Arbetsplenum - Idrott- och friluftslivsfrågor - 2023-04-26

Fru talman! Jag vill i dag börja med att tala om idrottens drivkrafter. De är många. Det är glädje, gemenskap, stolthet, känslan av att bli starkare, att vinna eller att se andra växa.

Idrottsrörelsen vill och kan även fortsatt vara en central pusselbit i ett aktivt och friskare liv för oss som individer. Men den är också en hörnsten i ett hållbart samhälle som gynnar oss alla. Därför behöver idrotten finnas överallt i vårt land,

Jag är stolt i dag när jag ställer mig bakom den satsning som regeringen har gjort på det så kallade fritidskortet. Det innebär att just de som bor i socioekonomiskt utsatta områden har möjlighet att ta del av de förmånerna.

Det möjliggör fler glädjehistorier som denna. Han växte upp under enkla förhållanden och har bland annat berättat om avsaknaden av lagad mat hemma hos familjen och att det ofta var bråk. Men på grusplanen vid Cronmans väg började Zlatan Ibrahimovic att spela fotboll. Han fick sina första fotbollsskor när han var fem år och började spela i den lokala fotbollsföreningen 1988. Ni vet att resten är historia.

Idrottsrörelsen gör oss och Sverige starkare. En tredjedel av oss är engagerade på något sätt i idrottsrörelsen. Det är oerhört positivt. Det har bidragit till förbättrad hälsa, stärkt självförtroende, ökad besöksnäring och bättre integration. Men fler behöver givetvis bjudas in, och fler behöver stanna kvar längre tid.

Fru talman! Det finns någonting alldeles speciellt med den svenska idrottstraditionen. När vi träffas under idrottens fana för att träna eller tävla berättar många att de upplever en känsla av meningsfullhet och gemenskap. Det är en vi-känsla som vi inte bara delar med dem som vi träffas fysiskt där på plan. Det är en känsla av att kroka arm med dem som har gått före.

Fru talman! När jag är ute i Sverige och besöker olika idrottsföreningar ser jag nästan alltid tidningsurklipp på förebilder som har gått före hängande på väggarna. Även om papperet på urklippen ofta är solblekt och slitet är bilderna och minnena där för att inspirera och peppa dagens unga.

Ett sådant exempel är Nils "Mora-Nisse" Karlsson, född 1917 och en av de största Vasaloppsprofilerna genom tiderna. År 1943 var han bara 25 år gammal, ställde upp i sitt första Vasalopp och vann. Sedan vann han ytterligare åtta gånger. I dag kallas han för Hjälten i den röda mössan. Han har sannolikt varit tungt bidragande till att 1,7 miljoner deltagare har slitit men också glatt sig genom de nio milen mellan Sälen och Mora. Förebilder spelar en stor roll, fru talman.

Tillåt mig att stanna kvar vid Vasaloppet ett kort ögonblick till. I år uppmärksammar vi att det var 100 år sedan Margit Nordin som första kvinna åkte just Vasaloppet. Men efter det tilläts kvinnor inte att delta förrän 1979. Dock åkte flera kvinnor Vasaloppet i alla fall. Några åkte utklädda till män, några anonyma, andra startade utan nummerlapp och klev av innan målgång.

Jag är tacksam över att vi i dag har kommit mycket längre när det gäller jämställdhet inom idrotten. Jag är tacksam för alla de kvinnor som gått före och bokstavligen spårat för kommande generationer i såväl den här sporten som i alla andra. Men vi måste ändå erkänna att vi fortfarande har en liten bit kvar innan vi är helt jämställda också inom idrotten.

Med detta sagt har Sverige både i dag och historiskt fantastiska idrottskvinnor som har fått möjligheten att gå hela vägen från bredden där de upptäcks till den absoluta eliten.

Det finns många exempel unga talanger. Jag vill lyfta fram en. Det var en 14-årig tjej som med hårt arbete och gott humör uppnådde en enorm karriär sedan det första loppet. Då var hon 14, i dag är hon betydligt äldre. Det är nog tungt för henne att bära upp alla de 89 medaljer som hon har kammat hem på internationella mästerskap. Jag talar givetvis om Sarah Sjöström, en av de mest medaljhängda europeiska simmarna genom tiderna. Hon bär den svenska flaggan.

Hon och många andra av våra framgångsrika idrottare sätter Sverige på kartan och lär oss alla om hälsa, mental träning, rörelseglädje, teknik, om att sätta mål, om uthållighet och mycket mer.

Alla som har fångats in av breddidrotten inspireras av våra elitidrottsmän. Det är inte säkert att var och en av oss kommer att bli just elit. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att vi är med och att vi tränar för att må bra. Vi bidrar till den egna hälsan, men också till ett friskare och starkare Sverige.

Alla ni som ställer upp ideellt för att träna våra barn, för att skjutsa eller för att arbeta ideellt i en föreningskiosk eller liknande är också en del av rörelsen och spelar en viktig roll. Stort tack för ert engagemang!

Bredd och spets behöver lyftas fram i idrottssammanhang. För bredden är givetvis basen och otroligt viktig, men även eliten spelar en viktig roll. Båda behövs och är beroende av varandra. Bredden tar emot oss oavsett nivå och hjälper oss att utveckla spetsen. Den inspirerar och driver utveckling och forskning framåt.

Fru talman! Jag vill också kort nämna friluftsliv. Människors möjlighet att vistas ute och röra sig fritt i skog och mark måste främjas. Det är bevisat att utevistelse i naturen främjar välbefinnande och hälsa. Regeringen ser potentialen på detta område och är redan igång med konkreta åtgärder för att ta till vara den.

I mars i år meddelade regeringen att man nu gör en extra satsning på att öka användningen av just fysisk aktivitet på recept. Det är något som mycket väl kan utföras inom friluftslivet i vår svenska skog och mark. Jag ser fram emot att få läsa om effekterna av den satsningen.

Fru talman! Det är uppenbart att de olika politiska partierna delar synen på idrottens kraft, och vi delar synen på idrottens glädje. Vi ser en outnyttjad kraft och potential. Det är otroligt positivt att regeringen inte bara ser utan också går till handling när det gäller formulerad politik på område efter område. Vi gör tydliga satsningar på barn, unga, elit och bredd. Men det är bara början, fru talman. Med de orden vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Varje rörelse räknas. Det är ett budskap från både forskning och profession som jobbar med folkhälsa och fysisk rörelse. Det är inte givet att det enbart är de pulshöjande intensiva träningstimmarna som ger den starkaste folkhälsan för bredden av vår befolkning, utan det är den dagliga lågintensiva rörelsen som vi behöver alltmer.

Situationen i Sverige i dag är dessvärre alarmerande. Vi rör oss allt mindre. Många barn och ungdomar tillbringar i dag stora delar av sin vakna tid stillasittande. I PEP-rapporten från 2022, där över 7 000 barn i åldern 4-17 år har fått svara på frågor om sina levnadsvanor, framkommer att endast två av tio barn når rekommendationen för fysisk aktivitet.

I snitt sitter vi i dag stilla nio till tio timmar per dag. Det är i snitt. Då förstår ni att det finns de som sitter stilla i långt fler timmar än så. Det framkommer även ett tydligt samband mellan upplevd psykisk ohälsa och bristande fysisk aktivitet. Pojkar rör sig generellt mer än flickor, även om inte heller de rör sig tillräckligt, och de med lägre inkomst rör sig mindre än de med högre. Läget är alltså alarmerande.

Fru talman! Idrottsrörelsen i Sverige är stark, och den är viktig för så många. Den bidrar till gemenskap, till rörelseglädje och till utveckling och växtkraft både för den enskilde individen och för vårt samhälle. Tidigare S-MP-regeringar har kraftigt utökat det statliga stödet till idrottsrörelsen. Nuvarande regering har tagit ytterligare steg, vilket jag bejakar.

Under Miljöpartiets tid i regering sjösatte vi även en rörelsesatsning i skolan, där Riksidrottsförbundet ska kraftsamla för mer idrott och rörelse och utveckling av rörelseförståelse under skoldagen tillsammans med en stor mängd skolor runt om i vårt land. S-MP-regeringen har också utökat antalet idrottstimmar i grundskolan med 100 timmar, främst i de högre årskurserna, där vi vet att man riskerar att röra sig mindre.

Allt detta har varit väldigt viktigt, men jag och Miljöpartiet ser att mer behöver göras. Vi behöver jobba vidare för att främja fysisk aktivitet, och då även för alla de barn och unga i vårt land som inte känner att idrottsrörelsen är någonting just för dem.

Fru talman! S-MP-regeringen beslutade i april 2020 att utse en kommitté som ska lämna förslag på åtgärder som främjar fysisk aktivitet. Men den ska också genom utåtriktat arbete bidra till att öka den allmän kunskapen om de positiva effekter som fysisk aktivitet bidrar till. Kommittén har lämnat två delrapporter och kommer att komma med en slutrapport senare i år med förslag på åtgärder för hur vi kan stärka den fysiska aktiviteten i Sverige.

Kommittén väntas lägga fram förslag inom flera områden: samhällsplanering, socialpolitik, idrotts- och friluftslivspolitik och, inte minst, utbildningspolitik. Kommittén för fysisk hälsa pekar i sin rapport från 2022 på att förskolan och skolan har en alldeles särskilt viktig roll för barns rörelse. Det är ju där vi når alla barn och unga, och där finns möjlighet att kompensera för flera av de skillnader som finns i barns uppväxtvillkor.

Fru talman! Detta är en fråga som berör alla politikområden. Jag hoppas att alla partier är taggade för att ta emot slutsatserna från kommittén och sedan bidra till att göra dem till verklighet.

Fru talman! Miljöpartiet menar att ett viktigt steg vore att ta fram ett förslag på en nationell strategi för barns och ungas rörelse. Vi vet att det finns ett behov av att samla berörda aktörer, att jobba brett och att undvika stuprör och att lägga fram konkreta mål och åtgärder för att uppnå dessa. Det är en möjlighet att stärka samordningen och få till den kraftsamling som vi vet att vi så väl behöver för att öka den fysiska aktiviteten och främja folkhälsan, inte minst hos våra barn och unga.

Fru talman! Frågan om idrottsanläggningar tillgängliga för alla är en central utmaning för Sveriges idrottsrörelse och, i förlängningen, för folkhälsan. Regeringen beslutade i januari 2021 att ge Centrum för idrottsforskning i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av behovet av ändamålsenliga anläggningar och utemiljöer både för idrott och för andra former av hälsofrämjande fysiska aktiviteter. Man skulle titta på hur anläggningssituationen ser ut för olika idrotter och aktiviteter men också för olika samhällsgrupper i delar av samhället.

Uppdraget redovisades till den dåvarande regeringen i april 2022, och med detta uppdrag som grund gav den dåvarande regeringen Cif i uppdrag att upprätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid. Tanken var att samla, utveckla och förmedla kunskap för att samhället ska nå både breda och nya grupper av idrotts, motions- och friluftslivsutövare.

Uppdraget har alldeles nyligen redovisats i en rapport. Jag noterar att utskottsmajoriteten och regeringen inte vill gå vidare med de ganska många yrkandena på området för att man vill avvakta regeringens beredning av uppdraget. Jag tycker att det är bra att man skickar en på det viset positiv signal.

Vi vet att man i Danmark har inrättat en anläggningsfond som ger möjlighet både att ge stöd till särskilt innovativa anläggningar och att sprida kunskapen. Det är alltså i linje med det uppdrag som Centrum för idrottsforskning fick. Miljöpartiet förordar att vi inrättar en anläggningsfond med denna inriktning, och vi hoppas att regeringen avser att återkomma med konkreta förslag på hur Centrum för idrottsforsknings arbete kan tas vidare så att det stärker arbetet med anläggningar i hela landet.

Fru talman! Mellan 10 och 15 procent av befolkningen har en funktionsnedsättning som innebär extra behov av stöd vid idrottande. Vi vet att svensk parasport har stora behov. Det stöd som tilldelas idrotten motsvarar inte de behov som finns. Vi vet att det här är en grupp som har svårt att utöva idrott kopplat till både ekonomi, tid, tillgängliga anläggningar och andra typer av behov. Det kan till exempel krävas kostsam utrustning eller finnas särskilda behov av assistans.

Fru talman! Miljöpartiet menar att vi bör ta ett helhetsgrepp om frågorna kring svensk parasport. En del av detta berör idrottspolitiken, men det finns också frågor som ligger på andra utskott. En utredning kan vara ett steg, men det finns behov av ett samlat grepp. Vi vet att parasportutövare är den grupp som efter pandemin har haft svårast att hitta tillbaka till idrotten, och detta pekar på att politiken bör göra insatser.

Det är positivt att Riksidrottsförbundet har gjort ett eget arbete, men en hel del saker landar återigen hos oss. Här vill vi trycka på att politiken tar ett större ansvar.

Fru talman! Jag ska avslutningsvis säga några ord om friluftslivspolitiken. Precis som redan har sagts från talarstolen här fyller friluftslivet en viktig funktion för många människor, inte minst för den grupp som kanske inte känner sig hemma inom just den organiserade idrotten.

Miljöpartiet har väckt en motion där vi menar att arbetet med de friluftspolitiska målen bör utvecklas. Detta var ett arbete som gjordes av kulturutskottet under förra mandatperioden. Man utvärderade friluftslivspolitiken, och man pekade på ett antal förbättringar som behövde göras och att de skulle behöva kvantifieras och tidssättas. Man menade också att regeringen bör initiera ett utvecklingsarbete för att förbättra statistik och underlag.

I svaret från utskottsmajoriteten på motionen pekar man på att man står bakom utvärderings- och uppföljningsgruppens rapport från kulturutskottet. Man hänvisar också till att Naturvårdsverket har ett pågående arbete och att de i december i år ska lämna förslag på hur de friluftslivspolitiska målen ska nås. En ny uppföljning kommer också. Utskottet vill inte föregripa den beredning som pågår.

Här hade jag naturligtvis velat se ett tydligare besked än så. Vad innebär det uppdrag och det arbete som Naturvårdsverket har? Kommer de att återkomma med förslag på faktisk utveckling av målen och inte bara på åtgärder för att nå dit?

Men jag vill även där se positivt på den ton som finns i svaren, för friluftslivspolitiken är någonting som vi alla tycker är viktigt. Det visar den bredd som fanns i kulturutskottets utvärdering.

Jag står givetvis bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Fru talman! Detta motionsbetänkande innehåller många intressanta aspekter, och det är intressant att lyssna på kollegorna i kulturutskottet för att höra vad man från olika partier prioriterar. För mig finns det tre områden som jag vill ta upp inom området idrotts- och friluftsfrågor.

För det första gäller det parasporten och den utveckling som har skett och sker på området. Vi hade nyligen parasportens representanter på besök i kulturutskottet - ordförande Åsa Llinares Norlin och generalsekreterare Bo Sköld. Vi fick en genomgång av den positiva utveckling som har skett men också av utmaningar som funnits och som kommer.

En utmaning är rättvisa, det vill säga att ungefär samma insatser som krävdes för att killar och tjejer skulle ha samma förutsättningar också ska gälla för personer med funktionsnedsättning - och att det är helt naturligt.

Ett viktigt inslag i parasporten är de förebilder som finns och som tävlar på hög nivå. De är många, och Ebba Årsjö får som framgångsrik alpinskidåkare personifiera de många sportsliga förebilderna. Men det finns många, många fler. Vi kristdemokrater fortsätter att stödja parasporten.

Fru talman! En annan viktig utmaning är lokalfrågan. Nu kommer de idrottande tjejerna på bred front som också aspirerar på utrymmen, planer och hallar. Det är en utmaning. Vi vet hur viktig idrotten är för fysisk aktivitet och psykisk hälsa. Därför kommer nu den så kallade LOA-fonden, en lokal- och anläggningsfond, efter dansk modell att förverkligas. Regeringen jobbar på att utforma detta, och tanken är att kommunerna ska stimuleras att söka pengar ur fonden och bygga fler nya idrottsutrymmen framöver eller renovera befintliga.

Fru talman. Den tredje området som jag vill belysa är inte helt överraskande fritidskortet. Den 5 april i år beslutade regeringen om ett i mina öron historiskt uppdrag till fem myndigheter - jag ska återkomma till vilka de är. De ska göra de förberedelser som är nödvändiga för att fritidskortet ska kunna införas.

Någon har sagt att fritidskortet och dess första idé fritidspengen tillhör de mest debatterade av alla frågor vi haft i kulturutskottet. Från början handlade det om fritidspengen, en idé för barns och ungas ökade fysiska aktivitet som vi debatterat här i kammaren. Den var riktad till barn i familjer med socioekonomiska bekymmer som var i kontakt med socialtjänsten.

Min framgång med att i debatterna få med alla på fritidspengen var minst sagt begränsad. Det största motargumentet handlade om att dessa barn skulle bli stigmatiserade och att man i stället önskade vad man kallade en generell välfärd som inkluderade alla barn. Det kanske låg någonting i det, även om jag vid tillfället inte höll med. Framtiden för fritidspengen såg då ganska mörk ut.

Det som sedan händer är att vi kristdemokrater ser över fritidspengen och omformar den till fritidskortet. Det skrivs in i Tidöavtalet, vilket betyder att det verkligen kommer att genomföras. Enligt plan ska det ske under 2024. Det känns ju trevligt för mig som har stått här och propagerat för detta under så lång tid.

Vad är då fritidskortet för någonting, fru talman? Fritidskortet ska ge alla barn och unga i åldrarna 8-16 år ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Det ska innehålla ett värde som kan användas som betalning för fritidsaktiviteter inom till exempel idrottsrörelsen, friluftsorganisationer och andra organisationer inom civilsamhället och kulturområdet.

Beloppets storlek kommer att ha en differentierad utformning för att särskilt stötta barn och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll att ta del av fritidsaktiviteter. Barn och unga med funktionsnedsättning eller andra behov av särskilt stöd ska uppmärksammas så att fritidskortet kommer dem till godo i lika stor utsträckning som för andra barn och unga.

Under 2023 finns 50 miljoner kronor avsatta för att ta fram nödvändig infrastruktur för införandet av ett fritidskort till barn och unga. Under 2024 beräknas hela 731 miljoner kronor avsättas för att införa reformen med fritidskort, och från och med 2025 beräknas årligen 792 miljoner kronor avsättas för samma ändamål. Det är en stor, historisk reform som lägger grunden för en mer jämlik hälsa i framtiden.

Vilka myndigheter är då inblandade? E-hälsomyndigheten får huvudansvaret för att förbereda, införa och förvalta fritidskortet. De har visat sig snabba och effektiva. Folkhälsomyndigheten, Försäkringskassan, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Statens kulturråd är också involverade så att rätt förutsättningar ska finnas för att införa fritidskortet under 2024. Sedan har vi Svenskt Friluftsliv och Riksidrottsförbundet, och även Sveriges Kommuner och Regioner, som viktiga aktörer.

Sammanfattningsvis, fru talman: Fritidskortet handlar om att erbjuda alla - observera: alla - barn och unga i utvalda årskurser möjligheter till gemenskap och aktivitet. Barn från socioekonomiskt utsatta hushåll ska dessutom kunna få ett högre stöd. Vi behöver göra allt vi kan för att motverka fysisk och psykisk ohälsa och främja gemenskap.

Efter alla dessa intressanta och, ska vi säga, kreativa debatter som vi haft omkring detta hoppas jag att vi ska kunna enas om införandet av fritidskortet. Det finns inte med som en beslutspunkt i dag, så det här får ses som en hint om beslut som kommer. Ingen ska då kunna säga att fritidskortet har forcerats fram.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag, fru talman.

Fru talman! Det finns väldigt många vetenskapliga dokument och utredningar om idrottsrörelsens mervärden för individ och samhälle. Svensk idrott är en viktig och positiv kraft i samhället. Med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare skapar idrottsrörelsen en rad positiva bieffekter som vi verkligen kan kalla samhällsnytta.

Att en tredjedel av svenskarna är med i idrottsrörelsen ger en stark effekt på samhället på allt från hälsoekonomi och självkänsla till besöksnäring och integration. Idrottsrörelsen gör Sverige starkare, precis som flera ledamöter anfört i dag.

Men låt mig särskilt nämna barnen. Varenda unge innanför är en vinst för samhället utanför. Hittar barn och unga sin plats i föreningslivets gemenskap i stället för i gängkriminalitetens gemensamma utanförskap, fru talman, kommer samhällsvinsten i den investeringen att generera en avkastning som hela samhällsstrukturen tjänar på.

En av utmaningarna för idrotten i dag är att få föreningslivet att utbilda och skapa förutsättningar för att barn med bland annat psykiska funktionsnedsättningar ska kunna delta på lika villkor. Utmaningen är att ge kunskaper om bemötande men också utbildning för tränare som ger dem verktyg att möta och bemöta barn med exempelvis neuropsykiatrisk problematik.

Fru talman! Jag pratade för ett tag sedan med en hockeymamma vars son har en adhd-diagnos. Hon beskrev hur pojken under årens lopp hade testat en massa fritidsaktiviteter utan att liksom få till det och komma med i gemenskapen. Inte heller i skolan fungerade det. Han hade svårt att få godkänt i sina ämnen. Han började med fotboll redan som åttaåring, men bristen på kunskap och förståelse i föreningen gjorde att det alltför ofta blev konflikter och handgemäng. Han började må psykiskt dåligt och fick problem med kamrater. Han testade ridning, tennis, innebandy och handboll, men inget funkade.

Men så testar han hockey, och där blir det plötsligt väldigt bra med ledare som bemöter honom på rätt sätt. Plötsligt packar han sin skolväska själv. Skolresultaten förbättras, måendet blir mycket bättre och han får nu också kompisar. Pojken är nu 13 år, har godkänt i alla ämnen och har en inriktning att så småningom söka in på hockeygymnasium.

Detta är en alldeles sann solskenshistoria, som dock kanske inte hade behövt vara så långdragen. Med rätt bemötande och kunskaper kan många fler barn må bättre och hitta sin plats i samhällsgemenskapen i stället för att vara utanför. Detsamma gäller naturligtvis för alla barn med någon form av funktionsvariation.

Fru talman! Låt mig även säga några ord om parasport. Idrotten ska vara till för alla. Alla som vill ska kunna delta i och utöva idrott. Svenska Parasportförbundet organiserar och möjliggör för idrott inom tolv olika idrotter för personer med rörelsenedsättning, synnedsättning och intellektuell funktionsnedsättning. Deras arbete är otroligt viktigt och betyder mycket för dem som deltar, inte minst ur social synvinkel.

Även Sveriges Paralympiska kommitté, som har ansvar för den paralympiska idrotten och Sveriges deltagande i Paralympics, har stor betydelse. Man skapar förebilder och visar att barriärer kan rivas ned.

Fru talman! Vad krävs då för att barn, unga och vuxna med eller utan funktionsnedsättning ska kunna delta i idrottsverksamhet? Det krävs inte bara kompetenta och engagerade ledare utan också tillgång till idrottsanläggningar, som helst ska vara multifunktionella. Det är sedan länge ett känt problem att det råder akut brist på anläggningar. Närhet och tillgång till idrottsanläggningar och idrottsutrustning är avgörande för en inkluderande idrott för alla, även i arbetet med att återstarta efter pandemin.

Idrottsvärlden står också inför andra utmaningar, till exempel skenande driftskostnader. I valrörelsen lovade de högerkonservativa partierna att stärka den svenska idrottsrörelsen efter pandemin. Men i Tidöavtalet framgår ingenting om det akuta behovet av nya idrottsanläggningar, återstartsstöd eller riktade insatser för att stärka barns och ungdomars fysiska hälsa.

Fru talman! Riksidrottsförbundet har gjort en enkätundersökning bland 5 500 idrottsföreningar i alla idrotter och över hela landet angående idrottsplatser, ytor och anläggningar. Ungefär 40 procent av föreningarna uppger att de har stort behov av fler tider i anläggningarna och fler ytor att idrotta på. Störst är problemet i föreningar med många barn och ungdomar. Hälften av alla föreningarna uppger att det också finns ett stort behov av renovering av anläggningarna.

När det gäller 51-procentsregeln vill vi socialdemokrater inte frångå modellen för beslutsfattande inom idrotten. Medlemskapet ska ligga till grund för föreningsmodellen. Därför är det enbart idrottsrörelsens medlemmar som kan ändra i stadgarna. Det är något som politiken ska hålla sig ifrån. Vi beklagar att det finns politiska partier som inte delar den uppfattningen och därmed ger uttryck för att frångå modellen för beslutsfattande inom idrotten. Vi kommer att fortsätta stödja idrottsrörelsen och vill verka för att 51-procentsregeln ska vara kvar.

Jag vill också säga några ord om friluftspolitik. Oavsett förutsättningar ska alla människor, däribland barn och unga, ha möjlighet att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund. Nationalparker, natur- och kulturreservat är viktiga och lockar miljoner besökare varje år. De har också stor betydelse för landsbygdsutveckling och för lokal och regional utveckling.

En stor del av friluftslivet utövas nära bostaden eller i tätorten. Därför är det av stor vikt att bevara grön infrastruktur i och omkring städer och tätorter, inte minst i städer med stark bebyggelseutveckling. Ansvaret för detta fördelas mellan stat och kommun och många myndigheter. Fortsatt god samordning är därför mycket viktig.

Fru talman! Avslutningsvis ställer vi oss bakom samtliga av våra yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Fru talman! Idrott kan vara skillnaden mellan liv och död, framför allt i våra utsatta områden. Nyligen besökte jag och några av mina liberala riksdagskollegor Huddinge Basket. Vi fick där träffa deras tränare Jonas Morin. Han har lyckats få massor med tjejer och killar att spela basket och sedan också bli ledare i basketföreningen. Han har fått in unga grabbar och tjejer från gatorna i Huddinges mest utsatta områden till basketen och har fått dem att känna stark tillhörighet till sin hemkommun och till basketen.

Genom att ungdomarna rekryterats till ledare har de också fått sina absolut första arbetslivserfarenheter, som de har kunnat skriva på sina cv:n. Morin berättade att han haft förmånen att vara referensperson till över 100 ungdomar från utsatta områden när de har sökt sina första arbeten. Genom att de deltog i idrotten och sedan blev ledare fick de den första vägen in i svenska samhället och till sitt första jobb. Det är därför idrotten är så viktig.

Fru talman! Morin är en av de tusentals vardagshjältar i Sverige som ger barn och unga en meningsfull vardag och framtidstro. Samtidigt är föreningen öppen med att det finns ungdomar som hoppat av basketen och i stället hamnat i de kriminella gängens klor. Det är bland annat unga grabbar som inte ens lever längre på grund av gängvåld och på grund av att samhället inte kunde hålla dem kvar i basketen, i skolan eller på något annat sätt.

Det finns olika skäl till att man inte idrottar. Dessa klumpas i dag ihop av Riksidrottsförbundet med ett begrepp: idrottssvaga områden. Jag och Liberalerna är övertygade om att det behövs en särskild strategi och ett särskilt arbete för att öka idrottsdeltagandet i våra utsatta områden.

Riksidrottsförbundet har nyligen tagit fram statistik. Där framkommer stora skillnader. I dag är i genomsnitt 40 procent av ungdomarna i Sverige aktiva i en idrottsförening, 42 procent av pojkarna och 37 procent av flickorna. Men i våra utsatta områden är det markant färre, framför allt bland flickor. Det beror, enligt min mening, på att vi i stället för att finansiera idrottsföreningar har finansierat spelkortsklubbar för vuxna män.

I min hemstad Göteborg är det bara 8 procent av flickorna i Bergsjön som idrottar, trots att 24 procent av pojkarna deltar i idrotten. Det måste ändå sägas att den skillnaden är relativt stor. Man kan inte bortse från att hedersnormer och andra normer kring flickors möjlighet att idrotta har stark inverkan här.

Fru talman! Så här kan vi inte ha det. Det är därför glädjande att regeringen och Sverigedemokraterna gör en enorm satsning inom området. Regeringen satsar 100 miljoner på idrott i utsatta områden och angränsande områden, som ofta riskerar att bli utsatta i framtiden. Nu har det rullats ut pengar till 13 olika idrottsförbund som alla har verksamheter i våra utsatta områden. De har tilldelats medel.

Jag ser fram emot att se vad förbunden lyckas göra i de utsatta områdena. Jag vet att exempelvis Svenska Basketbollförbundet gör ett fantastiskt arbete med att nå ut till ungdomar i dessa områden, och med de nya medlen kommer de att kunna göra otroligt mycket mer, säger de själva. Vi får se vad de satsar på. En stor chansning är att Huddinge Basket kommer att satsa på att göra ungdomarna till ledare och utbilda dem, så att de i framtiden kan rekrytera fler.

Fru talman! Det är inte nog där. Nu går också startskottet för regeringens omfattande satsning på ett fritidskort som ska ge en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga mellan 8 och 16 år. Det är Kristdemokraternas förslag från början. Det är ett väldigt bra förslag, som regeringen nu genomför. Liberalerna välkomnar att kortet inte bara gäller idrott utan även andra fritidsaktiviteter.

Förhoppningen är att kortet kan börja användas redan nästan år. Beloppets storlek kommer att vara högre för barn och unga från socioekonomiskt utsatta hushåll. Därmed kommer det också att gynna barn och unga i våra utsatta områden.

Fru talman! Idrott, lek och rörelse är viktigt för alla, inte bara för dem som vill och kan elitsatsa. Idrottsrörelsen behöver erbjuda verksamhet också för dem som inte kan eller vill tävla.

Det är även viktigt att idrottsarenorna i Sverige anpassas för personer med funktionsnedsättningar så att de kan vara en del av idrotten, både som aktiva och faktiskt som en del av publiken.

Vi jobbar också med att se till att få igenom en LOA-fond, en anläggningsfond. Det är enorm brist på idrottsanläggningar i Sverige. Moderaterna och Sverigedemokraterna har varit pådrivande för en sådan anläggningsfond. Min förhoppning är att vi de kommande åren kan lansera en sådan fond och se till att breda ut en matta med nya idrottsanläggningar i Sverige för att få ungdomarna som nu kommer att rekryteras genom fritidskortet och satsningen i våra utsatta områden till idrotten.

Det finns mycket att göra, och regeringen gör ett bra arbete här. Det kommer att behövas ännu mer i framtiden.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla reservationer.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi kulturutskottets betänkande om idrott och friluftsliv. Sverigedemokraterna står bakom samtliga sina reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 28 här i dag.

Idrott och friluftsliv är två centrala delar för den svenska folkhälsan. I en tid där stillasittandet blir allt vanligare är det viktigt att stärka de aktörer i samhället som möjliggör motion för människor, för unga och gamla, i hela vårt land. I mitt anförande vill jag lägga extra fokus på folkhälsoaspekterna kopplade till idrott och friluftsliv.

Varje år kommer det rapporter som påvisar att barn och ungdomar sitter stilla alltför mycket. Det medför en rad hälsoproblem, inte minst senare i livet. När stillasittandet blir alltför utbrett är det att betrakta som ett samhällsproblem, eftersom dålig fysisk hälsa medför ökade kostnader för vården och har en negativ inverkan på samhället i stort. En nedsatt fysisk förmåga innebär för individen begränsningar i livet och i värsta fall till och med ett förkortat liv. För att hantera dessa problem är idrotten och friluftslivet väldigt viktiga aktörer.

Sett till det stöd som idrotten och friluftslivet får från staten bidrar de med mycket positivt till samhället. De ger barn och unga tillgång till motion men också nya vänner och en föreningsvana som blir till nytta längre fram i livet.

Fru talman! Jag vill även lyfta fram idrottsrörelsens utmaningar kopplade till coronapandemin. Coronapandemin har haft betydande inverkan på idrottsrörelsen, och återstarten för idrotten är nu igång. Framför allt handlar det om att få tillbaka personer som slutade som utövare och ledare under pandemin. Det är glädjande att många sporter i dag har återfått sina medlemmar och utövare i stor utsträckning och att det går åt rätt håll.

Jag är också glad över att vi - precis som andra talare har lyft fram tidigare - ser över möjligheterna att instifta ett nationellt fritidskort för barn och unga. Kortet syftar till att minska kostnaderna och att involvera fler barn och unga i de viktiga verksamheter som vi i dag debatterar under det här betänkandet. Det är en viktig insats för att stimulera återväxten till idrotten.

En annan viktig och central del för att förbättra folkhälsan är att fokusera på den äldre befolkningen. Tyvärr är det ju så att det finns problem med att många äldre är ofrivilligt ensamma och inte har samma möjligheter som andra grupper att engagera sig i fysisk aktivitet. Därför föreslår vi sverigedemokrater tillsammans med regeringspartierna att idrottsrörelsens arbete med idrott för äldre förstärks.

För att stärka folkhälsan behöver idrotten och friluftslivet betraktas som en helhet snarare än separata områden, skilda från varandra. Även om det finns skillnader dem emellan har de väldigt mycket gemensamt. De är båda folkrörelser som engagerar miljoner svenskar i civilsamhället och bidrar till en bättre folkhälsa. Som politiker bör vi inte hamna i en situation där vi prioriterar den ena före den andra. Vi måste se och identifiera insatser som stärker båda delarna, eftersom båda är väldigt viktiga.

Sverigedemokraterna har en bred idrotts- och friluftslivspolitik som tar fasta på just det som jag pratade om. Historiskt har vi sett potentialen hos både idrotten och friluftslivet vad gäller att bidra till folkhälsan, men det är klart att tiderna förändras - pandemin och andra saker har påverkat möjligheterna, och efter det behöver vi såklart anpassa politiken. Men vi tror fortfarande att dessa två starka folkrörelser är avgörande för att stärka den svenska folkhälsan.

Fru talman! Sammanfattningsvis är idrotten och friluftslivet två viktiga delar i att stärka den svenska folkhälsan. Genom att se dem som en helhet och jobba för att stärka båda kan vi skapa ett mer hälsosamt Sverige tillsammans. Sverigedemokraterna är fast beslutna att fortsätta arbeta för en bred idrotts- och friluftslivspolitik som stärker både individen och samhället som helhet.

Fru talman! Bland de förslag som ska diskuteras här i dag kommer tre från Vänsterpartiet. De förslag vi har på friluftslivsområdet kommer att debatteras av utbildningsutskottet, eftersom vi anser att skolan behöver jobba mer för att ge alla barn inblick i friluftslivet och ökad kunskap om allemansrätten.

Det oroar mig mycket - precis som andra ledamöter har uttryckt tidigare - att många lever ett alltför stillasittande liv. Det påverkar människors hälsa och blir i slutändan ett stort samhällsproblem. Med stillasittande ökar risker för en rad fysiska sjukdomar men även demens och depression.

Det är oerhört viktigt att tidigt etablera hälsosamma vanor. Därför behövs ett extra fokus på alla politiska nivåer för att uppmärksamma barns och ungdomars situation. Samhällena och barnens dagar på förskola och skola behöver planeras utifrån tanken att stimulera till rörelse.

För oss i Vänsterpartiet är det självklart att uppmärksamma att inte alla barn har samma möjligheter till en aktiv fritid i dag. De vars föräldrar har en god ekonomi och hög utbildning deltar i mycket högre utsträckning i idrottsföreningar. Spontanidrott i ens bostadsområde är också värdefullt för hälsan, men det är inte rimligt att de miljarder skattekronor som satsas på föreningsidrotten i så stor utsträckning nyttjas av dem som redan har det bäst ställt.

Från Vänsterpartiets sida ser vi att det behövs en rad olika insatser för att bryta den här utvecklingen. Här behöver alla föreningar och kommuner samarbeta. Var lägger man idrottsplaner och hallar? Vad kostar det att ta sig dit? Hur informeras barn och deras föräldrar om vilka aktiviteter det finns att välja på? Vilka insatser kräver man från föräldrarna? Vad kostar det för en familj med flera barn att låta dem vara med i en idrottsförening?

Fritidskortet kan vara en dellösning, och jag är positiv utifrån det som Roland Utbult berättade om vilken inriktning regeringen ser för detta kort. Jag hoppas att vi kommer att kunna vara eniga om den satsningen framöver, men det är bara en dellösning.

Ett annat stort hinder i många delar av landet är bristen på plats för idrottande och därmed träningstider. Det är flera före mig som har pratat om det här. De senaste åren har flera undersökningar bland kommuner och föreningar gjorts om lokalsituationen. Det har visat sig att drygt var fjärde förening svarar att de har ett stort behov av fler tider och att bristen leder till att föreningar tvingas tacka nej till nya medlemmar. I storstäderna är det så många som 43 procent av föreningarna.

De föreningar som i störst utsträckning bedriver barn- och ungdomsverksamhet är hårdast drabbade. Varannan förening anger att det finns ett stort behov av renovering av den plats man idrottar på. Samtidigt har få kommuner analyserat sina behov av idrottsytor och gjort upp långsiktiga planer för nybyggnation och renovering.

För att komma till rätta med den här situationen och få fler att motionera behövs en tydlig plan från kommunerna, och Vänsterpartiet tycker också att det behövs ett tydligt stöd från nationell nivå. Kommunerna har i dagsläget stora renoveringsbehov och investeringsbehov i nya förskolor, skolor och äldreboenden. Ett mycket stort antal kommuner kommer i år att behöva skära ned på personal och stänga verksamheter, eftersom regeringen prioriterade en skattesänkning till höginkomsttagare i stället för ökade bidrag till kommunerna. Till exempel i min egen hemkommun Arboga kommer en förskola att stängas under det här året.

När verksamheter som är lagstyrda har stora behov är det stor risk att kultur, idrotts- och fritidslokaler får stå tillbaka. Vänsterpartiet har under många år föreslagit ett statligt investeringsstöd för nybyggnation och ombyggnation av idrottshallar. Vi ser också behov av nytänkande för att få ökad tillgänglighet för flera grupper och möjlighet att använda samma hall för många olika typer av aktiviteter. Den förra regeringen jobbade på med den här frågan och beställde ett flertal utredningar. Nu måste det bli verkstad! Det finns ju faktiskt en bred enighet.

Jag tyckte att Roland Utbult signalerade att regeringen är på gång med den här frågan och att hans partikamrat ministern också kommer att ta tag i de underlag som den förra regeringen tagit fram. Jag håller tummarna för att även detta är på rull snart.

Fru talman! En grupp som särskilt hamnar i kläm när man dras med gamla idrottsanläggningar och bristande kunskap i kommunerna är personer med funktionsnedsättning. Myndigheten för delaktighet har gjort en kartläggning av möjligheterna till att ha en aktiv fritid, och den visar att många personer med funktionsnedsättning vill utöva fler aktiviteter på sin fritid än vad de har möjlighet till.

Anledningen till att de avstår är till exempel bristande tillgänglighet i samhället. Det kan även vara avsaknad av information om tillgänglighet i aktiviteterna - att det helt enkelt inte går att veta om de passar dem. Det kan också handla om svag privatekonomi, otillgängliga transporter och bristande socialt stöd inför och i samband med aktiviteter.

Myndigheten pekar på att ganska små förändringar skulle kunna göra stor skillnad. En större medvetenhet om dessa hinder skulle kunna göra att fler kan ta del av generella aktiviteter inom dagens befintliga fritidsutbud. Men självklart kan det också behövas riktade aktiviteter för de personer som har en funktionsnedsättning.

Parasport Sverige har gjort en studie för att identifiera dessa hinder och begränsningar. I rapporten tar man ett helhetsgrepp och tittar på alltifrån habilitering, som är regionernas ansvar, till rehabilitering, syncentral, färdtjänst, bemötande och kompetens, ekonomi, sysselsättning, familjens förutsättningar och så vidare. När resultatet redovisades sa man att det liknade en hinderbana - det är svårt att ta sig fram till en aktivitet.

Fru talman! Vänsterpartiet menar att vi inte kan ha det så här. Vi behöver jobba mycket mer målinriktat för att leva upp till vårt åtagande. Vi har skrivit under FN:s deklaration om delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning, och där ingår idrott och rekreation. Vi tycker att det är dags att riva de hinder som Parasport Sverige lyfter fram och möjliggöra för fler människor i vårt land att leva ett aktivt och hälsosamt liv.

Vi har både i år och tidigare haft ett helt batteri med förslag för att riva hindren. Vi har förslag som rör rätten att ta med sig idrottsutrustning i färdtjänsten, vilket faktiskt inte har varit möjligt, liksom rätten att åka på tävlingar med färdtjänst. Man tycker att det skulle vara en självklarhet att den som är beviljad färdtjänst ska kunna tävla i hela landet, men så är det inte i dag. Det behövs också en utredning för att se över själva finansieringen av parasporten. Där lyfte Amanda Lind fram positiva exempel från andra håll där man har gjort en öronmärkt satsning. Vi tror att detta kan ge ett uppsving.

Man kan titta på vad det kostar för en privatperson med funktionsnedsättning - alltså inte bara på föreningssidan - att skaffa den utrustning som kan krävas. Om man exempelvis vill hålla på med rullstolsrugby kan en specialrullstol kosta upp till 75 000 kronor. För den som är blind och behöver en guide eller ledsagare för till exempel skidåkning eller löpning blir det väldigt kostsamt.

Ofta är grundregeln att kommun och landsting, eller region som vi säger nu, inte ansvarar för sport- och fritidshjälpmedel. Det krävs oftast medicinska argument för att få sådana hjälpmedel. En speciell benprotes för att kunna springa eller en cykel för tävlande omfattas till exempel inte av regelverket, och det är problematiskt. Det blir en klassfråga. Den som har en stark privatekonomi kan ta del av hjälpmedlen, medan många utestängs från sporter som de annars kunde utöva.

Samtidigt vet vi att personer med funktionsnedsättning har en svagare ställning på arbetsmarknaden och låga ersättningar och att familjer med barn med funktionsnedsättning har en svagare ekonomi. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att samhället erbjuder den hjälp som behövs för att alla ska ha inte bara rätt till idrott och motion utan också verklig möjlighet. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 8, som tar upp dessa frågor.

Fru talman! En tredjedel av svenskarna är med i idrottsrörelsen. Det ger en stark effekt på samhället, och det ger positiva effekter på allt från hälsoekonomi och självkänsla till besöksnäring och integration.

Med en så stor andel av medborgarna som medlemmar i idrottsrörelsen och med påverkan på ännu fler är idrottsrörelsen en viktig motor i det svenska samhället. Ju fler som blir en del av föreningens gemenskap och kan hålla på med idrott och fysisk aktivitet, desto bättre är det för Sverige. Idrottsrörelsen gör helt enkelt Sverige bättre och starkare.

Även om idrotten inte lockar alla så lockar utomhusaktiviteter. Att tillbringa tid utomhus och utforska naturen kan vara en fantastisk upplevelse. Det kan hjälpa oss att koppla av och minska stress. Det är viktigt att se till att friluftslivet är tillgängligt för alla.

Det finns utmaningar som kan hindra personer från att delta i fysisk aktivitet, såsom funktionsnedsättningar, ekonomiska hinder och brist på tillgänglig utrustning och tillgängliga anläggningar. Vi måste sträva efter att göra idrott och rörelse tillgängligt, oavsett människors bakgrund eller förmåga.

Fru talman! Vi har under flera år kunnat läsa i olika rapporter att alltför många barn och unga rör sig för lite. En av de senaste kom från Generation PEP i förra veckan och visar att endast två av tio ungdomar når rekommenderad fysisk aktivitet. Rekommendationerna är minst 60 minuters pulshöjande aktivitet per dag, såsom att cykla till skolan, leka på skolgården, delta i skolans idrottstimmar eller träna på fritiden.

Ett idrottsintresse har man ofta kvar genom hela livet. Denna möjlighet måste vi ge till fler. Därför tycker vi i Centerpartiet att idrottsklubbar ska få möjlighet att komma till fritidshem och skolor för att barn ska få testa många olika idrotter. De kanske hittar en favorit och börjar med en idrott eller annan föreningsaktivitet som de tycker är rolig. Detta öppnar möjligheter för barn som annars kanske inte hade fått chansen att testa nya aktiviteter att gå med i föreningslivet.

Samtidigt får idrotten samhället att hänga ihop. Idrotten är en av landets största folkrörelser. Idrottsföreningarna finns över hela landet, och varje dag går nästan 150 000 barn och ungdomar till träningen. Riksidrottsförbundet har uppskattat att om man skulle ersätta de ideella, fantastiska ledare vi har i vårt land med en fritidsledarlön skulle kostnaden uppgå till 20 miljarder. Varje investerad krona i idrottsrörelsen ger mångfalt tillbaka till samhället.

Att vara en del av idrottsrörelsen ger mycket mer än bara den fysiska aktiviteten. Som jag inledde med: En tredjedel av svenskarna är med i idrottsrörelsen, och den påverkar ännu fler.

Fru talman! För personer med funktionsnedsättning kan det ibland vara svårt att hitta en lämplig idrottsaktivitet. Där kan parasport kan vara en väg in i fysisk aktivitet. Men det är långt ifrån alla ungdomar som har möjlighet att delta i den idrott som finns på orten eller den idrott som de brinner för. Har man en funktionsnedsättning kan man exempelvis behöva färdtjänst för att komma till träningen. Man kan behöva en ledsagare för att kunna delta. Man kan behöva speciella hjälpmedel. Man kan också behöva en ledare som är kunnig i parasport.

Idrott- och frilufts-livsfrågor

Svenska parasportare har nått många framgångar i internationella tävlingar, inte minst i vintras på para-VM. Jag hade glädjen att få vara på plats en av dagarna i Östersund där det tävlades i längdskidor och skidskytte. Samtidigt kunde vi följa para-VM i alpint. Där finns fantastiska idrottare och viktiga förebilder som kan locka fler att vilja börja idrotta.

Ändå finns mycket kvar att göra för att hålla ungdomar kvar i idrotten, framför allt unga flickor. I dag slutar flickor idrotta alldeles för tidigt, och vi behöver ta reda på varför. Centerpartiet vill se en utredning som tar fram förslag på lösningar på utmaningarna. Där behöver vi bland annat se över fördelningen av bidrag och anläggningsinvesteringar ur ett jämställdhetsperspektiv.

Även den befintliga skattelagstiftningen, som i dag gör det dyrare och svårare att sponsra damidrott än herridrott, bör ses över i utredningen. Flickor och pojkar ska med självklarhet ges lika förutsättningar för sitt idrottande.

Avslutningsvis ger internationella idrottsevenemang Sverige en möjlighet att visa upp oss från vår bästa sida. Jag och Centerpartiet anser att regering och riksdag ska vara positiva till att locka stora internationella idrottsevenemang till Sverige. Förutom att ge spänning och glädje till publiken kan det också ge stora värden till den plats där de genomförs och öka intresset för idrottande. Det är även positivt för besöksnäringen.

Konkurrensen om att få arrangera dessa mästerskap är stor. Därför bör en långsiktig nationell strategi utarbetas för att i ökad utsträckning locka stora internationella idrottsevenemang till Sverige.

Jag står förstås bakom Centerpartiets alla reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)