Fru talman! Regering och riksdag styr samhällsutvecklingen med två huvudsakliga verktyg. Det ena är lagförslag, och det andra är skatter.
Under de sju månader som den här regeringen suttit har förslag som styr utvecklingen från regeringens sida lyst med sin frånvaro. Varken i budgeten eller i lagförslagen har vi kunnat vara med och påverka utvecklingen i denna kammare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Statsrådet säger att man jobbar i högt tempo. Jag hade förstått det, givet processerna i Regeringskansliet, om det inte hade funnits färdigutredda förslag. Nu gör det ju det, och det gör att man kan förvänta sig att se resultatet av det hårda arbete som regeringen säger sig göra här i kammaren så att vi får lagförslag att ta ställning till.
När jag lyfter fram behovet av en parlamentarisk utredning vet statsrådet mycket väl att det finns frågor. Byggmarknaden eller fastighetssektorn mår bra av långsiktighet så att man vet vilka förutsättningarna är. Men det är ju så långa processer, och det räcker inte att bara hävda att man har majoritet när vi behöver adressera frågor som fri hyressättning i nyproduktion.
Vi vet ju att skattesystemets utformning - då tänker jag på fastighetsskatt, ränteavdrag och reavinstskatt, alltså på helheten - påverkar rörligheten på svensk bostadsmarknad. Den typen av frågeställningar kan man inte ta med ett par mandats övervikt i kammaren, utan de här frågorna förtjänar faktiskt parlamentarisk lejonmajoritet så att vi vet att besluten håller över tid.
Vi vill ju inte ha en situation som den där man med ett penndrag stryker regeringens åtaganden kring stambanorna och sätter kommunerna på pottan så som den nya regeringen har gjort - inte heller när det gäller investeringsstödet, som jag förvisso inte är särskilt förtjust i. Men med ett penndrag blåser man fastighetsbolag på 16 miljarder kronor, så här jobbar man inte långsiktigt eller hållbart. Byggprocesser är långa. De tar åtta nio år, och då kan man inte ha de här tvära kasten. Det säger inte jag, utan det säger fastighetssektorn.
Statsrådet adresserar inte heller den systeminstabilitet som Riksbanken har varit med och byggt upp genom att köpa upp massor av fastighetsobligationer. Nu när de ska omsättas pratar vi 20, 30, 40-procentiga ökningar i kostnader för fastighetsbolagen.
Hur många fastighetsbolag är statsrådet beredd att offra med alla risker som det här innebär för ökad arbetslöshet och en krasch i svensk ekonomi innan statsrådet är villig att agera kraftfullt och på riktigt? Jag vet att du jobbar hårt, Andreas, eller jag vet att statsrådet jobbar hårt. Men vi behöver verkligen få bukt med de här frågorna en gång för alla.