Herr talman, skolelever och åhörare! I dag behandlar vi motioner som berör mänskliga rättigheter runt om i världen från den allmänna motionstiden, då partierna skriver om de frågor de själva önskar skriva om. I och med att detta är sista året på en lång mandatperiod behandlar vi också motioner som skrevs för länge sedan.
I detta betänkande behandlar vi motioner om Iran, Kina och Ryssland. För Vänsterpartiets del behandlas yrkanden i våra motioner om Centralasien och Iran samt om Ryssland. Vi har sedan tidigare i Vänsterpartiet en utmärkt Kinapolitik, som vi behandlade i samband med regeringens skrivelse om Kina 2019. Jag tänkte i dag också säga några ord om Turkiet och situationen för mänskliga rättigheter där.
Men låt mig börja med att säga något om den globala situationen och hur vi ser mänskliga rättigheter gå tillbaka över hela vår värld. Vi behöver bistånd för att motverka denna tillbakagång för mänskliga rättigheter. Både idéer om att minska det svenska biståndet, som sverigedemokrater och moderater har, och regeringens förslag om att öka den så kallade avräkningen från biståndet leder i helt fel riktning om vi ska stärka mänskliga rättigheter globalt.
Herr talman! Iran är utan tvekan en av vår tids hårdaste och mest auktoritära diktaturer. Brotten mot de mänskliga rättigheterna är många och omfattande. Trots det auktoritära styret, som inte tillåter opposition, ger sig människor ut i protest mot regimen. Tusentals personer har utsatts för godtyckliga arresteringar samt överdrivet och dödligt våld vid demonstrationer de senaste tre åren.
Presidentvalet i juni 2021 såg Ebrahim Raisi som segrare, med ett valdeltagande som var det lägsta någonsin, 48 procent. I huvudstaden Teheran deltog endast 26 procent. Valet var en fasad. Det var 600 kandidater som diskvalificerades från att ställa upp, däribland många av reformisterna.
Den nya presidenten Raisi står för en än mer hårdför politik, om det ens är möjligt. Han omfattas själv av sanktioner från USA efter att ha varit ansvarig för utomrättsliga avrättningar 1988 och lett det stora, landsomfattande nedslaget mot protesterna 2019.
Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran riskerar att förvärras än mer. Vänsterpartiet kommer att fortsätta uppmärksamma situationen i landet. Sverige kan göra mer för att stötta kampen för ett fritt och demokratiskt Iran, och Sverige kan som enskilt land och som medlem i EU och FN konsekvent uppmärksamma de grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter som sker i Iran.
Kvinnor är i en särskilt utsatt situation i Iran. Mäns våld mot kvinnor är utbrett, och straffrättsliga åtgärder är näst intill obefintliga. I Iran är lagstiftningen explicit diskriminerande mot kvinnor. En gift kvinna kan inte skaffa ett pass eller resa ut ur landet utan sin mans skriftliga tillstånd. Enligt iransk civilrätt har en man också rätten att bestämma över sin frus yrke. En kvinnas vittnesmål i domstol är endast värt hälften av en mans, och mödrar förlorar vårdnaden om sina barn vid väldigt låg ålder.
I landet är det också kriminellt att ha sex utanför äktenskapet. Kvinnor som har blivit våldtagna riskerar därför att straffas om de inte blir trodda. Detta utgör också ett stort hinder för kvinnor att ens rapportera om sexuella övergrepp eller söka vård och hjälp. Dessutom definieras våldtäkt i lagen endast som påtvingat sex utanför äktenskapet, vilket betyder att våldtäkt inom äktenskapet inte anses som våldtäkt. Det finns inte heller något förbud mot mäns våld mot kvinnor i hemmet.
I denna kontext måste man lyfta fram de modiga MR-aktivister inom kvinnoorganisationerna som dagligen för en kamp för kvinnors och flickors rättigheter i Iran. Under de senaste två åren har fredliga demonstrationer ökat, samtidigt som fler kvinnorättsaktivister har blivit åtalade på könsdiskriminerande grunder. Vi måste ge allt stöd vi kan till dem.
Irans etniska minoriteter, såsom kurder, azerier, araber och balucher, utsätts för en omfattande diskriminering, och deras möjligheter att uttrycka sitt språk, sin kultur och sin identitet är klart begränsade. Krav från de etniska minoriteterna på respekt för sina rättigheter möts med omfattande förföljelser, fängslanden och, i många fall, dödsstraff.
Religionsfriheten är ytterst begränsad i Iran. Sunnimuslimer, bahaier och andra religiösa minoriteter möter stort motstånd från regimen i sina försök att uttrycka sin tro.
En av Irans största etniska minoriteter är kurderna, som utgör ungefär 10 procent av befolkningen. Många kurder upplever diskriminering på arbetsmarknaden, och gruppen är klart underrepresenterad på offentliga poster. Situationen för kurdiska organisationer och aktivister är särskilt svår. Organisationer förbjuds regelbundet, och aktivister grips, fängslas och avrättas för brott mot det som kallas rikets säkerhet.
Sverige bör som enskilt land och som medlem i EU och FN uppmärksamma de grova och omfattande brott mot och kränkningar av etniska och religiösa minoriteter som sker i Iran.
I Iran är också barnarbete ett omfattande problem, och det rapporteras alltmer om trafficking med barn. Barnäktenskap är vanligt förekommande. Den lagliga minimiåldern för att ingå äktenskap är 13 år för flickor och 15 för pojkar, men fäder kan ansöka om tillstånd att gifta bort sina döttrar vid ännu yngre ålder - det kan vara vid så ung ålder som 9 år.
Enligt iransk lag är flickor straffmyndiga från 9 års ålder och pojkar från 15 år. Det finns omfattande rapporter om hur barn utsätts för utomrättsliga försvinnanden, arresteringar, tortyr och till och med dödsstraff. Iran har under de senaste åren uppmärksammats bland annat för att vara ett av de länder som avrättar barn. Amnesty International rapporterade 2021 att över 80 personer väntar på att få sina dödsstraff verkställda för brott de begick när de var barn.
Iran har ratificerat FN:s barnkonvention men med reservationen att den inte får hamna i konflikt med nationell lagstiftning och islam. Att ratificera konventionen under sådana premisser riskerar att underminera konventionen och att innebära att den inte får några effekter på lagstiftningen. Här måste Sverige stå upp inom FN-systemet för att Iran ska leva upp till sina internationella åtaganden om barns rättigheter.
Herr talman! Utvecklingen i och runt Kina har de senaste månaderna kommit längre ned på dagordningen med anledning av kriget i Ukraina. Men utvecklingen för mänskliga rättigheter är fortfarande mörk i landet. Statens inskränkningar gentemot människor är enorma, både i generella termer och med anledning av pandemin i synnerhet. Nyligen har mångmiljonstaden Shanghai stängts ned för att stoppa spridningen av coronaviruset.
För svensk del är kidnappandet och det olagliga gripandet av den svenske medborgare Gui Minhai särskilt viktigt att uppmärksamma. Just nu pågår en särskild utredning i Regeringskansliet om omständigheterna i fallet, som kommer att redovisas i oktober. Den kan bidra till viktiga slutsatser om hur Sverige bör bedriva tyst diplomati.
Omfattningen av Kinas brott mot mänskliga rättigheter är ibland svår att ta in. Landet har ett omfattande utnyttjande av dödsstraff. Stora grupper av minoriteter förtrycks ytterst repressivt, särskilt i Tibet, Xinjiang och Inre Mongoliet. Vi får aldrig vara tysta i vår kritik mot Kinas brott mot mänskliga rättigheter så länge de pågår och inte vara naiva i vår syn på samarbete med Kinas politiska och ekonomiska ledning. Vi måste hela tiden lyfta upp MR-brotten på dagordningen.
Utskottet har i dag ett näst intill enigt tillkännagivande om att stärka den diplomatiska närvaron i Taiwan. Skälen är enkla. Önationen har de senaste decennierna utvecklats i demokratisk riktning trots ett militärt hot från den stora grannen Kina. Som första asiatiska land har man infört en progressiv hbtq-lagstiftning. I en tid när demokratin är på tillbakagång på många platser är det viktigt att utveckla samarbeten med de länder som vill stärka demokratin.
Herr talman! Den ryska invasionen av Ukraina är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Det är en attack mot Europas fred och rådande säkerhetsordning som vi aldrig kommer att tolerera.
Det ukrainska folket har slagit tillbaka hårt och vunnit slaget om Kiev, vilket gjort att Ryssland har dragit tillbaka sin militär från området. Samtidigt är det mänskliga lidandet enormt, och krigsbrott har med största sannolikhet begåtts. Vi kommer för alltid att ha bilderna från förorten Butja i våra minnen, och platsen läggs till på en alldeles för lång lista över folkmord av civila. De ansvariga måste dömas. Straffrihet får inte råda.
Samtidigt har kriget tagit förnyad fart i östra och södra Ukraina, där Ryssland haft större militär framgång. Stålverket i Mariupol har blivit en symbol både för det ukrainska motståndet och för grymheten i Rysslands krig.
Herr talman! Vänsterpartiet har under lång tid haft en tydlig politik och syn på den negativa utvecklingen i Ryssland under Putins regim. Många gånger har vi konstaterat att Putins regim i Ryssland utgör ett säkerhetspolitiskt hot - först och främst mot alla i Ryssland som motsätter sig regimen och som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. Men Rysslands imperialistiska politik utgör också ett direkt hot mot befolkningen i flera grannländer som Ukraina, Belarus, Georgien, Moldavien och länderna i Centralasien.
I tredje hand utgör Ryssland ett direkt militärt hot mot oss och våra grannländer. Det är självklart ett hot som inte ska underskattas och som ska motverkas och förebyggas.
Herr talman! Den 17 april inledde Turkiet en omfattande attack mot de kurdiskdominerade områdena i Irak och Syrien. Denna invasion kan vi nästan inte läsa någonting om i västerländsk press. Det har försvunnit i bruset från Rysslands brutala angrepp på Ukraina.
Det finns rapporter om angrepp på flyktingläger och om användandet av kemiska vapen. Angreppen har lett till ökade strider mellan milisgrupper med olika etniska förtecken, några med kopplingar till IS. Det finns en risk för den irakiska statens sammanbrott.
Vi kan också se hur president Erdogan i Turkiet inskränker mänskliga rättigheter inom landet. Senast i förrgår dömdes filantropen och aktivisten Osman Kavala till livstids fängelse, något som har kritiserats av Europarådet, för sin kritik av Erdogans styre.
Med detta, herr talman, har jag beskrivit några av de stora inskränkningar av mänskliga rättigheter som har skett runt om i världen. Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 1.