Interpellationssvar - Åtgärder mot utslagningen av elever - 2023-04-21

Fru talman! har frågat mig varför jag och regeringen ändrar utredningsdirektiven till Utredningen om fler vägar till arbetslivet så att utredningen inte fritt kan föreslå åtgärder för att lösa problemet med den stora utslagningen av elever.

Svar på interpellationer

Jag vill börja med att konstatera att Utredningen om fler vägar till arbetslivet har ett mycket viktigt uppdrag genom sitt fokus på elever som i dag har svårt att nå målen i grund- och gymnasieskolan. Det är problematiskt att så många som 15 procent av eleverna avslutar grundskolan utan behörighet till ett nationellt program i gymnasieskolan.

Det är uppenbart att skolan måste förbättras så att alla elever får de bästa förutsättningar att klara skolan och få med sig de kunskaper de behöver för att kunna försörja sig. Att ta bort gränsen för godkänt har presenterats som en lösning på problemet med att för många barn och ungdomar inte når målen i skolan. Jag delar inte den uppfattningen. Problemet är inte att det finns ett betyg för icke godkända kunskapsresultat i betygssystemet, utan att man inte tillräckligt tidigt identifierar de barn som behöver mer stöd och träning för att nå kunskapsmålen eller att elever inte får stöd i tid för att klara sin skolgång.

Det finns också ett behov av att se över kursplaner och betygskriterier. Abstrakta krav skapar en destruktiv stress hos många barn. Skolans styrdokument behöver reformeras i enlighet med barns kognitiva utveckling och intellektuella mognad och få ökat fokus på inlärning och färdigheter samt fakta- och ämneskunskaper. Det är en rad åtgärder som behövs för att få en skola där alla elever får tillräckliga kunskaper för att klara vidare studier och yrkesutbildningar.

Elever som riskerar att inte nå målen ska ges stöd. Betyget F utgör en tydlig information om att eleven inte har nått upp till kraven och att ytterligare åtgärder kan behöva vidtas. Eftersom regeringen inte ämnar lägga fram förslag som skulle innebära att betyget F tas bort har regeringen genom ett tilläggsdirektiv förtydligat att utredningen inte ska lägga tid och resurser på att ta fram sådana förslag.

Jag värnar utredningens uppdrag att ge oss mer kunskap om de elever som inte når målen i grund- och gymnasieskolan och om vilka hinder som finns för genomströmning och etablering på arbetsmarknaden samt att lämna förslag som förbättrar situationen för dessa elever. Utredningen har ett fortsatt brett uppdrag att föreslå åtgärder för att lösa problemen med den stora utslagningen av elever.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret!

I en demokrati räcker det inte att bara tycka saker, även om det är roligt att snabbt tycka saker i de sociala medier som vi har tillgång till. Demokrati handlar också om att ta till sig av varandras argument och lyssna på forskning och beprövad erfarenhet. Det ansvaret menar jag är betydligt större för oss riksdagsledamöter och statsråd än för allmänheten.

Det räcker inte att bara tycka när man bestämmer över miljoner människor i Sverige, utan då måste man också ta till sig av hur det fungerar i verkligheten. Forskningen som finns på den fråga som tas upp här, nämligen spärrgränsen till gymnasiet i form av betyget F som nu har funnits i mer än två decennier, säger oss en del om hur det fungerar i verkligheten. Att lyssna på forskning skulle jag vilja säga att statsråd på Utbildningsdepartementet har ett särskilt stort ansvar för. De ska hålla kunskapens fana högt.

Utgångspunkten för min interpellation är att fler måste lära sig mer. Sverige ska kunna konkurrera med kunskap och smarta, nya lösningar - inte med låga löner. Vi socialdemokrater menar att på sikt måste nog alla elever i Sverige gå i gymnasieskolan. Det räcker helt enkelt inte på dagens arbetsmarknad att ha nio års grundskola för att få en stabil försörjning i det fortsatta livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag vet vi att förändringarna i och med införandet av betyget F som spärrgräns till gymnasiet väldigt tydligt har inneburit att en mycket stor grupp elever slås ut direkt efter grundskolan utan att ens gå vidare till gymnasiet. Vi vet också att en mindre andel klarar gymnasiet efter den här reformen. Det vill säga att utvecklingen går i helt fel riktning.

De studier som finns visar att den utslagning som nu sker, där var sjunde elev stoppas från att läsa vidare på ett nationellt program på gymnasiet, är väldigt kostsam för individen, familjen och samhället. Vi vet nämligen att betyget F som spärrgräns - inte kunskaperna, utan systemet - i sig leder till ökad utslagning och att samhället måste försörja ett antal individer genom hela deras liv trots att de hade kunnat klara gymnasiet och få en stabilare plats på svensk arbetsmarknad.

Jag menar att vi måste orka titta på den här frågan. Jag vet att det kan låta som att vi sänker kraven, men vi måste kunna ta till oss den forskning som finns och våga utvärdera detta. Jag hoppas att skolministern också vågar ta till sig av forskning och utgå från vad verkligheten nu säger oss, inte från vad hennes parti tyckte för 30 år sedan och hålla fast vid det trots att verkligheten har förändrats och visat att man hade fel.

Det finns som sagt flera forskningsstudier som visar att betyget F som spärrgräns har väldigt negativa effekter på sysselsättning senare i livet. Skolministern vill ändå absolut inte titta på den här gränsen. Jag undrar helt enkelt, fru talman, vad skolministern menar att det finns för belägg för att systemet med en spärrgräns i form av betyget F till gymnasiet måste vara kvar. Finns det någonting som visar på positiva effekter för elevers kunskapsresultat?

Fru talman! Självklart ska man lyssna på forskning. Jag skulle säga att det är ett stort problem att svensk skolpolitik inte har gjort det. Det är ett jättestort problem nu när det gäller till exempel kursplanerna att de absolut inte har byggt på kognitionsforskning. Kraven har kanske inte varit för högt ställda, men helt fel ställda för en stor grupp av elever.

Det finns också en stor grupp elever som har kommit sent till Sverige och därför inte klarat till exempel engelskan. Där finns i alla fall en liten möjlighet att klara sig in på gymnasiets nationella program även om man inte har haft den möjligheten.

I grund och botten handlar betyget F om att elever inte uppnår kunskapskraven. Att säga att de ska kunna gå på gymnasiets nationella program på precis samma villkor som dem som har tillräckliga kunskaper för att göra det är ju bara att lura elever att ta ytterligare steg upp i en verksamhet som de faktiskt inte har förutsättningar att klara.

De allra flesta elever i Sverige börjar i gymnasiet. Det är väldigt få som inte gör det. Däremot är det många som hoppar av. Många av dem hoppar verkligen av och försvinner från systemet. Det är också många som finns kvar men som inte lyckas uppnå kunskapsresultaten. I de flesta fall beror det på att de inte har tillräckliga kunskaper från grundskolan.

Betyget F är också ett medel för att väcka grundskolan att ta sitt ansvar för dessa elever tidigare. Svensk skola lider väldigt mycket av ett system där man skjuter problemen framför sig. Man tror hela tiden att nästa stadium ska lösa problemen för en elev, men det är sällan så det blir. All forskning visar att ju tidigare man gör insatser, desto bättre resultat får man.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skälet till att jag inte vill att utredningen ska fortsätta med detta är att man ju skriver utredningsdirektiv för att man vill ha förslag som ska genomföras, inte för att förslag ska läggas fram som man inte kommer att genomföra. Det handlar naturligtvis också om resurser. Utredningen ska kunna ägna sig åt annat än något som jag inte kommer att lägga fram förslag om.

Så som utredningsväsendet i Sverige fungerar är ibland ett stort slöseri. Det finns utredningar på många hundra sidor varav väldigt lite sedan kommer att genomföras.

För mig är det viktiga egentligen inte betyget F, utan det är att dessa elever saknar kunskapsmässiga förutsättningar att gå på gymnasiets nationella program. De har inte kunskaperna med sig. Om man till exempel ska bli elektriker och inte har tillräckliga kunskaper i engelska eller matematik kan det bli direkt farligt att gå på den gymnasieutbildningen. Det ställer höga krav på att man har förkunskaper. Jag tror att det är viktigt att hålla fast vid förkunskapskraven.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag uppskattade flera delar av statsrådets besked i svaret på min interpellation, som vi fick höra härifrån talarstolen.

Jag delar uppfattningen att de som har utformat kunskapskriterierna inte har tagit tillräcklig hänsyn till hur barns hjärnor fungerar eller var man befinner sig i mognadsprocessen. Jag välkomnar att statsrådet tar upp det och att hon tänker titta vidare på det med större fokus på till exempel faktainlärning.

Jag välkomnar också fokuset på tidiga insatser. Det är oerhört viktigt. Det var därför den tidigare regeringen införde läsa-skriva-räkna-garantin och såg till att det kunde anställas 36 000 fler personer i svensk skola som kan stötta de elever som inte fått den hjälp de behöver.

Det behövs ytterligare förstärkningar här, men det får vi spara till en annan debatt. Just nu ser vi dock hur regeringens politik tvingar fram stora nedskärningar i svensk skola. Vi lämnar detta för den här gången och fokuserar på dagens ämne.

Jag tänkte ta upp några av de forskare som jag har hittat när jag har letat efter saklig grund för denna betygsgräns.

Exempelvis skriver Jonas Vlachos, som är nationalekonom, att det inte vad han vet finns något som tyder på att F-IG-gränsen - haft positiva effekter för vare sig skolsystemet eller elever. Däremot finns det en hel del som pekar på negativa effekter för eleverna, till exempel en ökning av antalet unga sjukpensionärer. Detta bygger han på den forskningsrapport som visar att det här faktiskt inte berodde på att man hade bristande kunskaper utan att man aldrig fick gå gymnasiet. Det var det som gjorde att man inte klarade gymnasiet; man kom inte ens in. Grunden för det var de nya betygsreglerna, inte plötsligt mycket sämre kunskaper. Från ett år till ett annat klarade färre gymnasiet. Det berodde på ett system som vi hade beslutat här i Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig ta upp ytterligare några exempel.

Anna Sjögren säger i Sveriges Lärares tidning Vi lärare att betyget F riskerar att sänka kunskapskraven i hela klassrummet. Allt fokus handlar då om att i de sista årskurserna baxa igenom några elever över gränsen, och hela undervisningen läggs därmed på en för låg nivå för att den genomsnittliga eleven ska få den kunskapsutveckling man behöver.

Flera pekar också på att de som till exempel går på yrkesprogram självklart också behöver kunskap i svenska, matematik och engelska. Men behöver man exakt samma svenska när man ska läsa ett fordonsprogram som när man ska läsa ett teoretiskt program som samhällsvetenskap? Nej, jag tror inte det. Vi måste vara beredda att titta på gränserna. Stänger de dörren i onödan?

Jag upprepar att jag inte har någon färdig ståndpunkt, men jag tycker att det är beklagligt att skolministern redan från början säger att hon inte tänker lyssna på den forskning som finns och som säger att det här i onödan spärrar vägen för unga människor att tillägna sig mer kunskap. Hon tänker hålla fast vid den ståndpunkt som hon hade för 30 år sedan, även om den visat sig vara felaktig.

Jag tycker att en skolminister ska lyssna på forskningen. Jag bjuder återigen in skolministern att redovisa någon forskning som visar att spärrgränsen har lett till ett positivt resultat för eleverna eller samhället.

Fru talman! Åsa Westlund tar upp en väldigt intressant debatt: Behövs det samma krav för alla yrken? Egentligen tror jag inte att det är så. Men det är inte sant att man inte kommer in på gymnasiet, för det gör man absolut. De allra flesta ungdomar börjar gymnasiet. Det är inte det som är problemet. Problemet är att man i vissa delar har för låga kunskaper när man kommer in och eftersom man har för låga kunskaper har man svårt att ta sig över till ett nationellt program. Finns det några andra möjligheter? Finns det möjligheter att införa kortare yrkesutbildningar, kanske med lägre krav? Det här är jätteintressant att titta på.

Jag är dock helt övertygad om att det skulle leda till ett mindre fokus på dessa elever om man tog bort F-nivån. Åsa Westlund antyder det själv när hon säger att hon läst en artikel om att man nu baxar eleverna över kunskapsgränsen. Men vad hade hänt om man inte hade baxat dessa elever över kunskapsgränsen? Då hade de ju inte fått kunskaperna, och det hade varit ett jätteproblem för dem men även för alla andra som skulle gå i samma klass och läsa i samma takt som de elever som inte har klarat kunskapsmålen.

Jag tycker att det är ett för stort fokus på betyget F och ett för litet fokus på att betyget F visar att man inte har tillräckliga kunskaper. Jag är ju glad över att skolor verkligen anstränger sig för att baxa eleverna över gränsen.

Jag tycker dock att svensk skola lider av att man försöker göra allting i helklass i så stor utsträckning som möjligt i stället för att ha särskilda mindre undervisningsgrupper för de elever som verkligen behöver det för att nå målen. Vi måste anstränga oss mer för dessa elever, men det är i sig inget skäl för att ta bort gränserna. Om man bara tog bort gränsen och sa "Du får gå på vilken utbildning du vill, oavsett kunskaper och förkunskaper" skulle man bara lura elever, och man får ett enormt problem i gymnasieskolan i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I stället för att skjuta problemet uppåt i systemet och in i gymnasiet borde vi trycka problemet nedåt i systemet och se till att elever får hjälp och stöd tidigt.

Jag vänder mig dock emot bilden att eleverna inte får börja gymnasiet, för det gör de faktiskt i väldigt stor utsträckning.

Fru talman! Utgångspunkten för den här debatten har som sagt varit att fler ska lära sig mer. Forskning som finns visar att det betygssystem som vi har i dag leder till att färre lär sig tillräckligt mycket därför att färre går ut gymnasiet. Det är väldigt tydligt. Det finns forskning om det. Därför har jag hos skolministern efterlyst forskning som stöder hennes linje, nämligen att man absolut inte får titta på detta eftersom det vore skadligt. Nämn någon forskningsrapport som visar på det!

Den forskning som jag har hittat och den forskning som andra forskare refererar till visar att det här leder till sämre kunskapsutveckling, inte bara hos några elever utan hos alla elever, eller i alla fall hos stora elevgrupper som sedan hamnar utanför samhället. Vi har som samhälle inte råd med det. Vi har inte råd med att tusentals unga människor redan vid 16 års ålder slås ut från att läsa vidare på ett nationellt program som de hade kunnat klara; året innan det här systemet infördes klarade man nämligen det. De hade kunnat få jobb och försörja sig själva. I stället hamnar de i långvariga perioder av försörjningsstöd. Alla vi andra ska då försörja dem, i stället för att de ska ha frihet med egen inkomst och egen försörjning.

Jag hoppas att fortsättningen av regeringsperioden kommer att präglas av en öppenhet hos regeringen för att ta till sig av den kunskap och forskning som finns och att den politik som förs inte kommer att bygga på gamla paroller som skrevs för 30 år sedan men sedan har prövats mot verkligheten.

Fru talman! Det viktiga, anser jag, är att vi blir bättre i svensk skola på att sätta in stöd tidigt. Det är orimligt att så många lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att klara gymnasiet. Det är det som det handlar om. Om man inte pratar tillräckligt bra svenska, inte kan skriva, inte kan engelska och inte har de basala kunskaperna i matematik får man väldigt svårt att klara gymnasiets nationella program. Det är klart att man inte löser problemet genom att bara säga: "Det är helt okej! Du behöver inte kunna någonting i grundskolan. Det gör ingenting, för du kommer att klara gymnasiet." Det säger sig självt att det inte fungerar på det sättet.

Jag tror att vi nu måste sätta in mycket större resurser på att elever ska få tidigt stöd i svensk skola. Vi måste våga differentiera mer även i grundskolan och se till att det finns fler speciallärare, fler mindre undervisningsgrupper, mer böcker och så vidare, så att de här eleverna får stöd tidigt. Sedan måste vi också hitta system för en bättre gymnasieskola för de elever som inte klarar kunskapskraven. Det tror jag är viktigt. Det är därför den här utredningens främsta mål är att hitta sådana vägar. Det ser jag verkligen fram emot att se mer av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.