Fru talman! Tack, Aphram Melki, för interpellationen och frågorna!
Som jag nämnde i mitt tidigare svar har regeringen vidtagit ett antal åtgärder för att bryta segregationen. Vi har avskaffat EBO, lagen om egen bosättning, för att förhindra att områden med många människor som saknar egen försörjning ska fyllas på med fler människor som saknar egen försörjning. Vi har gjort det enklare att utvisa människor som begår brottsliga handlingar. Det behöver öka. Vi har skärpt ett antal straff. Vi har kraftigt ökat resurserna till polisen så att polisen nu har mer pengar än någonsin, och vi har fler poliser än någonsin tidigare.
Vi har också gett åtta myndigheter speciella uppdrag när det gäller att motverka segregationen och analysera vilka åtgärder som kan vidtas. Vi har gett Arbetsförmedlingen ett speciellt uppdrag när det gäller att bryta långtidsarbetslösheten. Och många fler åtgärder kommer att behöva vidtas.
I det här läget frågar interpellanten mig om jag är beredd att sätta upp ett mål till 2030. Jag utesluter inte att sätta upp ett sådant mål. Samtidigt vill jag säga att det viktigaste inte är att sätta upp ett nytt mål, utan det är att vidta kraftfulla och verkningsfulla åtgärder.
Vi har flera gånger tidigare satt upp mål och gjort ett antal projekt i de områdena och har, skulle jag vilja säga, faktiskt svikit människorna i de områdena genom att de åtgärder som har satts in har varit kortsiktiga och projektorienterade snarare än långsiktiga.
Gräset i parkerna i Stockholms innerstad hålls jättefint klippt medan invånarna i Hagsätra Rågsved, där jag växte upp, får höra att gräset där inte är klippt eftersom det pågår försök med ängsmark. Då är det klart att invånarna där undrar varför deras gräsmatta är mycket mindre värd än den i innerstan. Dåligt underhållna och upprustade områden och skolor som inte håller den standard som man kan kräva är också ett svek mot de människor som lever i utsatta områden.
När vi har otillräckliga åtgärder och otillräckliga krav på att sätta människor i arbete och har otillräckliga krav och åtgärder för att människor ska lära sig svenska är det ytterst ett svek mot dem som bor i de områdena. Vi måste alltså ställa tydligare krav.
Vi måste också öppna fler dörrar till framtiden. Vi måste se till att människor som bor i ett särskilt utsatt område eller ett utsatt område kan ställa exakt samma krav på samhällsservicen, oavsett om den är kommunal, regional eller statlig, som människor som bor i andra områden kan göra. Vi måste också se till att människor får både krav på sig att lära sig svenska och ta ett arbete och möjligheten att lära sig svenska och ta ett arbete.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen har vidtagit ett antal olika åtgärder i den riktningen hittills, men det kommer att behövas ytterligare ett antal åtgärder. Jag har inget emot att prata med Centerpartiet eller andra partier om hur ett mål för framtiden ska sättas upp och vilka kriterier som ska gälla för att man ska kunna lämna statusen som ett särskilt utsatt område eller ett utsatt område.
Om jag jämför den svenska nomenklaturen med exempelvis den danska ser jag att den danska är förutsägbar för kommuner, regioner och stat. Om man når ett visst resultat gör man också ett hopp upp eller ned på listan. Det är en brist i den svenska strukturen. Det gör det svårt för en kommun eller region att förutse resultatet av en åtgärd som man vill vidta. Då finns det en risk att kommuner eller regioner väljer att inte vidta åtgärderna. Det tror jag är ett förbättringsområde som vi kan jobba med tillsammans.
