Arbetsplenum - Förskola för fler barn - 2022-06-07

Fru talman! Vi har allvarliga samhällsproblem i Sverige. Den samlade högerkonservativa oppositionen väljer att tackla dem genom att försöka avsätta justitieministern. Det är beklagligt att man använder riksdagens vassaste verktyg - misstroendevotum - i populistiskt syfte i stället för att bedriva konstruktiv politik. Jag noterade också att ledarna för M och SD inte med ett ord berörde behovet av ett långsiktigt arbete för att bryta segregationen och de ökade klyftorna.

I riksdagen är vi rörande överens om att vi behöver fortsätta utbyggnaden av polisen och skärpa straffen, men det är bara halva svaret - om ens det. Hela svaret är att också vårt samhällsbygge, vår välfärd, måste stärkas. Jag vill hävda att förskolan är bland det viktigaste vi har för att skapa ett jämlikt samhälle och för att skapa ett tryggare samhälle - för att inget barn ska lämnas på efterkälken.

I många år har politiker pratat om förebyggande arbete, och i många år har det gjorts alldeles för lite. Att otryggheten har vuxit i samma takt som klyftorna är inte en slump. Det hänger ihop. Utvecklingen är inte på något sätt unik för Sverige, men klyftorna växer snabbare här än i många andra länder, och det leder till stora problem.

Forskningen är glasklar. Samhällen med stora ekonomiska skillnader är samhällen som glider isär. Då växer otryggheten. Då frodas kriminalitet. Då minskar tilliten mellan institutioner och mellan människor.

Sverige är ett av världens mest jämställda och jämlika länder. Det har inte kommit av sig självt utan av en socialdemokratisk välfärdsmodell. Men år efter år av att välfärden tvingats anpassas till marknaden, med privatiseringar som dränerar resurser och svikande skatteunderlag, har lett till brister i välfärden och växande klyftor.

Fastän förskolan i Sverige är helt fantastisk, med en internationell nöjdhet bland föräldrar som ligger i topp i världen, engagerad personal, en reviderad läroplan som inte minst betonar språkets vikt och kraftiga resurser som tillförts, speglar förskolans utveckling de senaste åren våra samhällsproblem. Ett av dem, det som jag vill fokusera på i dag, är att inte alla våra barn nås av förskolan. Därmed riskerar de att inte kunna ta del av ett lärande och en utveckling som leder till friheten att forma sin tillvaro efter egna önskningar.

I dag går närmare 94 procent av tre- till femåringarna i förskolan. Men som jag har lyft i riksdagsdebatter tidigare är barn till arbetslösa och nyanlända starkt överrepresenterade bland de 23 000 barn som i samma ålderskategori inte är inskrivna i förskolan. Det förstärker klassamhället och försvårar skolans kompensatoriska uppdrag.

Förskola för fler barn

Fru talman! För oss socialdemokrater är målet tydligt. Alla barn ska vara fria att utvecklas som individer, råda över sitt eget liv, forma sin tillvaro efter egna önskningar och påverka det egna samhället. Denna frihet ska gälla alla. Därför är jämlikhet frihetens förutsättning.

På riksdagens bord ligger nu regeringens lagförslag om en förskola för fler barn. Det är möjligtvis bland de viktigaste förslag till lagstiftning vi sett på länge. Forskning visar att barn som gått i förskola har bättre språkliga och kognitiva förutsättningar och når högre kunskapsresultat i grundskolan än barn som inte gått i förskola. Barn som gått i förskola har också bättre psykisk hälsa än barn som inte gått i förskola. Studier visar även att kriminalitet och drogproblem under ungdomsåren är mindre vanliga hos de individer som gått i förskola som barn. I vuxen ålder har de som gått i förskola högre utbildningsnivå, högre sysselsättningsgrad och högre inkomst än de som inte gått i förskola. Det gäller särskilt barn som kommer från tuffa uppväxtvillkor.

Politikens viktigaste uppgift är att forma ett samhälle med i första hand ett barnperspektiv. Därför är jag glad att en majoritet av riksdagens partier - alla utom KD och SD - ställer sig bakom regeringens proposition om en förskola för fler barn.

Förslaget handlar om ändringar i skollagen som ökar deltagandet i förskolan, vilket, som jag nämnt, ger positiva effekter för såväl de enskilda barnen som samhället i stort. Det innebär bland annat att varje hemkommun ska vara skyldig att genom uppsökande verksamhet ta kontakt med vårdnadshavare till de barn som inte har en plats i förskolan och informera om förskolans syfte och barnens rätt till förskola. Det innebär också att det ska bli obligatoriskt för hemkommunen att erbjuda förskola till barn som har bott i Sverige kort tid eller har vårdnadshavare som har bott i Sverige kort tid. Dessa barn ska tillhandahållas reserverad förskoleplats, även utan att vårdnadshavare anmält önskemål om det. Kommunerna ska också sträva efter att ge liknande erbjudanden till andra barn som behöver en förskoleplats för en bättre språkutveckling i svenska.

Fru talman! Genom att man säkerställer alla barns rätt till lärande, trygghet och omsorg ges barn en bättre förutsättning att klara skolan, och vi gör en viktig insats för jämlikheten i vårt samhälle. Ett samhälle döms bäst utifrån de möjligheter som ges barnen. Låt oss därför påminna oss själva om att politikens viktigaste uppgift är att skapa likvärdiga förutsättningar för alla barn och deras rätt att nå sin fulla potential. En förskola för fler barn innebär även en viktig insats för att se till att fler föräldrar kan gå till jobbet, inte minst utrikesfödda kvinnor. På så sätt stärks också deras ekonomiska självständighet.

Låt mig avslutningsvis påpeka att även om denna debatt handlar om ett lagförslag för att förskolan ska nå fler barn måste vi också fortsätta arbeta med att stärka alla våra förskolor runt om i landet, öka attraktiviteten i att jobba i skolan och se till att barngrupperna blir mindre.

Vi socialdemokrater står bakom utbildningsutskottets betänkande i stort, men jag yrkar bifall till reservation 11.

(Applåder)

I detta anförande instämde Roza Güclü Hedin (S).

Fru talman! Alla barn i Sverige behöver ha tillgång till en bra förskola, oavsett var de bor i landet. Inget barn ska halka efter redan innan det ens har börjat skolan. Vi vet att förskolans uppgift att lägga grunden inför skolstarten spelar stor roll för barn som kommer från studieovana hem. I utsatta områden är det förskolan som spelar en särskilt betydelsefull roll i motverkandet av att utanförskapet går i arv.

I det arbetet är förskolans uppdrag att stödja barn i deras språkutveckling viktigt men tyvärr inte tillräckligt. Moderaterna vill därför att det införs en språkförskola. Den ska vara obligatorisk för alla barn som behöver den. Det kan röra sig om barn som nyligen kommit till landet. Det kan röra sig om barn som aldrig får höra svenska i hemmet. Det kan röra sig om barn vars föräldrar har negligerat dem. Fallet med Ystadsbarnen 2019 är ett sådant exempel.

Oavsett barnets bakgrund ska rätten och tillgången till svenska språket vara självklara. Men då måste denna riksdag först uppdra åt regeringen att återkomma med ett lagförslag på obligatorisk språkförskola för alla barn som behöver den. Jag yrkar därför bifall till reservation nummer 3.

Fru talman! I regeringens proposition Förskola för fler barn konstaterar man att den absoluta majoriteten av barnen i förskoleålder faktiskt går på förskola eller i pedagogisk omsorg. Det rör sig om hela 99 procent i de bästa kommunerna och 84 procent i de kommuner som har lägst deltagande. Det är trots allt höga siffror. Det är väldigt positivt att så många föräldrar känner förtroende för verksamheten och väljer att placera sina barn i skolomsorg.

Det är dock ändå viktigt att varje kommun tillhandahåller god information om verksamheternas syfte och om rätten att välja mellan olika varianter på verksamheterna, olika huvudmän och olika profiler. Formerna för hur informationen ska delges föräldrarna kan se olika ut, och de borde kanske få lov att se olika ut. Det borde kanske vara upp till kommunerna att själva avgöra hur de ska se ut. I en del fall kan det röra sig om hembesök. I andra fall kan det röra sig om en hemsida med digital information på en mängd olika språk. Och i vissa fall kan det vara en utsänd katalog. Det ser olika ut i landets 290 kommuner, och regeringen borde inte försöka detaljstyra dem.

En annan sak blottas i propositionen, förutom regeringens vilja att detaljstyra kommunerna. Man verkar ha landat i att vara anti pedagogisk omsorg som ett alternativ. Propositionen syftar nämligen till att radera den typen av verksamhet. Regeringen vågar inte föreslå ett förbud rakt ut - så ärliga ska vi inte vara - men regeringens förslag att kommunerna ska tvingas att försöka övertala föräldrar som har valt pedagogisk omsorg att i stället flytta sina barn till en förskola kommer att ha samma effekt.

Inte nog med att regeringen alltså försöker styra över kommunerna i detalj, vill man också styra landets föräldrar i deras val av barnomsorg. Jag gissar att detta är vad regeringen menar när man talar om att återta den demokratiska kontrollen. Valet ska alltså flyttas från föräldrarna till Socialdemokraterna.

Nej, fru talman, så länge lagen tillåter att pedagogisk omsorg får bedrivas i det här landet, vilket vi moderater tycker är rätt och riktigt, bör inte kommunerna förpliktas att försöka övertala föräldrar att välja bort den pedagogiska omsorg som de en gång har valt och är nöjda med.

Vi tycker däremot att både tillståndsgivning och tillsyn ska flyttas till Skolinspektionen. På ett sådant sätt kan vi garantera högre krav och bättre kvalitet. Men detta säger Socialdemokraterna nej till. Antagligen för att kvalitet inte är det viktigaste, utan i vanlig ordning är det viktigaste för Socialdemokraterna makten.

(Applåder)

Fru talman! När regeringens proposition i morgon vinner riksdagens bifall riskerar det att vara dödsstöten för den pedagogiska omsorgen. I propositionen går det att läsa att för vissa enskilda huvudmän inom pedagogisk omsorg kan det få betydande ekonomiska konsekvenser och att regeringens förslag kan leda till att vissa vårdnadshavare väljer att deras barn ska gå i förskola i stället. Utöver detta identifierar Sverigedemokraterna även ett flertal andra problem med regeringens förslag.

Först och främst förekommer redan den uppsökande verksamheten, varför förslaget i sig är att slå in öppna dörrar. Att reservera en förskoleplats som sedan kan komma att avböjas innebär ökade kostnader eftersom varje kommun måste ta höjd för exempelvis dimensionerade lokaler, inköp, utökade upphandlingar eller fler pedagoger och personal.

Som namnet avslöjar syftar propositionen till att öka deltagandet i specifikt förskolan. Utgångspunkten för val av omsorg ska dock alltid vara barnets bästa, inte vad som är bäst för Socialdemokraterna.

Alla barn är inte redo att vid exempelvis 1 års ålder möta omvärlden i förskolan i en större barngrupp med begränsad uppmärksamhet. Därför är pedagogisk omsorg ett viktigt alternativ för att upprätthålla valfriheten för varje barn.

För att säkerställa att den pedagogiska omsorgen når samma mål som förskolan, och därmed kan kvarstå som omsorgsalternativ, finns behov av att inrätta nationella riktlinjer som tar fasta på jämförbara krav på hur den pedagogiska omsorgen ska bedrivas och på att verksamheten ska erbjudas likvärdiga möjligheter - oavsett var omsorgen bedrivs.

Vårdnadshavare ska känna sig trygga och säkra på att deras barn får den bästa tänkbara omsorgen - oavsett om det är i förskolan eller inom den pedagogiska omsorgen.

Enligt Skolverket ska förskolans läroplan vara vägledande för pedagogisk omsorg. Den är alltså inte bindande. Råd är bra, men de är otillräckliga.

I enlighet med slutsatserna som har dragits i betänkandet av Utredningen om fritidshem och pedagogisk omsorg anser Sverigedemokraterna att de allmänna råd som Skolverket ger ska förtydligas och göras om till föreskrifter av närmast berörd myndighet. På så vis behöver inte nödvändigtvis deltagandet i förskolan öka eftersom målsättningen ändå måste vara att barnen når de uppsatta målen, inte exakt vilken omsorgsform som avses.

Barn och personal mår bra av att förskolan är trivsam, trygg och givande och att det finns utrymme för lek och kreativ aktivitet. Få barn per pedagog är en viktig del för att alla barn ska få den uppmärksamhet och omsorg som krävs.

En maximal gräns på fem barn per förskolepedagog behöver sättas. Detta skulle i så fall innebära ett tak. Det är givetvis ännu bättre med färre än fem barn per förskolepersonal. Men på grund av propositionen kan vi sannolikt förvänta oss en ökning av antalet barn i förskolan, varför ett tak behöver fastställas för att garantera en trygg och säker barnomsorg.

Sverige har en väl fungerande barnomsorg, så pass god att andra länder ser till svensk förskoleverksamhet som en inspirationskälla och ett föredöme eftersom alla barn oavsett sina sociala och ekonomiska förutsättningar har rätt till god barnomsorg. Vardagen för de pedagoger och den personal som varje dag arbetar för att våra barn ska kunna erhålla denna omsorg lämnar dock en del övrigt att önska.

En mycket hög arbetsbelastning, underbemanning, för många bisysslor och mycket begränsade ekonomiska förutsättningar för den löpande verksamheten utgör tyvärr en del av verkligheten inom förskolan. Detta har bland annat lett till ett ökat antal sjukskrivningar, utbränd personal, hög personalomsättning samt till försämrad trygghet och kontinuitet för barnen.

Regeringen behöver i sitt arbete sätta ett större fokus på personalens förutsättningar och aktivt arbeta med att minska belastningen, öka bemanningen och motverka antalet sjukskrivingar. Våra förskolebarn ska ges bästa möjliga förutsättningar. Och där spelar personalen en avgörande roll.

Propositionen syftar till att ge positiva effekter för barns framtida utveckling. Här måste således jämställdhet vara en central aspekt.

Den värderingsstyrda slöjan innebär motsatsen till jämställdhet eftersom den innebär förtryck av det kvinnliga könet. I annat fall skulle även pojkar och män använda samma sorts slöja i samma syfte som flickor och kvinnor. I en hederskultur är vikten av flickors och kvinnors kyskhet central. Små flickor är barn, inte objekt som behöver skyla sig för andras blickar. Kvinnlig personal ska inte bära slöja som innebär signalerande till förskolebarn att kvinnor ska döljas.

Demokrati, jämlikhet och jämställdhet är grundläggande principer i Sverige. Slöjförbudet bör vara ett självklart ställningstagande i ett jämställt samhälle där förskolan utgör en viktig del av introduktionen till, och integreringen i, det svenska samhället.

Enligt statistik från Skolverket råder kraftig snedfördelning i personalstyrkan där andelen män utgör drygt 4 procent av de anställda och resterande 96 procent utgörs av kvinnor. Eftersom propositionens förslag syftar till att vara en del av en samhällsintegration, är det av yttersta vikt att såväl manliga som kvinnliga förebilder förekommer i verksamheten. Fördelen med en könsblandad personalstyrka är att barn då får detta och lättare kan identifiera sig med de vuxna. Det är även viktigt för jämställdheten när barn i tidig ålder får ta del av hur kvinnor och män interagerar med varandra, är likvärdiga och är jämställda. Goda förebilder är det första viktiga steget mot ett jämställt samhälle som vi behöver ta, inte utsuddandet av könsskillnader.

Propositionen lyfter fram att förskolan ska bidra till en bättre språkutveckling. Där framgår att en särskild utredare ska lämna förslag som syftar till att föreslå hur förskolans arbete med barnens språkutveckling i svenska kan stärkas, bland annat när det gäller nyanlända barn. Men den enda reservationen som Socialdemokraterna har innebär att säga nej till förslaget om att stärka det svenska språkets ställning i förskolans läroplan.

Jag tar det en gång till: Propositionen syftar till att barnens språkutveckling i svenska ska stärkas. Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till att stärka det svenska språkets ställning i läroplanen.

Språket är den enskilt viktigaste faktorn för lyckad integration. Tycker man som jag att barnen ska lära sig svenska i förskolan då röstar man förslagsvis på Sverigedemokraterna den 11 september. Tycker man däremot inte att det är så viktigt att barnen ska lära sig svenska i förskolan, ja, då röstar man på Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet.

I början av 2020 drabbades Sverige och världen av en pandemi på grund av coronaviruset. Samtidigt som vi uppmanades att stanna hemma vid minsta symtom var landets förskolor tvingade att fortsätta ta emot barn minst 15 timmar per vecka i enlighet med rådande lagstiftning.

Eftersom propositionen leder till en ökning av antalet barn i förskolan behöver det tydliggöras i skollagen under vilka förutsättningar huvudmannen kan och bör göra avsteg från uppdraget om den uppsökande verksamheten i händelse av exempelvis en framtida pandemi.

Sverigedemokraterna föreslår att den uppsökande verksamheten tillfälligt och på initiativ av huvudmannen inte ska behöva tillämpas under den tid som allmän smittspridning råder enligt Folkhälsomyndigheten. Detta skulle innebära ett minskat tryck på barnomsorgen och en minskad risk för smittspridning.

Kammarens bifall kan också leda till att personal inom den pedagogiska omsorgen plötsligt står utan arbete. Mot den bakgrunden bör regeringen utvärdera konsekvenserna av lagstiftningen för personalen inom den pedagogiska omsorgen.

Vi menar att regeringen i ett sådant läge aktivt bör stödja denna grupp och skapa möjligheter för den att fortsätta sitt arbete med barnomsorg inom den svenska förskolan.

Att läsa till förskollärare tar i normalfallet cirka tre och ett halvt år. Det råder stor brist på förskollärare i Sverige. Att sätta sig i skolbänken i upp till tre och ett halvt år för att sedan erhålla en relativt låg lön attraherar inte när andra utbildningar av samma längd resulterar i andra yrken med bättre lön och bättre villkor.

För att öka sannolikheten att personalen inom den pedagogiska omsorgen söker sig till förskolan föreslår Sverigedemokraterna att man utreder möjligheten till en förkortad förskollärarutbildning av samma kvalitet.

Likt Linnéuniversitetet i Växjö som erbjuder en ett år kortare utbildning för den som tidigare arbetat som barnskötare kan en personlig utvärdering konstatera vilka förkunskaper som finns för utformning av en individanpassad utbildning. Med individanpassad studietakt kan kandidaten i slutändan erhålla en examen som förskollärare på betydligt kortare tid och därmed enklare ta steget från pedagogisk omsorg till förskola.

Avslutningsvis, fru talman: Kommuner och berörda huvudmän bör kompenseras för de ökade kostnader som ett bifall av propositionen riskerar att leda till. Detta för att minimera de negativa ekonomiska effekter som annars riskerar att slå dels mot den pedagogiska omsorgen och dels mot kommunens ekonomi som helhet.

Fru talman! Som ni säkert noterat har Sverigedemokraterna ett antal förslag på det här området som avviker från regeringens politik. Vi har därför hela nio reservationer, vilket är flest av alla partier på just den här punkten. Men givet den praxis vi har här i riksdagen att yrka bifall till endast en reservation yrkar jag bifall till reservation nummer 1, det vill säga avslag på propositionen i sin helhet.

Jag vill dock vara tydlig med att vi sverigedemokrater står bakom alla våra nio reservationer och kommer att fortsätta driva dessa frågor - i utskottet, i valrörelsen och under nästa mandatperiod.

Sveriges barn förtjänar en barnomsorg i världsklass, och vi kommer inte att ge upp förrän vi har nått det målet.

(Applåder)

Fru talman! Ja, vad ska man säga? Att vi pratar om förskolan nu är väl trevligt. Att vi precis har suttit i tre timmar i sandlådan gör det kanske ännu mer aktuellt.

Vi diskuterar hur vi kan skapa en förskola för fler barn. Det är oerhört viktigt. Jag kan känna igen det från min hemkommun, där stora delar av vår befolkning inte möter den svenska förskolan och barnen sedan har problem med att ta till sig det svenska språket i tid. Det är så det är i de mest utsatta områdena - barnen går inte i förskolan. Att göra något åt det är extremt viktigt, för det påverkar de här barnen och hela deras framtid.

Det är jättebra att vi har tagit steg här i dag och att vi också kommer att rösta för att ändra skollagen för att få fler barn i förskolan.

Det är också jättebra att vi säger att man varje år ska ta kontakt med föräldrarna och säga "Vi har en plats till er", för det är det det hela går ut på. I dag vet många av oss att det finns en plats till våra barn i förskolan. Men det är också många föräldrar, till exempel hemma i Malmö, som faktiskt inte vet att det finns en plats till deras barn, och genom att vi varje år går ut säger "Det finns en plats - kom och ta den!" kan fler föräldrar få upp ögonen för det och välja att sätta sina barn i förskola. Det är väldigt bra.

Men, fru talman, vi är lite skeptiska till att man behöver säga det varje år och väldigt många gånger, för det kan ta lite väl mycket tid till administration för att hantera det. Därför vill vi gärna att man följer upp den frågan över tid för att se om det verkligen är nödvändigt att ta så mycket tid till administration från folk som redan har mycket att göra. Den biten skulle kunna vara lite bättre.

En annan del som vi ser en utmaning med, vilket andra partier också varit inne på, är förskolans betydelse för barns språkutveckling och svenska språkets ställning i förskolan.

Det påstods precis här i talarstolen att Centerpartiet är emot att stärka svenska språkets ställning i förskolan. Det är inte för att vi är emot det; det är för att det redan är gjort. Det är två olika saker. 2019 ändrades de reglerna, och i den nyligen reviderade läroplanen för förskolan som trädde i kraft 2019 var just precis det med. Jag är inte säker på att det förslaget har uppdaterats sedan dess, men det är som det är.

För språkets del tycker vi också att det är jätteviktigt att titta på hur vi säkrar att den personal som är i förskolan faktiskt är bra på svenska. Det är ju förskolans personal som möter barnen och levererar språkträningen för de barn som kommer in. Det är såklart särskilt viktigt för dem som har utländsk bakgrund.

Därför är det positivt att flera kommuner har tagit steg för att stärka språkkompetensen hos personalen. Men det är också viktigt att det är kompetensutvecklingsinsatser hela vägen igenom, så vi är kritiska till att regeringen inte har tagit förslag om detta vidare från utredningen på det området för att säkra bättre språkutveckling i svenska.

Därför yrkar jag bifall till reservation nummer 8 - för att säkra att vi får fler legitimerade förskollärare, vilket såklart inkluderar att de kan svenska.

I övrigt yrkar vi bifall till förslaget. Jag tackar för mig och hoppas på en bättre debatt i skolfrågorna framgent.

Fru talman! Regeringen vill nu tvinga landets kommuner att bedriva uppsökande verksamhet av föräldrar till barn som inte har förskoleplats.

Det är alltså sådana föräldrar som jag själv som har valt pedagogisk omsorg, dagmamma, till sina barn därför att vi helt enkelt vill ha ett lite mindre sammanhang för barnen när de är små - ett sammanhang där det finns mycket tid att se och bekräfta barnen. Vi ska kontaktas, och det ska ske varje höst från och med att barnet är tre år.

Syftet med de här samtalen är att informera oss om förskolans verksamhet, men det är också att öka andelen barn i förskolan. Regeringen vill göra förskolan till norm medan de andra barnomsorgsformerna, familjedaghemmen, sätts på undantag. Signalen från staten till oss småbarnsföräldrar blir tydlig: Det är förskola som vi förväntas välja för våra barn.

Den signalen vänder sig jag men även mitt parti emot. Regeringen skriver själv att de förslag man nu lägger fram kan få konsekvensen att färre vårdnadshavare väljer pedagogisk omsorg som familjedaghem. Det vore inte nödvändigtvis en positiv utveckling. För oss kristdemokrater har det alltid varit viktigt att respektera föräldrarnas rätt att välja barnomsorgsform för sina barn. Det är ingen framgång om regelbundna påtryckningar får människor att avstå från det de egentligen vill och välja något annat därför att den normen är så stark från statens sida.

Enligt skollagen ska hemkommunen sträva efter att erbjuda ett barn familjedaghem i stället för förskola om barnets vårdnadshavare önskar det. Men det finns tyvärr redan i dag en tendens att kommunerna prioriterar förskolan framför de andra barnomsorgsformerna, vilket bland annat gör att antalet familjedaghem minskar samtidigt som barngruppernas storlek i förskolan ökar.

Vi kristdemokrater föreslår därför en skyldighet för alla kommuner att erbjuda familjedaghem för de föräldrar som så önskar - ett slags dagmammegaranti. Men vi lägger också här i dag fram ett förslag som utgör ett alternativ till regeringens. Vårt förslag innebär att hemkommunen ska ha en skyldighet att informera samtliga vårdnadshavare om inte bara förskolans syfte utan också de andra barnomsorgsformerna samt rätten att välja barnomsorg för sina barn.

Fru talman! Särskilt angelägen om att öka andelen inskrivna barn i förskolan är regeringen när det handlar om barn som är födda utomlands eller som har föräldrar som bor i Sverige och har vistats här i högst fem år. Man kan på sätt och vis förstå att regeringen tänker så. Förslaget innebär att det ska bli obligatoriskt för hemkommunen att reservera en förskoleplats för barn med sådan bakgrund från tre års ålder. Inskrivningen i förskolan ska alltså ske utan att föräldrar anmält önskemål om förskola, med möjlighet att själv välja bort.

Vi kristdemokrater tycker också att det är väldigt viktigt att stärka kunskaperna i svenska språket hos barn som har behov av det. Språkkunskaper grundläggs tidigt. Att tala och förstå ett språks alla nyanser är en förutsättning för att man ska kunna leva med delaktighet i samhället och så småningom fungera i arbetslivet.

Men det som regeringen helt missar, vilket också motiverar vårt förslag, är att förskola i sig inte är någon garanti för att barnen ges de bästa förutsättningarna att lära sig svenska så som vårt land ser ut i dag. Bristande språkkunskaper är nämligen ett problem inte bara bland barnen utan också bland förskolepersonalen på många håll i landet. Detta är något som behöver åtgärdas.

Kristdemokraterna lägger därför fram ett förslag om att tillräckliga språkkunskaper i svenska ska krävas av personalen inom all barnomsorg. Såväl förskolor som familjedaghem ska ge barnen förutsättningar att behärska svenska språket på en nivå som anses passande med hänsyn till barnets utveckling.

Dessutom anser vi att barn som har bott i Sverige en kort tid eller som har föräldrar som har bott i Sverige en kort tid ska erbjudas barnomsorg på deltid i form av språkförskola eller annan barnomsorg där barnen ges särskild möjlighet att utveckla sina kunskaper i svenska.

Därmed finns det inte, menar vi, skäl att försöka styra vilken barnomsorgsform föräldrarna ska välja för sina barn. För oss kristdemokrater är föräldrars rätt att välja barnomsorgsform för sina barn och valfriheten för familjen viktig. Vi yrkar därför bifall till reservation 2.

Fru talman! Vi debatterar nu förskola för fler barn. Detta är väldigt angeläget, inte minst eftersom förskolan i Sverige är en av de mest fantastiska uppfinningar som den svenska välfärdsstaten har hittat på. Det är bevisat jättebra för barn att tidigt lära sig agera och interagera socialt. Det är bra för barns språkutveckling. Det går att väva in mer och mer pedagogik i lekar och verksamhet på förskolorna, vilket rustar barnen bättre för att sedan börja i skolan. Det ger möjligheter att vara utomhus mycket och att byta miljö för många barn. Detta gäller inte minst barn som inte har varit i Sverige så länge, som kanske bor väldigt trångt och behöver lära sig det svenska språket för att de inte har det med sig och föräldrarna i många fall inte heller kan svenska.

Förskolan är alltså väldigt viktig, och de allra flesta barn går ju i förskola i Sverige - över 90 procent. Vad vi dock ser, fru talman, är att barn som kommit till Sverige väldigt nyligen inte går i förskolan i lika stor utsträckning. Detta har säkert fullt naturliga förklaringar. Föräldrarna vet inte så mycket om hur det svenska systemet fungerar; de kanske själva precis har påbörjat sin integration. Men det kan också vara så att barnen medvetet hålls borta från den svenska förskolan av rent reaktionära skäl eller olika typer av skäl som har att göra med den sociala ordningen i hemlandet, hedersproblematik eller annat. Det är givetvis lite svårt att veta varför många barn inte går i förskola trots att de har möjlighet.

Det är därför helt rätt att regeringen adresserar denna fråga. Det är också en följd av januariavtalet och en utredning gjord av min gamla partikollega Lotta Edholm, som tidigare var skolborgarråd i Stockholms stad.

Ett av de förslag som regeringen för fram är att man ska kunna erbjuda plats för barn från tre års ålder som inte går i förskolan. I praktiken skriver man in barnet och ger det en reserverad plats på en förskola. Sedan är det frivilligt att välja den.

Detta är självklart ett steg i rätt riktning, fru talman. Men vi menar från Liberalernas sida att det är otillräckligt. Vi vill se en obligatorisk språkförskola från tre års ålder, när det finns ett sådant behov. Detta testar man ju på barnavårdscentralen, där man kan följa upp barnets språkutveckling i samband med treårskontrollen. Då bör man också kunna slå fast att barnet ska gå i språkförskola. Det bör vara obligatoriskt tre timmar om dagen, likt den allmänna förskolan. Det vore väldigt viktigt för att stärka det svenska språket i de utsatta områdena och särskilt bland nyanlända. Detta bör rikta sig mot nyanlända barn och alla barn om man vid treårskontrollen slår fast att språkförståelsen när det gäller svenska är så låg att det verkligen behövs.

Jag tror, fru talman, att man gör många barn en otjänst om man inte väldigt tidigt sätter in insatser. Risken är snarare att barn hålls isolerade eller hålls undan från det svenska förskoleväsendet eller att de av olika skäl inte lär sig svenska språket. Detta riskerar att få otroligt stora konsekvenser även senare i livet. Man kanske inte klarar skolan, får inte godkända betyg och så vidare. Vi vet alltså att detta är väldigt viktigt.

Jag vill därför, fru talman, yrka bifall till reservation nummer 3. Det är Liberalernas och Moderaternas reservation om just en obligatorisk språkförskola från tre års ålder.

Därtill bör väl sägas, fru talman, att det rimliga i Sverige vore att den allmänna förskolan görs obligatorisk från i alla fall fem års ålder. Vid sex år börjar man ju i förskoleklass, det som egentligen ska vara årskurs 1 i en tioårig grundskola. Då är det inte orimligt att man i alla fall året innan man börjar i förskoleklassen kan få minst tre timmars pedagogisk verksamhet varje dag. Det är ett bra sätt att förbereda barnen för förskoleklassen, som kommer året därpå.

Det är också så, fru talman, att barn i de utsatta områdena, precis som jag nämnde, i lägre grad går i förskolan - inte avsevärt lägre alla gånger, men andelen som går i förskolan är tillräckligt mycket lägre för att det ska bli ett problem, med tanke på att kunskaperna i svenska språket i många familjer är små eller rent av obefintliga.

Jag tycker också att man kan notera att det i samhällsdebatten är väldigt mycket fokus på fler poliser och hårdare tag för att upprätthålla lag och ordning och trygghet i de utsatta områdena. Det är väldigt mycket fokus på tuffare tag mot kriminalitet och annat, och detta är självklart jätteviktigt för att rättsstaten inte ska rullas tillbaka i områden i Sverige. Men jag tycker också att det i debatten behövs ett fokus på skolan, på förskolan och på de sociala myndigheternas arbete. De måste också fungera för att ge alla barn och ungdomar möjlighet till ett gott liv och möjligheter att klara skolan framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

Förskola för fler barn

(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

Skolans arbete med trygghet och studiero