Arbetsplenum - Kultur och fritid för barn och unga - 2023-03-08

Fru talman! Som många före mig i den här kammaren och som säkert flera efter mig i dag vill jag ägna anförandet åt att tala om de ungas situation i vårt samhälle. Här finns såklart många saker att nämna.

Låt oss börja med MUCF:s senaste rapport om ungas ekonomiska utsatthet. Den visar att var tionde ung i åldern 20-25 år har en inkomst som ligger under gränsvärdet för vad som krävs för en skälig levnadsstandard. År 2020 var det sammantaget 134 500 unga som var ekonomiskt utsatta. Det motsvarar en stor svensk kommun helt befolkad av ekonomiskt utsatta unga. Den siffran ökar nu tillsammans med skuldsättningen.

Utöver det ekonomiska är det väldigt tydligt att den psykiska ohälsan nu utgör ett av de största och farligaste problemen hos unga i Sverige. Enligt Folkhälsomyndigheten handlar det om socioekonomi, skolstress med mera. Man kan också läsa om hur unga inte får vård i den utsträckning som behövs.

Till den här listan av potentiella anledningar vill jag lägga till den överlägset mest dominerande kulturportal som ungdomar har. Det är sociala medier i olika former. Där finns fullständigt skeva utseendeideal och ännu skevare ideal kring sex och samlevnad. Där finns ätstörningar, könsdysfori, självmordstankar med mera som tar mycket plats. Och detta är inte bara ämnen som diskuteras, utan det är ämnen som projiceras och får fäste.

Med det här vill jag säga att vi måste vara ärliga: Ungdomars utsatthet i dag har inte med kulturbidrag eller fritidsgårdarnas öppettider att göra. Det har att göra med en misslyckad skola, en misslyckad invandringspolitik, en svikande vård och slutligen en dekadens i samhället som tidigare generationer har banat väg för.

Därför ska man också vara ärlig med sina ambitioner. Man kan säga att kulturpolitiken kan ge barn och unga utvecklande upplevelser. Den kan absolut bidra till en meningsfull fritid, men den kan inte vara plåster på misslyckanden på andra politiska områden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Runar Filper (SD).

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 4 och 10.

Alla människor har rätt till kultur och bildning och en värdefull fritid. Jag vill inledningsvis lyfta kulturskolan.

Kulturskolan har en otroligt viktig roll i att ge barn och unga möjlighet till kulturutövande. Den finns i nästan alla kommuner, såväl i storstaden som i lands- och glesbygd. Därför är den av särskild vikt när vi pratar kultur och fritid för barn och unga i hela Sverige. Den måste vara tillgänglig på jämlika villkor i hela landet för alla oavsett bakgrund.

Kulturskolan är ett kommunalt ansvar, men dess betydelse för barns och ungas tillgång till kultur och en aktiv fritid gör den också till en nationell angelägenhet. Riksdagen har därför beslutat att staten ska bidra till en mer tillgänglig och jämlik kulturskola av hög kvalitet i såväl utbud som undervisning.

I budgeten för 2021 förstärktes det statliga bidraget till kulturskolorna och uppgick fram till i fjol till 200 miljoner kronor årligen.

När jag besöker kulturskolorna hemma i Hälsingland visar de hur utvecklingsbidraget har använts just för att utveckla och bredda den befintliga verksamheten, till exempel genom att starta uppsökande verksamhet och erbjuda nya kultur- och undervisningsformer för att nå barn och unga som inte tidigare hittat till kulturskolan. Detta bekräftas också av uppföljningar som Statens kulturråd har genomfört.

Vi socialdemokrater värnar kulturskolans möjlighet att nå fler barn och unga, och därför bibehåller vi utvecklingsbidraget på 200 miljoner. Vi ser också till att öka de generella statsbidragen till kommunerna för att säkra både välfärdens och kulturskolornas grundfinansiering.

Fru talman! Det fria föreningslivet, inte minst vår stora folkrörelse idrottsrörelsen som finns i hela landet, har en avgörande betydelse när det handlar om en värdefull fritid för barn och unga, inte minst på landsbygden - i Bollnäs GIF:s bandyverksamhet, i fotbollsträningen med Rengsjö Sportklubb eller ute i spåren med Kilafors Skidklubb.

Idrottsrörelsen arbetar med att återstarta efter en svår nedstängning under pandemin. Pandemins inverkan på idrottsrörelsen och folkhälsan är omfattande. Allt fler unga är stillasittande och har under pandemin lämnat ett aktivt medlemskap i en idrottsförening. Det finns också stora utmaningar för att få fler ideellt föreningsaktiva ledare, tränare, domare och styrelsemedlemmar att hålla verksamheterna igång.

Vi ser ett fortsatt behov av ytterligare insatser för ungas idrottande, och därför satsade vi 100 miljoner extra i stöd till idrotten i vår budget.

Utöver detta har vi också anläggningsproblematiken. Det är brist på anläggningar runt om i Sverige, inte bara i våra större städer. Detta är ett hinder för ungas idrottsutövande, och halltider är på många håll hårdvaluta. Många kommuner har stora behov av att renovera och att bygga nya idrottshallar. Vi ser också att många kommuner efterfrågar möjlighet till delfinansiering. Mot bakgrund av detta och den anläggningsbrist vi har i Sverige menar vi socialdemokrater att vi från statens håll behöver en utredning om att inrätta en statlig idrottsanläggningsfond.

Fru talman! En aktiv och värdefull fritid handlar inte bara om föreningsliv, om kulturskola och om idrottsrörelsen. Vi är alla olika och dras till olika aktiviteter och sociala sammanhang. Därför måste samhället kunna erbjuda en bredd av alternativ för barn och unga.

En viktig del för barn och unga som inte deltar i det traditionella föreningslivet eller den kommunala kulturskolan är den öppna fritidsverksamheten, fritidsgårdar som kan erbjuda en meningsfull fritid och umgänge och mötesplatser för ungdomar att träffas på fritiden. Detta är en verksamhet som inte får komma bort i den politiska debatten.

I juni 2022 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning för att kunskapsbilda och analysera den öppna fritidsverksamheten och identifiera hur den kan stärkas och utvecklas för att bli en än mer jämlik och tillgänglig verksamhet samt hur vi kan bidra till att kvalitetssäkra den öppna fritidsverksamheten. I detta fanns också ett uppdrag att särskilt analysera om den öppna fritidsverksamheten för ungdomar kan inkluderas i det övergripande brotts- och våldsförebyggande arbetet. Uppdraget skulle redovisas senast den 1 december i år.

Tyvärr lades utredningen ned av den nya högerkonservativa regeringen i december 2022. Det är bekymrande. Vi socialdemokrater beklagar detta och menar att det finns all anledning att se över den öppna fritidsverksamheten, att den finns tillgänglig för alla ungdomar och att den håller hög kvalitet. Hittills har vi inte sett några andra förslag från högerpartierna.

Fru talman! Jag beklagar att vi nu ser en politik som riskerar att slå dubbelt mot landets kulturskolor, när man halverar det statliga utvecklingsbidraget till barnens kulturskola samtidigt som kommunernas ekonomi blir mer och mer ansträngd då regeringen inte ger kommunerna tillräckliga statsbidrag för att klara det tuffa ekonomiska läge vi står inför. Minskat statligt utvecklingsbidrag minskar möjligheten att nå ut till fler barn och unga, och utan tillräcklig grundfinansiering till välfärden riskerar den kommunala finansieringen av kulturskolan att påverkas.

Vi vill se mer pengar till kulturskolan, mer resurser till kommunerna och stärkta stöd till svensk idrottsrörelse. Vi vill se att en statlig anläggningsfond utreds och att förutsättningarna och kvaliteten för den öppna fritidsverksamheten stärks och utvecklas. Jag beklagar att regeringen inte tycks prioritera dessa frågor.

Barns och ungas tillgång till kultur och fritid är inget som kommer av sig självt. Barn och unga är beroende av sin familjesituation. Ekonomiska förutsättningar, föräldrars arbetssituation och föräldrars kunskap och egna erfarenheter har stor betydelse. Det krävs en medveten, aktiv och långsiktig politik och vilja hos politiker för att kulturen ska bli en naturlig del av fler barns och ungas uppväxt och en politik som stöder och ger förutsättningar för en aktiv och värdefull fritid för alla barn och unga.

Tillgång till kultur och fritid är ett mått på hur välmående ett samhälle är. Ett samhälle som ser värdet av kultur och fritid har investerat långsiktigt både i sin befolkning och i samhällsutvecklingen. Det är just vad kultur och fritid för barn och unga handlar om: en livslång investering.

(Applåder)

Fru talman! Jag lyssnar ihärdigt på ledamotens engagemang för kulturskolan, som tycks komma tillbaka i alla debatter. Det uppskattas.

Jag vill bara ställa frågan till ledamoten om han vet om att den satsning med utvecklingspengar som togs upp i anförandet faktiskt var en riktad satsning just för att nå nya kulturutövare. Ledamoten kommenterade ju själv att vi faktiskt har uppnått det målet, det vill säga att nå ut till barn och unga som inte hade hittat dit själva.

Pengarna har alltså gått till en viss satsning inte för att bredda verksamheten utan för att uppnå ett mål, och så har också gjorts.

Fru talman! Tack, ledamoten för denna möjlighet att förlänga mitt resonemang!

Ja, det var varit en riktad satsning som vi socialdemokrater ser ett fortsatt behov av för att nå ut till fler barn och unga i framför allt lands- och glesbygd. I Kulturskolerådets rapport säger man att i sju av tio kommuner minskar nu antalet kulturskoleplatser - man pratar om 58 000 platser.

Detta handlar delvis om den statliga delen med utvecklingsbidraget för att bredda och utveckla verksamheten, men det handlar också om resurserna till kommunerna, statsbidrag till kommunerna, för att inte skära ned på vården, skolan, omsorgen och det kommunala utbudet av kultur och fritid för barn och unga.

Här är det tydligt att denna regering inte prioriterar de frågorna. Man har valt att hellre sänka skatten för höginkomsttagare än att satsa på barns och ungas kultur och fritid. Jag är glad att vi kan se de tydligheterna i politiken.

Fru talman! Jag tycker att det ledamoten lägger fram här är orättvist. Jag kan inte heller låta bli att notera den siffra på 100 miljoner som ledamoten tror ska rädda hela kulturskolan, som är en liten procent av den stora peng som vi faktiskt satsar på kulturskolan. Det är alltså fråga om 100 miljoner i förhållande till 2,7 miljarder. Jag tror att ledamoten får jobba på ett annat sätt om han vill lyckas med sitt uppdrag.

Kulturskolan är i huvudsak en kommunal angelägenhet. Jag brinner också för kulturskolan och tycker att den är viktig, men jag tror inte att en liten peng i den storleken löser den typen av problem. Här handlar det om att ha en god dialog med kommunerna, och det har ledamoten en möjlighet att ha. Han kan ta kontakt med sina partikollegor för att lyckas med uppdraget. Lycka till!

(Applåder)

Fru talman! Jag kan försäkra ledamoten Emma Ahlström Köster att jag har en mycket god kontakt med mina partikamrater på den kommunala nivån.

Det handlar inte om att de 100 miljonerna räddar kulturskolan. De är en del. Jag tycker att ledamoten kan besöka de olika kulturskolorna och höra vad man säger om vikten och betydelsen av utvecklingsbidraget.

Den andra delen handlar, precis som jag nämnde, om att när regeringen väljer att prioritera skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för mer resurser till kommunerna riskerar vi den kommunala grundfinansieringen. Det är därför vi ser signaler om att 58 000 platser på kulturskolan är hotade. Det är inte bara på grund av de 100 miljonerna, utan det är fråga om den kommunala finansieringen. Där har staten ett ansvar när det gäller att kompensera kommunerna.

Jag förstår att det är svårt för ledamoten att ta sig ur det faktum att man själv har röstat på en statsbudget i riksdagen som riskerar att slå dubbelt mot kulturskolan. Det handlar inte om att jag inte tror att ledamoten tycker att kulturskolan är viktig - det är jag helt övertygad om - men ens handlande borde rimligtvis överensstämma med det man påstår sig stå för. Om inte annat är det klädsamt att vara tydlig och säga i kammaren att man inte prioriterar frågorna, det vill säga kulturskolan, den föreningsdrivna idrotten och den öppna fritidsgårdsverksamheten, lika högt som Socialdemokraterna gör. Vi får såklart ha respekt för att vi tycker olika och prioriterar olika. Regeringen prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare, och Socialdemokraterna prioriterar kultur och fritid för barn och unga högre tillsammans med ökade resurser till välfärden. Jag är glad att vi kan tydliggöra detta.

(Applåder)

Fru talman! Kultur är grundläggande för vår identitet. Den omfattar allt som vi ser, allt vi hör, smakar eller känner. Kulturen finns överallt, från musik till den visuella världen, i bild och i former. Kultur berättar om livet och är ofta en väsentlig del av livet. Men kultur skapar också plattformar som öppnar dörrar för filosofiska och existentiella frågor om livet och om världen.

Genom att läsa en bok, lyssna på musik eller titta på konst kan vi konfrontera våra farhågor eller hitta kraft och hopp. Igenkännande kultur förstärker också vår identitet, och den skapar länkar mellan generationer.

Men i mötet med kultur pågår också annat. När vi ägnar oss åt kreativa övningar aktiverar vi vår högra hjärnhalva. Den utvecklar vår förmåga till helhetstänk, sinne för olika dimensioner och fantasi, som i sin tur lägger grunden för uppfinningsrikedom och nyskapande samt i många fall välbefinnande. Det är därför av stor vikt att barn och unga får möta kultur och att de själva får arbeta kreativt.

Det är också viktigt att barn och unga ges möjlighet till inflytande och delaktighet i det demokratiska livet och i samhällsdebatten. Det är viktigt att de blir undervisade i demokratins villkor och att de får uppleva att deras åsikter är viktiga att bli lyssnade på. Våra barn ser möjligheter på ett nytt sätt, och när vi skapar forum så att dessa tankar och input synliggörs kan också samhällsbygget berikas.

Vi lever i en helt unik tid. Jag själv är uppvuxen med datorer och digitala verktyg, men mina barn och dina barn växer upp med en helt annan teknik på en helt annan nivå. Smarta telefoner, spel och tillgång till internet ger nuvarande och framtida generationer fantastiska möjligheter till just kulturkonsumtion, och det gäller också information och kommunikation.

Sverige ligger i framkant när det gäller digital teknik, men i det höga tempot växer det fram en parallell digital värld där lagen inte alltid hänger med i snabba och hysteriska tempon. Det finns därför risker och utmaningar i att vi till exempel hamnar i desinformation, hat och hot eller annat skadligt och olagligt innehåll på våra internetplattformar.

År 2021 fick myndigheterna i uppdrag att identifiera metoder för att motverka detta, med fokus på bland annat rasism och hatbrott. Arbetet måste fortskrida, och vi vill göra fler insatser på området. Det ska självklart vara med i målbilden att alla våra barn och unga ska känna sig säkra på internet och liknande forum samt att bedrägerier eller andra brott ska försvåras och om möjligt helt elimineras.

Fru talman! Vikten av kultur med särskilt fokus på barn och unga, vidare ungas delaktighet och möjlighet till inflytande, är en viktig prioritering för den sittande regeringen. Vi är säkra på att användning av internet är positivt, men vi måste skapa en plattform där det är möjligt att befinna sig utan att vara rädd för att mötas av olika typer av brott eller dåligt klimat. Därför fortsätter vi och ökar tempot på det redan påbörjade arbetet så att insatserna ska göra största möjliga nytta.

Jag ser fram emot att följa detta viktiga arbete, och jag är stolt över de insatser som redan har gjorts och den ambitionsnivå som den nuvarande regeringen sätter på områdena. Med dessa ord vill jag givetvis yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Det är stora skillnader mellan barns tillgång till professionell kultur. Kommer du från ett hem med höga inkomster och har högutbildade föräldrar är chansen mycket större att du har gått på teater eller en konsert än om dina föräldrar har en arbetarbakgrund. Trots att det finns ett nationellt mål om att särskilt prioritera barns och ungas tillgång till kultur finns det i dag inget samlat systematiskt arbete för att nå det målet. Det finns inte ens en samlad nationell statistik att utgå ifrån om man vill mäta hur det går med målet. Det behöver bli en ändring på det!

Vi vill se rejäla och effektiva satsningar på både barns eget skapande och deras tillgång till professionell scenkonst och andra kulturupplevelser.

En utmärkt arena för att nå alla barn är förstås skolan. I två av landets regioner och i ett fåtal kommuner finns i dag en kulturgaranti som garanterar alla barn ett visst antal scenföreställningar under skoltiden och ibland även insatser från Skapande skola. Andra elever kan gå hela sin skolgång utan att komma i kontakt med en scenkonstföreställning eller ett museibesök, trots att styrdokument för de olika skolformerna betonar vikten av att elever får möta kultur i undervisningen.

Många lärare är positiva till att ta del av till exempel museernas utställningar och material, men ekonomi, tidsbrist eller geografiska avstånd utgör hinder. Riksantikvarieämbetet fick i uppdrag att undersöka vad som krävs för att öka interaktionen mellan skolan och kultursektorn, och de konstaterar att det som saknas i styrkedjan är någon som följer upp barnens rätt till kultur i skolan.

Vänsterpartiet föreslår därför två reformer, dels en nationell scenkonstgaranti, dels en utredning om en ny yrkesroll i skolvärlden, nämligen kulturpedagogen. Vi vill att varje skola ska ha tillgång till en kulturpedagog som kan vara länken mellan kulturen och skolan och vara den där garanten för att kulturella uttryckssätt integreras i undervisningen och att eleverna får ta del av scenkonst. Vidare handlar det om ett utbyte med andra kulturinstitutioner, till exempel länsmuseerna.

När det gäller en scenkonstgaranti behöver vi bara gå till vårt grannland Norge för att få ett exempel på hur man skulle kunna jobba på ett bättre sätt. Sedan 1994 har det i Norge funnits en nationell samlande aktör, Scenekunstbruket, som valt ut de mest högkvalitativa föreställningarna för barn och ungdomar. Sedan nästan 20 år tillbaka är organisationen nationell samordnare för att få ut produktionerna. Reformen kallas Den kulturelle skolesekken.

De utvalda föreställningarna förmedlas vidare till regionerna, som har fått en budget för att köpa in föreställningarna. Sedan sker ett samarbete mellan kommunerna och skolorna. Detta har lett till ett ökat resursutnyttjande för de kulturaktörer som får offentliga bidrag. De har gått från att spela en föreställning fyra till nio gånger till att i stället över några års tid framföra den flera hundra gånger.

I Sverige måste de svenska kulturarbetarna i dagsläget däremot själva jaga skolor, kultursamordnare och bidrag i 290 kommuner och 21 regioner. De ska marknadsföra sig, delta på utbudsdagar och själva schemalägga turnéer för att få ihop sitt program. I Norge får man den servicen när man valts ut till Den kulturelle skolesekken. Där kan man också se att statusen har höjts för barn- och ungdomskultur och även för intresset för att skapa föreställningar sedan systemet infördes.

Vi vill därför utreda hur en sådan modell skulle kunna införas i Sverige. Den innebär en systematisering och strukturering av de pengar som i dag redan finns i dagens system hos bland annat Kulturrådet genom ett antal olika anslag. Det finns också pengar i kultursamverkansmodellen som man skulle använda för att möjliggöra en kulturgaranti för alla barn från förskolan till gymnasiet. Vad är det som hindrar regeringspartierna att säga ja till en sådan utredning när det här har varit så framgångsrikt i vårt grannland?

Fru talman! En annan fråga vi har motionerat om i betänkandet rör kulturskolan. Den har på många sätt haft en positiv utveckling under ett antal år. Numera har nästan alla kommuner en musikskola eller kulturskola, och man lägger mer pengar per invånare än tidigare.

Efter att Vänsterpartiet och regeringen under mandatperioden 2014-2018 införde ett statsbidrag på 100 miljoner för att öka tillgängligheten tog ett antal kulturskolor helt bort sina avgifter. Vi har sett att det har varit framgångsrikt och föreslår därför ytterligare 300 miljoner kronor i vår budget för att man ska kunna ta bort avgiften helt i de kommuner som fortfarande har den kvar. Det här är en delfinansiering där kommunerna får stå för halva kostnaden.

Många fick in fler elever och förbättrade undervisningen för elever med funktionsnedsättning, som inte alltid har nåtts av undervisningen tidigare. Vi menar därför att det här har varit ett framgångsrikt arbete, men fortfarande återstår mycket jobb för att man ska kunna bryta den snedrekrytering som präglar hela kultursektorn. Då måste man börja tidigt med barnen.

Enligt Kulturrådets senaste sammanställning för 2021 hade 82 procent av barnen i kulturskolan minst en förälder med eftergymnasial utbildning. Knappt 19 procent av deltagarna i kulturskolan hade utländsk bakgrund, vilket kan jämföras med drygt 27 procent för befolkningen som helhet. Särskilt inom musiken är det främst barn med högutbildade föräldrar med egen musikalisk bakgrund som fortsätter att musicera högre upp i åldrarna och i tonåren.

Utöver frågan om snedrekrytering ser jag två stora utmaningar. I tre av fyra kommuner är det kö till kulturskolan. Alla barn har inte möjlighet att delta. Det saknas ofta pengar för att utöka antalet platser men ibland saknas även pedagoger och lokaler. Vi i Vänsterpartiet har föreslagit ytterligare resurser till Kulturskoleklivet, vilket innebär att fler pedagoger kan utbildas för att råda bot på lärarbristen.

Inför 2023 flaggade organisationen Sveriges Kommuner och Regioner om att det saknades runt 20 miljarder för att behålla samma nivå på välfärden ute i kommunerna och regionerna. Regeringen sköt till knappt hälften av summan. Vi ser nu att nedskärningar planeras på många håll i landet, och som kommunpolitiker börjar man med det som inte är lagstadgat, såsom kultur- och fritidssektorn, när man måste prioritera. Vi ser även många försämringar inom äldreomsorg, skola och förskola. Jag ser det inte minst på många håll i mitt eget län.

Viktigast för att undvika detta är förstås att byta till en regering som prioriterar annorlunda, men vi ser också att en del kulturverksamheter skulle behöva lagstiftning som skydd i ett läge som detta. De behöver bli lagstadgade. Kulturskolan är en del av det. Vi föreslår därför att man tittar på ett sådant skydd. Vi hade inget eget yrkande om det i år men stöder Miljöpartiets motion i betänkandet.

För många små kommuner kan det förstås ändå vara svårt att leva upp till att ha en bredd av kurser inom kulturskolan. Det finns i dag ett litet antal mindre kommuner som inte har någon kulturskola. Vi tror att man skulle kunna råda bot på det med ökat regionalt samarbete. Därför har vi ett sådant förslag. Vi tror att man på regional nivå skulle kunna spela en positiv roll för erfarenhetsutbyte, fortbildning för pedagogerna, utvecklingsstöd och ett större utbud för eleverna, till exempel spetssatsningar.

Det vore därför intressant att titta närmare på om en regional kulturskoleverksamhet skulle kunna vara en del av kultursamverkansmodellen. Det prövas just nu i mitt hemlän, Västmanland, och det är väldigt uppskattat. Jag tror att en kombination av statliga, regionala och kommunala resurser för att stötta kulturskolan skulle kunna växla upp verksamheten på ett positivt sätt.

Jag står förstås bakom alla våra yrkanden i betänkandet som handlar om att stärka barns tillgång till kultur men väljer att yrka bifall endast till reservation nummer 1.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.

Vi debatterar kultur och fritid för barn och unga. Då är det viktigt att sätta upp mål. De kulturpolitiska målen är ett slags övergripande vision av vad vi vill ska prägla kulturpolitiken. Det är vackra ord som utmanar oss och som på olika sätt skapar möjligheter och förutsättningar för kulturen att utvecklas och blomstra.

Vad står det då i målen? "Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. För att uppnå målen ska kulturpolitiken - - - särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur."

Det finns också mål för ungdomspolitiken. Målet för alla statliga beslut och insatser som rör ungdomar mellan 13 och 25 år är att "alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen".

Det finns också särskilda EU-mål, men jag håller mig till de svenska, hemvävda målen för att ställa dem i relation till verkligheten så som den ser ut här hemma.

Ett uttryck som återkommer i de olika målen är att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor. Det är viktigt att sätta upp mål. Men vi vet att alltför många unga hamnar i olika svårigheter under sin uppväxt. Man har ju själv varit ung och vet vad det handlar om. För en del ungdomar leder det till en kortare tids utanförskap, medan det för andra blir ett längre eller i värsta fall ett permanent utanförskap. Det talar emot vad psykologen Aaron Antonovsky kallar livets mening, mänskligt sett: att vara en del av ett sammanhang och ha en uppgift.

MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, skriver i sin rapport Utanförskap och unga: "Forskningen visar att strukturerad fritid har positiva effekter på barns och ungas fysiska och psykiska hälsa. Det ökar även barns och ungas skoltrivsel, förbättrar deras betyg och höjer intresset för att studera vidare. Ostrukturerad fritid kan däremot ha negativ inverkan på välmåendet. Vi vet också att barn och unga vars föräldrar har låga inkomster får mindre strukturerad fritid än andra."

Fru talman! För att värna och stärka barns och ungas tillgång till fritidsaktiviteter aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2023 ett fritidskort. Vi har debatterat det många gånger här i kammaren, och med tiden, efter att förslaget har slipats, har ledamöterna från de olika partierna blivit alltmer positiva. Det gläder mig!

Vad är då fritidskortet för något, och hur är det tänkt? Det arbetas fram under det här året för att sjösättas under 2024. Det står med i Tidöavtalet och kommer alltså att bli verklighet. Regeringen jobbar på i högt tempo med fritidskortet som ju handlar om att alla, märk väl, alla barn och ungdomar ska känna att de har möjligheter till en aktiv och meningsfull fritid tillsammans med andra och inte minst tillgång till mer rörelse.

Utöver det stöd som går till alla lovar regeringen också ett extra stöd till dem som befinner sig i en socioekonomiskt utsatt situation. Exakt hur det kommer att se ut slipar man på nu för att förhoppningsvis samtliga ledamöter i kammaren ska finna att det här är någonting positivt.

Genomförandet sker 2024, och det är väldigt angeläget. Vi vet att många barn slutar med olika aktiviteter när de kommer en bit upp i åren, inte för att de egentligen vill sluta med sin aktivitet utan för att de känner att den konkurrerar med matkassan eller elräkningen, något som inte blivit mindre aktuellt i dessa tider.

För att värna alla barns rätt till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra håller regeringen ett högt tempo när det gäller fritidskortet. Det är viktigt inte minst för att motverka psykisk ohälsa och ensamhet bland barn och unga. Särskilt barn och unga från socioekonomiskt utsatta hushåll får med fritidskortet utökade möjligheter att delta i fritidsaktiviteter. Självklart är det viktigt att pengarna som fritidskortet laddas med kan användas till ledarledda aktiviteter i idrottssammanhang eller kulturskolan.

Som jag sa förut och vill repetera har en strukturerad fritid positiva effekter på barns och ungas fysiska och psykiska hälsa. Det ökar också barns och ungas skoltrivsel, förbättrar deras betyg och höjer intresset för att studera vidare. Ett återkommande fritidsintresse är alltså guld värt för en ung person. Fritidskortet kan vara vägen in i nya, spännande sammanhang att pröva på. Kanske blir det ett intresse som växer till ett stort engagemang, inspirerat av andra med samma glöd.

Ofta förminskar vi sådana här förslag och ser kanske inte det stora i dem, även om det kan bli hur bra som helst. Är det dessutom någon annan som har hittat på det vill man gärna förminska det. Men låt oss sätta barn och unga i centrum och ställa upp för fritidskortet och tillsammans diskutera så att det blir optimalt i sin slutprodukt, för det kommer. Det kommer, och jag hoppas att alla vill vara med och på något sätt bidra till att det här blir så bra som det är tänkt. Våra barn och unga är värda mer än ett politiskt käbbel, även om det också kan ha sin plats i en demokrati.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Roland Utbult, för ditt inlägg! Jag har några frågor om fritidskortet. Jag tänker inte förminska det, men vi har ännu inte fått se hur det ska användas.

Några frågor som dyker upp är: Ska kortet kunna användas till att köpa utrustning, till exempel nya fotbollsskor? Om svaret är ja på den frågan får ledamoten gärna också svara oss varför man då inte stödde till exempel det socialdemokratiska förslaget om höjt barnbidrag. Det hade ju gett barnfamiljer pengar här och nu. Vi menar att det hade varit bättre.

Vi hade samtidigt velat se ett stärkt stöd till svensk idrottsrörelse så att avgifterna kan hållas nere och också att utvecklingsbidraget till kulturskolan inte skulle halveras. Det här är viktiga resurser för att fortsätta arbetet med att nå nya elevgrupper i kulturskolan.

Det här finns med i vår budget, men regeringen prioriterar i stället uppbyggnaden av ett nytt byråkratiskt system för 50 miljoner. Dessa 50 miljoner som avsatts till 2023 ska gå till att ta fram nödvändig infrastruktur. Vi ser inte att det här är väl använda 50 miljoner för barns och ungas idrottande, för inte en enda krona av dessa pengar under 2023 går ju till barns och ungas ökade tillgång till kultur och fritid.

Jag skulle därför vilja att ledamoten ger svar till Sveriges barn och unga här i dag: Vad kommer fritidskortet att kunna användas till? Kommer det att gälla kulturskolan? Det tror jag i och för sig att vi fick svar på i anförandet. Men kommer det också att kunna gälla kulturföreningar? Kommer det att gälla inköp av utrustning?

Fru talman! Tack, ledamot Lindberg!

Jag gläder mig över det intresse som ledamoten visar för fritidskortet och ska försöka att svara på frågorna, även om jag i dag inte kan ge specifika svar på exakt hur det kommer att se ut utan får gå på hörsägen.

När jag talar med mina kollegor som håller på att slipa på det här säger de att det inte handlar om utrustning, utan det handlar om avgifter till ledarledda föreningar. Då är det sagt, och det är så långt jag har kunskap och kan svara på den frågan just nu. Det handlar alltså om avgifter till idrottsföreningar, kulturskolan och liknande.

Den andra frågan rör att det kostar 50 miljoner att ta fram det här. Det tycker jag egentligen inte är något problem. Pengarna går ju till att just ta fram det administrativa och se hur det ska fungera. Först talades det om MUCF, men jag kommer inte ihåg exakt vem det var som skulle ta den här uppgiften.

Det stämmer dock att det kostar 50 miljoner. När vi väl är framme är de pengarna förbrukade, och sedan kommer det att kosta ganska mycket varje år - 750 miljoner. Det är väldigt mycket pengar varje år, men då måste man också väga in vad vi tror effekterna blir av fritidskortet.

Fru talman! Tack, Roland Utbult, för svaret på frågorna, även om svaren kanske grundade sig på hörsägen. Det var tråkigt att höra att det inte kan användas till utrustning till exempel, eftersom det är ett av de större hindren för barn och unga att delta till exempel i idrottslivet.

Vi socialdemokrater tycker att det finns ganska många obesvarade frågor kring detta fortfarande, och jag hade ytterligare några frågor till ledamoten.

Jag har de senaste veckorna fått rapporter från kommuner där de högerkonservativa partierna styr och där man nu ser höjningar av till exempel avgiften till kulturskolan, något som möjligtvis är en av följderna av regeringens begränsade statsbidrag till kommunerna. Regeringen kompenserar ju inte kommunerna med ökade statsbidrag för att klara av inflationen och det tuffa ekonomiska läget. Jag har också samtalat med föräldrar i olika kommuner, och de ser ju att vissa föreningar har höga avgifter. Risken finns att avgifterna ökar också i spåren av pandemin och den ansträngda ekonomin i föreningslivet.

Mina följdfrågor blir därför: Kommer fritidskortet att följa konjunkturen? Kommer det att kunna följa prisökningarna? Det måste ledamoten ge svar på. Menar ledamoten att fritidskortets 750 miljoner kommer att täcka behovet i den kommunala kultur- och fritidsverksamheten och föreningslivets behov? Om inte, var är då resurserna till kommunerna? Varför har Tidölaget halverat utvecklingsbidraget till kulturskolan och röstat nej till mer pengar till svensk idrottsrörelse? Varför kompenserar man inte kommunerna tillräckligt med ökade statsbidrag?

Fru talman! Tack, ledamoten Kristoffer Lindberg, för fortsatta frågor!

Det är lite tråkigt att vi inte har fritidskortet framme just nu, för då skulle man bara kunna förklara exakt hur det ser ut och kommer att vara. Det är lite tid kvar, och det som är viktigt är att lyssna in vad ledamoten Lindberg säger. Det finns frågetecken kvar kring detta, och ännu finns det tid att slipa på det.

Det var också det jag försökte säga i mitt anförande. Om vi kan diskutera tillsammans och hitta fram till vår gemensamma "baby" vore det väldigt positivt. Jag öppnar verkligen för, och vill vara delaktig i, att regeringen får del av de tankar som kommer fram här. Men det är viktigt att vi har en dialog och inte låser oss fast i olika begrepp.

Det är klart att 750 miljoner kronor om året bara täcker en del av de enorma behov som finns när det gäller barn och unga, idrott och fritid. Men vi kristdemokrater tror att det här kan få effekt. Både ledamoten och jag, och övriga i kammaren, värnar om barns och ungas välmående och hälsa. 750 miljoner är mycket pengar, men jag hoppas och tror att det kan vara välinvesterade medel.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 11 som handlar om barn och unga på nätet.

I kulturen och det fria samhällslivet får vi människor möjlighet att förstå oss själva och andra bättre. Vi utvecklas genom möten med det oväntade, och det kan i sin tur ge perspektiv på livet och samhället. Vi människor, oavsett ålder, behöver kulturella upplevelser. Det är viktigt att barn tidigt får möta kultur i olika former. Ökat samspel i kulturfrågor mellan politik, näringsliv och engagerade eldsjälar skapar förutsättningar för jobb liksom för lokal och regional utveckling, attraktivitet, turism och kunskapsutveckling. Det leder också så småningom till stora exportframgångar.

Kultur med både spets och bredd är betydelsefullt för attraktiva miljöer. Det är gynnsamt för att attrahera företagsetableringar, rekrytera arbetskraft och främja besöksnäringen. Men att ta utgångspunkt i barn och ungdomar är aldrig fel. Forskning har visat att de som går på bio, teater, konserter, konstgallerier, museer, fotbollsmatcher eller idrottstävlingar har ökade chanser att leva ett längre och förmodligen lyckligare liv.

Att ge kulturupplevelser till barn och ungdomar är därför en viktig investering. Att de själva får vara med och skapa genom Skapande skola eller i kulturskolan är investeringar för framtiden. Att möta professionella kulturskapare kan ge fina förebilder och är en garanti för en livslång bildning.

I dag på internationella kvinnodagen är det bra att stanna upp en stund och fundera över hur situationen ser ut för flickor, unga tjejer och kvinnor i alla åldrar världen över och vilka steg som behöver tas för en mer jämställd värld. Vilka miljöer vistas man i, vad utsätts man för? Finns det skillnader mellan pojkar och flickor? Finns det skillnader i olika åldrar?

En miljö där barn och unga rör sig ganska obehindrat är den digitala världen. Det finns många fördelar med den digitala utvecklingen men också negativa aspekter, som när sociala medier eller spelmiljöer för en del riskerar att vara en otrygg plats. Så är det inte minst för tjejer. Det finns regler mot hot och hat, men det finns även andra typer av kommentarer och agerande som kan hindra ungas yttrandefrihet och göra stor skada för unga människor.

Det behövs stärkta insatser när det gäller sexualbrott, pornografi och liknande som barn och unga utsätts för på internet. Bland annat behövs ökat stöd till ideella organisationer som erbjuder stöd och råd om barns trygghet på internet. Staten bör genom berörda myndigheter bidra till att främja en bred dialog i samhället om hur ett bättre umgängesklimat för unga på internet kan åstadkommas. Vidare bör möjligheten att öka stödet till ideella organisationer som erbjuder stöd och råd om barns trygghet på internet ses över.

Det är av stor betydelse att främja ett brett kulturliv där nya, digitala kulturella uttryck och mångkultur verkar sida vid sida med traditionella kulturformer och där kulturella och kreativa näringar har goda förutsättningar. Det behövs dock mer rättvisa villkor för det fria kulturlivet och de kulturella och kreativa näringarna, som handlar om allt från regelförenklingar till översyn av skattesatser.

Engagemang som frodas i kulturliv, civilsamhälle och debatt är ett kitt som fogar samman samhället. Överallt behöver man se till att barn och ungdomar får utrymme i detta. Det finns en ojämlikhet i dag som bland annat avgör vem som får rätt att uttrycka sig. Det kan röra sig om personer som inte får samma möjligheter på grund av någon funktionsnedsättning eller för att de inte har erbjudits en väg att utforska kulturen.

Tillgängligheten till kulturen för alla i hela landet behöver stärkas och säkras. Tillgången till ett brett kulturliv för alla är också en fråga om frihet. Till sist, fru talman, tycker jag att en av politikens viktigaste uppgifter är att skapa förutsättningar i hela landet för ett brett och fritt kulturliv som är tillgängligt för alla - inte minst barn och unga.

(Applåder)

Fru talman! Amanda Lind är på ett mycket efterlängtat besök i Skellefteå. Därför är jag här i stället.

Kulturen och konsten är fundamentala för oss människor. Den sätter färg, ton och form på vår tillvaro och gör att vi förstår oss själva, livet och vår värld bättre. Med kulturen växer vi som människor. Därför är det avgörande att alla barn och unga i vårt land får god tillgång till att utveckla sina skapande förmågor och får ta del av kulturupplevelser genom hela barndomen. Jag tror att vi är många som minns till exempel kommunala musikskolans pianolektioner med värme. Det gör i alla fall jag.

Men det finns en klyfta i ungas tillgång till kultur. En del barn har ett rikt estetiskt liv med gott om kultur i skolan och på fritiden samt god tillgång till kulturskola, medan andra har det betydligt sämre. Man vet att barns och ungas kulturupplevelser i hög utsträckning påverkas av deras socioekonomiska bakgrund. Tillgången till kultur för barn och unga i skolan är i dag mycket ojämlik och beror på var du bor i landet och vilken skola du går på. Det vill Miljöpartiet ändra på.

En investering i de ungas estetiska skapande ger mångfalt tillbaka i form av barn som får växa och utvecklas, större välmående, bättre skolgång och ett samhälle där konsten och kulturen är mer närvarande. Det tjänar vi alla på. Sedan barnkonventionen blev svensk lag kan det också argumenteras för att vi i Sverige är skyldiga att främja, uppmuntra och tillhandahålla kulturell verksamhet i enlighet med artikel 31 i konventionen.

Fru talman! Tiotusentals barn och unga går varje vecka till den kommunala kulturskolan för att lära sig spela instrument, sjunga, spela teater eller utvecklas inom andra konstformer. Kulturskolans betydelse kan inte överskattas, varken för den enskilda eleven eller när det gäller dess roll för Sveriges kulturliv. För Miljöpartiet är det självklart att den nationella politiken ska bidra till att främja och stärka kulturskolans verksamhet.

I regering drev Miljöpartiet på för att stärka kulturskolan. Vi införde ett nationellt mål för kulturskolan, inrättade ett nationellt kulturskolecentrum, satsade på utbildning av kulturskollärare samt inrättade ett nationellt kulturskolestöd för att kulturskolan skulle kunna bredda och fördjupa sitt utbud och testa nya metoder och därmed få möjlighet att nå fler unga. Nu skulle vi vilja ta nästa steg.

I dagsläget skyddas inte kommunernas kulturskoleverksamhet av någon nationell reglering eller lagstiftning, vilket gör att den kan prioriteras bort om kommunens ekonomi är svag. Detta utgör ett uppenbart hot mot kommunernas kulturskoleverksamhet, som redan står inför en rad utmaningar - bland annat att rekrytera behöriga lärare och svårigheten att nå nya grupper.

För Miljöpartiet är det viktigt med ett långsiktigt och förutsägbart skydd av den kommunala kulturskolan. Vi vill därför inrätta en kulturskolelag för att säkra kulturskolan i hela landet.

Vi vill även värna och stärka det nationella stödet till kulturskolan och se över utformningen av det för att undvika kortsiktiga projekt och arbeta in de goda erfarenheter som vi kunnat få under åren som gått.

Fru talman! Skolan är den plats där alla barn får möjlighet att möta kultur och det egna skapandet på likvärdiga villkor och där varken föräldrarnas plånbok, utbildningsnivå eller kulturintresse eller storleken på bokhyllorna hemma blir utslagsgivande.

Miljöpartiet vill ta ett helhetsgrepp kring kulturen i skolan. Skapande skola bör ses över och utformas så att alla barn får möjlighet att ta del av den, inte bara skolor med särskilt passionerade lärare eller tillräckliga resurser för att kunna ansöka om medlen. Estetiska ämnen bör finnas på samtliga gymnasieprogram för att stärka bildningsresan för alla. Sången och musiken i förskolan och skolan behöver ges större plats.

Därför, fru talman, vill Miljöpartiet tillsätta en skolkulturutredning som tar sikte på hur barns jämlika tillgång till kultur kan stärkas. Vi vill även stärka den nationella scenkonststatistiken och värna Sveriges nationalscen för barn och unga, Unga Klara. Vi förordar att regeringen tydligt ställer sig bakom vikten av scenkonst av högsta kvalitet och betonar Unga Klaras vikt för barn- och ungdomskulturen i Sverige. Och utredningen om bemannade skolbibliotek ligger färdig för regeringen att ta vidare.

Fru talman! Det är dags att barns tillgång till kultur ses som den välfärds- och demokratifråga den är. Barns rättvisa tillgång till kultur måste prioriteras.

Jag står såklart bakom samtliga av Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nummer 7.

Överläggningen var härmed avslutad.

Kultur och fritid för barn och unga

(Beslut fattades under § 21.)

Civila samhället, inklusive trossamfund