Fru talman! Det här betänkandet heter Åtgärder mot personer som blockerar vägar, och det är också precis vad det handlar om. Detta är tyvärr någonting som vi har blivit påminda om flera gånger den senaste tiden. Jag tror att många stockholmare till och med har blivit ganska vana vid att se personer i morgontrafiken som blockerar vägar och sätter sina egna rättigheter före alla andra människors rättigheter. Det är fråga om människor som tar sig frihet att helt enkelt stoppa trafiken i Stockholm och andra delar av Sverige.
Man kanske ska säga på en gång att det möjligen kan tyckas vara lite futtigt att ta upp den här typen av frågor när vi har så stora andra problem. Det har inträffat 32 dödsskjutningar i Sverige bara i år, och vi är inte ens halvvägs genom året. Sverige är det land i Europa som förmodligen har allra störst problem med gängkriminalitet. Det känner många till.
Men det är ändå så, fru talman, att det här är allvarliga saker. Vi befinner oss i Stockholm, där trafiken är nervsystemet. Det är tiotusentals människor, tiotusentals stockholmare, som varje morgon sätter sig i bilen på väg till arbetet, till förskolan eller för att uträtta ärenden. Man är beroende av att det här fungerar. Det kan få väldigt allvarliga konsekvenser när det inte gör det. I ett lite bredare perspektiv, sett till hela trafiksituationen och infrastruktursituationen, är det ännu fler människor som varje dag är beroende av att det här fungerar. Det är därför man betalar skatt - för att man ska kunna ta sig till jobbet och göra andra saker.
Vad som händer när personer för sina egna politiska syftens skull, i organiserad form och vid upprepade tillfällen väljer att blockera trafiken är att det får väldigt stora konsekvenser. Människor hindras att komma fram. Det handlar inte bara om enskilda stockholmare. Hur länge dröjer det innan en ambulans, en polisbil under utryckning eller en organtransport fastnar i de köer som bildas? Det är en klen tröst om det sägs att man släpps igenom i just de situationerna om man kommer fram till blockeringen. Vad händer om fordonet fastnar i kön en kilometer längre ned? Vem släpper igenom det då? Det är inte alls säkert att det sker. Om de här blockeringarna fortsätter är det faktiskt bara en tidsfråga innan vi kommer att få se sådana scener.
Fru talman! Jag vill påpeka att det här inte bara har förekommit vid något enstaka tillfälle utan har skett gång på gång. Man har kunnat läsa att personer som deltagit i de här blockeringarna lovat att det inte ska upprepas. Men vi kan se att de ändå har fortsatt att göra detta. Det skedde så sent som bara för några dagar sedan.
Fru talman! Rättsväsendet måste finnas till för alla människor i hela Sverige. När vi tittar på den här frågan tycker vi att det är ganska enkelt att konstatera att lagstiftningen inte hänger med. Det finns en syn på den här typen av brottslighet som inte fullt ut speglar dess allvar, framför allt inte när den sker i organiserad form och vid upprepade tillfällen.
En del som man vill titta på är lagstiftningen gällande sabotage. Den har i och för sig en väldigt bred straffskala där livstid ingår. Men vi kan också konstatera att straffskalan börjar på 14 dagars fängelse. Alla som sysslar med den här typen av frågor vet att domstolarna så gott som alltid har som utgångspunkt att de ska lägga sig i den nedre delen av straffskalan.
Det blir därför väldigt märkligt att som Socialdemokraterna gjorde i sitt inlägg hänvisa till straffmaximum. Jag ser ingen socialdemokrat i kammaren över huvud taget. De kanske inte tycker att frågan om att kunna ta sig till jobb och förskola är viktig. Annars hade jag gärna fått svar på frågan varför de inte ser denna typ av problem och inte vill ta krafttag för att få bort dessa företeelser ur trafiken.
Fru talman! Man får självklart ha vilka uppfattningar som helst i politiska frågor. Det går alldeles utmärkt att demonstrera och göra sin röst hörd, oavsett om det handlar om våtmarker eller något annat. Men i den parlamentariska demokrati vi har förmånen att leva i finns det möjlighet att göra sin röst hör på en massa andra sätt. Man kan engagera sig politiskt, som alla vi i kammaren har valt att göra, man kan skriva insändare och man kan tala med sina grannar och nära och kära. Varför ska just denna grupp personer kunna ställa sig över lagen? Varför ska just de ha rätt att ta sig friheter på alla andras bekostnad? Det får jag inte ihop.
Vi har valt att stödja detta utskottsinitiativ, som ursprungligen kom från Sverigedemokraterna. Moderaterna har presenterat en egen variant, och efter förhandlingar tycker vi att vi har hittat en bra kompromiss. Vi vill att regeringen tillsätter en ganska förutsättningslös utredning för att hitta en bra lösning på detta problem.
Det är nämligen ett problem att tiotusentals människor som ska till jobbet eller ska lämna barn på förskola eller skola blockeras bara för att en liten grupp aktivister sätter sig själva före alla andra människor i vårt samhälle. Det kan vi varken acceptera eller tolerera, och nu ska vi ta krafttag mot det.
