Interpellationssvar - Social dumpning mellan kommuner - 2023-04-11

Herr ålderspresident! Denis Begic har frågat mig vad jag avser att göra åt de problem som nu uppdagats i flera kommuner, vilka skäl som låg till grund för beslutet att lägga ned utredningen om social dumpning samt vilka konkreta åtgärder jag tänker vidta för att stoppa social dumpning.

Den som följer interpellationsdebatten och följt tidigare interpellationsdebatter minns kanske att den här frågan har diskuterats två gånger för endast några veckor sedan med nästan likalydande frågeställningar.

I tidigare interpellationssvar i riksdagen i februari 2023 har jag svarat att regeringen vid en genomgång och prioritering bland samtliga pågående utredningar beslutat att avsluta utredningen Motverka social dumpning (dir. 2022:56). Samtidigt redogjorde jag för pågående och kommande åtgärder som har relevans för frågan om social dumpning.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet utjämnar för skillnader i skattekraft och för kostnadsskillnader som bland annat beror på socioekonomiska faktorer, till exempel utbildnings- och inkomstnivå och vistelsetid i Sverige. Utjämningskommittén (dir. 2022:36), som bland annat tittar på systemet för kostnadsutjämningen, har i uppdrag att analysera om det i tillräcklig grad kompenserar för socioekonomiska faktorer och ska vid behov föreslå ändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det pågår även andra statliga utredningar och myndighetsuppdrag som har anknytning till frågan om social dumpning, till exempel länsstyrelsernas uppdrag att stödja kommunerna i deras arbete för att förebygga avhysningar och motverka hemlöshet.

Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv (dir. 2022:93) ska föreslå åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelser av fastigheter i syfte att skydda bostadshyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter och hindra att den svenska fastighetsmarknaden utnyttjas för brottslighet.

Social dumpning är en komplex fråga som spänner över flera områden. Det handlar bland annat om att kommunerna tolkar och tillämpar socialtjänstlagen och bosättningslagen på olika sätt. Regeringen har för avsikt att i enlighet med Tidöavtalet se över bosättningsregelverket. Goda förutsättningar för mottagande i kommunerna är centralt för att integrationen av nyanlända ska fungera.

Slutligen bör framhållas att en stor andel av dem som utsatts för social dumpning har varit nyanlända och att migrationen till Sverige har minskat kraftigt under de senaste åren och ser ut att göra så även framgent.

Regeringen är mån om att det finns ett välfungerande samarbete mellan kommunerna och kommer att fortsätta att följa frågan.

Herr ålderspresident! Jag vill tacka statsrådet Erik Slottner för svaret. Jag vet inte hur många debatter som har förts om detta tidigare. Men jag har fått uppdraget att sitta i civilutskottet, och civilutskottet har ansvar för bostadsfrågan men också för familjerätten.

I detta uppdrag, som jag har fått av svenska folket, har jag besökt olika kommuner för att diskutera de här frågorna. I dessa kommuner, framför allt på landsbygden, har jag fått en fråga att ta med mig. Det är social dumpning.

Jag hör i svaret från statsrådet att det framför allt handlar om nyanlända. Men kommuner vittnar om att detta fenomen inte längre bara handlar om nyanlända. Det handlar om att man aktivt flyttar människor med social problematik från en kommun till en annan. Graden av behov hos dessa människor varierar förstås. Det är alltså inte bara de nyanlända som utnyttjas genom att man flyttar dem, utan detta används brett. Därför kan man inte bortse från det faktum att social dumpning används systematiskt för att flytta problem från en kommun till en annan kommun.

Hällefors kommun, som ligger i Bergslagen, är en av de kommuner som har stora problem med social dumpning. Normalbudget för sociala insatser i en kommun av denna storlek är ungefär 7 miljoner kronor per år. I Hällefors är det 14 miljoner kronor. Denna fördubbling kompenseras inte av utjämningssystemet. När rika kommuner ser till att ha anställda som letar efter lägenheter i kommunerna på landsbygden blir det problematiskt för de kommuner som ska ta emot människorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att få till svar att det pågår några utredningar om utjämningssystemet, att länsstyrelsen har fått ett uppdrag som ska avslutas 2026 eller att frågan är komplex löser inte problemet. Vi vet att frågan är komplex; därför tillsattes en utredning som skulle ha varit klar den 31 oktober i år. Men den är borttagen av den nuvarande regeringen. Är utredningen borttagen för att detta problem bara drabbar just kommuner på landsbygden?

I Ljusnarsbergs kommun har problematiken blivit svår därför att det inte bara är personer som behöver försörjningsstöd som flyttar dit utan hela familjer med det behovet. De barn som flyttar in till Ljusnarsberg har stora behov också i skolan, så även den är drabbad.

Det kanske började en gång i tiden med de nyanlända, 2010, 2014 eller 2015. Men nu har social dumpning blivit ett mycket större problem. Därför vill jag be statsrådet att uppdatera sin syn och besöka bland annat de kommuner som jag nämner.

Den fortsatta frågan från mig blir: Vilka konkreta åtgärder kan kommunerna förvänta sig av regeringen?

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen, även om jag tycker att det lämnar en hel del att önska!

Den 17 november sa statsrådet i Dagens Arena att utredningen som låg på bordet hade mycket att tillföra. Den skulle få fram exakta siffror, och det skulle bli lättare att agera och vidta åtgärder om utredningen kunde få fortlöpa. Den 22 december lades utredningen ned.

Man kan fundera på vad det var som hände under den perioden. Man skulle kunna tro att det plötsligt hade uppstått en massa siffror och annat någonstans på Regeringskansliet som kunde ge svar på de frågor som utredningen ställde. Men det som hände var faktiskt något helt annat: Investeringsstödet till nya bostäder försvann under denna period, trots löften från Moderaterna om att det absolut inte skulle försvinna några pengar när de tillträdde.

Det blir väldigt intressant med den logik som driver de här frågorna, det vill säga att bristen på bostäder, i huvudsak i rika kommuner, skickar utsatta människor till fattiga kommuner. Man samlar och koncentrerar människor med social problematik i kommuner med högre arbetslöshet, lägre utbildningsstatus och sämre arbetsmarknad.

Ministern fick frågan: Hur ska det hanteras? Ja, de kan ju jobba på distans, sa ministern. Distansarbete var alltså det som människor med social problematik och lägre utbildningsnivå skulle sätta sig i. Vi vet att många av dessa människor jobbar i det som benämns kontaktnära yrken eller inom LO-kollektivets yrken. Det är svårt att köra Foodorabil på distans. Det är svårt att jobba i äldreomsorgen på distans. Men det är ministerns lösning.

Dessutom har regeringen avskaffat det som skulle kunna göra att människor med svag ekonomi skulle kunna bo kvar i hyreslägenheter, det vill säga det renoveringsstöd som vi införde. Om renoveringsstödet hade fått ligga kvar hade fler människor klarat ekonomin och inte fått sociala problem och blivit tvungna att flytta. Men nej, också det tog man bort. Fler människor får en ansträngd ekonomisk situation i våra storstäder och dumpas vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Skåne har det gått så långt att kommuner nästan spelar pingpong med de socialt utsatta. Man placerar dem i kommun A, kommun A skickar tillbaka dem till kommun B och kommun B skickar tillbaka dem till kommun A. Så åker de fram och tillbaka. Det här skapar en situation där segregationen, det vill säga att fattiga människor koncentreras till olika områden, ökar i en tid då vi behöver bygga ett samhälle som håller ihop. Statsrådet tyckte ju själv den 17 november att det var bra att utreda frågan. Sedan, den 22 december, hade man tittat igenom vilka utredningar som gällde. Då var det plötsligt inte viktigt längre.

Frågan till statsrådet är egentligen: Varför vill statsrådet behålla ett system som bygger på och ökar segregationen? Detta handlar trots allt inte bara om nyanlända. 81 procent av kommunerna säger att socialt utsatta med missbruksproblematik berörs, medan det bara är 78 procent när det gäller nyanlända. Det är alltså i större utsträckning på grund av människors missbruk och sociala problem som man flyttar dem.

Varför vill statsrådet bygga på denna problematik?

(Applåder)

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi frågan om social dumpning. Jag har i alla fall inte deltagit i en sådan debatt tidigare, även om statsrådet har gjort det ett antal gånger.

Frågan är viktig. För vad är det vi egentligen pratar om? Jo, först är det en politiskt skapad bostadsbrist i rikare kommuner runt våra storstäder. Så stiger priserna, och så får man rikare och finare invånare. Så städar man undan problem. Men inte riktigt alla, för det finns alltid grupper som har behov.

Nu ser vi att vissa kommuner verkar ha satt i system att - ibland med hot, påtryckningar eller tips - se till att de mest utsatta invånarna flyttar till andra kommuner. Väl där väntar ofta helt undermåliga boenden och en ny kommun som tvingas ta över det ekonomiska ansvaret. En av dessa drabbade kommuner är min hemkommun Ludvika. Det gäller till exempel orterna Blötberget och Fredriksberg. Det är fantastiska byar att bo i; det är inget straff att komma dit. Men där finns fastigheter som människor inte ska bo i. Det hänger kablar utanpå väggarna. Det är kallt på vintern. Fönster är trasiga. Det svämmar över i källaren. Elen fungerar inte alltid. Här har vi människor, ibland små barn. Det har förekommit att nyfödda bott i de här undermåliga bostäderna.

Enligt en undersökning från länsstyrelserna är det oseriösa privata hyresvärdar som bidrar till den här sociala dumpningen. Man köper upp fastigheter med låg standard och tar sedan aktivt kontakt med kommuners socialtjänst för att hitta hyresgäster som inte ställer krav och som också tror att man kan få hyran betald hur länge som helst till vilket pris som helst.

De som tjänar på detta är förstås de oseriösa hyresvärdarna. Men det är också så att ursprungskommunerna, dumparkommunerna, tjänar på detta, för de slipper ju sina mest utsatta invånare. Kostnader för försörjningsstöd försvinner från dem men går över till Ludvika kommun i stället.

Förlorarna är de människor som tvingas flytta mot sin vilja till helt ovärdiga bostäder. Men även lokalsamhället drabbas. Några få fallfärdiga, ovärdiga fastigheter med hög koncentration av utsatta människor påverkar små orter som Blötberget och Fredriksberg väldigt mycket. Bruksortskommunerna, som det ofta handlar om, har det redan tuffare med ekonomin och med arbetslöshet. Varför ska det bli ännu tuffare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har nu en statsminister som har kallat dessa dumparkommuner för pionjärer mot bidragsberoende. Ulf Kristersson har i en intervju tidigare kallat dem som skickar ut sina mest utsatta medborgare till Ludvika kommun för pionjärer mot bidragsberoende. Men bidragsberoendet byter ju bara kommun.

Min fråga är om statsrådet håller med om Ulf Kristerssons uttalande. Är de rika storstadskommunerna pionjärer mot bidragsberoende när de dumpar sina socialt utsatta medborgare på oss?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att kommentera att civilministern sa att han har svarat på denna fråga flera gånger i kammaren. Jag är en av dem som skrivit interpellationer och haft den här debatten tidigare i kammaren, och jag tror nog att civilministern kommer att få svara på fler sådana här interpellationer. Detta är nämligen en fråga som är viktig för oss. Den är viktig för alla dem som Denis, Ola och Sofie har pratat om här i talarstolen i dag. Vi kommer att fortsätta att kämpa för att hitta en lösning på den sociala dumpning som skadar så många människor och ger så många svårigheter för de kommuner som drabbas. Vi kommer att fortsätta att motverka social dumpning.

Det är rika kommuner som ägnar sig åt detta, som skickar över människor som de inte vill ha i sin kommun. Det är anstötligt när man tänker på det, och det är anstötligt när det händer i verkligheten. För de kommuner som redan har svåra utmaningar och sämre arbetsmarknad betyder den sociala dumpningen ännu svårare förutsättningar att möta sina invånares behov. Så här kan vi inte ha det.

Jag tänkte ägna mig åt en del av svaret som civilministern har gett. Han hänvisar till den utredning om utjämningssystemet som just nu pågår. Jag är en av dem som sitter i den utredningen. Civilministern hänvisar till att det också kan vara så att detta utjämnar. Det vet vi att det inte gör. Utjämningssystemet i dag utjämnar inte förutsättningarna. Det ska utjämna de opåverkbara faktorerna, men tror någon att utjämningssystemet skulle kunna klara att ge resurser till de kommuner som får ta emot människor som dumpas av de rika kommunerna vill jag säga att det gör det inte. Det vet jag, det vet de som kan utjämningssystemet och det vet också civilministern.

Nu pågår denna utredning om utjämningssystemet. Vi har inte fått några tilläggsdirektiv om att titta på social dumpning, så jag vet inte om det uppdraget finns eller om det kommer att komma i ett tilläggsdirektiv. Jag har dock lite svårt att se hur detta skulle klara att hantera den frågan. De rika kommunerna kan ju ett år ha sökljuset på Valdemarsvik i Östergötland och ett annat år på Ludvika eller någon annan kommun. Det blir svårigheter med att hantera detta.

Det vi borde göra är att på lång sikt hantera frågan om att motverka fenomenet social dumpning. Det var därför den S-ledda regeringen inledde en utredning för att titta på detta och föreslå åtgärder. Den högerkonservativa regeringen lade ned den därför att - det är det enda svar jag sett - man inte prioriterar detta. Jag tycker att det är ett svar i sig. Man prioriterar inte den här frågan. Därför kommer man heller inte att klara av att se hur det fungerar eller få fram förslag på åtgärder för att hantera det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför vi kommer att återkomma och fråga: Vad avser civilministern och den här regeringen att göra åt detta svåra och stora problem som vi har i Sverige i dag?

(Applåder)

(forts.)

Herr ålderspresident! Jag kan börja med att säga, liksom jag sa i februari, att jag inte menade att vara raljant när jag sa att detta nyligen debatterades här i kammaren. Interpellanterna får gärna återkomma med fler interpellationer - jag ser det som ett löfte och inte ett hot. Jag bara menade att vi för några veckor sedan hade en debatt om detta och att mina besked inte kommer att bli så mycket annorlunda än vad de var för sex, sju, eller möjligtvis åtta veckor sedan.

Jag sa då, precis som jag säger nu: Jag gillar inte social dumpning. Jag tycker inte om fenomenet social dumpning. Jag tycker att det är ett beteende som om det görs medvetet och systematiskt faktiskt är dåligt och osolidariskt gentemot kommunkollegor runt om i landet.

Sedan är allt inte svart eller vitt. Det finns en inneboende konflikt som delvis ger upphov till det här systemet - där det är svårt att få jobb är det ofta lätt att få bostad, men där det är lätt att få bostad är det svårt att få jobb. Utbudet av bostäder matchas inte och möts inte upp av utbudet av jobb och vice versa. Det är en inneboende konflikt. Ibland är det svårt att veta vad som är social dumpning och vad som är ett resultat av att det faktiskt saknas bostäder i en kommun och att man blir flyttad till en annan kommun. Det är inte alldeles lätt att veta. Men jag gillar inte detta, och jag jobbar gärna emot social dumpning.

Sedan diskuterade vi vilka som omfattas av social dumpning, eller vilka som utgör de flesta. Den bild jag fick när jag träffade utredaren, vilket jag gjorde efter att utredningen lades ned, är att nyanlända är den absolut största gruppen. Det förekommer även andra grupper inom socialtjänsten, människor med ett missbruk exempelvis, men den stora majoriteten är nyanlända. Inte minst just kvotflyktingar sa hon var en ganska stor majoritet av dem det handlade om. Då spelar det såklart roll att migrationspolitiken nu har lagts om så att antalet flyktingar, både asylsökande och kvotflyktingar, kommer att minska rejält framöver. Detta kommer förhoppningsvis och troligtvis att få en påverkan på fenomenet social dumpning. Det är jag ganska övertygad om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan var det skatteutjämningen - det sades i flera inlägg att den inte kompenserar detta. Nej, och det är just därför utredningen om skatteutjämningen bland annat har direktiv att se över de socioekonomiska faktorerna, om de är lika i skatteutjämningssystemet och om de är tillräckligt starka. Jag tycker att det är bra att detta utreds. Där skulle exempelvis skevheter i det här systemet kunna upptäckas och rättas till om vi vill det.

Sedan var det en fråga som gällde att jag skulle ha trott att man kan jobba på Foodora och äldreomsorgen på distans - så är det naturligtvis inte. Nu tycker jag inte att nyanlända behöver vara förpassade enbart till Foodora och äldreomsorgen, utan jag ser också att det finns många välutbildade människor som kommer hit, inte minst från krigets Syrien, med ganska långa utbildningar i bagaget. En del av dem skulle kunna jobba på distans. Kontexten var att jag sa att vi inte har kommunarrest. Efter att etableringstiden är över är man fri att flytta vart man vill. Jag tror att om man vill flytta någonstans där det finns gott om bostäder kan distansjobb vara ett sätt som underlättar för dem som har yrken där man kan jobba på distans. Det gäller naturligtvis inte alla.

Jag hade lite till att säga, men jag får fyra minuter till efter det här inlägget, så jag återkommer då. Mina motdebattörer är ju något fler till antalet än vad jag är.

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet! Det är lite svårt när man så här i efterhand får ta upp debatten som man fick avbryta mitt i farten för gruppmöte. Man tappar lite momentum.

Jag förstår att statsrådet har fått informationen av utredaren om att det framför allt gällde nyanlända. Men man ser nya mönster just nu, och det är därför jag har begärt den här interpellationsdebatten. Jag vill uppmana statsrådet att titta på den här frågan igen och se vad det är som händer.

Jag är högst kritisk när kommunerna aktivt medverkar till att individer med behov av sociala insatser flyttas mellan kommunerna. Det är både omoraliskt och ovärdigt att de får fortsätta med det. Genom att uppmuntra, eller till och med tvinga, socialt utsatta människor att bosätta sig i en annan kommun avhänder sig dessa kommuner sitt eget ansvar att ta hand om sina medborgare. I stället för att erbjuda sociala insatser och hjälp i den egna kommunen flyttar man problematiken till helt andra kommuner. Det i sin tur bidrar till att dessa personer hamnar i en ännu mer utsatt situation.

Detta handlande är direkt skadligt för de kommuner som tvingas ta emot dessa personer. De utsatta människor som bosätter sig i dessa kommuner belastar oftast deras socialtjänst. Det kan leda till stora påfrestningar. Det skadar dessutom integrationen mellan de personer som redan är bosatta där och personer som har flyttat in i samhället.

I några fall har kommunerna faktiskt lyckats få människor att utbilda sig. De är undersköterskor, och de får jobb. Det som händer då - vilket är mer regel än undantag - är att de flyttar tillbaka till de kommuner som de blev förflyttade från. Det är alltså inte bara så att kommunerna tar hand om dem som innebär störst kostnader, utan de förlorar också dessa personer när det är dags att ge dem jobb. Detta är den kommun som kanske i sex sju år har försökt göra olika insatser för att de här människorna ska få en utbildning och hamna i innanförskap i stället för i utanförskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! I dag finns det också företag i byggbranschen som har satt detta i system. De köper hus och erbjuder människor med sociala behov att flytta dit. Hyrorna hamnar då på 13 000 i stället för 3 000. När sedan kommunerna säger nej till de här hyrorna blir människorna utslängda, och så är karusellen igång igen. Då är kommunen tvungen att hitta bostad, och, som min kollega Ola Möller säger, kanske den kommunen ser till att bostaden i stället blir i nästa kommun.

Detta är inte värdigt för kommunerna, Sverige eller de människor som hamnar i socialt utanförskap. Problemet är att man på senaste tiden har pratat om nyanlända, kvotflyktingar och så vidare. Men det här är faktiskt människor som kommer med barn. De kanske har haft missbruksproblem eller hamnat snett i livet. De har kanske med sig tre fyra barn, och då blir skolan också utsatt för det här.

För mig är detta ett otyg som det behöver göras något åt. Jag hoppas verkligen att statsrådet tar detta på största allvar, för förmodligen kommer vi att ha fler debatter om det här i framtiden.

Herr ålderspresident! Det jag inte förstår är hur statsrådet den 17 november kunde tycka att utredningen skulle komma med värdefulla tillägg och att det var viktigt, för den 22 december är frågan plötsligt borta från bordet, och detta utan att till exempel en sådan sak som kommunala bostadsbidrag har utretts. Det är ett sätt man skulle kunna lösa detta på. Hade kommunerna med stark arbetsmarknad och bostadsbrist velat hantera det hade de kunnat betala bostadsbidrag. Men det handlar inte om det. Det handlar om att de här kommunerna inte vill ha dessa människor i sin kommun. Och så bidrar de till en förstärkt segregation genom att skicka dem till kommuner där det redan finns utmaningar med arbetsmarknad och med bostäder av sämre kvalitet. Så är cirkusen igång. Men detta vill statsrådet inte ha svar på, och därför läggs utredningen ned.

Jag känner inte statsrådet, så jag ska inte tvivla på hans intentioner. Statsrådet tycker kanske att det här är en viktig fråga. Men hans kollegor i regeringen gör det inte, utan de har kört över statsrådet och lagt ned hans utredning.

Hur man än vrider och vänder på det blir statsrådet skyldig svaret på frågan: Vad ska statsrådet göra för att stoppa detta problem? Det är ett gigantiskt problem. En lösning skulle kunna vara att bygga fler bostäder, men där har statsrådet också blivit överkörd genom att investeringsstödet har slopats. Det är 8 miljarder som försvinner där bostäder kan byggas, bland annat i kommuner som skulle kunna hantera detta om de har kommunala bostadsbolag. Men dessa svar vill statsrådet inte ha, för utredningen är nedlagd.

Svara på frågan! Varför bedriver statsrådet medvetet en politik som spär på segregationen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Statsrådet säger att det är ett dåligt och osolidariskt beteende som dumparkommunerna ägnar sig åt. Jag håller verkligen med om det uttalandet, men den inneboende konflikt som statsrådet tar upp är inte gudagiven. Det går att göra något åt problemen. Kommuner med bostadsbrist kan göra något åt den, och kommuner som ägnar sig åt social dumpning kan tvingas sluta. Men vi har en högerregering som inte vill göra något åt detta utan som har lagt ned den utredning som hade kunnat ge viktiga svar på hur man skulle kunna gå vidare.

Statsrådet verkar tro att problemen kommer att lösa sig själva därför att vi har färre asylsökande, men vi vet ju att det inte är den enda gruppen. Antalet utsatta människor ser inte direkt ut att minska, snarare tvärtom i detta svåra ekonomiska läge. Bostadsbyggandet går ned, och investeringsstödet har skrotats. Det finns alltså snarare stora risker för att problemet kommer att eskalera.

Jag ska ge statsrådet en ny chans att svara på min fråga. Rika kommuner runt våra storstäder dumpar sina socialt utsatta människor hos oss i Ludvika kommun, i Blötberget och i Fredriksberg. Håller Erik Slottner med vår statsminister om att dessa kommuner kan kallas för pionjärer mot bidragsberoende, när det de egentligen håller på med är att exportera sina problem? Håller Erik Slottner med om statsministerns uttalande? Vad säger han till människorna i Blötberget och i Fredriksberg när det gäller hur problemen ska lösas?

Herr ålderspresident! Det kallas för social dumpning när en kommun får en person som till exempel uppbär ekonomiskt bistånd att flytta till en annan kommun utan att personen själv har uttryckt en vilja att flytta. På papperet kan bostadsbrist eller annat anföras som skäl, men i verkligheten handlar det om att försöka minska den egna kommunens kostnader på bekostnad av den enskilde.

Socialtjänsten anger att insatser ska utgå från den enskildes behov och livssituation, men beslut om insatser ska inte tas över huvudet på den enskilde. Till exempel får en kommun inte tvinga personer som behöver bistånd att byta bostadsort, så som sker när det handlar om social dumpning.

De som utsätts får dessutom sämre förutsättningar därför att många av de kommuner som de flyttas till har sämre arbetsmarknad och färre möjligheter till jobb och därmed också sämre möjligheter för dem att få ordning på sitt liv, vilket jag hoppas att vi alla vill att de ska få.

Regeringen har gjort ett val och anser att utredningen om social dumpning inte är prioriterad. Jag är säker på att de personer som blir utsatta för detta inte håller med, utan de har ännu tuffare utmaningar och förutsättningar med den här regeringen än med den tidigare.

Jag vill återkomma till utredningen om utjämningssystemet. Utöver att hela systemet ska ses över på två år, även om man inte alltid får två år till sitt förfogande, anser civilministern att vi nu också ska klara ut det här med social dumpning. Vi har inte fått något tilläggsdirektiv eller annat, och jag undrar fortfarande på allvar hur civilministern anser att den här frågan ska lösas.

Vi vill motverka social dumpning. Det måste få ett slut nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr ålderspresident! I replikskiftena låter det ibland lite som att man inte riktigt har lyssnat på vad jag har sagt, inte på allt i alla fall.

Jag tycker att det är ett problem med social dumpning. Det låter i debattörernas replikskiften som att jag inte gör det, men jag tycker att social dumpning är ett problem och ett osolidariskt beteende gentemot kommunkollegorna. Men ibland nyanserar jag frågan lite. Ibland är det inte svart eller vitt. Det är något som kan uppkomma av olika skäl - det är detta jag försöker att nyansera. Men jag tycker att det är ett problem.

Jag besöker samtliga länsstyrelser och landshövdingarna och medarbetarna där. När jag besöker dem ber jag att få träffa kommunrepresentanter i det berörda länet för att få ett utbyte med kommunerna runt om i Sverige, vilket är väldigt bra. Då tar jag ibland upp denna fråga, men det är få kommuner som har tagit upp den på egen hand.

Den senaste informationen om att det är ett trendbyte nu, från att gälla framför allt nyanlända till att gälla infödda svenskar med sociala problem, har faktiskt inte nått mig. Om detta finns verifierat i en skrift, ett samtal eller en intervju någonstans tar jag gärna emot det, för det är inte information som har nått mig eller mina tjänstemän på Finansdepartementet.

Utredningen om social dumpning kom ganska långt, och jag fick mycket värdefull information när jag träffade utredaren och hennes sekretariat. Jag och min stab har tagit emot den och analyserar den för att se om det är något vi kan gå vidare med. Förslagen låg dock inte under mitt ansvarsområde utan på andra departement. Det är väl lite grann problemet med social dumpning, att de åtgärder som behövs många gånger inte ligger under Finansdepartementets ansvarsområde utan på andra departement.

I Tidöavtalet sägs att man vill se över om man kan ha kommunala etableringsboenden under tre år för att få en större nationell likvärdighet. Det tycker jag skulle vara väldigt välkommet. På så sätt skulle vi få kommunerna att tolka bosättningslagen mer lika över landet, vilket vore bra. Man skulle kunna utöka tiden från två år, vilket är många kommuners tolkning av lagen, till tre år.

Man får dock ändå vara ganska naiv om man inte ser något samband mellan den mycket höga migration vi har haft till Sverige och fenomenet social dumpning. Vi ser att migrationen till Sverige bromsar in kraftigt och kommer att vara fortsatt ganska låg framöver, och jag är övertygad om att detta kommer att få konsekvensen att den sociala dumpningen minskar i Sverige.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna investeringsstödet till hyresrätter, som det har pratats om här. Inte en krona mer än regeringen lägger Socialdemokraterna på detta i sin skuggbudget. Regeringen fasar ut investeringsstödet. De som har fått det beviljat kommer att få det 2022, men det blir inga nya pengar 2023. Det ligger heller inga sådana pengar i Socialdemokraternas budget, men kritiken indikerar att det finns andra pengar.

Vad gäller citat från Ulf Kristersson tänker jag inte stå här och recensera mina statsrådskollegors uttalanden. Jag tittade snabbt på vad det var för intervju det rörde sig om, för jag kände inte igen citatet. Snacka om att förvanska en intervju från ett statsråd! Statsministern pratade över huvud taget inte om att social dumpning skulle vara ett sätt att vara pionjär vad gäller bidragsberoende. Det tolkades väldigt illasinnat av socialdemokratiska motdebattörer, men jag tänker inte gå in i den typen av illvillig retorik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Jag vill tacka för debatten. Vi kommer förmodligen att ha anledning att återkomma.

Det är klart att det finns många ord som man kan använda. Men vi vill se handling i denna fråga. Den är på allvar, och den finns här.

Min avsikt är att se till att denna omoraliska handling lyfts fram i denna kammare. Därför har jag ställt denna fråga. Jag kan redan nu säga till statsrådet att vi förmodligen kommer att ses igen, kanske inte inom åtta veckor men kanske inom tolv veckor, och diskutera ungefär samma problematik. Jag måste ta reda på mer när det gäller det som statsrådet har sagt här i dag.

För mig handlar det om att kommunerna inte tar sitt ansvar för sina medborgare. Den situation som många kommuner på landsbygden vittnar om är ohållbar. I dag har statsrådet hört några exempel från mig och mina kollegor. Och jag hoppas verkligen att statsrådet tar till sig dessa exempel och försöker göra någonting åt detta och gå från ord till handling.

Jag vill också passa på att skicka med några saker till statsrådet som de kommuner som jag har träffat har tagit upp. De tre punkter som de har tagit upp är: Ställ krav och reglera så att kommunerna tar hand om sina medborgare på längre sikt! Begränsa andra kommuners möjlighet att socialt dumpa människor utan motiv! Och låt en myndighet ta ansvar! Det är dessa tre saker som de kommuner som jag har träffat har skickat med - deras socialtjänstchefer, deras kommunalråd och deras kommunchefer.

Jag vill återigen tacka statsrådet och mina kollegor här för debatten.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill också tacka för debatten och tacka interpellanten för interpellationen.

Det känns nästan lite hotfullt när interpellanten spänner ögonen i mig och säger att vi kommer att ses igen. Men jag ser det inte som ett hot. Jag gillar att stå här och debattera olika förslag med oppositionen.

Som jag har sagt tidigare tycker jag att social dumpning är ett problem. Jag återkommer gärna med förslag på hur vi ska kunna minska riskerna med social dumpning. Men som jag sa i mitt förra inlägg kommer flera av dessa åtgärder inte att ligga under mitt ansvar som minister. De förslag som kommer från en del kommuner och från utredaren rör andra områden än Finansdepartementets.

Jag vill också slå ett slag för att kommunerna även tar kontakt med varandra. Det finns ett bra exempel på en kommun som var utsatt för social dumpning. Man lyfte telefonen och ringde till den kommun som hade gjort detta. Sedan upphörde den sociala dumpningen. Det var en berättelse från en kommun. Jag tycker ändå att man måste lyfta fram de exempel som finns ute i landet som visar att kommunerna kan lösa detta sinsemellan. Det är naturligtvis det allra bästa.

Jag vill också svara på det som Eva Lindh tog upp tidigare. Man hinner inte alltid svara på allt på fyra minuter när man har så många motdebattörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tills några tilläggsdirektiv finns i olika kommittéer och utredningar gäller de direktiv som finns. Kommer Skatteutjämningskommittén med tilläggsdirektiv så gör de det. Men fram tills tilläggsdirektiv kommer gäller de direktiv som nu finns.

Sedan vi debatterade detta senast för ungefär sex veckor sedan har det inte kommit några nya initiativ från regeringen i denna fråga. Men jag tror att Socialdemokraterna som ett regeringsvant parti också vet att regeringsprocesserna tar sin tid. Det är en skillnad från när man var kommunpolitiker, då det faktiskt gick lite snabbare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.