Herr talman! Det är säkert några av åhörarna som minns filmen Forrest Gump och citatet: Livet är som en chokladask, man vet aldrig vad man får. Lite så är det också med detta betänkande som behandlar ett sjuttiotal yrkanden från den allmänna motionstiden som berör det breda området skatteförfarande.
Jag vill börja med den mest lockande pralinen, motionsyrkandena om synliggörande av skatter. Det finns undersökningar som visar att allmänheten i genomsnitt underskattar skatternas omfattning.
Många tror att den skatt man betalar är cirka 30 procent. Arbetsgivaravgiften på 31,42 procent är mer eller mindre osynlig eftersom den betalas av arbetsgivaren utöver den anställdes bruttolön och inte alltid framgår av lönespecifikationen. Därför är det angeläget att öka transparensen.
Ett mer transparent skatteuttag hade ökat förståelsen för samhällets uppbyggnad och även skapat ett bättre klimat för företag då anställda hade fått en ökad förståelse för vad deras anställning kostar företaget. Det är viktigt att vi vet vilka skatter vi betalar. Att dölja detta är ett sätt att indirekt öka acceptansen för högskattesamhället genom att låta människor leva i ovetskap.
Att öka den administrativa bördan för företagen, särskilt i rådande ekonomiska läge, vore dock fel, varför tvingande lagstiftning på detta område inte är aktuellt. Däremot finns det inga hinder för arbetsgivare att redovisa storleken på den inbetalda arbetsgivaravgiften, vilket en del redan gör.
Herr talman! Centerpartiet har motionerat om upphävande av gränshinder, en ambition som vi sympatiserar med. När man talar om gränshinder och kommer från Skåne tänker man osökt på Öresundsregionen.
I förmiddags informerade statssekreterare Carolina Lindholm utskottet om arbetet med Öresundsavtalet, som sedan 2003 reglerar vissa skattefrågor för arbetspendlare mellan Danmark och Sverige. Det är ett avtal som verkligen behöver ses över. Enligt avtalet är arbetspendlare skattepliktiga i arbetsgivarlandet under förutsättning att minst hälften av arbetstiden utförs där under en tremånadersperiod.
Men det har gått 20 år sedan avtalet slöts, och världen har förändrats mycket under den tiden. Under pandemin fick många gränspendlare arbeta hemifrån, och efter det har hemarbete blivit mycket vanligare. En översyn av regeln 50 procent under tre månaders tid är verkligen välbehövlig.
Den har lett till betydande skattemässiga konsekvenser och stora administrativa utmaningar och kostnader, både för den enskilde gränspendlaren och för företag med anställda från bägge sidor av Sundet. Vi önskar regeringen framgång i dessa förhandlingar.
Herr talman! Jag jämförde motionsbetänkandet med en chokladask. För dem som är bekanta med Harry Potter-böckerna är nog jämförelsen med Bertie Botts gelébönor kanske mer relevant. Ni vet, de där godisarna med olika smaker - allt från vattenmelon och banan till öronvax och ruttna ägg.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatteförfarande
Nu har vi kommit till den senare kategorin, Vänsterpartiets punkt om F-skatt i motionen Ordning och reda på arbetsmarknaden. Jag vill förtydliga: Att det ska vara ordning och reda, och att fusk ska stävjas, är en självklarhet. Det tycker vi moderater, det tycker regeringen, och det tycker alla seriösa företagare.
Oseriöst företagande och fusk drabbar det allmänna i form av uteblivna skatteintäkter. Men det drabbar på så sätt också alla seriösa företagare i form av illojal konkurrens och genom att de seriösa får betala även de oseriösas och fuskandes skatter.
Därför måste skattefusk stävjas, men det ska stävjas med rätt metoder. En del redskap för detta förfogar myndigheterna över i dag, men självklart behöver dessa förfinas och utvecklas.
Men Vänsterpartiets motion handlar om något helt annat. Uttryck som "falsk egenföretagare", "urholkar således arbetstagarbegreppet, och stärker arbetsgivarnas makt" och "påverkar i förlängningen maktbalansen på arbetsmarknaden" avslöjar vad Vänsterns politik handlar om.
Det handlar inte om ordning och reda, och att stävja missbruk och fusk. Det handlar om klassisk klasskampsretorik: Arbetstagare mot arbetsgivare. Man är emot företagande, entreprenörskap och enskilda initiativ. Man vill tillbaka till en gammal traditionell kollektiv modell med arbetsgivare och arbetstagare, då detta mycket bättre stämmer överens med klasskampsretoriken.
Företagande och entreprenörskap har byggt vårt land. Systemet med Fskatt är ett administrativt system för att göra en grundläggande kontroll av dem som driver företag och att hantera beskattningen av företagen.
Vänsterpartiets misstänkliggörande av denna grupp av människor som bidrar till att bygga vårt välstånd är upprörande. Kravet att det ska krävas mer än en uppdragsgivare för att kunna få F-skatt handlar över huvud taget inte om att säkerställa att beslutade skatter betalas in, utan, vilket framgår av motionstexten, om att värna arbetstagarbegreppet.
Socialdemokraterna har också yrkat bifall till motioner där det i princip används samma argument för att ifrågasätta det nuvarande systemet med F-skatt, men på klassiskt socialdemokratiskt manér med ett något mer nyanserat språkbruk för att tilltala en bredare publik. Man framställer det som relativt enkelt att få F-skattsedel i dag. Många entreprenörer och företagare skulle inte hålla med om den svepande beskrivningen.
Motionerna andas samma typ av misstänksamhet som den vänsterpartistiska motionen. De handlar egentligen inte alls om skatteförfarande och möjligheten för staten att få in beslutade skatter, utan om synen på arbetsmarknaden och relationen mellan parterna på arbetsmarknaden. Det är mycket tråkigt att det inte bara är Vänsterpartiet som har denna syn på företagande och entreprenörskap, utan även Socialdemokraterna.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)