att göra.

Miljöpartiet säger alltså ja till det allra mesta i denna proposition. Vi har en invändning som gäller hur man använder så kallad överskottsinformation. Förändringen blir väldigt stor jämfört med hur det ser ut i dag. Och vi menar att om polisen får kännedom om betydligt mindre allvarlig kriminalitet genom dessa tvångsmedel när man bevakar en gängkriminell - om man till exempel överhör en person som går på stan och berättar att vederbörande byggt ut sin altan utan bygglov, vilket man inte hade fått använda tvångsmedel och kameraövervakning för från polisens sida - borde man inte utan vidare få gå vidare med denna typ av information om man fått informationen på detta sätt.

Detta är något som kritiseras, det vill säga att användningen inte regleras. Det har fått kritik från remissinstanser - exempelvis från JO men även från andra. Därför tycker vi att det skulle behöva regleras, och jag yrkar därför bifall till reservation 2.

Vi ställer oss även bakom reservation 3 om att detta är en lagstiftning som måste utvärderas . Det handlar om stora förändringar. Vi ser som sagt att de behöver göras, men när det görs så pass stora omläggningar av befogenheter till de allra viktigaste myndigheterna måste man också följa upp hur utfallet blir.

Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 2 och 3.

Fru talman! Jag tror att det finns anledning att lyfta fram vilka kriterier som styr legaliteten för de hemliga tvångsmedel som brottsbekämpande myndigheter använder, så att de som eventuellt lyssnar på debatten liksom har en bakgrund.

Kriterierna utgörs egentligen av tre principer. Det första kriteriet är ändamålsprincipen, som innebär att tvång endast får användas om det finns stöd i lag. Det andra är behovsprincipen, som innebär att tvångsmedel endast får användas om andra medel är otillräckliga. Det tredje och sista och sista kriteriet är proportionalitetsprincipen, som innebär att det måste finnas en koppling mellan brottets svårighetsgrad och det tvång som används. Förenklat kan vi alltså säga: Ju grövre brott, desto mer tvång kan man använda.

De tvångsmedel vi i dag debatterar ska vägas mot människors rätt till respekt för privatlivet, alltså den personliga integriteten, vilket tidigare talare har varit inne på. Onekligen är det så att hemliga tvångsmedel i form av telefonavlyssning, dataavläsning, kameraövervakning och rumsavlyssning innebär ett avsevärt intrång i människors privatliv för den som blir föremål för sådana åtgärder.

För att säkerställa att användningen av sådana tvångsmedel uppfyller kraven på ändamål, proportionalitet och behov ska saken prövas av domstol i närvaro av ett rättsligt ombud. Det finns även tillsyn och en parlamentarisk kontroll som ska säkerställa legalitet och korrekt användning. Det är alltså inte polis och tull som själva avgör när de ska använda de hemliga tvångsmedlen.

Fru talman! Det måste alltid ske en avvägning mellan behov och integritetsintrång. Frågan är därför om det finns ett behov av ett utökat regelverk för hemliga tvångsmedel, och vi kristdemokrater menar att så är fallet.

Som tidigare polis med sisådär 40 års erfarenhet har jag sett hur förutsättningarna för polisarbetet har förändrats genom åren. Det nämndes tidigare att det på 40-talet var telefonavlyssning som var aktuellt - ja, det fanns ju egentligen inte mycket annan teknik att förhålla sig till. Vi kan dock konstatera att vi i dag befinner oss i en alltmer digitaliserad värld där det personliga mötet till stor del har ersatts av kontakter i form av digitala möten.

Den brottsspaning som tidigare till stor del bedrevs på fältet har därmed stora begränsningar nu. Kontakterna i gängen och den organiserade brottsligheten har till stor del flyttat in på nätet och ersatts av krypterade chattar och annan teknik. Sett i backspegeln är det mycket tack vare att utländsk polis lyckades knäcka Encrochat och andra krypterade chattar som svensk polis har klarat upp flera grova brott som annars hade förblivit ouppklarade.

Fru talman! Vi har sett en utveckling där brotten blivit alltmer sofistikerade, systematiska, grova och organiserade. Som också har nämnts av tidigare talare har vi i dagsläget en mycket allvarlig situation när det gäller gängkriminalitet och organiserad brottslighet, med grova våldsbrott i form av skjutningar och sprängningar som faktiskt i stort sett saknar motstycke i övriga Europa. Justitieministern har tidigare benämnt det som en form av inhemsk terrorism, och vi är nog beredda att hålla med honom i det avseendet.

Samtidigt som detta pågår kan vi se att tullen rapporterar rekordstora narkotikabeslag, och vi ser en ökad gränsöverskridande brottslighet. Detta ser vi samtidigt som vi har en förhöjd hotbild med ökad risk för attentat. Mot den bakgrunden är det angeläget att vi stärker vår förmåga att förhindra och klara upp brott.

Hög polisiär närvaro i lokalsamhället och en effektiv tullverksamhet är viktiga komponenter, men ska vi verkligen angripa och bekämpa den grova och organiserade brottsligheten och komma åt huvudaktörerna - de som är bakgrundsmännen i detta - krävs mer sofistikerade metoder. Sett i det perspektivet och med den målsättningen finns det alltså ett stort behov av användning av hemliga tvångsmedel. Traditionell polisverksamhet på fältet måste i större utsträckning kompletteras med kompetens, resurser och teknik för att kunna slå ut de kriminella nätverken.

Fru talman! I förslaget finns även så kallade straffvärdesventiler vid seriebrott. Med det avses brott som enskilt kanske inte har ett högt straffvärde men som får ett samlat högt straffvärde om det sker systematiskt. I betänkandet finns en uppräkning av brott som kan vara aktuella - exempel på sådana brott är bedrägerier, och då kanske åldringsbrott, liksom vissa sexualbrott - och där hemliga tvångsmedel kan användas om straffvärdet är minst två år. För hemlig rumsavlyssning krävs ett straffvärde på minst fyra år.

Vi tycker att detta är motiverat. När det gäller den organiserade brottsligheten drabbas både barn och äldre av den, och det vore märkligt om vi inte skulle kunna använda den här typen av tvångsmedel för att komma åt den här typen av brott.

Vi välkomnar även möjligheten att i ökad utsträckning använda så kallad överskottsinformation om annan brottslighet. Nuvarande begränsningar känns minst sagt märkliga eftersom brott som kommer till polisens kännedom i vanliga fall ska rapporteras och utredas. När det gäller information om brott som kommer till polisens kännedom genom den hemliga avlyssningen har man dock gjort ett undantag, och det blir väldigt motsägelsefullt att man inte ska rapportera den.

Att använda informationen för att bekämpa eller utreda brott bedöms ge endast marginella effekter och öka det intrång som själva inhämtningen kan ha inneburit. Mot detta ska ställas de positiva effekter som förslagen kan antas få. Ett vidgat användningsområde är inte av vikt bara för statens intresse av att bekämpa och utreda brott utan även för brottsoffers intresse av att få den upprättelse som lagföring och rätten till skadestånd innebär - liksom betydelsen för brottsoffret att brottsbekämpande myndigheter har goda möjligheter att avbryta pågående brott. I den meningen kan man också konstatera att den brottsförebyggande verksamheten förbättras genom att man kan använda hemliga tvångsmedel, eftersom vi kan förhindra att brott begås.

Fru talman! Förslaget innebär även att hemlig övervakning ska kunna ske i realtid. Det finns ett påtagligt behov av att kunna hämta in uppgifter om meddelanden i realtid, vilket till exempel arbetet med Encrochat visar. Det gäller inte minst när det gäller att komma åt mer komplexa cyberbrott. Motsvarande möjlighet finns i dag i flera andra länder, och avsaknaden av effektiva utredningsmöjligheter i Sverige är en svaghet som vi menar bör åtgärdas.

Sammantaget anser vi från Kristdemokraternas sida att förslagen i betänkandet är väl motiverade och innebär en väsentligt ökad möjlighet till en effektiv brottsbekämpning av den grövre och systematiska brottsligheten. Vi yrkar därför bifall till propositionen och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till både reservation 2 och reservation 3.

När jag ändå har ordet kan jag också passa på att ställa en fråga.

Före sommaruppehållet hölls en debatt här i kammaren i vilken jag och Torsten Elofsson debatterade ordningsvakter. Jag tyckte att utbildningstiden var för kort och frågade Elofsson om det. Han svarade att detta är någonting som polisen bestämmer bäst själv. Ett politiskt beslut från riksdag eller regering skulle enligt Elofsson vara att underkänna polisen. Veckan efter att vi debatterade detta fattade regeringen det beslut som jag efterfrågade. Kontentan, fru talman, var då att regeringen underkände polisen, enligt Torsten Elofsson.

I går var det riksmötets öppnande. Partiledaren för Torsten Elofssons parti Kristdemokraterna, Ebba Busch, sa att hon vill dra in biståndet till Turkiet om man inte utlämnar Kurdiska räven till Sverige. Nu på morgonen tog hon tillbaka det.

Min fråga, fru talman, är: Hur lång är halveringstiden för ett kristdemokratiskt besked?

Fru talman! Jag tackar Rasmus Ling för frågorna.

När det gäller den första frågan refererade jag till den förordning som styr utbildningen för ordningsvakter. Där står det, som jag minns, att den ska vara minst 30 timmar. Det finns alltså enligt förordningen inget hinder för att bygga på utbildningen med ytterligare timmar. Såvitt jag vet gäller denna förordning fortfarande.

Vad min partiledare Ebba Busch har sagt eller inte sagt vet jag faktiskt inte alls. Jag tycker att Rasmus Ling ska ställa den frågan till Ebba Busch personligen.

Fru talman! Jag har all förståelse för att det inte är lätt att veta vilken linje Ebba Busch har för dagen, så jag ska inte lasta Torsten Elofsson för detta. Det var mer ett konstaterande - detta är säkert lika svårt för oss alla att hålla rätt på.

Apropå det första exemplet om ordningslagen fattades det ju de facto ett regeringsbeslut, och det var precis detta som Torsten Elofsson sa var att underkänna polisen. Antingen tycker han att regeringen gjorde just det, eller så ändrade han linje mindre än en vecka efter att vi hade denna debatt.

Min fråga var av mer generell karaktär, och man kan säkert gå in på fler exempel. Varför gäller inte kristdemokratiska besked längre än en dag eller max en vecka?

Fru talman! Jag kan bara hålla med - vi håller oss inte riktigt till ämnet i dag, av någon anledning.

Jag vidhåller att det finns en förordning som reglerar utbildningen för ordningsvakter och att det är den som fortsatt gäller. Jag vet inte riktigt vad Rasmus Ling refererar till genom sitt påstående. Jag nöjer mig med att konstatera detta.

Fru talman! I dag debatterar vi hemliga tvångsmedel, som är nödvändiga för att komma åt den systemhotande kriminalitet som lämnar brottsoffer med trauman för resten av livet, slår familjer i spillror och sätter skräck i boende i hela stadsdelar i vissa lägen.

Kriminella gäng sätter klorna i barn och får barn att begå allvarliga brott, vilket leder till att barn till och med avrättas. Det är en smärtsam verklighet och en verklighet som vi politiker är skyldiga att agera utifrån.

Det är uppenbart att fler verktyg behövs i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Rättsväsendet måste få bättre förutsättningar att kunna förebygga och förhindra den allvarliga våldsutvecklingen liksom för att klara av att lagföra de skyldiga för brotten.

Utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel är en viktig del i det förebyggande arbetet. Detta är viktigt för att rättsväsendet ska kunna agera innan de allvarliga brotten sker och viktigt för att man ska kunna få den stödbevisning som krävs för att få fällande domar. Stödbevisning är mycket svår att få när det råder tystnadskultur i de kriminella gängen.

Kriminella har i allra högsta grad flyttat in i den digitala världen. De kommunicerar, planerar och agerar mycket mer digitalt i dag. Det gäller i allra högsta grad sexualförbrytare som letar efter barn att utnyttja och tvinga till att skicka nakenbilder eller begå sexuella handlingar mot sin vilja.

Barnen som utsätts för sexuella övergrepp hörs det sällan om i debatten om hemliga tvångsmedel. En 17-årig flicka säger så här till Ecpat: Jag minns min första oönskade nude när jag var tio. Jag blev rädd och illamående och raderade appen men var snart tillbaka igen. Sedan dess har det väl hänt någon gång i månaden, men läskigt nog mycket mer när jag var 11-15 år än nu när jag är 17.

Vi i denna kammare har ett ansvar att lyssna på barnen. Några som lyssnar till barnen - och de mest utsatta barnen - varje dag är barnrättsorganisationen Ecpat. Ecpat ställde frågor till 1 435 barn om deras utsatthet för sexuella övergrepp på nätet. 88 procent av flickorna uppgav att de hade fått nakenbilder skickade till sig, och 46 procent av flickorna mellan 10 och 13 år hade erbjudits pengar för att skicka bilder.

Jag har mött utsatta barn alltför många gånger. Detta är barn som utsätts för till exempel sexuella övergrepp. Det är barn som ingen ser - unga vuxna som varje dag tvingas leva med minnen av övergrepp och som vet att deras förövare går fria.

Fru talman! Barnpornografibrott är ett brott som nu för tiden främst begås via internet. Samma sak gäller för sexuellt utnyttjande av barn och sexuella övergrepp mot barn, till exempel när gärningsmannen tvingar barnet till sexuella handlingar via en webbkamera.

Vi har i dag ett betänkande framför oss som täpper igen viktiga luckor i lagstiftningen som såväl åklagare och poliser som Ecpat varnat för. Detta är reformer som de har efterfrågat. Jag är oerhört tacksam för det arbete som rättsväsendet lägger ned. Det viktiga vi kan göra från lagstiftarens sida är att ge rätt förutsättningar.

Det är alldeles för många förövare som inte identifieras. Det finns alldeles för många fall där bevisningen mot en misstänkt gärningsperson inte räcker för en fällande dom och där användningen av hemliga tvångsmedel hade kunnat säkra bevis.

Sexualbrott mot barn utgör såväl allvarlig kriminalitet som omfattande kränkningar av barnets privatliv och rätt till personlig integritet. I dag är det inte ovanligt att de sexuella övergreppen dokumenteras och sprids till andra. Det leder till att kränkningarna upprepas gång på gång.

Därför är förslaget om utvidgade brottskataloger oerhört viktigt. Det innebär att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig dataavläsning som inte gäller rumsavlyssningsuppgifter ska få användas vid en förundersökning som handlar om bland annat grovt sexuellt övergrepp, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, sexuellt ofredande mot barn, grovt sexuellt ofredande mot barn och kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte. Detta gäller om det kan antas att brottet inte leder till endast böter.

Ecpat framhåller i sitt remissvar att den bevisning som kan fås genom hemliga tvångsmedel ofta har avgörande betydelse vid förundersökningar om sexualbrott mot barn som begås på nätet. Det är även vanligt att det i samband med en utredning av ett sexualbrott mot barn uppdagas flera andra sexualbrott mot barn.

Fru talman! Det är därför angeläget att brottsbekämpande myndigheter har tillgång till dessa hemliga tvångsmedel vid denna typ av allvarlig brottslighet mot barn för att kunna upptäcka övergreppen och kunna avbryta pågående brottslighet.

Den personliga integriteten måste värnas. Om det är vi överens. Alla bestämmelser om hemliga tvångsmedel måste leva upp till de högt ställda rättssäkerhetskrav som finns. Det gäller både reglerna i sig och tillämpningen av dem. Varje inskränkning från det allmänna av den enskildes rätt till respekt för privatlivet och skydd för den personliga integriteten måste naturligtvis ha goda skäl och grunder.

Fru talman! När vi pratar om integritet måste vi samtidigt våga väga olika individers integritet mot varandra. Att utöka brottskatalogen så att den inkluderar sexuella övergrepp mot barn är oerhört viktigt.

Det handlar om det lilla barnets integritet, flickan och pojken som ständigt utsätts för övergrepp. Deras rätt till integritet måste väga tungt. Deras utsatthet, ofrihet och maktlöshet måste vi ha för våra ögon.

I dag är det alldeles för många förövare som inte identifieras eller där bevisningen mot en misstänkt gärningsperson inte räcker för en fällande dom. Där hade användningen av hemliga tvångsmedel kunnat säkra avgörande bevis. I dag ändrar vi på den ordningen. I dag tar vi ställning för de utsatta barnen. Det ska vi vara stolta över.

Fru talman! Liberalerna ställer sig bakom betänkandet i sin helhet.

Fru talman! Varje dag går väldigt många människor med utländskt påbrå till jobbet här i Sverige. Många gör rätt för sig. De ställer sin väckarklocka. De tar sina barn till förskolan, sätter sig i bilen och åker till sitt arbete. Det är inte sällan ett rätt slitigt arbete. De kan arbeta som undersköterska, som taxichaufför eller i andra typer av yrken som kräver mental men också fysisk ansträngning under många av dygnets timmar. Vi har också många med utländskt påbrå i vårt land som numera är start-up-miljonärer. De driver olika techbolag som finns på den internationella scenen.

Vi har många personer som har kommit till vårt land. De är antingen födda utomlands eller födda här och är andra eller tredje generationens invandrare, och de gör väldigt mycket bra för vårt land. Ibland tappar vi bort det perspektivet. I integrationens och migrationens kölvatten har vi väldigt stora problem här i Sverige. Men det perspektivet måste alltid kompletteras. Det kommer Moderaterna alltid att vara noggranna med. Det måste alltid kompletteras av att visa, förstå och veta hur viktiga insatser väldigt många människor med just utländskt påbrå gör för vårt land.

Just därför blir den politik som regeringen tillsammans med samarbetspartierna bedriver väldigt viktig. Det är inte sällan så att de som är brottsoffer för den dåliga integrationen är de hårt arbetande invandrarna i utanförskapsområden. Senast har vi ett exempel från Rosengård där de brände bilar och betedde sig som sjutton, får vi väl säga från den här talarstolen. Några av de bilar som brändes upp tillhörde en företagare som har kämpat för att få företaget att gå runt och som numera har tre uppbrända bilar och personal som är sjukskriven.

Det är också affärer som tänds på, plundras och förstörs. De får höjda försäkringskostnader därför att risken för att deras verksamhet ska utsättas för brott är så hög. Deras marknadsföring går också i stöpet om det sker en skjutning utanför eller om det helt plötsligt ligger ett lik utanför dörren. Så är det inte riktigt vid den Icaaffär där jag handlar. Där är det inte skottlossningar, men det är köttstölder.

Tillsammans med detta har vi en utveckling där den gängkriminella brottsligheten nu går på anhöriga. Det är naturligtvis en utveckling som oroar eftersom det sätter skräck i väldigt stora delar av vårt samhälle. Men vi har också sedan länge haft en utveckling där de gängkriminella skjuter fel person. Inte sällan är detta också personer med utländskt påbrå och utländsk bakgrund. Jag vill särskilt nämna Ahmed som 2017 sköts på en busshållplats i Malmö. Det var fel person. Han hade ingenting med gängkriminalitet att göra. Han kom hit några år tidigare från Irak och skulle ha blivit läkare. Så kan vi inte ha det.

Det är därför Moderaterna, regeringen och samarbetspartierna gång på gång kommer att fortsätta att lägga fram förslag för att öka effektiviteten i brottsbekämpningen. I dag handlar det om att utvidga möjligheten att använda hemliga tvångsmedel och preventiv avlyssning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)