Interpellationssvar - Halveringen av kulturskolebidraget - 2023-03-28

Fru talman! Lawen Redar har frågat mig vad jag avser att göra för att bredda kulturskoleverksamheten till fler barn och unga, mot bakgrund av effekterna av halveringen av kulturskolebidraget från 200 till 100 miljoner kronor.

Den kommunala kulturskolan bedriver en betydelsefull verksamhet för barn och unga i hela landet. Jag välkomnar därför Kulturskolerådets rapport som bekräftar de siffror som Statens kulturråd har redovisat om att utvecklingsbidraget till kulturskolan gör skillnad. Av de nationella kulturpolitiska målen framgår att barns och ungas rätt till kultur särskilt bör uppmärksammas. Det gör regeringen bland annat genom att stödja läsfrämjande insatser för barn och unga samt genom satsningen Skapande skola, där barn och unga får ta del av konst och kultur i skolan och även ges möjlighet till eget skapande. Vidare har regeringen inom folkhälsopolitiken även aviserat för 2023 en betydande satsning på fritidskort för barn och unga, vilket för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Regeringen fortsätter också att stödja den kommunala kulturskolan för 2023 genom att möjliggöra 100 miljoner kronor för ändamålet - samma nivå som gällde före pandemin.

Den kommunala kulturskolan är betydelsefull för barns och ungas möjlighet att ta del av och utöva olika konstformer. Den är också en viktig mötesplats för barn och unga från olika delar av samhället, och den bidrar till att ge barn och unga en meningsfull fritid.

Med detta sagt är det också viktigt att poängtera att kulturskolorna i huvudsak är en kommunal angelägenhet. Kommunerna lägger omkring 2,8 miljarder kronor på kulturskoleverksamheten. Den extra resurs som staten skjuter till handlar om att stärka kulturskolornas möjlighet att utveckla sin verksamhet, till exempel genom att nå nya målgrupper, vilket de också på ett väldigt fint sätt har kunnat göra.

Nu inleds en ny budgetprocess, och hur nästa års budget ser ut kan jag inte stå och prata om här. Vad jag däremot kan säga är att barn och unga fortsatt kommer att vara en prioriterad grupp för regeringens kulturpolitik.

Fru talman! Det här är en mycket angelägen fråga för oss socialdemokrater. Kulturministern inleder den här debatten med att säga att barn och unga är och kommer att fortsätta vara en prioriterad grupp i regeringens kulturpolitik. Men hur prioriterade är våra barn och unga om det å ena sidan råder skyhöga priser på el, drivmedel och mat och å andra sidan kraftigt höjda räntor utan att regeringen agerar för Sveriges barnfamiljer? De som har dragit ned mest på värmen hemma fick minst i kompensation. Löftet om prisnedsättning på drivmedel visade sig vara en bluff. Finansministern är en av de sista i Europa att inkalla matjättarna för en diskussion om prisutvecklingen på basvaror. Den här regeringen genomdrev dessutom en budget som vi nu får se konsekvenserna av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till skillnad från det kulturministern säger gick högerregeringens största utgift till höginkomsttagare som fick en skattesänkning med nästan 1 000 kronor i månaden. Men barnbidraget, som hade nått våra barn och unga, Sveriges barnfamiljer, valde man att inte prioritera. Man prioriterade inte heller välfärden i våra kommuner och regioner. Det handlar om skola, vård och omsorg, fritidsaktiviteter för barn och unga, idrott och inte minst frågan om kulturskolan.

Fru talman! Kulturskolan står inför ett stålbad om inget görs. Dels tvingas kommunerna skära ned i verksamheten i brist på statliga stöd från regeringen, de generella statsbidragen, dels halverar högerregeringen det riktade stödet till kulturskolan i den nationella kulturbudgeten.

Nu kommer också beskrivningen av läget. Enligt Kulturskolerådets rapport Kulturskolans förutsättningar - Konsekvenser av statliga nedskärningar och lokala resurser kommer elevplatserna att bli färre i sju av tio kommuner. 58 000 unga riskerar att förlora sin plats i kulturskolan. Hur är det här likställt med att satsa på våra barn och unga?

Enligt kulturskolechefer i 221 kommuner i den här rapporten kommer arbetet med att nå fler och bredare att avstanna när statens stöd minskar. Utvecklingsarbetet kommer att minska och kulturskoleovana grupper kommer att få det svårare att nå kulturskolans verksamhet. Det finns även mycket som nu tyder på att elevavgifterna tycks höjas i kommun efter kommun.

Det statliga utvecklingsbidraget till kulturskolan används i huvudsak till att anställa kulturskolepersonal, det vill säga lärare och pedagoger, för att ge unga bättre möjligheter till kulturutövande. Nya målgrupper har nåtts av en värderingsdriven fritidsaktivitet som ger bildning och kunskaper, disciplin och glädje i unga människors vardag. Skulle kulturministern fråga vilken konst- och kulturskapare som helst i vårt land om vilken verksamhet som man inte får minska stödet till, skulle samtliga svara: kulturskolan. Det är också där vi talar om det svenska musikundret och de enorma kulturella och kreativa näringar som finns i vårt land på basis av kulturskolan.

Därför är min fråga: Varför väljer kulturministern att prioritera höginkomsttagares skattesänkningar framför barns och ungas rätt till en meningsfull fritid? Och hur ser kulturministern på att vi enligt den här rapporten riskerar att gå miste om 58 000 barns kulturskoleplatser med anledning av hennes egen budget?

Fru talman! Tack, statsrådet, för ytterligare en viktig interpellationsdebatt! Vi har ju delvis även tidigare lyft frågan om halveringen av utvecklingsbidraget till kulturskolan, och jag är glad över att vi kan fortsätta debatten om kulturskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som nämns i interpellationen har ju Kulturskolerådet genomfört en undersökning för att synliggöra konsekvenserna av statens nedskärningar på kulturskolan samt prognosen för nedskärningarna på kommunerna. Denna undersökning bygger alltså på vad kulturskolorna själva runt om i landet ser. Det är otroligt värdefullt, för där får vi en direktrapport från verkligheten om hur det ser ut runt om i landet.

Även om jag har kritiserat regeringen tidigare när det gäller halveringen av det statliga utvecklingsbidraget och att man inte tilldelar tillräckliga statsbidrag till kommunerna, måste jag ärligt säga att jag inte trodde att konsekvenserna var så stora för kulturskolan som den här undersökningen faktiskt visar.

I enkäten till landets kulturskolor fanns en fråga om vilka konsekvenser det minskade statliga stödet kan få för kommunernas kulturskoleverksamheter, och 74 procent uppgav att antalet elevplatser kommer att minska. Det fanns också en fråga om huruvida utvecklingsarbetet för att nå nya grupper kommer att påverkas av minskat statligt stöd. Där svarade 97 procent av kulturskolorna att utvecklingsarbetet nu kommer att minska. Det är oroväckande siffror, eftersom det här leder till att kulturskolan når ut till färre elever.

Samtliga som har besvarat enkäten har fått frågan om de tror att resurserna från kommunerna till musik- och kulturskolorna kommer att öka eller minska de kommande fyra åren. Av dessa bedömer 37 procent att resurserna kommer att minska, det vill säga fyra av tio kulturskolor. Här handlar det om den kommunala grundfinansieringen till kulturskolan som ju utgör själva förutsättningen för kulturskolans verksamhet.

Jag och ministern är överens om att det statliga utvecklingsbidraget är till för utveckling och för att få de extra resurser som gör att man kan arbeta med nya arbetssätt, erbjuda nya kulturyttringar i undervisningen, särskilt prioritera lands- och glesbygd eller arbeta extra med till exempel elever i särskolan.

Vi ser hur grundfinansieringen påverkas runt om i landet, och självklart finns det ett samband mellan detta och att regeringen inte kompenserar kommunerna med tillräckliga statsbidrag. Sveriges Kommuner och Regioner aviserade kostnadsökningar på 20 miljarder. Regeringen presterade hälften, och det får konsekvenser. Det blir inte bara färre anställda inom vården, skolan och omsorgen, utan det blir också konsekvenser för icke lagstadgad verksamhet, till exempel för kulturskolan och för kultur och fritid för barn och unga generellt.

Jag vill fråga kulturministern om hon fortfarande står upp för att det var rätt att halvera det statliga utvecklingsbidraget till kulturskolan. Står hon fast vid att det har varit en god idé att inte kompensera kommunerna med ökade statsbidrag för att möta inflationen, kostnadsökningarna och det tuffa ekonomiska läget vi befinner oss i?

Fru talman! Det är precis som ledamoten Lindberg säger, nämligen att hela samhällets ekonomi befinner sig i ett ytterst svårt läge. På frågan om vi ska kompensera kommunerna eller om vi borde ha kompenserat kommunerna i större utsträckning är mitt svar att regeringens ansvar och fokus just nu ligger på att hålla ned inflationen. Genom att kompensera kommunerna och göra det på det sätt som Socialdemokraterna vill skulle vi driva upp inflationen ytterligare, och då hamnar vi i ett ekonomiskt läge som är ännu svårare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är tuffa tider. Det är mörkt och dystert på alla håll och kanter, inte minst i barnfamiljernas plånböcker. Kulturlivet står naturligtvis inte utanför den ekonomiska situation vi just nu har i samhället. I det läget har vi ändå valt att värna den finansiering som kulturen har haft med fokus framför allt på barn och unga.

Jag håller inte med om beskrivningen att det här är en halvering eller nedskärning. Det är det absolut från de två pandemiåren, men vad vi har gjort är att återställa det statliga utvecklingsbidraget till de 100 miljoner som var den ursprungliga intentionen med satsningen. Precis som till många andra delar av kulturlivet och samhället kom det en förstärkning av bidraget under pandemin, vilket var välbehövligt och mycket bra. Det ska den förra regeringen ha all ära för.

Vi har dock valt att återställa beloppet för det statliga stödet på 100 miljoner kronor, som trots allt var den ursprungliga intentionen. När beslutet om det fattades en gång i tiden befann sig Sverige i högkonjunktur. Då fanns det gott om pengar. Vi har valt att värna dessa 100 miljoner kronor, trots att vi befinner oss i det svåraste ekonomiska läget sedan depressionen och andra världskriget. Jag tycker ändå att det är ett sätt att visa att man kan värna barn och unga, trots en svår ekonomisk situation i samhället i dag.

Fru talman! Resurser till välfärden - till våra kommuner och regioner - är inte inflationsdrivande. Detta vet kulturministern som tidigare kommunalråd. Satsningar som man kan göra på nationell nivå till våra regioner och kommuner spär inte på inflationen, utan de går till tjänster i välfärden. De går exempelvis till att anställa kulturskolepersonal eller till aktiviteter för barn och unga. De går till att främja stöd för skola, vård och omsorg med mera.

Kulturministern nämner förstås inte att en av de största utgifterna, uppemot 13 miljarder kronor, valde man att lägga som en skattesänkning om 1 000 kronor för höginkomsttagare, och man gjorde det i detta ytterst svåra och komplexa ekonomiska läge. Det var den prioritering man gjorde.

Man måste ändå ta ansvar för den politik och den budget man lägger fram, även i en svår ekonomisk tid. Man måste också vara ärlig gentemot väljarna om varför man har valt att prioritera höginkomsttagare.

Vi socialdemokrater gjorde inte på samma sätt. Vi satte stopp för detta och sa att det inte var lönt att lägga resurser på en grupp som kommer att klara den ekonomiska krisen ganska väl. Det är mycket bättre att satsa pengarna på kommunerna och regionerna för att våra barn och unga ska kunna få tillgång till fritidsaktiviteter och bra värderingsdrivna sådana.

I Kulturskolerådets sammanställning av kulturskolornas användning av detta statsbidrag under 2021 och 2022, då vi hade 200 miljoner kronor att fördela, framgår att bidraget nådde 81 000 barn och unga, och 58 000 av dessa var unga som inte tidigare varit inskrivna i kulturskolans verksamhet. Det betyder att det här var riktade statsbidrag som har nått ut otroligt väl till framför allt kommuner som ansökt om bidraget för att främja kulturskolans verksamhet till kulturskoleovana grupper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver satsa på barn och unga, framför allt på dem som bor i områden som drabbas av kriminalitet eller värderingsnormer som står långt ifrån det samhälle som vi vill ha av demokrati och lyckosamma livsresor. Kulturskolan är en sådan verksamhet. När man besöker verksamheten ser man att här lärs inte bara musik, dans och kulturella aktiviteter ut, utan det finns också en disciplin i arbetet. Man vill att barn och unga ska bli duktiga på det de gör. Man litar på deras talanger och ställer krav på att ungdomarna ska utveckla sig.

Jag är därför otroligt stolt över att vi under den S-ledda regeringstiden kunde ta fram underlag för hur det ser ut i Sveriges alla kulturskolor och framför allt lyfta fram att staten kan vara med och bidra för att bredda verksamheten. Det gjorde vi några år med 100 miljoner kronor, och efter pandemin blev det 200 miljoner kronor. Och i vår skuggbudget, där vi inte prioriterade höginkomsttagare, kunde vi fortsatt lägga 200 miljoner kronor till kulturskolans verksamhet för att de 58 000 barn och unga som inte har varit inskrivna i kulturskolans verksamhet ska ha möjlighet att bli det.

Kulturministern tar inte ansvar för den budget som hon har lagt fram genom sin regering. Man prioriterade höginkomsttagare. Om hon vill prioritera barn och unga och förutsättningarna för deras liv, som hon här ger uttryck för, gäller det att stå upp för utvecklingsbidraget till kulturskolan i de kommande budgetförhandlingarna. Jag hoppas att kulturministern är pådrivande för detta ytterst populära statsbidrag.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag förutsätter att alla som deltar i debatten är välbekanta med de olika partiernas budgetförslag. Där framgår klart och tydligt att vi socialdemokrater inte vill halvera utvecklingsbidraget, precis som min kollega Lawen Redar just redogjorde för. Där framgår också att vi lägger dubbelt så mycket som regeringen i statsbidrag till kommunerna för att stärka välfärden. Det är mycket viktiga satsningar.

Låt oss titta på Sverigedemokraternas och Moderaternas politik. En minskning från 200 miljoner ned till 100 miljoner kan knappast kallas en satsning. Detta sker samtidigt som vi alla vet att regeringens generella statsbidrag till kommunerna långt ifrån räcker för att väga upp det tuffa ekonomiska läge som kommunerna befinner sig i. Resultatet av det ser vi nu i den undersökning som Kulturskolerådet har gjort.

Precis som ministern nämner i sitt interpellationssvar är det kommunerna som finansierar kulturskolan. Just därför innebär regeringens politik ett dubbelt slag mot kulturskolan när man dels drar ned på statens utvecklingsbidrag, dels underkompenserar kommunerna som tvingas till neddragningar, inte bara på kulturskolan utan brett över hela den kommunala välfärden.

Tycker ministern att detta är en önskvärd utveckling, eller tänker ministern se till att utvecklingsbidraget fortsatt blir kvar kommande år? Ämnar ministern justera tillbaka bidragets storlek? Tänker regeringen på allvar kompensera kommunerna med ökade statsbidrag, så att vi inte ser nedskärningar på kulturskolan, på vården, på skolan och på omsorgen? Eller är det så, fru talman, att det är neddragningar på välfärden och kulturskolan som fortsatt kommer att vara denna regerings främsta prioriteringar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ledamoten Redar säger att det gäller att vara ärlig. Då tycker jag att vi också ska vara ärliga med att säga att om man kompenserar kommuner och regioner i statsbidragsform kanske det inte leder till direkt inflation. Men det som ledamoten säger i talarstolen att man ska göra med pengarna, det vill säga anställa medarbetare och personal som kan jobba, är naturligtvis inflationsdrivande. Det är klart att löner och priser är inflationsdrivande i ett läge som det som vi har i dag.

Jag vill också säga att detta statliga bidrag inte är regeringens enda satsning på kulturskolan, utan det görs fortfarande andra saker som är precis lika viktiga för att se till att det också finns en fungerande kulturskola i hela landet. Det handlar bland annat om satsningen på Kulturskoleklivet som möjliggör för fler pedagoger att komplettera befintlig lärarutbildning och skapa fler lärare och pedagoger till kulturskolan. Det är en fantastisk möjlighet för många och också för hela Sverige, och det möjliggör för fler pedagoger att arbeta med kulturskola över hela vårt land. Det var en satsning som gjordes av S-regeringen. Det var en mycket bra satsning som vi har valt att behålla.

Det finns alltså många saker som man kan göra utöver det statliga bidraget till kulturskolan. Där är Kulturskoleklivet en. Men det finns även andra statliga insatser, till exempel Kulturskolecentrum som också infördes av S-regeringen och som ligger kvar i vår budget.

Jag vill verkligen hedra S-regeringen för det arbete som man gjorde med att främja kulturskolan. Men jag vill också visa att det statliga bidraget som nu är återställt på 100 miljoner kronor, som det var före pandemin, alltså inte är den enda statliga satsningen utan att det även görs andra saker.

Regeringens huvudfokus är att bekämpa inflationen. Så är det. Till det är vi smärtsamt medvetna om den svårighet som detta innebär för väldigt många invånare i vårt avlånga land. Därför har vi gjort en rad insatser på grund av det. Vi har höjt bostadstillägget. Vi har sänkt drivmedelspriserna. Och vi lägger fram förslag efter förslag för att stärka arbetslinjen. Jag vet nämligen, och det vet också socialdemokratin, att det viktigaste för att vända ekonomin, få ned inflationen och få en fungerande ekonomi i samhället igen är att vi är fler som jobbar. Och är vi fler som jobbar är vi också fler som kan bidra till vår gemensamma välfärd. Då kan vi möjliggöra för fler satsningar. Vi kan ta hand om dem som behöver tas om hand. Men vi kan också möjliggöra för andra prioriteringar.

Just nu är vi i ett svårt ekonomiskt läge. Men jag kan försäkra att regeringens arbete helt och hållet går ut på att vända den negativa ekonomiska trend som finns i Sverige i dag, se till att stärka vår ekonomi och driva ned inflationen och se till att vi kommer upp i vettiga nivåer igen, vilket kommer att möjliggöra för prioriteringar både på välfärden och på andra delar av samhället.

Fru talman! Min uppfattning är inte att regeringens huvudfokus är att stävja inflationstakten utan att det snarare är att prioritera höginkomsttagare. Det är det som man har gjort i denna budget. 13 miljarder kronor talar för sig själva. Hade man enbart satsat på att stävja inflationen hade man väl riktat insatser till dem som faktiskt inte påverkar inflationstaktens höjning men som drabbas av densamma som allra mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Denna debatt handlar ju om barns och ungas möjligheter att få tillgång till en bra fritid, inte minst inom ramen för kulturskolans verksamhet. Där skär regeringen just nu i välfärden. Satsningar på den hade alltså inte bidragit till en ökad inflation. Det som vi nu kommer att se är massuppsägningar i välfärden - inom sjukvård, skola och omsorg. Vi kommer också att se att antalet utbildningsplatser inom till exempel kulturskolan kommer att minska, delvis på grund av minskade statsanslag till kommuner och regioner, delvis på grund av ett halverat statsbidrag till kulturskolan.

Kulturministern nämner inte med ett ord i denna debatt den prioritering som man valde att göra gentemot höginkomsttagare som nu får en skattesänkning på 1 000 kronor i månaden. Varför nämner hon inte den? På vilket sätt var detta en satsning för att underlätta för de hushåll som har det svårt just nu, eller framför allt för de barn och unga som drabbas av det ekonomiska läget? Det finns mammor och pappor som vrider och vänder på matvaror i butikerna för att få det att gå runt under månaden.

Jag är otroligt orolig för att det vanliga konsumtionsbeteendet kommer att se ut som det gör, det vill säga att man måste prioritera att betala hyran, att man måste se till att det finns mat på bordet för barnen och att man i förlängningen inte kommer att ha möjlighet att betala för de fritidsaktiviteter och avgiftshöjningar som vi kommer att se i framför allt kommunerna.

Detta är ett stort och allvarligt problem som många står inför här och nu. Det kommer att innebära en försvagning av barns och ungas bildningsutveckling och kulturella deltagande i samhället.

Jag hoppas att kulturministern inför nästa budget avser att vidta åtgärder, för det är barnen som får ta konsekvenserna av den politik som förs just nu av regeringen och av Parisa Liljestrand som kulturminister.

Fru talman! Jag noterar att jag är mån om att lyfta fram sådant som jag ändå tycker att den förra regeringen gjorde på ett bra sätt. Jag noterar också att ledamöterna i debatten inte tenderar att vilja riktigt se det som kanske enar oss utan snarare pekar ut det som delar oss. Så kanske politiken är beskaffad. Men jag tycker att det är bra om man i alla fall kan försöka enas om det som är en styrka och som är positivt och om det som vi ändå har gemensamt. Det tror jag är ett bra sätt att jobba på.

Ledamoten frågade mig varför jag inte nämnde de 1 000 kronor i skattesänkning som höginkomsttagare får som ett resultat av den beslutade budgeten. Jag kan svara genom att säga att ledamoten inte heller i sitt anförande en enda gång nämnde att Socialdemokraternas budgetförslag skulle ha höjt skatten för 1 miljon löntagare i Sverige.

Men det är inte där jag vill vara, och det är inte den debatten som vi behöver föra. Den debatt som vi behöver föra nu är hur vi gemensamt, eftersom jag tänker att detta är en uppgift för hela politiken, ska se till att fler i Sverige kan få ett drägligt liv, en dräglig tillvaro och möjlighet att vända den negativa ekonomiska trend som drabbar Sverige, Europa och världen i dag. Det handlar om vad vi kan göra för att möjliggöra för godare effekter och för att se till att vi kan vända denna negativa trend, driva ned inflationen och på så sätt se till att människor kan få en drägligare tillvaro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har talat om delar av det som denna regering har valt att satsa på, och jag är säker på att Lawen Redar ändå ser att vissa av dessa saker faktiskt kan vara rätt så nyttiga i det arbete som vi har framför oss.

Jag vill tacka ledamöterna för debatten, och jag ser fram emot att fortsatt diskutera denna fråga som är viktig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.