Interpellationssvar - Socialtjänstens kompetens och kunskaper om hedersförtryck och hedersutsatthet - 2022-04-26

Svar på interpellationer

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig vad jag avser att göra för att socialtjänsten ska få kompetens och kunskaper om hedersutsatthet samt för att socialtjänsten inte ska placera barn hos familjer eller institutioner som inte har kompetens och kunskaper om hedersförtryck och hedersutsatthet.

Regeringen har tagit många initiativ för att socialtjänstens arbete på detta område ska få bättre förutsättningar. Exempelvis har Socialstyrelsen utvecklat ett särskilt bedömningsstöd för att vid utredningar av barn inom socialtjänsten upptäcka hedersvåld och bedöma risk för upprepat våld. I februari publicerade myndigheten en fördjupad utbildning om hedersrelaterat våld och förtryck för socialtjänsten, som vänder sig till personer som möter barn och unga i sitt arbete liksom till chefer och verksamhetsutvecklare. Med stöd av länsstyrelserna växer regionala resurscentrum för hedersvåldsutsatta barn och vuxna fram på flera platser i landet. Kommunerna kan också ta del av statsbidrag för att förbättra sina insatser för denna målgrupp. Statens institutionsstyrelse har i uppdrag att utveckla myndighetens interna kompetens om bland annat hedersrelaterat våld och förtryck.

Inspektionen för vård och omsorg stärker de närmaste åren tillsynen av socialtjänstens arbete med stöd och skydd till barn och unga samt arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Vidare har regeringen tillsatt en utredning för att säkerställa att barn och unga som placeras utanför det egna hemmet alltid ska garanteras trygghet, säkerhet och en i övrigt god vård.

Avslutningsvis vill jag också nämna att regeringen, så som aviserades i budgetpropositionen för 2022, kommer att ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram stöd för tillämpningen av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) med fokus på bland annat hedersproblematik.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Lena Hallengren för ett sakligt och bra svar. Men dessvärre kan jag konstatera att dessa insynsfunktioner som ministern hänvisar till inte har fungerat eftersom det i stället har varit medier som har uppmärksammat de hedersutsattas missförhållanden. Det är därför väldigt viktigt att regeringen nu satsar på olika myndigheters kompetensutveckling och utbildning, inte minst hos socialtjänsten.

Det var inte bara på grund av avslöjanden i SVT som flera fall har uppmärksammats, utan det skedde även i januari och tidigare i slutet av förra året. SVT har rapporterat om Yasmine som placerats av en kommun i Östergötland på ett hem som drivs av Statens institutionsstyrelse bland kriminella och missbrukare. Tyvärr har jag själv den erfarenheten från när jag har jobbat på institutioner under 1999-2000. Det var många utsatta tjejer som man inte visste hade denna problematik. Men det var 22-23 år sedan som jag jobbade med detta. Men detta sker även nu.

Även om Yasmine i dag är äldre och har lämnat detta bakom sig följer dessa missförhållanden och detta fruktansvärda med dessa flickor i deras liv. Många av dem har missat till exempel utbildning, och de kan inte träffa sin familj och sina vänner eftersom de måste vara på ett skyddat boende. De har också skuldsatt sig på grund av att de under tidigare år inte har kunnat gå i skolan.

Det är så många problem runt dessa unga flickor när de är utsatta i sina hem på grund av våld. Men dessa missförhållanden slutar inte bara för att de har placerats på ett hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att regeringen själv är medveten om detta och satsar. Men det måste satsas inte bara 2022 utan också framöver på socialarbetare och redan på Socialhögskolan och på universitetet. Man måste helt enkelt under utbildningen ta upp hedersproblematik, och den delen ska integreras i själva utbildningen och även i fortbildningar. Det gäller familjehemsplaceringar, socialarbetare och institutioner som Sis och andra institutioner.

Det måste helt enkelt bli slut på detta fruktansvärda som drabbar flickor inte bara hemma hos de egna föräldrarna utan också när de är placerade.

Därför vill jag ställa en fråga till statsrådet. Skulle staten inte kunna ersätta dessa flickor, till exempel Yasmine, som har blivit behandlade på detta sätt och missat utbildning, arbete och mycket annat på grund av detta?

Fru talman! Jag tackar för interpellationen. Låt mig ändå inledningsvis säga att interpellanten nu faktiskt ställer en helt annan fråga än den som ställs i interpellationen. Jag föreslår därför att vi har en debatt som handlar om det som är interpellationens ansats, nämligen hur socialtjänstens kompetens och kunskaper om hedersförtryck och hedersutsatthet ska öka.

Jag menar att det inte finns någon tvekan om att sittande regering under de två mandatperioder som snart har gått har haft detta som ett prioriterat område samlat under paraplyet mäns våld mot kvinnor. Hela detta ansvar ligger inte på Socialdepartementet. Men socialtjänsten ligger naturligtvis på Socialdepartementet och är en viktig del. Det är inte sällan som socialtjänsten möter flickor, som det ofta handlar om, men det kan också vara vuxna kvinnor. Ofta gör man det i samverkan med andra. Man ingår i samverkansgrupper med polis och socialtjänst. Då är det förstås väldigt viktigt att alla de inblandade parterna verkligen har kunskap om vad ett hedersrelaterat våld och förtryck innebär.

Under senare år har regeringen också gjort omfattande satsningar som handlar om att skärpa lagstiftningen och som handlar om författningsändringar. Det har också varit många uppdrag till myndigheter, till civilsamhällesorganisationer, till kommuner och till regioner. Detta är förstås viktigt. Lagstiftningen måste tydligt uttrycka samhällets avståndstagande från hedersrelaterat våld och förtryck. Det är någonting som inte hör hemma i det svenska samhället. Det är någonting som vi aldrig får acceptera.

Att stärka skyddet genom lagskärpningar är som sagt en del. Vi har sedan snart två år tillbaka ett särskilt barnäktenskapsbrott, en straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv och ett utreseförbud som ska skydda barn från att föras utomlands för att ingå barnäktenskap eller könsstympas. Men jag vill verkligen understryka att lagstiftningsåtgärder är en sak. Det är naturligtvis inte tillräckligt, utan sedan handlar det även om kompetens om hedersrelaterat våld och förtryck.

Vi behöver öka kompetensen fortsatt, vill jag säga. Även om mycket har hänt behöver vi öka kunskapen ytterligare hos de personer som arbetar allra närmast de unga och unga vuxna som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.

Det handlar dock också om att avsätta ekonomiska medel för att arbetet ska kunna bedrivas. Det ska kunna bedrivas här och nu men självklart också långsiktigt. Detta är förändringar som måste till och som tyvärr kommer att ta tid. Allt det som är gjort är naturligtvis positivt, men vi måste försäkra oss om att vi kan fortsätta ett framgångsrikt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I år tillförs 215 miljoner kronor till arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det betyder att det finns totalt 350 miljoner kronor under året, och av dem är 80 miljoner avsatta särskilt till att öka kompetensen gällande hedersrelaterat våld och förtryck. De medel jag nämner permanentas dessutom från 2024 på nivån 300 miljoner kronor per år. Jag säger det för att jag vill understryka hur viktigt det är att vi gör detta långsiktigt över tid och att vi alla, som samhälle, håller ut för att kunna ge det stöd som de hedersvåldsutsatta flickorna kan behöva.

Utöver lagskärpningar och ekonomiska medel finns det också uppdrag givna till många myndigheter, som Jämställdhetsmyndigheten och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, men också till exempelvis Länsstyrelsen i Östergötland, som ska förbereda inrättandet av ett permanent nationellt kompetenscentrum.

Fru talman! Tack för redogörelsen, statsrådet! Jag är väldigt väl medveten om lagarna; under mina 14 år i riksdagen har jag varit en av blåslamporna för detta. Vi hade inte dessa lagar tidigare.

Jag instämmer i och har inga tvivel gällande regeringens genuina ambition när det gäller lagstiftningen och sådana insatser, men som statsrådet var inne på är det inte alltid själva lagstiftningen som brister. Både satsningar och lagstiftning måste dock följas upp och utvärderas. Det är viktigt - jag har sagt det i alla år och säger det nu också. Vi har satsat många hundratals miljoner kronor på hedersområdet under de senaste 20 åren, men vi har aldrig följt upp och utvärderat: Har det varit rätt? Har pengarna gått till rätt insatser? Vad har hänt?

Vi lagstiftare trycker på knappar och skriver lagar, men det är ju andra som implementerar. Därför måste vi också följa upp. Det är faktiskt regeringen som måste göra det, och det ansvaret har man. Man kan inte bara satsa pengar, utan man måste se till att pengarna hamnar i rätt händer. Jag betvivlar inte att många arbetar både inom den ideella sektorn och inom myndigheterna, men det kanske inte alltid kommer de hedersvåldsutsatta till del.

Detta handlar om flickor och hbt-personer, men även om vuxna kvinnor, som jag dagligen har kontakt med och som är hedersvåldsutsatta. De har kanske inte möjlighet att själva skaffa skydd, lämna hemmet eller lämna sina barn på grund av detta. Därför måste vi ha lyhörda myndigheter. Det gäller allt ifrån Arbetsförmedlingen och sfi till folkhögskolor, universitet och grundskola - liksom barnmorskor. Arbetet måste göras på olika nivåer och vara kontinuerligt eftersom folk byter jobb, går i pension och flyttar.

Jag menar alltså att detta arbete är oerhört viktigt om vi verkligen ska utrota hedersproblematiken. Om vi ska vända på varenda sten, som statsminister Magdalena Andersson sa, måste vi verkligen arbeta. För att välta alla dessa stenar måste vi ta ännu större steg framåt. Jag vet att vi har Nationella kompetensteamet, men i dessa länder sker det varje år att barn försvinner.

Det finns missförhållanden inom Sis-hem och familjehem som faktiskt inte är lämpliga. Det finns familjehem där hedersförtryck förekommer. I hem där de egna barnen inte har samma rättigheter placerar man barn bara för att det enligt socialtjänstlagen - och som socialarbetare har jag själv varit kritisk mot detta - alltid är familjen som är det bästa för barnen. Det är inte alltid så; i en hedersrelaterad kontext är släkten inte det bästa. Det gäller såklart inte alla i släkten, för det finns alltid bra, moderna och progressiva människor i alla samhällsklasser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller hedersförtrycket måste man ha helt andra ögon och öron och en helt annan kompetens. Det behövs utbildning för att kunna göra rätt bedömningar. Dessa barn ska inte lida.

Till sist vill jag säga: Man kan alltid ställa en ny fråga, tänker jag - även i talarstolen!

Fru talman! Jag vill verkligen tacka Amineh Kakabaveh. Vi har haft många debatter om samma frågor men med olika vinklar, perspektiv och frågeställningar. Jag upplever verkligen Amineh Kakabavehs engagemang som oerhört genuint, och jag vill säga att allt det arbete hon har gjort har varit väldigt betydelsefullt.

Jag vill säga någonting om det här med Sis, för jag tänker att den som lyssnar på vår debatt förvånas över att vi använder Sis för att placera flickor som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Jag vill verkligen understryka att det inte är det normala på något sätt. Det har dock uppenbarligen hänt vid några tillfällen, även om de är få.

Det måste alltid - alltid - finnas god grund för att göra en placering på en Sis-institution. Att välja en Sis-institution ger alltså möjlighet till en låst placering i stället för andra lösningar, som HVB- eller familjehem. Om en kommun ansöker om en låst placering skulle det kunna vara för att den som placeras upplevs utsätta sig själv för fara. Det skulle kunna handla om en risk att han eller hon röjer sin placering och till exempel, vilket kan vara fallet här, i stället vistas i väldigt osäkra miljöer och i olämpligt sällskap.

Det finns ett skydd mot felaktiga placeringar från socialtjänstens sida genom att omedelbara omhändertaganden är underställda förvaltningsrätten. Det är alltså inte så att socialtjänsten själv bestämmer och att det kan bli fel, utan det sker även en prövning i förvaltningsrätten.

När det handlar om familjehem och även HVB-hem vill jag även säga att vi har en utredning som nu arbetar för att se över kvaliteten på familjehem, om vi ska ha register och så vidare - men också hur vi ska få fler att vilja vara familjehem, så att vi får fler hem som kan passas och matchas mot de barn och unga som behöver en tillfällig eller längre placering utanför det biologiska hemmet. Om det visar sig att det blir fel finns det dock inspektion och tillsyn, och det är viktigt att det fungerar - naturligtvis är det så.

Vad är då effekterna? Det är ju alltid det som är intressant, och det var därför jag nämnde att lagstiftning är viktigt men att det inte räcker. Den ska först och främst följas, men det ska också finnas resurser, kunskap och kompetens. Den kunskapen och kompetensen ska finnas hos de enskilda som kan möta barn och unga, flickor och vuxna som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck - men det är också kunskap som kan behöva finnas på hela myndigheter och som vi som samhälle behöver ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att både de regionala kompetenscentrumen och det nationella kompetenscentrum som ska inrättas i Östergötland är viktigt, inte minst för utvecklingen av nationell statistik om hedersrelaterat våld och förtryck för att bättre kunna bedöma hur de långsiktiga effekterna på samhället ser ut.

Sedan är det just långsiktiga effekter, så jag tror att detta kräver en kombination av att våga vidta åtgärder och att låta dem finnas en tid. Detta är nämligen någonting som tyvärr inte kommer att gå enkelt och snabbt, och därför måste vi ha tålamod och uthållighet att vidta de åtgärder som vi menar krävs.

Fru talman! Jag tackar statsrådet både för hennes lyhördhet och för regeringens lyhördhet i dessa frågor. Det har ju gått decennier då man har satsat, och många liv har gått till spillo. Många liv har också blivit förstörda på grund av hedersförtrycket.

Detta är viktigt, och det är bråttom. Det här är egentligen samhällets problem. För individer som Yasmine är det enormt, men det är det också utifrån ett samhällsperspektiv. Många barn kan inte klara av skolan och hamnar i våldsspiraler när de själva bildar familj, av rädsla och på grund av att de inte vet.

Jag har kontakt med många tjejer. De frågar mig: Varför bara just vi - varför hamnar vi i en våldsspiral igen? Jag säger inte att alla gör det, men många gör det. Därför måste samhället vara extra noga och ge extra stöd till de hedersutsatta.

Inte minst handlar detta om Sveriges ansikte utåt. Miljontals av oss har varit förbannade och förvånade över den desinformation som islamistiska grupper har spridit om Sverige och socialtjänsten, som skulle ta barn från muslimska familjer. Vi måste förebygga detta så att det inte sker igen. Sverige förtjänar ett bättre rykte.

Vi kommer inte att skadas av sådan hatpropaganda, men det är viktigt att vi kan skydda våra medborgare och våra barn. Därför tänkte jag avsluta med att fråga om statsrådet ser att de som har blivit mest utsatta och betalat ett högt pris, som Yasmine, kommer att kunna få något slags ersättning av staten.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ju något slags yttersta förtryck när det gäller ojämställdhet, eller något slags yttersta bevis på ojämställdheten.

Hedersrelaterat våld och förtryck är i regeringens strategiarbete en del av mäns våld mot kvinnor, även om det blir ännu mer specificerat. Samhället måste verkligen agera kraftfullt. Det gäller alla former av förtryck, inte minst det hedersrelaterade våldet och förtrycket.

Att aldrig acceptera att människor inte får välja vem de ska gifta sig med, vem de ska leva sitt liv med, hur de ska leva sitt liv, vad de ska arbeta med eller var de vill bo är helt centralt i ett land som kallar sig en demokrati och som vill välkomna människor med olika bakgrund. Man ska kunna leva sitt liv fritt.

Alla som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck har rätt till stöd och skydd. Det gäller kvinnor, flickor, män, pojkar och, inte sällan, hbtqi-personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Att man också riktar sig till pojkar och unga män är inte irrelevant. Även om de sällan blir föremål för våra diskussioner eller är dem som vi i första hand tänker på vill jag verkligen passa på att säga detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer att fortsätta göra det som krävs för att motverka alla former av hedersrelaterat våld och förtryck.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.