Interpellationssvar - Arbetssituationen för polisen i region nord - 2023-05-29

Herr ålderspresident! Isak From har frågat mig om jag och regeringen överväger fler åtgärder än att skicka polis från andra delar av landet till storstadsområdenas utsatta områden. Isak From har även frågat mig om jag avser att göra någonting konkret för att förbättra arbetssituationen för polisen i region Nord samt på vilket sätt regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2023 tar höjd för att organisationen kan utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden.

Låt mig börja med att säga det som är självklart och viktigt, inte minst för oss som har våra rötter i norra Sverige: Hela Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det förutsätter ett starkt rättsväsen och en tillgänglig polis. För regeringen är det därför viktigt att Polismyndigheten upprätthåller en ändamålsenlig polisiär närvaro som utgår från den lokala problembilden i hela landet, såväl storstad som glesbygd.

Det är polisen som utifrån en nationell lägesbild och helhetsbedömning avgör vilka resursförflyttningar som behövs och hanterar förstärkningarnas eventuella konsekvenser. För att säkerställa en hög polisiär närvaro i hela landet är det viktigt att samtliga polisregioner har en korrekt dimensionering och en förmåga att försörja sin egen verksamhet. Det är en tillgång för polisen att ha möjlighet att agera flexibelt och mobilisera resurser, exempelvis vid särskilda händelser. Samtidigt är det förstås inte långsiktigt hållbart att poliser från övriga delar av landet flyttas för att under en längre tid arbeta i exempelvis Stockholm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som framgår av regeringsförklaringen ska Polismyndigheten få fler anställda med högre löner under mandatperioden. Målet är att polistätheten minst ska motsvara genomsnittet i EU. Polismyndigheten har tillförts särskilda medel som ska användas för höjda löner och annan ersättning i syfte att stärka polisyrkets attraktivitet. Med fler anställda och bättre villkor kommer arbetssituationen för polisen i region Nord att förbättras.

Regeringens styrning av Polismyndigheten har ett ökat fokus på tydliga mål och förbättrade resultat. Av regleringsbrevet för 2023 framgår att Polismyndigheten särskilt ska redovisa hur myndigheten har frigjort resurser till förmån för den polisiära kärnverksamheten. Myndigheten ska också redovisa vilka åtgärder man har vidtagit för att minska administrationen för poliser i yttre tjänst. Genom att fokusera på kärnverksamheten ges Polismyndigheten och dess anställda en bättre arbetssituation och därmed goda förutsättningar att ta sig an samhällets utmaningar.

Regeringen har också gett Polismyndigheten ett särskilt uppdrag att öka polisens operativa förmåga med särskilt fokus på effektivisering av den nationella operativa avdelningen, Noa, och polisens forensiska centrum, NFC. Det är också viktigt för polisen regionalt och lokalt att den nationella nivån levererar ett ändamålsenligt och effektivt stöd till det operativa arbetet ute i landet. Det är i det ljuset man bör se det särskilda regeringsuppdraget till Polismyndigheten att öka den operativa förmågan.

Med större resurser och bättre verktyg följer också berättigade förväntningar från medborgarna om att utbyggnaden av polisen leder till en ökad polisnärvaro och förbättrade resultat. Det pågående tillväxtarbetet bör således leda till en påtaglig förstärkning av antalet poliser i både region Nord och resten av landet och därmed till en förbättrad arbetssituation för medarbetarna.

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet Gunnar Strömmer, för svaret! Det tycks ha blivit en ny praxis från regeringen att skjuta på interpellationssvaren. Den här interpellationen skulle ha varit besvarad redan den 4 maj. Låt mig ändå säga att jag är glad att vi kunde ha interpellationsdebatten före midsommar.

Jag ställde interpellationen mot bakgrund av att jag har upplevt en allt större frustration från enskilda poliser men också från polisfack och ledning för poliserna i regionerna. Många av poliserna från de fyra nordligaste länen har skickats till Stockholm för att utreda dödsskjutningar.

Att få bukt med dödsskjutningarna och sprängningarna här i Stockholm är naturligtvis väldigt viktigt och högt prioriterat, men en sådan här långsiktig omflyttning riskerar att leda till att polisen ute i landet inte hinner med utredningar av våldsbrott. Just dessa utredningar är något som polisen under de senaste månaderna med stor frustration har kunnat redovisa läggs på hög.

Jag kunde ha interpellerat Gunnar Strömmer någon månad tidigare. Men jag tänkte att jag skulle avvakta, för så här kan det ju inte fortsätta. Regeringen har haft väldigt hög svansföring när det gäller att åtgärda dödsskjutningar och sprängningar. Jag tänkte att omflyttningarna kanske är tillfälliga, och så har nog Polismyndigheten också tänkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är jag inte ensam om att ifrågasätta detta. Det gör Polismyndigheten, polisfacket, enskilda poliser och också Riksrevisionen, som har lämnat en rapport som nu ligger på Gunnar Strömmers bord för beredning. Man säger att de långsiktiga omflyttningarna är kostsamma och att det är tveksamt om de faktiskt leder till det man har aviserat att man vill uppnå.

Utgångspunkten för min interpellation är situationen i polisregion Nord och den ökade belastning som kommer med den gröna industriella omställningen. När det sker sådana ofantligt stora investeringar söker sig också kriminella element till den omgivningen.

Det pågår ju ett myndighetsövergripande arbete som tillsattes av den socialdemokratiskt ledda regeringen, och jag uppfattar att det har varit väldigt framgångsrikt. Det vore väldigt tråkigt om den uppkomna situationen innebär att polisen inte kan svara upp mot det som efterfrågas av Arbetsmiljöverket, Skattemyndigheten och Migrationsverket. Dessa myndigheters arbete kräver ju också en polisnärvaro, och här tycker jag att regeringen faktiskt blir svaret skyldig. Jag tycker inte heller att det svar som Gunnar Strömmer ger mig visar att regeringen faktiskt är medveten om frågans allvar.

Herr ålderspresident! Låt mig först och främst tacka Isak From för en utomordentligt angelägen och viktig fråga. Vi som har följt debatten om polisens situation i norra Sverige kan möjligtvis säga att krigsrubrikerna knappast var mindre några år tillbaka i tiden. "Polisen spelar rysk roulett med säkerheten", läser jag i en rubrik från mitten av det socialdemokratiska regeringsinnehavet. Man skriver att polisregion Nord har anmälts till Arbetsmiljöverket, polisens skyddsombud uttalar sig och det ena med det andra.

Den situation som vi har fått ärva och som vi ska räta upp rymmer naturligtvis utmaningar som är vidare än bara användningen av särskilda händelser i polisens operativa arbete. Jag kan inte heller hålla med om att vi är svaret skyldiga. Grundackordet i den polistillväxt som vi ser framför oss, som vi resurssätter och som vi ska trovärdiggöra med nya tillväxtstrategier är att tillväxten ska ske ute i landet.

I en av de revisioner som har gjorts under vårterminen har man också kunnat slå fast att den hittillsvarande polistillväxten primärt har skett från midjan och uppåt i polisorganisationen. Vi ärver alltså inte en situation där det har skett en stor tillväxt i exempelvis Norrlandslänen under de gångna månaderna.

Låt mig säga två saker. Det första är att det naturligtvis inte är en långsiktig lösning att dränera polisresurser runt om i landet och mobilisera dem i exempelvis storstädernas utsatta områden. Det andra är att det är en stor vinst med den nya organisationen. Den har sina bekymmer - jag kommer gärna tillbaka till dem - men den ger en möjlighet att agera mer agilt och mobilisera resurser, till exempel på det sätt som man gjorde under Rimfrost i Malmö under den socialdemokratiska regeringen. Det var en utomordentligt framgångsrik insats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det senaste kvartalets insats i Stockholm har varit oerhört framgångsrik, inte minst på grund av att man har kunnat använda och få stöttning av resurser från andra delar av landet. Låt mig också säga att effekten av de insatserna är något som vi inte bara ser i Stockholm utan till exempel även i mitt gamla hemlän Västernorrland. Där var en utkomst av insatsen i Stockholm en historiskt stor och framgångsrik insats i Sundsvall, dit sprängningarna och narkotikahandeln har spridit sig med ljusets hastighet och har förgreningar till det som händer i Stockholm. Vi får alltså inte bli alltför endimensionella när vi diskuterar detta.

När jag talar med poliser i norra Sverige, vilket jag gör ofta, är det några saker som framkommer. En sak är insikten om att vi långsiktigt inte kan ha en situation där man dränerar resurser, utan vi måste bygga en tillräckligt stark lokal polisiär närvaro, så att man kan lösa sitt kärnuppdrag och också hjälpa till på andra håll när det krävs. Man har väl, tror jag, också i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland räknat med att få stöd tillbaka när man behöver det. Det är det ena.

Det andra gäller användningen av särskilda händelser. Det vet vi att polisen också har utvärderat. En mobilisering under en kortare period är en sak, men något som pågår under sex eller tolv månader är något annat. Där finns det utan tvekan ett utvecklingsarbete att göra inom polisen.

Jag skulle också vilja ta fasta på att de poliser som får åka iväg en tid lär sig fantastiskt mycket och kommer hem som ännu bättre poliser. Det tycker jag också att man ska ha med sig. Polisen kanske borde ha färre utbildningar där man sitter i skolbänken i 14 dagar eller liknande och mer arbeta med utbildning på detta sätt.

Men jag erkänner utan tvekan det problem som Isak From tar upp, och med gemensamma krafter är jag säker på att vi både ska kunna lösa situationen för polisregion Nord och ha kvar värdet av att kunna mobilisera resurser när det behövs.

Herr ålderspresident! Det var ju den socialdemokratiska regeringen som aviserade 10 000 fler poliser. Det är klart att även vi socialdemokrater såg att vi behöver göra stora insatser här. Jag själv och även moderater från norra Sverige kritiserade också det faktum att polisregion Nord inte kunde ställa mer än en bil till förfogande under helgen i hela södra Lappland, som är ett område som är större än hela Västra Götaland. Det är klart att det också finns en lokalpolitisk aspekt hos medborgarna. Polisen måste synas och vara närvarande. Här är vi helt överens.

Det som nu framkommer är att polisomflyttningarna kan vara helt nödvändiga. Det kan och måste vara så att man vid behov ska kunna flytta poliser till ett annat ställe eller en annan region. Men att långsiktigt göra det riskerar att dränera möjligheterna till lokal närvaro.

Just nu ser jag inte att regeringen har tagit några initiativ för att bromsa detta. Det behövs naturligtvis stora insatser i Stockholmsområdet för att fortsätta kväsa gängkriminaliteten. Det är inte tal om annat. Men vi kan inte låta det ske på bekostnad av att andra regioner blir underbemannade. Inte minst handlar det om det som jag nämnt i min interpellation.

De stora industriella klimatinvesteringar som nu sker - de är jätteviktiga för hela Sverige och för hela världens omställning, för Sverige går i täten här - lockar också till sig kriminella element som utnyttjar människor. Narkotikaförsäljningen och prostitutionen ökar, och vi ser också genom de insatser som har skett i det myndighetsgemensamma arbetet att det handlar om människor som inte har vare sig arbetstillstånd eller anställningar. Helt plötsligt hittas de och lever under fruktansvärda omständigheter. Detta riskerar att skapa helt andra kriminella element.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bara i Skellefteåregionen har andelen som åkt fast för grovt rattfylleri och extremt grovt rattfylleri - det handlar om den kategori som är arbetskraftsinvandrare för att arbeta i eller i närheten av den gröna industriella omställningen - tagit resurser i anspråk. Det måste få ta resurser i anspråk, för gör man inte de insatserna hotas legitimiteten för hela den gröna industriella omställningen, och det vill ju ingen av oss.

Därför ligger denna fråga även på justitieminister Gunnar Strömmers bord, och den ska tas på yttersta allvar. Jag ser fortfarande inte att Gunnar Strömmer har redovisat hur lång tid detta ska pågå. Hur lång tid ska en omflyttning få pågå? Vad ser man egentligen? Hur tänker justitieministern hantera Riksrevisionens kritik? Att det finns målsättningar och utfall när det gäller omflyttningarna kan man inte utläsa av polisens redovisningar. Hur tänker justitieministern hantera det?

Herr ålderspresident! Låt mig ta slutet först. När det gäller Riksrevisionens granskning av polisens användning av särskilda händelser har jag tagit hand om det så här: Jag har i dag på morgonen, i myndighetsdialogen med Polismyndigheten, suttit med rikspolischefen och tagit upp denna rapport. Och vi har diskuterat vad i Riksrevisionens granskning som det finns anledning att ta fasta på.

Detta är i grund och botten en fråga för Polismyndigheten, för det är verktyg som de disponerar över. Men mina egna slutsatser i denna del handlar bland annat om värdet av att kunna mobilisera resurser på ett flexibelt sätt för att kunna möta problem i Sverige som land. Det vill vi inte äventyra. Samtidigt framkommer det saker i Riksrevisionens rapport som exempelvis handlar om tydligheten i fråga om varför en särskild händelse har initierats, om tidsomfattningen för händelsen och - det är inte minst viktigt - hur detta följs upp och utvärderas. Där finns det en utvecklingspotential, om jag uttrycker mig på det sättet.

Min bild är, inte minst efter morgonens samtal, att Polismyndigheten befinner sig på samma plats i den delen. Där vill jag bekräfta Isak Froms omsorg om den frågeställningen. Den är viktig, och jag uppfattar också att polisen har tagit detta till sig.

Sedan gäller det den fråga som är sammankopplad med denna fråga. Det handlar om de långsiktiga förutsättningarna för polistillväxt i norra Sverige, inte minst i ljuset av alla de investeringar som Isak From nämner. Det är klart att det bara kan vara ett svar på den frågan. Det måste ske en polistillväxt ute i landet, om vi nu talar om Norrlandslänen, som är bestående och som också skapar en marginal så att man både kan ta hand om en växande problembild när det gäller brottsligheten lokalt och kan stötta andra delar av landet när det behövs.

Det är väl Brå som har kommit med motsvarande revision under första kvartalet som handlar just om hur tillväxten är i ljuset av målet när det gäller polisanställda, som Isak From tog upp. Brå säger att den tillväxten hittills primärt inte har skett ute i lokalpolisområdena, utan den har skett högre upp i organisationen. Den utvecklingen måste naturligtvis brytas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gör då regeringen för att åstadkomma detta? Till att börja med är denna regering garanten för att polisen kommer att få de ekonomiska tillskott som polisen har bedömt att man behöver för att kunna ha en uthållig tillväxt under kommande år. I detta ligger inte minst satsning på villkor som gör polisyrket än mer attraktivt. Det handlar inte minst om lönerna. Vi är också beredda att titta på andra frågor, exempelvis olika modeller för att delvis eller helt finansiera polisutbildningen för att öka konkurrenskraften i polisyrket jämfört med andra yrken.

Vi har också gett polisen ett särskilt uppdrag att redovisa vad som krävs för att tillväxten ska bli uthållig och hur den tillväxten ska ske ute i kapillärerna.

Det handlar om fler poliser ute på gator och torg och om fler bilar i Norrlands inland. Jag håller med. Det har talats om hela Västra Götaland eller dubbla Danmarks yta, eller hur man nu skulle beskriva Västerbottens inland, och den enda radiobil som åkte runt där. Det är naturligtvis en helt otillständig situation. Nu vet jag att polisen i Västerbotten har hittat ett sätt att öka närvaron så att det är mer än en bil som rullar. Men det är klart att om detta ska vara uthålligt krävs det att vi från nationellt håll säkerställer att de ökade resurser som medborgarna nu trycker in i rättsväsendet och i polisen får effekt längst ut i kapillärerna, närmast medborgarna och i hela landet.

Herr ålderspresident! Det är inte bara polisregion Nord som har kritiserat detta. Jag läste nu på morgonen att även Värmland och Kronobergsområdet ser detta. De har skickat iväg poliser, och när de kommer tillbaka till sitt område är övertidskontot redan sprängt. Det är klart att det inte är långsiktigt hållbart att vi utarmar de lokala resurserna på det sättet. Det riskerar också att vara ett hinder om det skulle hända någonting ytterligare, då man skulle behöva göra nya omfördelningar utifrån ett nytt läge.

Här behöver Polismyndigheten och särskilt regeringen och justitieminister Gunnar Strömmer ha en beredskap. Vad gör man om detta händer, om man har tagit den resursen och utarmat den? Om man behöver sätta in nya resurser någon annanstans behöver man ha en beredskap för det.

Jag håller med om att det i grund och botten handlar om att fler ska vilja bli poliser och vilja utbilda sig till poliser. Här är det ett gemensamt uppdrag att lyfta fram yrket och möjligheterna inom det. Men här och nu bör justitieministern tala om för kammaren, för dem som lyssnar på detta och för polisen hur länge en sådan här nationell insats får pågå utan att regeringen reagerar och tydligt säger: Nej, nu behöver detta bromsas. Nu behöver vi faktiskt ta en paus och se om vi gör rätt saker. Här är regeringen ansvarig.

Herr ålderspresident! Apropå ålderspresidenten Mikael Damberg hade Mikael Damberg ansvar för inrikesfrågorna under en längre tid i den föregående regeringen. Jag kommer mycket väl ihåg hur ålderspresidenten stoltserade i Malmö i samband med Rimfrostinsatsen, som ju var en mobilisering av det slag som nu sker i Stockholm och som hade väldigt stora framgångar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad har vi då sett i Stockholm under det senaste kvartalet? Det har varit rekordmånga beslag när det gäller vapen. Rekordmånga brott, sprängningar och skjutningar har stoppats. Det är en insats som har fått förgreningar också i Norrlandslänen. Jag kommer tillbaka till den stora mobilisering som skedde i Sundsvall för några månader sedan, som en konsekvens av denna insats. Sverige hänger ihop. Möjligheten att mobilisera ska vi inte äventyra. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på.

Men med det sagt tycker jag att Isak Froms fråga är berättigad. Hur man i praktiken och konkret ska arbeta med detta spelar ju roll i det korta loppet. Där ställer Riksrevisionen relevanta frågor, som jag alltså så sent som denna morgon har tagit upp med rikspolischefen. Vi vill inte äventyra möjligheten att mobilisera. Men hur länge ska en särskild händelse vara? Hur tydligt ska den definieras? Alltså vad handlar den i grund och botten om? Hur ska den utvärderas? Och hur lär vi oss löpande att använda detta instrument på rätt sätt? Det är berättigade frågor. De är ställda med lämplig klarhet till Polismyndigheten, och jag förutsätter att de kommer att komma tillbaka och beskriva detta.

Sedan kan detta naturligtvis inte långsiktigt hanteras på något annat sätt än genom att man säkerställer en polistillväxt som inte bara sker från midjan och uppåt, som det dessvärre tycks ha varit hittills, utan som primärt sker ute i lokalpolisområdena. Det handlar om fler poliser på gator och torg och i radiobilar i Västerbottens inland och på andra håll och om fler poliser i den lokala utredningsverksamheten. Där samarbetar vi vidare. Detta var en utmärkt startpunkt för det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.