Interpellationssvar - Uppföljningsmodell för att kvalitetssäkra polisens arbete | säkerställande av kvalitet före kvantitet i polisutbildningen | teoretiska utgångspunkter för polisens arbete i utsatta områden - 2022-06-28

Fru talman! Katja Nyberg har frågat mig hur jag och regeringen ämnar se till att uppföljningsmodellen som ska fånga upp fler kvalitativa faktorer slutförs och tas i bruk så snart som möjligt. Hon har också frågat vad jag och regeringen kommer att göra för att säkerställa att kvalitet går före kvantitet vid rekrytering av polisstudenter. Ludvig Aspling har frågat mig om jag är villig att i framtiden låta en utomstående part granska kvaliteten på och utfallet av det teoretiska arbete som ligger till grund för polisens strategi i dag.

Polismyndigheten arbetar kontinuerligt med att utvärdera, följa upp och utveckla sin verksamhet. Det är myndigheten som beslutar om hur verksamheten ska organiseras, utifrån sin instruktion och andra författningar, och det är även myndigheten som ansvarar för prioriteringar och resursfördelning inom myndigheten. Polismyndigheten utvärderar också operativa insatser löpande för att utveckla polisverksamheten. Kunskapen sammanställs vid Nationella operativa avdelningens utvecklingscentrum, som säkerställer att metodutvecklingen utgår från beprövad erfarenhet. Att myndigheten har helhetsansvar för sin verksamhet är en viktig princip som ska värnas.

Regeringens resultatuppföljning av Polismyndigheten följer den logik som gäller för samtliga myndigheter. Återrapporteringskrav och uppdrag lämnas i det årliga regleringsbrevet och genom andra uppdrag under året som gäller utöver myndighetens instruktion och andra författningar.

Polismyndigheten lyder dessutom under internrevisionsförordningen och har en internrevision. Därtill har Polismyndigheten en tillsynsenhet som fortlöpande bidrar till att utveckla myndighetens verksamhet. Det är en pågående process som myndigheten själv styr över.

Polismyndigheten genomgår just nu en historiskt stor utbyggnad. Antalet anställda har ökat med 6 500 sedan ingången av 2016, och anslaget har sedan 2015 ökat med 60 procent.

För att säkerställa ökningen av polisanställda har regeringen beslutat att starta polisutbildning på två nya lärosäten, i Malmö och Borås. Numera finns polisutbildningen på fem orter, och flera av dem erbjuder även distansutbildning. Dessutom har regeringen initierat en ny, snabbare antagningsprocess till polisutbildningen. Det är viktigt att påpeka att antagningskraven har legat fast. För att klara av ökningen har regeringen dessutom ökat Plikt- och prövningsverkets kapacitet. Det nya tredje prövningskontoret kommer att invigas i Göteborg efter sommaren. Detta ger effekt.

Antalet antagna till polisutbildningen har mer än fördubblats sedan 2015, och det är fortsatt högt söktryck. Vidare har det införts en ny väg till polisyrket. Genom att låta redan anställda akademiskt utbildade specialister genomgå polisutbildningen får dessa personer en kompetensutveckling, arbetsgivaren kan använda medarbetarna mer flexibelt och antalet poliser med polismans befogenheter ökar. Det är viktigt att påpeka att de nominerade genomgår samma tester som de sökande till grundutbildningen.

Min uppfattning är att svenska poliser är mycket välutbildade och professionella, vilket stöds av de förtroendemätningar där Polismyndigheten brukar hamna i topposition. En anledning är att antagningskraven för att bli polis är högt ställda. De tester som utförs av Plikt- och prövningsverket vilar på vetenskaplig grund i bland annat medicin, fysiologi och psykologi och gäller för att bli antagen till polisutbildningen. Påståendet från interpellanten att etnicitet är en bedömningsgrund för att bli antagen till polisutbildningen stämmer inte.

Polisutbildningen blir alltmer krävande med mer avancerat innehåll, fler examinerande moment och tydligare krav. Under utbildningstiden är det endast de som uppnått alla krav som blir godkända. I den avslutande sex månader långa praktikperioden, aspiranttjänstgöringen, finns ett nationellt enhetligt bedömningsunderlag där en aspirant måste vara godkänd i samtliga punkter för att kunna examineras och anställas som polisassistent.

Interpellanterna tar upp flera viktiga frågeställningar, men som jag har redovisat i mitt svar finns redan ett system för uppföljning inom Polismyndigheten. De högt ställda kraven i testerna för att bli antagen till polisutbildningen och löpande bedömningar under utbildningen samt att polisutbildningen bedrivs i en vetenskaplig miljö vid universitet och högskola borgar för att kvalitet går före kvantitet.

Fru talman! Katja Nyberg har frågat mig hur jag och regeringen ämnar se till att uppföljningsmodellen som ska fånga upp fler kvalitativa faktorer slutförs och tas i bruk så snart som möjligt. Hon har också frågat vad jag och regeringen kommer att göra för att säkerställa att kvalitet går före kvantitet vid rekrytering av polisstudenter. Ludvig Aspling har frågat mig om jag är villig att i framtiden låta en utomstående part granska kvaliteten på och utfallet av det teoretiska arbete som ligger till grund för polisens strategi i dag.

Polismyndigheten arbetar kontinuerligt med att utvärdera, följa upp och utveckla sin verksamhet. Det är myndigheten som beslutar om hur verksamheten ska organiseras, utifrån sin instruktion och andra författningar, och det är även myndigheten som ansvarar för prioriteringar och resursfördelning inom myndigheten. Polismyndigheten utvärderar också operativa insatser löpande för att utveckla polisverksamheten. Kunskapen sammanställs vid Nationella operativa avdelningens utvecklingscentrum, som säkerställer att metodutvecklingen utgår från beprövad erfarenhet. Att myndigheten har helhetsansvar för sin verksamhet är en viktig princip som ska värnas.

Regeringens resultatuppföljning av Polismyndigheten följer den logik som gäller för samtliga myndigheter. Återrapporteringskrav och uppdrag lämnas i det årliga regleringsbrevet och genom andra uppdrag under året som gäller utöver myndighetens instruktion och andra författningar.

Polismyndigheten lyder dessutom under internrevisionsförordningen och har en internrevision. Därtill har Polismyndigheten en tillsynsenhet som fortlöpande bidrar till att utveckla myndighetens verksamhet. Det är en pågående process som myndigheten själv styr över.

Polismyndigheten genomgår just nu en historiskt stor utbyggnad. Antalet anställda har ökat med 6 500 sedan ingången av 2016, och anslaget har sedan 2015 ökat med 60 procent.

För att säkerställa ökningen av polisanställda har regeringen beslutat att starta polisutbildning på två nya lärosäten, i Malmö och Borås. Numera finns polisutbildningen på fem orter, och flera av dem erbjuder även distansutbildning. Dessutom har regeringen initierat en ny, snabbare antagningsprocess till polisutbildningen. Det är viktigt att påpeka att antagningskraven har legat fast. För att klara av ökningen har regeringen dessutom ökat Plikt- och prövningsverkets kapacitet. Det nya tredje prövningskontoret kommer att invigas i Göteborg efter sommaren. Detta ger effekt.

Antalet antagna till polisutbildningen har mer än fördubblats sedan 2015, och det är fortsatt högt söktryck. Vidare har det införts en ny väg till polisyrket. Genom att låta redan anställda akademiskt utbildade specialister genomgå polisutbildningen får dessa personer en kompetensutveckling, arbetsgivaren kan använda medarbetarna mer flexibelt och antalet poliser med polismans befogenheter ökar. Det är viktigt att påpeka att de nominerade genomgår samma tester som de sökande till grundutbildningen.

Min uppfattning är att svenska poliser är mycket välutbildade och professionella, vilket stöds av de förtroendemätningar där Polismyndigheten brukar hamna i topposition. En anledning är att antagningskraven för att bli polis är högt ställda. De tester som utförs av Plikt- och prövningsverket vilar på vetenskaplig grund i bland annat medicin, fysiologi och psykologi och gäller för att bli antagen till polisutbildningen. Påståendet från interpellanten att etnicitet är en bedömningsgrund för att bli antagen till polisutbildningen stämmer inte.

Polisutbildningen blir alltmer krävande med mer avancerat innehåll, fler examinerande moment och tydligare krav. Under utbildningstiden är det endast de som uppnått alla krav som blir godkända. I den avslutande sex månader långa praktikperioden, aspiranttjänstgöringen, finns ett nationellt enhetligt bedömningsunderlag där en aspirant måste vara godkänd i samtliga punkter för att kunna examineras och anställas som polisassistent.

Interpellanterna tar upp flera viktiga frågeställningar, men som jag har redovisat i mitt svar finns redan ett system för uppföljning inom Polismyndigheten. De högt ställda kraven i testerna för att bli antagen till polisutbildningen och löpande bedömningar under utbildningen samt att polisutbildningen bedrivs i en vetenskaplig miljö vid universitet och högskola borgar för att kvalitet går före kvantitet.

Fru talman! Katja Nyberg har frågat mig hur jag och regeringen ämnar se till att uppföljningsmodellen som ska fånga upp fler kvalitativa faktorer slutförs och tas i bruk så snart som möjligt. Hon har också frågat vad jag och regeringen kommer att göra för att säkerställa att kvalitet går före kvantitet vid rekrytering av polisstudenter. Ludvig Aspling har frågat mig om jag är villig att i framtiden låta en utomstående part granska kvaliteten på och utfallet av det teoretiska arbete som ligger till grund för polisens strategi i dag.

Polismyndigheten arbetar kontinuerligt med att utvärdera, följa upp och utveckla sin verksamhet. Det är myndigheten som beslutar om hur verksamheten ska organiseras, utifrån sin instruktion och andra författningar, och det är även myndigheten som ansvarar för prioriteringar och resursfördelning inom myndigheten. Polismyndigheten utvärderar också operativa insatser löpande för att utveckla polisverksamheten. Kunskapen sammanställs vid Nationella operativa avdelningens utvecklingscentrum, som säkerställer att metodutvecklingen utgår från beprövad erfarenhet. Att myndigheten har helhetsansvar för sin verksamhet är en viktig princip som ska värnas.

Regeringens resultatuppföljning av Polismyndigheten följer den logik som gäller för samtliga myndigheter. Återrapporteringskrav och uppdrag lämnas i det årliga regleringsbrevet och genom andra uppdrag under året som gäller utöver myndighetens instruktion och andra författningar.

Polismyndigheten lyder dessutom under internrevisionsförordningen och har en internrevision. Därtill har Polismyndigheten en tillsynsenhet som fortlöpande bidrar till att utveckla myndighetens verksamhet. Det är en pågående process som myndigheten själv styr över.

Polismyndigheten genomgår just nu en historiskt stor utbyggnad. Antalet anställda har ökat med 6 500 sedan ingången av 2016, och anslaget har sedan 2015 ökat med 60 procent.

För att säkerställa ökningen av polisanställda har regeringen beslutat att starta polisutbildning på två nya lärosäten, i Malmö och Borås. Numera finns polisutbildningen på fem orter, och flera av dem erbjuder även distansutbildning. Dessutom har regeringen initierat en ny, snabbare antagningsprocess till polisutbildningen. Det är viktigt att påpeka att antagningskraven har legat fast. För att klara av ökningen har regeringen dessutom ökat Plikt- och prövningsverkets kapacitet. Det nya tredje prövningskontoret kommer att invigas i Göteborg efter sommaren. Detta ger effekt.

Antalet antagna till polisutbildningen har mer än fördubblats sedan 2015, och det är fortsatt högt söktryck. Vidare har det införts en ny väg till polisyrket. Genom att låta redan anställda akademiskt utbildade specialister genomgå polisutbildningen får dessa personer en kompetensutveckling, arbetsgivaren kan använda medarbetarna mer flexibelt och antalet poliser med polismans befogenheter ökar. Det är viktigt att påpeka att de nominerade genomgår samma tester som de sökande till grundutbildningen.

Min uppfattning är att svenska poliser är mycket välutbildade och professionella, vilket stöds av de förtroendemätningar där Polismyndigheten brukar hamna i topposition. En anledning är att antagningskraven för att bli polis är högt ställda. De tester som utförs av Plikt- och prövningsverket vilar på vetenskaplig grund i bland annat medicin, fysiologi och psykologi och gäller för att bli antagen till polisutbildningen. Påståendet från interpellanten att etnicitet är en bedömningsgrund för att bli antagen till polisutbildningen stämmer inte.

Polisutbildningen blir alltmer krävande med mer avancerat innehåll, fler examinerande moment och tydligare krav. Under utbildningstiden är det endast de som uppnått alla krav som blir godkända. I den avslutande sex månader långa praktikperioden, aspiranttjänstgöringen, finns ett nationellt enhetligt bedömningsunderlag där en aspirant måste vara godkänd i samtliga punkter för att kunna examineras och anställas som polisassistent.

Interpellanterna tar upp flera viktiga frågeställningar, men som jag har redovisat i mitt svar finns redan ett system för uppföljning inom Polismyndigheten. De högt ställda kraven i testerna för att bli antagen till polisutbildningen och löpande bedömningar under utbildningen samt att polisutbildningen bedrivs i en vetenskaplig miljö vid universitet och högskola borgar för att kvalitet går före kvantitet.

Fru talman! Tack för svaret, Morgan Johansson! Det stämmer att Polismyndigheten har ett helhetsansvar för sin verksamhet, men ett mer högkvalitativt ledarskap måste säkerställas inom polisen. Det är Morgan Johansson i sin roll som justitieminister som är ytterst ansvarig för att så sker.

Situationen för brottsligheten i Sverige är så allvarlig i dag att vi måste ställa lika höga krav på polischefer som på generaler i krig. Den som inte lyckas med sitt uppdrag måste bytas ut. För att polisen effektivt ska kunna bekämpa brottslighet och vara en attraktiv arbetsplats behöver regeringen ställa högre krav på polisledningen.

Polischefer som inte minskar brottsligheten och inte har nöjda medarbetare är inte lämpade och behöver bytas ut. Det är även ett krav som väljarna borde ställa på regeringen. En av anledningarna till att vi har hamnat där vi är i dag är att 500 erfarna och kompetenta polischefer försvann från sina funktioner i och med omorganisationen. De har ersatts av en helt ny generation chefer, där förändringsbenägenhet och följsamhet blev ledord. Det här är något som märks tydligt i den polisiära organisationen i dag.

Som Morgan Johansson nämnde pumpar vi in pengar i Polismyndigheten. Sedan 2015 har deras budget ökat med 60 procent.

Frågan till Morgan Johansson, som är ytterst ansvarig, är: När kommer de förväntade resultaten?

En tydlig indikation på att vi inte har en väl fungerande polisorganisation och ledning är påskkravallerna, där Polismyndighetens brister blev uppenbara. De gick inte att skyla över. Det inträffade är utifrån medborgarperspektivet det ultimata beviset på att vi har en mycket starkt centraliserad polisorganisation som lider av allvarliga brister.

Det handlar om effekterna gällande förtroendet för svensk polis kopplat till bildsekvenser med flyende poliser, brinnande och kapade polisfordon samt upploppsmakare bärande tillgripna polisuniformer och annan polisiär utrustning - bilder som är svåra att ta till sig. I fallet med påskupploppen är frånvaron av en professionellt agerande polisledning före, under och efter händelserna häpnadsväckande.

Polisledningen hade fått underrättelseinformation veckor före upploppen. Som Morgan Johansson säkert redan vet är underrättelseverksamhetens analys grunden för att på ett operativt klokt sätt kunna möta kommande hotbilder. Trots det skedde ingen förändring av bedömningarna vare sig före upploppet eller under påföljande dagar, när liknande upplopp uppstod.

Konsekvenserna av polisledningens agerande är oacceptabla. Nästan 400 poliser skadades fysiskt eller anmälde tillbud vid de olika händelserna. Dessutom riskerar sannolikt många poliser att drabbas av psykiska efterverkningar.

En oberoende haverikommission behöver tillsättas gällande påskupploppen som samtidigt ser över de akuta förändringsbehoven inom svensk polis. Därtill behöver man på politisk nivå tillsätta en polisberedning som återställer Polismyndigheten till den polis som vårt lands invånare förtjänar.

Morgan Johansson nämnde att Polismyndigheten genomgår en historiskt stor utbyggnad, vilket stämmer. Men tyvärr är antalet poliser i förhållande till befolkningen oförändrat jämfört med när regeringen tillträdde 2014. Samtidigt har gängkriminaliteten och den grova våldsbrottsligheten ökat kraftigt. Enligt en nyligen genomförd undersökning från Polisförbundet anser sex av tio poliser att de har för låg bemanning för att klara uppdraget, vilket utgör ett hot mot medborgarnas säkerhet.

I dag väljer allt fler poliser att sluta. Nästan hälften, 44 procent, av dagens poliser gör något aktivt för att lämna polisyrket. Detta är förödande, för det krävs erfarenhet för att kunna göra ett bra jobb.

Fru talman! Tack för svaret, Morgan Johansson! Det stämmer att Polismyndigheten har ett helhetsansvar för sin verksamhet, men ett mer högkvalitativt ledarskap måste säkerställas inom polisen. Det är Morgan Johansson i sin roll som justitieminister som är ytterst ansvarig för att så sker.

Situationen för brottsligheten i Sverige är så allvarlig i dag att vi måste ställa lika höga krav på polischefer som på generaler i krig. Den som inte lyckas med sitt uppdrag måste bytas ut. För att polisen effektivt ska kunna bekämpa brottslighet och vara en attraktiv arbetsplats behöver regeringen ställa högre krav på polisledningen.

Polischefer som inte minskar brottsligheten och inte har nöjda medarbetare är inte lämpade och behöver bytas ut. Det är även ett krav som väljarna borde ställa på regeringen. En av anledningarna till att vi har hamnat där vi är i dag är att 500 erfarna och kompetenta polischefer försvann från sina funktioner i och med omorganisationen. De har ersatts av en helt ny generation chefer, där förändringsbenägenhet och följsamhet blev ledord. Det här är något som märks tydligt i den polisiära organisationen i dag.

Som Morgan Johansson nämnde pumpar vi in pengar i Polismyndigheten. Sedan 2015 har deras budget ökat med 60 procent.

Frågan till Morgan Johansson, som är ytterst ansvarig, är: När kommer de förväntade resultaten?

En tydlig indikation på att vi inte har en väl fungerande polisorganisation och ledning är påskkravallerna, där Polismyndighetens brister blev uppenbara. De gick inte att skyla över. Det inträffade är utifrån medborgarperspektivet det ultimata beviset på att vi har en mycket starkt centraliserad polisorganisation som lider av allvarliga brister.

Det handlar om effekterna gällande förtroendet för svensk polis kopplat till bildsekvenser med flyende poliser, brinnande och kapade polisfordon samt upploppsmakare bärande tillgripna polisuniformer och annan polisiär utrustning - bilder som är svåra att ta till sig. I fallet med påskupploppen är frånvaron av en professionellt agerande polisledning före, under och efter händelserna häpnadsväckande.

Polisledningen hade fått underrättelseinformation veckor före upploppen. Som Morgan Johansson säkert redan vet är underrättelseverksamhetens analys grunden för att på ett operativt klokt sätt kunna möta kommande hotbilder. Trots det skedde ingen förändring av bedömningarna vare sig före upploppet eller under påföljande dagar, när liknande upplopp uppstod.

Konsekvenserna av polisledningens agerande är oacceptabla. Nästan 400 poliser skadades fysiskt eller anmälde tillbud vid de olika händelserna. Dessutom riskerar sannolikt många poliser att drabbas av psykiska efterverkningar.

En oberoende haverikommission behöver tillsättas gällande påskupploppen som samtidigt ser över de akuta förändringsbehoven inom svensk polis. Därtill behöver man på politisk nivå tillsätta en polisberedning som återställer Polismyndigheten till den polis som vårt lands invånare förtjänar.

Morgan Johansson nämnde att Polismyndigheten genomgår en historiskt stor utbyggnad, vilket stämmer. Men tyvärr är antalet poliser i förhållande till befolkningen oförändrat jämfört med när regeringen tillträdde 2014. Samtidigt har gängkriminaliteten och den grova våldsbrottsligheten ökat kraftigt. Enligt en nyligen genomförd undersökning från Polisförbundet anser sex av tio poliser att de har för låg bemanning för att klara uppdraget, vilket utgör ett hot mot medborgarnas säkerhet.

I dag väljer allt fler poliser att sluta. Nästan hälften, 44 procent, av dagens poliser gör något aktivt för att lämna polisyrket. Detta är förödande, för det krävs erfarenhet för att kunna göra ett bra jobb.

Fru talman! Tack för svaret, Morgan Johansson! Det stämmer att Polismyndigheten har ett helhetsansvar för sin verksamhet, men ett mer högkvalitativt ledarskap måste säkerställas inom polisen. Det är Morgan Johansson i sin roll som justitieminister som är ytterst ansvarig för att så sker.

Situationen för brottsligheten i Sverige är så allvarlig i dag att vi måste ställa lika höga krav på polischefer som på generaler i krig. Den som inte lyckas med sitt uppdrag måste bytas ut. För att polisen effektivt ska kunna bekämpa brottslighet och vara en attraktiv arbetsplats behöver regeringen ställa högre krav på polisledningen.

Polischefer som inte minskar brottsligheten och inte har nöjda medarbetare är inte lämpade och behöver bytas ut. Det är även ett krav som väljarna borde ställa på regeringen. En av anledningarna till att vi har hamnat där vi är i dag är att 500 erfarna och kompetenta polischefer försvann från sina funktioner i och med omorganisationen. De har ersatts av en helt ny generation chefer, där förändringsbenägenhet och följsamhet blev ledord. Det här är något som märks tydligt i den polisiära organisationen i dag.

Som Morgan Johansson nämnde pumpar vi in pengar i Polismyndigheten. Sedan 2015 har deras budget ökat med 60 procent.

Frågan till Morgan Johansson, som är ytterst ansvarig, är: När kommer de förväntade resultaten?

En tydlig indikation på att vi inte har en väl fungerande polisorganisation och ledning är påskkravallerna, där Polismyndighetens brister blev uppenbara. De gick inte att skyla över. Det inträffade är utifrån medborgarperspektivet det ultimata beviset på att vi har en mycket starkt centraliserad polisorganisation som lider av allvarliga brister.

Det handlar om effekterna gällande förtroendet för svensk polis kopplat till bildsekvenser med flyende poliser, brinnande och kapade polisfordon samt upploppsmakare bärande tillgripna polisuniformer och annan polisiär utrustning - bilder som är svåra att ta till sig. I fallet med påskupploppen är frånvaron av en professionellt agerande polisledning före, under och efter händelserna häpnadsväckande.

Polisledningen hade fått underrättelseinformation veckor före upploppen. Som Morgan Johansson säkert redan vet är underrättelseverksamhetens analys grunden för att på ett operativt klokt sätt kunna möta kommande hotbilder. Trots det skedde ingen förändring av bedömningarna vare sig före upploppet eller under påföljande dagar, när liknande upplopp uppstod.

Konsekvenserna av polisledningens agerande är oacceptabla. Nästan 400 poliser skadades fysiskt eller anmälde tillbud vid de olika händelserna. Dessutom riskerar sannolikt många poliser att drabbas av psykiska efterverkningar.

En oberoende haverikommission behöver tillsättas gällande påskupploppen som samtidigt ser över de akuta förändringsbehoven inom svensk polis. Därtill behöver man på politisk nivå tillsätta en polisberedning som återställer Polismyndigheten till den polis som vårt lands invånare förtjänar.

Morgan Johansson nämnde att Polismyndigheten genomgår en historiskt stor utbyggnad, vilket stämmer. Men tyvärr är antalet poliser i förhållande till befolkningen oförändrat jämfört med när regeringen tillträdde 2014. Samtidigt har gängkriminaliteten och den grova våldsbrottsligheten ökat kraftigt. Enligt en nyligen genomförd undersökning från Polisförbundet anser sex av tio poliser att de har för låg bemanning för att klara uppdraget, vilket utgör ett hot mot medborgarnas säkerhet.

I dag väljer allt fler poliser att sluta. Nästan hälften, 44 procent, av dagens poliser gör något aktivt för att lämna polisyrket. Detta är förödande, för det krävs erfarenhet för att kunna göra ett bra jobb.

Fru talman! I höstas offentliggjorde polisen en uppdatering av vad man kallar de utsatta områdena. Samtliga nya sådana områden finns i min valkrets, Stockholms län, medan ett område i Göteborg och ett i Norrköping togs bort från listan.

Låt mig upprepa vad det är vi pratar om här. Ett utsatt område är alltså ett område som präglas av en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen och av systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägande och anmälare i området. Det är näst intill omöjligt för polisen att fullgöra sitt uppdrag. Det har många gånger skett en normalisering, vilken lett till att varken polis eller de boende reflekterar över det avvikande läget i området.

Ett särskilt utsatt område inbegriper även parallella samhällsstrukturer, extremism, systematiska kränkningar av religionsfriheten, fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter, personer som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden och en hög koncentration av kriminella.

Om man tar denna fråga på allvar måste man börja med att undersöka varför problemet har uppstått från första början. Det har Nationella operativa avdelningen också gjort i en rapport från 2017 som heter just Utsatta områden - Social ordning, kriminell struktur och utmaningar för polisen. Här finns ett kapitel 2 som heter "Bakgrund till problematiken".

Det man kommer fram till tycker jag är ganska intressant. Jag skulle gärna vilja fråga Morgan Johansson om han står bakom de slutsatser som presenteras.

På sidan 12 står det till exempel att dessa områden har blivit utsatta på grund av "den arkitektoniska utformningen" och "förekomst av platser där ungdomar samlas".

Det står också så här: "Broar . används frekvent idag av kriminella ungdomar för att kasta sten på förbipasserande bilar. Deras position innebär att de enkelt kan försvinna från platsen utan att bli upptäckta."

Vidare står det: "Hälften av bostäderna i miljonprogrammen är trerumslägenheter och där finns väldigt få stora lägenheter. Många av de familjer som bor i områdena är barnrika och har behov av stora lägenheter vilket sällan kan erbjudas."

Det här tycker jag talar extremt illa om dessa personers karaktär, alltså att de skulle bli kriminella därför att lägenheterna som de har fått helt gratis är för små. Det är extremt oförskämt om det är sant, men jag tror inte att det är sant. Notera: Det här är Morgan Johanssons teori, inte min.

Jag kan också passa på att informera Morgan Johansson om en sak som jag tror att han inte riktigt förstår. Statsrådet tillhör ju en väldigt välbärgad politisk adel som har haft högre inkomster än 99,9 procent av befolkningen under hela detta århundrade, skulle jag anta. För många stockholmare är en trerumslägenhet mer än vad man har råd med, även om man jobbar.

Nu skulle jag vilja höra vad Morgan Johansson säger. Beror det här problemet på att det finns gångbroar, på att trerumslägenheterna är för små eller på att det finns platser där ungdomar samlas? Är den analysen korrekt?

Jag vill också understryka att det som statsrådet säger i interpellationssvaret inte stämmer. Det teoretiska arbete som ligger till grund för polisens strategier har inte utvärderats. Polisens strategier i sig har utvärderats, exempelvis av Riksrevisionen i en rapport från 2020 som jag är helt säker på att Morgan Johansson kommer ihåg. Men det teoretiska arbetet - eller forskningen, som man väljer att kalla det - har inte utvärderats. Det finns inte heller något sådant uppdrag, vad jag vet i alla fall, och det är det min fråga handlar om. Kommer forskningen som säger att det är gångbroarnas fel att dessa områden är utsatta att utvärderas och följas upp?

Fru talman! I höstas offentliggjorde polisen en uppdatering av vad man kallar de utsatta områdena. Samtliga nya sådana områden finns i min valkrets, Stockholms län, medan ett område i Göteborg och ett i Norrköping togs bort från listan.

Låt mig upprepa vad det är vi pratar om här. Ett utsatt område är alltså ett område som präglas av en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen och av systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägande och anmälare i området. Det är näst intill omöjligt för polisen att fullgöra sitt uppdrag. Det har många gånger skett en normalisering, vilken lett till att varken polis eller de boende reflekterar över det avvikande läget i området.

Ett särskilt utsatt område inbegriper även parallella samhällsstrukturer, extremism, systematiska kränkningar av religionsfriheten, fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter, personer som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden och en hög koncentration av kriminella.

Om man tar denna fråga på allvar måste man börja med att undersöka varför problemet har uppstått från första början. Det har Nationella operativa avdelningen också gjort i en rapport från 2017 som heter just Utsatta områden - Social ordning, kriminell struktur och utmaningar för polisen. Här finns ett kapitel 2 som heter "Bakgrund till problematiken".

Det man kommer fram till tycker jag är ganska intressant. Jag skulle gärna vilja fråga Morgan Johansson om han står bakom de slutsatser som presenteras.

På sidan 12 står det till exempel att dessa områden har blivit utsatta på grund av "den arkitektoniska utformningen" och "förekomst av platser där ungdomar samlas".

Det står också så här: "Broar . används frekvent idag av kriminella ungdomar för att kasta sten på förbipasserande bilar. Deras position innebär att de enkelt kan försvinna från platsen utan att bli upptäckta."

Vidare står det: "Hälften av bostäderna i miljonprogrammen är trerumslägenheter och där finns väldigt få stora lägenheter. Många av de familjer som bor i områdena är barnrika och har behov av stora lägenheter vilket sällan kan erbjudas."

Det här tycker jag talar extremt illa om dessa personers karaktär, alltså att de skulle bli kriminella därför att lägenheterna som de har fått helt gratis är för små. Det är extremt oförskämt om det är sant, men jag tror inte att det är sant. Notera: Det här är Morgan Johanssons teori, inte min.

Jag kan också passa på att informera Morgan Johansson om en sak som jag tror att han inte riktigt förstår. Statsrådet tillhör ju en väldigt välbärgad politisk adel som har haft högre inkomster än 99,9 procent av befolkningen under hela detta århundrade, skulle jag anta. För många stockholmare är en trerumslägenhet mer än vad man har råd med, även om man jobbar.

Nu skulle jag vilja höra vad Morgan Johansson säger. Beror det här problemet på att det finns gångbroar, på att trerumslägenheterna är för små eller på att det finns platser där ungdomar samlas? Är den analysen korrekt?

Jag vill också understryka att det som statsrådet säger i interpellationssvaret inte stämmer. Det teoretiska arbete som ligger till grund för polisens strategier har inte utvärderats. Polisens strategier i sig har utvärderats, exempelvis av Riksrevisionen i en rapport från 2020 som jag är helt säker på att Morgan Johansson kommer ihåg. Men det teoretiska arbetet - eller forskningen, som man väljer att kalla det - har inte utvärderats. Det finns inte heller något sådant uppdrag, vad jag vet i alla fall, och det är det min fråga handlar om. Kommer forskningen som säger att det är gångbroarnas fel att dessa områden är utsatta att utvärderas och följas upp?

Fru talman! I höstas offentliggjorde polisen en uppdatering av vad man kallar de utsatta områdena. Samtliga nya sådana områden finns i min valkrets, Stockholms län, medan ett område i Göteborg och ett i Norrköping togs bort från listan.

Låt mig upprepa vad det är vi pratar om här. Ett utsatt område är alltså ett område som präglas av en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen och av systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägande och anmälare i området. Det är näst intill omöjligt för polisen att fullgöra sitt uppdrag. Det har många gånger skett en normalisering, vilken lett till att varken polis eller de boende reflekterar över det avvikande läget i området.

Ett särskilt utsatt område inbegriper även parallella samhällsstrukturer, extremism, systematiska kränkningar av religionsfriheten, fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter, personer som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden och en hög koncentration av kriminella.

Om man tar denna fråga på allvar måste man börja med att undersöka varför problemet har uppstått från första början. Det har Nationella operativa avdelningen också gjort i en rapport från 2017 som heter just Utsatta områden - Social ordning, kriminell struktur och utmaningar för polisen. Här finns ett kapitel 2 som heter "Bakgrund till problematiken".

Det man kommer fram till tycker jag är ganska intressant. Jag skulle gärna vilja fråga Morgan Johansson om han står bakom de slutsatser som presenteras.

På sidan 12 står det till exempel att dessa områden har blivit utsatta på grund av "den arkitektoniska utformningen" och "förekomst av platser där ungdomar samlas".

Det står också så här: "Broar . används frekvent idag av kriminella ungdomar för att kasta sten på förbipasserande bilar. Deras position innebär att de enkelt kan försvinna från platsen utan att bli upptäckta."

Vidare står det: "Hälften av bostäderna i miljonprogrammen är trerumslägenheter och där finns väldigt få stora lägenheter. Många av de familjer som bor i områdena är barnrika och har behov av stora lägenheter vilket sällan kan erbjudas."

Det här tycker jag talar extremt illa om dessa personers karaktär, alltså att de skulle bli kriminella därför att lägenheterna som de har fått helt gratis är för små. Det är extremt oförskämt om det är sant, men jag tror inte att det är sant. Notera: Det här är Morgan Johanssons teori, inte min.

Jag kan också passa på att informera Morgan Johansson om en sak som jag tror att han inte riktigt förstår. Statsrådet tillhör ju en väldigt välbärgad politisk adel som har haft högre inkomster än 99,9 procent av befolkningen under hela detta århundrade, skulle jag anta. För många stockholmare är en trerumslägenhet mer än vad man har råd med, även om man jobbar.

Nu skulle jag vilja höra vad Morgan Johansson säger. Beror det här problemet på att det finns gångbroar, på att trerumslägenheterna är för små eller på att det finns platser där ungdomar samlas? Är den analysen korrekt?

Jag vill också understryka att det som statsrådet säger i interpellationssvaret inte stämmer. Det teoretiska arbete som ligger till grund för polisens strategier har inte utvärderats. Polisens strategier i sig har utvärderats, exempelvis av Riksrevisionen i en rapport från 2020 som jag är helt säker på att Morgan Johansson kommer ihåg. Men det teoretiska arbetet - eller forskningen, som man väljer att kalla det - har inte utvärderats. Det finns inte heller något sådant uppdrag, vad jag vet i alla fall, och det är det min fråga handlar om. Kommer forskningen som säger att det är gångbroarnas fel att dessa områden är utsatta att utvärderas och följas upp?

Fru talman! Det finns ett tydligt tecken på när högern är pressad. Det är att man hela tiden fortsätter att höja tonläget, gärna med smutskastning, personangrepp och den typ av inlägg som Ludvig Aspling precis hasplade ur sig. Jag tänker inte följa med i den retoriken. Låt mig bara säga att jag inte tillhör någon välbärgad politisk adel, snarare tvärtom. Hela min familj är rotad i arbetarklassen i nordvästra Skåne, och det är jag stolt över. Så är det med den saken.

När det sedan gäller de frågor som tas upp kring polisen kan jag börja med att konstatera att tvärtemot vad Katja Nyberg påstår ligger förtroendet för polisen rekordhögt. Allmänheten har ett mycket högt förtroende för polisen och polisens sätt att jobba. Det inbegriper också polisledningen. Även om jag förstår att högern nu tydligen är på jakt inte bara efter regeringen utan också efter polisledningen är det faktiskt så: Här har de inte opinionen med sig, tvärtom. Polisens förtroende ligger rekordhögt hos allmänheten. Det tycker jag också att polisen förtjänar, för polisen gör ett i grunden väldigt bra jobb.

Vi har under de här åren sett till att förstärka polisens möjligheter att verka mot den här kriminaliteten. Det är därför vi har gjort så stora satsningar på polisen. Det nämndes att anslagen nu ökat med 60 procent sedan 2015. Det är faktiskt ännu mer. Tioårsperioden 2014-2024 ökade anslagen till polisen med nästan det dubbla, från lite drygt 20 miljarder till nästan 40 miljarder. Det finns nog ingen myndighet, skulle jag säga, som har växt lika mycket som denna myndighet nu gör.

Det gör den mot bakgrund av att vi måste se till att trycka tillbaka den organiserade kriminaliteten. Det var därför vi startade de två nya polisutbildningarna, i Borås och i Malmö. Det är därför de här nya anslagen kommer till. Det är därför vi ökar möjligheterna för polisen att avlyssna till exempel de kriminella gängen. Det är därför vi nu sätter upp kameror på brottsutsatta platser, hittills 450 stycken. Det är därför vi ser till att alla poliser i yttre tjänst ska få uniformskameror. Det är därför vi ser till att successivt bygga ut svensk polis.

Katja Nyberg har skrivit två interpellationer med exakt likalydande text. Det är väl bara för att hon ska få två pinnar i interpellationsstatistiken. Jag vet att Katja Nyberg har kritiserat polisen för att man ägnar sig åt pinnjakt, men här är det hon själv som ägnar sig åt pinnjakt när det gäller interpellationer. I båda texterna finns det i mitt tycke ganska upprörande felaktigheter.

Bland annat påstår hon att kravet på svenska för att komma in på polisutbildningen har avskaffats. Det räcker att gå in på polisens hemsida för att se att det krävs godkända betyg på gymnasienivå i svenska, samhällskunskap och flera andra ämnen för att få söka till polisutbildningen.

Sedan påstår hon, vilket faktiskt är ännu mer upprörande, att etnicitet har blivit ett centralt bedömningskriterium, vilket är totalt gripet ur luften - fullständigt fel! Det förstår man inte minst mot bakgrund av att andelen personer med invandrarbakgrund i poliskåren i dag uppgår till ungefär 6 ½ procent medan den i befolkningen i stort uppgår till ungefär 20 procent. Om etnicitet hade varit något slags bedömningskriterium skulle de siffrorna ha sett helt annorlunda ut.

Det är snarare tvärtom: Vi behöver en poliskår som bättre speglar hela befolkningen. Vi behöver en poliskår som är rotad i hela befolkningen. Det tycker jag är viktigt. Men det är ett totalt felaktigt påstående som Katja Nyberg här har kommit med.

Fru talman! Det finns ett tydligt tecken på när högern är pressad. Det är att man hela tiden fortsätter att höja tonläget, gärna med smutskastning, personangrepp och den typ av inlägg som Ludvig Aspling precis hasplade ur sig. Jag tänker inte följa med i den retoriken. Låt mig bara säga att jag inte tillhör någon välbärgad politisk adel, snarare tvärtom. Hela min familj är rotad i arbetarklassen i nordvästra Skåne, och det är jag stolt över. Så är det med den saken.

När det sedan gäller de frågor som tas upp kring polisen kan jag börja med att konstatera att tvärtemot vad Katja Nyberg påstår ligger förtroendet för polisen rekordhögt. Allmänheten har ett mycket högt förtroende för polisen och polisens sätt att jobba. Det inbegriper också polisledningen. Även om jag förstår att högern nu tydligen är på jakt inte bara efter regeringen utan också efter polisledningen är det faktiskt så: Här har de inte opinionen med sig, tvärtom. Polisens förtroende ligger rekordhögt hos allmänheten. Det tycker jag också att polisen förtjänar, för polisen gör ett i grunden väldigt bra jobb.

Vi har under de här åren sett till att förstärka polisens möjligheter att verka mot den här kriminaliteten. Det är därför vi har gjort så stora satsningar på polisen. Det nämndes att anslagen nu ökat med 60 procent sedan 2015. Det är faktiskt ännu mer. Tioårsperioden 2014-2024 ökade anslagen till polisen med nästan det dubbla, från lite drygt 20 miljarder till nästan 40 miljarder. Det finns nog ingen myndighet, skulle jag säga, som har växt lika mycket som denna myndighet nu gör.

Det gör den mot bakgrund av att vi måste se till att trycka tillbaka den organiserade kriminaliteten. Det var därför vi startade de två nya polisutbildningarna, i Borås och i Malmö. Det är därför de här nya anslagen kommer till. Det är därför vi ökar möjligheterna för polisen att avlyssna till exempel de kriminella gängen. Det är därför vi nu sätter upp kameror på brottsutsatta platser, hittills 450 stycken. Det är därför vi ser till att alla poliser i yttre tjänst ska få uniformskameror. Det är därför vi ser till att successivt bygga ut svensk polis.

Katja Nyberg har skrivit två interpellationer med exakt likalydande text. Det är väl bara för att hon ska få två pinnar i interpellationsstatistiken. Jag vet att Katja Nyberg har kritiserat polisen för att man ägnar sig åt pinnjakt, men här är det hon själv som ägnar sig åt pinnjakt när det gäller interpellationer. I båda texterna finns det i mitt tycke ganska upprörande felaktigheter.

Bland annat påstår hon att kravet på svenska för att komma in på polisutbildningen har avskaffats. Det räcker att gå in på polisens hemsida för att se att det krävs godkända betyg på gymnasienivå i svenska, samhällskunskap och flera andra ämnen för att få söka till polisutbildningen.

Sedan påstår hon, vilket faktiskt är ännu mer upprörande, att etnicitet har blivit ett centralt bedömningskriterium, vilket är totalt gripet ur luften - fullständigt fel! Det förstår man inte minst mot bakgrund av att andelen personer med invandrarbakgrund i poliskåren i dag uppgår till ungefär 6 ½ procent medan den i befolkningen i stort uppgår till ungefär 20 procent. Om etnicitet hade varit något slags bedömningskriterium skulle de siffrorna ha sett helt annorlunda ut.

Det är snarare tvärtom: Vi behöver en poliskår som bättre speglar hela befolkningen. Vi behöver en poliskår som är rotad i hela befolkningen. Det tycker jag är viktigt. Men det är ett totalt felaktigt påstående som Katja Nyberg här har kommit med.

Fru talman! Det finns ett tydligt tecken på när högern är pressad. Det är att man hela tiden fortsätter att höja tonläget, gärna med smutskastning, personangrepp och den typ av inlägg som Ludvig Aspling precis hasplade ur sig. Jag tänker inte följa med i den retoriken. Låt mig bara säga att jag inte tillhör någon välbärgad politisk adel, snarare tvärtom. Hela min familj är rotad i arbetarklassen i nordvästra Skåne, och det är jag stolt över. Så är det med den saken.

När det sedan gäller de frågor som tas upp kring polisen kan jag börja med att konstatera att tvärtemot vad Katja Nyberg påstår ligger förtroendet för polisen rekordhögt. Allmänheten har ett mycket högt förtroende för polisen och polisens sätt att jobba. Det inbegriper också polisledningen. Även om jag förstår att högern nu tydligen är på jakt inte bara efter regeringen utan också efter polisledningen är det faktiskt så: Här har de inte opinionen med sig, tvärtom. Polisens förtroende ligger rekordhögt hos allmänheten. Det tycker jag också att polisen förtjänar, för polisen gör ett i grunden väldigt bra jobb.

Vi har under de här åren sett till att förstärka polisens möjligheter att verka mot den här kriminaliteten. Det är därför vi har gjort så stora satsningar på polisen. Det nämndes att anslagen nu ökat med 60 procent sedan 2015. Det är faktiskt ännu mer. Tioårsperioden 2014-2024 ökade anslagen till polisen med nästan det dubbla, från lite drygt 20 miljarder till nästan 40 miljarder. Det finns nog ingen myndighet, skulle jag säga, som har växt lika mycket som denna myndighet nu gör.

Det gör den mot bakgrund av att vi måste se till att trycka tillbaka den organiserade kriminaliteten. Det var därför vi startade de två nya polisutbildningarna, i Borås och i Malmö. Det är därför de här nya anslagen kommer till. Det är därför vi ökar möjligheterna för polisen att avlyssna till exempel de kriminella gängen. Det är därför vi nu sätter upp kameror på brottsutsatta platser, hittills 450 stycken. Det är därför vi ser till att alla poliser i yttre tjänst ska få uniformskameror. Det är därför vi ser till att successivt bygga ut svensk polis.

Katja Nyberg har skrivit två interpellationer med exakt likalydande text. Det är väl bara för att hon ska få två pinnar i interpellationsstatistiken. Jag vet att Katja Nyberg har kritiserat polisen för att man ägnar sig åt pinnjakt, men här är det hon själv som ägnar sig åt pinnjakt när det gäller interpellationer. I båda texterna finns det i mitt tycke ganska upprörande felaktigheter.

Bland annat påstår hon att kravet på svenska för att komma in på polisutbildningen har avskaffats. Det räcker att gå in på polisens hemsida för att se att det krävs godkända betyg på gymnasienivå i svenska, samhällskunskap och flera andra ämnen för att få söka till polisutbildningen.

Sedan påstår hon, vilket faktiskt är ännu mer upprörande, att etnicitet har blivit ett centralt bedömningskriterium, vilket är totalt gripet ur luften - fullständigt fel! Det förstår man inte minst mot bakgrund av att andelen personer med invandrarbakgrund i poliskåren i dag uppgår till ungefär 6 ½ procent medan den i befolkningen i stort uppgår till ungefär 20 procent. Om etnicitet hade varit något slags bedömningskriterium skulle de siffrorna ha sett helt annorlunda ut.

Det är snarare tvärtom: Vi behöver en poliskår som bättre speglar hela befolkningen. Vi behöver en poliskår som är rotad i hela befolkningen. Det tycker jag är viktigt. Men det är ett totalt felaktigt påstående som Katja Nyberg här har kommit med.

Fru talman! Jag tänkte börja med förtroendet för svensk polis. Det är inte så konstigt att svensk polis får ett väldigt högt förtroende i de mätningar som görs. Det beror på att Polismyndigheten har en gigantisk kommunikationsavdelning, större än Svenska Dagbladet, som pumpar ut headlines i sociala medier och allt möjligt bara för att det ska se ut som om Polismyndigheten är mycket bättre än vad de är.

Det finns flera exempel på hur de jobbar. Jag ska ta upp ett, Rimfrost, som är ett av de tydliga exemplen.

Polismyndigheten använder olika insatser och projekt som strategi för att skyla över sina dåliga resultat och skapa ett förtroende och en förhoppning om att polisen är på rätt väg i arbetet mot gängkriminalitet och skjutningar. Men vad det egentligen handlar om är att de skyler över existerande systemfel. Retoriken kring de här nystartade projekten skapar en föreställning om att Polismyndigheten gör allt i sin makt för att komma till rätta med problemen och därför inte kan lastas för den negativa utvecklingen.

Operation Rimfrost är ett sådant exempel, som inte hade föregåtts av någon genomarbetad analys eller utarbetad operationsplan. Utgångspunkten var att Polismyndigheten måste göra något för att framstå som handlingskraftig och i kontroll över situationen. Det här är symtomatiskt för svensk polis.

Rikspolischefen uttalade sig och sa: "Det kommer bli otroligt jobbigt att vara kriminell i Sverige." Resultat kommunicerades ut en vecka efter beskedet om att Operation Rimfrost hade startats. Bilden var då att den var framgångsrik. Uttalanden gjordes om att arresten hos polisen i Malmö började bli full och att Operation Rimfrost hade börjat märkas i Malmö.

En månad efter start kommunicerades det ut att tolv kilo narkotika och ett tjugotal vapen hade beslagtagits. Men sedan visade det sig att den initiala effekten av Operation Rimfrost var missvisande. I jämförelse med tidigare år hade operationen knappt visat avtryck i organisationen. Beslagen omfattade inte bara beslag från gängkriminalitet utan även beslag från personer utan sådan koppling. Cirka 40 procent av vapnen var inte handeldvapen, utan det var pepparsprej, tårgas och till och med vapendelar som räknades in i statistiken.

Fem månader före Operation Rimfrost sköts tolv personer till döds. Under operationens fem månader miste 25 personer livet. Trots kritiken vidhöll rikspolischefen att operationen varit lyckad och justitieministern att polisens arbete varit oerhört imponerande.

Gällande antalet poliser är det faktiskt så att en myndighet som har en av de viktigaste samhällsbärande funktionerna håller på att tappa nästan hälften av sin personal. Förra året sa över 300 poliser upp sig, och i år har den takten ökat ännu mer. Varenda polis som är gammal i gamet är ovärderlig för både myndigheten och samhället. Ändå har över 3 000 slutat sedan 2014, och det är exklusive pensionsavgångar. Utan rutinerad personal står polisen chanslös mot den organiserade brottsligheten.

Den främsta orsaken till att poliser väljer att lämna yrket är lönen. Trots att lönerna har höjts de senaste åren tvingas nästan en av tre poliser att arbeta övertid för att få ihop det. I våra grannländer ser det annorlunda ut, och i till exempel Danmark tjänar en polis nästan 30 procent mer än vad en svensk polis gör. Det fungerar inte längre att säga att vi aldrig har haft så många poliser som vi har i dag och att Polismyndigheten får alla resurser den vill och lite mer därtill.

Jag undrar: Vågar Morgan Johansson rannsaka sig själv och vara ärlig mot det svenska folket och säga att den politik som regeringen nu har fört i åtta år uppenbarligen inte fungerar?

Fru talman! Jag tänkte börja med förtroendet för svensk polis. Det är inte så konstigt att svensk polis får ett väldigt högt förtroende i de mätningar som görs. Det beror på att Polismyndigheten har en gigantisk kommunikationsavdelning, större än Svenska Dagbladet, som pumpar ut headlines i sociala medier och allt möjligt bara för att det ska se ut som om Polismyndigheten är mycket bättre än vad de är.

Det finns flera exempel på hur de jobbar. Jag ska ta upp ett, Rimfrost, som är ett av de tydliga exemplen.

Polismyndigheten använder olika insatser och projekt som strategi för att skyla över sina dåliga resultat och skapa ett förtroende och en förhoppning om att polisen är på rätt väg i arbetet mot gängkriminalitet och skjutningar. Men vad det egentligen handlar om är att de skyler över existerande systemfel. Retoriken kring de här nystartade projekten skapar en föreställning om att Polismyndigheten gör allt i sin makt för att komma till rätta med problemen och därför inte kan lastas för den negativa utvecklingen.

Operation Rimfrost är ett sådant exempel, som inte hade föregåtts av någon genomarbetad analys eller utarbetad operationsplan. Utgångspunkten var att Polismyndigheten måste göra något för att framstå som handlingskraftig och i kontroll över situationen. Det här är symtomatiskt för svensk polis.

Rikspolischefen uttalade sig och sa: "Det kommer bli otroligt jobbigt att vara kriminell i Sverige." Resultat kommunicerades ut en vecka efter beskedet om att Operation Rimfrost hade startats. Bilden var då att den var framgångsrik. Uttalanden gjordes om att arresten hos polisen i Malmö började bli full och att Operation Rimfrost hade börjat märkas i Malmö.

En månad efter start kommunicerades det ut att tolv kilo narkotika och ett tjugotal vapen hade beslagtagits. Men sedan visade det sig att den initiala effekten av Operation Rimfrost var missvisande. I jämförelse med tidigare år hade operationen knappt visat avtryck i organisationen. Beslagen omfattade inte bara beslag från gängkriminalitet utan även beslag från personer utan sådan koppling. Cirka 40 procent av vapnen var inte handeldvapen, utan det var pepparsprej, tårgas och till och med vapendelar som räknades in i statistiken.

Fem månader före Operation Rimfrost sköts tolv personer till döds. Under operationens fem månader miste 25 personer livet. Trots kritiken vidhöll rikspolischefen att operationen varit lyckad och justitieministern att polisens arbete varit oerhört imponerande.

Gällande antalet poliser är det faktiskt så att en myndighet som har en av de viktigaste samhällsbärande funktionerna håller på att tappa nästan hälften av sin personal. Förra året sa över 300 poliser upp sig, och i år har den takten ökat ännu mer. Varenda polis som är gammal i gamet är ovärderlig för både myndigheten och samhället. Ändå har över 3 000 slutat sedan 2014, och det är exklusive pensionsavgångar. Utan rutinerad personal står polisen chanslös mot den organiserade brottsligheten.

Den främsta orsaken till att poliser väljer att lämna yrket är lönen. Trots att lönerna har höjts de senaste åren tvingas nästan en av tre poliser att arbeta övertid för att få ihop det. I våra grannländer ser det annorlunda ut, och i till exempel Danmark tjänar en polis nästan 30 procent mer än vad en svensk polis gör. Det fungerar inte längre att säga att vi aldrig har haft så många poliser som vi har i dag och att Polismyndigheten får alla resurser den vill och lite mer därtill.

Jag undrar: Vågar Morgan Johansson rannsaka sig själv och vara ärlig mot det svenska folket och säga att den politik som regeringen nu har fört i åtta år uppenbarligen inte fungerar?

Fru talman! Jag tänkte börja med förtroendet för svensk polis. Det är inte så konstigt att svensk polis får ett väldigt högt förtroende i de mätningar som görs. Det beror på att Polismyndigheten har en gigantisk kommunikationsavdelning, större än Svenska Dagbladet, som pumpar ut headlines i sociala medier och allt möjligt bara för att det ska se ut som om Polismyndigheten är mycket bättre än vad de är.

Det finns flera exempel på hur de jobbar. Jag ska ta upp ett, Rimfrost, som är ett av de tydliga exemplen.

Polismyndigheten använder olika insatser och projekt som strategi för att skyla över sina dåliga resultat och skapa ett förtroende och en förhoppning om att polisen är på rätt väg i arbetet mot gängkriminalitet och skjutningar. Men vad det egentligen handlar om är att de skyler över existerande systemfel. Retoriken kring de här nystartade projekten skapar en föreställning om att Polismyndigheten gör allt i sin makt för att komma till rätta med problemen och därför inte kan lastas för den negativa utvecklingen.

Operation Rimfrost är ett sådant exempel, som inte hade föregåtts av någon genomarbetad analys eller utarbetad operationsplan. Utgångspunkten var att Polismyndigheten måste göra något för att framstå som handlingskraftig och i kontroll över situationen. Det här är symtomatiskt för svensk polis.

Rikspolischefen uttalade sig och sa: "Det kommer bli otroligt jobbigt att vara kriminell i Sverige." Resultat kommunicerades ut en vecka efter beskedet om att Operation Rimfrost hade startats. Bilden var då att den var framgångsrik. Uttalanden gjordes om att arresten hos polisen i Malmö började bli full och att Operation Rimfrost hade börjat märkas i Malmö.

En månad efter start kommunicerades det ut att tolv kilo narkotika och ett tjugotal vapen hade beslagtagits. Men sedan visade det sig att den initiala effekten av Operation Rimfrost var missvisande. I jämförelse med tidigare år hade operationen knappt visat avtryck i organisationen. Beslagen omfattade inte bara beslag från gängkriminalitet utan även beslag från personer utan sådan koppling. Cirka 40 procent av vapnen var inte handeldvapen, utan det var pepparsprej, tårgas och till och med vapendelar som räknades in i statistiken.

Fem månader före Operation Rimfrost sköts tolv personer till döds. Under operationens fem månader miste 25 personer livet. Trots kritiken vidhöll rikspolischefen att operationen varit lyckad och justitieministern att polisens arbete varit oerhört imponerande.

Gällande antalet poliser är det faktiskt så att en myndighet som har en av de viktigaste samhällsbärande funktionerna håller på att tappa nästan hälften av sin personal. Förra året sa över 300 poliser upp sig, och i år har den takten ökat ännu mer. Varenda polis som är gammal i gamet är ovärderlig för både myndigheten och samhället. Ändå har över 3 000 slutat sedan 2014, och det är exklusive pensionsavgångar. Utan rutinerad personal står polisen chanslös mot den organiserade brottsligheten.

Den främsta orsaken till att poliser väljer att lämna yrket är lönen. Trots att lönerna har höjts de senaste åren tvingas nästan en av tre poliser att arbeta övertid för att få ihop det. I våra grannländer ser det annorlunda ut, och i till exempel Danmark tjänar en polis nästan 30 procent mer än vad en svensk polis gör. Det fungerar inte längre att säga att vi aldrig har haft så många poliser som vi har i dag och att Polismyndigheten får alla resurser den vill och lite mer därtill.

Jag undrar: Vågar Morgan Johansson rannsaka sig själv och vara ärlig mot det svenska folket och säga att den politik som regeringen nu har fört i åtta år uppenbarligen inte fungerar?

Fru talman! Det som regeringen och Polismyndigheten har försökt göra sedan 2014 är att ta fram en vetenskapligt baserad metod för Sveriges lokalpoliser. Det är inget fel med det i och för sig. Det är ju bra om man har en väl genomtänkt teori att arbeta efter.

Polismyndighetens metodstöd mot lokalt organiserad brottslighet togs fram under 2015-2016 och ska enligt beslut från Noa tillämpas av lokalpolisområden med utsatta områden från och med 2016. Metodstödet har sin bas i en forskningscirkel vid Malmö universitet.

Vilken typ av metodstöd som polisen får beror naturligtvis mycket på vilken vetenskapsdisciplin som man lämnar över arbetet till. Jag tänkte att vi ska titta lite grann på vilka som har tagit fram det här metodstödet. Det är en docent i kulturgeografi, en biträdande prefekt vid institutionen för kulturgeografi, en professor i kulturgeografi, en doktorand vid fakulteten för kultur och samhälle, en doktor i socialvetenskap, en adjunkt i kulturgeografi och en ensam stackars kriminolog. Ingen polis eller polisforskare så långt ögat kan nå!

Den andra frågan som jag gärna vill ställa till Morgan Johansson är: Hur smart är det att inte involvera en enda polis eller polisforskare i det metodstöd som ska hjälpa polisen att lösa den absolut svåraste uppgiften som polisen står inför? Svaret på den frågan, Morgan Johansson, är: Inte särskilt smart.

Om någon undrar varför man har kommit fram till att det är gångbroarnas fel att vi har utsatta områden eller att det finns platser där ungdomar träffas, vad nu det innebär, kan man fundera på om det beror på att man har valt att lämna över arbetet till ett gäng kulturgeografer. Ja, så är det nog, skulle jag gissa.

Ytterligare en fråga som man kan ställa sig är denna: Om det är gångbroarnas fel, varför har då ingen föreslagit att helt enkelt bara riva dem? Ingen från regeringssidan har föreslagit detta. Jag åker igenom de här områdena lite då och då, och gångbroarna finns kvar. Det skulle vara betydligt billigare att riva dem än att göra de enorma polisiära insatser som man gör nu.

En annan fråga man måste ställa sig är hur det kan komma sig att Socialdemokraterna med en åsnas envishet hävdar att det är bristen på fritidsgårdar som gör att de här ungdomarna blir kriminella medan polisen å sin sida hävdar att det är det faktum att det finns platser där ungdomar samlas som gör ungdomarna kriminella. Är inte en fritidsgård själva definitionen av en plats där ungdomar samlas? I min värld är det i alla fall det.

Jag noterade också att Morgan Johansson fick chansen att svara på frågan om han står bakom de teoretiska slutsatser som man drar om varför de här områdena har blivit utsatta. Det är gångbroar, platser där ungdomar samlas, lägenheter som är för små och så vidare. Morgan Johansson duckade för den frågan. Han vägrade att svara. Jag förstår varför han vägrade att svara, men jag skulle ändå bara vilja ha ett ärligt svar, fru talman. Jag tycker inte att det är för mycket begärt.

Står Morgan Johansson bakom de här slutsatserna, och tror han att de är korrekta? Om han gör det: Visst, fine! Men om han inte gör det och tror att det kan finnas annat relevant som man kanske skulle behöva luska lite grann i, varför då inte tillsätta en utredning för att utvärdera det teoretiska arbetet som ligger till grund för det här? Kanske kan man tillsätta en ny sådan här forskningscirkel, vad vet jag.

Fru talman! Det som regeringen och Polismyndigheten har försökt göra sedan 2014 är att ta fram en vetenskapligt baserad metod för Sveriges lokalpoliser. Det är inget fel med det i och för sig. Det är ju bra om man har en väl genomtänkt teori att arbeta efter.

Polismyndighetens metodstöd mot lokalt organiserad brottslighet togs fram under 2015-2016 och ska enligt beslut från Noa tillämpas av lokalpolisområden med utsatta områden från och med 2016. Metodstödet har sin bas i en forskningscirkel vid Malmö universitet.

Vilken typ av metodstöd som polisen får beror naturligtvis mycket på vilken vetenskapsdisciplin som man lämnar över arbetet till. Jag tänkte att vi ska titta lite grann på vilka som har tagit fram det här metodstödet. Det är en docent i kulturgeografi, en biträdande prefekt vid institutionen för kulturgeografi, en professor i kulturgeografi, en doktorand vid fakulteten för kultur och samhälle, en doktor i socialvetenskap, en adjunkt i kulturgeografi och en ensam stackars kriminolog. Ingen polis eller polisforskare så långt ögat kan nå!

Den andra frågan som jag gärna vill ställa till Morgan Johansson är: Hur smart är det att inte involvera en enda polis eller polisforskare i det metodstöd som ska hjälpa polisen att lösa den absolut svåraste uppgiften som polisen står inför? Svaret på den frågan, Morgan Johansson, är: Inte särskilt smart.

Om någon undrar varför man har kommit fram till att det är gångbroarnas fel att vi har utsatta områden eller att det finns platser där ungdomar träffas, vad nu det innebär, kan man fundera på om det beror på att man har valt att lämna över arbetet till ett gäng kulturgeografer. Ja, så är det nog, skulle jag gissa.

Ytterligare en fråga som man kan ställa sig är denna: Om det är gångbroarnas fel, varför har då ingen föreslagit att helt enkelt bara riva dem? Ingen från regeringssidan har föreslagit detta. Jag åker igenom de här områdena lite då och då, och gångbroarna finns kvar. Det skulle vara betydligt billigare att riva dem än att göra de enorma polisiära insatser som man gör nu.

En annan fråga man måste ställa sig är hur det kan komma sig att Socialdemokraterna med en åsnas envishet hävdar att det är bristen på fritidsgårdar som gör att de här ungdomarna blir kriminella medan polisen å sin sida hävdar att det är det faktum att det finns platser där ungdomar samlas som gör ungdomarna kriminella. Är inte en fritidsgård själva definitionen av en plats där ungdomar samlas? I min värld är det i alla fall det.

Jag noterade också att Morgan Johansson fick chansen att svara på frågan om han står bakom de teoretiska slutsatser som man drar om varför de här områdena har blivit utsatta. Det är gångbroar, platser där ungdomar samlas, lägenheter som är för små och så vidare. Morgan Johansson duckade för den frågan. Han vägrade att svara. Jag förstår varför han vägrade att svara, men jag skulle ändå bara vilja ha ett ärligt svar, fru talman. Jag tycker inte att det är för mycket begärt.

Står Morgan Johansson bakom de här slutsatserna, och tror han att de är korrekta? Om han gör det: Visst, fine! Men om han inte gör det och tror att det kan finnas annat relevant som man kanske skulle behöva luska lite grann i, varför då inte tillsätta en utredning för att utvärdera det teoretiska arbetet som ligger till grund för det här? Kanske kan man tillsätta en ny sådan här forskningscirkel, vad vet jag.

Fru talman! Det som regeringen och Polismyndigheten har försökt göra sedan 2014 är att ta fram en vetenskapligt baserad metod för Sveriges lokalpoliser. Det är inget fel med det i och för sig. Det är ju bra om man har en väl genomtänkt teori att arbeta efter.

Polismyndighetens metodstöd mot lokalt organiserad brottslighet togs fram under 2015-2016 och ska enligt beslut från Noa tillämpas av lokalpolisområden med utsatta områden från och med 2016. Metodstödet har sin bas i en forskningscirkel vid Malmö universitet.

Vilken typ av metodstöd som polisen får beror naturligtvis mycket på vilken vetenskapsdisciplin som man lämnar över arbetet till. Jag tänkte att vi ska titta lite grann på vilka som har tagit fram det här metodstödet. Det är en docent i kulturgeografi, en biträdande prefekt vid institutionen för kulturgeografi, en professor i kulturgeografi, en doktorand vid fakulteten för kultur och samhälle, en doktor i socialvetenskap, en adjunkt i kulturgeografi och en ensam stackars kriminolog. Ingen polis eller polisforskare så långt ögat kan nå!

Den andra frågan som jag gärna vill ställa till Morgan Johansson är: Hur smart är det att inte involvera en enda polis eller polisforskare i det metodstöd som ska hjälpa polisen att lösa den absolut svåraste uppgiften som polisen står inför? Svaret på den frågan, Morgan Johansson, är: Inte särskilt smart.

Om någon undrar varför man har kommit fram till att det är gångbroarnas fel att vi har utsatta områden eller att det finns platser där ungdomar träffas, vad nu det innebär, kan man fundera på om det beror på att man har valt att lämna över arbetet till ett gäng kulturgeografer. Ja, så är det nog, skulle jag gissa.

Ytterligare en fråga som man kan ställa sig är denna: Om det är gångbroarnas fel, varför har då ingen föreslagit att helt enkelt bara riva dem? Ingen från regeringssidan har föreslagit detta. Jag åker igenom de här områdena lite då och då, och gångbroarna finns kvar. Det skulle vara betydligt billigare att riva dem än att göra de enorma polisiära insatser som man gör nu.

En annan fråga man måste ställa sig är hur det kan komma sig att Socialdemokraterna med en åsnas envishet hävdar att det är bristen på fritidsgårdar som gör att de här ungdomarna blir kriminella medan polisen å sin sida hävdar att det är det faktum att det finns platser där ungdomar samlas som gör ungdomarna kriminella. Är inte en fritidsgård själva definitionen av en plats där ungdomar samlas? I min värld är det i alla fall det.

Jag noterade också att Morgan Johansson fick chansen att svara på frågan om han står bakom de teoretiska slutsatser som man drar om varför de här områdena har blivit utsatta. Det är gångbroar, platser där ungdomar samlas, lägenheter som är för små och så vidare. Morgan Johansson duckade för den frågan. Han vägrade att svara. Jag förstår varför han vägrade att svara, men jag skulle ändå bara vilja ha ett ärligt svar, fru talman. Jag tycker inte att det är för mycket begärt.

Står Morgan Johansson bakom de här slutsatserna, och tror han att de är korrekta? Om han gör det: Visst, fine! Men om han inte gör det och tror att det kan finnas annat relevant som man kanske skulle behöva luska lite grann i, varför då inte tillsätta en utredning för att utvärdera det teoretiska arbetet som ligger till grund för det här? Kanske kan man tillsätta en ny sådan här forskningscirkel, vad vet jag.

Fru talman! Till att börja med kan man säga att det här är riksdagen och inte roliga timmen i sexan eller en dålig stand up comedy-föreställning, om nu Ludvig Aspling går omkring och tror det. Han försöker göra sig lustig här över en del av de slutsatser som polisen drar. De är en del av slutsatser bland många andra som polisen drar. Jag har ingen anledning att överpröva de slutsatser som polisen drar. Men det här är naturligtvis inte de enda slutsatserna.

Ludvig Aspling tycker att jag ska lita på polisen, de arbetsmetoder som man tar fram, de kontakter som man har och det underlag som man har. Jag gör det. Jag tycker inte att Ludvig Aspling ska sitta som någon uppfinnarjocke och spekulera själv på sin kammare: Skulle man inte ha kunnat göra så här i stället? Vad finns det för underlag för det här? Det tycker jag är helt fel sätt att gå på det här.

Polisen har naturligtvis ett grundläggande uppdrag att utveckla sin verksamhet. Men det är inget teoretiserande, som det låter på Ludvig Aspling som att man ägnar sig åt, utan det är en mycket handfast verksamhet. Det handlar om att ha rätt poliser på plats vid rätt tillfälle som med rätt utrustning kan gå in och gripa kriminella. Det är polisens grunduppdrag. Det är inga seminarieövningar i grunden eller något slags akademisk verksamhet på det sättet, utan det här är handfast polisarbete där man går på bovarna och ser till att bura in dem. Det gör man också i mycket större utsträckning än tidigare, för att gå in på Katja Nybergs frågeställningar.

Jag måste säga att detta är anmärkningsvärt. Här säger jag att polisen har ett högre förtroende från allmänheten än på många år - allmänhetens förtroende har till och med ökat stadigt sedan 2016 - och så säger Katja Nyberg att det beror på att polisen har bra kommunikationsavdelningar. Är inte det att underskatta allmänheten? Det handlar väl inte om kommunikationsavdelningar. Det här handlar om vilket resultat som allmänheten ser att polisen gör, hur polisen jobbar och vilket förtroende man knyter till polisledning och polisens arbetssätt. Underskatta inte allmänheten!

Vad är det då polisen gör? Jo, man kraftsamlar mot den gängrelaterade brottsligheten. Rimfrost, som Katja Nyberg kritiserade så mycket, var ett exempel på det. Vi hade sett en uppgång när det gällde skjutningar i Malmö under en lång period. Då kraftsamlade polisen i Malmö med omnejd för att försöka gripa så många som möjligt och bryta spetsen av de gängkriminella strukturerna. Av allt att döma har man lyckats. Skjutningarna i Malmö har gått ned med två tredjedelar sedan 2017.

Allt handlade förstås inte om Rimfrost. Det finns mycket annat också som polisen och inte minst kommunen gjorde. Sluta skjut-projektet är ett exempel som jag tror har haft betydelse, liksom många andra metoder som man har tillgodogjort sig och arbetat med. Men att resultatet visar på att det här var en framgång tror jag inte att man kommer undan. Det är naturligtvis det som allmänheten har sett.

Vad är det då polisen gör med alla sina nya resurser, nya verktyg och nya befogenheter? Jo, man har inriktat sig hårt mot de gängkriminella. Det får också resultat.

Vi har nu nästan 8 000 i häkte och på anstalter. Vi griper alltså fler gängkriminella än någonsin tidigare i Sverige, och vi burar in dem på långa fängelsestraff, som är mycket längre nu än tidigare, till följd av våra straffskärpningar.

Man vänder inte detta i en handvändning. Det är klart att det tar tid att rycka upp strukturerna. Men för att kunna göra det behöver man jobba på precis det sätt som polisen i dag gör, med att sätta hårt mot hårt mot de kriminella och med att ta bort de mest brottsaktiva individerna från gatorna. Och det gör man.

Fru talman! Till att börja med kan man säga att det här är riksdagen och inte roliga timmen i sexan eller en dålig stand up comedy-föreställning, om nu Ludvig Aspling går omkring och tror det. Han försöker göra sig lustig här över en del av de slutsatser som polisen drar. De är en del av slutsatser bland många andra som polisen drar. Jag har ingen anledning att överpröva de slutsatser som polisen drar. Men det här är naturligtvis inte de enda slutsatserna.

Ludvig Aspling tycker att jag ska lita på polisen, de arbetsmetoder som man tar fram, de kontakter som man har och det underlag som man har. Jag gör det. Jag tycker inte att Ludvig Aspling ska sitta som någon uppfinnarjocke och spekulera själv på sin kammare: Skulle man inte ha kunnat göra så här i stället? Vad finns det för underlag för det här? Det tycker jag är helt fel sätt att gå på det här.

Polisen har naturligtvis ett grundläggande uppdrag att utveckla sin verksamhet. Men det är inget teoretiserande, som det låter på Ludvig Aspling som att man ägnar sig åt, utan det är en mycket handfast verksamhet. Det handlar om att ha rätt poliser på plats vid rätt tillfälle som med rätt utrustning kan gå in och gripa kriminella. Det är polisens grunduppdrag. Det är inga seminarieövningar i grunden eller något slags akademisk verksamhet på det sättet, utan det här är handfast polisarbete där man går på bovarna och ser till att bura in dem. Det gör man också i mycket större utsträckning än tidigare, för att gå in på Katja Nybergs frågeställningar.

Jag måste säga att detta är anmärkningsvärt. Här säger jag att polisen har ett högre förtroende från allmänheten än på många år - allmänhetens förtroende har till och med ökat stadigt sedan 2016 - och så säger Katja Nyberg att det beror på att polisen har bra kommunikationsavdelningar. Är inte det att underskatta allmänheten? Det handlar väl inte om kommunikationsavdelningar. Det här handlar om vilket resultat som allmänheten ser att polisen gör, hur polisen jobbar och vilket förtroende man knyter till polisledning och polisens arbetssätt. Underskatta inte allmänheten!

Vad är det då polisen gör? Jo, man kraftsamlar mot den gängrelaterade brottsligheten. Rimfrost, som Katja Nyberg kritiserade så mycket, var ett exempel på det. Vi hade sett en uppgång när det gällde skjutningar i Malmö under en lång period. Då kraftsamlade polisen i Malmö med omnejd för att försöka gripa så många som möjligt och bryta spetsen av de gängkriminella strukturerna. Av allt att döma har man lyckats. Skjutningarna i Malmö har gått ned med två tredjedelar sedan 2017.

Allt handlade förstås inte om Rimfrost. Det finns mycket annat också som polisen och inte minst kommunen gjorde. Sluta skjut-projektet är ett exempel som jag tror har haft betydelse, liksom många andra metoder som man har tillgodogjort sig och arbetat med. Men att resultatet visar på att det här var en framgång tror jag inte att man kommer undan. Det är naturligtvis det som allmänheten har sett.

Vad är det då polisen gör med alla sina nya resurser, nya verktyg och nya befogenheter? Jo, man har inriktat sig hårt mot de gängkriminella. Det får också resultat.

Vi har nu nästan 8 000 i häkte och på anstalter. Vi griper alltså fler gängkriminella än någonsin tidigare i Sverige, och vi burar in dem på långa fängelsestraff, som är mycket längre nu än tidigare, till följd av våra straffskärpningar.

Man vänder inte detta i en handvändning. Det är klart att det tar tid att rycka upp strukturerna. Men för att kunna göra det behöver man jobba på precis det sätt som polisen i dag gör, med att sätta hårt mot hårt mot de kriminella och med att ta bort de mest brottsaktiva individerna från gatorna. Och det gör man.

Fru talman! Till att börja med kan man säga att det här är riksdagen och inte roliga timmen i sexan eller en dålig stand up comedy-föreställning, om nu Ludvig Aspling går omkring och tror det. Han försöker göra sig lustig här över en del av de slutsatser som polisen drar. De är en del av slutsatser bland många andra som polisen drar. Jag har ingen anledning att överpröva de slutsatser som polisen drar. Men det här är naturligtvis inte de enda slutsatserna.

Ludvig Aspling tycker att jag ska lita på polisen, de arbetsmetoder som man tar fram, de kontakter som man har och det underlag som man har. Jag gör det. Jag tycker inte att Ludvig Aspling ska sitta som någon uppfinnarjocke och spekulera själv på sin kammare: Skulle man inte ha kunnat göra så här i stället? Vad finns det för underlag för det här? Det tycker jag är helt fel sätt att gå på det här.

Polisen har naturligtvis ett grundläggande uppdrag att utveckla sin verksamhet. Men det är inget teoretiserande, som det låter på Ludvig Aspling som att man ägnar sig åt, utan det är en mycket handfast verksamhet. Det handlar om att ha rätt poliser på plats vid rätt tillfälle som med rätt utrustning kan gå in och gripa kriminella. Det är polisens grunduppdrag. Det är inga seminarieövningar i grunden eller något slags akademisk verksamhet på det sättet, utan det här är handfast polisarbete där man går på bovarna och ser till att bura in dem. Det gör man också i mycket större utsträckning än tidigare, för att gå in på Katja Nybergs frågeställningar.

Jag måste säga att detta är anmärkningsvärt. Här säger jag att polisen har ett högre förtroende från allmänheten än på många år - allmänhetens förtroende har till och med ökat stadigt sedan 2016 - och så säger Katja Nyberg att det beror på att polisen har bra kommunikationsavdelningar. Är inte det att underskatta allmänheten? Det handlar väl inte om kommunikationsavdelningar. Det här handlar om vilket resultat som allmänheten ser att polisen gör, hur polisen jobbar och vilket förtroende man knyter till polisledning och polisens arbetssätt. Underskatta inte allmänheten!

Vad är det då polisen gör? Jo, man kraftsamlar mot den gängrelaterade brottsligheten. Rimfrost, som Katja Nyberg kritiserade så mycket, var ett exempel på det. Vi hade sett en uppgång när det gällde skjutningar i Malmö under en lång period. Då kraftsamlade polisen i Malmö med omnejd för att försöka gripa så många som möjligt och bryta spetsen av de gängkriminella strukturerna. Av allt att döma har man lyckats. Skjutningarna i Malmö har gått ned med två tredjedelar sedan 2017.

Allt handlade förstås inte om Rimfrost. Det finns mycket annat också som polisen och inte minst kommunen gjorde. Sluta skjut-projektet är ett exempel som jag tror har haft betydelse, liksom många andra metoder som man har tillgodogjort sig och arbetat med. Men att resultatet visar på att det här var en framgång tror jag inte att man kommer undan. Det är naturligtvis det som allmänheten har sett.

Vad är det då polisen gör med alla sina nya resurser, nya verktyg och nya befogenheter? Jo, man har inriktat sig hårt mot de gängkriminella. Det får också resultat.

Vi har nu nästan 8 000 i häkte och på anstalter. Vi griper alltså fler gängkriminella än någonsin tidigare i Sverige, och vi burar in dem på långa fängelsestraff, som är mycket längre nu än tidigare, till följd av våra straffskärpningar.

Man vänder inte detta i en handvändning. Det är klart att det tar tid att rycka upp strukturerna. Men för att kunna göra det behöver man jobba på precis det sätt som polisen i dag gör, med att sätta hårt mot hårt mot de kriminella och med att ta bort de mest brottsaktiva individerna från gatorna. Och det gör man.

Fru talman! För mig är det märkligt att Morgan Johansson tycker att 12 döda före Operation Rimfrost och 25 döda under operationen är en lyckad operation. Det är svårt för mig att förstå.

Jag tänkte komma in lite även på polisutbildningen, eftersom jag inte har hunnit ta upp den. Det saknas tyvärr studenter, och poliser lämnar yrket i dag. Det är fakta. Hela tiden lyfts det fram nya krav på att vi behöver få in fler poliser. Men det lyfts inte fram att vi behöver fler kompetenta sökande. Att vara polis är svårt och komplext. Vi behöver en poliskår med erfarna poliser som har en yrkesstolthet och som inte väljer att sluta efter kort tid som polis.

Vi behöver också en polisledning som lyssnar på sin personal. Erfarna poliser har varnat för att utvecklingen avseende gängkriminalitet skulle bli svårhanterlig om polisen inte förändrar sina arbetsmetoder och strategier samt prioriterar socioekonomiskt utsatta områden högre. Biträdande rikspolischefen avfärdade önskemålet om en ordentlig genomlysning av problemen i den nya organisationen som larv och menade att personalen var alltför otålig.

Detta arroganta synsätt fungerar inte. Det behövs förändringar för att locka fler trygga, sunda och kloka personer som klarar de påfrestningar som yrket kräver.

Gällande antagningskraven stämmer inte det Morgan Johansson säger: att antagningskraven har legat fast. Man återinför inte kravet på test i svenska. Det räcker inte att ha godkänt betyg för att klara det som krävs för ett kvalitativt arbete. Att sänka minimikraven på begåvningstestet, att ta bort kravet på högskoleprov, där bland annat en del i svenska ingår och att inte ha krav på livräddningskunskaper, simning med mera är inte att hålla fast vid befintliga krav. Det är ett desperat, kortsiktigt tänk för att regeringen ska nå sitt mål om 10 000 fler polisanställda.

Fru talman! För mig är det märkligt att Morgan Johansson tycker att 12 döda före Operation Rimfrost och 25 döda under operationen är en lyckad operation. Det är svårt för mig att förstå.

Jag tänkte komma in lite även på polisutbildningen, eftersom jag inte har hunnit ta upp den. Det saknas tyvärr studenter, och poliser lämnar yrket i dag. Det är fakta. Hela tiden lyfts det fram nya krav på att vi behöver få in fler poliser. Men det lyfts inte fram att vi behöver fler kompetenta sökande. Att vara polis är svårt och komplext. Vi behöver en poliskår med erfarna poliser som har en yrkesstolthet och som inte väljer att sluta efter kort tid som polis.

Vi behöver också en polisledning som lyssnar på sin personal. Erfarna poliser har varnat för att utvecklingen avseende gängkriminalitet skulle bli svårhanterlig om polisen inte förändrar sina arbetsmetoder och strategier samt prioriterar socioekonomiskt utsatta områden högre. Biträdande rikspolischefen avfärdade önskemålet om en ordentlig genomlysning av problemen i den nya organisationen som larv och menade att personalen var alltför otålig.

Detta arroganta synsätt fungerar inte. Det behövs förändringar för att locka fler trygga, sunda och kloka personer som klarar de påfrestningar som yrket kräver.

Gällande antagningskraven stämmer inte det Morgan Johansson säger: att antagningskraven har legat fast. Man återinför inte kravet på test i svenska. Det räcker inte att ha godkänt betyg för att klara det som krävs för ett kvalitativt arbete. Att sänka minimikraven på begåvningstestet, att ta bort kravet på högskoleprov, där bland annat en del i svenska ingår och att inte ha krav på livräddningskunskaper, simning med mera är inte att hålla fast vid befintliga krav. Det är ett desperat, kortsiktigt tänk för att regeringen ska nå sitt mål om 10 000 fler polisanställda.

Fru talman! För mig är det märkligt att Morgan Johansson tycker att 12 döda före Operation Rimfrost och 25 döda under operationen är en lyckad operation. Det är svårt för mig att förstå.

Jag tänkte komma in lite även på polisutbildningen, eftersom jag inte har hunnit ta upp den. Det saknas tyvärr studenter, och poliser lämnar yrket i dag. Det är fakta. Hela tiden lyfts det fram nya krav på att vi behöver få in fler poliser. Men det lyfts inte fram att vi behöver fler kompetenta sökande. Att vara polis är svårt och komplext. Vi behöver en poliskår med erfarna poliser som har en yrkesstolthet och som inte väljer att sluta efter kort tid som polis.

Vi behöver också en polisledning som lyssnar på sin personal. Erfarna poliser har varnat för att utvecklingen avseende gängkriminalitet skulle bli svårhanterlig om polisen inte förändrar sina arbetsmetoder och strategier samt prioriterar socioekonomiskt utsatta områden högre. Biträdande rikspolischefen avfärdade önskemålet om en ordentlig genomlysning av problemen i den nya organisationen som larv och menade att personalen var alltför otålig.

Detta arroganta synsätt fungerar inte. Det behövs förändringar för att locka fler trygga, sunda och kloka personer som klarar de påfrestningar som yrket kräver.

Gällande antagningskraven stämmer inte det Morgan Johansson säger: att antagningskraven har legat fast. Man återinför inte kravet på test i svenska. Det räcker inte att ha godkänt betyg för att klara det som krävs för ett kvalitativt arbete. Att sänka minimikraven på begåvningstestet, att ta bort kravet på högskoleprov, där bland annat en del i svenska ingår och att inte ha krav på livräddningskunskaper, simning med mera är inte att hålla fast vid befintliga krav. Det är ett desperat, kortsiktigt tänk för att regeringen ska nå sitt mål om 10 000 fler polisanställda.

Fru talman! Jag tror att problemet till stor del består i att Morgan Johansson helt enkelt inte vet vad polisen gör. Han sa i förra inlägget att polisen inte ska hålla på med något teoretiserande, bygga upp teorier och göra något akademiskt arbete.

Så här står det i förordet till den rapport som jag hänvisade till: "Ambitionen med rapporten är att öka kunskapen för att bättre förstå problematikens omfattning och hur den sannolikt kommer att påverka samhällsutvecklingen framöver. Detta för att skapa förståelse för nödvändiga och långsiktiga samhällsförändringar som kan motverka att problemen i de utsatta områdena fördjupas."

Det är uppenbart att det är just teoretiskt arbete man håller på med. Jag är inte det minsta kritisk till det. Det är jättebra om man har en väl utarbetad teoretisk metod som man arbetar efter. Det sa jag också i mitt första anförande. Det är inte det som är problemet.

Problemet är att metoden är fullständigt koko. Man kan inte skylla problemen på att det finns platser där ungdomar samlas, på att det finns gångbroar eller på att lägenheterna är för små. Det finns nämligen bostadsbrist i i stort sett hela landet, och det finns platser där ungdomar samlas i i stort sett hela landet. Det finns också platser där man kan kasta sten på polisen och lätt komma undan i i stort sett hela landet, om det nu är det man vill. Det är inte det som är den utmärkande faktorn för de här områdena. Det är något annat som pågår här. Det är fullständigt uppenbart.

Min egen teori är att grunden för de här problemen till väldigt stor del består av Socialdemokraterna och deras syn på integrationspolitik och migrationspolitik i kombination. Det är grunden för det här problemet. Men det kan Polismyndigheten naturligtvis inte säga, eftersom deras viktigaste jobb i dagens läge tyvärr är att skydda Socialdemokraterna från kritik. Det är därför de alltid måste utgå från deras världsbild, det vill säga att lägenheterna är för små, och det är därför de inte klarar att lösa problemen de ställs inför. Det är min egen tes.

Fru talman! Jag tror att problemet till stor del består i att Morgan Johansson helt enkelt inte vet vad polisen gör. Han sa i förra inlägget att polisen inte ska hålla på med något teoretiserande, bygga upp teorier och göra något akademiskt arbete.

Så här står det i förordet till den rapport som jag hänvisade till: "Ambitionen med rapporten är att öka kunskapen för att bättre förstå problematikens omfattning och hur den sannolikt kommer att påverka samhällsutvecklingen framöver. Detta för att skapa förståelse för nödvändiga och långsiktiga samhällsförändringar som kan motverka att problemen i de utsatta områdena fördjupas."

Det är uppenbart att det är just teoretiskt arbete man håller på med. Jag är inte det minsta kritisk till det. Det är jättebra om man har en väl utarbetad teoretisk metod som man arbetar efter. Det sa jag också i mitt första anförande. Det är inte det som är problemet.

Problemet är att metoden är fullständigt koko. Man kan inte skylla problemen på att det finns platser där ungdomar samlas, på att det finns gångbroar eller på att lägenheterna är för små. Det finns nämligen bostadsbrist i i stort sett hela landet, och det finns platser där ungdomar samlas i i stort sett hela landet. Det finns också platser där man kan kasta sten på polisen och lätt komma undan i i stort sett hela landet, om det nu är det man vill. Det är inte det som är den utmärkande faktorn för de här områdena. Det är något annat som pågår här. Det är fullständigt uppenbart.

Min egen teori är att grunden för de här problemen till väldigt stor del består av Socialdemokraterna och deras syn på integrationspolitik och migrationspolitik i kombination. Det är grunden för det här problemet. Men det kan Polismyndigheten naturligtvis inte säga, eftersom deras viktigaste jobb i dagens läge tyvärr är att skydda Socialdemokraterna från kritik. Det är därför de alltid måste utgå från deras världsbild, det vill säga att lägenheterna är för små, och det är därför de inte klarar att lösa problemen de ställs inför. Det är min egen tes.

Fru talman! Jag tror att problemet till stor del består i att Morgan Johansson helt enkelt inte vet vad polisen gör. Han sa i förra inlägget att polisen inte ska hålla på med något teoretiserande, bygga upp teorier och göra något akademiskt arbete.

Så här står det i förordet till den rapport som jag hänvisade till: "Ambitionen med rapporten är att öka kunskapen för att bättre förstå problematikens omfattning och hur den sannolikt kommer att påverka samhällsutvecklingen framöver. Detta för att skapa förståelse för nödvändiga och långsiktiga samhällsförändringar som kan motverka att problemen i de utsatta områdena fördjupas."

Det är uppenbart att det är just teoretiskt arbete man håller på med. Jag är inte det minsta kritisk till det. Det är jättebra om man har en väl utarbetad teoretisk metod som man arbetar efter. Det sa jag också i mitt första anförande. Det är inte det som är problemet.

Problemet är att metoden är fullständigt koko. Man kan inte skylla problemen på att det finns platser där ungdomar samlas, på att det finns gångbroar eller på att lägenheterna är för små. Det finns nämligen bostadsbrist i i stort sett hela landet, och det finns platser där ungdomar samlas i i stort sett hela landet. Det finns också platser där man kan kasta sten på polisen och lätt komma undan i i stort sett hela landet, om det nu är det man vill. Det är inte det som är den utmärkande faktorn för de här områdena. Det är något annat som pågår här. Det är fullständigt uppenbart.

Min egen teori är att grunden för de här problemen till väldigt stor del består av Socialdemokraterna och deras syn på integrationspolitik och migrationspolitik i kombination. Det är grunden för det här problemet. Men det kan Polismyndigheten naturligtvis inte säga, eftersom deras viktigaste jobb i dagens läge tyvärr är att skydda Socialdemokraterna från kritik. Det är därför de alltid måste utgå från deras världsbild, det vill säga att lägenheterna är för små, och det är därför de inte klarar att lösa problemen de ställs inför. Det är min egen tes.

Fru talman! Ja, det är Ludvig Asplings alldeles egna tes. Jag förstår att han har den. I inte minst högerkretsar ägnar man sig nu för tiden åt en hel del konspirationsteorier. Det här är väl bara en i raden.

Han avfärdar helt och hållet att polisen säger att trångboddhet kan vara ett problem. Jag förstår inte riktigt varför. Det är klart att trångboddhet är ett problem som kan leda till att barn och ungdomar hamnar snett. Om det till exempel är så fullt med barn i lägenheten att man inte klarar att läsa sina läxor utan i stället får hänga på ställen där man inte ska hänga blir man lätt byte för just den gängkriminella som är på väg att rekrytera barn och ungdomar.

Det avfärdar Ludvig Aspling och säger att trångboddhet inte är något problem. Han försöker också förlöjliga polisen när polisen pekar på att trångboddhet kan vara ett problem. Det är ganska anmärkningsvärt.

När det gäller hela diskussionen med Katja Nyberg om bland annat polistillväxt påstår hon i sin interpellation att kravet på svenska har avskaffats. Jag säger återigen att det räcker att gå in på hemsidan för att se vad som krävs för att kunna söka in på polisutbildningen.

Hon försöker även leda i bevis att etnicitet skulle vara ett centralt bedömningskriterium. Det är fullständigt gripet ur luften, vilket jag sa i mitt första anförande. Katja Nyberg har inte återkommit till det, eftersom hon vet att hon har fel. Etnicitet är sannerligen inte något centralt bedömningskriterium. Det är en lögn, rakt upp och ned. Så är det!

För ett par veckor sedan gick 785 nya poliser ut i verksamheten. Om några veckor kommer beskeden om den nya kullen, som ska börja till hösten. Allt pekar på att den nya kullen kommer att bli ännu större än tidigare.

Allt pekar också på att vi kommer att uppnå det mål som vi har satt upp: 10 000 fler anställda inom polisverksamheten fram till 2024. År 2024 kommer det att vara ungefär 38 000 anställda, varav ungefär 26 000 poliser. Vi kommer att uppnå vårt polismål.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ja, det är Ludvig Asplings alldeles egna tes. Jag förstår att han har den. I inte minst högerkretsar ägnar man sig nu för tiden åt en hel del konspirationsteorier. Det här är väl bara en i raden.

Han avfärdar helt och hållet att polisen säger att trångboddhet kan vara ett problem. Jag förstår inte riktigt varför. Det är klart att trångboddhet är ett problem som kan leda till att barn och ungdomar hamnar snett. Om det till exempel är så fullt med barn i lägenheten att man inte klarar att läsa sina läxor utan i stället får hänga på ställen där man inte ska hänga blir man lätt byte för just den gängkriminella som är på väg att rekrytera barn och ungdomar.

Det avfärdar Ludvig Aspling och säger att trångboddhet inte är något problem. Han försöker också förlöjliga polisen när polisen pekar på att trångboddhet kan vara ett problem. Det är ganska anmärkningsvärt.

När det gäller hela diskussionen med Katja Nyberg om bland annat polistillväxt påstår hon i sin interpellation att kravet på svenska har avskaffats. Jag säger återigen att det räcker att gå in på hemsidan för att se vad som krävs för att kunna söka in på polisutbildningen.

Hon försöker även leda i bevis att etnicitet skulle vara ett centralt bedömningskriterium. Det är fullständigt gripet ur luften, vilket jag sa i mitt första anförande. Katja Nyberg har inte återkommit till det, eftersom hon vet att hon har fel. Etnicitet är sannerligen inte något centralt bedömningskriterium. Det är en lögn, rakt upp och ned. Så är det!

För ett par veckor sedan gick 785 nya poliser ut i verksamheten. Om några veckor kommer beskeden om den nya kullen, som ska börja till hösten. Allt pekar på att den nya kullen kommer att bli ännu större än tidigare.

Allt pekar också på att vi kommer att uppnå det mål som vi har satt upp: 10 000 fler anställda inom polisverksamheten fram till 2024. År 2024 kommer det att vara ungefär 38 000 anställda, varav ungefär 26 000 poliser. Vi kommer att uppnå vårt polismål.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ja, det är Ludvig Asplings alldeles egna tes. Jag förstår att han har den. I inte minst högerkretsar ägnar man sig nu för tiden åt en hel del konspirationsteorier. Det här är väl bara en i raden.

Han avfärdar helt och hållet att polisen säger att trångboddhet kan vara ett problem. Jag förstår inte riktigt varför. Det är klart att trångboddhet är ett problem som kan leda till att barn och ungdomar hamnar snett. Om det till exempel är så fullt med barn i lägenheten att man inte klarar att läsa sina läxor utan i stället får hänga på ställen där man inte ska hänga blir man lätt byte för just den gängkriminella som är på väg att rekrytera barn och ungdomar.

Det avfärdar Ludvig Aspling och säger att trångboddhet inte är något problem. Han försöker också förlöjliga polisen när polisen pekar på att trångboddhet kan vara ett problem. Det är ganska anmärkningsvärt.

När det gäller hela diskussionen med Katja Nyberg om bland annat polistillväxt påstår hon i sin interpellation att kravet på svenska har avskaffats. Jag säger återigen att det räcker att gå in på hemsidan för att se vad som krävs för att kunna söka in på polisutbildningen.

Hon försöker även leda i bevis att etnicitet skulle vara ett centralt bedömningskriterium. Det är fullständigt gripet ur luften, vilket jag sa i mitt första anförande. Katja Nyberg har inte återkommit till det, eftersom hon vet att hon har fel. Etnicitet är sannerligen inte något centralt bedömningskriterium. Det är en lögn, rakt upp och ned. Så är det!

För ett par veckor sedan gick 785 nya poliser ut i verksamheten. Om några veckor kommer beskeden om den nya kullen, som ska börja till hösten. Allt pekar på att den nya kullen kommer att bli ännu större än tidigare.

Allt pekar också på att vi kommer att uppnå det mål som vi har satt upp: 10 000 fler anställda inom polisverksamheten fram till 2024. År 2024 kommer det att vara ungefär 38 000 anställda, varav ungefär 26 000 poliser. Vi kommer att uppnå vårt polismål.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.