Arbetsplenum - Planering och byggande - 2023-04-12

Herr talman! För de allra flesta svenskar är drömboendet ett eget hus med täppa. Svaren beror lite på hur man ställer frågan, men en övervägande majoritet av svenskarna anger i nästan varje undersökning att ett eget hus är drömboendet - till och med när Hyresgästföreningen ställer frågan.

Men det är inte småhus som i huvudsak byggts under de senaste decennierna. I stället för att bygga det människor efterfrågar har man byggt stora lägenhetskomplex - delvis för att det är detta som politikerna har efterfrågat men delvis också för att nuvarande regelverk inom plan- och byggområdet skapar skalfördelar för att bygga lägenhetskomplex och premierar kvantitet framför kvalitet och småskalighet.

Här krävs ett paradigmskifte i svensk bostadspolitik. En hyreslägenhet i en tråkig låda utslängd på ett fält kan inte fortsätta att vara normen för hur en nybyggd bostad ska se ut.

Tankarna bakom den egnahemsrörelse som dominerade bostadsbyggnationen under förra seklets början måste återupprättas. Vi behöver skapa regelverk och system som i stället uppmuntrar och möjliggör för fler svenskar att faktiskt få det drömboende de drömmer om. Vi måste få en stadsplanering där nya trädgårdsstäder växer upp och gör verklighet av människors drömmar.

Herr talman! Jag tror att ingen i denna kammare har missat den dystra statistik kring bostadsbyggandet som nu kommer, prognoser som visar på 20 000-30 000 påbörjade bostäder i år och nästa år jämfört med 67 000 år 2021, eller 63 000 bostäder per år som är Boverkets uppskattning av behovet för att hålla jämn takt med befolkningsutvecklingen.

Bostadsbyggande ligger empiriskt alltid i början av en konjunkturnedgång, och ur det perspektivet är det inte förvånande att bostadsbyggandet går ned när konjunkturen nu går ned. Det är tvärtom till stora delar därför vi nu går in i en lågkonjunktur.

Nu har politiken två viktiga uppgifter. Den ena är att få stopp på inflationen för att inte ytterligare försämra för hushåll och företag. Den andra är att göra de reformer på bostadsmarknaden som krävs för att få en fungerande bostadsmarknad. Vi vill inte hamna i en långvarig nedgång i bostadsbyggandet med alla de konsekvenser det skulle innebära.

Jag kan konstatera när jag läser igenom motionerna att alla partier i någon mån nu bejakar vikten av regelförenklingar och att göra det enklare att bygga och få ned tiden från idé till färdigt hus, allt för att snabbare och enklare få till fler bra bostäder och åtgärda bostadsbristen. Det är bra och positivt, och jag sträcker gärna ut en hand så att vi tillsammans kan skapa förändring på det här området.

Herr talman! Debatten om planering och byggande blir väldigt lätt fokuserad på regelverk och statistik. Vilka lagar och regler ska ändras för att få till fler bostäder? Hur kommer vi upp i så och så många tusen bostäder? Hur många fler tusen bostäder måste vi bygga för att klara bostadsbristen?

Det sägs att har man en hammare ser man bara spik. Som riksdagspolitiker i civilutskottet är det regelverket vi har som verktyg, och då blir lätt diskussionen väldigt fokuserad på just regelverket. Samtidigt skapar regelverket som det ser ut i dag sällan ett helhetsgrepp. Fokus blir oftare på enskilda detaljplaner eller bygglov och hur dessa tillämpas.

Ska jag vara självkritisk tror jag att vi alla, oavsett politisk färg, skulle behöva höja blicken och också diskutera stadsbyggnad i stort: Hur utformar vi ett regelverk som också skapar en bra stadsmiljö, en bra miljö att bo och verka i? Hur skapar vi de städer och byar som våra väljare faktiskt vill bo i?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

En sak är jag tämligen säker på: De fyrkantiga lådor som har dominerat bostadsbyggandet de senaste decennierna kommer inte att gå till arkitekturhistorien som de mest optimala boendemiljöerna. Inte heller kontorskomplexen i glas och betong eller köpladorna utanför våra storstäder kommer kommande generationer att se tillbaka på med avund eller inspiration.

När man är ute i Sverige kan man konstatera att det finns en väldigt stark rörelse i många städer med ett ökat folkligt engagemang kring stadsbyggnadsfrågor. Facebookgrupper som Yimby och Arkitekturupproret har tusentals medlemmar som diskuterar arkitektur- och gestaltningsfrågor, men det sker inte ur ett professionellt perspektiv utan utifrån den vanlige medborgarens perspektiv. Det handlar om medborgare som bor, lever och verkar i staden och som bryr sig om sin stad och stadens gestaltning men känner en frustration därför att byggare, arkitekter och för den delen politiker inte lyssnar och inte bryr sig om deras perspektiv.

Men det finns också en annan rörelse, nämligen att fler och fler byggare och arkitekter ändrar arbetssätt och funderar på de långa perspektiven. De vill lämna efter sig hus och byggnader som kommer att stå i hundratals år och som man kommer att titta tillbaka på och inspireras av och vara stolta över. På köpet får dessa arkitekter och byggare oftast väldigt okomplicerade processer med få överklaganden, av den enkla anledningen att grannar och andra intressenter faktiskt bejakar att sådana hus byggs.

Gestaltningsfrågor och mekanismer för hur man tidigt kan ta in befolkningens synpunkter om exempelvis arkitektur är sådant som jag tycker att vi som riksdagspolitiker bör lägga ett ökat fokus på, helt enkelt för att det förväntas av oss.

Avslutningsvis, herr talman: Ibland låter det i debatten som att bostadsbristen går att bygga bort. Så enkelt är det givetvis inte. Så länge bostadsmarknaden i Sverige inte fungerar kommer det alltid att råda bostadsbrist. Det är konsekvensen av en icke-fungerande marknad att det blir brist. Inför man planekonomi i Sahara blir det brist på sand.

För att få marknaden att fungera behövs flera saker. Enklare regler vid nybyggnation är en. Att se över hyressättningsregler och skatteregler är en annan. Men hur vi använder befintligt bestånd är en ofta bortglömd aspekt.

Många bedömare menar att vi befinner oss i en strukturomvandling när det gäller hur vi använder våra kontorslokaler. Under pandemin ökade hemarbetet, och man använder helt enkelt arbetsplatsen på ett annat sätt. Förr satt man för sig själv i ett kontorsrum under hela arbetsveckan, men när fler och fler arbetar hemifrån sitter man i stället och gör det rena kontorsarbetet hemma, och när man är på kontoret träffar man människor och interagerar med sina arbetskamrater.

Det är väl inte en för stark gissning att antalet kvadratmeter per arbetsplats kommer att minska i kontorslandskapen och att kraven på moderna kontor kommer att se annorlunda ut än de har gjort de senaste decennierna. En liknande utveckling kommer vi att se när det gäller handelslokaler, hotell och så vidare.

Då återstår frågan vad vi ska göra med alla de lokaler som inte längre används för sitt ursprungliga syfte. I dag leder ett krångligt regelverk till att det oftast är mer ekonomiskt att helt enkelt riva ned det befintliga huset och i stället bygga ett nytt hus om man vill ha till exempel bostäder. Det hade ur ett miljömässigt perspektiv varit bättre att bygga om befintliga lokaler till bostäder eller andra användningsområden. The best way to recycle is to reuse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Det är ekonomiskt och hållbarhetsmässigt vansinne att vi gör på detta sätt i dag. Här måste regelverket ses över för att underlätta ett mer flexibelt användande av befintligt bestånd.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Planering och byggande präglas i dag av bostadsbrist, bostadssegregation och ett mycket stort behov av klimatomställning, samtidigt som samhället i stort präglas av orättvisa och ojämlikhet. Vi ser allt större klyftor och alltmer av allvarlig fattigdom i ett av världens rikaste länder. Vi borde kunna bättre. Sverige är ett av de rikaste länderna i världen.

Men i stället fortsätter segregation och orättvisor att öka. För första gången på två decennier har vi också en regering vars politik leder till ökade utsläpp i stället för minskade utsläpp. Detta konstaterade Klimatpolitiska rådet för bara ett par veckor sedan.

"Vi har absolut både möjlighet och förutsättningar att minska våra utsläpp" sa rådets ordförande när man släppte sin regeringskritiska rapport. Jag skulle vilja påstå samma sak när det gäller planering och byggande: Vi kan absolut bättre. Med rätt vilja och rätt politik kan vi skapa ett rättvisare och mer jämlikt Bostadssverige - ett samhälle där alla får plats, inte bara de med tjockast plånbok.

Fru talman! Vad Sverige behöver är en aktiv statlig bostadspolitik som även finansiellt bidrar till att det byggs fler miljövänliga hyresrätter med rimliga hyror. Vi behöver en statlig och regional planering som vågar pressa de kommuner som i dag inte tar sin del av bostadsförsörjningsansvaret för alla invånare. Vi behöver en statlig politik som tar behovet av att renovera och energieffektivisera det befintliga flerbostadsbeståndet på allvar.

Målet för den statliga bostadspolitiken bör kort och gott vara en jämlik och hållbar samhällsutveckling - inte bara ekonomiskt och ekologiskt utan även socialt. Men något sådant politiskt ansvarstagande syns det inte mycket av från de högerkonservativa partierna.

Fru talman! Landets bostadsförsörjning är inte bara en kommunal fråga. Det är en kommunal, regional och statlig fråga.

Det regionala perspektivet i planeringen är i många delar av landet viktigt för att skapa balans, och det bör därför ha en mer styrande och bindande påverkan på den kommunala planläggningen. Den regionala nivån bör bland annat kunna styra hur många bostäder varje kommun ska uppföra, antingen själv eller genom annan markägare eller bostadsexploatör, och vilken typ av bostäder det finns behov av.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör snabba på införandet av regional planering i fler regioner än i dag.

Det går inte att prata om bostäder, planering och byggande utan att prata om klimatfrågan. Vi befinner oss i ett akut klimatnödläge, och omställningspolitiken måste accelerera. Bygg- och fastighetssektorn står för en stor del av miljöpåverkan och energianvändningen i samhället. Om vi ska nå de nationella miljökvalitetsmålen måste den byggda miljöns energianvändning minska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Vänsterpartiet vill att det redan i detaljplanen ska vara möjligt att ställa krav på energieffektivitet, typ av uppvärmning, konstruktion med mera. Det skulle öka förutsättningarna för ett mer hållbart byggande. Vi vill ändra plan- och bygglagen så att detta blir möjligt.

Fru talman! Klimatet kan inte vänta. För att samla den nödvändiga kraften måste samhället våga gå före och visa vägen genom kollektiva lösningar. Men i en tid då vi mer än någonsin behöver statliga styrmedel för energieffektivisering valde regeringspartierna i stället vid förra årsskiftet att hastigt och mycket olustigt avveckla just stödet till energieffektivisering i flerbostadshus. Det är en avveckling som är upprörande på många sätt.

Stora delar av det svenska flerbostadshusbeståndet är i behov av upprustning och energieffektivisering. Renoveringsbehovet beräknas vara akut i hela 140 000 lägenheter, och Boverket beräknar kostnaderna för renoveringar och energieffektiviseringar bara av miljonprogrammet till mellan 300 och 500 miljarder kronor. Om alla dessa bostäder energieffektiviserades skulle en enorm skillnad uppnås för hela samhället.

Ett riktat statligt stöd är helt avgörande för att åtgärda behoven, och när regeringen i det läget i stället avvecklar stödet helt kommer det självklart att slå hårt mot samhället. I synnerhet drabbar det hyresgästerna, som utan stödet kommer att tvingas stå för hela notan genom sina hyresavier. Men hela samhället är förlorare.

Fru talman! Vänsterpartiet vill återinföra ett stöd för energieffektivisering och renovering av flerbostadshus. Det främsta syftet är att uppnå en effektivare energianvändning i den byggda miljön och därmed i hela samhället, men syftet är också att bidra till att hyresgäster inte ska behöva lämna sina hem på grund av chockhöjda hyror i samband med renovering och energieffektivisering.

Vi alla känner till det som kallas renovräkning, när fastighetsägarna renoverar och sedan höjer hyrorna med 100 procent. Människor som har bott i dessa bostäder i 20 år har inte råd att bo kvar och blir tvungna att lämna dem och bli hemlösa. Det är en verklighet som högern inte vill erkänna, men det är en verklighet. Det är därför många i bland annat min kommun är hemlösa i dag. De har inte någonstans att ta vägen. Så är det i ett av världens rikaste länder.

Vänsterpartiet vill ha ett samhälle för alla, för fattiga och för rika men också för personer med funktionsnedsättning. Jag säger detta på grund av bland annat det förslag som har kommit från regeringen. Vi måste fortsätta bygga ett samhälle som är fritt från diskriminering och där människor möts med respekt för varandra. Att bygga bort tillgängligheten är ett steg tillbaka.

Regeringen har gett Boverket i uppdrag att komma med förslag på försämrad tillgänglighet i studentbostäder. Som vanligt räknas allt bara i pengar. Kvadratmeter som byggs är relativt enkla att räkna i kronor, medan det är mycket svårare att sätta en prislapp på diskriminering och utanförskap. Förslagen ska vara motiverade i förhållande till byggkostnaderna och utan att kraven sänks mer än nödvändigt. Så beskriver högern uppdraget i dagens betänkande. Men var går gränsen för det som anses vara nödvändigt? När är det inte längre nödvändigt att en person med funktionsnedsättning ska ha tillgång till samhällets bostäder?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Redan i dag kan studentlägenheter byggas med en boyta på så lite som 15,5 kvadratmeter. Att minska denna yta ännu mer på bekostnad av tillgänglighet framstår som ren dumhet. Boverket har dessutom redan utrett detta tidigare, och de klargjorde då mycket tydligt att det inte är lämpligt att ändra de krav på tillgänglighet som gäller för studentbostäder. Uppdraget till Boverket känns mest som en dålig populistisk charad från en regering som inte presenterat några skarpa reformer på det bostadspolitiska området sedan den tillträdde. Man har ett desperat behov av att visa upp något, men det enda man åstadkommer är att sparka på personer med funktionsnedsättning.

Fru talman! Det hade varit mycket bättre om regeringen hade lagt fram skarpa förslag som kunde förbättra alla studenters bostadsmarknad. Ett investeringsstöd för byggande av studentbostäder hade varit på sin plats i dessa tider. Vi vet alla att regeringens intresse för att stödja byggandet av billiga hyresbostäder rent generellt är obefintligt, men kanske kan regeringspartierna tänka sig att åtminstone stödja studenterna.

Stigande byggpriser är ett problem för alla de nordiska studentbostadsmarknaderna, men Sverige sticker ut som det enda nordiska landet utan någon typ av stöd för nyproduktion av studentbostäder. Danmark, Finland, Island och Norge har alla olika former av byggsubventioner för just studentbostäder. Kanske kan jag få höra från mina kollegor på högersidan om detta är något som de kan tänka sig. Har vi något slags stöd för studentbostäder? Jag ser fram emot att höra om det från mina kollegor.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 16.

Fru talman! Vi diskuterar betänkandet Planering och byggande. Det är ett betänkande där 130 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden behandlas. I motionsbetänkandet föreslås avslag på samtliga dessa yrkanden. Det är det jag yrkar på, det vill säga jag yrkar avslag på samtliga reservationer i detta betänkande.

Man kan dock konstatera att regeringen har identifierat samma problematik som tas upp i flera av reservationerna. Det handlar till exempel om att det allmänna intresset ganska ofta står mot intresset av bostadsbyggande, att handläggningstiderna vid våra myndigheter är onödigt långa eller att det är onödigt krångliga bygglovsregler för till exempel studentbostadsbyggande.

En del motioner handlar om regional planering, som vi hörde Malcolm Momodou Jallow prata om. Det finns i Stockholm, Skåne och Halland. I mitt kära Halland finns detta. Man har fått tillstånd att göra detta. Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater tycker att det skulle vara så i fler regioner. Det är viktigt att regioner och kommuner samarbetar kring detta. Det ska dock inte vara tvingande, det vill säga att den ena parten ska vara över den andra. Men det borde vara nödvändigt med ett samarbete i dessa delar för att man ska kunna få en sammanhållen bostadspolitik på både nationell och kommunal nivå.

Enligt Boverkets regionala behovsberäkningar när det gäller att bygga bostäder, som vi har diskuterat flera gånger här, behöver man bygga ungefär 60 000-65 000 bostäder varje år. Det är en siffra som i dagsläget kanske känns ganska avlägsen med tanke på den konjunktur vi har och de signaler som vi hör från branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Något av det viktigaste för att man ska kunna öka bostadsbyggandet är att man vidtar åtgärder som ökar utbudet av byggbar mark. Byggbar mark behövs ju när bostadsbyggandet ökar igen, och detta tror jag att man måste säkerställa nu. Om man ökar utbudet av byggbar mark tror jag att en bieffekt blir att man reducerar kostnaden för byggandet och främjar en mångfald av bostäder med olika upplåtelseformer - hyresrätter, bostadsrätter och småhus.

En sådan åtgärd skulle kunna vara att man inför en möjlighet för kommuner att överplanera för bostäder med hjälp av en planeringsbonus, som vi kristdemokrater har föreslagit ett antal gånger. Jag hoppas att Regeringskansliet tittar på en planeringsbonus och har den ganska högt upp på dagordningen, utifrån att det är oerhört viktigt med färdiga och direkt genomförbara planer när bostadsbyggandet kommer igång igen. Så snart det finns en möjlighet ska det finnas planer färdiga, förhoppningsvis också detaljplaner, så att man kan starta bostadsbyggandet.

I snävare tider kan kommuner få för sig att effektivisera när det gäller planberedskapen. Man behöver ju inte detta direkt, just det året, och man behöver kanske pengarna till annat. Men jag tror att det skulle vara ett stort misstag för nationen som helhet.

Vi behöver också åtgärder som förtydligar behoven inom kommunernas planberedskap. Detta skulle kunna låta sig göras genom att länsstyrelsen får i uppdrag att peka ut möjliga områden för nybyggnation, som vi har föreslagit vid tidigare tillfällen. Det skulle kunna vara en hjälp och ett stöd till kommunerna. När det gäller till exempel Halland skulle då länsstyrelsen, regionen och kommunerna faktiskt kunna samarbeta om att kartlägga och se var man kan bygga nya bostäder.

Kartläggningen av den byggbara marken bör enligt min mening redovisas i ett register som är tillgängligt för allmänheten. Då vet man som bostadsbyggare var det finns byggbar mark.

Jag tror att detta kombinerat med en planeringsstimulans till kommunerna ger kommunerna ett incitament att överplanera, och möjligheten att öka bostadsbyggandet ökar då radikalt.

Vi vet av erfarenhet att småhusområden allt som oftast står längst ned i prioriteringsordningen hos kommunerna. En överplanering skulle innebära att man bygger mer småhus i Sverige, och vi tror att det är väldigt viktigt. Jakob Olofsgård sa att det var det minsta bostadsbyggandet på 100 år i Sverige. Det är anskrämligt. Människor vill bo i småhus. Vi ska bygga småhus. Det ska finnas möjlighet att bygga småhus. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi gör detta. Därför tror jag att det är bra med överplanering av marken.

Med detta yrkar jag avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Jag tänkte bara passa på att ställa en fråga kring just det förslag som regeringen har lagt fram och det uppdrag som man har gett till Boverket: att de ska komma med förslag på försämrad tillgänglighet i studentbostäder. Boverket har redan tidigare utrett detta. De klargjorde då mycket tydligt att det inte var lämpligt att ändra de krav på tillgänglighet som gäller för studentbostäder.

Regeringen säger att man vill bygga fler bostäder. Det vill Vänsterpartiet också. Jag har stått här och tjatat om det: Vad ska vi göra? Vad är det som behövs för att vi ska kunna bygga fler bostäder? Studentbostäder är en väldigt viktig del av bostadsbyggandet, för utan bostäder kan studenter inte börja sina utbildningar, något som det är otroligt viktigt att de kan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Då har regeringen kommit fram till att man helt enkelt måste tumma på tillgänglighetsreglerna för att hjälpa bostadsföretagen att bygga billigt. Efter alla år som vi har jobbat för att skapa tillgänglighet så att alla i det här landet ska kunna delta i samhällsutvecklingen på lika villkor tycker Vänsterpartiet att det är väldigt synd. Om en student som har en funktionsnedsättning är antagen på ett universitet ska det inte vara något problem att påbörja studierna bara för att det inte finns lägenheter som är tillgängliga för den studenten. Enligt Boverket är det just det som blir konsekvensen om regeringen gör detta.

Då är min fråga: Varför vill regeringen och Larry Söder ta oss tillbaka 50-100 år genom att ta bort just tillgänglighetskraven för studentbostäder?

Fru talman! Malcolm Momodou Jallow och jag är överens om problembilden, det vill säga att det finns för få studentbostäder. Människor måste kunna flytta till en ny stad och studera. Vi är en kunskapsnation. Utan kunskapen stannar Sverige, vill jag hävda, och utan kunskap kan vi inte skapa nya företag eller nya arbetstillfällen.

Hindren är oftast att det inte finns tillräckligt med studentbostäder. Men någon definition av vad en studentbostad är finns faktiskt inte i hyresgästlagen. Det är en bostad som alla andra. Vi som parti har sagt förut att vi tycker att studentbostäder ska vara definierade i hyresrättslagen, för då tror vi att det finns en möjlighet att kunna skapa fler studentbostäder.

En annan väg att gå är att säga att visst, alla ska kunna studera. Även funktionshindrade ska kunna studera. De ska kunna hitta en lägenhet, en studentbostad, som passar dem inom den ekonomiska ram som de klarar av. Men alla behöver inte en likadan bostad. En del kan behöva en lite mindre bostad. För en del kan den vara på tredje våningen utan hiss. Man kan bygga på en våning på ett hus, vilket gör att det inte är tillgängligt för alla. Men alla ska kunna ha en bostad.

Jag ser det inte som att vi minskar tillgängligheten för funktionshindrade utan att vi ser möjligheter att bygga fler studentbostäder så att människor kan ta del av vårt kunskapssamhälle. Alla får samma möjlighet att studera. Olika förutsättningar har vi, olika bostäder kan vi behöva.

Jag har inte samma tunnelseende som Malcolm Momodou Jallow, utan jag ser en möjlighet i detta. Vi kan bygga fler studentbostäder, vi kan få dem till billigare penning och eftersom många av studenterna vill bo i centrala områden och dessa oftast är upptagna kanske man kan bygga på där det faktiskt finns studentbostäder i dag.

Fru talman! Jag vill bara tydliggöra att Boverket, som har fått det här uppdraget, har fått samma uppdrag tidigare. Då konstaterade de väldigt tydligt att det inte är lämpligt att ändra kraven på tillgänglighet som gäller för studentbostäder. De har sagt detta, och nu ger vi dem samma uppdrag. Vi vet ju redan vad de tycker!

Jag kan också informera Larry Söder om att funktionsrättsorganisationerna har fått höra det här och tagit tydlig ställning. De säger: Det här hjälper inte våra medlemmar, så vi är helt emot det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Jag kan också informera Larry Söder om att även Sveriges förenade studentkårer har sagt att det här inte är bra för deras medlemmar, så därför är de emot det.

Det här är organisationer som kan detta, och alla säger nej! Vi gör avvägningar i politiken, för vi kan inte göra allt, men i det här fallet väljer vi företags vinstintresse före tillgänglighet, vilket jag som vänsterpartist aldrig kan acceptera.

Vi pratar om stigande byggpriser, och stigande byggpriser är ett problem för alla de nordiska studentbostadsmarknaderna, något som jag nämnde tidigare. Men Sverige sticker ut som det enda nordiska landet utan någon typ av stöd för nyproduktion av studentbostäder. Alla de andra länderna - Danmark, Finland, Island och Norge - har olika former av byggsubventioner för just studentbostäder.

Larry Söder, hans parti och regeringen har valt att ta bort stimulansen som man använde för att bygga billiga studentbostäder, och nu säger man att det är dyrt. Det är klart att det är dyrt att bygga! Ni har ju tagit bort alla stimulanser! Vi säger: Varför kan inte vi göra som övriga nordiska länder och ha någon form av stimulans som ska hjälpa byggföretagen att bygga studentbostäder billigare utan att tumma på just tillgänglighetsreglerna? Är det någonting som Larry Söders regering kan tänka sig att göra?

Fru talman! Jag vet inte varför Vänsterpartiet alltid vurmar för att använda statens pengar till allting. Målet måste ju vara att en student som flyttar till Uppsala, eller vart det nu kan vara, kan hitta en bostad och studera där. Vi är ett kunskapssamhälle, och vi ska se till att människor kan flytta till en ny stad och studera där.

Det måste vara målet. Målet kan inte vara att statens pengar ska användas till allting. Om vi kan effektivisera byggandet av studentbostäder genom att vi anpassar dem till dem som ska bo där har jag inget problem med det. Jag tror att Boverket kommer fram till att det finns en lösning för att göra detta.

Jag kan garantera Malcolm Momodou Jallow att bostadsministern inte har någon ambition att hindra någon funktionshindrad från att gå på högskolan. Snarare tvärtom: Fler människor måste gå på högskola. Fler människor måste lära sig nya saker. Fler människor måste ta en utbildning. Om vi kan skapa billigare studentbostäder - jag säger "billigare", för det finns inga billiga - genom att vi ändrar kraven är jag den förste att säga: Ja tack, det är jättebra för Sverige!

Vi behöver det. Vi behöver nya människor som tänker nytt, vi behöver nya företag, vi behöver nya jobb. Men statens pengar ska vi vara aktsamma med, för de kan användas på annat sätt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning vill jag yrka bifall endast till reservationerna 1 och 30 i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Jag hade ganska höga förväntningar på den här debatten om planering och byggande när vi började behandla de motioner som berör området. Regeringen har ju haft en hög svansföring och talat om en rivstart av bostadspolitiken, men det har snarare lett till en tvärnit av nybyggnationen. För att citera en av aktörerna på bostadsmarknaden när han visade försäljningssiffrorna för året: Patienten är död.

Högern talar sig varm för småhusbyggande, men dess passivitet gör nu att småhusföretag konkurshotas och flera tusen löntagare varslas inom småhussektorn.

Därför hade jag, och många med mig, förväntat oss att regeringsunderlaget kunde presentera vad regeringens "rivstart" innebär och vilka nya regelförenklingar som skulle lösa problemet med att hushållen inte längre har råd att efterfråga nyproducerat. I stället presenteras ingenting nytt. Jo - ett förslag på en utredning om hur man kan försämra tillgängligheten och hälsoaspekterna för studenter genom exempelvis lägre bullerkrav.

Många hänvisningar finns till den förra, socialdemokratiska regeringens utredningar, dock inget nytt, trots att det från marknaden finns förslag exempelvis från Bygg i tid med flera. Kan det bero på att regeringen och Sverigedemokraterna inte tycker att bostadspolitiken är viktig? Det står i stort sett ingenting om bostadspolitiken i Tidölagets slottsavtal, och i regeringsförklaringen nämndes i stort sett ingenting heller.

Var finns Moderaternas 70 förslag? Är man så överens i Tidölaget som Moderaternas ledamot påstod i den förra debatten? Har ni kommit överens i marknadshyresfrågan?

I budgeten stoppades nu 30 000 hyreslägenheter till lägre hyra samtidigt som vi har en bostadsminister som står ute i Bromma och stoppar ytterligare 30 000 bostäder. Stopp är det också för nya stambanor, där kommuner i enlighet med Sverigeförhandlingen förbundit sig att bygga bostäder i relation till den nya järnvägen. Det är ett stort svek mot alla berörda kommuner.

Regeringen och Sverigedemokraterna verkar inte vilja få igång bostadsbyggandet igen. Inga nya åtgärder i form av regelförenklingar och inga ekonomiska incitament har föreslagits. Det är uppenbart att byggbranschens företag och löntagare får agera inflationsbekämpare.

Fru talman! Jag har sagt i alla mina tidigare debatter om planerat byggande, och med en dåres envishet tänker jag fortsätta att upprepa, att vi inte bygger enskilda hus, utan vi bygger samhällen. Med det som utgångspunkt förstår de flesta att det krävs en planering för vad som byggs, var det byggs och hur det byggs.

Kommunerna, som har bostadsförsörjningsansvaret, behöver kunna planera för antalet bostäder, vilken typ av bostadsformer som behövs och vilken infrastruktur, vilka förskolor och skolor med mera som är nödvändiga för att samhället ska kunna fungera. Det kräver en god planering. Med dagens system har socialdemokratiskt ledda regeringar lyckats åstadkomma över 450 000 bostäder, till skillnad från Alliansen som landar runt 200 000. Det går ändå att bygga med dagens regelsystem, men det är klart att vi alltid ska fila på systemen och göra dem bättre.

Plan- och bygglagen är en form av samordning av alla intressen inom samhällsbyggandet. Ordning och reda ska vägas mot krav på snabba processer med minimalt krångel. Den socialdemokratiska regeringen drev på arbetet med regelförenklingar, med bland annat tydligare och enklare detaljplanekrav och fler undantag från kraven på bygglov. Här raljerades det tidigare över altaner - visst, det var ett steg, men det var ett av många steg. Nya bestämmelser och regional fysisk planering har nämnts av flera, och de är också viktiga steg för en bra planering av samhället. Nya bestämmelser om en utvecklad översiktsplanering, privat initiativrätt i PBL och certifierade byggprojekteringsföretag är några av dessa steg. Det här arbetet finns det anledning att fortsätta med, och vi vill gärna samarbeta om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Men vi har erfarenheter av att tidigare samarbeten inte har lyckats så bra. Under förrförra mandatperioden fanns ett 22-punktsprogram. Vi var alla överens i kammaren, men det fanns inte ork för en överenskommelse. Ibland undrar man vilken ärlighet som finns bakom de utsträckta händerna. Därför hoppades jag att regeringen skulle agera snabbare på de utredningar som den förra socialdemokratiska regeringen initierade, till exempel bygglovsutredningen. I utredningen föreslogs åtgärder för att komma till rätta med problem som attefallsreglerna har bidragit till.

Vi socialdemokrater föreslår en rad åtgärder för att kunna planera för hållbar social bostadspolitik. Det handlar enligt vår mening om i grunden tre övergripande uppgifter. Denis Begic nämnde dem i förra debatten, men de är värda att upprepa. Det handlar om att bygga fler och hållbara bostäder, att motverka den sociala segregationen och därigenom förbättra förutsättningar för jämlika uppväxt- och levnadsvillkor samt att göra det möjligt för ekonomiskt svaga grupper att lösa sina bostadsbehov.

Ett bostadsområde med en blandning av upplåtelseformer av olika typer av boenden ger ett dynamiskt område. Vi anser därför att det bör finnas kommunala planer för blandade upplåtelseformer och att kommunerna bör kunna förfoga över ett konkret verktyg i detta arbete genom att de ges rätt att i detaljplan ange upplåtelseform.

Många detaljplaner överklagas runt om i Sverige. Förutom att byggande fördröjs kan de långa väntetiderna tyvärr också påverka bostadspriserna. Problemet är naturligtvis inte att människor överklagar. I en demokrati är det en grundläggande rättighet att kunna påvisa problem, att få sin sak prövad och att en ordentlig bedömning görs av till exempel detaljplanen. Men trots att en del förändringar har genomförts, till exempel genom att ta bort länsstyrelsernas första överklagandeinstans för detaljplanerna och därmed korta ned tiden, är det fortfarande långa handläggningstider. Till följd av detta anser vi bland annat att det bör införas en tidsgräns för delgivning av beslut för att på så sätt korta ned tiden för överklagandeprocessen.

En annan viktig fråga som vi inte pratar så mycket om är människors hälsa, trygghet och välbefinnande. Människor påverkas av sitt boende, till exempel på grund av omgivningsbuller, förhöjda halter av radon, av skadliga partiklar i luften eller otrygga utemiljöer. Hälsoaspekter, trygghet och människors välbefinnande måste också beaktas i planeringsarbetet av våra samhällen. Därför blir jag lite bekymrad när vi diskuterar att vi ska backa tillbaka från tillgänglighetsreformer eller från bestämmelser om bullernivåer, som faktiskt orsakar ett stort antal dödsfall varje år.

Fru talman! Jag ser att jag drar över på tiden, men jag har mycket viktigt att säga - så jag tänker fortsätta en liten stund till.

Införandet av reglerna för attefallshusen har ökat möjligheten att skapa nya bostäder i befintlig bebyggelse. Vi var med förra mandatperioden och utvecklade reglerna för attefallshusen så att de kan bli bättre och mer tillgängliga genom att gå från 25 till 30 kvadratmeter. Men vi noterar att regelverket också har inneburit svårigheter för kommunerna att tillämpa sitt planmonopol. En oavsedd konsekvens som har uppstått är att aktörer i vissa områden har köpt tomter som enligt detaljplanen är till för enbostadshus, och de har ansökt om bygglov för just enbostadshus trots att det är uppenbart att det rör sig om att bygga ett parhus - och dessutom lägga till ett attefallshus. Detta har i vissa fall lett till att antalet bostäder inom ett område har tredubblats utifrån antalet bostäder enligt detaljplan. En sådan utveckling medför att såväl vägar som vatten och avlopp blir underdimensionerade och inte klarar trycket. Även planeringen för förskolor, skolor och dagvattenhantering slås ur spel, vilket skapar stora problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Enligt en RUT-rapport som jag beställde under 2022 är detta än så länge begränsat till Stockholms län och Skåne län, men det förekommer även på andra orter i landet. Regeringen bör därför se över behovet av åtgärder mot missbruk av attefallsreglerna för att säkerställa att syftet med regelverket inte förfelas. I Huddinge, som jag kommer från, har vi sett problemet och är överens över blockgränserna i frågan. Detta bygger på en föredömligt bra motion väckt av moderaten Erik Ottoson, och det är därför vi också yrkar bifall till motionen. Det finns en viktig del i det hela.

Fru talman! I utskottsbetänkandet om bostadspolitiken - den föregående debatten - lyfte regeringspartierna och Sverigedemokraterna fram ett förslag om ett bygglovsbefriat typgodkänt hus på 150 kvadratmeter som ska kunna placeras överallt i Sverige. Eftersom vi redan nu kan konstatera hur problemen uppstår med attefallsreglerna kan man givetvis undra om högerpartierna har tänkt på kommunernas planeringsmöjligheter. Jag hade gärna ställt frågan direkt till bostadsministern om det verkligen är regeringens avsikt. Hur ser konsekvensanalysen ut? Vad säger kommunföreträdare om att fråntas möjligheten att kunna planera bebyggelsen i sin kommun? Tyvärr är bostadsministern inte här, vilket naturligtvis är synd. Det finns en hel del frågetecken kring regeringens bristande intresse inom detta politikområde. I frånvaro av ansvarig minister kan jag bara spekulera i huruvida detta bygglovsbefriade 150 kvadratmeter stora hus är en skeneftergift åt Sverigedemokraterna för att regeringen ska slippa ett tillkännagivande från riksdagen eller om det är ett allvarligt menat förslag som regeringen ska återkomma med framöver. Frågorna är många, men vi får väl återkomma i interpellationsdebatter.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis understryka att bostadsbristen är något som måste byggas bort. Vi kommer inte att lösa detta med enbart nybyggnation, men det är viktigt att vi bygger även nya bostäder. Men då krävs bostäder som normalinkomsttagare kan efterfråga. Annars kommer byggbranschen att kollapsa, som påpekats i en rapport som vi i utskottet fick oss tillsända i förra veckan. Ett ökat bostadsbyggande handlar om finansieringsfrågan. Den lyser med sin frånvaro. Det krävs alltså fler åtgärder än bara regelförenklingar.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

I dag upplever de flesta som sysslar med bostadsbyggande att det är en regeldjungel på flera olika plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Personligen har jag suttit med i flera exploateringsarbeten med kommuner för att ta fram nya detaljplaner för bostadsbyggande men då på bostadsföretagens sida. Och tro mig; det är ett ändlöst arbete med år av processer. En detaljplan blir i dag så oerhört detaljerad att all text på själva detaljplanen blir så liten att man behöver ett digitalt verktyg att zooma in med för att se vad det står. Hela processen har liksom svällt. Man behöver en gigantisk skrivare, en A1-skrivare, för att skriva ut en detaljplan. Men man kan ändå inte göra det därför att den har blivit så komplex. Kostnaderna för en detaljplaneprocess blir därför mycket stor. Det tar lång tid, och det är för mycket krångel.

I dag utgör markkostnaden ungefär en tredjedel av byggkostnaden. Redan innan man satt spaden i marken har man alltså lagt ut en tredjedel av byggkostnaden. Därmed inte sagt att denna process inte är viktig. Det är den, för ett hus ska stå där en lång tid. Det är också viktigt ur ett miljöperspektiv att processen får bli bra. Men i dag tar den orimligt lång tid, och den är krånglig och kostnadsdrivande. Därför blir till exempel digitaliseringen på det här området oerhört viktig.

Det är också tillfredsställande att regeringen i budgeten för 2023 har aviserat att regler för att bygga ska förenklas. Det är en viktig åtgärd därför att den slår igenom direkt i det som kan driva ned våra bostadskostnader.

När det gäller bostadsbyggande och var byggnader ska stå, hur de ska utformas och hur marken ska bebyggas är det inte vi i detta rum som är bäst skickade att veta detta. Det sker på en politisk nivå som är lokal, i kommunerna, där man behöver se hur detta bäst ska utarbetas. Våra kommunala nämnder och våra kommunfullmäktige gör ett mycket stort och bra arbete i detta. Däremot finns det ett behov av att de regler som styr deras arbete inte i onödan försvårar och försenar planeringen.

Denna regering har därför i sin budget för 2023 aviserat att kommunerna ska uppmanas och stimuleras till att höja sin planberedskap, särskilt när det gäller småhus. Att vi nu är inne i ett byggstopp för många bostadsaktörer är otroligt tufft, men det kommer alltid ett ljus i tunneln. Det kommer alltid en tid då bostadsplaneringen kan komma igång igen, och då är det viktigt att kommunerna står beredda med byggbar mark så att man kan sätta spaden i marken och börja bygga. Eller framför allt grävskopan - spaden tar för lång tid.

Enligt EU:s statistikorgan Eurostat är de svenska byggkostnaderna med råge högst i hela EU. Även i relation till jämförbara länder är våra byggkostnader väsentligt högre. I Finland, som har samma topografi, klimat och tätortsstruktur som Sverige, är kostnaderna 19 procent lägre. I Tyskland är de 22 procent lägre.

Det finns anledning att ställa sig frågan varför kostnaderna är så mycket lägre i våra grannländer än här. Då kommer vi till att vi behöver börja från början och titta på regelförenklingar och vad som är tidsmässigt kostnadsdrivande innan vi kommer med subventioner och stöd. Vi ska alltså börja i rätt ände.

Fru talman! I dag på morgonen hade vi ett seminarium här i riksdagen om studentbostäder, där bland annat Sveriges förenade studentkårer var med tillsammans med oss politiker.

Det är fler och fler som väljer högre utbildning. Liberalerna som skolparti välkomnar absolut detta för att Sverige ska kunna hålla en hög utbildningsnivå och vara ett land byggt på kunskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Att ordna bostad på en ny studieort har blivit bättre på vissa orter men är fortfarande tufft i de stora lärosätena. Därför behöver vi ta nya krafttag för att se hur vi kan bygga fler och billigare bostäder för studenter.

Det absolut främsta för en student när det gäller boendet är att det ska vara prisvärt, helst så billigt som möjligt, och helst också ha ett attraktivt läge. Det borde inte vara orimligt att det finns en sådan bostad för en student under en begränsad tid.

Därför fann jag det glädjande, fru talman, att jag för några veckor sedan fick besöka ett forskningscentrum för just detta med studentbostäder som Akademiska hus med flera aktörer bedriver på Kungliga Tekniska högskolan här i Stockholm. De co-living- eller delningslägenheter som de har där visar tydligt att dagens byggregler är otroligt stelbenta när det gäller att skapa just co-living- eller delningsbostäder. Det är för mycket krångel, och det hindrar att man bygger sådana studentbostäder som många studenter efterfrågar i dag.

Det är nämligen inte den bästa lösningen för en student som flyttar till en ny ort att bo ensam i en etta. Studenter i dag kanske tänker att det är skönt att bo i en etta, men forskningsarbetet visar att det man efterfrågar som student är gemenskap. Ensamheten är stor även bland studenter. De gamla studentkorridorerna lyfts in bland delningsbostäder som något positivt som efterfrågas av studenter. Man vill alltså inte bo ensam i en liten etta. Man kan tänka sig att dela med andra i de här kompislägenheterna, som de också kallas, som är billigare.

Men kraven på tillgänglighet och brandskydd och reglerna om ljus och buller är inte skapta för att skapa bra studentbostäder. Det visar den här forskningsanläggningen på KTH, som studenter bor i och hela tiden utvärderar.

Det är därför denna regering nu har gett Boverket ett uppdrag att undersöka hur vi kan få till bättre lösningar för just studentbostäder. Det är inte krångligare än så. Det handlar om att se över hur vi kan förbättra och skruva så att vi underlättar för att skapa de studentbostäder som studenterna själva efterfrågar - de som är gemenskapsfrämjande och billigare och kan byggas på platser nära campus.

Uppdraget ska givetvis utföras tillsammans med studentorganisationer och funktionsrättsorganisationer, och det ska påvisas att man kan komma ned i kostnad och skapa bättre studentbostäder baserat på forskning.

Akademiska hus är ett statligt bolag som jobbar mycket med det här med delningslägenheter. En arkitekt därifrån som jag pratade med efter vår annonsering av uppdraget grät av lycka för att vi tar tag i detta stora dilemma som motarbetar deras arbete med delningsbostäder. Det handlar inte om att skapa sämre bostäder. Det handlar om att skapa bättre baserat på forskning tillsammans med berörda parter. Det är detta regeringen tar tag i.

Sveriges bostadsbrist beror till stor del på krångliga regler. Det är en regeldjungel som driver upp priserna och minskar antalet platser där det är lönsamt att bygga. Vi behöver en röjsåg i detta. Det är dags att rensa.

Fru talman! Jag har några frågor i och med att ledamoten lyfte upp ett antal problem, särskilt med kostnader, och jag inte hörde några svar på lösningar. Jag har inte heller sett några svar på lösningar från regeringen, så jag tänkte ställa några frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Vi behöver alltså enligt Boverket cirka 63 500 bostäder per år för att klara den befolkningsutveckling som vi har. Hur många nya bostäder beräknar ledamoten att regelförenklingar skapar? När skulle de i så fall ge effekt?

Vad har ledamoten för förslag för att sänka byggmaterialkostnaderna, som är högre i Sverige än i jämförbara länder?

Och vad har ledamoten för förslag för att sänka kostnaderna för mark, som ledamoten lyfte upp som ett problem?

Fru talman! Tack, ledamoten Leif Nysmed, för bra, relevanta frågor! Vi har i betänkandet flera påpekanden om att det blir avslag på motionerna på grund av att mycket nu bereds i Regeringskansliet. Efter sex månader pågår just nu arbetet med att ta fram lösningar, och jag hoppas få återkomma med konkreta förslag och propositioner och diskutera dem med ledamoten Leif Nysmed framöver.

När det gäller till exempel kostnaden för mark handlar det mycket om att få fram mer mark. Att utgå från tillgång och efterfrågan kan göra att det blir lättare att plocka fram den här marken. Vi har, fru talman, gett länsstyrelserna tillsammans med kommunerna i uppdrag att titta på hur man kan främja bostadsbyggandet och öka tillgången till mark. I olika utredningar, till exempel Bygg i tid som jag vet att ledamoten har varit engagerad i, har det också lagts fram mycket bra förslag om hur man kan få ned tiden för processen att ta fram själva marken. Som jag var inne på i mitt anförande kan detta ta väldigt lång tid, och det är kostnadsdrivande. Därmed får vi också ned priserna på själva marken.

När det gäller byggmaterialpriserna har de påverkats av både pandemin och den kris och det krig vi ser i vår omvärld. Det finns givetvis saker vi inte kan påverka direkt när det gäller materialpriserna.

Vi befinner oss i en tuff tid, med inflation. Vi ser också att vi inte kan driva på inflationen genom att sänka byggkostnaderna med hjälp av subventioner, vilket Socialdemokraterna inte heller har föreslagit i sin skuggbudget.

Fru talman! Jag har naturligtvis all respekt för att man inte har lyckats lösa alla världens problem på ett halvår. Men man kom ändå med en del vallöften, bland annat om startlån - något som ligger på regeringens bord, färdigremitterat och klart. Man har också pratat om borttagande av det andra amorteringskravet, som flera aktörer lyfter upp - inte för att jag förespråkar detta, men jag tycker att det är väldigt tyst när det gäller vallöftena, som har svikits igen. Det är inte första gången vi säger detta i talarstolen om vallöften från den här regeringen.

Detta påverkar naturligtvis väldigt många människor väldigt kraftigt. Det är många som nu skriver om sina lån, med kraftigt höjda räntekostnader - flera tusen i månaden, beroende på var i landet man bor. Bor man i storstäder med höga priser har man också höga lån, vilket gör att man påverkas kraftigt. Jag saknar dessa delar.

Jag fick inget riktigt svar när det gäller detta med regelförenklingar, som man pratar väldigt mycket om. Det kommer att saknas ungefär 40 000 bostäder i år, utifrån vad Boverket säger behövs. Det kommer att se likadant ut även nästa år, om inte värre, enligt de prognoser man ser. Det är åtminstone 80 000-100 000 som vi måste jobba i kapp framöver i stället, vilket innebär att behoven kommer att öka ännu mer. Hur många bostäder tror ni att regelförenklingar kommer att skapa? Och när tror ni att effekten i så fall kommer? Detta är väldigt viktigt, för annars måste vi planera för ett jättebyggande i framtiden - långt över de drygt 63 000. Vad har ni för plan för detta i så fall?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Jag menar därför att det är rätt oklokt att låta branschen tvärdö just nu. Det tar lång tid för företag som konkursar eller kraftigt drar ned på verksamheten att komma igång igen. Dessutom försvinner personalen från företagen, och det är inte så att de bara står och väntar på att få komma tillbaka; många byter bransch.

Fru talman! Tack, ledamoten, för dina frågor! När det gäller de förslag som ligger på regeringens bord, till exempel om startlån, bereds även de just nu. Vi får absolut återkomma till dem.

Jag delar bilden att vi måste ta ansvar för en bransch som har tvärdött, som ledamoten är inne på. När jag besöker byggaktörer beskriver de exakt det som ledamoten säger här: att det är tvärstopp. Det vore oerhört ansvarslöst att driva på den inflation som har satt dem i den sits de i dag sitter i. Att till exempel avskaffa det skärpta amorteringskravet skulle vara inflationshöjande - inte jättemycket, men varje liten signal om inflationshöjande åtgärder gör att det blir sämre och tar ännu längre tid för byggaktörerna att komma igång igen.

Jag förstår inte riktigt att ledamoten från Socialdemokraterna inte greppar denna bild. Det går inte; vi kan inte. Jag tror i ärlighetens namn att ledamoten förstår detta men kanske inte kommer fram.

Jag delar uppfattningen hos ledamoten, som också är insatt i byggbranschen, när det gäller problembilden: Byggbranschen är tvärdöd nu. Men som jag påpekade tidigare vilar vi på hanen. När vi ser att inflationen går ned behöver vi i det här landet vara beredda på att se till att det kommer igång igen. Vi har tuffa år framför oss när det gäller bostadsbyggandet, fru talman. Vi får återkomma till om det krävs stimulans eller inte.

Men vi behöver börja i rätt ände. Det byggdes 60 000 bostäder per år under föregående mandatperiod. Det var för lite; det byggdes för få småhus. Det kunde ha byggts mer än så. Därför har vi också en skuld från den socialdemokratiska regeringens tid när det gäller småhusbyggande, som vi också måste jobba i fatt. Under lågkonjunkturen 2007, till exempel, byggdes det också mindre - bostadsbranschen är väldigt känslig för detta. Vi får alltså sikta på att ta nya tag.

Fru talman! Vi debatterar och diskuterar planering och byggande i civilutskottet. Jag skulle vilja börja med att gå in på ett förslag som Sverigedemokraterna har diskuterat länge - det gäller den regionala planeringen. Vi menar att det är viktigt att man har en övergripande regional planering för bostadsbyggandet, som kan kombineras med de behov som finns när det gäller infrastruktur och även de olika kommunernas behov av inresande arbetskraft och så vidare. Vi menar att regional bostadsplanering skulle kunna vara ett viktigt verktyg för att få till ett ökat bostadsbyggande. Man ska också beakta att detta innebär att kommunerna fortsatt har självbestämmande när det gäller byggandet. Detta är ett planeringsverktyg som man kan använda sig av. Det har i dag införts i några län i Sverige. Vi anser att det bör utökas och införas i hela Sverige på sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Vi behöver också jobba vidare med den bostads- och infrastrukturberedning som Sverigedemokraterna har diskuterat under lång tid, för att se till att man får ihop dessa två viktiga områden när det handlar om bostadsbyggande.

Vi behöver också få till nordiska byggregler och en nordisk materialmarknad för att göra det möjligt att få ned kostnaderna för byggandet. Vi ser att det finns en stor möjlighet här i och med likheterna mellan våra länder.

Avskaffande av hissnormen för studentbostäder skulle vara ytterligare ett bra steg för att ge fler studenter bättre förutsättningar att kunna betala sin egen hyra, men också för att få till fler studentbostäder. Det skulle såklart inte innebära att hissnormen försvinner helt och hållet för studentbostäder, men det skulle möjliggöra fler studentbostäder.

När det gäller estetiken, fru talman, är detta ett tolkbart och diffust begrepp i många avseenden. Vi är dock alla överens om att vi behöver se till att bygga vackra bostäder och bostadsområden. Vikten av att vi får en trivsam daglig miljö där vi bor kan inte nog betonas.

Vi menar att vi behöver öka medborgardialogen för att i större utsträckning undvika de konflikter som många gånger uppstår vid nybyggnation. Vi tror också såklart att en ökad medborgardialog skulle innebära att färre överklaganden sker. Vi tror att detta också kan utgöra en del i att förkorta ledtiderna vid byggandet.

Vi behöver skapa förutsättningar för fler att vara med och diskutera. Detta kan man göra på många olika sätt. Man kan till exempel inrätta skönhetsråd och arkitekturprogram, som skulle kunna utgöra en form av mellansteg mellan översikts- och detaljplanen. Där kan man få in åsikter och få veta vad medborgarna tycker om sin boendemiljö så att vi kan motverka den nyproduktion som har inneburit att vi fått tråkiga, otrivsamma miljöer som medborgarna egentligen inte efterfrågar i någon stor utsträckning. Vi kan få till en bostadsmiljö som är trivsam.

Fru talman! Det här innebär att vi behöver stimulansbidrag för att stärka kulturmiljökompetensen hos våra kommuner, för att kunna arbeta med att bygga vidare på det kulturarv som vi har i kommunen när det kommer till det bostadspolitiska området. Det behövs en kulturell planering för att man när man tar fram dessa framtida planer också får med sig den historiska tillbakablicken på vilken kommun och vilken bostadsmiljö vi pratar om. Vi behöver ett stärkt skydd för våra kulturhistoriska byggnader och miljöer. Det behövs ett obligatoriskt samrådsförfarande mellan länsarkitekt, kommunarkitekt, civilsamhälle och medborgare för att se till att vi får de samhällen och boendemiljöer som efterfrågas men också för att minska konfliktytorna i samhället.

Sedan den här regeringen tillträdde är det en sak som gläder mig mycket, och det är att man tar tag i frågan som berör våra äldre kulturbyggnader. När man ska flytta en äldre bostad ska det inte innebära att man ska ställa nybyggnationskrav efter att byggnaden har flyttats. I februari 2024 kommer det att finnas en utredning klar där man har sammanställt uppgifter från byggnadsnämnderna om när man har nekat avsteg från nuvarande krav när det gäller flytt av äldre bostäder. Det kan inte vara meningen att våra kulturbyggnader, som av olika anledningar ibland behöver flyttas, ska behöva förvanskas i ett senare skede på grund av byråkratiska regler med nybyggnadskrav på äldre bostäder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Fru talman! Avslutningsvis vill jag höja ett varningens finger gentemot Centerpartiets krav i betänkandet om att ta bort kravet på bygglov för solceller. Det här förslaget skulle hota våra kulturhistoriska miljöer. Jag är glad över att vi har ett utskott där det bara är Centerpartiet som står bakom ett förslag som innebär att man tar bort bygglovskrav på solceller i våra kulturhistoriska miljöer.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 11.

Fru talman! Jag ska i sinom tid bemöta min sverigedemokratiska kollegas påståenden, men jag vill börja i en annan ände.

Jag är en principmänniska och tycker att det man säger, det ska man hålla. Låt mig ta två exempel. Regeringens hantering av de planerade nya stambanorna i Sverige är tyvärr en rejäl urspårning. Längs de planerade bansträckningarna har kommuner, näringsliv och privatpersoner investerat och planerat efter vad som för dem framstod som ett löfte. Det finns skäl att tro att den lärdom många nu har dragit är: Du kan inte lita på staten.

Det var inte utan stolthet Centerpartiet stod sida vid sida med de övriga allianspartierna och presenterade Sverigebygget. Nya järnvägar skulle byggas, trängseln på de gamla stambanorna skulle minska, Sverige skulle göra som övriga Europa och knyta oss närmare med järnväg - för klimatet, för restiderna, för godset, för vår hållbara tillväxt och för bostadsmarknaden. Frågan togs vidare. Staten förhandlade med kommunerna längs de tänkta spåren. Överenskommelser och avtal slöts, och förväntningarna spirade. I enlighet med de överenskommelser som slutits sattes stadsbyggnadskontor i arbete; stadsdelar skulle planeras och bostäder skulle byggas. Det var kommunernas motprestation när staten skulle dra spår. Kommunerna har gjort sin del. Staten har svikit sitt löfte.

Ett annat exempel är investeringsstödet, som vi debatterade i det förra betänkandet. Man lovade guld och gröna skogar. Vi var några partier som tyckte att investeringsstödet hade stora dödviktseffekter, att man finansierade redan tilltänkta bostäder på ett olyckligt sätt. Men - och det är ett stort men - man gick in med ett löfte, folk satte igång, och det var långa planprocesser. När ansökningarna kom in visade det sig att systemet saknade 16 miljarder för att hantera de löften man hade givit till de berörda parterna. Det blev ännu ett löftesbrott och ännu ett svek mot den katastrofala bostadsmarknad som vi har i Sverige i dag. Detta skedde samtidigt som bostadsbristen var stor och bostadsbyggandet i princip har dött och blivit begravet: 204 av 290 kommuner rapporterar underskott på bostäder.

Det finns mycket man kan säga. Om vi börjar i den här änden: Vårt bostadsbestånd måste nyttjas mer effektivt, i synnerhet med dagens rådande situation. Samtidigt behövs medvetenhet om att förutsättningarna för bostadsbyggandet och skapandet av bra boendemiljöer skiljer sig åt i olika delar av landet. En hållbar bostadspolitik måste därför utgå från lokala förutsättningar, samtidigt som den ska vara anpassad till de mer övergripande samhällsutmaningar vi står inför, till exempel klimatet och energikrisen - därav också Centerpartiets förslag om bygglovsfria solceller på taken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

För att råda bot på bostadsbristen och öka antalet tillgängliga bostäder behövs ett fortsatt arbete med att undanröja hindren för nybyggnation. Den statliga nivån behöver stödja och uppmuntra kommunerna i planeringsarbetet. Den regionala samordningen i planarbetet behöver förstärkas och Lantmäteriets handläggningstider förkortas. De många och långa överklagandeprocesserna behöver begränsas. En kommunal försöksverksamhet för att förkorta och förenkla byggprocesser bör införas. Det bör vidare finnas möjlighet att peka ut innovationsytor där avsteg från gällande byggregler är tillåtna.

Samtidigt som det kommunala självbestämmandet är viktigt måste digitaliseringen av plan- och byggprocesserna fortgå. En viktig del i arbetet för att underlätta detta är öppna och kostnadsfria geodata, tillgängliga för berörda aktörer. På så sätt kan fler aktivt ta del av samhällsplaneringen.

I och med beslutet att införa privat initiativrätt blir det enklare för planintressenter att själva driva planprocesser. Rätt tillämpad kan denna reform innebära en välbehövlig avlastning för kommunernas planavdelningar samtidigt som förutsättningarna för nyproduktion av bostäder förbättras.

Fru talman! Runt om i landet finns det många hus som står öde. Detta är ett av många exempel på ett dåligt utnyttjande av befintligt bostadsbestånd. För att minska trösklarna för människor att ta sig an denna typ av hus och på så sätt bidra till att fler bostäder tas i bruk i Sveriges landsbygder vill vi utreda ett slopande av fastighetsavgiften de första fem åren för den som för permanentboende tar över en byggnad som inte använts under lång tid.

Värdefull jordbruksmark behöver skyddas från omfattande exploatering. Samtidigt måste det vara möjligt att tillskapa enskilda tomter som kan bebyggas och finnas möjlighet att stycka av befintliga mindre jordbruksfastigheter som inte längre brukas, så att nya ägare kan bebo och bruka marken på nytt. Det behövs en proportionalitet när det gäller bedömningen av bostadsbyggandet i Sveriges landsbygder. Utöver detta är också avgiften för avstyckning av mark i vissa fall orimligt hög.

Fru talman! Under våren 2020 tillsattes en utredning om fri hyressättning i nyproduktion. Det ökade utbud som följer av fri hyressättning skulle i förlängningen kunna ge följdverkningar som leder till en egen bostad för många av dem som i dag väntar på att få ett hyreskontrakt. Ett tungt vägande skäl för reformer är också att incitamenten för svarthandel med hyreskontrakt behöver minska.

Andrahandsuthyrning är viktigt för en väl fungerande bostadsmarknad, inte minst för vissa branscher och i regioner med en hög grad av säsongsarbete. Många som i dag äger ett större bostadshus där de själva inte har behov av hela bostadsytan skulle genom smärre ombyggnationer kunna inreda en eller flera lägenheter i den egna bostaden. Genom liberalare skatteregler skulle det kunna bli både enklare och mer attraktivt för privatpersoner att bidra till att tillgängliggöra fler bostäder på marknaden.

Bostadsmarknaden och bostadsbyggandet ser ut som de gör. Det är uppenbart att denna kammare och i synnerhet regeringen har mycket att bevisa för att komma till rätta med de problem som har funnits i decennier på svensk bostadsmarknad.

Jag förstår att ett statsråd har många åtaganden och ska finnas på många platser samtidigt, men jag hoppas att statsrådet tittar på denna debatt i efterhand och återkommer till riksdagen med konkreta förslag om hur vi tillsammans kan hantera de utmaningar som finns på svensk bostadsmarknad.

Vi i Centerpartiet står naturligtvis bakom alla våra yrkanden i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nummer 3.

Fru talman! Det har varit en dyster månad för oss som oroar oss för klimatkrisens katastrofala konsekvenser. IPCC kom för några veckor sedan med sin stora syntesrapport, där de senaste årens forskning sammanfattas för oss beslutsfattare. Det är väldigt dyster läsning. Utsläppen globalt måste halveras redan 2030 för att vi ska nå de uppsatta klimatmålen.

Bara en dryg vecka senare kom Klimatpolitikiska rådet, som har till uppgift att granska regeringens klimatpolitik, med sin rapport. Även där var slutsatsen dyster läsning. För första gången på över två decennier ökar Sveriges utsläpp till följd av politiska beslut. Sverige har gått från att vara en del av lösningen till att bli en del av problemet.

Fru talman! Sveriges utsläpp ska ned till noll senast 2045. Detta har riksdagen bestämt, och det är en del av svensk lagstiftning. Därutöver har Sverige ett specifikt klimatmål för transportsektorn. Där ska utsläppen minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010 års nivåer.

För att klara båda dessa mål behöver vi köra mindre bil, framför allt i våra stora städer. Detta är i stor utsträckning en fråga om stadsplanering, och det kräver ett helhetsgrepp. För att minska behovet av bilar föreslår därför Miljöpartiet en rad åtgärder för att fokusera på mobilitet i stället för bilar. Vi vill till exempel att parkeringsnormen i plan- och bygglagen ska ersättas med en mobilitetsnorm och att kommunerna ska planera för mobilitet, inte bilism.

Fru talman! Vi har självfallet flera förslag som vi stöder här, men i dag vill jag yrka bifall specifikt till reservation 15, som handlar just om att kommuner ska planera för mobilitet, inte bilism.

Planering och byggande

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)