Arbetsplenum - Civilt försvar och krisberedskap - 2022-05-04

Herr ålderspresident, ärade ledamöter och åhörare! Det civila försvaret måste stärkas. Den senaste tiden är det många med oss som har riktat skarp kritik mot regeringens arbete med det civila försvaret. Det är ganska allvarligt, särskilt när vi befinner oss i det nuvarande försämrade säkerhetspolitiska läget.

Problemet är att detta har utretts och utretts men att regeringen aldrig kommer till skott. En särskild utredare, Barbro Holmberg, fick i uppdrag att analysera och föreslå en struktur för ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar på central, regional och lokal nivå. Den överlämnades till regeringen för över ett år sedan. Men det verkar vara först nu som regeringen har kommit på att man har fått den. Detta är allvarligt.

I remissvaren på utredningen påpekade exempelvis Försvarsmakten att det är en förutsättning att det civila försvaret förstärks för att det militära försvaret ska fungera.

Herr ålderspresident! Sverige måste vara väl rustat för att möta framtiden, oavsett om det handlar om krig, pandemier, avbrott i försörjningskedjor eller cyberattacker. Moderaterna vill därför genom många bra förslag se genomgripande reformer för att stärka det civila försvaret. Och de flesta av våra förslag är inga nya förslag, utan det är förslag som vi har lyft fram länge. Vi behöver exempelvis ett nytt nationellt säkerhetsråd för en tydligare krisledning. Vi behöver mer resurser till kommunernas och regionernas arbete med det civila försvaret och tydliga mål och resultatuppföljning. Vi behöver inrätta ett näringslivsråd, införa modern civilplikt och stärka Sveriges cybersäkerhet.

Sveriges civila försvar måste gå i takt med den upprustning av det militära försvaret som vi är inne i.

Jag var i går på Gotland och såg upprustningen på P 18 - fantastiskt. Men vi går inte i takt med det civila försvaret, och det behövs.

Det är sju år sedan planeringen av det civila försvaret påbörjades. Men arbetet har sedan dess gått på sparlåga. Trots både pandemi och läget nu i Europa har frågan inte fått tillräckligt hög prioritet. Man har pratat mycket, men man kommer inte, som sagt, till skott. Det har alltså gått sju år sedan försvarsbeslutet 2015, och alltför lite har faktiskt gjorts. Och Socialdemokraterna har haft ansvaret hela tiden. Då undrar man faktiskt vad förklaringen är. Det faller en tung skugga över regeringens bristande ansvarstagande i denna fråga.

I försvarsbeslutet 2015 återupptogs i alla fall planeringen för det civila försvaret. Under dessa sju år har vi haft väldigt många utredningar. Man har till exempel utrett totalförsvarets näringslivsråd tre gånger, och fortfarande har man inte kommit till skott.

Vi har haft frågor kring strukturen för det civila försvaret och försörjningsberedskapen i diverse utredningar med slutdatum långt fram i tiden, och resurstillskotten har varit otillräckliga. Nu satsas det i alla fall väldigt mycket pengar på det civila försvaret, och det är bra. Men jag ska säga att det är tack vare Moderaterna och de andra oppositionspartierna som det blev 800 miljoner kronor extra till det civila försvaret i år. I det uppdrag som regeringen gav Försvarsberedningen från början fanns det nämligen ingenting om att beredningen skulle överväga åtgärder för att stärka det civila försvaret.

Nu är det viktigt att vi stärker våra kommuner och regioner i fråga om detta, så att det blir tydligt finansiellt men också med ledning och styrning vad som ska uppnås. Kommuner och regioner behöver arbeta mer strukturerat med frågan och anställa människor som över tid kan hålla i arbetet med ett civilt försvar. Det handlar om allt från befolkningsskydd och transporter till att ha resurser för att kunna upprätta alternativa stabsplatser.

Herr ålderspresident! När det gäller befolkningsskydd har vi alltså 64 000 skyddsrum i Sverige och har inte byggt några nya, trots att man var överens i Försvarsberedningen om att det skulle byggas nya skyddsrum på strategiskt viktiga ställen.

Kontrollen av våra skyddsrum är också oerhört eftersatt. Många har inte renoverats eller kontrollerats på väldigt länge. Och när det gäller dem som har kontrollerats tidigare har man tappat bort vad som var kontrollerat och vad som behövde åtgärdas.

Detta medför faktiskt en påtaglig risk för svensk totalförsvarsförmåga då vi inte har full kontroll över vår beredskapssituation och befolkningsskyddet.

Herr ålderspresident! Från Moderaternas sida har vi länge lyft fram behovet av ett nytt nationellt säkerhetsråd för en tydligare krisledning. Det som efterfrågas när det är kris är just en tydlig ledning. De senaste årens kriser har understrukit detta behov. Bristen på ledarskap och förmåga till samordning var påtaglig under hela pandemin, och det fick konsekvenser som vi hade kunnat undvika.

Herr ålderspresident! Jag sa tidigare att regeringen tre gånger har utrett ett näringslivsråd som man redan var överens om i Försvarsberedningen skulle inrättas. Jag har fått till svar av ansvarig minister att detta ska vara på plats i sommar. Det ska bli spännande att få se det under svensk högsommar. Jag tänker att regeringen borde ha kunnat sätta igång detta för länge sedan.

Många av de resurser som tidigare låg hos offentliga aktörer sköts i dag av näringslivet. Därför är vi beroende av näringslivet för att det civila försvaret ska fungera i dag. Det finns olika forum mellan näringsliv och offentliga aktörer i dag. Men man har konstaterat att de inte är tillräckliga. Därför behöver vi en bättre och effektiv planering för att tillgodose totalförsvarets kritiska behov.

Moderaterna vill även att samverkan mellan näringslivet och staten stärks och att man inför omställningsavtal med näringslivet och genomför en översyn av lagar och regler som reglerar möjligheterna att teckna avtal med näringslivet.

Herr ålderspresident! Vi kan i dag se en stor tillströmning av intressenter till exempelvis hemvärnet och lottakåren. Det är fantastiskt roligt! Svenskarna vill hjälpa till och vara förberedda. Det är en stor förändring att så många fler vill vara just förberedda och kunna ta ansvar vid händelse av kris eller krig. För att kunna tillgodose detta skulle man till exempel kunna införa civilplikten. Det har vi varit överens om att vi borde göra, men regeringen har inte tagit tag i det.

Civilplikten, som vi har haft tidigare, avskaffades 2008. Det handlar till exempel om att få utbildning i brandbekämpning, sjukvård, röjning eller reparationer. Vi behöver ha mer personal i händelse av kris eller krig, och då skulle civilplikten kunna vara ett bra sätt att få bredare kunskaper om detta och få det att fungera. Det är viktigt att kunna ta ansvar och vara förberedd, och därför borde regeringen ta tag i detta och skyndsamt aktivera en form av modern civilplikt.

Slutligen, herr ålderspresident, vill jag lyfta Sveriges cybersäkerhet, som måste förstärkas. Sverige är i dag ett av världens mest digitaliserade länder, men vi är inte tillräckligt bra på it-säkerhet. Här behöver vi bli mycket bättre. Det nationella cybersäkerhetscentret måste få permanenta lokaler och ett tydligt huvudmannaskap. Någon måste ta ledartröjan. Vi behöver också ha mer resurser för att få fram tekniska lösningar för att identifiera, analysera och möta angrepp på samhällsviktig verksamhet.

Jag står såklart bakom Moderaternas alla reservationer men yrkar för tids vinning bifall bara till reservation 36 under punkt 15.

Herr ålderspresident! Det militära försvaret fungerar inte utan det civila försvaret, och det finns många delar som skyndsamt måste komma på plats. Jag tänker belysa några av våra reservationer i det breda betänkandet Civilt försvar och krisberedskap, som vi nu debatterar.

Mycket av det jag kommer att lyfta är ämnen vi har berört i debatter under ett flertal år. Vi välkomnar att takten och medlen nu ökar, även om vi gärna hade sett att det hade skett lite tidigare.

Ett trovärdigt och fungerande totalförsvar kräver att den civila delen, likaväl som den militära, är väl samövad och finansierad med tydliga mål och en ansvarsstruktur. Och detta ska finnas på plats redan i fredstid.

Som en följd av försvarsbesluten 1999 och 2004 upphörde planeringen för höjd beredskap och krig i Sverige. Besluten innebar att det civila försvaret, med dess beredskapslager, planering, ledningscentraler, övningar med mera avvecklades.

De senaste årens förändrade säkerhetspolitiska läge har fått som resultat att det civila försvaret nu är på väg att återupprättas, vilket är något vi välkomnar och länge arbetat för. Det civila försvaret ska ha god förmåga och en planering för att ge stöd till det militära försvaret. Det civila försvaret ska även stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar såväl i fred som i krig.

För att återupprätta det civila försvaret behövs en ansvarig myndighet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har hitintills haft rollen som samverkare mellan olika myndigheter. Vi anser att MSB ska ha ett övergripande ansvar för det civila försvaret och att myndigheten måste ges en tydligare roll som samordnare.

Ett av MBS:s ansvarsområden bör vara fastställa beredskapslagrens innehåll tillsammans med berörda myndigheter. Det civila försvaret och rikets krisberedskap är i behov av beredskapslager. För vissa produkter krävs nationella och regionala lager, och för andra behövs storskalig central lagerhållning kompletterat med lokala lager. Riktvärdet bör vara att beredskapslagren klarar av att täcka minst tre månaders förbrukning.

För att förbättra och säkerställa vår förmåga att klara framtida kriser behöver också självförsörjningsgraden av exempelvis livsmedel, läkemedel samt skydds- och sjukvårdsmateriel höjas avsevärt - något vi fick erfara under pandemin.

I dag krävs det mycket av det civila försvaret då dagens hotbild är komplex och svårförutsägbar. Utöver krig utgörs hoten mot vår säkerhet av exempelvis cyberattacker, påverkansoperationer, naturolyckor, terrorism och smittsamma sjukdomar.

De nya hoten innebär att det återupprättade civila försvaret måste ha bred kompetens, kunskap och förmåga. Detta kräver omfattande satsningar på bland annat övningar, materiel samt personal för att skapa ett starkt civilt försvar som klarar av att lösa sina uppgifter under alla förhållanden i minst 90 dagar.

Det är även viktigt att kraven på den enskilde blir tydligt kommunicerade. För att riket ska klara av framtida kriser eller krig är det av yttersta vikt att varje medborgare tar ett stort eget ansvar och förbereder sig så att hon eller han klarar sig utan stöd från samhället i minst en vecka.

Det är då viktigt att skapa kunskap och en folkförankring i totalförsvaret, och där gör bland annat våra frivilliga försvarsorganisationer en stor insats. En stark försvarsvilja och förberedelser kan vara avgörande i händelse av kris eller krig.

En annan viktig komponent för ett robust totalförsvar är återinförandet av civilplikten. Det finns i dag en möjlighet att plikta in personer i samhället utanför värnplikten. Vid ett läge av höjd beredskap kan regeringen föreskriva om allmän tjänsteplikt om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för totalförsvaret ska kunna upprätthållas. Föreskriften kan avse en viss del av landet eller en specifik verksamhet.

Problematiken ligger i att de personer som regeringen tar i anspråk kanske inte har de rutiner som deras uppgift kräver eller är tillräckligt samtränade med sina samverkanspartner. Det kan även finnas alvarliga situationer vid kris eller gråzonsproblematik där höjd beredskap inte råder och då regeringen inte heller har denna befogenhet att inkalla till tjänsteplikt.

Det är då viktigt att civilplikten är återinförd och att vi vid behov har en civilpliktig utbildning. Det kan handla om exempelvis behovet av räddningstjänstpersonal, kraftnätsoperatörer i en krigs- eller krissituation eller personer som krigsplaceras på sin arbetsplats utan vidare utbildningsbehov, men med en förståelse för och rutiner vid en händelse av kris eller krig.

Herr ålderspresident! Det finns många områden i våra reservationer som berör allt från skogsbrandsbekämpning till säkerställande av fungerande betalmedel i kris- eller krigssituationer, men jag väljer att yrka bifall endast till reservation nummer 2.

Herr ålderspresident! Centerpartiet har under många år uppmärksammat att svensk räddningstjänst behöver utvecklas för att alla som bor i hela detta land ska ha samma rätt till trygghet och säkerhet, oavsett om det är i städer eller på landsbygd.

Det känns bra att vårt förslag om flygande brandsläckningsresurser blev verklighet. Det är högst troligt att detta kommer att behövas allt oftare. Vi vet ju inte hur sommaren kommer att bli med avseende på kommande väderlek.

Centerpartiet vill att MSB ska få en särskild uppgift i att stödja kommunerna i rekryteringen av deltidsbrandmän, för det här är en stor utmaning i många av landets kommuner. Centerpartiet vill se en specialistutbildning för brandmän i hur stora skogsbränder både ska bekämpas och hanteras över tid. Genom fler utbildningsplatser för brandmän ökar också den statliga närvaron runt om i landet.

Inom räddningstjänstens arbete har drönare blivit allt viktigare och allt vanligare både före och under en insats. Genom en ökad användning av drönare kan räddningstjänsten snabbare och smidigare skaffa sig en lägesbild men också till exempel lokalisera skogsbränder och få ut hjärtstartare till dem som är i nöd.

I dag är det dock en upplevd tung byråkrati och ett regelverk med dyra abonnemang för att erhålla tillstånd för den lokala räddningstjänsten att använda drönare. Centerpartiet vill därför förenkla eller ta bort byråkratin för räddningstjänsterna så att de så smidigt som möjligt kan använda drönare i sin dagliga verksamhet.

Herr ålderspresident! Hela samhället påverkas av konsekvenserna av ett allt varmare klimat. Enorma värden står på spel, i Sverige och i omvärlden. Vi ser att det krävs omfattande insatser för att anpassa alla delar av vårt samhälle. Det handlar om fysisk planering, vatten och avlopp, energiförsörjning och jord- och skogsbruk. Det handlar också om att hantera perioder av torka, parallellt med ett väldigt försämrat säkerhetspolitiskt läge.

Att diskutera och debattera krisberedskap och civilt försvar blir i dagsläget alltmer komplext. Vårt samhälle ska inte bara hantera en kris i taget utan också ta höjd för många kriser, såväl civilt som militärt, under samma tidsperiod.

Centerpartiet anser att nya finansieringsformer behöver utredas som säkerställer att det finns tillräckligt med medel för klimatanpassningsåtgärder. Men det räcker inte med förebyggande insatser. Räddningstjänstens resurser måste också anpassas för att hantera mer omfattande och regelbundna katastrofer som översvämningar, bränder och stormar.

När det handlar om hur pandemin har påverkat svensk krisberedskap kan vi se att det finns stora brister, som ofta har lämnats utan åtgärd. Det är ett underbetyg för svensk krisberedskap att större utvecklingssteg inför fortsatt arbete oftast tas först efter det att en stor kris har inträffat. Ställ detta i ett totalförsvarsperspektiv, och ställ frågan till ansvariga ministrar: Kommer det att finnas möjligheter att utvärdera vad ett väpnat angrepp kommer att innebära för svensk existens?

Med samma perspektiv när det handlar om den dagliga civila krisberedskapen finns det nämligen en väldigt stor risk att man inte tar det säkerhetspolitiska läget på allvar och ser verkligheten som den faktiskt är. Då är utsikterna väldigt svåra om man inte vidtar förebyggande åtgärder i tid och också dimensionerar för vad ett väpnat angrepp kan ha för konsekvenser för hela landet.

Där är inte svensk styrning i dag. Det diffar också mellan det militära och det civila. Jag upplever inte att alla i ledande befattningar tar hotet om ett väpnat angrepp på fullt allvar.

Såväl pandemier som klimatrelaterade katastrofer måste leda fram till en reformerad krisberedskap med högre prioritet i hela samhället. När det till exempel handlar om läkemedelsförsörjningen har det redan visats i revisions- och granskningsrapporter att Socialstyrelsens samordnande roll vid större kriser har varit otydlig och att ansvarsförhållandena måste förtydligas. Detta är ett exempel på hur det ser ut och vad som inte är tillräckligt bra i vår krisberedskap.

Herr ålderspresident! Det civila försvaret kräver betydligt mer än den fredstida krisberedskapen. I krig möter man en strategisk motståndare. Strukturerna för fredstida händelser och krig behöver i så stor utsträckning som möjligt kunna hantera både fredstida kriser och en situation av höjd beredskap. Uppbyggnaden av ett nytt starkt civilt försvar ska stå på en solid grund så att systembrister som finns i krisberedskapen inte följer med och blir brister i ett nytt civilt försvar.

Vi har från Centerpartiets sida varit med och förhandlat fram uppgörelser om ett starkare totalförsvar och senast tillsammans med övriga partier landat en viktig överenskommelse om ytterligare förstärkningar. De 800 miljoner som vi förstärker med i år behöver givetvis följa med nästa år och åren därefter, så att till exempel Sveriges Kommuner och Regioner i sitt budgetarbete nu inför midsommar kan lägga ut förutsättningarna för det lokala beredskapsarbetet. Det är en viktig signal som regeringen måste ge till landets kommuner. Utan den kommer inte arbetet att komma igång, och det kommer inte att bli dimensionerat för en långsiktig utveckling och ett långsiktigt lokalt arbete.

Det är ett oförutsägbart säkerhetsläge. Vi behöver ta tiden som finns i anspråk på bästa sätt. Där ingår också att göra det som krävs för att stötta de frivilliga försvarsorganisationerna, som täcker många och viktiga områden runt hela landet. Centerpartiet har länge drivit att vi vill se en stärkt frivillighet både vid fredstida kriser och i ett modernt totalförsvar. Det är viktigt att planeringen tar sin utgångspunkt i hur frivilliga ska delta i det aktiva arbetet. Det behövs också utbildning och övningar.

Ett helhetsperspektiv behöver också läggas när det handlar om försörjningstrygghet, logistik, hantering av sårbara flöden, omvärldsberoende och ett gigantiskt importberoendet på energiområdet. Hälso- och sjukvården behöver bli mer motståndskraftig, och självförsörjningsgraden av livsmedel i landet behöver höjas rejält.

Vi är i ett läge med en kostnadskris för Sveriges bönder, som är beroende av bland annat import av gödningsmedel med koppling till Ryssland. Var är svensk försörjningstrygghet om ett år? Det har redan varit svårt för många att genomföra vårbruket, av ekonomiska skäl. Vi vet inte, med tanke på hur lite det har regnat på många håll i Sverige under april och hur prognosen ser ut för de närmaste veckorna, vad det kommer att ha blivit av sådden när det är dags att skörda. Detta kan i allra högsta grad påverka vår försörjningstrygghet det närmaste året, men också förutsättningarna för nästa års vårbruk.

Centerpartiet vill att en uppdaterad livsmedelsstrategi givetvis ska ha försörjningstrygghet som ett särskilt avsnitt. Dessa arbeten måste kopplas samman mycket starkare. Vi behöver även ge jordbruket och de gröna näringarna status som samhällsviktig verksamhet. Det har de inte i dag. De aktörer som finns i svensk primärproduktion måste givetvis också, så snabbt det är möjligt, inkluderas och göras delaktiga i totalförsvarsplaneringen mycket mer.

Det finns många åtgärder här som syftar till att stärka vår försörjningstrygghet. Jag hinner inte gå in på alla områden, men lager, logistik och uthållighet är viktiga ledord för att få det att fungera.

Avslutningsvis, herr ålderspresident, vill jag yrka bifall till reservation 21 under punkt 7, som har koppling till primärproducenternas betydelse. Men jag vill också rikta en vädjan till Regeringskansliet. Vi har nu diskuterat dessa frågor i sju år, efter försvarsbeslutet 2015 med följande kompletterande överenskommelser och också efter det stora beslut om mer resurser som vi tog i samband med försvarsbeslutet 2020, och fortfarande är det militära och det civila uppdelat på olika departement.

Som ledamot i Försvarsberedningen ser jag hur svensk totalförsvarsplanering uppenbarligen lider av detta kluvna ledarskap, att det inte finns något helhetsperspektiv över hur dessa frågor synkas och ska fungera tillsammans, både nästa år och kommande år. Det är en oerhört stor säkerhetspolitisk risk att inte ta tag i detta nu. Med tanke på alla utredningar som ligger i olika faser och inte är klara inför nästa varv med Försvarsberedningen i höst tappar vi väldigt mycket tid i detta väldigt känsliga säkerhetspolitiska läge.

Regeringsföreträdarna bör ta denna uppmaning till sig: Samla nu kraft och visa ett enat ledarskap i de här frågorna så att det genomsyrar alla politikområden och också den lokala nivån i svensk politik!

Herr ålderspresident och ärade ledamöter! Hej till er som tittar hemma och till er som sitter på läktaren och lyssnar!

I dag debatterar försvarsutskottet motioner på området civilt försvar och krisberedskap. Det är en årligt återkommande debatt. De senaste två gångerna som vi har debatterat det här har vi varit i en pandemi, och nu är det krig i Europa efter Rysslands invasion av Ukraina. Den här debatten har känts väldigt aktuell och viktig varje gång som den har hållits.

Just nu sitter vi i Försvarsberedningen och diskuterar hur utökningen av hela totalförsvaret ska gå till. I går fick vi en väldigt bra presentation av hur långt regeringen har kommit i det här arbetet. Det går framåt med små steg men behöver gå väldigt mycket snabbare.

Jag vill instämma i det som Daniel Bäckström precis sa om att vi behöver hålla ihop totalförsvaret. I dag ligger det civila och det militära försvaret på olika departement inom regeringen, och det gör att det är svårare för oss att hålla ihop det.

Herr ålderspresident! De senaste årens händelser och de upplevelser som många människor har haft under pandemin och även nu under det pågående kriget i Ukraina har satt stort fokus på frågorna om krisberedskap och civilt försvar. För två år sedan hade kanske många av oss lite svårt att se framför oss hur en kris som påverkar hela samhället eller ett krig mitt i Europa skulle kunna se ut. Uppmaningen om att ha en krislåda hemma kändes kanske för många människor lite abstrakt. Nu har vi dock upplevt stora kriser som har påverkat liv och hälsa men också hela samhällets sätt att fungera. Vårt perspektiv på vad som är viktigt har förändrats.

Under pandemin och även nu när det pågår ett krig i Europa har vi sett hur hjälpsamheten och solidariteten mellan människor har ökat i samhället. Vi har också upplevt hur sårbart vårt samhälle är efter privatiseringar och nedskärningar i framför allt sjukvården men också i äldreomsorgen och hemtjänsten.

Vi har under de senaste åren pratat mer och mer om att vi lever i ett sårbart samhälle, men fokus har varit mycket på naturkatastrofer och klimatförändringarna, framför allt på bränder och torka. Men under pandemin har vi blivit påminda om att vi har ytterligare ett hot, och det är sjukdomar och pandemier och hur detta kan drabba oss. Och nu har vi återigen blivit medvetna om att krigen i världen inte är slut och att det civila försvaret måste byggas upp igen även här i Sverige.

Precis som efter tidigare kriser och allvarliga händelser måste vi se till att vårt samhälle är starkare efter kriserna så att vi kan möta framtida hot på ett ännu bättre sätt än var vi kan i dag. När kriserna är över är det viktigt att vi lär oss av den tid som har varit och inte glömmer bort eller lägger saker bakom oss för snabbt. Vi behöver utvärdera på alla nivåer för att kunna göra samhället ännu bättre och kunna möta framtida kriser på ett ännu bättre sätt. De senaste åren har vi fått en väldigt stark påminnelse om den sårbarhet som samhället har, bland annat efter privatiseringar och nedskärningar, och om att vi måste ha en starkare motståndskraft framöver.

Herr ålderspresident! Det civila försvaret är väldigt stort och väldigt brett. Det innehåller, om man ska uttrycka det lite enkelt, allting i samhället. Allt är en del av det civila försvaret. Här finns allt från den vanliga välfärden med sjukvård och förskolor till elektricitet och värme, mat och vatten, läkemedel och transporter - allting som behövs för att samhället ska fungera. I det civila försvaret kan man också räkna in kultur- och idrottssektorn, för kulturen och idrotten kan bidra till reflektion och glädje och till att glömma tunga stunder när vi befinner oss mitt i en kris.

Det civila försvaret är alltså hela samhällets möjlighet att stå emot kriser, att vara motståndskraftigt och att återhämta sig så snabbt som möjligt. Därför är det väldigt viktigt att Sverige fortsätter att bygga upp det civila försvaret igen och att vi bygger på de erfarenheter som de senaste åren har gett oss. Jag ser mycket fram emot att regeringen någon gång framöver kommer att återupprätta civilplikten så att ännu fler personer kommer att ha en grundläggande utbildning för att kunna vara med och stödja samhället i kris.

Herr ålderspresident! Vi lever i ett samhälle som på många håll och under lång tid har drabbats av nedskärningar och privatiseringar i den offentliga sektorn. Jag nämner det flera gånger i mitt anförande därför att detta är så allvarligt. Kommuner och regioner har ett stort ansvar att planera för hur verksamheter som sjukvård, äldreomsorg och förskola kan fortsätta vara igång även i tider av kris. När det är kris kanske till och med välfärden måste utöka och bli ännu större och bättre. Det här kräver ekonomiska resurser. Det kräver förberedelse, samarbete och kunskapshöjning.

Sjukvården är en av de saker som Försvarsmakten nu pekar ut som något vi verkligen måste stärka för att kunna få ett totalförsvar som fungerar överlag. Verksamheter som redan går på knäna när det är lugnt i samhället och där de anställda har svårt att hinna med allt som de ska göra kommer såklart att ha väldigt svårt att klara sitt uppdrag när det blir kris. För att en verksamhet ska kunna fungera i händelse av kris krävs att personalen inte redan från början är utarbetad eller underbemannad.

Vi i Vänsterpartiet menar att vi måste stoppa nedskärningar i kommunal och regional sektor. Vi måste ha en fullt finansierad sjukvård och äldreomsorg framöver där personalen har högre löner, bättre arbetsvillkor och tid för vidareutbildning. Det är också en del i att stärka det civila försvaret. Fler måste vilja utbilda sig till vårdyrken, orka stanna kvar i arbetet hela vägen fram till pensionen och känna stolthet och glädje varje gång de går till jobbet.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för att vårt samhälle ska vara starkt och motståndskraftigt. För Vänsterpartiet är det självklart att jämlika samhällen där vi planerar, finansierar och genomför saker tillsammans är starka samhällen. Vi menar att de senaste årtiondenas privatiseringar och utförsäljningar har gjort vårt samhälle svagare och att det har gjort det svårare för verksamheter att samordna på ett effektivt och snabbt sätt under kriser. Vi behöver därför återta samhällsviktiga verksamheter, framför allt inom välfärden, i offentlig regi.

Herr ålderspresident! Vänsterpartiet har två motioner i det här betänkandet. Båda handlar om andra områden än försvarspolitiken. Det visar hur viktiga och breda områden krisberedskap och civilförsvar är. Den första motionen handlar om fyrverkerier. Det kan kanske tyckas vara lite långt från det som jag har pratat om nu, men det ligger ändå inom det här området.

Fyrverkerier är ju fina och roliga att se på, tycker många människor, men de riskerar också att skapa obehag och skador på miljön, och de kan till och med vara dödliga. Reglerna har skärpts den senaste tiden, men vi menar att det finns behov av att göra en ytterligare översyn av den lagstiftning som finns om fyrverkerier.

Den reservation som jag vill yrka bifall till är reservation nummer 50, herr ålderspresident. Den handlar om bostadspolitiken och om behovet av bättre tillsyn av brandsäkerheten i flerfamiljshus. Bränder i bostäder kan vara otroligt allvarliga och såklart dödliga, men de kan förebyggas om man har bättre tillsyn när det gäller brandvarnare och sprinklersystem även i flerbostadshus. Det är en enkel åtgärd som kan rädda liv.

Herr ålderspresident! Hej, alla ni som tittar och inte minst alla ni som sitter på läktaren!

Vi debatterar försvarsutskottets betänkande nummer 22. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 under punkt 1.

Civilt försvar är någonting väldigt viktigt, och inte minst just nu är det viktigt. Som förut har påpekats här pågår ett krig i Europa. Det får allvarliga konsekvenser och är en stark påminnelse om att vi måste stärka vårt försvar. Vi har utmaningar med vårt militära försvar, men vi har verkligen utmaningar också när det gäller det civila försvaret. Det har vi haft under lång tid.

Det var därför det första uppdraget som Försvarsberedningen fick för över fem år sedan var att komma med en rapport om hur det civila försvaret ser ut, hur vi ligger till och vad som behöver göras. Därför lade vi fram en rapport på inte mindre än 250 sidor med en rad konkreta förslag på hur man ska stärka tryggheten och förbättra det civila försvaret, herr ålderspresident.

Låt mig ta några exempel. Det här är viktigt för Kristdemokraterna, och det är viktigt för vårt land.

Jag börjar med civilplikten. Vi har värnplikten. Det är bra. Men vi har också civilplikten. Vi lade fram ett förslag om att 800 skulle tas ut varje år. De skulle få i uppgift att hjälpa till med bättre elsäkerhet, så att det inte kan bli sabotage vid exempelvis en krigssituation. Räddningstjänsten skulle få stöd. Och man skulle vara stabsstöd till kommuner. Det skulle göras från och med förra året. Men ingenting har hänt.

Vi har många frivilliga försvarsorganisationer. 350 000 personer är engagerade. Vi pekade på att de behöver få en ökad uppgift. Många har hört av sig nu, i och med denna situation, och vill hjälpa till. Men man måste få pengar för att engagemanget ska kunna kanaliseras. Ingenting har hänt.

Näringslivets roll har påpekats flera gånger här. Det är jätteviktigt. Inte minst i Finland har vi sett att man krokar arm med näringslivet, att man ger dem ersättningar och därmed kan ha högre beredskap och marginaler. Det övas också.

Men trots flera utredningar är det inte igång. Vi sa att de skulle involveras på ett särskilt sätt. Men inte ens ett näringslivsråd är på plats.

Herr ålderspresident! En annan sak är frågan om skyddsrum. De skulle inventeras, och nya skulle börja byggas från 2021. Men ingenting har hänt.

Försvarsberedningen ville att beredskapspolisen skulle återskapas och att den skulle bestå av 5 000 beredskapspoliser. Vid utgången av 2021 skulle 1 000 beredskapspoliser vara på plats. Ingenting har hänt. De skulle vara en extraresurs, vid exempelvis en krissituation på Arlanda, eller på annat sätt kunna avlasta polisen. Det skulle vara viktigt i kriser men förstås också i en krigssituation.

Vi hade tydliga förslag om hur vi skulle säkerställa försörjningen av mat, dricksvatten, el, drivmedel och läkemedel. Men väldigt lite har hänt.

Nyligen kom det fram, efter att Energimyndigheten hade slagit larm, att det inte ens finns pumpar med reservaggregat så att vi kan pumpa upp till exempel drivmedel i tankbilarna. Det har stått på Sveriges Radios hemsida; det är alltså ingen hemlighet jag avslöjar. Det är ytterligare ett bevis på att det måste bli verkstad. Någonting måste hända.

När det gäller sjukvården har vi redan i dag stora utmaningar. Vi skulle ha väldigt svårt att klara en krissituation. Försvarsberedningen pekade på att det skulle finnas beredskapssjukhus i varje militärregion.

Sedan har vi det som Daniel talade om alldeles nyss: livsmedel. Riksdagen antog en livsmedelsstrategi 2017. Men inte förrän i oktober tre år senare gav man direktiv till berörda myndigheter. Fortfarande har det kommit ut väldigt lite ur den kranen. Här har vi jätteutmaningar. Finland - för att ta dem som exempel igen - har ett annat tänk. De har sett till att de utan att tillföra så mycket som ett riskorn klarar att försörja sin befolkning i sex månader. I Sverige, och här i Stockholm, skulle vi väl klara oss i kanske åtta dagar. Sedan är det tomt på hyllorna.

Det har också med självförsörjningen att göra. I Finland ligger man fortfarande på en självförsörjningsgrad på 80 procent, men i Sverige har den sjunkit steg för steg till att nu ligga under 50 procent. Det är inget man ändrar på en kafferast eller två. Men vi måste se att det inte duger att vi är självförsörjande på morötter, vetemjöl och socker. Det blir en bra morotskaka. Men vi måste se till att ha bättre försörjning.

Det handlar om att bönderna måste få bättre villkor och att ha målsättningen att återskapa en högre självförsörjningsgrad. Det är också en del av försörjningstryggheten, och det är definitivt viktigt i krissituationer. Att vi har vapen är viktigt. Men om vi inte har mat kommer det att få stora konsekvenser.

Jag ska summera. Inte ens ledningssystemet, hur det ska organiseras, är klarlagt. Det har också påpekats att det ligger på olika departement. Det är väldigt olyckligt att det inte är samma departement, som det var förut, före 2014. Man har delat upp det, och det blir inte bra.

Jag vill också skjuta på när det gäller en annan sak om kriser. Vi har haft stora bränder i Sverige. Vi måste lära oss någonting av det. Men Sjöfartsverket har på fem ställen i landet fortfarande sju helikoptrar som är typgodkända för att ha krok och kunna hjälpa till med bekämpningen genom att ha stora kar under sig. Men fortfarande har inget hänt.

Vi är säkra på att det tyvärr kommer att komma nya kriser. Det kommer att komma nya bränder. Då måste vi ha sådana här saker på plats. Det är en skyldighet att se till att vi har bättre beredskap nästa gång det händer.

Herr ålderspresident! Avslutningsvis vill jag säga någonting om cybersäkerheten. Cybersäkerhet är väldigt viktigt. Sverige är det mest uppkopplade landet i världen. Vi är väldigt digitaliserade. Det är bra. Men vi ser att vi sjunker i mätningarna av cybersäkerhet.

I Sverige har vi delat upp ansvaret på 7 myndigheter. Om man lägger till alla som är ansvariga är vi uppe i 15 stycken. Det blir inte bra. Det faller mellan stolarna. Vi borde göra som flera andra länder och låta en myndighet ha huvudansvaret. Det skulle ge betydligt större trygghet och säkerhet.

Apropå Ukraina ser vi nu hur Ryssland använder massiva cyberattacker. Det har vi också sett i Sverige. FRA pekade för flera år sedan på att det är 10 000 cyberattacker per månad från utländsk makt, märk väl! Vi har anledning att se över detta. När det gäller cybersäkerhetscentret är det alldeles för oklara ansvarsfördelningar. Inte ens plats, en lokal, har färdigställts. Här har vi alltså en bakläxa att göra. Det måste stärkas så att Sverige kan bli tryggare och så att vi kan vara bättre förberedda vid kriser och i värsta fall krig. Det är ju det det handlar om. Sverige måste vara riggat för att klara kriser. Då har vi också betydligt bättre förutsättningar att klara i värsta fall ett krig.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Mina kollegor har så här långt i debatten på ett mycket förtjänstfullt sätt framfört alla de brister och sårbarheter som finns när det gäller såväl krishantering som civilt försvar. Men låt mig inleda med en erinran om att civilt försvar i händelse av krig inte handlar om att leva på det sätt som vi gör i dag, vare sig med avseende på vad vi stoppar i munnen eller vilken sjukvård vi kan tänkas få. I krig handlar civilt försvar om överlevnad och inget annat.

Många har varit inne på uppdelningen av militärt och civilt försvar, att Försvarsdepartementet handhar det militära försvaret och att det civila försvaret ligger under Justitiedepartementet. Jag tillhör de som tycker att det borde ligga under en och samma hatt, nämligen under det departement som i dag har totalförsvarsansvaret: Försvarsdepartementet.

Men jag vill erinra om att även om man samlar det kommer det att återstå väldiga samordningsproblem i Regeringskansliet. Civilt försvar berör nämligen samtliga departement. Det berör dessutom ett stort antal av våra myndigheter.

Herr ålderspresident! Fram till för något år sedan hette det här betänkandet Samhällets krisberedskap. Det gjorde det därför att vi efter kalla kriget, när vi minskade volymerna i det militära försvaret, helt avskaffade det civila försvaret. Under lång tid har vi inte haft en planering för hur civilsamhället och för den delen stödet till Försvarsmakten ska redas ut i händelse av krig och konflikt.

Under det kalla kriget såg Sverige mycket annorlunda ut. Vi lever i dag i globaliseringens, just-in-times, digitaliseringens och outsourcingens tidevarv. Det skapar oerhörda utmaningar när återuppbyggnaden av civilt försvar nu tar sin början.

Startpunkten var, som flera har varit inne på, försvarsbeslutet 2015. Det har nu gått sju år. Man kan konstatera att regeringen ännu inte har lyckats få ledning, organisation och ansvarsfördelning på plats. Det finns ingen konstruktion utifrån att bygga ett civilt försvar i den stund som vi nu talar. Enligt uppgifter ska det komma på plats någon gång under hösten. Det är inte en dag för tidigt.

Det ryktas också om att de förslag som regeringen nu går fram med inte innehåller föreskrivningsrätt vare sig för MSB som nationell myndighet eller för de sektorsansvariga myndigheterna inom det civila försvaret. Vi ska alltså fortsätta att samverka i stället för att samordna.

Nu tittar jag på Roger Richthoff, herr ålderspresident, som har gjort detta påpekande ett antal gånger i kammaren, vilket jag instämmer i. Vi måste på både nationell nivå och regional nivå ha myndigheter som faktiskt kan fatta beslut för andra myndigheters räkning. Annars bedömer jag att vi inte kommer att få ett civilt försvar som anstår vårt land.

År 2004 upphörde stöd till civilsamhället att vara en dimensionerande faktor för det militära försvaret. Det var därför, herr ålderspresident, när det brann i skogarna i nedre Norrland för en del år sedan, som de militära helikoptrarna inte var utrustade med krokar för vattenbombning.

När jag senast besökte vårt helikopterförband Kallax i Luleå fick jag veta att trots att man vet att man varje sommar ska ut och släcka skogsbränder får man inte ens semesterplanera för den verksamheten. Då dimensionerar man för stöd till det civila samhället.

Jag tror att alla skattebetalare är helt överens om att de resurser som staten förfogar över bör användas för alla ändamål, militära och civila, i kris och i krig. Allt annat är helt orimligt.

Herr ålderspresident! Med det är min talartid ute. Jag yrkar bifall till reservation 31.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Bilderna från Ukraina på dödade, skadade, och människor som har drivits på flykt lämnar ingen av oss oberörd. Ryssland terrorbombar bostadsområden, köpcenter, kulturinstitutioner, BB:n och sjukvårdsinrättningar. Det är en urskillningslös krigföring där civila ses som legitima måltavlor och där våldtäkter är ett vapen i kriget.

När vi i dag debatterar betänkandet Civilt försvar och krisberedskap gör vi det med bilder på döda människor i staden Butja på näthinnan. Det var människor som kallblodigt avrättades, skjutna mitt i steget, på en cykel på gatan eller i sina bilar. Vi gör det med de civila, kanske fortfarande barn, i åtanke som sitter fast under stålverket i Mariupol.

Det verkliga kriget, så som det nu utspelar sig i Ukraina, har få likheter med hur en väpnad konflikt kan te sig på en Powerpointpresentation i ett svalt mötesrum. Det är inte präglat av precision och respekt för krigets lagar. Det är tvärtom fullständigt förödande och i alla avseenden fruktansvärt.

Efter tio veckor av ryskt anfallskrig behövs nog, herr ålderspresident, ingen närmare förklaring till varför det är viktigt med ett civilt försvar och varför skyddet av civila och kritiska samhällsfunktioner är en av hörnstenarna i ett robust totalförsvar.

Kriget i Ukraina påminner oss om att hela samhället måste rusta sig för att möta krigets fasor. Det är ett moraliskt ansvar och en del av samhällskontraktet. Men det är också en viktig aspekt för att upprätthålla motståndsvilja och försvarskamp. Det handlar om att känna att det finns något eller någon att komma hem till, något att kämpa för, vänner, familj och barn.

Att värna civilbefolkningen i händelse av krig är ett av huvudmålen med det civila försvaret så som det har formulerats av riksdagen. Ett annat mål är att upprätthålla nödvändig försörjning. Ett tredje mål är att understödja Försvarsmakten.

Det är alltså inget litet beting vi talar om, särskilt inte som stora delar av det civila försvaret, precis Allan Widman påpekade före mig, avvecklades och nedmonterades efter det kalla krigets slut. I stället blev det den civila krisberedskapen som blev den dimensionerande utgångspunkten för arbetet.

Det är viktigt att ha med sig den förförståelsen. Det är viktigt eftersom det har funnits och fortfarande finns stora utbildningsbehov. Det finns behov av att etablera gemensamma grundsyner mellan alla involverade aktörer. Det finns också behov av att sätta en ändamålsenlig struktur för ledning och styrning. Det är sådant som har präglat de inledande årens arbete med det civila försvaret.

Herr ålderspresident! Vi är just nu inne i den största satsningen på det civila försvaret i modern tid. Under de kommande åren ökar satsningen stegvis i enlighet med vad som har aviserats i propositionen om totalförsvaret.

Totalt handlar det om anslagsförstärkningar på 4,2 miljarder till utgången av 2025. I budgetpropositionen för innevarande år föreslogs dessutom tillskott om ytterligare en halv miljard kronor per år från och med 2024 för det fortsatta arbetet med att stärka försörjningsberedskapen inom hälso- och sjukvården.

I regeringens vårändringsbudget ligger ytterligare förslag om 800 miljoner kronor för att stärka det civila försvaret på kort sikt, det vill säga i år. Här ingår bland annat insatser för befolkningsskyddet som behöver rustas upp, utomhusvarningssystemen som ska förbättras samt mer resurser till kommuner och länsstyrelser, för att nämna några exempel.

Regeringen har därtill gett MSB i uppdrag att inför budgetpropositionen i höst återkomma med förslag på åtgärder. Det är både åtgärder som kan tidigareläggas och också förslag på helt nya åtgärder som kan jobbas in i budgetpropositionen. Det underlaget presenteras redan i nästa vecka den 10 maj.

Ska man därutöver göra några nedslag bland viktigare händelser inom området civilt försvar kan man bland annat nämna inrättandet av ett nytt nationellt cybersäkerhetscenter och inrättandet av en ny myndighet för psykologiskt försvar. Det finns en rad pågående utredningar om befolkningsskydd, livsmedelsförsörjning och samordning av försörjningsberedskapen.

Vi väntas i närtid få de skarpa förslagen till förändringar som föranleds av Barbro Holmbergs utredning om ansvar och ledning av det civila försvaret. Det väntas innebära att Sverige kommer att delas in i civilförsvarsområden igen och med sektorsansvariga myndigheter.

Dessa nedslag säger kanske något om bredden i det civila försvaret och komplexiteten. Till skillnad från det militära försvaret sorterar inte civilt försvar under en myndighet med en generaldirektör, ett regleringsbrev och en uppsättning anställda. Det handlar om att verkligen få med sig hela samhället. Det arbetet måste nu fortsätta med intensifierad kraft.

Herr ålderspresident! Vårt mål ska naturligtvis alltid vara att göra allt vi kan för att kriget inte ska komma. Men om det värsta tänkbara ändå skulle inträffa krävs hela samhällets ansträngningar för att möta krigets fasor. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det var skönt att höra ledamoten Kalle Olsson avsluta med att arbetet ska intensifieras, för det är någonting som vi verkligen inte sett den här mandatperioden.

Jag tänker på det här med tid, att det har tagit så lång tid. Visst, frågorna är komplexa; det måste jag hålla med om. Men att man ska utreda tre gånger under en mandatperiod huruvida man ska ha ett näringslivsråd för totalförsvaret är för mig obegripligt även om det är en komplex fråga.

Min fråga är om det finns anledning att tro att de här frågorna har begravts i utredningar för att regeringen helt enkelt inte velat komma till skott i frågorna. Man har ju utrett och utrett. Ledamoten Kalle Olsson rabblade upp massor av utredningar. Nu har man också skjutit över på till exempel MSB att komma tillbaka i höst med förslag som man redan borde ha beslutat om. Hur kommer det sig att det tar så lång tid, Kalle Olsson?

Herr ålderspresident! Det här är kritik som vi ibland hör från oppositionshåll. Jag tycker att det är en märklig och faktiskt närmast ohederlig kritik.

Bara som upplysning: Alla regeringar i alla tider har alltid att utreda och gå till botten med de förslag som man avser att lägga fram. Så gjorde regeringen Reinfeldt på sin tid. Så gjorde regeringen Persson på sin tid, och så gör också den nuvarande regeringen. Det är det som gäller. Det är bara att läsa regeringsformen. Där framgår det att regeringen har det kravet på sig.

När vi pratar om just civilt försvar är det, som vi varit inne på här nu, ett område där vi avvecklade i stort sett allt. Vi tog bort allting. Nu har vi tack och lov bestämt att vi ska bygga upp det igen. Gott så.

Men det har ju hänt någonting under de här 15 åren, herr ålderspresident. Det har hänt någonting sedan 1988 fram till nu, 2022. Det är inte 15 år, jag vet det, men alltså sedan vi hade det stora civila försvaret en gång i tiden. Samhället har förändrats. Några stora trender: digitalisering, internationalisering, privatiseringar. Det är ett helt förändrat samhälle på så många olika sätt.

Det är klart att detta måste utredas. Allt annat vore väl väldigt märkligt.

Herr ålderspresident! Ja, går man inte i takt går man i otakt. Det är oerhört viktigt att vårt militära och vårt civila försvar går i takt.

Försvarsmakten tillstyrker Barbro Holmbergs utredning i mångt och mycket men lyfter fram en hel del saker, bland annat att när det gäller civilt försvar bör det framgå i en författning hur det civila försvaret ska stödja försvarsmakten.

Jag undrar om Socialdemokraterna och regeringen har för avsikt att tydliggöra detta. När det är komplexa frågor handlar det mycket om att tydliggöra ledning och styrning. Ledamoten var själv inne på ändamålsenlig ledning och styrning, vilket vi inte får i dag eftersom vi inte har en tydlig ledning och styrning.

Det kan vi se på beslutet om cyberssäkerhetscentret, som inte har en tydlig ledning och styrning. Det är flera myndigheter som ansvarar och inte en tydlig myndighet som har det tydliga ansvaret för att leda och fördela arbetet.

Som jag sa i mitt anförande är det just under kris, när man verkligen behöver en tydlig ledning och struktur, som vi i Sverige har sett att vi inte har det.

Nu när Socialdemokraterna lägger fram det här och slår sig för bröstet för att de faktiskt kommer till skott någon gång efter sju år undrar jag: Hur förbättrar man ledningen och styrningen? Och när det gäller det civila försvaret, kommer man att förtydliga det så att det framgår i en författning att det också ska stödja Försvarsmakten?

Herr ålderspresident! Det är naturligtvis viktigt att vi får en struktur satt för ledning och styrning som alla har att arbeta efter.

Barbro Holmbergs utredning kommer nu att materialiseras. Regeringen har aviserat att man i närtid kommer att presentera de skarpa förändringsförslagen. Jag tänker inte kommentera det innan det har presenterats från regeringshåll, men det är något som är väldigt viktigt.

I det handlar mycket om att stärka samordningen mellan den civila verksamheten och försvarets verksamhet och att få inte minst de geografiska förhållandena att matcha varandra bättre.

Herr ålderspresident! Då är vi här igen och konstaterar att samhället i stort sett missköts i grunden i många viktiga frågor. Kaos breder ut sig i samhället. Otryggheten ökar.

Vi pratar om civilförsvaret, herr ålderspresident, och om vilken krisberedskap vi ska ha och hur den ska utvecklas.

Ledamoten Allan Widman nämnde globaliseringen här tidigare. Han nämnde också det här med just-in-time för leverans av livsmedel och andra varor. Vi får nog byta ut det mot not at all. Det är så det är i dag. Vi ska vara väldigt glada om det kommer fram någonting alls över huvud taget.

Om man nu inte tycker att det är särskilt mycket oro eller kaos i det här kan man ju gå tillbaka och titta på vad Riksrevisionen sa nyligen. Jag ska bara ta rubrikerna i deras nyligen utkomna rapport, herr ålderspresident.

"Den regionala utvecklingspolitiken - svaga förutsättningar för ett effektivt samlat statligt agerande" - men vad vet väl Riksrevisionen.

"Otydliga roller och ansvar försvårar för politikens genomförande" - har det någon betydelse, herr ålderspresident, för vår krisberedskap? Ja, det tycker jag att det har.

"Styrningen av regioner och myndigheter är ofta kortsiktig och otydlig" - hur kan det då bli rätt när man försöker få ordning i samhället?

Vidare skriver Riksrevisionen: "Regeringens resultatrapportering har utvecklats men det är svårt att säga vad politiken leder till" - helt otroligt!

"Politikens inriktning har förändrats mer än dess innehåll och väl kända utmaningar består" - det populära ordet utmaning, herr ålderspresident, som används mer och mer i stället för problem. Hur kan det bli fel då?

Sedan finns det massor av rekommendationer. Men den här rapporten från Riksrevisionen som kom nyligen anger ju grunden till att det inte fungerar i samhället.

Jag ska säga några ord om ledamoten Allan Widman. Man kan ju prata om folk med namn om man har något positivt att säga.

Vi har haft många duster här, Allan Widman och jag. Jag ska inte glömma bort att säga att jag anser att Allan Widman är en av de mest kunniga på försvarsområdet. Hans insikt gång efter gång att pengarna och budgeten som anslås inte räcker har varit mycket tidig, förutseende och kompetent. Sedan har vi rykt ihop en del gånger, men jag vill ha det här sagt nu när Allan Widman har sagt att han ska sluta.

Det har jag också sagt - jag sa redan 2018 att det här blir min sista period, och det har jag ju fått stöd för i olika omfattning.

Nåväl! För att få en effektiv satsning för miljarderna som vi nu lägger på det här krävs det några saker som är grundläggande. Vi kan prata om att vi bör satsa här, att vi bör satsa på livsmedel. Javisst, men vad är grundläggande för att det ska fungera?

Enligt min uppfattning är det ledarskapet. Ledarskapet i Sverige måste stärkas. Med ledarskap menar jag kompetens och kunskap och förmåga.

Hur är det då kopplat till de myndigheter vi har? Här måste vi ändra om totalt och sluta tillsätta chefer för myndigheter på grund av partiboken, som man gör nu.

Ett exempel på det här: Läser man grundlagen - vilket vi ju alla gör innan vi somnar på kvällen - ser man att det bland annat står att den mest kompetenta tjänstemannen ska tillsättas. Är det så, herr ålderspresident? Ni behöver inte svara mig. Jag tycker inte att det är så.

Visserligen träffade man väl ganska rätt när det gällde den förra MSB-chefen, kanske man anser. Han var ju också chef för polisen, Migrationsverket och Försäkringskassan. Det är ett lysande exempel på hur man kan utse chefer efter partibok.

Det här måste förändras. Cheferna måste tillsättas efter ledarskap och kompetens, som jag nyss sa, annars kommer det aldrig att fungera på ett bra sätt.

När man gör detta måste man också tänka på MSB:s roll, herr ålderspresident. Fler och fler börjar nu säga att detta måste samordnas. Varje myndighet har sitt stuprör - man har sitt ansvarsområde. Men ingen samordnar verksamheten. Ingen tar befälet och fördelar resurserna som vi nu ska stärka. Detta är de grundläggande och viktigaste sakerna för att få det här samhället på fötter igen.

Förresten, herr ålderspresident, yrkar jag bifall till reservation 2.

Ett annat väldigt viktigt område som jag vill lyfta fram är tilltron till våra myndigheter. Ett EU-förslag som seglar in här, i skuggan av allt annat, kommer enligt min och mångas uppfattning att begränsa och strypa alternativa medier, till exempel Swebb-tv och Nya Tider. Man behöver inte tycka om dem, men vart tar yttrandefriheten vägen? Vi pratar om en bok som bränns - det är yttrandefrihet. Men alternativa medier? Den här lagen måste vi vara uppmärksamma på. Man vill alltså tvinga it-jättar - läs den här! - att ta bort kritik av makthavare, som jag ägnar mig åt nu. Om jag gör det i en tidning eller något annat forum kan jag bli avstängd. Detta är jätteallvarliga saker, som är på väg att segla in från globalisterna. Vi måste reagera. Detta kommer på bordet snart; man har fattat beslut i EU-kommissionen.

När det gäller hatpropaganda och desinformation kan vi ta ett exempel på något som enligt min uppfattning, inte SD:s i det här fallet, utgör desinformation. Det tidigare, om samordning, var den SD-politik som vi har drivit och kommer att driva så länge vi har motioner om detta. Men det här är något annat.

Från Folkhälsomyndigheten säger man så här, utan att det blir någon debatt: Vaccinet mot covid-19 ger - läs det här själva! - ett bra skydd mot allvarlig sjukdom och död. Påfyllnadsdoser är viktiga. Gravida rekommenderas att vaccinera sig eftersom inget tyder på påverkan på vare sig modern eller fostret. Det är ett godkänt vaccin - det är det ju inte; det är en lögn. Detta är synnerligen allvarligt.

Nu har jag ingen här att debattera mot, men de kanske kan återkomma i ett annat forum så vi kan ha en debatt. Det är inte ett godkänt vaccin utan ett villkorat vaccin. Man ska återkomma med resultatet av detta. Det är ett villkor. Läser man den amerikanska motsvarigheten ser man att det är nödgodkänt och ingenting annat.

Det här är jätteallvarligt, tycker jag. Kan vi inte lita på att våra myndigheter ger relevant information om detta så att vi vuxna kan fatta beslut? Jag vaccinerar mig; du gör det inte. Men var är debatten? Var är debattörerna, herr ålderspresident? I statstelevisionen kallar man in en läkemedelsförsäljare som anses vara expert och får prata för vaccinet. Han kan ha rätt, men var är den andra sidan? Det finns hundratals forskare och immunologer, till och med Pfizers egna forskare, som säger nej till detta.

Biverkningarna redovisas ju inte. Det finns hundratusentals i Europa som har allvarliga biverkningar. I Sverige uppgår de väl till 10 000 nu. Men det finns inga kända biverkningar. Mycket märkligt! Detta är allvarligt, tycker jag.

EU-lagen nämnde jag här. Jag ska göra en sammanfattning så jag får med vad vi anser. Nu är jag tillbaka på SD-politiken igen. Jag gjorde en utvikning nyss om vad jag personligen tycker, men nu är jag tillbaka i den politik som framgår av motionerna, herr ålderspresident.

Det handlar om ledarskapet och samordningen. Civilplikten ska införas. Det har vi sagt i många år nu, och det gäller fortfarande. Det handlar om räddningstjänst och ammunitionsröjning - det finns många delar i civilplikten som kan användas. Driftvärnet ska tillbaka, ett driftvärn som kan förstärka resurserna i händelse av skador på elstationer eller vad ni vill. Tidigare hade man kunskap om hur man sätter upp dessa, och den finns kvar - om man nu använder den kunskapen, herr ålderspresident. Den har blivit lite äldre nu, så man kanske tycker att det inte finns så mycket att hämta. All denna kunskap finns att tillgå. Cheferna som ledde dessa verksamheter är kvar, men dem jag pratar med har aldrig någonsin fått frågan: Kan du komma in och berätta hur det var och ta fram din plan som du hade? Detta är också en stor brist; det måste man göra något åt.

Beredskapspoliser har vi talat om sedan 2014, och Mikael Jansson före mig. Detta är också väldigt viktigt.

Tillbaka till de andra frågorna. En person som ni kan läsa är John J. Mearsheimer. Han beskriver detta väldigt väl. Ni kan lyssna på den professorn och analytikern på universitetet i Chicago. Han beskriver dessa frågor lite mer djupgående. Ni kan läsa det.

Jag har tidigare sagt att det största hotet mot vår frihet i Sverige, herr ålderspresident, finns innanför landets gränser. Jag har sagt tidigare att vi enligt min, inte SD:s, uppfattning befinner oss i ett lågintensivt inbördeskrig. Men jag får väldigt lite kritik nu för tiden, när jag upprepar det. Jag undrar varför.

Jag kanske ska ta ytterligare ett steg. Det handlar om det största hotet, som sagt. Vem är ansvarig? Ställ er frågan själva. Vem är ansvarig för massvåldtäkterna i Sverige? Vem är ansvarig för de hedersrelaterade brott som sker i Sverige? Jo, de beror på den stora massinvandringen från MENA-länder och Afrika. Så är det ju; det vet varenda polis och varenda människa där ute. Men vad gör ni?

(ÅLDERSPRESIDENTEN: Jag hemställer att den ärade ledamoten håller sig till ämnet.)

Då gör jag det som en avslutning. Det största hotet är faktiskt inte det jag nyss sa, utan det är församlingen här inne. Politikerna är det största hotet mot vår frihet och vårt sätt att leva i Sverige.

Herr ålderspresident! Jag har nu lyssnat på debatten om civilt försvar och krisberedskap. På förekommen anledning vill jag bara påminna om att vi också måste tänka på en annan sorts försvar mot en annan typ av angripare och inte får glömma bort att använda handsprit i alla olika sammanhang, även här i talarstolen.

Herr ålderspresident! Miljöpartiet har lämnat in en kommittémotion som heter Det civila försvaret och krisberedskapen. Det finns mycket som är viktigt att stärka upp inom det civila försvaret och krisberedskapen för att vårt samhälle ska stå mer motståndskraftigt, mer resilient. Vi har pågående klimatförändringar, och det behövs ett skyndsamt arbete med klimatanpassning på många platser i vårt land. Vattenförsörjning och livsmedelsförsörjning är bara två exempel bland många.

För att öka försörjningsförmågan är det nödvändigt att svenskt jordbruk kan drivas utan import av drivmedel och insatsvaror. Hälso- och sjukvården behöver stärkas upp, och sjukvårdsmateriel, läkemedel, reservdelar och bränsle är exempel på varor som behöver finnas i lager för att samhället ska få tid till omställning vid störd handel. Nuvarande lagerhållning är inte tillräckligt omfattande, och ansvarsförhållandena är oklara. En del lagerhållning behöver ske centralt i statlig regi, men lager måste också finnas nära människor och verksamheter. Därför behöver alla delar av offentlig sektor samarbeta med näringslivet om lagerhållning av varor som är kritiska för vår försörjning.

Detta vara bara några nedslag i vår omfattande motion, herr ålderspresident. Miljöpartiet är tydligt med att det är av mycket stor vikt att arbetet med att stärka upp det civila försvaret snabbas på betydligt.

Avslutningsvis står vi självklart bakom alla våra yrkanden, till exempel det om att hantering av smällare, raketer och fyrverkerier bör förbjudas för privatpersoner. Men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation nummer 19.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)