Arbetsplenum - Kultur och fritid för barn och unga - 2022-04-28

Herr ålderspresident! Det sägs ofta av oss politiker att barnkultur är så viktig och att den måste prioriteras. Visst görs det en hel del. Jag är nöjd med de satsningar som regeringen har gjort inom ramen för januariavtalet för att lyfta fram läsning. Den lässtrategi som kom på plats var väldigt viktig. Men mer behövs.

För mig är detta, herr ålderspresident, en djupt ideologisk fråga. Det är i möte med kulturen som barn ser nya sätt att leva. Det är i filmer, romaner, serier, pjäser och musikaliska subkulturer som de hittar nya och annorlunda sätt och annorlunda livsval än de som är självklara i deras eget närmaste sociala sammanhang.

För ett barn som inte möter mycket kultur av olika sort i unga år blir livet fattigare. Det gäller inte bara för barnet i sig utan också för livsval och livschanserna. Det blir färre livschanser att välja mellan för de barn som möter mindre kultur.

Det är tre saker som bör prioriteras framöver. Det är inte det enda som behövs, men det är vad vi i Liberalerna tycker behöver prioriteras när det gäller barnkultur. Av naturliga skäl blir det fokus på skolan. Det är kanske inte helt ovanligt när det gäller liberaler.

Skolbiblioteken måste finnas på alla skolor och för alla elever. Det ska vara bemannade sådana, och det ska vara mer läsning i skolan.

Kulturskolan ska vara tillgänglig för alla elever och till rimliga priser. De praktiska problem som finns på en del orter måste lösas.

Det ska vara mer kultur i skolan och en bättre struktur för att ta emot. Det måste vara enklare att ta emot kultur och scenkonst och andra kulturyttringar i skolan.

Det måste bli enklare för skolorna att ta emot scenkonsten, annars blir det svårare för eleverna att möta den. Av det skälet behövs en strukturerad dialog mellan stat, regioner och kommuner.

Det finns kommuner och regioner i Sverige som sköter detta alldeles utmärkt. Det finns också länder i vårt närområde som sköter detta alldeles utmärkt. Av alla dessa goda exempel måste vi lära oss, och de måste spridas.

Målet ska vara att varje elev ska garanteras återkommande kulturaktiviteter under varje år i skolan. Med detta, herr ålderspresident, yrkar jag bifall till reservation 5.

Herr ålderspresident! Kulturen för barn och unga är ett av de viktigaste områdena som vi som arbetar med kulturfrågor har. Det gäller också för oss som har haft förmånen att utbilda ungdomar i ungdomsskolan i Sverige.

Ungas och ungdomars intresse för kultur och konstnärligt skapande är ibland lite sisådär. Vår uppgift som politiker är dock att se till att det kan tillvaratas på ett bra sätt och stimuleras.

Ett levande kulturliv breddar möjligheterna för livslångt lärande och livslånga bildningsresor. Att tillgängliggöra kultur är en del i arbetet att bryta utanförskap och förbättra integrationen. En stor del av vårt fokus ligger på alla barns och ungdomars rätt till kultur, och vi prioriterar särskilt barn och ungdomar från socioekonomiskt utsatta miljöer.

Vi anser att barns och ungas rätt till kultur bör prioriteras just för att vi ser att kulturen har ett arbete att göra med att nå ut till barn och unga från grupper som i lägre grad tar del av olika kulturyttringar. Ofta är det i unga år som människors intresse för kultur och konstnärligt skapande bäst kan tillvaratas och stimuleras. Ett levande kulturliv breddar möjligheterna, som jag redan tidigare sa, för livslångt lärande och livslånga bildningsresor.

Herr ålderspresident! I detta betänkande har vi också en del som tar upp hedersrelaterat våld. Det är några saker som är väldigt viktiga i betänkandet.

Ungdomsstyrelsen, den nuvarande Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, gav 2009 ut rapporten Gift mot sin vilja. Den visade att cirka 70 000 unga människor i Sverige var oroliga för att inte själva få välja partner eller vem de skulle gifta sig med. Även Socialstyrelsens rapport Frihet och familj från 2007 visade att den vanligaste orsaken till att unga omhändertas och placeras i skyddat boende var hedersrelaterat våld och förtryck. Det handlade om att de själva inte fick välja partner samt att de var allvarligt hotade om de inte följde familjens krav.

Om man utgår från Socialstyrelsens och Ungdomsstyrelsens nu ganska gamla siffror och tittar på de nationellt viktade studierna och de lokala kvantitativa sådana som har gjorts i Malmö och Stockholm hamnar medeltalet på ungefär 10 procent av de unga från högstadiet och upp till 25 års ålder. Det skulle innebära att 100 000 personer bland unga är utsatta för detta. Utöver det tillkommer också vuxna. Det här är en allvarlig fråga som vi bör ta på allra största allvar, för resultaten visar att vi har ett stort arbete att göra.

Under alliansregeringen, den l juli 2014, trädde lagen mot äktenskapstvång i kraft. Den innebär att det utöver att det är straffbart att tvinga någon att gifta sig också är brottsligt att pressa någon att gifta sig mot sin vilja. Även försök och förberedelse till äktenskapstvång är kriminaliserat liksom att lura någon att resa utomlands i syfte att han eller hon ska giftas bort genom tvång eller utnyttjande.

Därutöver kan brottet barnäktenskapsbrott ge fängelse i högst fyra år. Genom denna brottsrubricering blir det straffbart att förmå eller tillåta ett barn att ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse. Dessutom har en ny särskild straffskärpningsgrund införts som innebär att om ett motiv för brottet har varit att bevara eller återupprätta heder ska det ses som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet.

Herr ålderspresident! Därför anser vi att det som ett led i arbetet med att främja mänskliga rättigheter och för att vår plan för ett starkare Sverige ska kunna uppfyllas behövs en utökad information, opinionsbildning och annat förebyggande arbete mot att unga blir bortgifta mot sin vilja. Detta inkluderar informations- och stödåtgärder, till exempel på flygplatser, som vänder sig till unga som står i begrepp att föras utomlands med flyg.

För i Sverige ska alla, oavsett kön, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller härkomst, själva få välja vem man gifter sig med.

Därför, herr ålderspresident, vill jag avslutningsvis yrka bifall till Moderaternas reservation nummer 8.

Herr ålderspresident! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 9.

Kultur för barn och unga utgör en av grundpelarna i arbetet med att ge goda förutsättningar att utvecklas till självständiga individer genom tillgång till kulturella uttrycksformer samt kunskap och resurser för eget skapande och deltagande i samhällslivet.

Barns rätt till kultur är en del av barnkonventionen. Den slår fast barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad efter ålder samt till att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.

Vad som också är en grundläggande rättighet är att själv få bestämma partner. Trots det har en utveckling skett där allt fler unga känner att de inte kan välja partner fritt.

En undersökning från 2009 visade på att det kunde vara över 70 000 unga i Sverige som upplevde begränsningar vad gäller val av partner - begränsningar som oftast kom från den närmaste familjens förväntningar eller krav. Det finns inga återkommande undersökningar som kan visa på hur läget förändras eller utvecklar sig. Det är dock viktigt att få grepp om situationen och att kunna sätta in åtgärder för att hindra att unga tvingas gifta sig med någon som de inte själva valt. Därför behövs återkommande undersökningar på området.

Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet har det under åren 2015-2019 inkommit totalt 475 polisanmälningar rörande äktenskapstvång och vilseledande äktenskapsresa. Enligt svensk lagstiftning ska äktenskap vara en frivillig handling. Europarådets parlamentariska församling fastslog år 2005 att tvångsäktenskap kränker individens mänskliga rättigheter, och brottet får inte i straffprocessen rättfärdigas med kultur, tradition, sedvänja, religion eller så kallad heder.

Herr ålderspresident! Ett område inom ungdomspolitiken som diskuterats länge men där många problem fortfarande kvarstår är den växande psykiska ohälsan. Kulturaktiviteter spelar en stor roll gällande välmående och hälsa, såväl fysisk som psykisk. Exempel på detta är idrott, friluftsliv, litteratur och musik.

Något som orsakar psykisk ohälsa hos barn och unga är mobbning i skolan. Att vara utsatt för mobbning i tidig ålder påverkar och formar ens vuxna jag och kan få stora psykiska konsekvenser för resten av livet. Alla år av systematisk mobbning i grundskolan har format mig och orsakat svårigheter som jag får leva med än i dag. En meningsfull fritid var helt avgörande för att orka gå till skolan över huvud taget. I mitt fall var det hästsporten och stallet som räddade mig, men även musiken och friluftslivet.

Fritidsaktiviteter ger också viktiga förebilder i form av ledare, lärare och tränare. Om en trygg hemmiljö inte finns är det av yttersta vikt att andra vuxna kan finnas där, även utanför skoltid.

Bris släppte en rapport 2018 som visade att barns livsvillkor behöver förändras för att vända den negativa utveckling rörande psykisk ohälsa som pågått under väldigt många år. Förändringarna gäller bland annat att utforma en skola som främjar psykisk hälsa och att skapa förutsättningar för en omsorg där rätt insatser i rätt tid sätts in när barn mår dåligt.

Bris rapporterar också om forskning, beskrivningar av hur barn mår och deras oro för vad som ska ske om de ber om hjälp. Barn berättar också om bristfällig information från vården, brutna tystnadslöften och brist på delaktighet i sin egen vård. Föräldrar som inte kan eller orkar stötta och att skolan inte förmår ge rätt stöd tas även upp. Detta ger viktiga signaler om hur situationen ser ut.

Herr ålderspresident! Det nordiska samarbetet är också viktigt för hela området som rör kultur och fritid för barn och unga. Nordisk kulturkontakt är en mötesplats med syfte att bland annat stärka och främja den nordiska språkliga och kulturella närvaron i Norden. Plattformen är viktig för att Nordiska ministerrådet ska ha möjlighet att genomföra de politiska prioriteringarna i det nordiska kultursamarbetet. Den administrerar viktiga stödprogram för konst och kultur, till exempel programmet Norden 0-30.

Det stöder barns och ungas egna projekt med syfte att stärka deras organisering, inflytande och deltagande i politiska, kulturella och sociala aktiviteter. Norden 0-30 har upprättats av Nordiska barn- och ungdomskommittén, där målgruppen är barn och unga upp till 30 år.

Alla barn behöver bli sedda och bekräftade. Det är en förutsättning för att utvecklas efter egna förutsättningar men även för att våga drömma, sätta upp mål och sedan nå dit. Att från tidig ålder skapa både gott självförtroende och en god självkänsla lägger grunden för den mentala utvecklingen. Som Pippi Långstrump sa: Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert!

Det viktigaste att komma ihåg när det gäller politik för barn och unga är att det är bättre att skapa välmående hos barn än att försöka laga trasiga vuxna.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet även om jag även här står bakom samtliga Centerpartiets övriga reservationer.

Jag ska inledningsvis prata om Skapande skola. Skapande skola stimulerar de ungas kreativitet och skapar möten med professionella kulturskapare. Det är viktigt att alla får tillgång till ett brett kulturutbud i hela landet och att alla barn får möta många olika kulturyttringar så att de kan finna sina egna uttryck. Vi som är i den här kammaren just nu vet också att kultur är bra för hälsan.

Det finns därför flera skäl för att satsningen på Skapande skola på sikt bör breddas till att gälla även gymnasieskolan. Det skulle vara ett sätt att ge professionella kulturskapare fler arbetstillfällen på skolor när de arbetar med barn och kultur.

En meningsfull fritid med vettiga vuxna är bland det bästa för att barn ska växa upp och bli trygga individer. Men vi vet att det ser olika ut. Tyvärr har inte alla barn den förutsättningen. Det händer att barn måste tillbringa delar av sommarlov eller andra lov ensamma utan tillsyn av någon vuxen, när det är som värst, eller inte ens i sällskap av andra barn. Särskilt sommarlovet är krångligt att planera om familjens resurser är knappa och nätverket litet. Speciellt för ensamstående föräldrar kan det vara extra kämpigt att få ihop vardagen.

Det är för alla dessa barn som fritidsverksamhet och gratisaktiviteter som anordnas av eller i samverkan med det ideella föreningslivet på sommarlovet och andra lov är särskilt betydelsefulla. Skollagen och barnkonventionen behöver följas, och kommunerna behöver arbeta fram en långsiktig plan för att barn inte ska behöva vara ensamma på loven.

Herr ålderspresident! Betänkandet innehåller en rad olika ämnen. Det finns också stycken om digitalisering, vilket är en stor del av barns liv.

Det finns många fördelar med den digitala utvecklingen, men det finns också vissa negativa aspekter som tyvärr är svåra att stoppa eller bromsa. Inte minst är det väldigt många unga som råkar illa ut på olika sätt. Jag tänker då på när sociala medier eller spelmiljöer för en del riskerar att vara en otrygg plats.

Det finns regler kring hot och hat, men det finns också andra typer av kommentarer och ageranden som hindrar ungas yttrandefrihet och gör stor skada för unga människor. Staten och berörda myndigheter bör bidra till att främja en bred dialog i samhället om hur ett bättre samtalsklimat kan åstadkommas på nätet. De unga förtjänar ett bättre umgängesklimat. Ideella organisationer som erbjuder stöd och råd till unga för en trygg miljö på nätet bör få ett ökat stöd. En trygg internetmiljö är en angelägen fråga och en fråga om jämställdhet.

Jag anser att webbfilter mot nätpornografi bör införas i datorerna på landets samtliga förskolor och skolor. I dag har två av tre kommuner genomfört det på frivillig väg, och det är väldigt positivt. Men det finns fortfarande barn i övriga kommuner, och de är ganska många.

Allt fler barn och unga utsätts för olika typer av trakasserier på nätet. Det är viktigt att såväl skolan som andra samhällsfunktioner verkar för att barn och unga i Sverige ska ha en trygg internetmiljö.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservation nummer 4 om kulturskolan.

Jag vill också säga att det som Catarina Deremar talade om när det gäller filter mot pornografi i förskola och skola är någonting som jag verkligen också stöder och som jag har arbetat för att det ska införas. Vi är en grupp som arbetar med det, och jag hoppas verkligen att det ska bli verklighet i alla Sveriges kommuner.

Av våra 290 kommuner är det bara 3 som inte har någon kulturskoleverksamhet, enligt statistik från Statens kulturråd. Detta är en kommunal angelägenhet, och i många kommuner fungerar det bra - eller bättre eller sämre, ska man kanske säga. Min erfarenhet från Uddevalla kommun är att det inte bara fungerade bra; under mina söners musicerande på kulturskolan fanns det några excellenta musiklärare.

Att spela i grupp, att kanske få spela ett solo eller att bara känna att det blir musik av att trycka på några tangenter eller slå på trummorna i jämn takt är utvecklande. Det skapar harmoni. Att dessutom uppleva att vara en del av ett sammanhang och ha en uppgift är viktigt för varje individ.

Nu är det ju inte så, herr ålderspresident, att alla kommer vidare och blir yrkesmusiker, som mina söner. Det kanske stannar vid några försök med blockflöjten eller några fruktlösa försök att få ljud i en trumpet eller välljud ur en fiol. Till slut kanske musikläraren säger till föräldrarna: Jag tycker att barnet självt ska få avgöra om det vill fortsätta att spela.

Herr ålderspresident! I ungefär hundra kommuner har rektorn bestämt att elever på hans eller hennes skola ska få gå ifrån den ordinarie undervisningen för att få en kort lektion på sitt instrument av en lärare från kulturskolan. Stelbenta skolpolitiker i andra kommuner ser inte värdet av detta utan menar att eleverna ska spela efter skoltid, punkt slut.

Som exempel beslutade Munkedals kommun, som ligger i norra Bohuslän, att man skulle göra så, alltså spela efter skoltid. Det gjorde att elever från Hedekas, som ligger tre mil norr om Munkedal, först skulle åka hem från skolan i Munkedal för att sedan återkomma till Munkedal på kvällen för att få undervisning på sitt instrument. Det är ju helt orimligt.

Faktum är att rektor och lärare enligt skollagen har möjlighet att avgöra om eleven kan gå ifrån lektionen en stund om man anser att det inte påverkar studieresultaten negativt. Det är också många av dem som spelar och musicerar som har god studiemotivation. Någon kanske inte har någon motivation alls; låt dem då kanske spela en kvart och få tillbaka motivationen.

Jag menar att detta är en möjlighet för elever som man ska ta till vara.

Herr ålderspresident! Alla har dock inte råd med de avgifter som kommunen tar ut för undervisning på kulturskolan. Det är ett problem i sig, även om det finns resultat som visar att gratis kulturskola inte löser problemet. Det kan finnas ekonomiska, sociala eller kulturella skäl där utanförskapet hindrar många att få kontakt med kulturskolan. Det är väldigt tråkigt.

För att barn och unga ska komma i rörelse och komma in i spännande sammanhang inom musiken, dansen eller teatern - eller idrotten för den delen - har vi kristdemokrater skapat ett fritidskort. Det handlar om ett nationellt, generellt fritidskort. Alla elever som går i årskurs 2-9 får ett kort laddat med 500 kronor som ska användas till medlemsavgifter i kulturskolan eller olika föreningar, idrottsföreningar och så vidare - 500 kronor, alla barn i årskurs 2-9. Vi satsar 850 miljoner på den reformen.

Vi hoppas att vi ska få fler med oss så att det här blir verklighet och att det inte ska behövas en ny regering bara för att få igenom en så viktig reform. Vi får väl se vad som händer framöver, men det här fritidskortet är i alla fall någonting som vi satsar på.

Om man har en socioekonomiskt utsatt situation kan det här kortet laddas med upp till 2 400 kronor beroende på situationen. Vi tror på det generella. Jag vet att många här ofta talar varmt om den generella välfärden och att alla ska få del av välfärden. Här har vi nu ändrat vårt ursprungliga förslag från att bara rikta in sig på de mest utsatta till att rikta in sig på alla med ett generellt fritidskort som vi nu tror på väldigt mycket och som vi hoppas på.

Herr ålderspresident! En kväll som denna:

Di taler ôm tia,att tia ho går,men ingen vethur i hundan ho går,för nu, dä int då,och då dä ä int nu.Dä enda sôm stämtä att nu ä dä jämt.

Det var en dikt av Gunde Johansson från Filipstad. Jag tänkte att jag bjuder på den när det pratades om dialekter.

Herr ålderspresident! Tre unga rekryteras varje dag till gängkriminaliteten. Det är ungdomar som i stället borde spela fotboll, spela i ett band eller vara med i en teatergrupp. Ungdomar ska delta i konstruktiva fritidsaktiviteter i stället för i destruktiva handlingar.

När jag växte upp hemma i det lilla samhället Ekshär i Värmland fångades vi upp tidigt i någon sport, körsång, nyårsrevyn eller någonting. Eller så hängde vi i läshörnan på biblioteket, spelade pingis eller träffade kompisar på ungdomsgården Indiania. Ni vet väl att de kallar oss ekshäringar för indianer?

Det är klart att det förekom småkriminalitet också i Ekshär. Jag var väl själv en av de värsta buspojkarna, om jag ska vara ärlig. Men jag hade goda förebilder i vuxna som fångade upp mina urspårningar så att jag hamnade rätt i olika fostrande miljöer. Pappa var fotbollstränare och mamma jobbade på biblioteket.

I praktiken handlar det om hur vi vuxna axlar vårt ansvar för att säkra barns och ungdomars rätt till fritidsaktiviteter. Vi måste ge barn och unga möjligheten att utvecklas till självständiga individer och få alla tänkbara förutsättningar. Alla barns rätt till kultur slås fast i FN:s barnkonvention.

Herr ålderspresident! Barns och ungas tillgång till fritidsaktiviteter är ingenting som kommer av sig självt. Det är regeringen och riksdagen som har det yttersta ansvaret för att vi lever upp till barnkonventionen. För att alla unga ska få möjlighet till en meningsfull fritid krävs det, enligt regeringen, en god samverkan mellan civilsamhället och det offentliga. Det ska inte vara så att enskildas goda ekonomi eller resursstarka föräldrar är förutsättningen för att man ska få tillgång till kulturella aktiviteter. Alla barn och unga har rätt till kultur och måste ges förutsättningar för att kunna delta i olika kulturverksamheter.

Därför krävs det en medveten och långsiktig politik som skapar förutsättningar för att kulturen ska bli en naturlig del av barns och ungas vardag. Kulturskolan spelar en viktig roll i det arbetet. Den ger barn och unga möjlighet utforska sin kreativitet. Den kommunala kulturskolan når många barn och unga i hela landet och bidrar till att lägga grunden för deras kulturella, sociala och intellektuella utveckling.

Kulturskolan har stor betydelse inte bara för enskilda barn och unga utan också för bildningen i samhället, vilket gör den till en nationell angelägenhet. Kulturskolan står dock inför en rad utmaningar där behovet av professionella lärare och pedagoger måste hanteras. Men den viktigaste utmaningen är att nå alla barn och unga så att de känner att de kan ta del av verksamheten. Alla barn kan inte bli kulturpersonligheter, men alla ska känna att de fick chansen att pröva sina vingar.

Herr ålderspresident! Trots utmaningarna är kulturskolan en verksamhet som vi ska vara stolta över att vi har i Sverige. Därför satsar vi 200 miljoner årligen på kulturskolan.

Vi gör också annat för kulturen. Vi vill stärka kulturen ytterligare och göra den mer tillgänglig. Vi vill stärka folkbiblioteken genom reformen Stärkta bibliotek. Vi vill öka stödet till reformen Skapande skola för att fler barn i hela landet ska få ta del av högkvalitativ kultur inom skolan, och vi vill ha fri entré till statliga museer.

Herr ålderspresident! Jag höll nästan på att glömma: Självklart yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Herr ålderspresident! Forum vi inte kan bortse från när vi diskuterar barn och unga är internet och sociala medier. Som Catarina var inne på förut finns det mycket gott där, och internet är ju en plattform som genomsyrar alla ungas vardag. Men det finns också annat, och det är trakasserier och näthat som med tiden har fått allt större utrymme. Den här formen av mobbning måste bekämpas och kan aldrig accepteras. Därför ska arbetet intensifieras eftersom det behövs för att värna det demokratiska samhället och samtalet. Näthatet är i slutändan alla medborgares ansvar i en demokrati.

För många barn och unga är verbalt och fysiskt våld både i och utanför hemmet en verklighet, som vi har varit inne på. Regeringen beslutade därför i april 2021 att tillsätta en särskild utredare som fick i uppdrag att lämna förslag till en samlad nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld. Uppdraget kommer att redovisas senast den 31 maj 2022.

Regeringen tillsatte också en utredning i november 2021 om att det bör kriminaliseras att inte anmäla eller att undanhålla barnäktenskapsbrott. Uppdraget ska redovisas den 1 december 2022.

För att öka kompetensen om hedersrelaterat våld och förtryck har regeringen beslutat om en egen satsning på 430 miljoner fram till 2023.

Som ni förstår pågår ett viktigt arbete mot hedersrelaterat våld mot och förtryck av barn och unga.

Herr ålderspresident! Inte f-n blir man friskare av kultur, hävdade den före detta kulturministern Bengt Göransson. Med det menade han inte att det bör satsas mindre på kultur. Tvärtom var det tanken att kultur måste vara nyttig som han angrep. Kultur handlar inte om sjukvårdskostnader utan om insikter som förändrar människor som i sin tur förändrar världen. Kultur är inte nytta och pengar - kultur är insikt.

Tack för att ni har lyssnat!

(Applåder)

Herr ålderspresident! Låt mig börja med att tacka Lars Mejern Larsson för de fina orden på slutet. Det var ett jättetrevligt inlägg.

I det här betänkandet behandlas inga motioner från Vänsterpartiet, utan våra förslag för barn och unga har behandlats tidigare i år. Men jag tänkte passa på att beröra två av de verksamheter som lyfts av andra partier, nämligen kulturskolan och Skapande skola.

Herr ålderspresident! I går besökte jag medborgarhuset i Arboga. Där finns en salong för bio och teater och även Fritidsbanken som hjälper till att möjliggöra en aktiv fritid genom utlåning av utrustning. Det är fantastiskt att det finns något som heter medborgarhus som man kan besöka på detta sätt.

I går kunde man ta del av föreställningen Glitter och partaj. Det var kulturskolans äldre elever som spelade tillsammans i en större orkester. Det var också ett rockband. Det dansades, det sjöngs och man visade film. Allt genomfördes av dessa ungdomar. Efter två år av pandemi fick de äntligen möjlighet att uppträda inför en publik, och man kunde verkligen se stoltheten. Den var påtaglig. Även för de yngre i publiken kändes det som en viktig upplevelse. De fick en förebild i de äldre på scenen.

Detta är en mycket viktig verksamhet som fler verkligen skulle behöva nås av. Tyvärr sätter flera saker stopp. För många familjer är avgifterna för höga. För andra är det köerna som sätter stopp. När det väl finns en plats kan man ha tappat intresset. I vissa kommuner går det inte ens att ställa sig i kö då det helt saknas en kulturskola. För vissa barn med funktionsnedsättning kan det finnas en oro för om man kommer att passa in och om pedagogerna har rätt kunskaper för att skapa en bra inlärningssituation. För en del barn är det här helt enkelt en okänd verksamhet.

De pengar som Vänsterpartiet tillsammans med regeringen sköt till förra mandatperioden har stimulerat till utveckling och avgiftssänkningar, men fler steg måste tas för att alla ska kunna känna sig välkomna och ha råd. Det behövs framför allt fler utbildade kulturskolepedagoger för att vi ska komma till rätta med köerna. Här har regeringen missat att skjuta till de medel som utlovades i propositionen för något år sedan, men det kan lösas redan i höst.

Den andra delen som rör organisationen är klurigare. Skolinspektionens besked om att det inte är förenligt med skollagen att låta elever gå ifrån lektioner för att delta i instrumentundervisningen ställer till det på väldigt många håll i landet.

Herr ålderspresident! Det är viktigt att vi även fortsättningsvis kan använda skolan som arena för kulturskolan. Men det är även viktigt att den ordinarie skolan får ett rejält kulturlyft. Hjärnforskningen visar att barn som inleder en lektion med att sjunga, dansa eller spela lär sig mer resten av tiden. Ett intressant forskningsprojekt visade att elever som bytte ut en matematiklektion i veckan mot en musiklektion i slutändan blev duktigare i matematik än de som haft mer matematikundervisning. De här nya kunskaperna om hur hjärnan fungerar och inlärning sker behöver få genomslag i undervisningens utformning och genomsyra våra lärmiljöer.

Sedan 2008 är Skapande skola den enskilt största riktade satsningen på kultur i grundskolan. Tanken är att skolhuvudmannen söker ett statligt stöd som förmedlas via Kulturrådet, och för den summan kan man sedan anlita professionella kulturaktörer som ska genomföra aktiviteter tillsammans med eleverna.

Den statistik som finns att tillgå visar att alla kommuner någon gång har tagit del av de statliga medlen, men många skolor står helt utanför systemet. Det är framför allt små kommuner och privata huvudmän som söker i lägre utsträckning.

Den större genomlysningen av reformen Skapande skola som gjordes av Kulturanalys 2013 visade att där skolan redan även i övrigt fungerade bra, där det fanns engagerade rektorer och lärare och där det fanns en vana att arbeta med kultur, fungerade Skapande skola väl. I sin utvärdering konstaterade Kulturanalys att det finns stor förbättringspotential för att Skapande skola ska nå fler, engagera eleverna mer och leda till en mer varaktig verksamhetsutveckling. Även om utvärderingen gjordes 2013 fick Kulturrådet tyvärr inte förrän alldeles nyligen i uppdrag att göra något åt frågan.

Punktinsatser som dessa via Skapande skola är viktiga för att eleverna ska träffa kulturarbetare av olika slag och få prova nya arbetssätt. Men det är oerhört viktigt att de vanliga lektionerna i de estetiska ämnena får rätt förutsättning. I de senaste årens diskussion om försämrade skolresultat höjs ibland röster för att eleverna behöver mer tid för teoretiska studier, och därmed finns mindre utrymme för de praktisk-estetiska ämnena. För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att eleverna får tillgång till bra ämnesundervisning i de praktisk-estetiska ämnena och att lärare får stöd för att kunna integrera de estetiska lärprocesserna i sin undervisning. Det är viktigt för barns utveckling, inlärning och välbefinnande.

För att detta ska vara möjligt måste pedagogerna få rätt utbildning och rätt förutsättningar att göra sitt jobb. I en undersökning gjord av Lärarnas Riksförbund uppgav så få som 22-25 procent av lärarna i slöjd och musik att de får ämnesrelevant fortbildning. Motsvarande siffra för lärarna i bild var bara 15 procent. De upplevde att den fortbildning de får erbjuds lite slumpartat och att det inte leder framåt.

Undersökningen visade också att bara strax över hälften hade adekvata lokaler. Många saknade också ämneskollegor som man kunde diskutera med. Även i detta avseende var bildlärarna de som var mest missnöjda. Många vittnade också om för stora grupper för att man skulle hinna med att se och stötta alla elever. Den schemalagda tiden räckte inte till för att nå kunskapsmålen.

Svaren överensstämmer med granskningar som Skolinspektionen har gjort i musikämnet. Där såg man att de som lyckades bra hade anpassade lokaler. Man hade grupprum. Man kunde ha undervisning i halvklass. Det fanns behöriga lärare och tillgång till flera olika instrument.

Den dåliga arbetssituation som råder på många skolor avskräcker många från att söka sig till yrket. Därför är andelen obehöriga också stor. För att kunna locka fler behöver vi höja kvaliteten på undervisningen och förbättra arbetsmiljön för både elever och lärare. Vi tycker att det behövs en satsning på dessa ämnen, och vi tycker att regeringen tillsammans med ansvariga myndigheter och Sveriges Kommuner och Regioner behöver ta frågan på allvar.

Herr ålderspresident! Detta var ett axplock av de frågor som Vänsterpartiet driver för att ge alla barn tillgång till kultur. Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr ålderspresident! Tack, Vasiliki Tsouplaki, för det du sa i ditt anförande! Du talade väl om musikens roll och betydelse för inte minst unga människor. Vi vet att det betyder väldigt mycket också för äldre människor, men vi talar nu om kultur för barn och unga.

Vi har designat ett fritidskort som ledamoten och jag har debatterat tidigare. Jag försöker nu skapa ett underlag, en bredd, i beslutsfattandet. Mot bakgrund av det jag har hört skulle det kunna vara intressant att vara med i denna process. Jag har som sagt ett förslag om ett fritidskort och håller med om att förlagan, en fritidspeng, inte riktigt höll måttet. Nu har vi dock gjort ett generellt bidrag för alla i årskurs 2-9 laddat med 500 kronor.

Detta är ett sätt att stimulera det vi talar om. Oavsett om det handlar om rörelse, musik, teater eller vad det än kan vara skulle detta kunna vara något som får fler att ägna sig åt kultur eller idrott. Ett kort som laddas med en summa pengar borde vi kunna samlas kring. Vad säger du, Vasiliki Tsouplaki, om förslaget?

Herr ålderspresident! Jag tackar Roland Utbult för att vi får möjlighet att diskutera denna fråga. Jag uppskattar verkligen att ledamoten har justerat i sitt förslag. Vi har diskuterat detta många gånger under mandatperioden. Jag känner att jag har nått fram till Roland Utbult när det gäller vår kritik av det tidigare förslaget och att det nu är ett mer vänsterpartistiskt förslag som ledamoten presenterar. Där finns många av de tankar som jag hade som kommunalpolitiker. Vi funderade i dessa banor. Hur skulle vi kunna synliggöra för barn och unga i den kommun där jag var aktiv då att det är möjligt för alla att vara med i en förening? Vi tänkte att någon sådan typ av kort skulle kunna vara en idé. Jag tycker att det är ett bra förslag.

Men vi tillhör inte samma parti och brukar inte budgetförhandla med varandra. Jag kan därför inte lova Roland Utbult att detta är någonting som vi kommer att föreslå framöver. Men jag vet att vi ofta har en gemensam värdegrund när det gäller hur barn från socioekonomiskt utsatta förhållanden också ska kunna vara med och vara aktiva på sin fritid. Vi har samma inställning i den frågan, och jag välkomnar denna typ av förslag.

Herr ålderspresident! Jag tackar Vasiliki Tsouplaki för svaret på min fråga. Jag blir naturligtvis inspirerad av det som jag hör och också förhoppningsfull inför fortsättningen. Vi hoppas att fler partier och fler ledamöter ska förstå betydelsen av detta.

Jag är också medveten om att detta även handlar om pengar och att vi inte budgetförhandlar så här och kanske inte på annat sätt. Men med ett gott förslag med bra underlag skulle man kanske så småningom kunna hitta fram tillsammans.

De som budgetförhandlar från vår sida är också de som egentligen har designat detta från början, skulle man kunna säga. Så från vår sida är det väl grundat.

Ledamoten talar om att nå ut till socioekonomiskt utsatta grupper - barn och ungdomar som lever i utanförskap. Detta är ett alldeles utmärkt förslag. Alla får detta kort laddat med 500 kronor till medlemsavgifter i kulturskolan, idrottsföreningar eller andra föreningar som finns inom kulturen. Det stämmer alltså väldigt bra med den socioekonomiska aspekten. Jag är därför tacksam för svaret och hoppas att vi kan gå vidare.

Jag tackar Vasiliki Tsouplaki för detta.

Herr ålderspresident! Jag tackar Roland Utbult för fortsatt diskussion. Jag hoppas att det är ledamöter som Roland Utbult och andra kristdemokrater som har denna sociala värdegrund som kan få ett större genomslag i partiets politik framöver. Jag har varit väldigt oroad när jag har följt den debatt som har varit de senaste veckorna efter kravallerna och upploppen i flera av landets städer, där Roland Utbults partiledare uttrycker sig på ett hårt och, tycker jag, ett ibland angränsande till rasistiskt sätt. Det sociala engagemang som Roland Utbult ger uttryck för hoppas jag även fortsatt kan finnas med i den kristdemokratiska politiken.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 maj.)