Interpellationssvar - Felrapportering av fiskefångster - 2023-04-21

Herr ålderspresident! Linnéa Wickman har frågat mig om jag tänker informera EU-ländernas fiskeriministrar om felrapporteringen inför kommande kvotsättning, om jag avser att vidta åtgärder med anledning av Havs- och vattenmyndighetens larm om systematisk felrapportering och om ja, vilka initiativ jag kommer att ta.

Herr ålderspresident! Fiskerikontrollen regleras till största del genom EU-lagstiftning, men det finns även nationella regler. De viktigaste målen för EU:s kontrollsystem är att säkerställa att endast tillåtna mängder fisk fångas, att nödvändiga uppgifter för att bedöma fiskemöjligheter samlas in och att regler och sanktioner tillämpas likvärdigt inom Europeiska unionen.

Det finns brister i EU:s nuvarande kontrollsystem, och regeringen stöder därför den översyn av regelverket som EU-kommissionen inledde 2018. Inom översynen av regelverket föreslås ett flertal åtgärder som förväntas komma att förstärka fiskerikontrollen och fångstrapporteringen. Nationellt prioriteras fiskerikontrollen också högt, och de ansvariga myndigheterna Havs- och vattenmyndigheten och Kustbevakningen har på uppmaning av regeringen identifierat en rad åtgärder för att förstärka fiskerikontrollen. Myndigheternas anslag har därefter också höjts för just detta ändamål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att komma till rätta med brister i efterlevnaden av landningsskyldigheten och för att förbättra fångstrapporteringen genomför Havs- och vattenmyndigheten ett pilotprojekt med kameraövervakning av fångsten ombord på fiskefartygen. Havs- och vattenmyndighetens pilotprojekt kommer att ge värdefull kunskap och erfarenhet av utrustningen inför att riskfartyg inom hela EU förväntas komma att utrustas med kameraövervakningssystem genom den reviderade kontrollförordningen.

I det storskaliga pelagiska fisket landas fångsten osorterad. Vid kontrolltillfällen i hamnar runt Östersjön har det visat sig att totalmängden i fångsterna stämmer förhållandevis väl med kontrollresultaten medan uppskattningen mellan olika arter, framför allt sill och skarpsill, varierar i högre utsträckning.

En rad åtgärder för att förbättra fångstrapporteringen i det pelagiska fisket genomförs för tillfället. Havs- och vattenmyndigheten har påbörjat en översyn av de regler och rutiner som är gällande vid pelagiska landningar och genomför försök tillsammans med pelagiska fartyg för att förbättra möjligheterna för fiskare att uppskatta fångstsammansättningen ombord.

Datainsamlingen och forskningsunderlaget för att kunna uppskatta fångstnivåer och de pelagiska beståndens status i Östersjön anses dock vara god, och Internationella havsforskningsrådet, ICES, lämnar därför årligen så kallad analytisk rådgivning om maximal hållbar avkastning för de pelagiska bestånden i Östersjön.

I ICES rådgivning inför beslut om TAC:er och kvoter, det vill säga totalt tillåtna fångster, ingår tillämpningen av försiktighetsansatsen och EU:s fleråriga plan för Östersjön, som ska säkerställa att fiskemöjligheterna är hållbara på lång sikt enligt maximal hållbar avkastning. Försiktighetsansatsen innebär att risken för att beståndet ska hamna utanför säkra biologiska gränser ska vara låg på lång sikt. ICES beaktar osäkerhetsfaktorer och andra svagheter i dataunderlaget om ICES bedömer att dessa riskerar att påverka bestånden negativt.

Efterlevnad av fiskets regler är en förutsättning för att fiskeriförvaltningens mål ska uppnås och för att beslutade fiskekvoter ska följas. Regelefterlevnad och fiskerikontroll har därför hög prioritet för regeringen.

Herr ålderspresident! Tack, landsbygdsministern, för svaret på interpellationen!

"Det skulle kunna vara så att man medvetet rapporterar fel för att maximera sitt kvotutnyttjande och indirekt sin vinst genom att skapa konkurrensfördelar gentemot fiskare som rapporterar korrekt."

Så uttalar sig en medarbetare på Havs- och vattenmyndigheten i ett reportage från SVT Gävleborg. Utifrån sina kontroller av fisket misstänker de att ett omfattande och systematiskt fusk pågår vid inrapportering av storleken på fångsterna. Det beskrivs vara mer regel än undantag att de faktiska fångsterna är större än vad som rapporteras in. Framför allt beskriver myndigheten att den egentliga fördelningen mellan arterna skarpsill och strömming, som vi säger där jag bor, rapporteras in felaktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Längs Bottenhavets och Östersjöns kust är det ett hårt fisketryck på skarpsill och strömming från det storskaliga industrifisket med trålning. Det är just bland de storskaliga industritrålarna som Havs- och vattenmyndigheten ser att de egentliga fångsterna är större och att fördelningen av de fiskarter som tas upp inte stämmer. En misstanke som går att ha i detta är att man till exempel rapporterar skarpsill som sill eller strömming för att få fortsätta att fiska på skarpsill trots att man redan har fyllt sin kvot.

Allvaret i larmen om felrapportering ska ses i ljuset av att industrifisket de senaste 20 åren har rapporterat in en extrem ökning av fångster, medan fångsterna för de lokala småskaliga yrkesfiskarna har minskat markant. Deras kvoter har inte kunnat fyllas på länge. Industrifiskets uttag och press på fiskbestånden är alltså stort, sannolikt till och med större än vad vi vet om.

Under lång tid har småskaliga kustfiskare, sportfiskare, länsstyrelser och kommuner längs ostkusten samstämmigt kunnat påvisa en väldigt oroande och akut situation för strömmingen, som har en central roll i ekosystemet och för andra arter i havet. Den akuta situationen för strömmingen bekräftas av SLU, som vid provfiske förra året fick upp ungefär 8 procent av det antal som man fick upp på 80-talet.

Detta får en rad konsekvenser för hela ekosystemet, för fiskens kraft att stå emot yttre miljöpåverkan men även för Sveriges livsmedelsproduktion och beredskap och för fortlevnaden för de småskaliga yrkesfiskarna längs kusten.

Herr ålderspresident! Jag noterar att statsrådet i interpellationssvaret beskriver att regeringen delar bilden att EU:s nuvarande kontrollsystem är ett problem och stöder den översyn av regelverket som påbörjades för hela fem år sedan.

Inget svar ges dock på frågan om statsrådet kommer att säkerställa att informationen om den omfattande felrapportering som HaV tydligt påvisar kommer att rapporteras till statsrådets kollegor och havsforskningsrådet ICES. Detta är en helt grundläggande och viktig kunskap att delge forskare hos ICES och statsrådets kollegor inför bedömningen av kommande kvoter.

Jag hoppas att statsrådet i sitt nästa inlägg kan svara på frågan om huruvida kunskapen om felrapporteringen kommer att föras vidare.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att tacka för ledamotens stora intresse för fiske och fiskbeståndens situation.

Som jag nämnde i mitt inledande anförande gör HaV en översyn av rutiner och regler vid pelagiska landningar och genomför försök tillsammans med pelagiska fartyg för att förbättra möjligheterna för fiskare att uppskatta fångstsammansättningen redan ombord. Det är precis så jag vill att myndigheter ska göra - hjälpa företag att göra rätt. Det är positivt att Havs- och vattenmyndigheten genomför den typen av riktade kontrollinsatser. Fiskerikontrollen har som sagt hög prioritet för regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till skillnad från vad interpellanten uttalar visar kontrollerna på en god uppskattning av den totala fångstmängden. Att inte uppskatta den totala fångsten rätt är en överträdelse. Att felaktigt uppskatta fördelningen mellan arter i en fångst är dock inte en överträdelse i Östersjön.

Pelagiska fångster förvaras i tankar ombord på fartyget. De fångster som ska användas till humankonsumtion sorteras normalt vid landningen, men de fångster som ska användas för industriändamål, till exempel djurfoder, sorteras inte.

Om sortering inte sker ska de olika arterna fastställas med hjälp av provtagning enligt en viss metod. Utmaningarna med denna provtagning och att fångster inte sorteras vid landningar delar vi med alla EU-länder som tar emot den typen av fångster.

Sill och strömming omfattas som ledamoten vet av den gemensamma fiskeripolitiken och nyttjas av många medlemsstater. Datainsamlingen och forskningsunderlaget för att kunna uppskatta fångstnivåer och de pelagiska beståndens status i Östersjön anses dock vara tillräckligt god, och ICES lämnar därför, som jag nämnde tidigare, årligen så kallad analytisk rådgivning om maximal hållbar avkastning för de pelagiska bestånden i Östersjön.

I ICES rådgivning ingår tillämpningen av försiktighetsansatsen och EU:s fleråriga plan för Östersjön, som ska säkerställa att fiskemöjligheterna är hållbara på lång sikt enligt maximal hållbar avkastning.

Jag uppfattar inte att interpellationen i sak handlar om strömmingen i Östersjön, men naturligtvis finns det kopplingar. Jag får i det sammanhanget upprepa det jag sagt i andra debatter här i kammaren: Vi ska vara medvetna om att strömmingsfrågan är komplicerad och att det fortfarande saknas kunskap. Övergripande är det viktigt att vi först får reda på vad som är orsaken eller, troligtvis, orsakerna till något för att därefter kunna vidta rätt åtgärder för att komma till rätta med eventuella problem.

Herr ålderspresident! Om man är uppväxt vid kusten i Gävleborg är det omöjligt att inte se vilken negativ påverkan som utfiskningen av till exempel större strömming har haft och har på våra kustsamhällen. Där slås småskaligt kustnära fiske ut, och ätbar fisk finns knappt kvar, till förmån för industrifisket och dess trålning efter fisk som mals ner till fiskmjöl och alltså inte blir mat på våra tallrikar och inte ökar den svenska livsmedelsproduktionen.

Det är också omöjligt att inte se vilken potential livskraftiga fiskebestånd skulle ha för de lokala jobben och ekonomin, svensk livsmedelsproduktion och turismen och förstås för de småskaliga yrkesfiskare som har funnits i generationer, som finns kvar och som kämpar samt givetvis för friskare marina ekosystem.

Det är uppenbart att det krävs krafttag och skyndsamma förvaltnings- och skyddsåtgärder för att trygga fiskbestånden. Jag noterar att statsrådet beskriver att kunskapsläget är förhållandevis osäkert.

Jag noterar faktiskt att forskare, inte minst från ICES, har sagt att deras modeller blir så osäkra just utifrån att den fiskerapportering som kommer in är felaktig. Detta är helt avgörande. Om vi inte vet hur mycket fisk som fiskas upp blir det väldigt svårt att bedöma vad som är långsiktigt hållbara fiskbestånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att i dag rapportera en felaktig fördelning av strömming och skarpsill ger i alla fall en straffavgift. Den är på runt 2 000 kronor oavsett hur stor överträdelsen är och oavsett det totala värdet på fångsten.

Det som vi politiskt behöver ställa frågor om, oavsett politisk färg, är om detta är rimligt och om incitamenten är tillräckligt starka för att rapportera rätt. Detta snedvrider förstås också konkurrensen. Det är ändå ett faktum att HaV rapporterar om att man ser en stor och systematisk felrapportering.

Med tanke på det allvarliga läge som vi ser för fiskbestånden, och för att till exempel strömmingen inte ska gå samma öde till mötes som torsken, behöver vi agera skyndsamt. Där menar jag att statsrådet har en väldigt viktig uppgift och ett väldigt viktigt uppdrag framöver att säkerställa att den kunskap som vår egen svenska myndighet har också når fram till EU när kvotsättning ska ske.

Jag tycker inte att svaren hittills riktigt tyder på att statsrådet kommer att säkerställa detta. Men jag hoppas att statsrådet har möjlighet att förtydliga detta i sitt nästa inlägg.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att konstatera att regeringens övergripande målsättning är att förvaltningsåtgärderna ska beslutas i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer.

Det är varken helt nytt för 2022-2023 eller någon hemlighet att fångstuppskattningar inte alltid stämmer. Det är en situation som både kommissionen och ICES är medvetna om och som ingår som en osäkerhetsfaktor.

Med detta sagt är det naturligtvis viktigt att rapporteringen förbättras och att brister i regelverket korrigeras. Därför är det arbete som Sverige för närvarande leder, i egenskap av ordförandeland i EU, med en översyn av EU:s regelverk för fiskerikontrollen viktigt. Bland annat ingår att det även i Östersjön införs en specifik toleransmarginal för uppskattning av artsammansättningen i en fångst, det vill säga att hantera det problem som HaV:s kontroller har visat på. Och regeringen stöder detta.

Men vi sitter inte still i båten. Även nationellt pågår ett utvecklingsarbete. Regeringen fortsätter med den budgetförstärkning för fiskerikontroll som riksdagen fattade beslut om 2022.

För att säkerställa korrekt rapportering av landad fångst vid osorterade landningar utvecklar HaV regelverket gällande vägning och artsammansättningsprov. HaV avser även att ta fram vägledningar och utveckla nuvarande kontrollrutiner för denna del av regelverket. Detta arbete sker, vilket är oerhört väsentligt, i samarbete med andra medlemsstater.

HaV har bland annat utvecklat och förtydligat kärnprocesserna vid uppgiftslämnande och grunddata, sjöövervakning, fältkontroll och administrativ kontroll men även vägledning och support. Beroenden internt och externt när det gäller samverkansmyndigheter har tydliggjorts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rådgivningen från ICES om bestånden i Östersjön presenteras någon gång i maj eller juni. Denna ligger sedan till grund för förhandlingarna och beslut vid ministerrådsmötet i oktober för fiskemöjligheterna 2024.

Den 17 oktober 2022, några dagar innan jag tillträdde som landsbygdsminister, enades ett enhälligt ministerråd om fiskemöjligheterna i Östersjön för 2023. Sverige verkade, i linje med den ståndpunkt som fått stöd i riksdagen, för kvoter som ska leda till livskraftiga bestånd i hela Östersjön.

SLU pekar de facto på att det är många faktorer som påverkar fiskbestånden och fiskets bedrivande.

Utöver fiske antas strömmingsbeståndens dynamik och utveckling påverkas av en rad olika faktorer, exempelvis övergödning, salthalt, förekommande konkurrerande arter till strömming och inte minst förekomsten av predatorer som säl, annan fisk och skarv.

Herr ålderspresident! För en tid sedan besökte yrkesfiskaren Dennis Bergman, från Bergmans fisk i Norrsundet i min hemkommun, riksdagen. Hans tydliga uppmaning till oss politiker var: Politikerna måste vakna. Vi behöver ett kraftigt minskat uttag av fisk i Östersjön och Bottenhavet. Använd försiktighetsprincipen! Den kustlekande strömmingen är nästan helt borta, och vi måste dra i handbromsen.

Jag noterar att statsrådet i svaret på interpellationen beskriver ett pågående pilotförsök med frivillig kameraövervakning av fångsten ombord på fiskefartygen. Det kommer att vara ett sätt att öka kunskapen om vilka fler åtgärder som vi behöver vidta för att komma till rätta med denna systematiska felrapportering. Men tyvärr har det varit ett väldigt lågt intresse från industrifisket att delta i detta. Jag tror att det kan vara så få som två fartyg som ingår.

Jag vill fråga statsrådet om han verkligen bedömer att det går att få ett vettigt resultat och om han är nöjd med att industrifisket tyvärr tycks ha ett så litet engagemang för att se till att fångstrapporteringen blir korrekt.

Jag vill avslutningsvis tacka statsrådet för debatten. Det är ett faktum att det enda rimliga och nödvändiga är att det ska vara dyrt att fuska. Det ska vara lätt att åka fast. Och det ska också kosta om man blir upptäckt. Detta kan vara vår sista chans framöver att rädda strömmingsbestånden. Och det absolut minsta som vi borde kunna göra är att säkerställa att vi inte har någon systematisk felrapportering, som Havs- och vattenmyndigheten nu ändå har larmat om. Det kan vi inte vara nöjda med.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för en bra debatt. Jag upplever att vi alla i grund och botten .

(TJÄNSTGÖRANDE ÅLDERSPRESIDENTEN: Jag vill påminna om att kammarens överläggningar inte får störas av åhörare på läktaren.)

Herr ålderspresident! Jag upplever att vi alla i grund och botten vill ha samma sak - långsiktigt hållbara fiskbestånd som kan nyttjas av en konkurrenskraftig fiskerinäring, bestående av såväl större fartyg som av ett mer småskaligt kustnära fiske. För detta krävs att vi fortsätter att utveckla flera olika delar av fiskeriförvaltningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rådgivningen från ICES är grunden för de förvaltningsbeslut som vi fattar inom EU, särskilt avseende nivån på de årliga fiskemöjligheterna. Att ICES har tillgång till relevanta data är därför helt avgörande och någonting som vi kontinuerligt arbetar med att förbättra.

Havs- och vattenmyndighetens uppdrag avseende orsakssambanden som påverkar strömmingen specifikt är ett exempel på detta, liksom att ministerrådet och EU-kommissionen åtagit sig att tillsammans med ICES förbättra kunskapsläget i samma fråga.

Utan en uppföljning av att förvaltningsbesluten efterlevs når vi inte våra mål. Därför måste vi också kontinuerligt utveckla fiskekontrollen. Detta pågår såväl på EU-nivå som nationellt och är ett arbete som regeringen prioriterar.

Under de sex månader som jag har suttit som landsbygdsminister har vi också utökat verktygen för HaV att vidta åtgärder som ska leda till att bestånden återhämtar sig på ett bättre sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.