Arbetsplenum - Skärpta straff för brott i kriminella nätverk - 2023-05-03

Herr talman! I dag ska vi debattera propositionen om skärpta straff för brott i kriminella nätverk. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet med det särskilda yttrande som vi socialdemokrater har skrivit. Propositionen är i mångt och mycket en socialdemokratisk produkt.

Kriminaliteten hotar vår samhällsgemenskap. Brottslighet och våld skadar och dödar, splittrar familjer och skapar oro och rädsla. Den organiserade brottsligheten och de kriminella gängen utmanar vårt samhälle och utnyttjar dess svaghet. När kriminella gäng sätter skräck i bostadsområden och städer hotar det tryggheten för oss alla - även i de stora delar av Sverige där vi inte har kriminella gäng och nätverk, i mer glesa delar av Sverige där det ofta finns en avsaknad av lokal polis men där man varje dag kan läsa om skjutningar, sprängningar och hot. Det gör att människors upplevda trygghet försämras. Inte minst äldre människor drar sig för att gå på PRO-möten eller SBF-möten, vilket begränsar deras liv. Tilliten mellan människor undergrävs, och vi dras isär när vi i stället behöver komma samman för att bygga samhället starkt.

Under de senaste valperioderna har straffen skärpts för ett flertal brott för att markera allvaret i brott som begås i kriminella nätverk och vid kriminella uppgörelser. Arbetet mot kriminella nätverk och den organiserade brottsligheten är avgörande för att öka tryggheten i samhället. Den aktuella propositionen, som initierades av den tidigare regeringen, är ett välkommet steg på vägen. Som framgår ovan stöder vi regeringens förslag.

Även om vi ställer oss bakom propositionen vill vi framhålla vikten av att det långsiktigt avsätts tillräckliga resurser för att Kriminalvården ska kunna fullgöra sina uppgifter med anledning av lagförslagen. Kriminalvården har redan nu stora utmaningar med de fysiska lokalerna och stora rekryteringsbehov. När vi i den socialdemokratiska utskottsgruppen har varit runt och besökt anstalter, häkten och frivården och där träffat fackliga, intagna och kriminalvårdsledning finns det en stor oro över trångboddhet, över att man inte hinner med rehabilitering och över att det blir en ökad otrygghet. Inom Kriminalvården jobbar man enligt det som kallas bättre ut: att man efter avtjänat straff ska vara en bättre rustad samhällsmedborgare och inte återfalla i brott. Detta riskerar vi att mista.

Skärpta straff för brott i kriminella nätverk

Ett stort orosmoln är att Kriminalvårdens senaste statistik gällande återfall i brott visar att den mångåriga positiva utvecklingen har avstannat. Detta är kanske inte förvånande med tanke på personalbrist och platsbrist. Det är oerhört viktigt att regeringen agerar snabbt för att verksamheten ska fortsätta att vila på vetenskaplig grund och för att medarbetarna ska ha förutsättningar att utföra sitt samhällsviktiga uppdrag.

Det andra vi vill lyfta är arbetet med att bryta nyrekryteringen till kriminella nätverk. Det handlar om det viktiga brottsförebyggande arbete som utförs varje dag av personal inom skola, socialtjänst och civilsamhälle. Alla barn ska ha goda förebilder och inte omges av kriminella. För varje krona vi satsar på polisen lovar vi socialdemokrater att satsa minst lika mycket på det förebyggande arbetet. Det är nämligen i kommunerna som det stora brottsförebyggande arbetet sker - i förskolan, grundskolan och gymnasiet, liksom i socialtjänsten, i fritidsverksamhet, på bibliotek och i föreningslivet.

Nu står Sveriges välfärd inför ett stålbad. Kommuner och regioner, som precis har tagit sig igenom pandemin, drabbas med full kraft av inflation och kostnadsökningar - som inte på något sätt täcks av de statsbidrag som kommer. Av 21 regioner väntas 17 gå med ekonomiskt underskott i år. Konsekvenserna av detta har vi sett förut: kraftiga nedskärningar i vården, skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten.

Herr talman! Den aktuella propositionen är som sagt ett välkommet steg på vägen, men regeringens och SD:s svaga sidor är dels att det inte långsiktigt avsätts tillräckliga resurser för att Kriminalvården ska kunna fullgöra sina uppgifter, dels att det inte avsätts tillräckliga resurser för det brottsförebyggande arbetet och för att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.

Från Socialdemokraternas sida kommer vi att fortsätta att följa detta noga, både vad gäller straffskärpningar och vad gäller det förebyggande arbetet, och återkomma med förslag om det finns skäl till det.

(Applåder)

Herr talman! Vänsterpartiet yrkar avslag även på denna proposition och lyfter reservation 1, som har den innebörden.

Vi är fortsatt kritiska till de krav på skärpt lagstiftning och skärpta straff som återkommer gång på gång. Vi kan se att de gängrelaterade brotten, skjutningarna och sprängningarna inte har minskat trots de senaste årens stora resurstillskott till polisen, trots tidigare straffhöjningar och trots ökad användning av hemliga tvångsmedel och annat. Polisens uppklaring av brotten i gängmiljö har sjunkit. Detta visar att det behövs även andra åtgärder.

Vi ska fortsätta att stärka polisens arbete, men det är det förebyggande arbetet som fallerar - och som riskerar att fallera än mer. Vi menar att regeringen omgående måste ta ett helhetsgrepp om problematiken, med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet.

För att verkligen minska kriminaliteten och stärka tryggheten för oss alla krävs en gemensam politisk vilja att minska klassklyftorna. De minskar inte i dag, utan det som sker är det motsatta: oerhörda klyftor som vidgas mer och mer - också på grund av förd politik. Det går inte att bara straffa de kriminella, utan det gäller att vi försöker vara smartare än de och allvarligt bromsa och förhindra nyrekryteringen till de kriminella aktiviteterna. Särskilt gäller det rekryteringen av barn.

Det finns mycket som görs och som borde ske på flera håll. Jag vill nämna till exempel projekt som varit ganska framgångsrika i andra områden, som projektet Sluta skjut, och som borde kunna användas på flera områden. Både Vänsterpartiet och andra har också föreslagit haverikommissioner för att vi skulle lära oss vad som fungerar i stort och smått.

Vi behöver även en nationell avhopparverksamhet. Det skulle kunna vara ett oerhört viktigt led i den förebyggande verksamheten där man också kunde samla erfarenheter av vad människor har upplevt som tidigare kriminella och vad de upplever nu, i ett laglydigt liv, som är positivt. Där kan ideella organisationer som exempelvis Kriminellas revansch i samhället användas bättre.

Vi behöver förstås också hantera insmuggling av narkotika och illegala vapen. Där handlar det om en förstärkning av tullen och ökat samarbete mellan tull och polis.

Förslag om nykriminaliseringar och straffskärpningar menar vi från Vänsterpartiet hela tiden måste analyseras utifrån om de är effektiva och om det kan framstå som proportionerligt. Jag anser att regeringens förslag dessvärre brister i dessa delar i stort.

Det måste också vara så att vårt straffrättsliga system hänger ihop. Det är inte en framgångsrik metod att höja straffen för olika brott i en rad snabba lagstiftningsåtgärder. I flera fall har man presenterat förslag till straffskärpningar utan att tidigare höjningar har hunnit utvärderas. Straffsystemet blir på det sättet oöverskådligt och onödigt komplicerat, och vi ser till och med exempel på att domstolarna inte hänger med utan dömer utifrån tidigare lagstiftningar.

Straffsystemet behöver fylla sitt syfte och inte fungera som ett politiskt verktyg där några via signaler om starkare och strängare straff framställer sig som handlingskraftiga och som att andra inte är det. Frågan är om man handlar på rätt sätt eller på fel sätt.

Det går här att lyfta åtskilliga remissinstanser, men jag noterar att bland annat Justitieombudsmannen gällande den utredning som föregick regeringens lagrådsremiss av propositionen framförde väldigt allvarlig kritik - liksom Lagrådet. Det handlar om att man inte vill täcka in allt detta utan att ha det mer grundligt utrett.

Det som också har kommit fram och som hänger ihop med alla dessa snabba straffskärpningar är att pressen på Kriminalvården är fullkomligt orimlig redan i dag. Det förekommer dubbelbeläggningar som många, både bland de intagna och bland personalen, markerar som väldigt farliga. Dubbelbeläggningarna innebär naturligtvis en risk för att aggressivitet och konflikter blossar upp på ett onödigt dramatiskt sätt.

Kriminalvården har kostnadsökningar redan i dag, och det paket man levererar i denna proposition beräknas kosta ytterligare cirka 800 miljoner kronor per år för att det ska kunna hanteras. Kriminalvården är ju redan i kris; ska vi exponera den ännu mer? Eller ska vi försöka använda dessa miljoner till förebyggande verksamhet? Vad skulle det kunna innebära i så kallade utsatta områden - som Vänsterpartiet menar är politiskt övergivna områden? Det är områden där sociala insatser och skolan är nedmonterade och där affärer och annat drar sig tillbaka. Det blir tråkiga, trista områden som inte ger hopp alls. Tänk om vi kunde vända på det och ge ungdomarna hopp?

Det kan också lämnas kommentarer lite mer på detaljnivå i propositionen.

Vad gäller sådant som handlar om våldsamma uppgörelser har vi redan i dag ganska många markeringar om straffskärpningsgrunder, till exempel om man använder vapen, och man kan komplettera kataloger där det redan finns något.

Jag vill också uppehålla mig lite extra vid människoexploatering, en väldigt allvarlig utveckling som vi tyvärr märker i spåren av den så kallade gröna omvandlingen av industrin och andra verksamheter som är stora i norra Sverige. Det finns redan lagstiftning som handlar om vad som sker vid människoexploatering i arbetslivet, men man borde också kunna bygga in det i området brottslig verksamhet, vilket passar väl in i samma kontext.

Regeringen hävdar att det skulle bli komplicerat om vi gjorde så, eftersom man blir både målsägande och tilltalad om man blir involverad i detta och blir rekryterad via människoexploatering. Men en sådan komplex bild har vi redan i dag. Man behöver skilja på den gärning som exploateringen utgör och den gärning som den unge eller möjligen vuxne har gjort sig skyldig till på grund av exploatering.

Jag vill avslutningsvis kommentera skyddsintressena, som markeras av var man placerar lagtexten. Nu hamnar det i 16 kap., som handlar om brott mot allmän ordning, i stället för i 4 kap. om brott mot frihet och frid. Där skulle en placering passa bättre. När det gäller detta brott menar jag att skyddsintresset primärt är ungas frihet och frid, inte allmän ordning.

Det finns några brott där man skulle behöva skärpa straffen, till exempel allmänfarlig ödeläggelse. Det handlar dock om enstaka exempel, och i propositionen greppar man över väldigt mycket mer än så.

Jag yrkar avslag på betänkandet och bifall till reservation 1.

Herr talman! Vi debatterar i dag propositionen Skärpta straff för brott i kriminella nätverk. Det är en viktig fråga, och det är en fråga som berör. Vi möts dagligen av nyhetsartiklar och tv-inslag om hur kriminella nätverk flyttar fram sina positioner och om hur det i stor utsträckning importerade grova våldet med sina skjutningar och sprängningar skapat ett alltmer otryggt Sverige.

Jag brukar fråga mig om övriga partier är nöjda med sin skapelse det mångkulturella och mångkriminella Sverige. Själv blir jag bara uppgiven och nedstämd. Mer än en gång har jag velat säga "Vad var det vi sa?"

Flera tillkännagivanden i frågan och närliggande frågor har tidigare föreslagits här i riksdagen. Sverigedemokraterna har under lång tid verkat för förändringar i linje med vad som nu föreslås inom ramarna för Tidöavtalet.

I Tidöavtalet hittar vi en lång rad förslag, vilka kommer att slå hårt mot de kriminella gängen. Det handlar om alltifrån preventiva tvångsmedel, visitationszoner, dubbla straff för gängkriminella och kriminalisering av deltagande i kriminella gäng till en ny huvudregel i sekretesslagstiftningen. Så sent som i förra veckan hölls en presskonferens där det meddelades att straffen för brott som möjliggör skjutningar och sprängningar och som typiskt sett begås inom kriminella nätverk ska skärpas.

I det aktuella betänkandet är huvudlinjen att skärpa straffen för brott som är vanliga i kriminella nätverk och vid kriminella uppgörelser. Det rör framför allt allvarligare brott som innefattar våld, hot, tvång och utpressning. Förslagen syftar till att markera allvaret i brott som begås i kriminella nätverk för att ge rättsväsendet utvidgade möjligheter att bekämpa sådan kriminalitet.

När det gäller tvång och hot är det definitivt motiverat med en straffskärpning med tanke på att detta allt oftare kan kopplas till kriminella gäng med tillgång till skjutvapen och ett stort våldskapital.

När det gäller utpressning är det extra viktigt med tanke på att det i dag är en viktig inkomstkälla för många kriminella grupper men också för att utpressning ersatt annan tidigare vanlig brottslighet som grova rån. Precis som påpekas i betänkandet har nästan var tredje gärningsperson varit misstänkt för utpressning, och samma förhållande gäller för brottsoffer.

Med tanke på att den grova organiserade brottsligheten sjunker allt längre ned i åldrarna, vilket vi debatterade för bara någon vecka sedan, är det bra att det införs en särskild straffbestämmelse om man involverar unga under 18 år i brott eller brottslig verksamhet.

Vidare föreslås att det ska ses som en försvårande omständighet om ett numerärt överläge utnyttjas. Det är ett bra förslag, eftersom vi vet att brott i kriminella nätverk ofta begås i samverkan mellan flera personer, vilket ökar brottsoffers utsatthet. Det är även viktigt att ta med brott som begåtts mot barn, funktionsnedsatta och äldre. Vikten av att markera mot dem som ger sig på samhällets mest utsatta kan inte nog betonas.

Herr talman! Vi vet att brottslighet av detta slag inte minst innebär en stor risk för att oskyldiga ska drabbas. Det finns många sådana exempel genom åren.

Jag vill påminna om att Stefan Löfven under sin tid som statsminister vid flera tillfällen deklarerade att regeringen skulle krossa gängkriminaliteten. Vi fick dessutom höra Morgan Johansson återupprepa samma tomma fras. Vid ett tillfälle sa han dessutom på fullt allvar: "Vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten."

Så blev det inte. Det har bara har blivit ännu värre. Vi kan se hur oskyldiga människor hamnar i skottlinjen vid uppgörelser mellan kriminella. Jag konstaterar att Morgan Johanssons påstående att det är en "liten risk att oskyldiga drabbas" var just ett tomt påstående och hade väldigt lite med verkligheten att göra.

Herr talman! Vid bedömning av straffvärdet ska det ses som en synnerligen försvårande omständighet om "brottet inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person och innefattat användning av skjutvapen eller sprängämne . och begåtts på allmän plats eller på en annan plats där människor brukar samlas eller har samlats".

Vi tänker inte se mellan fingrarna. Vanligt hederligt folk förtjänar mer än en politik som inte bara vägrar presentera lösningar på problemen utan även vägrar erkänna att problemen existerar.

Herr talman! Narkotikahandeln är en central del av de kriminella nätverkens aktiviteter. De uppmärksammade skjutningarna och sprängningarna kan kopplas direkt till narkotikahandeln och de kriminella gängen. Försäljning pågår i anslutning till centrum- och bostadsområden, vilket skapar en alltmer otrygg miljö för vanliga medborgare.

Sorgligt nog sjunker narkotikaförsäljningen allt längre ned i åldrarna. Allt detta sammantaget gör det uppenbart att det finns behov av att skärpa straffen för försäljning av narkotika. Vi genomför nu det som skulle genomförts för flera år sedan - bättre sent än aldrig, som det heter.

Jag hoppas verkligen att dessa steg räcker för att åtminstone dämpa den sorgliga utvecklingen vi ser i Sverige i dag. Jag yrkar bifall till regeringens proposition.

Herr talman! Jag vill inleda min sista riksdagsdebatt för denna sejour med att betona vilket viktigt ämne vi har att debattera och besluta om i dag.

Den organiserade brottsligheten och det dödliga skjutvapenvåldet hör till några av de allvarligaste samhällsutmaningarna i Sverige i dag. Att skapa och upprätthålla trygghet är ett av statens allra viktigaste uppdrag. Varje människa som väljer eller tvingas in i kriminalitet är därför ett misslyckande för samhället.

Det är varje politikers och partis ansvar att försöka hitta och genomföra lösningar på de problem vi ställs inför. Ju oftare vi hittar breda överenskommelser som många står bakom, desto större är sannolikheten att lösningarna fungerar och håller långsiktigt. Av denna anledning vill jag börja med att lyfta fram ett av de förslag i regeringens proposition som vi i Miljöpartiet håller med om.

I takt med att myndigheterna och vi politiker under de senaste två mandatperioderna har gjort mer för att slå mot den organiserade brottsligheten har gängen börjat involvera barn och ungdomar i allt lägre åldrar för att själva undkomma påföljder. Denna hänsynslöshet mot barnens säkerhet och framtid är ett oerhört allvarligt övergrepp som måste bemötas kraftfullt.

Samhällets förmåga att förhindra nyrekrytering och socialisering av unga in i den organiserade brottsligheten är avgörande för att stoppa gängens tillväxt. Det är därför särskilt positivt att regeringen väljer att lägga fram Miljöpartiets förslag om att införa en ny straffbestämmelse som gör det straffbart att involvera personer som är under 18 år i brott eller brottslig verksamhet. Miljöpartiet har drivit förslaget i många års tid och varit pådrivande för att den förra rödgröna regeringen tillsatte den utredning som ledde fram till propositionen. Det är därför positivt att vi kan enas brett över blockgränserna om en lagstiftning som tydligt fastslår barnens rätt att skyddas från att dras in i kriminalitet. Bestämmelsen blir en viktig signal om att samhället ser mycket allvarligt på att vuxna rekryterar barn in i kriminalitet.

Herr talman! Jag har lagt lite tid i början av mitt anförande på att berätta vad vi och regeringen är överens om angående bekämpningen av gängkriminaliteten. Miljöpartiet ställer sig bakom merparten av förslagen i den aktuella propositionen. Det finns dock två specifika förslag som vi inte anser bör genomföras. Det gäller förslaget om att utvidga presumtionen för häktning och förslaget om att skärpa straffen för vissa narkotikabrott som rör försäljning.

Vårt motstånd mot dessa två förslag grundar sig i mångt och mycket i samma kritik som lyfts fram av Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, JO, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Domareförbund och en lång rad andra instanser som svarade när remissförslaget skickades ut.

Att gå igenom all kritik från remissinstanserna som riktas mot de båda förslagen skulle ta längre tid än jag har anmält mig för på talarlistan, så det ska jag inte göra. Men för att hålla det enkelt ska jag nöja mig med att säga det, som det så ofta de senaste åren när vi har diskuterat rättspolitiska förslag från högerkanten har handlat om, nämligen att förslagen inte är baserade på forskning eller beprövad erfarenhet. Straffskärpningarna som föreslås är inte proportionella till brottets allvarlighet, och de riskerar tvärtom att leda till ökad brottslighet.

Så är till exempel fallet med förslaget om en kraftigt skärpt narkotikastrafflagstiftning, som enligt remissinstanserna bland annat kan ge de kriminella nätverken incitament att anlita allt yngre personer som narkotikaförsäljare. Detta vore alltså en rakt motsatt utveckling mot den som förslaget om att göra det straffbart att involvera personer som är under 18 år i brott eller brottslig verksamhet är menad att få.

Likaså skulle den föreslagna utvidgningen av häktespresumtionen motverka syftet med de nyligen införda reglerna om tidsgränser för häktning och domstolsprövning som föranleddes av den internationella kritik som Sverige har fått för långa häktningstider.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att om vi inför lagar som vi har anledning att tro kommer att få motsatt effekt än den vi vill ha gör vi inte vårt jobb som lagstiftare tillräckligt bra. Det bästa vore om riksdagen avslår förslagen om att utvidga presumtionen för häktning och att skärpa straffen för vissa narkotikabrott och tar ett rejält omtag. Svensk narkotikalagstiftning behöver utredas i grunden för att säkerställa att den inte gör mer skada än nytta. Jag uppmanar regeringen att ta initiativ till en sådan utredning så snart som möjligt.

Herr talman! Straffskärpningar och fler poliser har en viktig roll att spela i bekämpandet av den organiserade brottsligheten, men det är bara en pusselbit av många om vi vill bygga ett samhälle som är tryggt och säkert på både kort och lång sikt. Här har vi ett ansvar som riksdagsledamöter att se till att vi och våra partier inte går i fällan att bara fokusera på de repressiva åtgärderna utan att också prioritera de förebyggande välfärdssatsningar som vi vet är absolut nödvändiga för att skapa trygghet. Det är också här som jag upplever att den stora skiljelinjen går i svensk politik i dag.

Brottslighet har många orsaker, och det finns ingen faktor som av sig själv leder till att en människa begår brott. Vad vi vet, tack vare decennier av forskning från hela världen, är att fattigdom och utanförskap ökar riskerna. Det är ett politiskt misslyckande. Ska vi knäcka gängbrottsligheten måste vi knäcka fattigdomen och utanförskapet. Det finns inga vägar runt det. Då är det olyckligt att regeringen och Sverigedemokraterna väljer att slakta välfärden i sina budgetar.

När kommunerna och regionerna skriker efter pengar till personal i skolan och till barnavårdscentraler i politiskt eftersatta områden minskar regeringen och Sverigedemokraterna på statsbidragen. När hyrorna och matpriserna ökar och de fattigaste familjerna får det allt svårare sänker regeringen och Sverigedemokraterna skatten för de allra rikaste. När behoven i välfärden är som störst är engagemanget från regeringen och Sverigedemokraterna som minst. Dessa är politiska prioriteringar som får faktiska konsekvenser ute i landet, som ökar klyftorna och utanförskapet och riskerar att driva på kriminaliteten i rakt motsatt riktning mot vad vi vill uppnå med förslagen vi debatterar här i dag.

Miljöpartiet erbjuder ett alternativ till högerns välfärdsslakt. Vi föreslår mer pengar till en jämlik skola och förskola i hela landet som kan ge alla barn en rättvis chans till livet. Vi föreslår satsningar på att rusta upp och investera i politiskt eftersatta områden så att alla ska känna sig stolta över området där de bor och ha tillgång till all service de har rätt till. Vi föreslår slopad matmoms på basvaror, höjt bostadsbidrag till de mest utsatta och gratis frukost i skolan. Ja, listan är lång.

Inte minst föreslår vi ett heltäckande paket av brottsförebyggande åtgärder med tidiga insatser, exempelvis Rinkebymodellen, och en svensk version av det danska De Aktive Drenge, kombinerat med ett nationellt avhopparprogram som ger människor en väg ut ur kriminaliteten. Detta är faktiska, progressiva och vetenskapligt förankrade förslag för att minska fattigdomen, utanförskapet och kriminaliteten i dag och i framtiden.

Herr talman! Ska jag sammanfatta Miljöpartiets syn på den här propositionen är den att några av förslagen är bra, några är dåliga, men framför allt är regeringens och Sverigedemokraternas politik inte vad Sverige behöver för att lösa problemet med den organiserade brottsligheten i grunden.

Jag får tacka mina kollegor för dessa veckor, och jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Förra gången jag stod i den här talarstolen pratade jag om Abdullahi, som försökte springa sitt snabbaste från skotten som avlossades precis intill hans skolgård i Rinkeby. I Moderaternas Sverige ska inga barn, oavsett var de är födda eller var de bor, behöva springa sitt snabbaste från skottlossningar.

Enligt polisens tidigare beräkningar är det ungefär 8 200 personer som är direkt involverade i kriminella gäng runt om i Sverige. Av dessa är ungefär 15 procent barn, det vill säga under 18 år. Det betyder att det finns åtminstone 1 230 barn som direkt ingår i kriminella gäng här i landet.

Stor migration, dålig integration och en slapp rättspolitik har försatt oss i det akuta läge vi nu befinner oss i. Med 1 230 barn i kriminella nätverk är det uppenbart att den förda politiken varken har varit human eller rättvis. Inte ett enda barn som kommer hit med föräldrar från andra länder ska tycka att kriminalitet är det bästa alternativet för att leva ett gott liv här i Sverige.

I stället måste det vara tydligt att ansträngningar i skolan, att lära sig svenska och att ta ett jobb är vägen framåt. Vägen kan ibland och kanske till och med ofta vara krokig, men den vägen kommer att ta alla till en bättre plats än den de kom från. Och för en del barn kommer den vägen att ta dem hur långt som helst.

Herr talman! Den moderatledda regeringen börjar nu vända den stora skutan. Det görs inte lätt, och det kommer inte att gå snabbt. Men sedan regeringsskiftet har vi kunnat presentera flera stora förändringar.

Vi har tillsatt en utredning om anonyma vittnen och en utredning om visitationszoner.

Vi har infört en ny huvudregel i sekretesslagstiftningen så att myndigheter ska kunna dela information med varandra.

Vi har infört ett råd mot organiserad brottslighet och håller på att ta fram en nationell strategi mot denna.

Vi kommer att införa preventiva tvångsmedel, förhoppningsvis redan detta år.

Vi har sett till att vi kan få mer kamerabevakning på våra gator och underlättat för kommunerna att anställa fler ordningsvakter.

Dessutom går vi nu fram med dubbla straff för grovt vapenbrott. Till det dubbla straffet som nu föreslås kommer det att komma dubbla straff för gängkriminella. Det betyder att en gängkriminell som döms för grovt vapenbrott kommer att kunna få åtta års fängelse som minimistraff. Det är en rätt stor skillnad mot dagens två års fängelse.

Det gör skillnad vem som styr Sverige.

Med den här propositionen går vi fram med ytterligare förslag för att bekämpa det samhällsgift som den grova kriminaliteten i Sverige utgör. Det handlar om förslag om skärpta straff för grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, rån, utpressning och grov utpressning. Det är brott som ofta begås av gängkriminella och i gängkriminella nätverk.

Vi inför en ny typ av straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på våldsamma uppgörelser bland kriminella. Den här typen av straffskärpningsbestämmelse finns i Danmark, men den finns inte här i Sverige.

Varför är detta ett viktigt förslag för att bekämpa gängkriminaliteten? Jo, i Sverige har vi nu en situation där skottlossningar utförs vid skolor och vid förskolor. Våra förskolebarn övar inte längre bara utrymning. De övar också "inrymning" och att barrikadera sig för att förhindra att något barn ska komma till skada vid skottlossning. Vi vet att skottlossning sker på lekplatser på gårdar där barn träffas av kulor. Inte minst vet vi att barn som är helt oskyldiga har blivit dödade av gängkriminellas skott. För att nämna det uppenbara exemplet: Adriana. Därför behövs den här straffskärpningsbestämmelsen här i Sverige.

Vi inför också en ny straffbestämmelse som gör det straffbart att involvera personer som är under 18 år i brott eller brottslig verksamhet. Som jag sagt tidigare visar siffran 1 230 barn hur angeläget det är att se till att få ett slut på det som exempelvis Evin Cetin kallar barnsoldater, gängens och narkotikans barnsoldater. Aktivt och av ondska använder man sig av barn som kommer från tuffa hemförhållanden. De kanske har en frånvarande pappa, en stor familj, mycket stök och till och med en NPF-diagnos som ännu inte är utredd. Till dem erbjuder man pengar, mat, droger och ett bättre liv. Men i slutändan är det kort liv som erbjuds, där möjligheten att överleva sin 25-årsdag eller 30-årsdag minskar för varje dag som går. Därför behövs det en ny reglering som gör det straffbart att involvera barn i brottslig verksamhet. Vi måste sätta stopp för gängen som utnyttjar barn och se till att barn inte blir soldater i det narkotikakrig som nu förs på våra gator.

Vi vill också att straffet skärps för narkotikabrott som tar sikte på försäljning. Många av er här inne kanske vet vad "beckna" betyder. Väldigt många utanför det här rummet vet i alla fall det. Det är när man säljer droger, och det är vad väldigt många av de här barnen men framför allt vuxna ägnar sig åt. Det är inte rimligt att försäljning av droger inte straffas på ett tillräckligt ingripande sätt i dag. Därför behöver vi höja den typen av straff.

Vi vill också att häktningspresumtionen för brott ska sänkas från två års fängelse, som i dag gäller för obligatorisk häktning, till ett och ett halvt års fängelse. Varför? Jo, det var inte så länge sedan polisen vittnade om att man kunde ta personer som man visste var involverade i gängkriminalitet i en bil med ett vapen och ta in dem till stationen, och de var ute samma dag. Det var en väldigt frustrerande situation för många av våra rättsvårdande myndigheter och personal runt om i Sverige men naturligtvis också ett stort misslyckande för svensk politik och svenskt samhälle.

Med denna sänkning av presumtionen för häktning kan vi se till att fler personer inte kommer ut på våra gator samma dag som de anhålls av polisen. I stället får de sitta häktade fram tills en dom kommer.

Herr talman! Med den budget som den moderatledda regeringen har lagt fram fullföljer vi det vi gick till val på, nämligen att återta kontrollen över lag och ordning i Sverige. Det är inte framför allt en repressiv åtgärd. Det är framför allt en rättvis åtgärd. Tillgången till det svenska samhället och dess lagar och regler och möjligheten att leva sitt liv tryggt och i frihet ska finnas för alla, oavsett var man är född, oavsett var ens föräldrar är födda och oavsett var man bor i Sverige. Men så är det inte i dag.

Steg för steg, proposition för proposition och beslut för beslut i denna kammare bidrar nu Tidöpartierna och den moderatledda regeringen till att vända skutan och förändra Sverige till det bättre.

Herr talman! Vi pratar ofta både här i kammaren och i medierna och lite till mans varje dag om skjutningar, våld och mord - om allvarliga brott.

Jag sa precis detta när vi alldeles nyss debatterade terroristbrott, som ofta tar sig samma uttryck som brott inom kriminella nätverk men som har ett annat syfte. Terrorismen har ett politiskt syfte, medan det främsta syftet för de kriminella nätverken, som vi debatterar här, är att tjäna pengar. Men båda typerna av brottslighet är det av största vikt att vi förebygger och förhindrar eller utreder och lagför.

Herr talman! Vi från Centerpartiet delar regeringens bedömning att det behövs en strängare straffrättslig lagstiftning mot brott som ofta begås just i kriminella nätverk och vid kriminella uppgörelser. Det är olaga tvång, olaga hot, utpressning och rån och allmänfarlig ödeläggelse. Det är tyvärr nödvändigt med nya straffskärpande grunder för att betona allvaret, till exempel när numerärt överläge utnyttjas, vid våldsamma uppgörelser i kriminella miljöer och när man involverar unga.

Vi delar bedömningen att det är rimligt att samma gärningar som begås utanför kriminella nätverk också omfattas av straffskärpningarna.

Med det sagt ligger ansvaret nu tungt på regeringen och dess myndigheter att genomföra detta och att använda de verktyg som vi ger dem. Det vilar ett tungt ansvar på regeringen att se till att till exempel polisen i det dagliga arbetet balanserat väger de repressiva och rättsstatliga principerna ute på gator och torg, i hem och borg och för den delen i cyberrymden.

Det vilar också ett tungt ansvar på regeringen att se till att ge rätt stöd, resurser, verktyg och ledarskap till hela rättskedjan - till polisen, åklagarna, landets domstolar och kriminalvården.

Skärpta straff för brott i kriminella nätverk

Det är också viktigt att hela rättskedjan finns tillgänglig för alla i hela landet, för är det några som har lika bra koll som Centerpartiet på var polisen är respektive inte är närvarande i landet är det de kriminella nätverken.

Jag instämmer i Socialdemokraternas betoning av vikten av det förebyggande arbetet och vikten av att vi från det offentliga - kommunerna, regionerna och staten - skjuter ihop stolarna så att ingen faller mellan dem, varken brottsoffer eller gärningspersoner.

Vi debatterar här i dag kriminella nätverk, och vi har hört företrädare från regeringspartierna betona hur kraftfullt de agerar. Jag vill avslutningsvis säga att man kan lita på att Centerpartiet även kommer att lyfta och betona den andra våldsepidemin vi har: det dödliga våldet mot kvinnor. Jag förväntar mig och ser fram emot att det ska mötas med samma fokus och lika kraftfulla åtgärder.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet, med vårt särskilda yttrande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)