Fru talman! Det gläder mig att det finns ett stort engagemang i denna för oss alla så viktiga fråga, nämligen hur vi ska få upp bostadspolitiken på agendan. Det bidrar ledamöterna till, och också till att diskutera olika förslag om hur man kan dämpa effekten och framför allt få bort de strukturella hinder som finns.
Markus Kallifatides har pekat på ganska många saker i sin omfattande interpellation, och jag kan därför inte gå in på dem var en för sig. Jag vill dock nämna förstudien kring fysisk planering, där riksintressesystemet ingår. Bostadsintresset är inte ett riksintresse, men att det ofta hamnar väldigt långt bakom riksintressena är ett av de strukturella hinder som finns. Jag ser verkligen fram emot den förstudien, som ska presenteras i september.
Jag har ingen anledning att peka finger och säga att någon har gjort något dåligt. Detta var ett bra beslut som den förra regeringen tog - om än något sent, kan man tycka. Allt det som Markus Kallifatides lyfter fram i interpellationen, som Möjligheternas byggregler och Skogs utredning, som vi bereder i Regeringskansliet och kommer att återkomma till, hade ju kunnat vara på plats om man hade haft ännu högre tempo.
Ibland låter det i debatten som att det som den socialdemokratiskt ledda regeringen inte lyckades göra på åtta år ska den nya regeringen lösa på åtta månader. Vi har ett väldigt högt tempo. Vi jobbar på med många av de frågor som har varit uppe i den här debatten.
När det till exempel gäller studentbostäder har vi givit ett uppdrag till Boverket med betydande lättnader för att öka produktionen och det differentierade utbudet. Det handlar inte om att gena i kurvorna när det gäller tillgänglighet. Det ska vara god besökstillgänglighet. Det ska finnas bostäder för den som behöver en anpassad bostad. Men man kan förenkla och sänka kostnaderna så att det blir fler studentbostäder i ett land som Sverige, som är en kunskapsnation men där man behöver kunna flytta dit där man kommer in på en utbildning till hösten eller längre fram och där det i dag är mycket svårt att få tag i en bostad.
Att göra förändringar här är svar på både Adrian Magnussons och Begics fråga.
Jag ska gå tillbaka till frågan om bostadspolitiska samtal. Jag tror att det i någon interpellationsdebatt lite raljerande har sagts att man inte kan bo i en regelförenkling när jag har lyft fram att vi kommer att arbeta med regelförenklingar. Jag skulle kunna kontra med att säga att man inte kan bo i ett samtal, men jag kommer inte att göra det. Däremot är fokus för regeringen, som också har en majoritet i riksdagen bakom sig med samarbetspartierna, att ta fram de förändringar och reformer som det i huvudsak finns samsyn kring, vilket den här debatten också åskådliggör, och genomföra dem i så högt tempo som möjligt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan har jag gärna dialog. Jag har gärna samtal med civilutskottets ledamöter, med branschen och med olika aktörer kring vad som är viktigast och vad vi ska prioritera. Men regeringen har en majoritet bakom sig med samarbetspartierna, och vi lägger fokus på att ta fram reformer snarare än att prata om reformer. Jag tror också att vi som är här i kammaren i dag vet vilka olika reformer det framför allt handlar om.
När det kommer till Begics fråga där han jämför bostadsbyggandets utveckling under den förra alliansregeringen och under den socialdemokratiska regeringen vet jag ärligt talat inte exakt vilken effekt ledamoten vill uppnå, men jag kan ju påminna om finanskrisen 2007-2010. Det är klart att man kan skylla den på alliansregeringen och inbromsningen nu på den nya regeringen, men jag tror att alla som följer den här debatten och även ledamöterna förstår att det är betydligt mer komplicerat än så.
Åt Leif Nysmeds fråga har jag nu tyvärr bara tio sekunder kvar av mina fyra minuter, men regeringen sitter inte nöjd. Jag sitter inte nöjd. Jag ser fram emot att återkomma med reformer som ska ta oss framåt, och vi gör det i högt tempo.