Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Vem eller vilka intressen är avsändare av en viss information? Det är en av vår tids kanske viktigaste konsumentupplysningsfrågor. Men det är också en av de svåraste.
Ökad insyn i ägandet av radio- och tv-före-tag
Medielandskapet har förändrats i snabb takt de senaste åren, och utvecklingen visar inga tecken på att avstanna. Därför är det än mer angeläget att vi medborgare får information, eller kan ta reda på information, om vilka intressen som står bakom olika medietjänster.
Medietjänster har stor betydelse för allmänhetens möjligheter att få information och bilda sig en välgrundad uppfattning om olika förhållanden och skeenden i samhället, allt från lokala händelser till internationella frågor. Den som äger en leverantör av medietjänster har stora möjligheter att påverka vilken typ av innehåll och information som förmedlas. Det framgår dock inte alltid tydligt vem som står bakom det innehåll som sprids.
Att information om vem som äger en leverantör av medietjänster lämnas på ett enkelt sätt kan ge oss medborgare som använder dessa tjänster möjlighet att värdera innehållet i och trovärdigheten hos tjänsten. I förlängningen kan sådan information innebära att förutsättningarna för yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen stärks eftersom användarna ges möjligheter och förutsättningar att bilda sig en uppfattning om just innehållet.
År 2020 bedömde den förra regeringen i propositionen En moderniserad radio- och tv-lag att det kunde finnas skäl att överväga att införa krav på att leverantörer av medietjänster ska tillhandahålla information om sin ägarstruktur, inbegripet också verkliga ägare. Det hängde ihop med krav som EU-direktiv på området ställer. Det är dessa förslag vi behandlar i dagens debatt. Förslagen innebär att fler leverantörer av medietjänster ska lämna information till mottagarna och att omfattningen av den information som ska lämnas utökas jämfört med vad som gäller i dag.
Vilka uppgifter är det då det handlar om? Jo, det handlar om grundläggande uppgifter som namnet på den som äger leverantören och om denne ingår i en koncern eller i ett nära samarbete med andra företag eller organisationer, det vill säga uppgifter om ägarstrukturen. Utöver detta bör även, i förekommande fall, ägarens organisationsnummer anges.
Är det tillräckligt? Det tål att diskuteras. Om leverantören har en komplex ägarstruktur skulle det ändå vara svårt för användaren att bedöma vem som har det avgörande inflytandet hos en medietjänstleverantör. I en sådan situation kan dock uppgifterna ge användaren information om vilka möjliga aktörer som står bakom informationen, vilket till syvende och sist ökar möjligheterna att värdera innehållet.
Det borde ligga i alla seriösa medietjänsters intresse att enkelt kunna och vilja tillhandahålla den här typen av uppgifter.
Herr talman! Centerpartiet har i sin reservation i ärendet anfört att förslagen kring tillsyn och sanktioner är vagt formulerade och att man därför vill ha en uppföljning av hur lagstiftningen faller ut. Det är en rimlig synpunkt. Att utvärdera hur lagstiftning faller ut är dock någonting som vi ständigt gör och ständigt återkommer till. Vi anser att detta kan tillgodoses utan ett tillkännagivande på området, men det är som sagt en rimlig synpunkt. Vi får åtminstone anledning att politiskt återkomma om lagstiftningens resultat är otillfredsställande.
Herr talman! I det omfattande informationssamhälle som vi lever i, där både desinformation och propaganda lätt och snabbt får fäste, krävs en transparens för oss medborgare för att kunna bedöma avsändarens eventuella intentioner eller intressen. Det är en viktig del i demokratin. Därför är denna lagändring angelägen.
