Fru talman! Jag tror att om Lotta Edholm hade träffat lika många ungdomar som jag gjort när jag kampanjat på skolor de senaste tio åren som gett uttryck för hur deras lärare brustit i objektivitet och opartiskhet hade Lotta Edholms tilltro till lärarna, i den utsträckning hon litar på dem, kanske minskat något.
Jag har själv haft lärare på gymnasiet som stått längst fram och vänt ryggen till mig när jag hållit tal på torget. Jag har haft lärare som beklagat att de behövt ge mig goda betyg eftersom de tycker att jag har fruktansvärda värderingar. Jag har själv haft lärare som återkommande brustit i sin undervisning på detta sätt. Men framför allt har jag träffat otroligt många ungdomar som också upplevt att så varit fallet men som inte vågat agera - som inte vågat anmäla läraren till huvudmannen, till rektorn, eftersom de varit oroliga för hur det skulle kunna komma att påverka deras betyg. Jag har också stött på många ungdomar som menar att de har kritiserat sina lärare, som vågat påtala när de brister i sin objektivitet och vågat påtala felaktigheter i undervisningen, och som en konsekvens av detta har fått sänkta betyg.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är klart att det blir svårt att få någon form av statistik på hur utbredd problematiken faktiskt är i och med att mörkertalet blir stort och incitamenten för den enskilda eleven är att tiga, acceptera och ta sig igenom skolgången trots dessa felaktigheter och dessa brister.
Det finns ett fåtal fall som har läckt anonymt, för det är väldigt sällan någon elev vågar gå ut och kommunicera om detta. Jag nämnde fallet i Malmö i mitt förra inlägg.
Det finns också ett fall från pandemin, då Samnytt rapporterade om undervisning där bilder hade läckt från densamma. I det fallet fick läraren faktiskt en skriftlig varning för fel eller försummelse i arbetet, som finns reglerat i kollektivavtalet. Det ledde inte till mycket mer än den skriftliga varningen; det blev ingen faktisk konsekvens som påverkade anställningen eller något annat. Läraren fortsätter sannolikt, kanske något mer försiktigt. Men det blev åtminstone en skriftlig varning.
Det här lyftes sedan av facket upp till Arbetsdomstolen, som nyss fastslog att varningen var korrekt eftersom läraren inte hade uppfyllt kravet på saklighet. Det är bra när det kan processas på det här sättet, men det är alldeles för sällsynt.
Min första fråga i detta inlägg blir därför hur vi ska förmå elever att våga slå larm om dessa brister i undervisningen givet den incitamentsstruktur som finns på plats, som snarare får elever att tiga i dessa fall.
Fru talman! Jag skulle också vilja beröra en annan del.
Lotta Edholm berörde i sitt första svar det rimliga i att skolan har ett demokratiuppdrag. Det jag är rädd för är att en del lärare missuppfattar vad det gäller. Det tror jag att man gör som en konsekvens av att vi har en opposition som menar på att den här regeringen utgör ett hot mot demokratin.
Det är klart att om man som lärare ska leva upp till demokratiuppdraget och utbilda utifrån demokratiska synpunkter och demokratiskt innehåll och så men samtidigt köper den socialdemokratiska propagandan att den här regeringen har tagit makten och att en regim styr vårt land, då kan man ju som lärare tro att detta att följa demokratiuppdraget är att kritisera den regering som en del menar hotar vår demokrati. Och det är klart att om man är lärare i en socialdemokratiskt styrd kommun där ordföranden för den nämnd som ansvarar för skolfrågorna är socialdemokrat, då kanske man absolut inte vågar agera mot lärare som brister i detta. Då kanske man faller in i den socialdemokratiska propagandan och anser detta vara korrekt.
Min sista fråga är i vilken utsträckning ministern tror att detta påverkar lärarna och rektorerna.
