Fru talman! Alexandra Anstrell, Lars Beckman och Marléne Lund Kopparklint har frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att säkerställa att riksdagens beslut om vargstammen i Sverige efterlevs.
Alexandra Anstrell frågar även om avsikten är att stödja djurhållare för att de ska kunna öka livsmedelsförsörjningen och om avsikten är att vargstammen ska stabiliseras på 400 vargar.
Lars Beckman frågar även vilken dialog som skett mellan regeringen och Naturvårdsverket i frågan och om regeringen ser några negativa konsekvenser för dem som bor och verkar i vargtäta områden om Sverige får en vargstam på över 600 vargar i närtid.
Marléne Lund Kopparklint frågar även vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att öka tryggheten för landets lantbrukare.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna. Jag besvarar dem samlat.
Ett övergripande och långsiktigt mål för Sveriges rovdjurspolitik är att varg ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas.
Gröna näringar behövs för en hållbar utveckling och tillväxt i hela landet, det gäller även i rovdjurstäta områden.
Riksdagens godkännande av rovdjurspropositionen (prop. 2012/13:191) innebar bland annat ett mål avseende referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för den svenska vargpopulationen, det vill säga det minsta antal vargar som ska finnas för att den svenska vargpopulationen ska kunna anses ha en gynnsam bevarandestatus. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus är ett värde som inte får underskridas, alltså helt enkelt ett golv för vargstammen.
Riksdagen beslutade att referensvärdet skulle vara någonstans mellan 170 och 270 individer.
Enligt propositionen skulle Naturvårdsverket sedan bedöma det exakta referensvärdet inom det av riksdagen godkända intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen.
Riksdagsbeslutet handlade om Sveriges rapportering av rovdjur 2013.
Naturvårdsverket rapporterade 2013 att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige skulle vara 270.
Enligt riktlinjer från EU-kommissionen bör en sårbarhetsanalys ligga till grund för att ta fram referensvärdet. Det handlar om att hitta en nivå på stammen där den inte löper risk att utrotas. Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet 2013 kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna, vilket är ett krav i riktlinjer från EU.
Regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och med den som grund utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus.
Analysen visade att det med hänsyn till den skandinaviska vargpopulationens inavelsgrad behövs minst 300 vargar i Sverige, och minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland behöver reproducera sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.
Medlemsländerna rapporterar situationen för vargens bevarandestatus till EU-kommissionen vart sjätte år. I fråga om referensvärde för populationsstorlek angav Sverige vid den senaste rapporteringen 2019 referensvärdet 300 för gynnsam bevarandestatus i fråga om populationsstorlek för varg. Jag uppfattar att Naturvårdsverkets bedömning av gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige vilar på den vetenskapliga grund som riktlinjer från EU-kommissionens kräver.
Eftersom art- och habitatdirektivet kräver att upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus inte försvåras, är det en grundläggande förutsättning vid beslut om licensjakt att vargen i Sverige uppnår och bibehåller gynnsam bevarandestatus.
Regeringen anser vidare att det är rimligt att statistiska modeller, så kallade beskattningsmodeller, används som ett kunskapsunderlag i förvaltningen inför jaktbeslut. Det innebär att förvaltningen bygger på vetenskap och bästa tillgängliga kunskap.
För att mildra negativa effekter av rovdjursförekomst för de gröna näringarna har regeringen genomfört förändringar i viltskadeförordningen. Regeringen har tagit bort den tidigare maxgränsen på ersättning om 80 procent av kostnaderna. Nu ges full ersättning för kostnaderna.
Regeringen fortsätter att följa utvecklingen av vargpopulationen och hur den påverkar tamdjurshållning och andra socioekonomiska aspekter.