Fru talman! Oavsett vilka verktyg vi ger polisen och oavsett vilka lagändringar vi gör landar vi ändå alltid någonstans i att det måste finnas fysiska personer som kan se till att de nya lagarna efterlevs. Och då tänker jag på hela rättskedjan: polis, tull, kustbevakare, väktare, ordningsvakter, skyddsvakter, åklagare, domstolar och kriminalvård.
Men vad är syftet med att skärpa lagar, med att ge polisen nya verktyg, med hårdare straff och med mer förebyggande arbete? Varför behövs det? Jag tror att det handlar om att vi vill ha ett tryggare samhälle, ett säkrare samhälle - ett samhälle där gator och torg, skolor, arbetsplatser, fritidsgårdar och idrottsplatser och även hem är platser där vi kan känna oss trygga.
När vi skärper lagar och stiftar nya lagar gör vi det för att samhället utvecklas och för att samhället förändras. Även kriminaliteten förändras. Om brottsbekämpningen ska vara effektiv måste den också få nya verktyg och följa med i förändringen.
Vad är då brottsbekämpning? Många kanske tänker att det är när polisen utreder brott, när polisen spanar och ingriper mot brott eller när polisen åker på pågående brott. Och så är det. Det är brottsbekämpning.
Men brottsbekämpning är också det förebyggande arbetet. Jag hör ofta politiska företrädare prata om att polisen måste arbeta mer förebyggande. Inte lika ofta hör jag hur det förebyggande arbetet ska bedrivas. Låt oss därför försöka bena ut det.
Jag har sagt det här förut i den kammaren. Polisen jobbar på tre sätt: förebyggande, ingripande och utredande. Ju mer polisen kan jobba förebyggande, desto mindre behöver de jobba ingripande och utredande. På så sätt kan vi flytta resurserna mer till det förebyggande arbetet.
Fru talman! Jag tror att de flesta ställer upp på det här och tycker att det låter bra att vi ska jobba mer förebyggande. Men återigen: Vad är då det förebyggande arbetet, och hur ska det utföras?
För polisen handlar det förebyggande arbetet om att förhindra brott innan de utförs, och helst innan de ens planeras. Det brottsförebyggande arbetet kan även sägas börja i skolan. Men då är det andra myndigheter som ska ha ansvaret, och jag ber att få utveckla det vid ett annat tillfälle.
Ett sätt att jobba förebyggande för polisen, som vi också vet är effektivt, är att vara närvarande i områden och på platser där det ofta begås brott. Det kan till exempel handla om att polisen finns på plats utanför krogar och nöjeslokaler i samband med stängning. Det har ofta en dämpande effekt på ordningsstörningar, och det brukar inte sällan ta bort kamplusten hos berusade kombattanter som annars kanske hade hamnat i bråk med varandra.
Vi har sett hur den typen av brottslighet faktiskt till och med minskar med åren. Vi kan alltså dra slutsatsen att polisiär närvaro, risk för upptäckt och kanske en olust inför att gripas av polisen bidrar till att folk drar sig för att begå brott.
Men om polisen ska jobba brottsförebyggande mot den grova brottsligheten, som narkotikasmuggling, som inte sällan är gränsöverskridande, utpressning och även det dödliga våldet, måste den också få lov att använda sig av metoder som vissa kan uppfatta som integritetskränkande. Exempel på detta kan vara hemlig avlyssning av rum, av telefon eller av datorer.
Polisen måste finnas på nätet. Polisen måste få jobba digitalt, där brotten ofta planeras och diskuteras. Om vi inte kan få avlyssna kan vi inte heller förhindra. Jag vet att det här är känsliga metoder, och det är viktigt att de används korrekt.
När jag läser Åklagarmyndighetens årliga redovisning av hur de olika typerna av hemlig avlyssning har genomförts noterar jag att antalet tillstånd under åren på 10-talet ökade för att på senare år faktiskt ha minskat. Utredare på polisen, Säkerhetspolisen och Ekobrottsmyndigheten vittnar om att de hemliga telefonavlyssningarna är nödvändiga för att man ska kunna bedriva effektiv brottsbekämpning och för att kunna jobba förebyggande och förhindrande.
Fru talman! Jag vill poängtera och understryka att jag tycker att det är viktigt att de här arbetsmetoderna även i fortsättningen ska vara föremål för insyn och kontroll. Det känns också någonstans som att den politiska oviljan mot hemliga avlyssningar inte riktigt finns längre. Det är ett ingrepp i den personliga integriteten att samla in information om en person, men det är också ett ingrepp i den personliga integriteten att bli utsatt för brott. Där måste vi börja tänka mycket mer på brottsoffren, och jag får en känsla av att vi numera också gör det.
Det var inte många som direkt var kritiska när polis och åklagare i Sverige fick ta del av de uppgifter som i huvudsak fransk polis hade fått fram när de för ett par år sedan lyckades avkryptera, infiltrera och avläsa Encrochat. Vi har också hört ledamöter tala om detta tidigare. Uppgifterna som kom från Encrochat ledde inte bara till att mord kunde lösas utan även till att mord kunde förhindras.
Fru talman! Kriminella har i allra högsta grad flyttat in i den digitala världen. Man kommunicerar, planerar och agerar mycket mer digitalt i dag. Då måste också de brottsbekämpande myndigheterna få verktyg så att de kan spana digitalt.
Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2021
Polisen ligger redan i dag ofta ett eller två steg efter de kriminella på grund av att nya lagar och nya verktyg tar tid att få fram. Men att vara emot hemlig avlyssning eller hemlig dataövervakning är detsamma som att stänga dörren och låta de kriminella härja fritt. Och så ska vi inte ha det.
Hemliga tvångsmedel är brottsförebyggande arbete i det digitala brottsbekämpande polisarbetet. Det är bra att våra myndigheter har dessa verktyg.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 21.)
2022 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll