Interpellationssvar - Ny uppsättning byggverktyg för kommunsverige - 2023-06-27

Fru talman! Arwin Sohrabi har frågat mig om jag avser att införa ett nytt statligt investeringsstöd, om jag avser att undanta allmännyttan från lagen om offentlig upphandling samt om jag avser att införa en modern variant av förköpsrätten enligt vad som har angetts i interpellationen.

För att börja med investeringsstödet delar jag inte Arwin Sohrabis uppfattning att bara för att ett bostadsprojekt har finansierats med statliga medel så har bostäderna tillkommit enbart tack vare detta stöd. Enligt en rapport som konsultföretaget Tyréns har gjort på uppdrag av Hyresgästföreningen har uppemot 40 procent av stödet gått till bostäder som skulle ha byggts ändå. Med det resultatet som utgångspunkt kan man knappast kalla stödet för effektivt. Regeringen och jag har inte för avsikt att införa ett sådant investeringsstöd som Arwin Sohrabi efterlyser.

När det gäller lagen om offentlig upphandling och dess konsekvenser för allmännyttiga bostadsföretag konstateras det i betänkandet Bygg och bo till lägre kostnad (SOU 2020:75) att frågan är komplex. Frågan behandlas även i betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14), som också innehåller ett förslag till förändring av lagen om offentlig upphandling. Betänkandet bereds inom Regeringskansliet, och jag vill inte föregripa resultatet av denna beredning.

Den tredje frågan handlar om införandet av en ny förköpslag. Regeringen beslutade den 17 maj 2023 om tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om en ny förköpslag. Regeringen har lagt om fokus för utredningen och har nu uppdragit åt utredaren att se över de särskilda situationer där det kan vara motiverat att kommunen eller staten går in och tar över ett fastighetsköp. Det handlar om att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet och att skydda totalförsvaret. Regeringen avser därmed inte att införa en sådan variant av förköpsrätt som Arwin Sohrabi föreslår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Medan vi står här och debatterar står vi inför den kanske värsta bostadskrisen på flera årtionden. När jag talar med folk om att den sverigedemokratiska högerregeringen har en bostadsminister som aktivt väljer att inte agera utan hellre saboterar möts jag väldigt ofta av förvåning. Folk förvånas över att vi faktiskt har en bostadsminister med tanke på avsaknaden av handling och bostadspolitik.

I dag kan jag personligen i alla fall bekräfta statsrådets existens, men huruvida statsrådet har en bostadspolitik är upp till honom att redogöra för under interpellationsdebattens gång.

Vi kan börja med det investeringsstöd som regeringen tog bort. Man kan förstås tycka vad man vill om stödet, men om vi för ett ögonblick pausar tyckandet och kollar på fakta går det inte komma ifrån att stödet bidrog till ett ökat bostadsbyggande. Statsrådet vet detta. Han vet det därför att samma rapport som han hänvisade till i sitt svar säger att stödet totalt bidrog till 30 000 fler bostäder med lägre hyra som annars inte hade blivit av.

Rapporten visar också att alla bostäder som byggdes med stödet, inte bara de 30 000, hade lägre hyra än övrig nyproduktion. Bara i min hemkommun Malmö hade det fram till september 2021 byggts cirka 2 200 lägenheter där investeringsstöd beviljats.

Om stödet hade tagits bort när vi fortfarande hade socialdemokratiska rekordsiffror för bostadsbyggandet hade det förmodligen också påverkat byggtakten, men att regeringen tog bort det under brinnande kris och i vad som kan vara den värsta bostadskrisen på flera årtionden måste man säga var synnerligen obegåvat.

Om det fortsätter så här kommer dessvärre regeringens och statsrådets eftermäle enbart att vara tomrum, för att där bostäder borde ha stått finner vi i dag inget annat än just tomrum. Detta tomrum är dock väl representativt för regeringens handlingsförlamning, orkeslöshet och totala resignation inför krisen.

Därefter har vi förköpsrätten, fru talman. Den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning om en modern variant av förköpsrätten för kommunerna, som bland annat skulle främja långsiktig samhällsomvandling och motverka segregation. Detta kunde statsrådet och hans kollegor förstås inte tillåta, och därför skrotade man helt den inriktningen. Jag kan bara beklaga att statsrådet inte ens ville se resultatet av den tillsatta utredningen.

Fru talman och åhörare! Avslutningsvis vill jag kort beröra det förslag om att undanta allmännyttan från LOU som nu verkar vara under beredning. Jag vill bara tillägga att åhörarna bör veta att utredningar har visat att dagens LOU-regler missgynnar de allmännyttiga bostadsbolagen och faktiskt leder till högre kostnader.

Man kan fråga sig varför inte allmännyttan ska få verka på affärsmässiga villkor. Jag vill påminna statsrådet om att det redan när alliansregeringen införde den så kallade allbolagen 2011 hette att det handlade om att allmännyttan skulle få verka på just affärsmässiga villkor.

Bostaden är inte som vilken vara som helst, utan det är en central del av vår välfärd. Vi har nu fått höra om vad statsrådet och regeringen inte vill, men negering bygger inga bostäder. Hur länge till ska kommunerna stå utan stöd och verktyg för att tackla krisen?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tackar interpellanten Arwin Sohrabi för möjligheten att få delta här i frågor som statsrådet och jag har haft nöjet att diskutera under riksdagsåret ett antal gånger.

Fru talman! Det är klart att vi med en SD-kontrollerad högermajoritet i Sveriges riksdag får en högerpolitik i Sverige - en enligt min uppfattning dålig högerpolitik. Vi får marknadisering, privatisering och underfinansiering av välfärd och arbetsmarknadspolitik. Vi får skattesänkningar och elstöd riktade till miljonärer och kanske till och med miljardärer.

Vi får beskärning och begränsning av demokratiskt valda politikers handlingsutrymme och handlingsmöjligheter. Till exempel snävar man av en eventuellt kommande modern förköpsrätt på bostadsområdet. Kommunpolitiker ska inte få använda samhällsplanering och markanvändning som ett verktyg för att bekämpa bostadssegregation, säkra industriell utveckling och säkra en rättvis klimatomställning.

Fru talman! Inget av detta är vad Sverige behöver. Men jag undrar om inte den förtida avvecklingen av investeringsstödet till byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå är ett slags försök att sätta svenskt rekord i illa tajmad politik.

Vi ser nu att det 2023 kommer att färdigställas cirka 60 000 bostäder i Sverige. År 2024 kommer det enligt Boverkets prognos att färdigställas 40 000 bostäder. År 2025 kommer enligt samma prognos 30 000 bostäder att färdigställas, det vill säga hälften av det som behövs per år. Var kommer vi att hamna 2026, Andreas Carlson?

Fru talman! I sitt svar på ledamoten Sohrabis interpellation menar statsrådet att det investeringsstöd som fanns inte var effektivt, och han hänvisar till Tyrénrapporten som gjorts på uppdrag av Hyresgästföreningen. I denna rapport konstateras det att ungefär 60 procent av de lägenheter som har byggts med stöd inte hade byggts utan stöd.

År 2017-2021 satsade vi 9,7 miljarder kronor. Vi fick enligt rapporten 30 000 lägenheter. I dessa lägenheter bor 62 000 personer, statistiskt uppskattat. Till en kostnad av 156 000 kronor per person fick dessa människor en nybyggd, bra och välplanerad bostad att bo i.

Statsrådet menar att detta inte är effektivt, eller har varit det. Då undrar jag: Jämfört med vad? Är det kanske jämfört med den miljon som vi har satsat på att utomeuropeiska arbetskraftsinvandrare ska få en anställning i rutbranschen i Sverige, eller vad jämför man med?

Min fråga till statsrådet inför sommaruppehållet är: Kan riksdagen hoppas på lite mer noggranna bedömningar av åtgärders effektivitet på det bostadspolitiska området framöver?

Fru talman! Jag vill inleda med Arwin Sohrabis följdfrågor. En interpellationsdebatt går till på ett sådant sätt att ett statsråd får konkreta frågor, och jag har gett svar på dessa frågor i interpellationssvaret. Det är kanske inte alltid precis som ledamoten önskar. Men att ta svaren på dessa tre frågor till intäkt för att vi inte gör andra saker på bostadsområdet håller inte riktigt. Vi gör väldigt mycket just nu, och vi har en väldigt tuff situation på bostadsmarknaden.

När det gäller frågan om investeringsstödet, som båda ledamöterna tar upp, kan bostadsbristen inte lösas med kostsamma subventioner med låg träffsäkerhet. Enligt den utvärdering som jag hänvisade till, och som ledamöterna också tog upp i sina inlägg, skulle 40 procent av bostäderna - fyra av tio bostäder - ha byggts även utan stödet.

Vad handlar detta om i kronor? Jo, det handlar om att ungefär 10 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar gått till byggen som ändå hade skett. Det kan inte på något sätt anses vara ett effektivt och ansvarsfullt hanterande av skattebetalarnas pengar i ett läge där ekonomin är väldigt tuff, inte minst för de allra mest utsatta hushållen. Och det är där som regeringen har lagt sitt största fokus i sin vårändringsbudget, där förstärkningen och förlängningen av det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer är den enskilt största satsningen, eller posten, i budgeten.

Det var riksdagen som beslutade att 2021 avveckla investeringsstödet. Om regeringen inte hade fullföljt detta beslut hade vi haft ansökningar som uppgått till 16 miljarder kronor för kommande år att hantera. Tillsammans med de 4 miljarder kronor som har tillskjutits av regeringen för att på ett ansvarsfullt sätt avveckla investeringsstödet hade summan uppgått till 20 miljarder svenska kronor. Ett exempel för att man ska förstå hur stor denna summa är är att hela reformutrymmet för den innevarande budgeten i år 40 miljarder kronor.

Inte ens Socialdemokraterna själva tyckte att det var en befogad ekonomisk prioritering i detta ekonomiska läge, då de inte lade ett öre mer än regeringen i sin skuggbudget för att behålla investeringsstödet.

Regeringen arbetar alltså med träffsäkra reformer. Det finns ett eftersatt reformbehov. Byggbar mark behöver tillgängliggöras, ledtider behöver kortas, regelverk behöver förbättras och förändras.

För två veckor sedan bjöd jag in ett stort antal aktörer i bostads- och byggsektorn för att prata om just den tuffa situation som är just nu. Det kom flera förslag på bordet. Det fanns i huvudsak en samsyn kring de strukturella hinder som behöver åtgärdas. Vi hade varit i ett bättre läge om den förra regeringen under åtta år, då det i huvudsak var högkonjunktur och billigt att bygga, hade använt denna tid för att förbereda bostadsbyggandet i Sverige för en tuffare situation som vi nu är inne i. Denna chans tog man inte, och det får vi nu bära ansvaret för när vi arbetar i högt tempo för att ta fram de reformer som krävs för att få en bättre fungerande bostadsmarknad, så att fler ska kunna förverkliga sina boendedrömmar.

Regeringen kommer förstås att återkomma till detta, och jag ser fram emot det. Vi kommer att återkomma med reformer redan till hösten och under mandatperioden. Det får vi säkert anledning att återkomma till även i interpellationsdebatter.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det kan vara så att statsrådet ännu inte har förstått allvaret i denna situation, och det kan vara så att statsrådet tror att våra varningar om kollapsen är baserade på våra tyckanden. Jag vill därför uppmana statsrådet att lyssna på myndigheterna, förutsatt att regeringen nu har något förtroende kvar för dem.

Boverket menar att mer än 60 000 bostäder behöver byggas varje år bara för att klara bostadsförsörjningen. Detta vet självklart statsrådet. I deras juniprognos sägs det dock att antalet påbörjade bostäder minskar från över 70 000 under toppåret 2021 till cirka 27 000 detta år och till 22 000 nästa år. De är inte ensamma om att ha en så dyster prognos.

Enligt exempelvis SCB störtdyker bostadsbyggandet med 50 procent i hela landet - en halvering. Och i vissa regioner, exempelvis min egen, är fallet ännu brantare. Trots detta - åtta månader efter att statsrådet tillträdde - har ingenting ännu presenterats för att få igång byggandet.

Det är klart att statsrådet i denna interpellation kan ducka och prata om vad ni vill göra. Men faktum kvarstår att ingenting har gjorts.

Det stöd som statsrådet så lättvindigt avfärdar hade i dag kunnat möjliggöra billigare boenden för vanligt folk. När mattan rycktes undan för investeringsstödet visade det sig nämligen att man med kirurgisk precision satte krokben för bostadsbyggandet i stället för att behålla det. Stödet hade kunnat funka som en dämpare under denna nedgång.

Även vi socialdemokrater hade som förslag att i alla fall beta av kön för 2023 i stället för att helt och hållet rycka undan mattan för detta stöd.

Som tidigare har framförts kan man tycka vad man vill om stödets träffsäkerhet. Men 30 000 bostäder hade inte byggts om det inte vore för detta stöd. Och dessa bostäder hade varit mer än behjälpliga i dessa kristider.

Jag vill bara lite kortfattat med ett exempel berätta för statsrådet vilka konsekvenser hans handlande faktiskt får i verkligheten. Häromdagen kunde man i Malmö läsa i tidningarna att en byggherre sa att de kommer att bli tvungna att höja hyran kraftigt i en fastighet som de snart ska bygga och som innehåller nästan bara små ettor. De kommer att behöva höja hyran med nästan 20 procent eftersom specifikt investeringsstödet avskaffades och eftersom de hade planerat utifrån investeringsstödet när de planerade denna byggnad.

Vad säger statsrådet till alla dessa människor - många kanske är ungdomar som skulle få detta som sitt första boende - som nu kommer att få chockhöjda hyror för att detta stöd rycks undan och man inte ens låter kön betas av? Tänker han över huvud taget på hur hans agerande påverkar vanligt folk?

Fru talman! Som anledning till att man stoppade utredningen om förköp sa statsrådet i en intervju att den har väckt oro bland vissa hushåll och fastighetsägare. Jag tyckte att detta uttalande var något komiskt. Vad som har väckt mycket oro bland många hushåll är nämligen det faktum att folk inte vet var de ska bo framöver. Men detta har statsrådet inte agerat på över huvud taget.

Trots att statsrådet kanske tror det är det ingen som förväntar sig att han på åtta månader ska göra vad den förra regeringen gjorde på åtta år, men jag tror nog att alla förväntar sig att han i alla fall ska göra någonting. I vilket annat jobb kan man gå åtta månader utan att göra någonting?

Det är förstås inte heller någon som anklagar statsrådet för att ha initierat en ekonomisk kris; det han anklagas för är att med största sannolikhet ha förvärrat krisen genom att nedmontera viktiga stöd. Vidare handlar det inte bara om byggnation utan även om arbetstillfällen som går förlorade när bostadsbranschen påverkas.

Fru talman! Statsrådet Andreas Carlson talar om 10, kanske 20, miljarder kronor som hade kunnat satsas på investeringsstöd framåt om det gamla regelverket hade gällt. Han skrämmer oss alltså med dessa stora tal.

Därför tycker jag att det är på sin plats, fru talman, att påpeka att 13 miljarder var vad den sittande regeringen satsade på att sänka skatten för oss riksdagsledamöter och andra höginkomsttagare. Elisabeth Svantesson har också skickat ut promemorior om att förbereda skattesänkningar på i storleksordningen 24 miljarder, inte minst för höginkomsttagare, under nästkommande år. Tydligen finns det alltså pengar till skattesänkningar för Andreas Carlson och mig men inte till att bygga bostäder, bekämpa trångboddheten och säkra ett samhälle som håller ihop och en byggbransch som lever.

Jag har tidigare under försommaren konstaterat att statsrådet inte har några egna prognoser gällande bostadsbyggandet under mandatperioden. Jag har också konstaterat att det inte finns några tydliga bostadspolitiska mål - inte ens sådana som bostadsministerns partikamrat Larry Söder med emfas krävde i denna kammare under den förra mandatperioden. Jag menar vidare att bostadsministern saknar en trovärdig plan för hur vi ska få igång bostadsbyggandet.

Trots allt detta, fru talman, vill jag önska Andreas Carlson en mycket fin sommar och tacka för denna debatt. Samtidigt vill jag påpeka att sommaren är ett bra tillfälle att reflektera och kanske tänka om. Det kommer att behöva ges stöd till nybyggnation av bostäder som vanligt folk har råd att bo i. Sverige behöver en annan bostadspolitik.

Fru talman! Jag har förstått allvaret. Det är en väldigt tuff situation på bostadsmarknaden.

De prognoser som både SCB och Boverket har presenterat liksom de rapporter från olika aktörer i branschen som jag ofta möter - det kan vara civilsamhället, parterna i treparten, byggföretag eller aktörer från andra delar av bostadsmarknaden - understryker allvaret. Det var också därför jag bjöd in till ett stort och angeläget möte för två veckor sedan. Där kom det upp flera förslag på bordet som vi nu analyserar.

Arwin Sohrabi säger att vi avskaffade investeringsstödet lättvindigt. Det gjorde vi inte alls. Det var ett riksdagsbeslut. Riksdagens beslut är inte lättvindiga beslut. Regeringen har förstås att följa det riksdagen beslutar, och vi avvecklade investeringsstödet på ett ansvarsfullt sätt.

Frågan går dock tillbaka till Arwin Sohrabi: Var ska de 10 miljarder kronorna hämtas någonstans? Ska de tas från skolan, vården och omsorgen? Man kan göra som Kallifatides, det vill säga debattera skatter, men då kan man lika väl ställa sig frågan varför riksdagsledamöter ska få höjt barnbidrag. Det är nämligen precis det Socialdemokraterna föreslår, till skillnad från vad regeringen har gjort. Vi har förstärkt det tillfälliga tillläggsbidraget till barnfamiljer, vilket träffar 110 000 barnfamiljer som verkligen behöver ett extra stöd. Det kan innebära skillnaden för dem under den tuffa sommar som många familjer nu möter.

Det är en av de saker som regeringen har gjort. Jag tänkte räkna upp några till, för jag tror inte att Arwin Sohrabi har följt med i allt regeringen har gjort under dessa åtta månader för att få en bättre fungerande bostadsmarknad.

Boverket har fått i uppdrag att ta fram förslag till betydande lättnader i byggkraven för studentbostäder.

Vi har tillsatt en utredning om att sänka tröskeln till eget ägande för att utveckla systemet med ägarlägenheter och en ny modell för hyrköp av bostäder som fungerar bra i många andra länder, inte minst Norge.

Vi har tillsatt en kommitté för högre produktivitetstillväxt. Ett av problemen på bostadsmarknaden är att tillväxten är väldigt låg när det kommer till byggande.

Vi har tillsatt en kommitté som har fått i uppdrag att analysera hur låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder fungerar och ta fram ändamålsenliga förändringar vad gäller både bolånetakets utformning och amorteringskravet.

Finansinspektionen har kartlagt undantagen från amorteringskraven under vintern 2022-2023 och den ventil för amortering som är viktig för många av de hushåll där livssituationen ändras. Man kanske förlorar jobbet eller på grund av sjukdom inte kan amortera i samma takt.

Länsstyrelserna har fått i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som genomförs i samverkan med kommunerna för att främja ett ökat bostadsbyggande där det finns ett underskott på bostäder. Det sätter ett ökat tryck på både länsstyrelserna och kommunerna.

Vi har remitterat en promemoria med förslag om ett höjt schablonavdrag vid uthyrning av privatbostadsfastigheter, privatbostäder och hyreslägenheter så att det ska bli mer lönsamt att hyra ut en del av sin bostad. Vi har också tillsatt en utredning som ska förenkla privatuthyrning samt en utredning som ska ta fram förslag om att i princip återställa presumtionshyressystemet. Där har konsekvensen blivit att en del av kalkylen har påverkats kraftigt, vilket både allmännyttan och många andra har pekat på.

Vi har dessutom gjort det tilläggsdirektiv i förköpslagen som har debatterats tidigare, och vi har även många andra saker på gång.

Problemet är inte att vi har gjort för lite under dessa åtta månader utan att det fanns ett stort reformbehov efter Socialdemokraternas åtta år. Där arbetar vi nu i kapp i ett högt tempo, och jag ser fram emot att återkomma med fler reformer, fru talman.

Fru talman! Jag tackar statsrådet och även Markus Kallifatides.

Jag vill inledningsvis bara säga att vi socialdemokrater självklart är för en del av förslagen, till exempel det om höjt bostadsbidrag. Jag vill också säga att jag står fast vid det jag sa tidigare, nämligen att högerpartierna lättvindigt avskaffade det viktiga investeringsstödet.

Jag konstaterade tidigare att det är upp till statsrådet att framföra huruvida han har en bostadspolitik eller ej. I sitt senaste inlägg tog statsrådet upp några förslag som han har lagt fram. Det återstår att se om de kommer att leda till ökat byggande, men det syns i alla fall inte i prognoserna.

Såvida statsrådets avslutande inlägg inte går helt emot den passivitet vi tyvärr har vant oss vid kan vi tyvärr konstatera att regeringens bostadspolitik inte bygger några bostäder. Det rabblades upp ett antal reformer, men de bygger inga bostäder. Att ha en bostadsminister som inte bygger bostäder - en bostadsminister utan handlingskraftig bostadspolitik - är säkert möjligt, men det är meningslöst.

Oavsett detta hoppas jag att statsrådet fortsatt kommer att ta frågan på det allvar den förtjänar, vilket han påstår att han gör. Förhoppningsvis har denna interpellationsdebatt bidragit med något. Kanske blir den 27 juni en väckarklocka.

Jag vill avslutningsvis framföra en förhoppning om att statsrådet i sitt sista inlägg inte kommer med något raljant svar där han slår ifrån sig allt ansvar, hänvisar till att han bara har haft jobbet i åtta månader eller - vilket är ännu värre - lägger ansvaret på någon helt annan. Jag vill även passa på att önska en trevlig sommar till talmannen, åhörarna och Markus samt, framför allt, till statsrådet. Jag önskar att han får en trevlig sommar.

Jag vill också säga att vi socialdemokrater är redo att agera. Vad Sverige behöver är nämligen en regering som agerar, och det Sverige har nu är en regering som negerar.

Fru talman! Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge. Byggtakten sjunker, och förutsättningarna för bostadsbyggande har försämrats kraftigt. Det låter lite grann i debatten som att Arwin Sohrabi inte riktigt ser utvecklingen, som till stor del beror på omvärldsfaktorer. Det handlar om den höga inflationen, stigande räntor, höjda energipriser, en minskad efterfrågan och en stor osäkerhet. Samtidigt är byggbehovet fortsatt stort i vårt land, och de strukturella problemen på bostadsmarknaden beror inte på omvärldsfaktorer utan på att bostadspolitiken bortprioriterats under en alltför lång tid.

Vi har nu lagt om en del av bostadspolitiken och ökat tempot. Det hade varit välkommet om fler reformer hade varit på plats för att korta ledtider, få mer byggbar mark och förenkla och förbättra regelverk. Det är icke desto mindre inte fel att göra det nu i högt tempo. Det var också något som många i branschen efterlyste i rundabordssamtalet för två veckor sedan. När nu konjunkturen vänder och vi ser ökningar av både produktivitetskostnaderna och finansieringsproblemen är det klart att vi hade varit i ett bättre läge om flera av de här sakerna varit på plats. Men regeringen arbetar nu i högt tempo för att få en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi analyserar också förslag som har kommit fram och som på kort sikt kan dämpa effekterna. Då är det viktigaste beskedet till de hushåll som har de allra minsta marginalerna att det har varit vår huvudprioritet att dämpa effekterna för dem. Vi kommer att återkomma, och jag ser fram emot det.

Jag vill tacka för den här interpellationen. Jag vill också önska en trevlig sommar till ledamöterna, till fru talmannen, till alla hårt arbetande medarbetare i Riksdagsförvaltningen som är representerade här i kammaren denna förmiddag och till alla åhörare som har följt debatten.

Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.