Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Jag vill med denna interpellation debattera jordbrukets lönsamhet och förutsättningar i kostnadskrisens tid och inte minst därefter. Debatten har skjutits upp. Så blir det ibland - det är helt okej - men den får kanske därmed en lite annan karaktär, eftersom den samlade oppositionen nu har drivit igenom och, i förrgår, beslutat i kammaren om ett stort antal förbättringar för lantbrukets lönsamhet och förutsättningar. Det handlar om att öka det befintliga krisstödet till gris- och fjäderfäsektorn samt om ytterligare krisstöd till mjölk-, nötkötts- och fårföretag. Det rör sig om minst 1 ½ miljard.
Regeringen ska på EU-nivå aktivt driva att ett gruppundantag från statsstödsreglerna införs för animaliesektorn. Detta skulle kunna innebära ytterligare 1 ½ miljard kronor. Regeringen ska agera för att ge jordbrukare möjlighet att nyttja så mycket av sin mark som möjligt utan att det påverkar förgröningsstödet. Regeringen ska också återkomma snarast med förslag på ett tillfälligt undantag från EU:s statsstödsregler för att stödja växtodlingsföretag. Här finns ett utrymme på upp till 1 miljard kronor.
Regeringen ska ta fram en lösning för att kunna återbetala dieselskatt retroaktivt från den 1 januari i år samt utöka det så kallade Norrlandsstödet maximalt under 2022.
Nu är det viktigt att understryka att det är avgörande att regeringen agerar skyndsamt för att genomföra det som riksdagen har beslutat. Lättnaderna får inte komma för sent.
Om någon tittare tror att jordbrukets kostnadsläge är en liten fråga för ett begränsat antal personer vill jag säga följande:
De ökade livsmedelspriserna bidrar till den ökade inflationen, liksom de höga drivmedelspriserna gör. På ökad inflation följer höjd ränta; i går aviserade Riksbanken mycket riktigt att räntan höjs.
Kostnadsutvecklingen i lantbruket och för drivmedel leder alltså till att medborgarna får dyrare drivmedel, dyrare livsmedel och dyrare boende, även på Södermalm.
Konsekvenserna för vår livsmedelsberedskap är uppenbara. För lantbrukets vidkommande är det också viktigt att hålla nere inflation och ränteökningar, eftersom många lantbruksföretag har stora lån. Det är alltså bråttom.
Den andra frågan om jordbrukets lönsamhet är den om långsiktig lönsamhet. Den som tror att kriserna i jordbruket har skapat den låga lönsamheten har fel. Tvärtom är det den kroniskt låga lönsamheten som har gjort jordbruket sårbart.
Svenska jordbrukares konkurrensvillkor måste permanent göras mer lika de villkor som deras konkurrenter i andra EU-medlemsstater har. Tillfälliga krispaket är inte tillräckliga för att återställa hopp och framtidstro, och inte heller för att skapa de ekonomiska marginaler som saknas i dag och som skulle ha dämpat denna och andra krisers effekt. Kortsiktigheten är en del av problembilden.
Ministerns svar hänvisar till livsmedelsstrategin för det långsiktiga perspektivet, och visst innehåller livsmedelsstrategin många bra satsningar, inte minst upprättandet av strukturer för interaktion, såsom Sweden Food Arena, forskningssatsningar och ökat tillgängliggörande av nya växtskyddsmedel.
Saken är den att fördröjningen när det gäller mer pengar till jordbrukarna är lång. Initiativen måste kompletteras med åtgärder som permanent sänker omkostnaderna för svenska jordbrukare. Det är mycket som inte realiseras när kostnadsläget är för högt. Man kan inte på samma sätt utnyttja ny teknik, ny kompetent arbetskraft eller exportkanaler om kalkylen inte går ihop.
Mot bakgrund av vad jag har sagt undrar jag om regeringen kan tänka om och permanenta vissa av de tillfälliga satsningarna. Kanske den lägre dieselskatten? Det är ju det som behövs.