Herr talman! Det är intressant att Sverigedemokraterna är både klimatförnekare, naturförnekare och miljöförnekare på alla sätt. Det var imponerande att man ändå kunde konstatera att populationen av ål har minskat. Ja, den har minskat med minst 95 procent.
Det är också en imponerande tanke att man skulle kunna värna fiskandet av ål men inte ålen. Hur ska man kunna bevara ett ålfiske när det inte finns ål? Ålen är ju själva grunden för att vi ska kunna ha kvar detta. Vi kan absolut ha ett ålfiske, men då måste vi börja med att bevara ålen som art.
Det är också fint att vi får lite inspiration här. "Ålslaktarregering" har jag aldrig sagt, men det var ett påhittigt ord. Jag tycker dock att regeringen bedriver en aktiv ålutrotningspolitik. Jag ser ingenting i landsbygdsministerns anförande som talar emot det.
Det är jättefint att man satsar på LOVA och LONA, men det är lite som att sålla mygg och slakta ålar, om man får lov att uttrycka sig så slängigt.
Jag kan konstatera att vi har pausat vattenkraftsomprövningen. Det handlar just om att ålar och andra fiskar ska kunna ta sig runt turbinerna. De flesta av våra vattenkraftverk har i dag inte tillstånd enligt dagens lagstiftning, utan de bygger på vattendomar som kan vara mer än 100 år gamla. På den tiden hade vi mycket fisk. Vi hade en helt annan situation för ålen. Hela processen handlar nu om att ge tillstånd till vattenkraften.
Nej, Miljöpartiet vill inte lägga ned vattenkraft. Däremot vill vi att vi har näringar som följer dagens lagar. Jag hoppas att Kristdemokraterna och regeringspartierna också ställer upp på att vi ska ha näringar som når upp till dagens lagkrav. Det är inte mycket begärt.
Vad gäller just ålen talas det en del om åtgärderna där man transporterar hit ålyngel och sätter ut dem någonstans. Det kan vara fint. Det brukar vara en typ av miljöåtgärd som de gamla vattenkraftsdomarna har angett. För att få fortsätta med sin kraftverksverksamhet ska man frakta hit ålyngel och sätta ut dem.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Problemet är att vi inte vet om de hittar ut till Sargassohavet. De har blivit transporterade hit med båt och med lastbil, ofta instängda i ett litet utrymme. Så fort de sedan ska försöka börja sin vandring slaktas de i vattenturbinerna, om inte i första kraftverket så i något av de kraftverk som kommer efter. Sannolikheten att de växer upp till ålar som kan föröka sig är oerhört liten. Denna åtgärd är väldigt kritiserad även från forskarhåll.
Med tanke på att ICES, Internationella havsforskningsrådet, kräver stopp för allt ålfiske undrar jag nu om landsbygdsministern och regeringen också är beredda att stoppa denna kritiserade åtgärd. Det är ju ingen riktig åtgärd för att stärka arten. Vi tar yngel på ett ställe och släpper ut dem någon annanstans. De får inte möjligheten att reproducera sig. Det betyder ju att arten inte ökar i antal. Det hela är bara en typ av greenwashing som lever kvar för att det anses vara en miljöåtgärd för vattenkraften.
Hade man fortsatt processen med att ge vattenkraften tillstånd enligt dagens miljölagstiftning hade vi kanske också fått bukt med detta. Men frågan är: Är regeringen och landsbygdsministern redo att också förbjuda fiske av ålyngel?