Arbetsplenum - Våldsbrott och brottsoffer - 2023-04-19

Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande om våldsbrott och brottsoffer med anledning av de motioner som väckts under den allmänna motionstiden på detta område.

I betänkandet behandlas över 150 motionsyrkanden. Yrkandena handlar om våld i nära relationer, barnäktenskap, oskuldskontroller, sexualbrott, barnpornografi, äldres utsatthet för bedrägerier, hot mot journalister med mera. Dessa motioner beskriver de många fruktansvärda och förskräckliga problem som finns i samhället och påvisar vikten av att mer görs för att stötta, hjälpa och skydda.

Regeringen arbetar nu intensivt för att förebygga och bekämpa brottslighet, otrygghet och övergrepp i alla dess former. Detta arbete är grundat på Tidöavtalet och är en strävan att förändra kriminalpolitiken i grunden. Fokus förflyttas från gärningsmannen till att säkerställa brottsoffrets rätt till upprättelse och brottsoffrets väl och ve. Samhället ska skyddas från kriminaliteten.

Jag vill särskilt betona arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Det är ett allvarligt samhällsproblem som medför stort lidande för dem som utsätts. Vidden av utsattheten är svår att förstå om man inte någon gång själv har mött de utsatta kvinnorna och deras barn. De senaste åren har i snitt 15 kvinnor mördats per år av en före detta eller nuvarande partner. Alltför många utsätts för våld i nära relation.

Herr talman! Den tidigare alliansregeringen tillsatte flera utredningar för att stärka arbetet mot mäns våld mot kvinnor, och de låg till grund för en nationell tioårig strategi mot problemen. Strategin kompletteras nu med ett program som innehåller konkreta åtgärder för att ytterligare förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det kommer nu ett nytt program som ska gälla för perioden 2024-2026, det vill säga den resterande perioden av den tidigare tioåriga strategin.

Våldsbrott och brottsoffer

Herr talman! Regeringen ska förbättra skyddet och stödet till dem som behöver skyddat boende. Barnrättsperspektivet ska också stärkas för de barn som följer med sin mamma - det handlar oftast om mamma - till ett skyddat boende. Därtill ska kontaktförbud bli mer kraftfullt. För att öka brottsoffrets skydd ska kontaktförbud vid en särskilt allvarlig hotbild kunna utvidgas till en hel kommun. Det är gärningsmannens, inte offrets, rörelsefrihet som ska inskränkas.

Även socialtjänstlagen ska reformeras. Det behövs skärpta straff och hårdare tag mot våldsverkarna. Samtidigt är det också viktigt att stärka det brottsförebyggande arbetet. Här finns inget motsatsförhållande, som ibland påstås från denna talarstol.

Herr talman! Hedersförtrycket är ett särskilt allvarligt problem. Det drabbar oftast och värst flickor och unga kvinnor. Hotet och våldet kommer då inte från en enskild man utan från vanligtvis en hel familj eller släkt, ibland rent av ett grannskap.

Det finns få i samhället som är så utsatta som de flickor och kvinnor, men även pojkar och unga män, som utsätts för detta hedersförtryck. Det handlar även om allvarliga fysiska kränkningar mot mycket små barn i form av könsstympningar.

Hedersförtrycket i Sverige är tyvärr enormt. Hundratusentals unga är utsatta, och flickor drabbas mest. Det handlar om begränsningar i klädval, att inte få delta i simundervisning, att inte få gå på fest eller inte få delta i klassresan när det är övernattning. Många får inte dejta - naturligtvis - och många förbjuds helt att umgås med pojkar utanför familjen. Partner att gifta sig med väljs ut eller godkänns av familjen. Unga kvinnor utsätts för ovetenskapliga, förnedrande oskuldskontroller.

Den som vågar trotsa hedersnormerna löper stor risk att misshandlas både fysiskt och psykiskt. Den värsta konsekvensen är hedersmord. Balkongflicka kallas i pressen de unga flickor som mördas genom att kastas ut från balkonger. Det är ett fruktansvärt fenomen, i ordets rätta bemärkelse.

Regeringen intensifierar nu arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och avser bland annat att kriminalisera oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsoperationer. Befintliga straff ska skärpas, och rättsväsendet ska få mer resurser.

I budgetpropositionen för 2023 föreslår regeringen även att arbetet mot det hedersrelaterade förtrycket ska stärkas genom att det förebyggande arbetet förstärks permanent med 50 miljoner kronor per år. Regeringen har också avsatt 20 miljoner årligen för statsbidrag till kvinnors och flickors organisering i utsatta områden.

Det gläder mig att se att det i Sveriges riksdag finns en bred konsensus om att det här utgör allvarliga problem och att mer behöver göras för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersförtryck, samt i övrigt stötta, hjälpa och skydda våldsutsatta och brottsoffer i alla delar av samhället.

Herr talman! Regeringens politik innebär som sagt ett perspektivskifte. Nu sätts brottsoffrets behov och intressen i fokus, och det tillhör regeringens prioriterade områden att bekämpa just våldsbrottslighet. Det bedrivs således ett brett och omfattande arbete på de områden motionerna berör. Och mot denna bakgrund yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Att Jeanette utsattes för ett kraftigt övervåld av sin sambo under en lång tid är fastslaget. När hon hittades död på badrumsgolvet hade hon tio brutna revben, avslaget näsben och kraftiga skallskador. Den som sparkade och slog var hennes sambo.

Min mamma förtjänade inte att dö så, säger Jeanettes dotter i medierna.

Varje dag utsätts kvinnor och flickor för trakasserier, våld och sexualbrott. Våldet kränker och begränsar den utsattes grundläggande fri- och rättigheter, och våldet drabbar också de barn som tvingas bevittna övergreppen. Att som barn falla offer för våld i hemmet ökar risken för att man i vuxen ålder utsätter andra eller själv blir ett offer.

Förövarna finns i alla samhällsgrupper och har alla olika bakgrunder, och det är våld som har förekommit i alla tider. Varje form av våld eller hot om våld mot kvinnor begränsar tryggheten och friheten även för de kvinnor som inte utsätts själva. Så länge en enda kvinna skadas av sin partner eller före detta partner har vi inte gjort tillräckligt.

Våldet tar tyvärr inte per automatik slut för att kvinnan lämnar relationen. I många fall eskalerar det. Eftervåldet kan handla om till exempel stalkning och hot, ekonomiskt våld, psykiskt våld eller att använda barnen som vapen för att komma åt kvinnan i till exempel vårdnadstvister.

Jag vill särskilt nämna de kvinnor och barn som lever gömda. Samhällets stöd till dessa familjer brister. Det kan många kvinnor vittna om. Det handlar om allt från att socialtjänsten bokar in möten på ett sätt som gör att mannen hittar kvinnan till att inte kunna besöka läkare, kallas till hälsoundersökningar eller skaffa ett telefonabonnemang därför att man inte kan lämna ut sitt personnummer.

Under en lång följd av år har Socialdemokraterna i regeringsställning steg för steg sett till att vi har fått fler poliser med bättre verktyg och strängare straff. Polisen har förstärkt arbetet med mäns våld mot kvinnor med 350 nya utredare. Samtyckeslagen, som gör det än tydligare att sex som inte är frivilligt är olagligt, utgör en av milstolparna. I regeringsställning skärpte vi straffen för flera sexualbrott, liksom för misshandel, grov kvinnofridskränkning och överträdelse av kontaktförbud. Det är numera straffbart att utsätta ett barn för att se och höra våldsbrott i nära relation. Barnet som utsätts för detta betraktas även i lagens mening som ett brottsoffer.

Men det räcker uppenbarligen inte.

Herr talman! Bäst för brottsoffer är naturligtvis om brott aldrig begås. Därför kommer vi socialdemokrater alltid att prioritera både skärpta straff och förebyggande insatser. Sverige behöver en likvärdig skola över hela landet och ett starkt föreningsliv. Socialtjänsten och polisen måste ges förutsättningar att samverka långsiktigt och förebyggande.

Jag känner stor oro för konsekvenserna av det stålbad som kommuner och regioner nu står inför. Med stora hål i finansieringen av välfärden försämras kommunernas, regionernas och civilsamhällets förutsättningar till att dels arbeta förebyggande, dels ge rätt stöd till utsatta.

De 13 miljarder det kostade när regeringen och Sverigedemokraterna sänkte skatten för höginkomsttagare hade definitivt gjort mer nytta i vårt gemensamma arbete. Många brottsutsatta kan vittna om vilket fantastiskt stöd våra brottsstödjarföreningar, till exempel Brottsofferjouren och kvinnojourerna, kan ge. De behöver långsiktig finansiering och trygghet, för det finns en alldeles särskild kraft i civilsamhället.

När jag träffade dem som jobbar på Kvinnojouren Stöttan i mitt hemlän Gävleborg sa de ungefär så här: När vi åker på nationella träffar och utbildningar lyfts alltid frågan om finansiering, om vi ens ska få finnas kvar nästa år och kunna fortsätta stötta våldsutsatta kvinnor och deras barn.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga något om några av våra reservationer.

När det gäller dem som avser mäns våld mot kvinnor ser vi socialdemokrater en risk i att alltför mycket ansvar läggs på utsatta. Hon ska våga lämna honom. Hon ska samla bevis och anmäla. Hon ska skydda sina barn, och hon ska leva gömd.

Vi vill att kontaktförbud ska beviljas i större utsträckning och oftare förenas med fotboja. En nollvision för mäns våld mot kvinnor bör inrättas. Stockholmspolisens arbetssätt Initiativ Gryning, som har särskilt fokus på att hitta och lagföra gärningsmännen, bör implementeras i hela landet.

Vi socialdemokrater vill också att det införs en lex Lotta. Alldeles för många kvinnor blir lämnade ensamma och hamnar mellan två stolar. Det visar också Gävleforskaren Sara Skoog Wallers rapport Utan mig är du helt ensam. När en kvinna har blivit mördad av en man trots att hon uttryckt ett behov av hjälp ska den berörda myndigheten lex Lotta-anmäla sig själv. Finns det brister i kompetens, bemötande eller rutiner måste dessa upptäckas och åtgärdas.

Herr talman! Vi har många viktiga reservationer i detta betänkande. Jag står bakom alla, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 41 från yrkande 70 i vår kommittémotion om en brottsofferlag.

Vi socialdemokrater vet att samhället är som bäst när vi håller ihop. Men ofta känner brottsoffer att samhället inte står på deras sida i tillräcklig grad. Känslan av att lämnas ensam efter att ha drabbats av ett brott är alltför vanlig. Brottsoffers ställning och rättigheter måste stärkas, och rättigheterna måste vara jämlika och jämställda.

Brottsoffer har i dag rätt till skydd, stöd och information. Däremot saknas en lag som samlar dessa rättigheter. Det gör det svårt att orientera sig bland lagar, regler och olika aktörer för att kräva sin rätt. Flera brottsofferföreningar rapporterar dessutom att det finns stora skillnader i vilken typ av stöd man kan få beroende på var i landet man bor.

Vi socialdemokrater vill se en brottsofferlag som tydliggör vilka stöd samhället ger till brottsoffer oavsett typ av brott. Det är upprepade mängdbrott och bedrägerier, som ju särskilt drabbar äldre, eller när någon får motta hot för sina åsikter. Det är offer för våld i nära relationer, för mäns våld mot kvinnor eller för våld i hederskontext, och det är föräldrar som förlorar sina barn i dödligt våld - kanske det mest fruktansvärda en förälder kan drabbas av. Vi ser också att barns rättigheter och särskilda utsatthet måste understrykas i en brottsofferlag.

Hela samhällets samlade resurser måste finnas där för dig som brottsoffer. För oss socialdemokrater är det en fråga om upprättelse, respekt och rättvisa.

(Applåder)

Herr talman! Den kristdemokratiska rättspolitiken utgår från en realistisk insikt att människan är ofullkomlig och att brott mot medmänniskor och mot samhället tyvärr alltid kommer att finnas. Samtidigt måste strävan från statens sida alltid vara att motverka och begränsa brottsligheten så långt det över huvud taget är möjligt inom rättighetskatalogernas och rättsstatens ramar och befogenheter.

Rättvisa handlar om det rätta handlandet i relation till våra medmänniskor. Rättvisa är ett grundläggande värde som i en samhällsgemenskap förutsätter en balans mellan människors intressen, rättigheter och skyldigheter. Denna rättvisebalans rubbas när någon begår ett brott och därmed handlar orätt. Det är då det offentligas uppgift att skipa rättvisa och återställa balansen så långt det är möjligt.

Att skärpa straffen för brott kan ha flera bevekelsegrunder. Utifrån den kristdemokratiska ideologin är det relevant att straffen ska vara rättvisa. Utgångspunkten är att skipa rättvisa, bedöma skuld och möjliggöra upprättelse.

Herr talman! Den som utsatts för ett brott ska veta att statsmakten solidariskt ställer sig på offrets sida och tar ställning mot den som orsakat smärtan och otryggheten. Den som begått ett grovt brott förtjänar ett hårt straff för att rättvisebalansen ska återställas. Därmed sonas skulden. Brottsofferperspektivet ska vara det tyngst vägande eftersom det är brottsoffret som förorättats. Men det är lätt att glömma att även gärningsmannens upprättelse i grunden handlar om att sona brottet genom att avtjäna ett rättvist straff.

Att värna omsorgen om de utsatta och svaga har alltid varit en drivkraft för Kristdemokraterna, oavsett om det handlar om vård, äldreomsorg eller kriminalitet. Vi har ett väl grundat brottsofferperspektiv som genomsyrar vår syn på rättspolitiken. Klena straff tar bort möjligheten till moralisk upprättelse.

Mycket av de problem vi ser i dag beror på brist på etik och moral. Moralen påverkar en persons tendens att begå brott. Den normupplösning som banat väg för den utveckling av brottsligheten som vi nu bevittnar måste vändas. Det finns en nihilism bland många brottslingar där ingenting är heligt. Det leder till skjutningar och sexualbrott, för vad är en annan människa värd? Inte mycket i våldsverkarnas ögon.

Samtidigt som vi bygger ut polisen och skärper straffen för brottslingar behöver de grundläggande värdenas betydelse belysas mycket mer. Det finns alldeles för många som lever sina liv utan moralisk kompass. Det är på grund av dessa etiskt vilsna invånare som mödrar förlorar sina tonårsbarn i skjutningar och unga flickor och kvinnor har ont i magen av oro när de ger sig ut på kvällen.

Herr talman! Därför är ett handfast stöd till föräldrar av stor betydelse. Positiva förebilder i exempelvis idrottsföreningar ska inte underskattas. Socialtjänsten måste få verktyg för att kunna gripa in i tid. Skolan, som är en så viktig del av fostran och normbildning, behöver stå för ordning och reda där varje förseelse får tydliga konsekvenser.

Att arbeta förebyggande handlar om att genom tidiga insatser göra skillnad för framtiden, inte sällan till en relativt låg kostnad. Det handlar om trygga familjer, skolor med fokus på lärande, möjlighet till familjerådgivning, ett starkt utbildningsväsen och möjlighet att finna ett arbete och en bostad. Det förebyggande arbetet behöver uppvärderas och få en mer framträdande plats i den politiska debatten.

Det krävs en bred reform av straffrätten och en uppgörelse med den rättsfilosofi som har bortsett från naturrättens grundläggande betydelse och med den kriminologi som i för stor utsträckning har tagit hänsyn till socioekonomiska faktorer och i stora delar haft ett gärningsmannaperspektiv i stället för ett brottsofferperspektiv.

Herr talman! Med detta sagt kan konstateras att det för närvarande pågår ett intensivt arbete med en genomgripande översyn av gällande straffrätt som täcker samtliga delar av de brott som avhandlas i de motioner som föreslås avslås. Talaren från Moderaterna framhävde och gick ganska grundligt igenom vilket arbete som pågår.

Det kommer att ske en förskjutning från gärningsmannaperspektiv till brottsofferperspektiv. Det är ett omfattande arbete, men vi kristdemokrater är övertygade om att vi är på rätt väg och att vi får en lagstiftning som är i takt med en förändrad brottslighet.

Slutligen vill jag även säga, herr talman, att en viktig brottsförebyggande åtgärd faktiskt är brottsuppklaringen. Framöver gäller det att fokusera på ökad brottsuppklaring. Risken för upptäckt och lagföring av den som begår brott måste öka. Skärpta straff och ökad risk för upptäckt måste gå hand i hand. Upplevs risken för upptäckt som försumbar är det inget som avskräcker vare sig motiverade gärningsmän eller unga som låter sig rekryteras av gängen.

Jag vill gärna trycka än en gång på att detta är det viktigaste vi har framför oss. Vi kan skärpa straffen hur mycket vi vill - så länge vi inte klarar upp brotten kommer vi ändå att få svårt att bekämpa den grova kriminaliteten.

Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! I dag debatterar vi betänkandet Våldsbrott och brottsoffer.

I stället för att värna brottsoffren har naiva politiker under lång tid satt i system att sprida en tycka-synd-om-mentalitet kopplad till brottslingar. Kriminalitet har förklarats i termer av sociala problem, fattigdom och utanförskap. Det straffrättsliga systemet har som en konsekvens av denna veka och naiva hållning präglats av låga straff, straffrabatter och villkorlig frigivning.

All denna slapphänthet är minst sagt provocerande, och än värre blir det av att vi inte ens har kraft att markera mot människor som inte ska befinna sig i landet. Även om åklagare yrkar på utvisning undgår dömda gärningsmän många gånger utvisning med motiveringen att de har en stark koppling till Sverige. Omsorgen om brottslingen väger av någon märklig anledning tyngre än omsorgen om offret.

Detta är givetvis helt fel. Det är inte brottslingarna som ska skyddas utan den som utsätts för brott. Den som inte sätter offrets rätt före brottslingens rätt sviker inte bara offret och dess anhöriga; den sviker dessutom alla de människor som riskerar att bli nästa brottsoffer.

Herr talman! Den grova kriminaliteten slukar i dag enorma resurser inom den polisiära verksamheten. Våldet, skjutandet och sprängningarna suger all kraft ur den redan hårt ansatta polisen. En direkt följd av detta är att polisen tvingas prioritera bort brott som förvisso anses allvarliga - men inte tillräckligt allvarliga. Att polisen hänvisar till att det finns mycket grövre brott som kräver deras uppmärksamhet är synnerligen oroväckande.

Dessa brister i rättssystemet ger som konsekvens att så kallade mängdbrott som cykelstölder, bedrägerier, id-kapningar och mycket annat aldrig utreds. Vardagsbrottsligheten ligger som en tung, våt filt över medborgarna - något man helt enkelt får räkna med. En utredning som läggs ned med motiveringen att brott ej kan styrkas förstärker känslan av otrygghet. Den förstärker känslan av misstro och undergräver på sikt förtroendet för hela rättssystemet.

Även om brottet synes vara litet kan följderna för den som utsätts bli extremt allvarliga. Den person som har blivit utsatt för en inbrottsstöld i sin bostad vet att det är en enorm kränkning av den personliga sfären. Och utan någon möjlighet till upprättelse är den enda anledningen för en privatperson att göra en polisanmälan att man ska kunna få ut ersättning från sitt försäkringsbolag.

Inom ramen för Tidöavtalet ska rättigheterna för den som utsatts för brott stärkas. De regler som syftar till att skydda brottsoffer och andra utsatta ska ses över, till exempel skärpta regler för prövotid efter villkorlig frigivning. Dagens relativt låga ersättningsnivåer ska höjas och regelverket för ersättning till brottsoffer förbättras. De administrativa delar som nu ligger på brottsoffret för att denne ska få sitt skadestånd utbetalt tas om hand av staten, vilket innebär att staten kommer att driva processen utan brottsoffrets inblandning.

Herr talman! Utgångspunkten i ett välmående samhälle måste vara att kvinnor och män ges samma möjligheter och rättigheter. Extra allvarligt är våldet mot kvinnor och barn. Även om all otrygghet är att betrakta som oacceptabel finns en betydande skillnad mellan könen, men tyvärr har insatserna för att bekämpa det dödliga våldet mot kvinnor varit otillräckliga under flera decennier.

Över 300 kvinnor har mördats av närstående män sedan år 2000. Vi minns till exempel 2021, när det rapporterades i medierna om att fem kvinnor mördats på tre veckor. Hittills i år har inte mindre än elva misstänka kvinnomord inträffat. Utvecklingen går med andra ord åt fel håll. Det säger sig självt att en sådan verklighet inte kan accepteras.

Ännu mer tragiskt är att det finns indikationer på att många av de personer som mördas av en närstående man har varit i kontakt med polisen, socialtjänsten eller vården före mordet. I sitt livs mest utsatta stund har dessa människor bett om hjälp och skydd men många gånger mötts av icke-svar, vilket är oacceptabelt. Det är inte värdigt ett land som Sverige att ha det på det viset. När ett nödrop kommer från en person i frågan om liv eller död ska någon svara, och i svaret ska det finnas lösningar och åtgärder för att skydda den som ropar på hjälp. Att inte kunna hjälpa dem som behöver stöd och hjälp allra mest är ett misslyckande inte värdigt en rättsstat värd namnet.

Med detta i åtanke har regeringen tagit flera initiativ för att motverka mäns våld mot kvinnor samt hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen avser att inom ramen för Tidöavtalet genomföra en fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen. Fokus ska skifta från gärningsman till brottsoffer, och straffen ska genomgående spegla brottens allvar. Det innebär att allvarliga vålds- och sexualbrott ska straffas hårdare.

Regeringen tänker också se till att det finns en presumtion för häktning vid misstanke om grov kvinnofridskränkning, så att män som misshandlar kvinnor snabbt ska kunna frihetsberövas. Regeringen har även beslutat om tilläggsdirektiv till en sittande utredning som innebär att kontaktförbud ska kunna omfatta ett större geografiskt område. Våldsamma män ska kunna förbjudas att vistas i samma kommun som sina före detta partner.

Herr talman! Gällande hedersförtryck har regeringen redan beslutat om tilläggsdirektiv till en sittande utredning för att bland annat kriminalisera oskuldskontroller och oskuldsintyg. Av Tidöavtalet framgår dessutom att regeringen vill skärpa straffen för en rad gärningar med anknytning till hedersförtryck, till exempel äktenskapstvång.

Vi i Sverigedemokraterna vill dock se ytterligare skärpningar än de som lagstadgades 2020. Barn som utsätts behöver stödjas i större utsträckning. En ny brottsrubricering behövs som tar sikte på lågintensivt våld och förtryck, vilket även ska omfatta kriminalisering av gärningar som enskilda inte medför straffansvar eller som i kombination inte bemöts med straff som graden av klander motiverar. Det ska innebära en kriminalisering av att vara gift med en minderårig, oavsett hur äktenskapet eller de äktenskapsliknande förbindelserna kommit till.

Den föreslagna straffskalan för barnäktenskap, fängelse upp till fyra år, är omotiverat låg - särskilt då den jämförs med straffskalan för andra likvärdiga brott och med tanke på att det här är fråga om brott mot barn av mycket allvarlig karaktär. Barnäktenskap innehåller upprepade våldtäkter mot barn.

Alla som har konkret inflytande över de barn som tvingas till giftermål och bidrar till detta ska bära straffansvar. Effektiva insatser mot barnäktenskap behöver utvecklas. De som fortsätter att leva som gifta med barn ska straffas och om möjligt utvisas. Alla regler ska utformas så att det klart framgår att det aldrig kan accepteras att barn är gifta i Sverige.

Sverigedemokraterna vill även att det som tas upp i utredningen Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap från år 2012 realiseras. Där föreslogs bättre tillsyn, skärpta krav och djupare dialog med religiösa samfund och vigselförrättare för att stoppa vigslar som innebär tvångs- eller barnäktenskap. Krav ska ställas på trossamfund och vigselförrättare att uppvisa nolltolerans mot tvångsäktenskap och barnäktenskap.

Allt detta sammantaget utgör en arsenal av åtgärder som egentligen syftar till en enda sak: Att göra vårt land till en tryggare plats och våra medborgare till tryggare människor. Det finns en gräns för hur mycket en nation tål. Sverige har passerat den gränsen. Nu är tiden inne att göra en helomvändning som tar vårt land bort från den skadliga, veka vänsterpolitiken. Vi ska bort från straffrabatter och vurmande för brottslingar och till ett tryggare, mer rättvist och moraliskt hedervärt land som ser vilka som äger rätten att skyddas och varför.

Detta kommer dock att ta tid. Det kommer att ta år att laga och bygga vårt rättsväsen starkt igen. Tack vare att vi nu har en regering på plats som lyssnar och som ser och hör även Sverigedemokraternas ståndpunkter kan Sverige nu äntligen påbörja detta trygghetsarbete.

Jag yrkar bifall till reservation 19.

Herr talman! I dag debatterar vi ett betänkande om våldsbrott och brottsoffer. Bakom siffrorna i statistiken finns ett enormt lidande. Varje våldsbrott har ett brottsoffer och anhöriga som bär med sig ett lidande och ett trauma varje dag, i flera år, om inte hela livet.

Jag är stolt över att vi har en regering som har ett tydligt fokus på brottsofferperspektivet och på upprättelse för brottsoffer, inte minst när samhällets allra mest utsatta drabbas av våldsbrott.

Dessa barn och kvinnor utsätts för våld på den plats som ska vara allra tryggast. Hemmet, som ska vara en trygg plats, har i stället utvecklats till en brottsplats. Klumpen i magen växer när barnen och kvinnorna sätter nyckeln i dörren till hemmet. Oron och rädslan finns inför hur kvällen och natten kommer att vara. Barnen gömmer sig när de hör våldet. Barnen försöker rädda sin mamma. Det är en verklighet för 200 000 barn som växer upp med en pappa som slår mamma eller med en bror som misshandlar sin syster.

Var tredje vecka mördas en kvinna av en man. Våldet mot barn och kvinnor är precis lika allvarligt som gängbrottsligheten och borde få minst lika mycket uppmärksamhet från polis och lagstiftare. Vi vet att barn och unga som växer upp i våldsamma miljöer löper enorma risker, inte minst att själva utsättas för våld och uppleva utsatthet.

Mäns våld mot kvinnor, unga killars våld mot unga tjejer, hedersrelaterat våld och förtryck och våld mot barn är ett stort samhällsproblem som kränker och begränsar barns och kvinnors grundläggande fri- och rättigheter. Tusentals flickor och kvinnor utsätts varje år för trakasserier, våld och sexualbrott. Våldet orsakar stort lidande och leder till livslånga konsekvenser. I årtionden har det dödliga våldet mot kvinnor och den traumatiska situation som följer för det barn som förlorar sin mamma försummats.

Inga barn, inga flickor och inga kvinnor ska tvingas anpassa sina liv till våldsamma eller kontrollerande killar och män. Därför har regeringen redan tagit flera initiativ för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Vid misstanke om grov kvinnofridskränkning ska det ske obligatorisk häktning, och straffen ska skärpas kraftigt. Dessutom ska kontaktförbud kunna omfatta större geografiska områden. Och elektronisk övervakning ska användas oftare. Det är förövarens frihet som ska begränsas, inte brottsoffrens. Våldsutsatta barn och kvinnor ska inte tvingas leva gömda och glömda i Sverige.

Regeringen kommer att ta fram en ny nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. I framtagandet kommer regeringen såklart att involvera berörda myndigheter, civilsamhällets organisationer och akademin.

Under förra mandatperioden fick vi igenom att en nationell strategi mot våld mot barn skulle tas fram. Nu är utredningen klar och ute på remiss. Jag ansvarade som utredare för att ta fram den tidigare nationella strategin. Även i det läget kände jag initialt att det var märkligt att vi i Sverige inte hade tagit fram en nationell strategi mot våld mot barn. Utsattheten riskerar mycket också senare i livet.

En sak var ganska upprörande. När vi fick uppdraget att ta fram en nationell strategi hette den Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är intressant att regeringen då valde att kapa halva rubriken. Det säger lite om det intresse som fanns för något som många utsätts för.

I utredningen hade vi också tydliga förslag på att unga killars våld mot unga tjejer måste utgöra ett eget målområde. Även det försvann och suddades ut.

Jag ser verkligen fram emot att det ska tas fram en ny strategi och att det ska bli tydligt att vi ser till att börja tidigt och att ha ett särskilt fokus på de utsatta barnen. Barnrättsperspektivet ska stärkas, och föräldrarätten ska utmanas.

Barnfridsbrottet infördes under förra mandatperioden. Men jag är oerhört besviken över att jag inte lyckades påverka den förra regeringen att våga vara tydlig med att en pappa som döms för mord på barnets mamma har förverkat sin rätt att vara vårdnadshavare - punkt. Det är något som jag självklart kommer att fortsätta kämpa för. Jag ser också att det finns stöd för de frågorna, både hos justitieminister Gunnar Strömmer och socialminister Camilla Waltersson Grönvall. Det känns tryggt och bra. Det känns som att vi kan göra skillnad tillsammans.

Det är även helt galet att barn är de enda brottsoffer som kan tvingas av domstol att bo med sin förövare. Tvångsumgänge för barn med en våldsutövande förälder måste upphöra. Även det är en kamp som vi förde under förra mandatperioden. Där ser jag också att det händer saker och att möjligheterna finns.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ska stärkas genom att det förebyggande arbetet permanentas med 50 miljoner kronor per år.

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket är ett allvarligt problem i vårt land. För att lösa det måste vi förstå det sammanhang som våldet och förtrycket sker i. Vi måste förstå hur våldet påverkar individen och förstå att söner redan i förskolan tvingas kontrollera och begränsa sina systrar. Det är först när vi förstår de utsattas verklighet som vi kan ta in vad de faktiskt ska skyddas från.

Våra lagar och vår syn på barns, kvinnors och hbtqi-personers individuella friheter skiljer sig avsevärt från i de länder som vi haft stor migrantströmning från. Ändå är vi tydliga med att barn, kvinnor och hbtqi-personer har individuella fri- och rättigheter. Men så fort vi har mött motstånd har det här samhället vacklat och backat. Därför känns det oerhört viktigt att vi nu tillsammans försöker sätta ned foten och verkligen ta i de frågorna fullt ut.

Trots att vi vet att förtrycket börjar tidigt i barns liv, trots att vi vet att den verklighet som många föräldrar kommer till och de svårigheter det kan innebära att vara förälder i ett helt nytt land saknas samtal om krav och förväntningar på en förälder här. Det är samtal som måste föras om och om igen för att skapa förutsättningar för barn och unga att få tillgång till ett liv utan oskuldskrav, kontroll, hot, våld, tvångsäktenskap och könsstympning.

Barn och unga ska inte behöva frukta att föras ut ur Sverige som bestraffning för att de vill åtnjuta sina grundläggande fri- och rättigheter. De ska inte behöva frukta att föras till landet som familjen flydde från. Politiker har vetat, och svenska myndigheter vet. Ändå gapar stolar tomma i klassrummen. Och barnen lider i sin ensamhet och i enorm utsatthet.

Därför är det viktigt att vi nu utökar möjligheterna att utfärda utreseförbud i fler fall, likaväl som att den omvändelseterapi som hbtqi-personer utsätts för ska bli ett tydligt lagbrott.

Jag ställer mig bakom utskottets förslag i betänkandet och yrkar avslag på motionerna.

Herr talman! Vänsterpartiet står bakom samtliga av våra elva reservationer. Men jag väljer att lyfta fram särskilt två av dem. Det är nummer 4 om en kvinnofridskommission och nummer 42 om en brottsofferombudsman.

Dessa två förslag är prioriterade eftersom de, om de fullföljs, skulle kunna förväntas medföra väsentliga förbättringar för alla de kvinnor och barn som utsätts för mäns våld i olika former, inklusive hedersrelaterat våld. De ska också kunna skydda och hjälpa hela gruppen brottsoffer.

Jag väljer att lyfta fram en kvinnofridskommission utifrån de erfarenheter som finns efter de stora framgångarna med den kommission som man tillsatte redan 1993 för att hantera frågor om mäns våld mot kvinnor och förstås för att föreslå åtgärder för att motverka det. Det var Sveriges allra första utredning som skulle få arbeta utifrån ett kvinnoperspektiv. Den gjorde detta med en bas i forskning och tog namnet Kvinnovåldskommissionen. Sedan lades grunden för rättspolitiska milstolpar och ett paradigmskifte angående förståelsen av det könsbaserade våldet. Detta väckte även stort internationellt intresse.

Jag väljer att nämna detta, som kan kännas som historia, därför att det var banbrytande och för att det sedan dess har skett en backlash där vi har tappat mycket av den kompetens som kommissionen levererade och också praktiker som den förordade.

Exempel på vad kommissionen åstadkom var införandet av fridskränkningsbrotten samt insikter om vad upprepat hot och våld innebär, särskilt i nära relationer, och om kvinnors och barns enorma utsatthet för angrepp också utanför hemmet - både våld, sexuellt våld och psykiska övergrepp.

Bland reformerna ingick också att ändra i språket. Vi kanske baxnar i dag när vi tittar tillbaka och ser att det beskrevs som att det enbart handlade om han och honom. Utredningen ville föra in både hon och henne, det vill säga att båda könen skulle få nämnas och synliggöras i lagen. Jag minns när jag första gången läste detta och nästan rös över att vi inte fått vara med tidigare. En manlig uppburen professor markerade att alla borde veta att "han" är ett könsneutralt pronomen.

Det kan låta som en lek i dag, men det var också ett sätt att markera det starka inslag av manliga normer som lagstiftningen bar då och som fortfarande är väldigt dominerade i dag. Vi har fortfarande mycket att brottas med i lagstiftningen och ännu mer i tillämpningen på grund av detta.

I propositionen markerade regeringen att insikterna måste öka om den manliga kulturens kopplingar till våld mot kvinnor. Man lämnade också ytterligare förslag som blev genomförda, en del direkt, andra efter lång tid. Brottet våldtäkt mot barn tog till exempel tio år att få in i vår lagtext, så att barn under 15 år kunde skyddas i sin sexuella identitet. Oavsett om våld förekom eller inte skulle det rubriceras som våldtäkt.

Ytterligare reformer har ännu inte genomförts, däribland sådana som gäller destruktiva, kontrollerande beteenden och hatbrott som inkluderar även kvinnor.

Jag nämner detta därför att kommissionen var banbrytande, och vi skulle kunna bryta ytterligare mark om vi upprepar och utvärderar vad kommissionen medförde, vad vi kan tillföra utifrån den forskning som finns numera och hur vi kan fullfölja det mod som utredningen visade genom att ta sig rätten att beskriva barnens utsatthet i familjer där pappa använder våld mot mamma.

Jag vill anknyta till något som vi borde vara mer uppmärksamma på även fortsättningsvis, nämligen att man kan lära sig att våld är ett maktmedel. Det är särskilt sönerna som tar till sig detta på ett könsbundet sätt och riskerar att utsätta sina kommande partner för våld. Vi vet att detta ökar i dag i unga relationer, till och med i väldigt unga relationer. Vi kan se att fostran i våld som makt kan gå rakt in och aktivera det som sker i de kriminella gängen i dag.

Andra viktiga inspel var förstås samverkan mellan olika myndigheter, vikten av våldskompetens för att kunna åstadkomma rättssäkra utredningar med respekt för såväl offer som gärningsperson samt nya bevisformer. Man förordade videofilmning i hemmet av de inledande förhören, vilket har fungerat till och från. Först 2020 lyfte Polismyndigheten upp att det är en framgångsrik bevismetod. Detta måste återupptas.

Något annat jag också vill argumentera för är inrättandet av en brottsofferombudsman. Brottsoffermyndigheten inrättades 1995, och den har vuxit och är oerhört betydelsefull på olika sätt som en kunskapsmyndighet på brottsofferområdet. Den arbetar förstås för att främja brottsoffers rättigheter och uppmärksamma behov och intressen. Detta sker på olika sätt, dels i direktkontakter med brottsoffer, dels genom förvaltning av Brottsofferfonden, alltså de gärningsmannapengar som betalas in till fonden om man har begått allvarligare brott.

Miljoner och åter miljoner har kunnat stödja viktig forskning på brottsofferområdet, där vi har kunnat se framsteg i Sverige tack vare detta. Via gärningsmannapengarna kan stöd också ges till många ideella organisationer och offentliga verksamheter som vill prova att utveckla sitt brottsofferarbete.

Trots att myndigheten har funnits länge har vi ingen överblick över vad som egentligen ingår i brottsoffers rättigheter. Trygghetsberedningen konstaterar att det är svårt att få en övergripande bild av detta. Därför är det som redan har skett viktigt - att Brottsoffermyndighetens nuvarande uppdrag förstärks och tydliggörs.

Det som skulle kunna bli väldigt effektivt är att koppla en brottsofferombudsman till Brottsoffermyndighetens redan existerande verksamheter. Där skulle man kunna samla intryck, samordna och ha rådgivande verksamheter. Jag tror att detta skulle vara ett viktigt och angeläget steg framåt för brottsoffer.

Jag vill nämna ytterligare ett perspektiv, en möjlighet och ett verktyg som vi skulle kunna använda när brotten inte är så allvarliga men har begåtts av unga, nämligen medling. Detta introducerades 2008 genom lagstiftning, och varje kommun har skyldighet att ha en sådan verksamhet. Inledningsvis hade Brå, Brottsförebyggande rådet, ansvar för att introducera och utveckla medlingsverksamhet, och det växte över landet.

Jag hade förmånen att få vara med i ett antal sådana utbildningar och också möta gärningspersoner och brottsoffer som hade fått mötas och kupera den ångest och oro de haft inför att möta varandra. De kunde träffa avtal om hur de skulle göra när de till exempel sågs i skolan eller, om det var en ung och en äldre person, i den offentliga miljön, om de skulle hälsa eller om det var bättre att låta bli och om de skulle träffa andra avtal om gottgörelse.

Det är viktigt att lyfta fram detta rent generellt och ge Brå ett nytt uppdrag att följa medlingsverksamheten och utveckla den.

Herr talman! Det finns många parter och aktörer i ett brottmål. Många är viktiga, men de mest centrala är de som drabbats av brottet och de som har utfört brottet.

Som jag har sagt förut här i talarstolen, och förmodligen kommer att säga igen, kommer jag alltid att tala mig varm för brottsförebyggande arbete, då den största vinnaren av brottsförebyggande arbete alltid kommer att vara den som slipper att utsättas för ett brott som har kunnat förebyggas och förhindras.

Men med detta sagt är det viktigt att de som har utsatts för brott tas på största allvar. Vi vet att ökad insikt och kunskap om hur personer som har utsatts för brott agerar och reagerar är viktigt. Kontinuerlig utbildning och kunskap av hög kvalitet i alla led i rättskedjan är av stor vikt. Kunskap om sexualbrott, om våld i nära relationer, om hederskulturer är särskilt viktig. Men det är även viktigt med arbetssätt och hur vi organiserar oss i till exempel barnahus, där barnet som är utsatt för brott är i fokus och där vi från det offentliga anpassar oss.

Ett annat brottsofferfokus är hur fotboja kan användas inte enbart som en kriminalvårdsåtgärd utan även som en trygghet för brottsoffer och anhöriga till brottsoffer om fotbojan kan användas som verktyg för att förbjuda en förövare att vistas i vissa geografiska områden och vid kontaktförbud.

Många brottsoffer berättar att de har fått upprättelse genom en fällande dom och genom utdömda skadestånd. Men sedan berättar de om svårigheterna att få ut skadeståndet och att det är som att vara tillbaka på ruta ett. Vi tycker att det är otillfredsställande att brottsoffer själva ska behöva utkräva skadeståndet av förövaren. Vi anser att detta system ska ses över och att staten ska ta ett större ansvar för indrivningsprocessen. Detta har tidigare tillkännagivits av riksdagen, men ännu har inga åtgärder vidtagits, och vi kommer att fortsätta att driva detta för brottsoffrens skull.

Jag vill här passa på att instämma i vad Kristdemokraternas företrädare har sagt här tidigare i debatten om att uppklarandegraden av brott måste öka. Jag uppskattar att detta lyfts fram, eftersom det inte spelar någon roll hur hårda straff som vi beslutar om ifall brottet inte utreds och inte lagförs. Det är viktigt att detta sker i hela landet med stor polisiär närvaro, men även i "cybern" med den allt större mängden brott som begås där, bland annat bedrägerier. Utredning och lagföring är otroligt viktiga.

Herr talman! Vi från Centerpartiet har i andra debatter lyft fram skyddet av blåljuspersonal, av personer inom skolan, vården och omsorgen samt av andra myndighetspersoner. Jag vill här i dag nämna två andra grupper som alltför ofta utsätts för hot, hat och våld i sina respektive uppdrag. De utsätts i sina roller som viktiga delar i vårt öppna, liberala och demokratiska samhälle.

Den ena gruppen är förtroendevalda politiker, varav de flesta är fritidspolitiker i landets många kommuner och regioner och där vi ser att kvinnor är särskilt utsatta. Den andra gruppen är journalister och representanter för medierna. De brukar nämnas som den tredje och så viktiga statsmakten. En fri press är för oss i Centerpartiet avgörande för ett lands demokrati - för att granska oss vid makten, informera medborgarna och belysa samhällsproblem. Men hot mot journalister är något som ökar, och det är ett hot mot såväl det fria ordet som demokratin i bredare bemärkelse och kan aldrig accepteras. Regeringen behöver därför med större kraft ge sitt stöd för arbete för att värna både folkvalda och dess granskare.

Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer, men jag vill yrka bifall endast till reservation 55 som avser statens ökade ansvar för indrivning av skadestånd till brottsoffer.

Herr talman! I dag debatterar vi här i riksdagens kammare de runt 150 yrkanden som inkom under den allmänna motionstiden rörande området våldsbrott och brottsoffer. Det är 150 förslag utspridda på riksdagens alla partier med målet att stärka skyddet för brottsoffer och att motverka bland annat sexualbrott, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer och näthat. Trots att Sverige på många sätt är ett föregångsland inom detta område visar motionernas innehåll tydligt att mer kan och måste göras för att göra Sverige tryggare och rättvisare för alla våra invånare.

Miljöpartiet har länge varit pionjärer inom lagstiftning för att motverka våldsbrott och stärka skyddet för brottsoffer. Vi var det första partiet att förespråka en samtyckeslagstiftning, en lag som kom på plats under den första rödgröna regeringen 2018. Med Miljöpartiet i regering infördes en lång rad straffskärpningar för våldtäkt, sexköp, hedersbrott med mera, och vi sjösatte ett omfattande åtgärdspaket mot mäns våld mot kvinnor. I våra motioner föreslår vi i Miljöpartiet nu flera ytterligare åtgärder, och jag vill kortfattat redogöra för några av dem.

Herr talman! I takt med att allt större delar av våra liv flyttas ut på internet sker också fler och fler brott på nätet. Detta drabbar människor i alla åldrar, men det är särskilt aktuellt ju längre ned i åldrarna vi tittar. Allt fler människor, inklusive en stor andel av våra högstadie- och gymnasiebarn, utsätts för hat och hot på nätet, och sexuella övergrepp och kränkningar har blivit enklare att begå och sprida med internets hjälp. Sugardejtningssajter, eskortsajter och liknande sidor underlättar samtidigt för sexualbrott utan att själva ta något ansvar för problemen eller löpa några egna risker för påföljder. Detta är totalt oacceptabelt.

Sverige måste på allvar ta tag i brotten på nätet. Miljöpartiet vill se lagändringar för att göra det lättare att utreda och lagföra hat och hot på internet, och den straffrättsliga lagstiftningen måste ses över för att i högre grad inkludera sexuella kränkningar och övergrepp på internet. Det är också angeläget att utreda om sugardejtningssajter och liknande sidor ska kunna vara föremål för brottsutredningar om koppleri och att kravet på dubbel straffbarhet för koppleri ska kunna tas bort, så att sidägarna kan dömas till ansvar och digitala bordeller kan stängas ned. Sexuella övergrepp och kränkningar online måste likställas med övergrepp offline.

Herr talman! Den som blir utsatt för ett brott ska kunna vara säker på att hen kommer att få precis det stöd som hen behöver. Men för att få rätt till stöd som brottsoffer behöver man först bli erkänd som ett brottsoffer. Så är inte fallet i dag för många av dem som utsätts för sexualbrott i Sverige. En sådan grupp är barn som utsätts för barnpornografibrott.

Brottsbeteckningen barnpornografibrott är i sig problematisk och borde byta namn för att visa på vad det egentligen är, nämligen dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. De barn som utsätts för dessa dokumenterade sexuella övergrepp betraktas i dag inte som brottsoffer, då brottet är placerat under brott mot allmän ordning. I stället räknas staten som brottsoffer, trots att det är barnet som kommer att leva med konsekvenserna av brottet under en lång tid. Miljöpartiet anser att lagstiftningen måste sätta barns rätt till skydd i fokus och erkänna de utsatta barnen som brottsoffer.

En annan grupp som i dag inte erkänns som brottsoffer är de som utsätts för sexköp eller kommersiell sexuell exploatering. Liksom när det gäller barn som utsatts för dokumenterade sexuella övergrepp anses brottsoffret när det gäller sexköp eller kommersiell sexuell exploatering vara staten, inte den utsatte. Detta är en absurd ordning. Miljöpartiets uppfattning är att det inte ska vara möjligt att köpa samtycke till sex och att sexköp och kommersiell sexuell exploatering ska ses som brott mot människor och inte mot staten.

Slutligen vill jag lyfta behovet av utbildningsinsatser inom de områden vi diskuterar i dag för anställda inom rättsväsendet. Domstolarna avgör viktiga frågor, exempelvis rätten till vårdnad och umgänge, och måste ha en god förståelse för hur familjer påverkas av våld och av konsekvenserna av att barn tvingas umgås med en förälder som utsatt mamman och/eller barnet för våld.

Tyvärr visar en kartläggning som Jämställdhetsmyndigheten har gjort att en majoritet av domstolarna tycks sakna grundläggande kunskap om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och våld mot barn, vad konsekvenserna av våldsutsatthet innebär och vilka konsekvenser beslut om vårdnad, boende eller umgänge kan få. Det har förekommit att domstolar och andra myndigheter har röjt kvinnors skyddade personuppgifter, något som är oacceptabelt och som kräver kunskapshöjande insatser.

Domstolsverket bör därför, i samverkan med Jämställdhetsmyndigheten och Nationellt centrum för kvinnofrid, ta fram och genomföra utbildningsinsatser för domstolarna. Det finns även ett stort behov av ökad tillgång till specifika utbildningsinsatser och kompetenshöjande insatser när det gäller psykiskt våld, för ska brottsoffer få det stöd de behöver och förövare få den påföljd de enligt lag ska ha måste rättsväsendet ha tillräcklig kunskap om brotten som begås och de konsekvenser de får för offren.

Herr talman! Kampen för ett tryggt, jämställt och rättvist samhälle för alla kräver att vi politiker alltid är redo att ta nästa steg. Jag ställer mig bakom samtliga Miljöpartiets förslag på området, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 50 om brottsofferstatus för barn som utnyttjas i barnpornografi och reservation 9 om utbildningsinsatser om våld i nära relationer med mera.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)