Fru talman! Tack, Jens Holm, för engagemanget! Jag tror att vi i grunden har en gemensam utgångspunkt om att hitta bra lösningar och öka andelen kollektivtrafikförbindelser ut till Arlanda. Jag tycker att det är helt rätt.
Jag blev lite förvånad över det sistnämnda och måste fråga Jens Holm, fru talman, om han menar att regeringen mot riksdagens vilja skulle förstatliga en del av svensk infrastruktur. Det skulle vara ett lite anmärkningsvärt agerande, vill jag ändå säga.
Grunden är att alliansregeringen under ropet om alternativa finansieringsformer några veckor, tror jag att det var, före valet 1994 valde att skriva på avtalet som skapade Arlanda Express. Det var ett avtal som skrevs på ett sätt som gjorde det, enligt regeringens analys, orimligt dyrt att lösa ut. Det var den bedömning som dåvarande alliansregering gjorde. Sedan dess har det inte funnits någon parlamentarisk majoritet för att hitta någon annan lösning.
Jag noterar dessutom i det sammanhanget att Jens Holm själv ibland också har uttryckt att det vore bra att hitta fler alternativa finansieringsmöjligheter. Jag tycker att det förtjänar att konstateras att de här förslagen ofta landar i att privata intressen ska äga och kontrollera infrastruktur med alla de risker som det faktiskt innebär och att vi sedan får svårigheter med att gå in och korrigera i efterhand.
Nu är det Arlandabanan vi talar om, och lite senare, fru talman, kommer vi att ha en interpellationsdebatt här om Skurubron där i princip samma utveckling har skett. Man förhandlade sig fram till en alternativ finansieringsform, och nu, tio år senare, är man inte beredd att betala för konsekvenserna av detta.
Jag tror att det är en bra ordning vi har där vi gemensamt finansierar och betalar för infrastrukturen och därmed inte heller ålägger användarna väldigt dyra avgifter eller försvårar möjligheten för politiker att sedan, under demokratiska former, besluta om någonting annat.
Jag tror att nyckeln till det som både Jens Holm och jag skulle vilja se ligger i det uppdrag jag har gett till Trafikverket om att titta på landtransporterna till och från Arlanda i syfte att öka inte minst kollektivtrafikandelen. Det innebär att titta både på hur spårkapaciteten kan användas bättre och på BRT-lösningar eller liknande för att kraftigt öka kollektivtrafikandelen.
Peter Norman, regeringens utredare, hade också liknande förslag. Han talade till och med om biljettpriser på cirka 100 kronor i stället. Det är klart att det vore en önskvärd utveckling att få billigare, smartare och klimatvänligare resor ut till Arlanda.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Låt oss se hur remissinstanserna reagerar på Peter Normans förslag. Jag tror att det är där vi ska söka efter lösningar, inte i att försöka återförstatliga stora delar med alla de kostnader som det skulle innebära. Det ska man särskilt inte göra om det inte finns någon bred parlamentarisk uppslutning bakom ett sådant äventyr. Jag tror hellre att det ligger någonting i det som utredaren föreslår: att hitta möjliga förhandlingslösningar mellan aktörerna och se till att öka kollektivtrafikandelen.
Det är just därför jag och regeringen har valt att ge Trafikverket det uppdraget. Peter Normans underlag är en del i det men naturligtvis också engagemanget från Stockholms Handelskammare, Region Stockholm och kommunerna runt Arlanda. Det är nämligen inte bara vi som reser till och från Arlanda som ska ha nytta av den infrastrukturen. Det handlar också om hur regionen kan försörjas och få bättre kollektivtrafikmöjligheter. Det är därför viktigt att titta inte ensidigt på Arlandabanans förutsättningar utan också på all annan trafik till och från Arlanda.