Arbetsplenum - Hushållningen med mark- och vattenområden - 2022-04-27

Hushållningen med mark- och vatten-områden

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 och i övrigt till utskottets förslag i civilutskottets betänkande CU13.

Betänkandet behandlar till största delen frågor som redan har avhandlats under mandatperioden, och därför kommer jag att koncentrera mitt anförande till vår reservation.

Fru talman! Vi är överens med utskottets majoritet om att vattenkraften spelar en viktig roll för svensk energiförsörjning. Genom de regler om miljöanpassning av vattenkraften som trädde i kraft 2019 kommer vattenkraften även i framtiden att ha en nyckelroll i det svenska elsystemet, samtidigt som miljöanpassning sker.

Under våren 2020 tillkännagav riksdagen för regeringen att det fortsatta arbetet med att reformera vattenlagstiftningen och vattenförvaltningen behöver vara inriktat på att värna den småskaliga vattenkraften genom minskat regelkrångel, respekt för äganderätten och effektiva miljöåtgärder till rimliga kostnader. Så sent som för ett par månader sedan riktade riksdagen ytterligare två tillkännagivanden till regeringen om vattenkraft.

Den politiska viljan när det gäller vattenkraften har således vid upprepade tillfällen kommit till uttryck i tillkännagivanden från riksdagen till regeringen. I sammanhanget kan även nämnas Vattenkraftens Miljöfond, som har till syfte att förena produktion av vattenkraftsel med moderna miljökrav.

Den som äger ett vattenkraftverk som ska prövas enligt den nationella planen kan ansöka om pengar ur fonden för att utreda, anpassa och modernisera sitt eller sina kraftverk efter dagens miljölagstiftning.

Därför, fru talman, finns det inga skäl för riksdagen att rikta ännu ett tillkännagivande till regeringen om den småskaliga vattenkraften.

Fru talman! Man kan ju undra varför regeringen inte agerar trots alla tillkännagivanden.

När jag träffar kraftverksägare och dammägare och lyssnar på dem får jag ofta höra en historia om kampen mellan David och jätten Goljat, men det är en historia där jätten i form av länsstyrelser och andra myndigheter i princip alltid vinner.

Processerna och de kommande utrivningarna är också förknippade med stora kostnader för kraftverksägarna. Till det ska läggas åratal av envis kamp, byråkrati och överklaganden som dessa personer tvingas utstå.

Den småskaliga vattenkraften är en ren och förnybar energityp som inte orsakar några utsläpp av växthusgaser. Den finns på tusentals platser och är i princip omöjlig att slå ut vid ett angrepp från ett annat land. Den är reglerbar och kan ge mer kraft när solen inte skiner och det inte blåser. Detta är precis allt vi efterfrågar. Men av regeringen är den ändå utpekad som ett hot mot miljön och den biologiska mångfalden.

Regeringens mål är att allt vatten ska vara fritt strömmande. Man glömmer då att hela ekosystemet runt dessa dammar har anpassat sig efter den reglerade dammen under mycket lång tid, ibland flera hundra år. Torrperioder kan dessutom få omvänd effekt på det strandnära livet. Det är fel att ställa naturvärden mot kulturvärden om kulturvärdet av bevarande av dammen alltid tvingas stå tillbaka för fritt rinnande vattendrag. Det är nämligen inte alls säkert att dessa alltid är bättre för miljön.

Med rätt vilja måste det gå att förena miljö, kulturhistoria och elförsörjning. Om vi får ett klimat med oftare förekommande torrperioder och översvämningar kan en reglerad vattenström ge viss miljönytta, för vad händer annars med den stora flora och fauna som etablerat sig kring kvarndammarna under hundratals år? Ska den inte längre vara en del av vår natur?

Många människor bor också vid eller i närheten av sjöar, dammar och vattendrag där vattennivån hålls uppe på grund av kraftverkens fördämningar. Om dammarna försvinner påverkar det både deras boendemiljö och deras fritidssysselsättning. Bad och båtliv hotas trots att miljönyttan ofta är tveksam.

Till viss del kan det givetvis behövas miljöanpassningar. Men det får absolut inte bli så att producenterna av el väljer att lägga ned för att de känner sig orättvist behandlade och motarbetade, för vad kan egentligen vara bättre säkerhetsmässigt sett än att ha flera tusen reglerbara kraftkällor runt om i vårt land?

Det är dags för regeringen att agera för att bevara vattenkraften. Det borde inte behövas mängder med tillkännagivanden. Regeringen vet vad riksdagen tycker. Det är dags att visa handlingskraft.

Jag yrkar bifall till reservation 7.

Fru talman! Om energifrågorna kopplade till vår självförsörjning och vårt oberoende varit aktuella tidigare - och det har de - är det inget mot nu, när alla diskuterar hur vi i Europa ska göra oss oberoende av rysk gas och fossila och icke förnybara energikällor. Vi ska dessutom ha en inhemsk livsmedelsproduktion och hushålla med åkermark.

Det kan inte nog betonas hur viktig vattenförsörjningen är i vårt samhälle. Det handlar om vårt allra viktigaste livsmedel, dricksvatten.

Vi måste kunna ta hand om dagvatten och leda bort det när regnen blir fler och intensivare och risken för översvämningar ökar, och vi behöver fortsätta valla in tätorter när haven stiger för att isarna smälter.

Jag och Centerpartiet tror att vattenfrågorna kommer att bli än viktigare framöver och kan hålla med om att det behövs nya former för samverkan eftersom vatten precis som väder och vind har en tendens att inte förhålla sig till vare sig kommun- eller nationsgränser.

I betänkandet beskrivs det väl hur regioner och staten genom länsstyrelsen ska samverka inom ramen för de regionplaner som Centerpartiet vill ha och som nu kommer att utökas med mitt eget hemlän Halland.

Fru talman! Hallands åar har väl alla fått lära sig i skolan, men de är inte enbart Hallands. Källorna ligger längre inåt landet, och de är vad som i det här sammanhanget brukar kallas avrinningsområden - eller distrikt, som de kallas i vattenförvaltningsutredningen. I Hallands åar och många av deras biflöden finns också en del av den förnybara elproduktion som jag inledde med att prata om.

Den småskaliga vattenkraften har varit en följetong i civilutskottet. Det är inte första gången som regeringen får tillkännagivanden som innebär att prövningen av enskilda produktionsanläggningar ska göras också utifrån vilken samhällsnytta de gör för vår elförsörjning och vad de har betytt för samhället längre bakåt i tiden.

Åtgärderna som myndigheterna kräver av vattenkraftsägarna i dag leder till utrivning av fullt fungerande dammar och turbiner. Centerpartiet vill att bedömningarna ska utgå från förutsättningarna på platsen. Vilken fisk är det som förväntas vandra, och var ska vandringsvägarna anläggas i de fall där de verkligen behövs?

Bedömningen måste också utgå från proportionalitet vad gäller nytta och lönsamhet samt att det inte påverkar den totala produktionen av ström negativt.

Någon invänder kanske att det jämfört med den fullt utbyggda vattenkraften i de stora Norrlandsälvarna är en liten del som produceras småskaligt. Men det är reglerkraften man vill åt. El ska som sagt helst produceras nära där den kommer att användas.

Planeringsmålet för den småskaliga vattenkraften är att åtgärderna inte får leda till en större produktionsförlust än en och en halv terawattimme. Vi ska alltså inte öka produktionen i den småskaliga vattenkraften utan begränsa minskningen.

Därför måste varje möjlighet till undantag vara tillgänglig för vattenkraftsägarna. Så är inte fallet i dag. Därför menar vi att prövningen inte görs utifrån den lag som vi stiftade här och att den därför måste pausas.

I mars beslutade riksdagen att tidsplanen måste göras om så att de prövningar som startats fullföljs enligt det åtgärdsprogram som ännu inte är färdigt. Det riskerar att leda till att de prövningar som startar senare får andra miljövillkor än de där man varit tidigt ute med sina ansökningar.

Riksdagen har alltså vid flera tillfällen uppmanat regeringen att endera stoppa prövningarna eller se till att de görs efter den vilja som riksdagen har uttryckt - att reglerna ska vara enklare och åtgärderna proportionerliga.

Jag vill därför yrka bifall till förslaget samt avslag på reservation 4 och därmed också bifall till reservation 5 om miljöanpassning av vattenkraften.

Fru talman! Ibland säger man att utan bilen stannar Sverige, och det anser jag är i viss mån sant. Man skulle också kunna säga att småskalig vattenkraft är lika viktig för vår energiförsörjning som bilen är för våra transporter. Utan småskalig vattenkraft får vi ännu större underskott, speciellt när det inte blåser eller solen inte skiner.

Ett resultat av det stora underskottet är de mycket högre priserna på energi utifrån den numera minskade tillgången. Att denna fråga inte har fått större politisk sprängkraft än den fått är en gåta för mig. Ett pris som i vissa fall höjts med flera hundra procent borde egentligen vara det enda man diskuterar. Visst förespråkar vi kristdemokrater att kärnkraften ska få utvecklas vidare i Sverige, men vi behöver även annan typ av energiproduktion, som till exempel småskalig vattenkraft.

Att använda energin i våra mindre vattendrag är något vi har gjort i många sekler. Tidigt bosatte vi oss vid vattenfall där den mekaniska kraften kunde underlätta tillvaron för oss, till exempel genom att driva sågar och hammare. Vattenkraften har varit och är en hörnsten i vårt samhälles utveckling, i dag tack vare den elproduktion som vi så väl behöver. Utan elproduktionen från den småskaliga vattenkraften hade vi haft ännu större problem med energiförsörjningen.

Riksdagen har vid flera tillfällen fattat beslut med innebörden att den småskaliga vattenkraften ska värnas. Trots detta har vi med tiden fått erfara att myndigheter fortsätter att ställa krav på utrivning av småskalig vattenkraft i samband med de prövningar som sker på annat underlag än det som riksdagen vill se.

Mina frågor blir då: Hur ska vi få våra myndigheter att följa viljan i Sveriges riksdag? Hur ska vi få Sveriges regering att verka i den riktning som Sveriges riksdag har gett uttryck för otaliga gånger? Varför tillser man inte som regering att våra myndigheter har det aktuella underlaget att fatta beslut på? I stället blir tiden för handläggning i Regeringskansliet så lång att man blir tvungen att använda underlag som riksdagen redan har fattat beslut om att byta ut.

Jag tycker att det är sorgligt att vi har myndigheter och en regering som anser sig stå över den demokratiskt visade viljan i Sveriges riksdag. Eftersom regeringen och myndigheterna inte hörsammar riksdagens önskemål får vi helt enkelt fortsätta att tala om riksdagens vilja, vilket vi gör även här i dag.

I mars 2022 riktade riksdagen på utskottets initiativ ett tillkännagivande till regeringen om att tidsplanen i den nationella planen för omprövning av vattenkraft bör justeras om regeringens prövning av vattenmyndigheternas åtgärdsprogram inte är avslutad när nästa prövningsgrupp ska lämna in sina ansökningar.

Detta var, menar vi kristdemokrater, ett steg i rätt riktning, men enligt vår mening finns det andra utestående frågor som behöver ses över innan omprövningarna kan fortsätta. Inte minst måste något göras med anledning av den rättsosäkerhet som finns och som bottnar i att myndigheter i olika delar av landet gör olikartade bedömningar.

I sammanhanget vill vi understryka att det inte är säkert att vare sig den biologiska mångfalden eller den lokala miljön blir bättre av att man tar bort fördämningar. I många fall kan en fördämning i själva verket ha skapat förutsättningar för både fisk, musslor och fåglar.

Vi måste inse att vi behöver småskalig vattenkraft och att vi som samhälle bör ta vara på dess potential och kulturarv.

Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation nummer 7.

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).

Fru talman och kollegor! Tack för att ni stannar kvar denna sena timme!

Vatten är en förutsättning för allt liv som vi känner det - en livsviktig resurs som vi alltför ofta tar för given. Att vatten är avgörande för vår livsmedelsproduktion, elförsörjning, biologiska mångfald och rekreation gör att oerhört många intressen kämpar om just sitt utrymme.

Med de ständigt mer kännbara effekterna av klimatförändringarna ser vi att vatten är på väg att bli en bristvara samtidigt som översvämningar hotar våra städer. Torrperioder hotar grundvattennivåerna, och redan nu i april inför bland annat Gotland restriktioner för hur och till vad vattentillgångarna får användas. Detta är tyvärr en verklighet som vi måste möta och anpassa oss till.

Sverige planerades och byggdes när förutsättningarna såg helt annorlunda ut. Det är nu upp till oss i riksdagen att säkra att vattenresurserna skyddas och används där de gör mest nytta.

Vi har i dag att hantera 140 motionsyrkanden från den allmänna motionsperioden. Det stora antalet yrkanden visar att många av våra kollegor är medvetna om hur vi på bästa sätt kan tillvarata våra vattenresurser och lägger fram förslag om detta.

Men det är inte enbart klimatförändringar och stor inhemsk konkurrens om våra vattenresurser som måste hanteras. Rysslands omotiverade krig mot Ukraina påverkar oss också vad gäller hur vi måste prioritera våra begränsade vattentillgångar. Jag återkommer till detta.

Fru talman! Alla mina kollegor har tagit upp det: Vattenkraften i Sverige är den elproduktion som historiskt och i nutid utgör ryggraden i vår tillgång på fossilfri och reglerbar el. Vi har historiskt varit duktiga på att ta till vara de lokala naturtillgångar som vattenkraften erbjuder. Samhällen och företag har vuxit fram runt vattendrag i hela Sverige. Vattenkraftverk har inte bara under decennier utan i århundranden vårdats och uppskattats av dem som bor nära och har sett hur den kan erbjuda arbetstillfällen och en säker elförsörjning.

Självklart ska den småskaliga vattenkraften ha moderna miljötillstånd, men miljötillståndsprocessen måste vara balanserad och får inte omöjliggöra fortsatt drift och effektivisering av den småskaliga vattenkraften. Detta borde vara självklart, och riksdagen har varit övertydlig med hur vi vill att regeringen och myndigheterna ska agera.

Tyvärr har det visat sig inte alltid vara lika självklart för dem som ska administrera miljöprocesserna. Inte heller har regeringen visat någon vilja att ta tag i de utmaningar som hotar den småskaliga vattenkraftens existens.

På grund av denna ovilja har riksdagen riktat ett antal tillkännagivanden till regeringen. Låt mig göra en liten historisk tillbakablick.

Det första tillkännagivandet kom 2016 från civilutskottet, som bad regeringen återkomma till riksdagen med ett regelverk för tillståndsprocesser som är flexibelt och anpassat till småskalig verksamhet.

Energiöverenskommelsen 2016 resulterade i en proposition 2018. I den konstaterades bland annat att myndigheternas tillståndsprövning ska ha ett nationellt helhetsperspektiv, där behovet av åtgärder som förbättrar vattenkvaliteten ska vägas mot behovet av en nationell effektiv tillgång till el från vattenkraft. Det var en proposition som gav ett visst hopp om en mer balanserad hantering av den småskaliga vattenkraften, men tyvärr visade det sig att propositionen, som riksdagen ställde sig bakom, inte fick önskat genomslag.

Så 2020 kom ännu ett tillkännagivande, denna gång från näringsutskottet, med inriktning mot minskat regelkrångel, respekt för äganderätten och effektiva miljöåtgärder till rimliga kostnader.

Det önskade resultatet uteblev igen, och därför kom det i september 2021 ett nytt tillkännagivande, denna gång från miljö- och jordbruksutskottet. Hela riksdagen har alltså varit engagerad i detta.

Regeringens kvarnar mal långsamt. De två senaste tillkännagivandena är fortfarande inte slutbehandlade, så, fru talman, fortfarande lever hoppet om att regeringen äntligen ska lyssna på riksdagen.

Samtidigt som tillkännagivandena hanteras fortsätter de ansvariga myndigheterna med sitt arbete med att genomföra de nationella planerna för att miljöanpassa den småskaliga vattenkraften. Detta skapar stor osäkerhet och oro ute bland ägarna till denna decentraliserade elproduktion.

Därför ansåg civilutskottet så sent som i mars i år att det var nödvändigt med ännu ett tillkännagivande - denna gång för att få vattenmyndigheterna att justera den nationella planen för omprövning av vattenkraft så länge inte åtgärdsprogrammet för förvaltningscykeln 2021-2027 var fastställt. Det återstår, fru talman, att se om regeringen denna gång följer det beslut som fattats av denna riksdag. Efter dagens uttalande i Expressen om hur regeringen ser på tillkännagivanden är hoppet inte speciellt stort.

Fru talman! Man skulle kunna tycka att det nu räcker med tillkännagivanden på temat småskalig vattenkraft. Men vi måste agera när världen runt oss förändras. Och därför, fru talman, finns det även i dag ett tillkännagivande till regeringen med ett tydligt besked om att den småskaliga vattenkraften är en resurs som vi måste värna och utveckla.

I sak har detta tillkännagivande samma andemening som de tidigare, nämligen att regeringen ska vidta de åtgärder och ta de initiativ som krävs för att säkerställa att regleringen på EU-nivå inte på ett omotiverat sätt försvårar eller omöjliggör drift av småskaliga vattenkraftverk.

Det som tillkommit nu, utöver de argument som tidigare förts fram, är den småskaliga vattenkraftens viktiga roll som decentraliserad elproduktion i en tid då yttre krafter hotar vårt närområde. Med Rysslands invasion av Ukraina och Rysslands ständiga hot mot dem som stöder Ukrainas kamp för sin frihet har vikten av en robust, decentraliserad elproduktion blivit allt tydligare. Den småskaliga vattenkraften är viktig ur ett totalförsvarsperspektiv. Detta måste tas med i bedömningen när den småskaliga vattenkraftens miljöpåverkan vägs mot samhällsnyttan.

I den moderata försvarskommitténs motion lyfts fram att den småskaliga vattenkraften med sin roll i totalförsvaret inte bara ska skyddas utan även utvecklas och styrkas. Som ett resultat av energiöverenskommelsen fastställdes att miljöanpassningsåtgärderna inte skulle medföra mer än 1,5 terawattimmars minskning av elproduktionen. Med medvetenheten om det som händer i vår nära omvärld är frågan är om denna siffra inte borde ändras till att i stället bli en planerad ökning om minst 1,5 terawattimmar. Den småskaliga vattenkraften är en samhällsviktig verksamhet och ska hanteras därefter.

I detta anförande instämde Ola Johansson (C).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 april.)