Fru ålderspresident, ledamöter och eventuella åhörare! Förnybart är framtiden. Klimatforskningen visar tydligt hur vi måste agera nu för att minska klimatutsläppen omedelbart. Vi ser översvämningar, brist på dricksvatten och en hotad livsmedelsförsörjning. Miljöpartiet har enträget upprepat budskapet att förnybart är framtiden sedan partiet bildades 1981. Vi måste lämna den fossila dinosaurieeran och satsa på den förnybara framtiden.
Tack vare Miljöpartiet är vår vision om 100 procent förnybar energi Sveriges officiella mål. I regeringen har vi tillsammans med Socialdemokraterna lagt fram flera olika reformer för att stödja förnybar energi, och nu ser vi som ett resultat att solenergi och vindkraft växer och slår rekord.
Fru ålderspresident! Det är med stolthet jag står här i kammaren i dag och debatterar ett förbud mot kol, olja och gas. Vi ska inte längre i Sverige kunna bryta upp denna kol, olja och gas ur jordskorpan. I praktiken betyder det att tillstånd inte ska ges till gruvdrift för kol, olja och gas, och man ska inte heller kunna återvinna detta. Det här är något som Miljöpartiet fick med i januariöverenskommelsen, och efter att vi klev av regeringen kom Socialdemokraterna och Miljöpartiet överens om att förslaget skulle läggas fram.
Fru ålderspresident! I gryningen den 24 februari invaderade Ryssland Ukraina, och vi möts dagligen av rapporter om mänskligt lidande. Björn-Ola Linnér, programchef för forskning om klimat och geopolitik, lyfter fram att det är väl känt att Ryssland har gjort sig till en central aktör genom exporten av just olja och naturgas. Det blev smärtsamt tydligt hur klimat och säkerhetspolitik hänger ihop. Tack vare Miljöpartiet är riksdagen nu överens om att strypa importen av olja och gas från Ryssland och driva på frågan kraftfullt i EU. Pengarna ska inte klirra ned i Putins krigskassa.
Men, tänker vän av ordning, och vi har hört i tidigare anföranden, om vi ska strypa importen borde vi inte plocka upp olja och gas här hemma - kicka igång? Svaret är nej. Vi ska inte gå baklänges. Vi ska inte satsa på att bryta upp olja ur havsbottnen, till exempel utanför Gotland. Vi ska i stället satsa ännu mer på energieffektivisering, på att spara energi och bygga ut ännu mer förnybar energi. Det finns en stor potential. Förnybart är i alla lägen framtiden, och det fossila är i alla lägen det förflutna.
Det finns fyndigheter av kol, olja och gas i Sverige. De har inte ett stort kommersiellt intresse, men de har ett visst kommersiellt intresse. Och det finns företag som gång efter annan söker tillstånd. Men om det är så lite, varför ska det vara ett förbud, kan man fråga sig. En viktig anledning är att verkligen få en tydlighet gentemot industrin att stänga dörren till det fossila och därmed öppna dörren till det förnybara. Om vi tittar bakåt har det med jämna mellanrum kommit förfrågningar efter till exempel olja på Gotland och naturgas i Dalarna - senast 2018. Med ett förbud slipper vi oroa oss för oljeutsläpp i Östersjön, som är en känslig miljö.
Den andra anledningen, som kanske är ännu viktigare, är att för att driva någonting globalt måste vi ha en trovärdighet på hemmaplan. Under klimattoppmötet i Glasgow anslöt sig Sverige till en allians av länder som driver på för att sluta ta upp kol, olja och gas ur jordskorpan - Beyond Oil & Gas Alliance. Tillsammans med länder som Danmark och Costa Rica försöker Sverige driva på omvärlden åt det här hållet. Att då inte ha ett förbud på hemmaplan skulle vara mycket märkligt och inte ge någon trovärdighet. Därför måste vi få det här förbudet på plats.
Fru talman! I dag debatterar vi också ett skärpt regelverk för utvinning i alunskiffer.
Vad gäller alunskiffer når det här förslaget enligt Miljöpartiet en bit på vägen men inte hela vägen fram. Det som är föreslaget är skärpningar av regelverket för brytning i alunskiffer och lämplighetskrav på den som vill bryta. Det är bra, men vi hade velat gå ännu längre.
Vi tycker att det här är lamt. Anledningen är att brytning ur alunskiffer medför stora miljörisker. Bland annat kan 20 tungmetaller och radioaktiva ämnen frigöras, och de går ut i vårt grundvatten och vårt ytvatten. Jag tror inte att någon väljare i dag är intresserad av att få de radioaktiva ämnena i sitt dricksvatten.
Riskerna med brytning i alunskiffer är stora oavsett vilka naturresurser man utvinner - nickel, zink, uran, skiffergas eller andra tillgångar.
Dessutom är alunskiffer en kalkrik bergart. Det gör att alunskiffer ofta finns i bördig jordbruksmark, inte minst i Skåne. Björn-Ola Linnér, programchefen för forskning om klimat och geopolitik som jag nämnde nyss, lyfter fram att det finns en uttalad strategi från Kreml att utnyttja klimatförändringarna för att stärka Rysslands nyckelroll i den globala livsmedelsförsörjningen. Det gäller särskilt vete och konstgödsel. Därför tycker jag att det är klokt att skydda jordbruksmark. Det är inte i vår allra bördigaste jordbruksmark vi ska leta efter innovationskritiska metaller och mineral. Vi måste i stället slå vakt om vår jordbruksmark och stärka självförsörjningen.
Om man skulle bryta alunskiffer skulle det krävas avancerad teknik för att få fram innovationskritiska metaller och mineraler ur den. Vi har satsat teknik och otroligt mycket pengar på primärbrytning. Varför inte kanalisera det till olika återvinningstekniker i stället?
En forskningsöversikt som näringsutskottet tagit fram visar att det behövs enorma investeringar i demonstrationsprojekt för återvinning och den cirkulära ekonomin.
Det finns också projekt där man har en basmetall, till exempel järn, och biprodukter som innovationskritiska metaller och mineral. Där finns det mycket bättre lönsamhet än i satsningar på till exempel alunskiffer.
Miljöpartiet tycker att man ska rikta pengarna till det cirkulära i stället för att tvinga fram innovationskritiska metaller och mineral ur alunskiffer med teknik som ännu inte finns.
När vi fortfarande var med i regeringen tillsatte vi en särskild utredare som ska titta på hur man kan få fram innovationskritiska metaller och mineral ur ny brytning ur sekundära källor. Den utredaren kan titta på var man på bästa sätt kan plocka upp de här ämnena.
Fru talman! Den här mandatperioden börjar närma sig sitt slut. För att summera lite har den inte varit lik någon annan. Kris efter kris har vi haft - det har varit corona, Ryssland-Ukraina och diverse regeringskriser. Men det vi sett under våren tycker jag nästan är det galnaste som hänt.
Mitt under brinnande klimatkris, som många partier inte riktigt vill kännas vid, gör man det billigare att släppa ut. Det är faktiskt ganska galet. Vi ser ju klimatkrisens effekter nu - asfalt som smälter i Indien, fåglar som faller döda från skyn och länder där det är så varmt att barn blöder näsblod på väg till skolan. Och då gör man det billigare att släppa ut. Det är liksom inte logiskt.
Från Miljöpartiets sida ser vi att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna står handfallna inför klimatkrisen och det fossila samhällets säkerhetsrisker och blundar för konsekvenserna av sina beslut.
Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden har nyligen granskat alla partiers klimatpolitik. Där ser vi att just Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hamnar långt från prispallen.
De här partierna har under den här mandatperioden motverkat, bromsat och saboterat klimatförslag såväl i utskott som i EU-nämnden. Men i dag har de inte majoritet. I dag är det klimatet och vetenskapen som segrar i den här frågan.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservation 4 om alunskiffer och i övrigt bifall till utskottets förslag.