Arbetsplenum - Skärpta och förbättrade regler om arbetskraftsinvandring | arbetskraftsinvandring - 2022-04-20

Fru talman! Ali Omumi arbetade som affärsutvecklare på ABB. Han betalade skatt och hade köpt en bostad där han bodde med sin familj. Men han utvisades ur Sverige för att hans förrförra arbetsgivare saknade vissa försäkringar.

Rameez Hussain arbetade som senior apputvecklare på ett it-företag i Stockholm. Men Migrationsverket beslutade att utvisa honom för att hans tidigare arbetsgivare för fem år sedan valt fel försäkringspaket för honom.

Ali och Rameez är tyvärr långt ifrån ensamma. Och till följd av kompetensutvisningarna har vi inte bara utvisat talanger från Sverige utan också avskräckt otaliga talanger från att komma hit och bidra.

Vad gjorde då regeringen medan Sverige utvisade talanger och svärtade ned landets rykte inom internationell högkvalificerad arbetskraft? Jo, den tillsatte en utredning - men inte för att stoppa kompetensutvisningarna utan för att kartlägga om de över huvud taget förekom. Den kartläggningen, fru talman, kunde man göra bara genom att öppna tidningen.

När detta stod klart samlade vi moderater en majoritet bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet för att ändra direktiven till utredningen så att den fick ett tydligt uppdrag att stoppa kompetensutvisningarna. Det är tack vare det - inte tack vare regeringen - som vi i den här kammaren i dag kan trycka på knappen för att, förhoppningsvis, en gång för alla stoppa kompetensutvisningarna. Det är jag väldigt stolt över.

Fru talman! Att regeringen i sin proposition lägger fram ett förslag till stopp för kompetensutvisningar är alltså bra. Det finns också annat som är bra i denna proposition eller som åtminstone går i rätt riktning, men det är också viktiga delar som saknas.

Till kategorin förslag som går i rätt riktning men inte tillräckligt långt hör förslaget om att införa ett försörjningskrav för anhöriga till arbetskraftsinvandrare. Det är egentligen helt absurt att det över huvud taget inte har funnits tidigare. Men bättre sent än aldrig! Vi moderater anser dock att kraven är för lågt ställda och vill höja nivåerna och se färre undantag.

Tyvärr behöver jag uppehålla mig ett tag vid de delar som saknas i propositionen. Jag vill framför allt lyfta fyra delar.

För det första måste mer göras, förutom att stoppa kompetensutvisningarna, för att svenska företag ska kunna konkurrera om de skarpaste hjärnorna. Det handlar bland annat om att minska regelkrånglet, korta handläggningstiderna och förbättra villkoren. Vi moderater vill se en 30-dagarsgaranti för handläggningen, en one-stop-shop in till svenska myndigheter för högkvalificerad arbetskraft och dessutom en reformerad expertskatt. Att högkvalificerade personer kan komma hit och bidra med sin kunskap och drivkraft är helt nödvändigt för Sveriges tillväxt och välfärd.

För det andra, fru talman, behöver den arbetskraft som redan finns i Sverige men som i dag står utanför arbetsmarknaden bättre tas till vara. Bland långtidsarbetslösa är det fler som är utan arbete allt längre, och så många som 675 000 utrikes födda i arbetsför ålder kan inte försörja sig själva. Vi har den största skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda i hela EU.

Ändå kom tusentals hit 2019, alltså sista året innan pandemin slog till, från länder utanför EU för att jobba inom städ, snabbmatsrestauranger eller som tidningsbärare. Är det verkligen rimligt? Jag tycker inte det.

Sveriges framgångar och vår gemensamma välfärd bygger på arbete. Mycket är därför vunnet om jobbtillfällen inom yrken som inte kräver utbildning eller en begränsad utbildning i större utsträckning utförs av den arbetskraft som redan finns i landet. Moderaterna har varit tydliga med att Sverige behöver en omfattande bidragsreform som gör det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete men också med att delar av regelverket för arbetskraftsinvandring måste förändras.

I dag räcker det med en lön på 13 000 kronor i månaden för att komma hit från ett annat land för att jobba. Det är en orimligt låg nivå för att komma hit från andra sidan jorden, och den öppnar upp för fusk.

Det vi saknar i regeringens proposition är ett skärpt lönekrav för arbetstillstånd. Arbetstillstånd bör endast beviljas om utbetalad lön motsvarar minst 85 procent av medianlön, vilket skulle innebära mer än en dubblering av det nuvarande lönekravet. Säsongsanställningar ska fortsatt undantas i enlighet med gällande EU-regler.

Med ett kraftigt höjt lönekrav kommer möjligheterna till arbetskraftsinvandring till yrken med i huvudsak lägre krav på kvalifikationer att försvinna. Det gör, tillsammans med en bidragsreform, att fler som redan är i Sverige men inte försörjer sig själva kommer att ta de jobben.

Fru talman! Missbruket av systemet för arbetskraftsinvandring är betydande och mycket allvarligt. Ekobrottsmyndigheten anger att missbruket är ett av de enskilt största brottsområdena inom grov ekonomisk brottslighet.

För det tredje saknar jag i propositionen ett stopp för spårbyte. Spårbyte är en möjlighet för asylsökande som jobbar att vid avslag på sin asylansökan i stället söka arbetstillstånd. Regeln missbrukas genom att personer som kommer till Sverige med avsikten att arbeta först söker asyl och nyttjar de förmåner det ger för att sedan byta spår. Det innebär dessutom en sammanblandning av asylsystemet och systemet med arbetskraftinvandring som strider mot principen att asylprocessen ska ha ett tydligt avslut. Möjligheten till spårbyte borde därför tas bort. Men det tycker inte Socialdemokraterna. De gav i stället utredaren i uppdrag att överväga utvidgade möjligheter till spårbyte. Det är att gå i helt fel riktning.

Slutligen, för det fjärde, måste det bli stopp för arbetskraftsinvandring av personliga assistenter. Skandal efter skandal visar hur stort problemet är, och enligt de brottsbekämpande myndigheterna finns en tydlig koppling mellan arbetskraftsinvandringen till personlig assistans och organiserade brottsliga upplägg. Man utnyttjar utsatta människor, man utnyttjar vårt generösa välfärdssystem och man utnyttjar svenska skattebetalare. Det måste stoppas.

Fru talman! Det höga tonläget från Socialdemokraterna i frågan om arbetskraftsinvandring har nog inte undgått någon. De förslag som Socialdemokraterna har lagt på riksdagens bord är dock inte i närheten av de ambitioner som man uttrycker i debatter och på tidningarnas debattsidor. Och de förslag som äntligen presenterats hade i stora delar inte sett dagens ljus om det inte vore för oppositionens arbete med att driva Socialdemokraterna framför sig och få till stånd ändringar i utredningsdirektiven.

Vi har noterat denna skillnad mellan retorik och leverans och också noterat att Socialdemokraterna inte riktigt tycks ha några nära vänner att göra upp med i dessa frågor. Tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har vi moderater därför sträckt ut en hand för att hjälpa Socialdemokraterna att nå den majoritet som krävs för att gå från starka ord till riktig verkstad.

Vi föreslog samarbete för bland annat höjt lönekrav och stopp för spårbyte. Svaret har uteblivit, men mitt erbjudande kvarstår. Socialdemokraterna kan stoppa fusket om de bara vill. Personligen är jag dock övertygad om att det krävs en annan regering för att göra det. Det krävs en annan regering, en moderatledd sådan, för att få ordning på Sverige.

Jag yrkar bifall till reservation 12 i SfU19 och till reservation 17 i SfU22.

(Applåder)

Fru talman! Ali Omumi arbetade som affärsutvecklare på ABB. Han betalade skatt och hade köpt en bostad där han bodde med sin familj. Men han utvisades ur Sverige för att hans förrförra arbetsgivare saknade vissa försäkringar.

Rameez Hussain arbetade som senior apputvecklare på ett it-företag i Stockholm. Men Migrationsverket beslutade att utvisa honom för att hans tidigare arbetsgivare för fem år sedan valt fel försäkringspaket för honom.

Ali och Rameez är tyvärr långt ifrån ensamma. Och till följd av kompetensutvisningarna har vi inte bara utvisat talanger från Sverige utan också avskräckt otaliga talanger från att komma hit och bidra.

Vad gjorde då regeringen medan Sverige utvisade talanger och svärtade ned landets rykte inom internationell högkvalificerad arbetskraft? Jo, den tillsatte en utredning - men inte för att stoppa kompetensutvisningarna utan för att kartlägga om de över huvud taget förekom. Den kartläggningen, fru talman, kunde man göra bara genom att öppna tidningen.

När detta stod klart samlade vi moderater en majoritet bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet för att ändra direktiven till utredningen så att den fick ett tydligt uppdrag att stoppa kompetensutvisningarna. Det är tack vare det - inte tack vare regeringen - som vi i den här kammaren i dag kan trycka på knappen för att, förhoppningsvis, en gång för alla stoppa kompetensutvisningarna. Det är jag väldigt stolt över.

Fru talman! Att regeringen i sin proposition lägger fram ett förslag till stopp för kompetensutvisningar är alltså bra. Det finns också annat som är bra i denna proposition eller som åtminstone går i rätt riktning, men det är också viktiga delar som saknas.

Till kategorin förslag som går i rätt riktning men inte tillräckligt långt hör förslaget om att införa ett försörjningskrav för anhöriga till arbetskraftsinvandrare. Det är egentligen helt absurt att det över huvud taget inte har funnits tidigare. Men bättre sent än aldrig! Vi moderater anser dock att kraven är för lågt ställda och vill höja nivåerna och se färre undantag.

Tyvärr behöver jag uppehålla mig ett tag vid de delar som saknas i propositionen. Jag vill framför allt lyfta fyra delar.

För det första måste mer göras, förutom att stoppa kompetensutvisningarna, för att svenska företag ska kunna konkurrera om de skarpaste hjärnorna. Det handlar bland annat om att minska regelkrånglet, korta handläggningstiderna och förbättra villkoren. Vi moderater vill se en 30-dagarsgaranti för handläggningen, en one-stop-shop in till svenska myndigheter för högkvalificerad arbetskraft och dessutom en reformerad expertskatt. Att högkvalificerade personer kan komma hit och bidra med sin kunskap och drivkraft är helt nödvändigt för Sveriges tillväxt och välfärd.

För det andra, fru talman, behöver den arbetskraft som redan finns i Sverige men som i dag står utanför arbetsmarknaden bättre tas till vara. Bland långtidsarbetslösa är det fler som är utan arbete allt längre, och så många som 675 000 utrikes födda i arbetsför ålder kan inte försörja sig själva. Vi har den största skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda i hela EU.

Ändå kom tusentals hit 2019, alltså sista året innan pandemin slog till, från länder utanför EU för att jobba inom städ, snabbmatsrestauranger eller som tidningsbärare. Är det verkligen rimligt? Jag tycker inte det.

Sveriges framgångar och vår gemensamma välfärd bygger på arbete. Mycket är därför vunnet om jobbtillfällen inom yrken som inte kräver utbildning eller en begränsad utbildning i större utsträckning utförs av den arbetskraft som redan finns i landet. Moderaterna har varit tydliga med att Sverige behöver en omfattande bidragsreform som gör det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete men också med att delar av regelverket för arbetskraftsinvandring måste förändras.

I dag räcker det med en lön på 13 000 kronor i månaden för att komma hit från ett annat land för att jobba. Det är en orimligt låg nivå för att komma hit från andra sidan jorden, och den öppnar upp för fusk.

Det vi saknar i regeringens proposition är ett skärpt lönekrav för arbetstillstånd. Arbetstillstånd bör endast beviljas om utbetalad lön motsvarar minst 85 procent av medianlön, vilket skulle innebära mer än en dubblering av det nuvarande lönekravet. Säsongsanställningar ska fortsatt undantas i enlighet med gällande EU-regler.

Med ett kraftigt höjt lönekrav kommer möjligheterna till arbetskraftsinvandring till yrken med i huvudsak lägre krav på kvalifikationer att försvinna. Det gör, tillsammans med en bidragsreform, att fler som redan är i Sverige men inte försörjer sig själva kommer att ta de jobben.

Fru talman! Missbruket av systemet för arbetskraftsinvandring är betydande och mycket allvarligt. Ekobrottsmyndigheten anger att missbruket är ett av de enskilt största brottsområdena inom grov ekonomisk brottslighet.

För det tredje saknar jag i propositionen ett stopp för spårbyte. Spårbyte är en möjlighet för asylsökande som jobbar att vid avslag på sin asylansökan i stället söka arbetstillstånd. Regeln missbrukas genom att personer som kommer till Sverige med avsikten att arbeta först söker asyl och nyttjar de förmåner det ger för att sedan byta spår. Det innebär dessutom en sammanblandning av asylsystemet och systemet med arbetskraftinvandring som strider mot principen att asylprocessen ska ha ett tydligt avslut. Möjligheten till spårbyte borde därför tas bort. Men det tycker inte Socialdemokraterna. De gav i stället utredaren i uppdrag att överväga utvidgade möjligheter till spårbyte. Det är att gå i helt fel riktning.

Slutligen, för det fjärde, måste det bli stopp för arbetskraftsinvandring av personliga assistenter. Skandal efter skandal visar hur stort problemet är, och enligt de brottsbekämpande myndigheterna finns en tydlig koppling mellan arbetskraftsinvandringen till personlig assistans och organiserade brottsliga upplägg. Man utnyttjar utsatta människor, man utnyttjar vårt generösa välfärdssystem och man utnyttjar svenska skattebetalare. Det måste stoppas.

Fru talman! Det höga tonläget från Socialdemokraterna i frågan om arbetskraftsinvandring har nog inte undgått någon. De förslag som Socialdemokraterna har lagt på riksdagens bord är dock inte i närheten av de ambitioner som man uttrycker i debatter och på tidningarnas debattsidor. Och de förslag som äntligen presenterats hade i stora delar inte sett dagens ljus om det inte vore för oppositionens arbete med att driva Socialdemokraterna framför sig och få till stånd ändringar i utredningsdirektiven.

Vi har noterat denna skillnad mellan retorik och leverans och också noterat att Socialdemokraterna inte riktigt tycks ha några nära vänner att göra upp med i dessa frågor. Tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har vi moderater därför sträckt ut en hand för att hjälpa Socialdemokraterna att nå den majoritet som krävs för att gå från starka ord till riktig verkstad.

Vi föreslog samarbete för bland annat höjt lönekrav och stopp för spårbyte. Svaret har uteblivit, men mitt erbjudande kvarstår. Socialdemokraterna kan stoppa fusket om de bara vill. Personligen är jag dock övertygad om att det krävs en annan regering för att göra det. Det krävs en annan regering, en moderatledd sådan, för att få ordning på Sverige.

Jag yrkar bifall till reservation 12 i SfU19 och till reservation 17 i SfU22.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkande SfU19, Arbetskraftsinvandring, och avslag på samtliga reservationer där. I betänkande SfU22, Skärpta och förbättrade regler om arbetskraftsinvandring, yrkar jag bifall till reservation nummer 21. I övrigt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Sverige har ett i ett internationellt sammanhang väldigt generöst system för arbetskraftsinvandring. Den svenska lagstiftningen gör i princip inte skillnad på olika typer av arbetskraftsinvandrare baserat på till exempel utbildnings- eller lönenivå. Sedan 2008 gäller även att det är arbetsgivaren som avgör om det finns ett behov av att rekrytera arbetskraft utanför landet och vilken kompetens som i sådana fall efterfrågas. I de flesta jämförbara länder skiljer man i stället på olika kategorier av arbetskraftsinvandrare, och man har vidtagit åtgärder för att särskilt främja invandring av högkvalificerad arbetskraft.

Sverige ska vara ett land som är attraktivt för den utländska kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar, och regelverket ska uppfattas som skäligt och förutsebart av dem som det berör. Vi ska dock inte konkurrera med dåliga och godtyckliga villkor för arbetstagarna.

För att upprätthålla legitimiteten för systemet är det viktigt att det finns en balans mellan å ena sidan åtgärder som avser att underlätta för arbetstagare och arbetsgivare och å andra sidan åtgärder som motverkar missbruk av regelverket och utnyttjande av arbetskraftsinvandrare. Regelverket bör också vara utformat på ett sätt som så långt som möjligt förenklar handläggningen hos Migrationsverket och möjliggör för myndigheten att hålla korta handläggningstider.

Fru talman! Det är viktigt att komma till rätta med problemen med att utländska arbetstagare utnyttjas. Exemplen har varit många, vilket vi också hörde från föregående talare här.

Arbetskraftsinvandrare från länder med dåliga levnadsvillkor kan vara villiga att acceptera en mycket låg lön och andra undermåliga anställningsförhållanden i brist på bättre alternativ. De kan också ha använt sina besparingar eller skuldsatt sig för att kunna flytta hit. Sådana arbetstagare är starkt beroende av arbetsgivaren och kan tvingas acceptera sämre anställningsvillkor än de som låg till grund för själva anställningserbjudandet.

Det är viktigt att det är goda anställningsvillkor och att systemet inte missbrukas av oseriösa arbetsgivare. Därför ska vi i dag besluta om åtgärder för att förbättra regelverket för arbetskraftsinvandring och för att motverka missbruk. Att förbättra de nuvarande reglerna innefattar att avarter och missbruk av dagens system måste motverkas. Endast om fusk och orättvisor stävjas kan legitimiteten för arbetskraftsinvandringen upprätthållas.

På svensk arbetsmarknad ska svenska löner och arbetsvillkor gälla. Nu ska vi ha fokus på att bryta segregationen och bekämpa arbetslösheten. Därför behövs också dessa förändringar, och det kommer att komma fler förslag på området framöver.

Fru talman! I dag ser vi fram emot att riksdagen ställer sig bakom regeringens förslag om ändringar i utlänningslagen, socialförsäkringsbalken och lagen om särskild utlänningskontroll. Ett anställningsavtal kommer att krävas för att arbetstillstånd ska kunna beviljas. Arbetsgivare kan bli skyldiga att anmäla om anställningsvillkoren ändras och blir mindre förmånliga. Arbetsgivare får föreläggas vid vite att lämna skriftlig uppgift till Migrationsverket om de villkor som gäller för utlänningens anställning.

Utgångspunkten ska givetvis vara att arbetskraftsinvandrare ska erhålla den lön och de övriga villkor som anges i erbjudandet om anställning. Det har förekommit uppgifter från arbetstagarorganisationerna om att de i anställningserbjudandet angivna anställningsvillkoren i flera fall inte har infriats av arbetsgivaren när utlänningen väl har påbörjat sitt arbete här i Sverige.

Att det förekommer att utländska arbetstagare efter ankomsten till Sverige får besked om att arbetsförhållandena har ändrats stöds även av uppgifter i rapporten Myndighetsgemensam lägesbild - organiserad brottslighet 2021. Med nuvarande ordning finns det alltså en osäkerhet om de villkor som anges i anställningserbjudandet slutligen kommer att gälla för utlänningens anställning. Om de faktiska anställningsvillkoren som tillämpas när en utlänning har påbörjat arbetet i Sverige är sämre än vad som anges i anställningserbjudandet finns det också en risk för att arbetstillstånd beviljas trots att förutsättningarna inte är uppfyllda.

Dessa utländska arbetstagare kan som sagt försättas i en situation där de tvingas acceptera avsevärt försämrade arbetsvillkor än vad som utlovats. Alternativet kan bli att tigga, begå brott eller helt förlora möjligheten till arbete och inkomst.

När lagar och regler åsidosätts snedvrids också konkurrensen, vilket riskerar att konkurrera ut seriösa företag samtidigt som arbetstagare tvingas arbeta under osäkra förhållanden, till låga löner och utan skydd enligt arbetsrätts- och socialskyddslagstiftningen.

Syftet med det förslag som regeringen nu lägger fram är att motverka att systemet med arbetskraftsinvandring underlättar för de arbetsgivare som är oseriösa och erbjuder anställningsvillkor som är sämre än de som gäller för arbetstagare som redan är bosatta i Sverige. Det är också bara försämrade anställningsvillkor jämfört med de ursprungliga villkoren som har legat till grund för arbetstillståndet som ska anmälas. De arbetsgivare som erbjuder bättre villkor omfattas alltså inte av anmälningsskyldigheten. En sådan diskussion har ju varit uppe. Men det gäller bara vid försämringar. Bättre villkor får man naturligtvis ha för sina arbetstagare.

Om arbetsgivaren till exempel tar bort en försäkring men höjer utlänningens lön ska det anmälas till Migrationsverket, eftersom en sådan ändring skulle kunna leda till att utlänningen får sitt uppehållstillstånd återkallat om de nya anställningsvillkoren inte uppfyller de förutsättningar för ett arbetstillstånd som gällde från början. Det handlar alltså om villkor som rimligen bör vara väl kända av näringslivet och arbetsgivare som sedan tidigare rekryterat utländsk arbetskraft.

Försörjningskrav ska också införas vid anhöriginvandring kopplat till utländsk arbetskraft. Detta gäller för asylsökande, och bör såklart även gälla vid arbetskraftsinvandring. Missbruk av regelverket kan leda till orimliga belastningar på exempelvis det svenska socialförsäkringssystemet.

Det har bland annat rapporterats om att arbetskraftsinvandring används för organiserat missbruk av arbetstillstånd, till exempel med så kallade cirkeltillstånd där familjemedlemmens uppehållstillstånd är beroende av arbetskraftsinvandrarens tillstånd samtidigt som arbetskraftsinvandrarens anställning är beroende av familjemedlemmens rätt att vistas i Sverige. Det kan låta väldigt krångligt. Men det gäller det som det också har pratats om; föräldern till en anhörig som behöver hjälp enligt LSS kommer hit och anställs av sitt barn. Det kallas cirkeltillstånd.

Den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige med tillstånd som har utfärdats på grundval av osanna uppgifter ska kunna dömas för organiserande av människosmuggling. Brottet organiserande av människosmuggling är indelat i ett brott av normalgraden samt ett grovt och ett ringa brott. Det kan konstateras att straffsatsen är lägst fängelse i sex månader och högst sex år för grovt brott. För brott av normalgraden är straffsatsen fängelse i högst två år, och för ringa brott är det böter eller fängelse i högst sex månader.

Dessa straffsatser får anses adekvata, tycker vi. Det saknas därför skäl för riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen om skärpta straff.

Fru talman! Det jag hittills har sagt står inte i motsats till att internationell rekrytering av högkvalificerad arbetskraft utgör ett viktigt komplement till den nationella rekryteringen. Det gäller särskilt i branscher och yrken där det råder brist på inhemsk arbetskraft. För att hitta rätt kompetens söker svenska arbetsgivare i ökad utsträckning arbetskraft på den globala arbetsmarknaden. Samtidigt är den internationella konkurrensen om viss arbetskraft stor.

Invandring av högkvalificerad arbetskraft kan innebära många fördelar för ett land. Det finns dynamiska effekter av att de högkvalificerade jobben blir fler; tillväxt av kvalificerade jobb leder ofta till att fler jobb skapas inom andra sektorer på arbetsmarknaden. Det bidrar också till ökad konsumtion och därmed till ekonomisk tillväxt.

Ett nytt uppehållstillstånd införs för vissa högkvalificerade personer som vill söka arbete eller undersöka förutsättningarna för att starta näringsverksamhet i Sverige. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete behöver inte återkallas vid ringa fall av avvikelse eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna inte framstår som skälig.

De här lagändringarna föreslås träda i kraft redan den 1 juni i år. Det ser vi verkligen fram emot.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkande SfU19, Arbetskraftsinvandring, och avslag på samtliga reservationer där. I betänkande SfU22, Skärpta och förbättrade regler om arbetskraftsinvandring, yrkar jag bifall till reservation nummer 21. I övrigt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Sverige har ett i ett internationellt sammanhang väldigt generöst system för arbetskraftsinvandring. Den svenska lagstiftningen gör i princip inte skillnad på olika typer av arbetskraftsinvandrare baserat på till exempel utbildnings- eller lönenivå. Sedan 2008 gäller även att det är arbetsgivaren som avgör om det finns ett behov av att rekrytera arbetskraft utanför landet och vilken kompetens som i sådana fall efterfrågas. I de flesta jämförbara länder skiljer man i stället på olika kategorier av arbetskraftsinvandrare, och man har vidtagit åtgärder för att särskilt främja invandring av högkvalificerad arbetskraft.

Sverige ska vara ett land som är attraktivt för den utländska kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar, och regelverket ska uppfattas som skäligt och förutsebart av dem som det berör. Vi ska dock inte konkurrera med dåliga och godtyckliga villkor för arbetstagarna.

För att upprätthålla legitimiteten för systemet är det viktigt att det finns en balans mellan å ena sidan åtgärder som avser att underlätta för arbetstagare och arbetsgivare och å andra sidan åtgärder som motverkar missbruk av regelverket och utnyttjande av arbetskraftsinvandrare. Regelverket bör också vara utformat på ett sätt som så långt som möjligt förenklar handläggningen hos Migrationsverket och möjliggör för myndigheten att hålla korta handläggningstider.

Fru talman! Det är viktigt att komma till rätta med problemen med att utländska arbetstagare utnyttjas. Exemplen har varit många, vilket vi också hörde från föregående talare här.

Arbetskraftsinvandrare från länder med dåliga levnadsvillkor kan vara villiga att acceptera en mycket låg lön och andra undermåliga anställningsförhållanden i brist på bättre alternativ. De kan också ha använt sina besparingar eller skuldsatt sig för att kunna flytta hit. Sådana arbetstagare är starkt beroende av arbetsgivaren och kan tvingas acceptera sämre anställningsvillkor än de som låg till grund för själva anställningserbjudandet.

Det är viktigt att det är goda anställningsvillkor och att systemet inte missbrukas av oseriösa arbetsgivare. Därför ska vi i dag besluta om åtgärder för att förbättra regelverket för arbetskraftsinvandring och för att motverka missbruk. Att förbättra de nuvarande reglerna innefattar att avarter och missbruk av dagens system måste motverkas. Endast om fusk och orättvisor stävjas kan legitimiteten för arbetskraftsinvandringen upprätthållas.

På svensk arbetsmarknad ska svenska löner och arbetsvillkor gälla. Nu ska vi ha fokus på att bryta segregationen och bekämpa arbetslösheten. Därför behövs också dessa förändringar, och det kommer att komma fler förslag på området framöver.

Fru talman! I dag ser vi fram emot att riksdagen ställer sig bakom regeringens förslag om ändringar i utlänningslagen, socialförsäkringsbalken och lagen om särskild utlänningskontroll. Ett anställningsavtal kommer att krävas för att arbetstillstånd ska kunna beviljas. Arbetsgivare kan bli skyldiga att anmäla om anställningsvillkoren ändras och blir mindre förmånliga. Arbetsgivare får föreläggas vid vite att lämna skriftlig uppgift till Migrationsverket om de villkor som gäller för utlänningens anställning.

Utgångspunkten ska givetvis vara att arbetskraftsinvandrare ska erhålla den lön och de övriga villkor som anges i erbjudandet om anställning. Det har förekommit uppgifter från arbetstagarorganisationerna om att de i anställningserbjudandet angivna anställningsvillkoren i flera fall inte har infriats av arbetsgivaren när utlänningen väl har påbörjat sitt arbete här i Sverige.

Att det förekommer att utländska arbetstagare efter ankomsten till Sverige får besked om att arbetsförhållandena har ändrats stöds även av uppgifter i rapporten Myndighetsgemensam lägesbild - organiserad brottslighet 2021. Med nuvarande ordning finns det alltså en osäkerhet om de villkor som anges i anställningserbjudandet slutligen kommer att gälla för utlänningens anställning. Om de faktiska anställningsvillkoren som tillämpas när en utlänning har påbörjat arbetet i Sverige är sämre än vad som anges i anställningserbjudandet finns det också en risk för att arbetstillstånd beviljas trots att förutsättningarna inte är uppfyllda.

Dessa utländska arbetstagare kan som sagt försättas i en situation där de tvingas acceptera avsevärt försämrade arbetsvillkor än vad som utlovats. Alternativet kan bli att tigga, begå brott eller helt förlora möjligheten till arbete och inkomst.

När lagar och regler åsidosätts snedvrids också konkurrensen, vilket riskerar att konkurrera ut seriösa företag samtidigt som arbetstagare tvingas arbeta under osäkra förhållanden, till låga löner och utan skydd enligt arbetsrätts- och socialskyddslagstiftningen.

Syftet med det förslag som regeringen nu lägger fram är att motverka att systemet med arbetskraftsinvandring underlättar för de arbetsgivare som är oseriösa och erbjuder anställningsvillkor som är sämre än de som gäller för arbetstagare som redan är bosatta i Sverige. Det är också bara försämrade anställningsvillkor jämfört med de ursprungliga villkoren som har legat till grund för arbetstillståndet som ska anmälas. De arbetsgivare som erbjuder bättre villkor omfattas alltså inte av anmälningsskyldigheten. En sådan diskussion har ju varit uppe. Men det gäller bara vid försämringar. Bättre villkor får man naturligtvis ha för sina arbetstagare.

Om arbetsgivaren till exempel tar bort en försäkring men höjer utlänningens lön ska det anmälas till Migrationsverket, eftersom en sådan ändring skulle kunna leda till att utlänningen får sitt uppehållstillstånd återkallat om de nya anställningsvillkoren inte uppfyller de förutsättningar för ett arbetstillstånd som gällde från början. Det handlar alltså om villkor som rimligen bör vara väl kända av näringslivet och arbetsgivare som sedan tidigare rekryterat utländsk arbetskraft.

Försörjningskrav ska också införas vid anhöriginvandring kopplat till utländsk arbetskraft. Detta gäller för asylsökande, och bör såklart även gälla vid arbetskraftsinvandring. Missbruk av regelverket kan leda till orimliga belastningar på exempelvis det svenska socialförsäkringssystemet.

Det har bland annat rapporterats om att arbetskraftsinvandring används för organiserat missbruk av arbetstillstånd, till exempel med så kallade cirkeltillstånd där familjemedlemmens uppehållstillstånd är beroende av arbetskraftsinvandrarens tillstånd samtidigt som arbetskraftsinvandrarens anställning är beroende av familjemedlemmens rätt att vistas i Sverige. Det kan låta väldigt krångligt. Men det gäller det som det också har pratats om; föräldern till en anhörig som behöver hjälp enligt LSS kommer hit och anställs av sitt barn. Det kallas cirkeltillstånd.

Den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige med tillstånd som har utfärdats på grundval av osanna uppgifter ska kunna dömas för organiserande av människosmuggling. Brottet organiserande av människosmuggling är indelat i ett brott av normalgraden samt ett grovt och ett ringa brott. Det kan konstateras att straffsatsen är lägst fängelse i sex månader och högst sex år för grovt brott. För brott av normalgraden är straffsatsen fängelse i högst två år, och för ringa brott är det böter eller fängelse i högst sex månader.

Dessa straffsatser får anses adekvata, tycker vi. Det saknas därför skäl för riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen om skärpta straff.

Fru talman! Det jag hittills har sagt står inte i motsats till att internationell rekrytering av högkvalificerad arbetskraft utgör ett viktigt komplement till den nationella rekryteringen. Det gäller särskilt i branscher och yrken där det råder brist på inhemsk arbetskraft. För att hitta rätt kompetens söker svenska arbetsgivare i ökad utsträckning arbetskraft på den globala arbetsmarknaden. Samtidigt är den internationella konkurrensen om viss arbetskraft stor.

Invandring av högkvalificerad arbetskraft kan innebära många fördelar för ett land. Det finns dynamiska effekter av att de högkvalificerade jobben blir fler; tillväxt av kvalificerade jobb leder ofta till att fler jobb skapas inom andra sektorer på arbetsmarknaden. Det bidrar också till ökad konsumtion och därmed till ekonomisk tillväxt.

Ett nytt uppehållstillstånd införs för vissa högkvalificerade personer som vill söka arbete eller undersöka förutsättningarna för att starta näringsverksamhet i Sverige. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete behöver inte återkallas vid ringa fall av avvikelse eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna inte framstår som skälig.

De här lagändringarna föreslås träda i kraft redan den 1 juni i år. Det ser vi verkligen fram emot.

Fru talman! Assistansersättningen kostade år 2019 nästan lika mycket som halva försvaret kostade samma år. Ersättningen går till de allra mest utsatta. Men en alltför stor del hamnar i fickorna på grovt kriminella.

Nationellt underrättelsecentrum skriver att arbetstillstånd inom personlig assistans utnyttjas systematiskt för assistansbedrägerier, illegal migration, arbetskraftsexploatering, brukarimport och annan ekonomisk vinning. Deras kartläggning har visat på bekräftade kopplingar till såväl kända nationella som internationella kriminella nätverk och till nätverk inom sfären för våldsbejakande extremism.

Allt detta har fått oss moderater att landa i att det är fullkomligt orimligt att tillåta arbetskraftsinvandring till personlig assistans. Riskerna är alldeles för stora för att människor och system ska exploateras. Samtidigt är möjligheterna till kontroll begränsade eftersom det av naturliga skäl är svårt att göra kontroller i människors hem. Kompetensen för dessa jobb borde rimligtvis dessutom redan finnas i landet.

Är Socialdemokraterna beredda att stoppa arbetskraftsinvandring för personlig assistans?

Fru talman! Assistansersättningen kostade år 2019 nästan lika mycket som halva försvaret kostade samma år. Ersättningen går till de allra mest utsatta. Men en alltför stor del hamnar i fickorna på grovt kriminella.

Nationellt underrättelsecentrum skriver att arbetstillstånd inom personlig assistans utnyttjas systematiskt för assistansbedrägerier, illegal migration, arbetskraftsexploatering, brukarimport och annan ekonomisk vinning. Deras kartläggning har visat på bekräftade kopplingar till såväl kända nationella som internationella kriminella nätverk och till nätverk inom sfären för våldsbejakande extremism.

Allt detta har fått oss moderater att landa i att det är fullkomligt orimligt att tillåta arbetskraftsinvandring till personlig assistans. Riskerna är alldeles för stora för att människor och system ska exploateras. Samtidigt är möjligheterna till kontroll begränsade eftersom det av naturliga skäl är svårt att göra kontroller i människors hem. Kompetensen för dessa jobb borde rimligtvis dessutom redan finnas i landet.

Är Socialdemokraterna beredda att stoppa arbetskraftsinvandring för personlig assistans?

Fru talman! Det som Maria Malmer Stenergard tar upp är naturligtvis helt oacceptabelt. Vi tror att vi delvis kommer att komma till rätta med det här. Om jag sa att vi helt kommer till rätta med det skulle Maria Malmer Stenergard nog säga att vi inte vet något om det än.

En del i detta är att man ska ha ett anställningsintyg och vara anställd. Man måste dessutom kunna försörja sin anhöriga. Vad som har hänt tidigare är det jag kallar cirkeltillstånd. Med dessa förslag anser vi att det här kommer att motverkas.

Men vi ska naturligtvis ha koll, med myndighetssamverkan, för att kunna begränsa det hela. Det är viktigt att det här lyfts upp så att det finns en kunskap i samhället. LSS är ju ett delat ansvar mellan flera olika aktörer. Det gäller därför att så många som möjligt inom kommuner, regioner och på nationell nivå har kunskap om detta så att man ser till att naturligtvis begränsa men också helt ta bort den här möjligheten.

Fru talman! Det som Maria Malmer Stenergard tar upp är naturligtvis helt oacceptabelt. Vi tror att vi delvis kommer att komma till rätta med det här. Om jag sa att vi helt kommer till rätta med det skulle Maria Malmer Stenergard nog säga att vi inte vet något om det än.

En del i detta är att man ska ha ett anställningsintyg och vara anställd. Man måste dessutom kunna försörja sin anhöriga. Vad som har hänt tidigare är det jag kallar cirkeltillstånd. Med dessa förslag anser vi att det här kommer att motverkas.

Men vi ska naturligtvis ha koll, med myndighetssamverkan, för att kunna begränsa det hela. Det är viktigt att det här lyfts upp så att det finns en kunskap i samhället. LSS är ju ett delat ansvar mellan flera olika aktörer. Det gäller därför att så många som möjligt inom kommuner, regioner och på nationell nivå har kunskap om detta så att man ser till att naturligtvis begränsa men också helt ta bort den här möjligheten.

Fru talman! Jag är övertygad om att det krävs ett förbud mot arbetskraftsinvandring för personlig assistans om man ska komma till rätta med problemen. Det är så pass raffinerade upplägg som är väldigt svåra att upptäcka.

Jag uppfattade inte riktigt om det sista som Carina Ohlsson sa innebär att man är beredd att stoppa arbetskraftsinvandring för personlig assistans. Det vore väldigt positivt i så fall.

Jag har en annan fråga, och den gäller spårbyte. Det har tidigare varit oklart om var Socialdemokraterna står. Många ledande företrädare har sagt att det bör avskaffas. Jag tycker att det är en rimlig väg, eftersom vi ser att det utnyttjas. Människor söker asyl här trots att de uppenbarligen inte har asylskäl för att sedan kunna byta spår och sedan stanna här. Det är viktigt att vi sätter stopp för det. Jag har uppfattat att Socialdemokraterna har sagt detta tidigare.

Sedan utredde man det här. Man gav utredaren i uppdrag att i stället titta på möjligheten att göra reglerna för spårbyte ännu mer generösa. Jag undrar därför var Socialdemokraterna står här. Vill de behålla spårbytet? Vill de göra reglerna mer generösa? Eller vill de till och med avskaffa spårbytet?

(Applåder)

Fru talman! Jag är övertygad om att det krävs ett förbud mot arbetskraftsinvandring för personlig assistans om man ska komma till rätta med problemen. Det är så pass raffinerade upplägg som är väldigt svåra att upptäcka.

Jag uppfattade inte riktigt om det sista som Carina Ohlsson sa innebär att man är beredd att stoppa arbetskraftsinvandring för personlig assistans. Det vore väldigt positivt i så fall.

Jag har en annan fråga, och den gäller spårbyte. Det har tidigare varit oklart om var Socialdemokraterna står. Många ledande företrädare har sagt att det bör avskaffas. Jag tycker att det är en rimlig väg, eftersom vi ser att det utnyttjas. Människor söker asyl här trots att de uppenbarligen inte har asylskäl för att sedan kunna byta spår och sedan stanna här. Det är viktigt att vi sätter stopp för det. Jag har uppfattat att Socialdemokraterna har sagt detta tidigare.

Sedan utredde man det här. Man gav utredaren i uppdrag att i stället titta på möjligheten att göra reglerna för spårbyte ännu mer generösa. Jag undrar därför var Socialdemokraterna står här. Vill de behålla spårbytet? Vill de göra reglerna mer generösa? Eller vill de till och med avskaffa spårbytet?

(Applåder)

Fru talman! Vi är öppna för att göra fler begränsningar i lagstiftningen, som är från 2008. Då var Moderaternas nuvarande gruppledare ansvarig för frågorna. Vi är öppna för diskussioner om att förbjuda spårbyte. Det finns en öppenhet för det. Att jag inte säger att vi helt vill förbjuda personlig assistans beror på att vi inte har gått in på vartenda yrke. Men vi har sagt att där det behövs är i branscher där det saknas mer kompetens och högkvalificerad arbetskraft.

Även Maria Malmer Stenergard tog ju upp långtidsarbetslösheten. Vi vill ha kvar till exempel extratjänster eftersom vi sett att det har gett en möjlighet för både kvinnor och män med utländsk bakgrund att komma in på arbetsmarknaden. Vi vill ha så många åtgärder som möjligt för att begränsa arbetslösheten, men vi vill också göra begränsningar där vi har sett missförhållanden i fråga om arbetskraftinvandring.

Det här ett första steg. Vi återkommer med fler saker. Jag hoppas att Maria Malmer Stenergard och Moderaterna även då röstar för de åtgärder som kommer.

Jag bjuder på det som Maria Malmer Stenergard sa om att det här kom från Moderaterna. Vi vet bättre. Det är den gamla lagstiftningen från 2008 som det finns kvar reliker från.

(Applåder)

Fru talman! Vi är öppna för att göra fler begränsningar i lagstiftningen, som är från 2008. Då var Moderaternas nuvarande gruppledare ansvarig för frågorna. Vi är öppna för diskussioner om att förbjuda spårbyte. Det finns en öppenhet för det. Att jag inte säger att vi helt vill förbjuda personlig assistans beror på att vi inte har gått in på vartenda yrke. Men vi har sagt att där det behövs är i branscher där det saknas mer kompetens och högkvalificerad arbetskraft.

Även Maria Malmer Stenergard tog ju upp långtidsarbetslösheten. Vi vill ha kvar till exempel extratjänster eftersom vi sett att det har gett en möjlighet för både kvinnor och män med utländsk bakgrund att komma in på arbetsmarknaden. Vi vill ha så många åtgärder som möjligt för att begränsa arbetslösheten, men vi vill också göra begränsningar där vi har sett missförhållanden i fråga om arbetskraftinvandring.

Det här ett första steg. Vi återkommer med fler saker. Jag hoppas att Maria Malmer Stenergard och Moderaterna även då röstar för de åtgärder som kommer.

Jag bjuder på det som Maria Malmer Stenergard sa om att det här kom från Moderaterna. Vi vet bättre. Det är den gamla lagstiftningen från 2008 som det finns kvar reliker från.

(Applåder)

Fru talman! Om man skulle försöka rangordna de politikområden som enligt logik och sunt förnuft borde ha legat i toppen av prioriteringslistan under de senaste två mandatperioderna borde just reglerna för arbetskraftsinvandring legat betydligt högre än de har gjort. Det är ganska sent i den här mandatperioden, och propositionen har i varje fall jag väntat på.

För allmänheten som följer detta men som kanske inte själv genomför rekryteringar från andra länder eller inte jobbar inom brottsbeivrande myndigheter tror jag att de regler som vi diskuterar i dag kan te sig något invecklade och lite obskyra. För att illustrera det fullständiga moraliska haveri som dagens regelverk leder till tänkte jag börja med att förklara begreppet brukarimport och vad det egentligen betyder.

Det hela börjar med att en företagare i ordets absolut mest lösa bemärkelse ger sig in branschen för personlig assistans. Eftersom det inte finns några begränsningar för import av arbetskraft från länder utanför EU/EES och inte ens till yrken som kräver liten eller ingen utbildning, som personliga assistenter, är det fritt fram att genomföra rekrytering från till exempel Irak. Jag nämner detta land eftersom det väldigt ofta figurerar i dessa ärenden.

När en person sedan kommer som arbetskraftsinvandrare finns det inget som begränsar dennes möjlighet att hämta hit anhöriga till Sverige. Det gör att personen i fråga i sin tur har möjlighet att hämta hit en anhörig som kanske också kommer från samma land och som av en händelse är i stort behov av assistans. När den personen sedan kommer till Sverige väljer han det anställande företaget som assistansgivare. Släktingen "skapar" därmed arbetstillfället för arbetskraftsinvandringen. Detta kan sedan repeteras ad infinitum. Vad det i själva verket handlar om är ett cyniskt utnyttjande av det svenska välfärdssystemet.

Om detta hade varit hela historien vore det en sak. Cyniska utnyttjanden av de svenska välfärdssystemen är vardagsmat för Sverige i dag. Men det är värre än så. Det är nämligen inte ovanligt att den släkting som personen hämtar hit egentligen inte alls är någon släkting över huvud taget utan bara en funktionsnedsatt person som man har hittat någonstans i hemlandet. När denna person sedan kommer till Sverige lämnas han eller hon åt sitt öde i en lägenhet någonstans samtidigt som assistansbolaget fakturerar enorma summor för assistans som aldrig utförs.

Eufemismen brukarimport, som journalister och politiker väljer att kalla det, är egentligen något förskönande. Vad det egentligen i många fall handlar om är människohandel med funktionsnedsatta personer i vinstsyfte för att begå bedrägerier mot välfärdssystemet.

Av alla möjliga reformer på migrationsområdet borde prio ett vara att stoppa detta. Ett sätt vore att införa en generell myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning för att få uppehållstillstånd på grund av arbete. Det är vår modell. Vi är det enda parti här i kommaren som står bakom detta förslag just nu. Vi väntar på Socialdemokraterna. Moderaterna vill, som vi fick höra i det tidigare replikskiftet, helt förbjuda rekrytering av personliga assistenter från tredjeländer, och det är naturligtvis en annan väg man kan gå.

För att vara rättvis noterar jag att regeringssidan föreslår ett försörjningskrav för att man ska kunna hämta hit en anhörig när man kommer som arbetskraftsinvandrare. Ledamoten från Socialdemokraterna hänvisade till det i det tidigare replikskiftet när brukarimporten togs upp.

En sak som man dock ska notera i detta är att utskottsmajoriteten har ställt sig bakom att försörjningskravet ska motsvara de regler som gäller för vissa andra anhöriga, det vill säga att personen ska ha drygt 5 000 kronor kvar att leva på efter att ha betalt hyran, för att kunna hämta hit en ensamstående vuxen. Detta är en nivå som de flesta personliga assistenter torde komma över med tanke på att en personlig assistent i dag tjänar drygt 20 000 kronor i månaden. Även med försörjningskravet kommer alltså den här cirkusen att kunna fortsätta. Det är djupt beklagligt.

Utskottsmajoriteten noterar också på sidan 22 i motionsbetänkandet att man inte behöver gå fram med ytterligare förslag för att stoppa detta eftersom ytterligare åtgärder just nu bereds inom Regeringskansliet. Men varför har regeringen väntat till den sista halvan av det sista året i mandatperiod två med att göra någonting? Det är faktiskt helt obegripligt. Detta borde som sagt ha varit prio nummer ett.

Fru talman! Problemet är inte heller isolerat till brukarimport, utan det finns även andra konsekvenser här. Till exempel ser vi en utbredd korruption runt och handel med uppehållstillstånd. Vi ser lönedumpning, vilket effektivt stänger ute personer som redan finns här från arbetsmarknaden genom att helt enkelt undergräva lönenivåerna.

Vi ser också en försvagning av våra diplomatiska verktyg. Det är ju inte ovanligt att andra länder använder en attraktiv arbetsmarknad som ett verktyg eller en bricka i en förhandling. Sverige skulle till exempel kunna verkställa betydligt fler utvisningar genom att träffa avtal med vissa länder om att landet tilldelas en viss kvot arbetskraftsinvandrare som kan komma till Sverige i utbyte mot att landet samarbetar i utvisningsärenden. Så här jobbar flera andra länder, men det är ju inte möjligt när det inte finns några begränsningar över huvud taget för hur många rekryteringar från andra länder som kan göras.

Som illustration av hur eftersatt det svenska systemet är räcker det egentligen med att titta på förslagspunkt 3 i propositionsbetänkandet, det vill säga punkten som gäller brottet organiserad människosmuggling. Det har alltså fram till nu inte varit olagligt, eller är i alla fall inte straffbart enligt straffbudet, att smuggla in personer med förfalskade anställningshandlingar i Sverige. Det låter helt koko, men det är sant. Någon, någonstans har uppenbarligen varit naiv - igen. Förlåt att jag suckar, men man blir trött bara av att tänka på det.

Vad Sverige behöver, fru talman, är moderna regler för arbetskraftsinvandring. Förslagen i sak framgår av våra reservationer och de tillkännagivanden vi skickar till regeringen. Jag vill här passa på att yrka bifall till reservation 2 i SfU19, det vill säga motionsbetänkandet, och till reservation 19 i propositionsbetänkandet.

Vad Sverige behöver är i korthet följande.

För det första behövs ett rejält höjt lönekrav för att försäkra att den som kommer som arbetskraftsinvandrare faktiskt fyller en lucka på arbetsmarknaden, vilket vi alla är överens om är någonting positivt, och inte kommer för att lönekonkurrera om arbeten som kräver lite eller ingen utbildning.

För det andra måste det så kallade spårbytet bort. Spårbytet innebär att vem som helst kan ta sig till Sverige för att arbeta genom att lämna in en ogrundad asylansökan som grund, och den regeln missbrukas systematiskt. Det har blivit en uttalad del av människosmugglarnas affärsplan. I ett läge där asylutredningar dessutom kan bli ganska långa, komplicerade och framför allt kostsamma finns det ingen anledning att locka människor att lämna in den här typen av ansökningar.

För det tredje måste försörjningskravet för anhöriga till arbetskraftsinvandrare vara så högt att den som kommer hit faktiskt kan försörjas. Regeringen kan införa ett sådant genom förordning, det vill säga regeringsbeslut, och det ämnar man också göra. Men med tanke på att Socialdemokraterna verkar tro att man kan leva på 13 000 kronor i månaden brutto i Sverige i dag - inklusive hyra en lägenhet för de pengarna - hoppas jag inte på för mycket här.

För det fjärde måste den som vill ta hit en anhörig ha en bostad av tillräcklig storlek och kvalitet för att se till att man inte direkt hamnar i utanförskap och trångboddhet. Detta verkar regeringssidan ha glömt bort.

För det femte måste antalet arbetsplatsinspektioner bli större, och framför allt måste straffen för dem som bryter mot reglerna bli betydligt tuffare. Det gäller det tillkännagivande vi föreslår i betänkandet om skärpta straff för organisering av människosmuggling, men straffen måste skärpas även för dem som "bara" anställer personer som inte har tillstånd att befinna sig eller jobba i Sverige. Enligt rättspraxis leder inte ens 20 illegala under en och samma arbetsledare i dag till frihetsberövande straff. Det är något mjäkigt, skulle jag vilja säga.

För det sjätte behövs en riktig, myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning så att det offentliga faktiskt kan utöva viss kontroll över vilka yrken som kan tillsättas genom arbetskraftsinvandring och vilka vakanser som bör gå att fylla med personer som redan finns här. Det är helt enkelt inte rimligt att vi hämtar hit snabbmatspersonal, kallskänkor eller bärplockare samtidigt som nästan 700 000 personer med utländsk bakgrund redan finns här och inte klarar sin egen försörjning. Det finns gott om personal till de här jobben i Sverige.

Vi måste inse att alla människor handlar efter ett ekonomiskt egenintresse. När man tillåter att lönerna pressas genom billig, importerad arbetskraft är det inte konstigt att många väljer bidragen i stället - så länge som det är möjligt. Men detta är inte till gagn för någon i det långa loppet.

Sist men inte minst skulle jag vilja säga något om Sveriges attraktionskraft för högkvalificerade arbetstagare. Jag tror att de flesta partier i denna kammare har varit inne på detta i dessa två betänkanden, och det är väl bra; det är såklart viktigt att vi kan locka hit högkvalificerad arbetskraft.

Jag kan utgå lite grann från personlig erfarenhet, för jag har väldigt många i min bekantskapskrets som har kommit som just arbetskraftsinvandrare inom relativt högkvalificerade yrken. Det finns ett par saker som alla tycker är bra med Sverige, och sedan finns det ett par saker som egentligen alla tycker är dåligt.

Det som folk tycker är bra, generellt, är bland annat den billiga och tillgängliga barnomsorgen. Det är jättebra. Vi har ett gott rykte i världen, och folk som vill bilda familj flyttar ibland till Sverige just för att det är så enkelt att kombinera arbetsliv och familjeliv. Det ska vi naturligtvis bevaka, bejaka och behålla.

Det som folk inte tycker är särskilt bra är naturligtvis bostadsbristen - det är egentligen det största problemet - och den skenande kriminaliteten. Det är någonting som skrämmer människor iväg från Sverige. Om man vill göra Sverige attraktivt för högkvalificerad arbetskraft, ett tåg vi absolut är med på, måste man nog alltså titta i ett lite bredare perspektiv än bara på de regler vi debatterar i det här betänkandet. Kanske är framför allt de händelser som utspelade sig i helgen ett ypperligt exempel på hur vi kan skrämma bort högkvalificerade människor från Sverige. Det är ju ingen som vill bo i ett land där den här typen av upplopp tillåts fortgå.

Avslutningsvis: Betänkandet innehåller flera mindre steg i rätt riktning - det tillstår jag - men de kommer alldeles för sent i mandatperioden. Dessutom kommer förändringarna för sent för att det ska gå att utvärdera dem före valet, och jag utgår ifrån att det är det som är syftet med att betänkandet kommer vid den tidpunkt då det kommer. Med det sagt har vi under de senaste fyra åren vant oss vid att vara glada för det lilla vi får.

(Applåder)

Fru talman! Om man skulle försöka rangordna de politikområden som enligt logik och sunt förnuft borde ha legat i toppen av prioriteringslistan under de senaste två mandatperioderna borde just reglerna för arbetskraftsinvandring legat betydligt högre än de har gjort. Det är ganska sent i den här mandatperioden, och propositionen har i varje fall jag väntat på.

För allmänheten som följer detta men som kanske inte själv genomför rekryteringar från andra länder eller inte jobbar inom brottsbeivrande myndigheter tror jag att de regler som vi diskuterar i dag kan te sig något invecklade och lite obskyra. För att illustrera det fullständiga moraliska haveri som dagens regelverk leder till tänkte jag börja med att förklara begreppet brukarimport och vad det egentligen betyder.

Det hela börjar med att en företagare i ordets absolut mest lösa bemärkelse ger sig in branschen för personlig assistans. Eftersom det inte finns några begränsningar för import av arbetskraft från länder utanför EU/EES och inte ens till yrken som kräver liten eller ingen utbildning, som personliga assistenter, är det fritt fram att genomföra rekrytering från till exempel Irak. Jag nämner detta land eftersom det väldigt ofta figurerar i dessa ärenden.

När en person sedan kommer som arbetskraftsinvandrare finns det inget som begränsar dennes möjlighet att hämta hit anhöriga till Sverige. Det gör att personen i fråga i sin tur har möjlighet att hämta hit en anhörig som kanske också kommer från samma land och som av en händelse är i stort behov av assistans. När den personen sedan kommer till Sverige väljer han det anställande företaget som assistansgivare. Släktingen "skapar" därmed arbetstillfället för arbetskraftsinvandringen. Detta kan sedan repeteras ad infinitum. Vad det i själva verket handlar om är ett cyniskt utnyttjande av det svenska välfärdssystemet.

Om detta hade varit hela historien vore det en sak. Cyniska utnyttjanden av de svenska välfärdssystemen är vardagsmat för Sverige i dag. Men det är värre än så. Det är nämligen inte ovanligt att den släkting som personen hämtar hit egentligen inte alls är någon släkting över huvud taget utan bara en funktionsnedsatt person som man har hittat någonstans i hemlandet. När denna person sedan kommer till Sverige lämnas han eller hon åt sitt öde i en lägenhet någonstans samtidigt som assistansbolaget fakturerar enorma summor för assistans som aldrig utförs.

Eufemismen brukarimport, som journalister och politiker väljer att kalla det, är egentligen något förskönande. Vad det egentligen i många fall handlar om är människohandel med funktionsnedsatta personer i vinstsyfte för att begå bedrägerier mot välfärdssystemet.

Av alla möjliga reformer på migrationsområdet borde prio ett vara att stoppa detta. Ett sätt vore att införa en generell myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning för att få uppehållstillstånd på grund av arbete. Det är vår modell. Vi är det enda parti här i kommaren som står bakom detta förslag just nu. Vi väntar på Socialdemokraterna. Moderaterna vill, som vi fick höra i det tidigare replikskiftet, helt förbjuda rekrytering av personliga assistenter från tredjeländer, och det är naturligtvis en annan väg man kan gå.

För att vara rättvis noterar jag att regeringssidan föreslår ett försörjningskrav för att man ska kunna hämta hit en anhörig när man kommer som arbetskraftsinvandrare. Ledamoten från Socialdemokraterna hänvisade till det i det tidigare replikskiftet när brukarimporten togs upp.

En sak som man dock ska notera i detta är att utskottsmajoriteten har ställt sig bakom att försörjningskravet ska motsvara de regler som gäller för vissa andra anhöriga, det vill säga att personen ska ha drygt 5 000 kronor kvar att leva på efter att ha betalt hyran, för att kunna hämta hit en ensamstående vuxen. Detta är en nivå som de flesta personliga assistenter torde komma över med tanke på att en personlig assistent i dag tjänar drygt 20 000 kronor i månaden. Även med försörjningskravet kommer alltså den här cirkusen att kunna fortsätta. Det är djupt beklagligt.

Utskottsmajoriteten noterar också på sidan 22 i motionsbetänkandet att man inte behöver gå fram med ytterligare förslag för att stoppa detta eftersom ytterligare åtgärder just nu bereds inom Regeringskansliet. Men varför har regeringen väntat till den sista halvan av det sista året i mandatperiod två med att göra någonting? Det är faktiskt helt obegripligt. Detta borde som sagt ha varit prio nummer ett.

Fru talman! Problemet är inte heller isolerat till brukarimport, utan det finns även andra konsekvenser här. Till exempel ser vi en utbredd korruption runt och handel med uppehållstillstånd. Vi ser lönedumpning, vilket effektivt stänger ute personer som redan finns här från arbetsmarknaden genom att helt enkelt undergräva lönenivåerna.

Vi ser också en försvagning av våra diplomatiska verktyg. Det är ju inte ovanligt att andra länder använder en attraktiv arbetsmarknad som ett verktyg eller en bricka i en förhandling. Sverige skulle till exempel kunna verkställa betydligt fler utvisningar genom att träffa avtal med vissa länder om att landet tilldelas en viss kvot arbetskraftsinvandrare som kan komma till Sverige i utbyte mot att landet samarbetar i utvisningsärenden. Så här jobbar flera andra länder, men det är ju inte möjligt när det inte finns några begränsningar över huvud taget för hur många rekryteringar från andra länder som kan göras.

Som illustration av hur eftersatt det svenska systemet är räcker det egentligen med att titta på förslagspunkt 3 i propositionsbetänkandet, det vill säga punkten som gäller brottet organiserad människosmuggling. Det har alltså fram till nu inte varit olagligt, eller är i alla fall inte straffbart enligt straffbudet, att smuggla in personer med förfalskade anställningshandlingar i Sverige. Det låter helt koko, men det är sant. Någon, någonstans har uppenbarligen varit naiv - igen. Förlåt att jag suckar, men man blir trött bara av att tänka på det.

Vad Sverige behöver, fru talman, är moderna regler för arbetskraftsinvandring. Förslagen i sak framgår av våra reservationer och de tillkännagivanden vi skickar till regeringen. Jag vill här passa på att yrka bifall till reservation 2 i SfU19, det vill säga motionsbetänkandet, och till reservation 19 i propositionsbetänkandet.

Vad Sverige behöver är i korthet följande.

För det första behövs ett rejält höjt lönekrav för att försäkra att den som kommer som arbetskraftsinvandrare faktiskt fyller en lucka på arbetsmarknaden, vilket vi alla är överens om är någonting positivt, och inte kommer för att lönekonkurrera om arbeten som kräver lite eller ingen utbildning.

För det andra måste det så kallade spårbytet bort. Spårbytet innebär att vem som helst kan ta sig till Sverige för att arbeta genom att lämna in en ogrundad asylansökan som grund, och den regeln missbrukas systematiskt. Det har blivit en uttalad del av människosmugglarnas affärsplan. I ett läge där asylutredningar dessutom kan bli ganska långa, komplicerade och framför allt kostsamma finns det ingen anledning att locka människor att lämna in den här typen av ansökningar.

För det tredje måste försörjningskravet för anhöriga till arbetskraftsinvandrare vara så högt att den som kommer hit faktiskt kan försörjas. Regeringen kan införa ett sådant genom förordning, det vill säga regeringsbeslut, och det ämnar man också göra. Men med tanke på att Socialdemokraterna verkar tro att man kan leva på 13 000 kronor i månaden brutto i Sverige i dag - inklusive hyra en lägenhet för de pengarna - hoppas jag inte på för mycket här.

För det fjärde måste den som vill ta hit en anhörig ha en bostad av tillräcklig storlek och kvalitet för att se till att man inte direkt hamnar i utanförskap och trångboddhet. Detta verkar regeringssidan ha glömt bort.

För det femte måste antalet arbetsplatsinspektioner bli större, och framför allt måste straffen för dem som bryter mot reglerna bli betydligt tuffare. Det gäller det tillkännagivande vi föreslår i betänkandet om skärpta straff för organisering av människosmuggling, men straffen måste skärpas även för dem som "bara" anställer personer som inte har tillstånd att befinna sig eller jobba i Sverige. Enligt rättspraxis leder inte ens 20 illegala under en och samma arbetsledare i dag till frihetsberövande straff. Det är något mjäkigt, skulle jag vilja säga.

För det sjätte behövs en riktig, myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning så att det offentliga faktiskt kan utöva viss kontroll över vilka yrken som kan tillsättas genom arbetskraftsinvandring och vilka vakanser som bör gå att fylla med personer som redan finns här. Det är helt enkelt inte rimligt att vi hämtar hit snabbmatspersonal, kallskänkor eller bärplockare samtidigt som nästan 700 000 personer med utländsk bakgrund redan finns här och inte klarar sin egen försörjning. Det finns gott om personal till de här jobben i Sverige.

Vi måste inse att alla människor handlar efter ett ekonomiskt egenintresse. När man tillåter att lönerna pressas genom billig, importerad arbetskraft är det inte konstigt att många väljer bidragen i stället - så länge som det är möjligt. Men detta är inte till gagn för någon i det långa loppet.

Sist men inte minst skulle jag vilja säga något om Sveriges attraktionskraft för högkvalificerade arbetstagare. Jag tror att de flesta partier i denna kammare har varit inne på detta i dessa två betänkanden, och det är väl bra; det är såklart viktigt att vi kan locka hit högkvalificerad arbetskraft.

Jag kan utgå lite grann från personlig erfarenhet, för jag har väldigt många i min bekantskapskrets som har kommit som just arbetskraftsinvandrare inom relativt högkvalificerade yrken. Det finns ett par saker som alla tycker är bra med Sverige, och sedan finns det ett par saker som egentligen alla tycker är dåligt.

Det som folk tycker är bra, generellt, är bland annat den billiga och tillgängliga barnomsorgen. Det är jättebra. Vi har ett gott rykte i världen, och folk som vill bilda familj flyttar ibland till Sverige just för att det är så enkelt att kombinera arbetsliv och familjeliv. Det ska vi naturligtvis bevaka, bejaka och behålla.

Det som folk inte tycker är särskilt bra är naturligtvis bostadsbristen - det är egentligen det största problemet - och den skenande kriminaliteten. Det är någonting som skrämmer människor iväg från Sverige. Om man vill göra Sverige attraktivt för högkvalificerad arbetskraft, ett tåg vi absolut är med på, måste man nog alltså titta i ett lite bredare perspektiv än bara på de regler vi debatterar i det här betänkandet. Kanske är framför allt de händelser som utspelade sig i helgen ett ypperligt exempel på hur vi kan skrämma bort högkvalificerade människor från Sverige. Det är ju ingen som vill bo i ett land där den här typen av upplopp tillåts fortgå.

Avslutningsvis: Betänkandet innehåller flera mindre steg i rätt riktning - det tillstår jag - men de kommer alldeles för sent i mandatperioden. Dessutom kommer förändringarna för sent för att det ska gå att utvärdera dem före valet, och jag utgår ifrån att det är det som är syftet med att betänkandet kommer vid den tidpunkt då det kommer. Med det sagt har vi under de senaste fyra åren vant oss vid att vara glada för det lilla vi får.

(Applåder)

Fru talman! I morse ringde min väckarklocka. Jag klev upp ur sängen, kokade en kopp kaffe och tog mig ett glas juice. Jag gick in i duschen, gjorde mig i ordning och gick hit till riksdagen - till arbetet.

Gick till arbetet gjorde också människor runt om i hela landet som har arbetstillstånd och som är här som arbetskraftsinvandrare. Det är människor som varje dag går till jobbet och bidrar på riktigt. De bidrar på riktigt till svenska företag, till svensk konkurrenskraft och till svensk bnp.

Representanter för Sveriges tre största partier har precis stått i den här talarstolen och låtit nästan som att arbetskraftsinvandring är roten till allt ont. Man talar väldigt lite om allt bra och positivt som arbetskraftsinvandring faktiskt bidrar med. Arbetskraftsinvandring är inte bara viktigt, utan arbetskraftsinvandring är helt avgörande för många av våra företag i en rad olika branscher runt om i hela landet. Därmed är arbetskraftsinvandring viktigt för Sverige.

Vi är ett litet land med en ekonomi som är öppen mot omvärlden. Vår arbetskraftsinvandring är viktig för våra företag, men den bidrar också årligen med ungefär 34 miljarder kronor till svensk bnp och 12 miljarder i ökade skatteintäkter. Kollar man på siffror och statistik blir det tydligt att arbetskraftsinvandring är helt nödvändigt för Sverige.

För mig blir det dock ännu tydligare i mötet med våra företagare. Det handlar om det lilla företaget mitt i Stockholms innerstad eller om det stora it-företaget hemma i Helsingborg, som behöver unik kompetens för att utveckla företagen framåt. Men det handlar också om potatisodlaren i Kalmar eller om jordbruksföretagaren på Gotland som specialiserat sig på ramslök, som serveras runt om i hela landet på våra restauranger. I mötet med dessa företag, och så många fler, inte minst under våren, har det för mig blivit helt uppenbart att arbetskraftsinvandring inte är en borgerlig liberal hittepåreform, utan det handlar om riktiga jobb. Det handlar om företags överlevnad. Det handlar om företagens utveckling och framtid.

Det finns problem. Det finns stora problem med fusk, fiffel och organiserad brottslighet kopplad till arbetskraftsinvandring. När människor utnyttjas och företag fuskar ska det bemötas med kraft. Men låt oss hitta specifika lösningar på specifika problem. Låt oss inte slå sönder hela systemet.

När man tittar på den utredning som regeringen har tillsatt konstaterar utredaren själv att de lösningar som landets största partier föreslår inte gör skillnad på riktigt.

Fru talman! Jag är stolt över att Centerpartiet inom ramen för januariavtalet fick igenom att vi en gång för alla skulle stoppa de mycket skadliga kompetensutvisningarna. Utredningens förslag, som regeringen har valt att gå vidare med, är i grunden bra. Samtidigt vet vi att detta inte är första gången som regeringen har vidtagit åtgärder för att stoppa komptensutvisningarna. Därför tycker Centerpartiet att det vore rimligt att regeringen efter en tid av både uppföljning och utvärdering av besluten ser över om besluten fått önskad effekt - för att vid behov snabbt kunna vidta nya åtgärder.

Fru talman! Missbruk, fusk och brottslighet ska i alla delar av samhället mötas med kraft. Men det ska vara åtgärder som gör skillnad på riktigt, inte åtgärder som låter bra. Exempelvis bör det inte införas ett krav på anställningsavtal som ska bifogas ansökan om arbetstillstånd eftersom detta kostar betydligt mer än vad det smakar. Det går till exempel inte att på förhand veta hur lång handläggningstiden för ett arbetstillstånd är, vilket gör det omöjligt att ange startdatum för anställningen. Det skapas också en osäkerhet arbetsrättsligt när startdatumet passeras utan att beslut om arbetstillstånd har fattats. De långa handläggningstiderna gör också att företags behov av arbetskraft kan komma att förändras under handläggningstiden. Det finns inte heller något som tyder på att det skulle motverka fusk och missbruk om anställningsavtalet bifogades ansökan om arbetstillstånd.

I det stora hela är detta en bra proposition. Den kommer att stoppa kompetensutvisningar, det kommer att införas ett så kallat talangvisum och det kommer att införas åtgärder mot fusk, brottslighet och missbruk.

Men detta är bara ett delbetänkande. Vi har redan hört den nya migrationsministern avisera att en rad förslag ska genomföras som regeringens egen utredning har konstaterat inte kommer att göra någon större skillnad i att motverka missbruk, fusk och brottslighet.

Detta är ett steg i rätt riktning, men jag är rädd för vad som komma skall oavsett om det är moderater eller socialdemokrater som får makten efter valet. Jag är rädd att förslag som kommer att lägga en våt filt över hela branscher kommer att genomföras. Det kommer att vara skadligt för Sverige, för svensk konkurrenskraft och för svenska företag.

Avslutningsvis vill jag i SfU22 yrka bifall till reservation 11 och i SfU19 yrka bifall till reservation 3.

Fru talman! I morse ringde min väckarklocka. Jag klev upp ur sängen, kokade en kopp kaffe och tog mig ett glas juice. Jag gick in i duschen, gjorde mig i ordning och gick hit till riksdagen - till arbetet.

Gick till arbetet gjorde också människor runt om i hela landet som har arbetstillstånd och som är här som arbetskraftsinvandrare. Det är människor som varje dag går till jobbet och bidrar på riktigt. De bidrar på riktigt till svenska företag, till svensk konkurrenskraft och till svensk bnp.

Representanter för Sveriges tre största partier har precis stått i den här talarstolen och låtit nästan som att arbetskraftsinvandring är roten till allt ont. Man talar väldigt lite om allt bra och positivt som arbetskraftsinvandring faktiskt bidrar med. Arbetskraftsinvandring är inte bara viktigt, utan arbetskraftsinvandring är helt avgörande för många av våra företag i en rad olika branscher runt om i hela landet. Därmed är arbetskraftsinvandring viktigt för Sverige.

Vi är ett litet land med en ekonomi som är öppen mot omvärlden. Vår arbetskraftsinvandring är viktig för våra företag, men den bidrar också årligen med ungefär 34 miljarder kronor till svensk bnp och 12 miljarder i ökade skatteintäkter. Kollar man på siffror och statistik blir det tydligt att arbetskraftsinvandring är helt nödvändigt för Sverige.

För mig blir det dock ännu tydligare i mötet med våra företagare. Det handlar om det lilla företaget mitt i Stockholms innerstad eller om det stora it-företaget hemma i Helsingborg, som behöver unik kompetens för att utveckla företagen framåt. Men det handlar också om potatisodlaren i Kalmar eller om jordbruksföretagaren på Gotland som specialiserat sig på ramslök, som serveras runt om i hela landet på våra restauranger. I mötet med dessa företag, och så många fler, inte minst under våren, har det för mig blivit helt uppenbart att arbetskraftsinvandring inte är en borgerlig liberal hittepåreform, utan det handlar om riktiga jobb. Det handlar om företags överlevnad. Det handlar om företagens utveckling och framtid.

Det finns problem. Det finns stora problem med fusk, fiffel och organiserad brottslighet kopplad till arbetskraftsinvandring. När människor utnyttjas och företag fuskar ska det bemötas med kraft. Men låt oss hitta specifika lösningar på specifika problem. Låt oss inte slå sönder hela systemet.

När man tittar på den utredning som regeringen har tillsatt konstaterar utredaren själv att de lösningar som landets största partier föreslår inte gör skillnad på riktigt.

Fru talman! Jag är stolt över att Centerpartiet inom ramen för januariavtalet fick igenom att vi en gång för alla skulle stoppa de mycket skadliga kompetensutvisningarna. Utredningens förslag, som regeringen har valt att gå vidare med, är i grunden bra. Samtidigt vet vi att detta inte är första gången som regeringen har vidtagit åtgärder för att stoppa komptensutvisningarna. Därför tycker Centerpartiet att det vore rimligt att regeringen efter en tid av både uppföljning och utvärdering av besluten ser över om besluten fått önskad effekt - för att vid behov snabbt kunna vidta nya åtgärder.

Fru talman! Missbruk, fusk och brottslighet ska i alla delar av samhället mötas med kraft. Men det ska vara åtgärder som gör skillnad på riktigt, inte åtgärder som låter bra. Exempelvis bör det inte införas ett krav på anställningsavtal som ska bifogas ansökan om arbetstillstånd eftersom detta kostar betydligt mer än vad det smakar. Det går till exempel inte att på förhand veta hur lång handläggningstiden för ett arbetstillstånd är, vilket gör det omöjligt att ange startdatum för anställningen. Det skapas också en osäkerhet arbetsrättsligt när startdatumet passeras utan att beslut om arbetstillstånd har fattats. De långa handläggningstiderna gör också att företags behov av arbetskraft kan komma att förändras under handläggningstiden. Det finns inte heller något som tyder på att det skulle motverka fusk och missbruk om anställningsavtalet bifogades ansökan om arbetstillstånd.

I det stora hela är detta en bra proposition. Den kommer att stoppa kompetensutvisningar, det kommer att införas ett så kallat talangvisum och det kommer att införas åtgärder mot fusk, brottslighet och missbruk.

Men detta är bara ett delbetänkande. Vi har redan hört den nya migrationsministern avisera att en rad förslag ska genomföras som regeringens egen utredning har konstaterat inte kommer att göra någon större skillnad i att motverka missbruk, fusk och brottslighet.

Detta är ett steg i rätt riktning, men jag är rädd för vad som komma skall oavsett om det är moderater eller socialdemokrater som får makten efter valet. Jag är rädd att förslag som kommer att lägga en våt filt över hela branscher kommer att genomföras. Det kommer att vara skadligt för Sverige, för svensk konkurrenskraft och för svenska företag.

Avslutningsvis vill jag i SfU22 yrka bifall till reservation 11 och i SfU19 yrka bifall till reservation 3.

Fru talman! I det här betänkandet finns förslag om ett tillkännagivande till regeringen om skärpta straff för brottet organisering av människosmuggling. Det brottet innebär lite förenklat att en person i vinstsyfte organiserar illegal migration till Sverige.

Det här handlar alltså inte om en person som hjälper till exempel en asylsökande för vad hen uppfattar som den goda sakens skull, utan det handlar om ett organiserat förfarande för rent vinstsyfte - inte en god gärning utan brottslighet i vinstsyfte. För brott av normalgraden är straffsatsen i dag fängelse i högst två år. I praktiken betyder det att man kan komma undan med böter, speciellt om man är lite yngre.

Centerpartiet står inte bakom förslaget om att straffet ska skärpas. Varför anser ni att böter är ett rimligt straff för en person som sysslar med organiserad människohandel i eget vinstsyfte?

Fru talman! I det här betänkandet finns förslag om ett tillkännagivande till regeringen om skärpta straff för brottet organisering av människosmuggling. Det brottet innebär lite förenklat att en person i vinstsyfte organiserar illegal migration till Sverige.

Det här handlar alltså inte om en person som hjälper till exempel en asylsökande för vad hen uppfattar som den goda sakens skull, utan det handlar om ett organiserat förfarande för rent vinstsyfte - inte en god gärning utan brottslighet i vinstsyfte. För brott av normalgraden är straffsatsen i dag fängelse i högst två år. I praktiken betyder det att man kan komma undan med böter, speciellt om man är lite yngre.

Centerpartiet står inte bakom förslaget om att straffet ska skärpas. Varför anser ni att böter är ett rimligt straff för en person som sysslar med organiserad människohandel i eget vinstsyfte?

Fru talman! Låt mig börja med att säga att Centerpartiet givetvis inte tycker att vare sig missbruk, fiffel eller brottslighet hör hemma i någon del av samhället, så inte heller när det kommer till arbetskraftsinvandring. Det är också därför som vi har arbetat hårt med att ta fram förslag som verkligen gör skillnad på riktigt utan att slå sönder systemet.

När det gäller frågan som ledamoten har lyft upp har regeringen vidtagit åtgärder på området under de gångna mandatperioderna, och vi tycker att de är rimliga och står i proportion till vad som finns i andra delar av straffskalan. Sedan kan man alltid ha diskussioner om detta, men de bör hållas i ett större sammanhang om straffskalor i stort i exempelvis justitieutskottet.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att Centerpartiet givetvis inte tycker att vare sig missbruk, fiffel eller brottslighet hör hemma i någon del av samhället, så inte heller när det kommer till arbetskraftsinvandring. Det är också därför som vi har arbetat hårt med att ta fram förslag som verkligen gör skillnad på riktigt utan att slå sönder systemet.

När det gäller frågan som ledamoten har lyft upp har regeringen vidtagit åtgärder på området under de gångna mandatperioderna, och vi tycker att de är rimliga och står i proportion till vad som finns i andra delar av straffskalan. Sedan kan man alltid ha diskussioner om detta, men de bör hållas i ett större sammanhang om straffskalor i stort i exempelvis justitieutskottet.

Fru talman! Först och främst vill jag undvika att vi hoppar diskussionen bara för att den egentligen ska hållas i justitieutskottet. Det här är en del av specialstraffrätten. Straffbuden finns i utlänningslagen, och det finns ingenting som hindrar att vi diskuterar saken i dag.

Ja, jag tänkte att vi ska diskutera frågan här och nu. Och då tänkte jag att jag kan få ett svar. Varför tycker Centern att böter skulle kunna vara ett rimligt straff för en person som organiserar människohandel i eget vinstsyfte? Återigen handlar det inte om personer som gör någonting för den goda sakens skull eller vad man själv uppfattar som den goda sakens skull, utan det handlar om att handla i eget vinstsyfte och i många fall utnyttja människors desperation.

När man pratar om straffskalor i teorin, till exempel inom kriminologi, pratar man ofta om proportionalitet, det vill säga att straffet ska stå i proportion till brottets allvarlighetsgrad. Det brukar kallas straff- och preventionsteori. Hur har Centerpartiet funderat när man har kommit fram till att böter skulle vara ett straff som står i proportion till hur allvarligt det är att bedriva organiserad människohandel i eget vinstsyfte? Hur funderar ni i straff- och preventionsteoretiska termer när ni har kommit fram till detta?

Fru talman! Först och främst vill jag undvika att vi hoppar diskussionen bara för att den egentligen ska hållas i justitieutskottet. Det här är en del av specialstraffrätten. Straffbuden finns i utlänningslagen, och det finns ingenting som hindrar att vi diskuterar saken i dag.

Ja, jag tänkte att vi ska diskutera frågan här och nu. Och då tänkte jag att jag kan få ett svar. Varför tycker Centern att böter skulle kunna vara ett rimligt straff för en person som organiserar människohandel i eget vinstsyfte? Återigen handlar det inte om personer som gör någonting för den goda sakens skull eller vad man själv uppfattar som den goda sakens skull, utan det handlar om att handla i eget vinstsyfte och i många fall utnyttja människors desperation.

När man pratar om straffskalor i teorin, till exempel inom kriminologi, pratar man ofta om proportionalitet, det vill säga att straffet ska stå i proportion till brottets allvarlighetsgrad. Det brukar kallas straff- och preventionsteori. Hur har Centerpartiet funderat när man har kommit fram till att böter skulle vara ett straff som står i proportion till hur allvarligt det är att bedriva organiserad människohandel i eget vinstsyfte? Hur funderar ni i straff- och preventionsteoretiska termer när ni har kommit fram till detta?

Fru talman! Sverigedemokraternas lösning på alla problem är alltid hårdare straff och hårdare tag. Det är svaret på allt alltid.

När det kommer till denna fråga vill jag vara ytterst tydlig med att Centerpartiet givetvis tycker att människosmuggling är fel. Man ska inte utnyttja människor på något sätt. Jag hoppas verkligen att ledamoten förstår, fast han himlar med ögonen och skakar på huvudet, att Centerpartiet tycker att människosmuggling är fel på alla sätt och vis.

Men det står i det särskilda yttrandet att det har skett saker under mandatperioden och man får följa dem framöver, men det står i dagsläget inte i proportion till övriga delar av straffskalan att öka straffet.

Fru talman! Sverigedemokraternas lösning på alla problem är alltid hårdare straff och hårdare tag. Det är svaret på allt alltid.

När det kommer till denna fråga vill jag vara ytterst tydlig med att Centerpartiet givetvis tycker att människosmuggling är fel. Man ska inte utnyttja människor på något sätt. Jag hoppas verkligen att ledamoten förstår, fast han himlar med ögonen och skakar på huvudet, att Centerpartiet tycker att människosmuggling är fel på alla sätt och vis.

Men det står i det särskilda yttrandet att det har skett saker under mandatperioden och man får följa dem framöver, men det står i dagsläget inte i proportion till övriga delar av straffskalan att öka straffet.

Fru talman! Jonny Cato står här i talarstolen och berömde Centerpartiet för att man i januariöverenskommelsen lyckats få igenom stopp för kompetensutvisningar. Jag är naturligtvis glad att den ambitionen fanns i januariöverenskommelsen.

Men precis som i andra delar har Centerpartiet inte haft en riktig framgångssaga med januariöverenskommelsen.

I det här fallet renderade det egentligen bara i direktiv att kartlägga om det fanns ett problem med kompetensutvisningar. Det var ju därför Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet aktivt fick gå in och ändra direktiven i utredningen så att uppgiften blev att faktiskt avskaffa kompetensutvisningarna. Men mot det beslutet, som vi fick igenom i utskottet, reserverade sig Centerpartiet. Det har jag mycket svårt att förstå. Kan Jonny Cato reda ut det för mig?

Fru talman! Jonny Cato står här i talarstolen och berömde Centerpartiet för att man i januariöverenskommelsen lyckats få igenom stopp för kompetensutvisningar. Jag är naturligtvis glad att den ambitionen fanns i januariöverenskommelsen.

Men precis som i andra delar har Centerpartiet inte haft en riktig framgångssaga med januariöverenskommelsen.

I det här fallet renderade det egentligen bara i direktiv att kartlägga om det fanns ett problem med kompetensutvisningar. Det var ju därför Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet aktivt fick gå in och ändra direktiven i utredningen så att uppgiften blev att faktiskt avskaffa kompetensutvisningarna. Men mot det beslutet, som vi fick igenom i utskottet, reserverade sig Centerpartiet. Det har jag mycket svårt att förstå. Kan Jonny Cato reda ut det för mig?

Fru talman! Det kan jag givetvis göra. För att tala klarspråk är det så man skriver många utredningsdirektiv. Centerpartiet var tydligt med att vi skulle stoppa kompetensutvisningarna, och det var också regeringen tydlig med. Vi var helt överens om det i Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Det var det som var ambitionen, och det var egentligen därför den här utredningen över huvud taget tillsattes.

I januariavtalet var det just att stoppa kompetensutvisningarna som var överenskommelsen. Det som tillkom därutöver var i förhandlingar mellan partierna, för vi såg behov av att också titta på fusk, brottslighet och så vidare. Men ambitionen från första början var att vi skulle stoppa kompetensutvisningarna. Den var mycket tydlig. Den var vi helt överens om.

Vi kan väl bara konstatera att det är bra att det blev som det blev och att det här är ett förslag som troligtvis kommer att lösa problematiken.

Jag tycker dock att det är synd att vi inte får möjlighet att få till ett tillkännagivande om att det ska följas upp och utvärderas. Vi har trott att man löst problematiken med kompetensutvisningar tidigare, exempelvis i en av de så kallade luciadomarna. Men av någon anledning lyckas den smita in igen, och det är viktigt att den inte gör det ytterligare en gång. Det är bra att vi verkar vara i samklang om att kompetensutvisningar inte hör hemma här. Jag är stolt över att Centerpartiet fick in det i januariavtalet, och jag är stolt över att Centerpartiet fick regeringen att tillsätta en utredning.

Fru talman! Det kan jag givetvis göra. För att tala klarspråk är det så man skriver många utredningsdirektiv. Centerpartiet var tydligt med att vi skulle stoppa kompetensutvisningarna, och det var också regeringen tydlig med. Vi var helt överens om det i Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Det var det som var ambitionen, och det var egentligen därför den här utredningen över huvud taget tillsattes.

I januariavtalet var det just att stoppa kompetensutvisningarna som var överenskommelsen. Det som tillkom därutöver var i förhandlingar mellan partierna, för vi såg behov av att också titta på fusk, brottslighet och så vidare. Men ambitionen från första början var att vi skulle stoppa kompetensutvisningarna. Den var mycket tydlig. Den var vi helt överens om.

Vi kan väl bara konstatera att det är bra att det blev som det blev och att det här är ett förslag som troligtvis kommer att lösa problematiken.

Jag tycker dock att det är synd att vi inte får möjlighet att få till ett tillkännagivande om att det ska följas upp och utvärderas. Vi har trott att man löst problematiken med kompetensutvisningar tidigare, exempelvis i en av de så kallade luciadomarna. Men av någon anledning lyckas den smita in igen, och det är viktigt att den inte gör det ytterligare en gång. Det är bra att vi verkar vara i samklang om att kompetensutvisningar inte hör hemma här. Jag är stolt över att Centerpartiet fick in det i januariavtalet, och jag är stolt över att Centerpartiet fick regeringen att tillsätta en utredning.

Fru talman! Jag är väldigt stolt över att vi ändrade direktiven så att det kunde bli verkstad och vi kan trycka på knappen i dag för att stoppa kompetensutvisningarna. Men det är bra att vi är överens och att vi nu äntligen hamnar där.

En annan del handlar om fusket kopplat till arbetskraftsinvandringen. Vi har ju den tyvärr ganska omfattande företeelsen att arbetsgivare på ett skrupelfritt sätt utnyttjar arbetskraft. Det har hänt en hel del sedan det här regelverket infördes 2008. Arbetsmarknaden har förändrats, och kriminaliteten har hittat helt nya vägar. Då tycker jag att det är en skyldighet för oss som värnar den här reformen att följa den utvecklingen och täppa till de hål som öppnas.

Det är då vi kan se att man nu utnyttjar spårbytesmöjligheten på ett helt orimligt sätt. Man har till och med jobbagenturer i andra länder som anordnar resor för människor som kommer hit för att söka asyl, bo gratis och utnyttja de fördelar som finns med det för att egentligen bara söka jobb och byta spår. Det är faktiskt helt orimligt, och det tar också kraft från asylsystemet som borde gå till dem som verkligen är i behov av skydd. Det borde stoppas, men det vill inte Centerpartiet. Varför?

Det är också helt orimligt att det krävs bara 13 000 för att komma från andra sidan jorden för att jobba här. Det är klart att det inte räcker, och det är klart att det öppnar upp för fusk. Varför vill inte Centerpartiet höja den nivån?

Slutligen har jag redan redogjort här i kammaren för det omfattande fusket och den tydliga kopplingen till grov organiserad brottslighet när det gäller arbetskraftsinvandring till personlig assistans. Det måste också stoppas, men det vill inte Centerpartiet. Det bekymrar mig att man inte vill vårda och utveckla den reformen, som i grunden var viktig för Sverige.

Fru talman! Jag är väldigt stolt över att vi ändrade direktiven så att det kunde bli verkstad och vi kan trycka på knappen i dag för att stoppa kompetensutvisningarna. Men det är bra att vi är överens och att vi nu äntligen hamnar där.

En annan del handlar om fusket kopplat till arbetskraftsinvandringen. Vi har ju den tyvärr ganska omfattande företeelsen att arbetsgivare på ett skrupelfritt sätt utnyttjar arbetskraft. Det har hänt en hel del sedan det här regelverket infördes 2008. Arbetsmarknaden har förändrats, och kriminaliteten har hittat helt nya vägar. Då tycker jag att det är en skyldighet för oss som värnar den här reformen att följa den utvecklingen och täppa till de hål som öppnas.

Det är då vi kan se att man nu utnyttjar spårbytesmöjligheten på ett helt orimligt sätt. Man har till och med jobbagenturer i andra länder som anordnar resor för människor som kommer hit för att söka asyl, bo gratis och utnyttja de fördelar som finns med det för att egentligen bara söka jobb och byta spår. Det är faktiskt helt orimligt, och det tar också kraft från asylsystemet som borde gå till dem som verkligen är i behov av skydd. Det borde stoppas, men det vill inte Centerpartiet. Varför?

Det är också helt orimligt att det krävs bara 13 000 för att komma från andra sidan jorden för att jobba här. Det är klart att det inte räcker, och det är klart att det öppnar upp för fusk. Varför vill inte Centerpartiet höja den nivån?

Slutligen har jag redan redogjort här i kammaren för det omfattande fusket och den tydliga kopplingen till grov organiserad brottslighet när det gäller arbetskraftsinvandring till personlig assistans. Det måste också stoppas, men det vill inte Centerpartiet. Det bekymrar mig att man inte vill vårda och utveckla den reformen, som i grunden var viktig för Sverige.

Fru talman! Låt oss börja med lönegolvet. Det är ju ingen hemlighet att det är ytterst få som ligger på nivån mellan 13 000 och 15 000. Jag tror att utredningen konstaterade att det var ungefär 130 personer som låg på den siffra som vi hela tiden hör moderater, kristdemokrater och andra prata om. Det är väldigt få som ligger på den nivån.

Man kan givetvis diskutera om 13 000 är rätt. Däremot kan man konstatera att 28 000, eller vad det nu är som Moderaterna vill ha, är väldigt högt och skulle slå undan benen på många företag och många branscher.

Vi kan också konstatera att utredaren och utredningen konstaterade att ett höjt lönegolv troligtvis inte kommer att leda till att fusk, brottslighet och fiffel försvinner. Då kan man undra varför man ska införa ett så pass högt lönegolv.

När det gäller den personliga assistansen har Centerpartiet presenterat 13 skarpa förslag på hur vi på riktigt kan få bort problematiken med fusk, missbruk och ren brottslighet inom personlig assistans. Men jag tror att det är fel väg att gå att antingen politiker eller myndigheter ska börja peka ut i vilka branscher man ska få ha arbetskraftsinvandring. Vi kommer att börja med den personliga assistansen, men vad är nästa steg? Är det lantbrukarna? Är det bärplockarna? Är det it-branschen? Vad är nästa steg? Jag tror att vi öppnar upp något farligt.

Jag tycker att när det gäller arbetskraftsinvandring är det företagen som vet vilka behov de har, inte politiker eller myndigheter.

Fru talman! Låt oss börja med lönegolvet. Det är ju ingen hemlighet att det är ytterst få som ligger på nivån mellan 13 000 och 15 000. Jag tror att utredningen konstaterade att det var ungefär 130 personer som låg på den siffra som vi hela tiden hör moderater, kristdemokrater och andra prata om. Det är väldigt få som ligger på den nivån.

Man kan givetvis diskutera om 13 000 är rätt. Däremot kan man konstatera att 28 000, eller vad det nu är som Moderaterna vill ha, är väldigt högt och skulle slå undan benen på många företag och många branscher.

Vi kan också konstatera att utredaren och utredningen konstaterade att ett höjt lönegolv troligtvis inte kommer att leda till att fusk, brottslighet och fiffel försvinner. Då kan man undra varför man ska införa ett så pass högt lönegolv.

När det gäller den personliga assistansen har Centerpartiet presenterat 13 skarpa förslag på hur vi på riktigt kan få bort problematiken med fusk, missbruk och ren brottslighet inom personlig assistans. Men jag tror att det är fel väg att gå att antingen politiker eller myndigheter ska börja peka ut i vilka branscher man ska få ha arbetskraftsinvandring. Vi kommer att börja med den personliga assistansen, men vad är nästa steg? Är det lantbrukarna? Är det bärplockarna? Är det it-branschen? Vad är nästa steg? Jag tror att vi öppnar upp något farligt.

Jag tycker att när det gäller arbetskraftsinvandring är det företagen som vet vilka behov de har, inte politiker eller myndigheter.

Fru talman! Arbetskraftsinvandringen är positiv för Sverige och bidrar till vårt lands utveckling. Människor från andra delar av världen fyller luckor på den svenska arbetsmarknaden samtidigt som de förbättrar sina livsvillkor och förverkligar sina drömmar. Företagens behov kan tillgodoses samtidigt som arbetslivet och samhället i stort utvecklas och blir rikare och bättre. Allt detta förutsätter dock att regelverken fungerar.

Det regelverk och system vi har i dag har tyvärr lett till en helt annan situation. Städare som tvingas jobba långa dagar, 12 timmar per dag, sex eller sju dagar i veckan för svältlöner. Byggnadsarbetare som tvingas arbeta i usel arbetsmiljö med risk för liv och hälsa. Diskare som tvingas betala en del av lönen till arbetsgivaren för att kunna behålla jobbet. Restaurangpersonal som tvingas sova på madrasser på lagret och ibland till och med utnyttjas sexuellt och tystas. Det är några exempel på hur arbetstagare utnyttjas av oseriösa företag. Vi har länge sett ett cyniskt utnyttjande av arbetskraftsinvandrare på svensk arbetsmarknad.

Den här situationen på arbetsmarknaden har inte vuxit fram ur ett vakuum, fru talman. Det är ett resultat av politiska beslut. Det har lett till att människor luras hit från andra länder, utnyttjas under slavliknande arbetsförhållanden och riskerar att straffas om de anmäler arbetsgivaren.

Vänsterpartiet och fackföreningsrörelsen förutsåg det här redan när systemet infördes. Vi konstaterar att det förstärker den ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden och försämrar villkoren för landets löntagare.

För att arbetskraftsinvandringen ska bidra positivt för arbetstagaren, arbetsgivaren och hela samhället måste det finnas garantier för att de som kommer hit inte utnyttjas och inte heller används för att dumpa löne- och arbetsvillkoren på den svenska arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet har länge drivit på för att förändra det nuvarande systemet för arbetskraftsinvandringen. Vi anser att regelverket bör utgå från sex enkla principer.

För det första ska arbetsgivaren kunna visa att rekryteringen bygger på en faktisk brist på arbetskraft, inte bara en brist på billig och desperat arbetskraft som är lätt att utnyttja. Vi behöver återinföra den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen.

För det andra ska arbetserbjudande eller anställningsavtal vara juridiskt bindande. Den lön och de villkor som utlovas när arbetstillstånd beviljas ska gälla och hållas. Lön och villkor ska vara i nivå med kollektivavtalet för branschen.

För det tredje ska heltidsanställning vara ett krav så att arbetstagaren faktiskt kan leva på sin lön.

För det fjärde ska en noggrann vandelsprövning av arbetsgivarna göras innan arbetstillstånd beviljas.

För det femte ska arbetstagare som träder fram och berättar om missförhållanden få stanna i Sverige tillståndstiden ut och ges möjlighet att söka en ny anställning så att de har en trygghet i att träda fram och berätta om det som sker.

För det sjätte ska straff införas för arbetsgivare som utnyttjar arbetskraftsinvandrare och skadestånd tilldelas den arbetstagare som drabbas.

Det här är principer som borde vara självklara och som effektivt skulle minska möjligheten att utnyttja, exploatera och tysta människor på svensk arbetsmarknad. Så länge dagens system inte ändras i grunden kommer människor fortsatt att utnyttjas och fara illa.

Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 1, 7 och 20 i SfU22.

Fru talman! Arbetskraftsinvandringen är positiv för Sverige och bidrar till vårt lands utveckling. Människor från andra delar av världen fyller luckor på den svenska arbetsmarknaden samtidigt som de förbättrar sina livsvillkor och förverkligar sina drömmar. Företagens behov kan tillgodoses samtidigt som arbetslivet och samhället i stort utvecklas och blir rikare och bättre. Allt detta förutsätter dock att regelverken fungerar.

Det regelverk och system vi har i dag har tyvärr lett till en helt annan situation. Städare som tvingas jobba långa dagar, 12 timmar per dag, sex eller sju dagar i veckan för svältlöner. Byggnadsarbetare som tvingas arbeta i usel arbetsmiljö med risk för liv och hälsa. Diskare som tvingas betala en del av lönen till arbetsgivaren för att kunna behålla jobbet. Restaurangpersonal som tvingas sova på madrasser på lagret och ibland till och med utnyttjas sexuellt och tystas. Det är några exempel på hur arbetstagare utnyttjas av oseriösa företag. Vi har länge sett ett cyniskt utnyttjande av arbetskraftsinvandrare på svensk arbetsmarknad.

Den här situationen på arbetsmarknaden har inte vuxit fram ur ett vakuum, fru talman. Det är ett resultat av politiska beslut. Det har lett till att människor luras hit från andra länder, utnyttjas under slavliknande arbetsförhållanden och riskerar att straffas om de anmäler arbetsgivaren.

Vänsterpartiet och fackföreningsrörelsen förutsåg det här redan när systemet infördes. Vi konstaterar att det förstärker den ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden och försämrar villkoren för landets löntagare.

För att arbetskraftsinvandringen ska bidra positivt för arbetstagaren, arbetsgivaren och hela samhället måste det finnas garantier för att de som kommer hit inte utnyttjas och inte heller används för att dumpa löne- och arbetsvillkoren på den svenska arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet har länge drivit på för att förändra det nuvarande systemet för arbetskraftsinvandringen. Vi anser att regelverket bör utgå från sex enkla principer.

För det första ska arbetsgivaren kunna visa att rekryteringen bygger på en faktisk brist på arbetskraft, inte bara en brist på billig och desperat arbetskraft som är lätt att utnyttja. Vi behöver återinföra den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen.

För det andra ska arbetserbjudande eller anställningsavtal vara juridiskt bindande. Den lön och de villkor som utlovas när arbetstillstånd beviljas ska gälla och hållas. Lön och villkor ska vara i nivå med kollektivavtalet för branschen.

För det tredje ska heltidsanställning vara ett krav så att arbetstagaren faktiskt kan leva på sin lön.

För det fjärde ska en noggrann vandelsprövning av arbetsgivarna göras innan arbetstillstånd beviljas.

För det femte ska arbetstagare som träder fram och berättar om missförhållanden få stanna i Sverige tillståndstiden ut och ges möjlighet att söka en ny anställning så att de har en trygghet i att träda fram och berätta om det som sker.

För det sjätte ska straff införas för arbetsgivare som utnyttjar arbetskraftsinvandrare och skadestånd tilldelas den arbetstagare som drabbas.

Det här är principer som borde vara självklara och som effektivt skulle minska möjligheten att utnyttja, exploatera och tysta människor på svensk arbetsmarknad. Så länge dagens system inte ändras i grunden kommer människor fortsatt att utnyttjas och fara illa.

Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 1, 7 och 20 i SfU22.

Fru talman! I en av Vänsterpartiets reservationer skriver man att regeringen bör återkomma med förslag om att ta bort försörjningskravet för anhöriginvandring när anknytningspersonen har uppehållstillstånd för arbete. Sedan står det så här: "Förmågan att försörja sin familj borde följa av att rimliga anställningsvillkor med avtalsenliga löner erbjuds. Förslaget riskerar dessutom att avskräcka människor från att söka sig till Sverige och minska möjligheten att locka relevant och nödvändig arbetskraft."

Men Vänstern vill ju inte ha någon höjd lönetröskel. Det finns ingen reservation från Vänsterpartiet om att faktiskt införa ett rejält lönegolv så att man får en lön som går att leva på.

Som reglerna ser ut i dag kan man komma till Sverige och arbeta för 13 000 kronor per månad, brutto. Det är alldeles för lite för att kunna försörja en anhörig - det tror jag faktiskt att Tony Haddou förstår. Ytterligare en detalj i detta är att det på de orter i Sverige där det finns arbetstillfällen, dit arbetskraftsinvandrare ofta söker sig, också är lite dyrare att bo; det är ingen hemlighet.

Detta gör att man måste fundera lite grann. Vänstern säger alltså att man inte vill ha något försörjningskrav utan att det i stället ska lösas genom att kräva avtalsenliga löner. Men sedan har Vänstern glömt att skriva ett yrkande om att man vill ha avtalsenliga löner, eller i alla fall en lönetröskel. Detta är något märkligt. Varför inte kräva en viss lägsta inkomst, om detta är vägen man vill gå för att se till att personer som kommer hit faktiskt har en lön som den anhöriga kan försörjas på?

Fru talman! I en av Vänsterpartiets reservationer skriver man att regeringen bör återkomma med förslag om att ta bort försörjningskravet för anhöriginvandring när anknytningspersonen har uppehållstillstånd för arbete. Sedan står det så här: "Förmågan att försörja sin familj borde följa av att rimliga anställningsvillkor med avtalsenliga löner erbjuds. Förslaget riskerar dessutom att avskräcka människor från att söka sig till Sverige och minska möjligheten att locka relevant och nödvändig arbetskraft."

Men Vänstern vill ju inte ha någon höjd lönetröskel. Det finns ingen reservation från Vänsterpartiet om att faktiskt införa ett rejält lönegolv så att man får en lön som går att leva på.

Som reglerna ser ut i dag kan man komma till Sverige och arbeta för 13 000 kronor per månad, brutto. Det är alldeles för lite för att kunna försörja en anhörig - det tror jag faktiskt att Tony Haddou förstår. Ytterligare en detalj i detta är att det på de orter i Sverige där det finns arbetstillfällen, dit arbetskraftsinvandrare ofta söker sig, också är lite dyrare att bo; det är ingen hemlighet.

Detta gör att man måste fundera lite grann. Vänstern säger alltså att man inte vill ha något försörjningskrav utan att det i stället ska lösas genom att kräva avtalsenliga löner. Men sedan har Vänstern glömt att skriva ett yrkande om att man vill ha avtalsenliga löner, eller i alla fall en lönetröskel. Detta är något märkligt. Varför inte kräva en viss lägsta inkomst, om detta är vägen man vill gå för att se till att personer som kommer hit faktiskt har en lön som den anhöriga kan försörjas på?

Fru talman! Det är två frågor här, antar jag. Om jag börjar med försörjningskrav går det i linje med den övriga migrationslagstiftningen, helt enkelt. Det är något vi motsätter oss. Möjligheten att leva med sin familj ska inte avgöras av inkomsternas storlek. Detta strider mot barnkonventionen. Man ska kunna leva med sin familj. Barn har rätt att leva med sina föräldrar. Det är också därför vi tar upp detta med försörjningskrav.

När det gäller den andra frågan vill vi ha kollektivavtalsenliga löner för branschen. Det är helt enkelt inte mycket svårare än så.

Fru talman! Det är två frågor här, antar jag. Om jag börjar med försörjningskrav går det i linje med den övriga migrationslagstiftningen, helt enkelt. Det är något vi motsätter oss. Möjligheten att leva med sin familj ska inte avgöras av inkomsternas storlek. Detta strider mot barnkonventionen. Man ska kunna leva med sin familj. Barn har rätt att leva med sina föräldrar. Det är också därför vi tar upp detta med försörjningskrav.

När det gäller den andra frågan vill vi ha kollektivavtalsenliga löner för branschen. Det är helt enkelt inte mycket svårare än så.

Fru talman! Det finns en ganska stor logisk fallasi i det sättet att argumentera. Tony Haddou säger att vi inte ska separera föräldrar från deras barn. Det skulle möjligtvis kunna vara ett argument om man var tvungen att flytta till Sverige. Men människor är inte tvungna att ta jobb i Sverige. Tar man ett jobb i Sverige gör man ett medvetet val, och då tycker jag att det är rimligt att man, om man vill ta med en släkting, ser till att man har en sådan situation att man också kan försörja denne. Det är inget orimligt i detta.

När det gäller detta med kollektivavtalsenlig lön är frågan: Varför inte använda sig av lönetröskeln, som är ett betydligt skarpare och enklare verktyg? Om man ändå vill ha en lägsta lön, som en person ska tjäna för att kunna få ett jobb här, varför inte bara svälja stoltheten och skriva under på att vi vill ha en rejäl lönetröskel? Det är ett betydligt bättre sätt att åstadkomma samma resultat. Eller handlar det bara om prestige? Vad är problemet?

Fru talman! Det finns en ganska stor logisk fallasi i det sättet att argumentera. Tony Haddou säger att vi inte ska separera föräldrar från deras barn. Det skulle möjligtvis kunna vara ett argument om man var tvungen att flytta till Sverige. Men människor är inte tvungna att ta jobb i Sverige. Tar man ett jobb i Sverige gör man ett medvetet val, och då tycker jag att det är rimligt att man, om man vill ta med en släkting, ser till att man har en sådan situation att man också kan försörja denne. Det är inget orimligt i detta.

När det gäller detta med kollektivavtalsenlig lön är frågan: Varför inte använda sig av lönetröskeln, som är ett betydligt skarpare och enklare verktyg? Om man ändå vill ha en lägsta lön, som en person ska tjäna för att kunna få ett jobb här, varför inte bara svälja stoltheten och skriva under på att vi vill ha en rejäl lönetröskel? Det är ett betydligt bättre sätt att åstadkomma samma resultat. Eller handlar det bara om prestige? Vad är problemet?

Fru talman! Här handlar det väl om att SD saknar verklighetsbilden - hur det ser ut på arbetsmarknaden. Det är därför vi motsätter oss detta. Heltidsarbete skulle vara en mycket bättre sak. Men när det gäller lönetröskel eller att utgå från lönekrav, exempelvis, är verkligheten på svensk arbetsmarknad i dag att människor utnyttjas. Man kan skriva en sak på papper: Vi uppfyller lönekravet. Sedan tvingas människor betala tillbaka. Man är i händerna på arbetsgivarna, och man exploateras och utnyttjas. Det kanske är detta Sverigedemokraterna behöver förstå - hur det ser ut på svensk arbetsmarknad.

Frågorna här kommer ju inte direkt för att Sverigedemokraterna har en lösning, tvärtom. Ni i Sverigedemokraterna ställer byggnadsarbetare mot byggnadsarbetare baserat på härkomst, hudfärg eller etnicitet. Ni ställer hotell- och restaurangpersonal mot varandra, och ni baserar det helt på rasistiska idéer. Ni ställer arbetare mot varandra, och vilka vinner på det? Kan du förklara det för mig? Jo, de som vinner på det är arbetsgivarna, som kan utnyttja människor. Människor exploateras. Arbetsgivarna utnyttjar den ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden, och därför måste vi se till att vi har ett robust system som fungerar.

Fru talman! Här handlar det väl om att SD saknar verklighetsbilden - hur det ser ut på arbetsmarknaden. Det är därför vi motsätter oss detta. Heltidsarbete skulle vara en mycket bättre sak. Men när det gäller lönetröskel eller att utgå från lönekrav, exempelvis, är verkligheten på svensk arbetsmarknad i dag att människor utnyttjas. Man kan skriva en sak på papper: Vi uppfyller lönekravet. Sedan tvingas människor betala tillbaka. Man är i händerna på arbetsgivarna, och man exploateras och utnyttjas. Det kanske är detta Sverigedemokraterna behöver förstå - hur det ser ut på svensk arbetsmarknad.

Frågorna här kommer ju inte direkt för att Sverigedemokraterna har en lösning, tvärtom. Ni i Sverigedemokraterna ställer byggnadsarbetare mot byggnadsarbetare baserat på härkomst, hudfärg eller etnicitet. Ni ställer hotell- och restaurangpersonal mot varandra, och ni baserar det helt på rasistiska idéer. Ni ställer arbetare mot varandra, och vilka vinner på det? Kan du förklara det för mig? Jo, de som vinner på det är arbetsgivarna, som kan utnyttja människor. Människor exploateras. Arbetsgivarna utnyttjar den ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden, och därför måste vi se till att vi har ett robust system som fungerar.

Fru talman! Sverige behöver arbetskraftsinvandring - det är ställt utom allt tvivel. Så det är egentligen inte det vi debatterar här i dag utan hur denna arbetskraftsinvandring ska utformas.

Tittar vi på hur andra länder valt att göra sticker det svenska regelverket för arbetskraftsinvandring ut. Det strider rent av mot de kunskaper som finns om hur man utformar en framgångsrik modell. Vi är det enda landet i västvärlden som öppnar portarna på vid gavel så att personer kan komma hit och utföra okvalificerade arbetsuppgifter. I Sverige tar vi dessutom ingen som helst hänsyn till om vi har brist på arbetskraft inom ett visst yrke eller inte.

Vi kristdemokrater har därför under de senaste åren lagt fram en rad förslag för att försöka ändra på detta. Vi ska inte hämta hit arbetskraft till arbeten där vi har egna arbetsföra men arbetslösa personer.

Fru talman! Arbetskraftsinvandringen har bidragit till tillväxt här i Sverige och gett människor möjlighet att via eget arbete etablera sig och även arbeta här under en period. Det kommer arbetskraftsinvandringen fortsatt att göra. Vi vill att Sverige fortsatt ska vara ett attraktivt land för kvalificerad arbetskraftsinvandring. I en global värld är arbetskraftsinvandring nödvändig för svenska företags framtida konkurrenskraft.

Fru talman! Kristdemokraterna har dock under flera år arbetat för att det nuvarande systemet för arbetskraftsinvandring ska reformeras. Regelverket för arbetskraftsinvandring till Sverige behöver stramas åt och anpassas efter samhällsutvecklingen. Som jag sa tidigare skiljer Sverige ut sig i västvärlden genom att erbjuda relativt stora möjligheter för personer att arbetskraftsinvandra också för att utföra relativt okvalificerade arbetsuppgifter. Det är orimligt att ha dessa vidöppna dörrar för lågkvalificerad och lågavlönad arbetskraft med en egen hög strukturell arbetslöshet i grupper som bör kunna komma i fråga för denna typ av arbeten. Arbetslösa i Sverige måste helt enkelt prioriteras.

Ett annat viktigt skäl till att regelverket för arbetskraftsinvandring måste justeras är för att vi ska komma bort från brister som leder till fusk, utnyttjande av människor och direkt kriminalitet på arbetsmarknaden. Detta gäller framför allt inom yrken med lägre löner.

Ett tredje skäl är att osunda företag som missbrukar systemet och utnyttjar arbetstagare från andra länder skapar ojämlika konkurrensförhållanden på svensk arbetsmarknad. Företag som inte betalar ut tillräckliga löner, som tillhandahåller sämre arbetsvillkor eller som inte lever upp till den arbetsmiljölagstiftning vi har kan på sikt, om inte detta stoppas, i vissa branscher konkurrera ut hederliga företag. För många av dessa företag är det nödvändigt att vi säkerställer att osunda företag inte kan utnyttja systemet med arbetskraftsinvandring.

Ett fjärde skäl är att komma åt de förödande kompetensutvisningarna. Trots en bred politisk enighet har förslag om åtgärder lyst med sin frånvaro, fram till nu. Att de kommer nu beror på att en majoritet i form av moderater, kristdemokrater, sverigedemokrater och vänsterpartister krävt att detta ska finnas med - och nu finns det med i propositionen.

Små fel från arbetsgivarens sida får helt enkelt inte leda till att värdefull och högkvalificerad arbetskraft utvisas.

Fru talman! På riksdagens bord ligger nu en början till en ny modell för arbetskraftsinvandring. Vi välkomnar mycket i propositionen. Det är steg i rätt riktning. Vi tycker bara att det borde ha skett mycket tidigare.

I den proposition som vi nu hanterar lägger regeringen fram flera förslag som vi kristdemokrater efterlyst, exempelvis förslaget om försörjningskrav när anhöriga kommer till Sverige då någon fått arbetstillstånd här. Vi kristdemokrater har länge krävt detta. Det var och är helt enkelt orimligt och för mig helt omöjligt att förstå att vi kan ha ett regelverk där familjemedlemmar till personer som beviljats uppehållstillstånd för att komma till Sverige för att utföra ett arbete inte ska omfattas av försörjningskrav samtidigt som vi har försörjningskrav när det gäller personer som beviljats uppehållstillstånd med flyktingstatus eller som alternativt skyddsbehövande. Det är välkommet att regeringen nu äntligen föreslår ett försörjningskrav kopplat till utländsk arbetskraft. Detta är principiellt viktigt av det skäl som jag har redogjort för, och vi vet också att många har kommit hit som anhöriga genom arbetskraftsinvandring, och de är då berättigade till sociala insatser som exempelvis försörjningsstöd.

Vi har också efterlyst att det ska kriminaliseras när en arbetsgivare utnyttjar en arbetstagare när villkor som utlovats inte infrias. Jag tror att vi alla har skakats om när vi läst om hur vissa människor utnyttjas här i Sverige, och vi välkomnar att vi nu får ett förslag där brottet organiserande av människosmuggling utvidgas till att omfatta även tillstånd som har utfärdats på grundval av osanna uppgifter.

Fru talman! Aven om vi kristdemokrater välkomnar mycket i propositionen ser vi att det finns mer att göra. Vi saknar exempelvis förslag om stopp för spårbyte och införande av ett lönegolv, och med ett lönegolv vill vi också se inrättandet av en näringsprövning.

Vi har en rad reservationer på detta område, som ju är ganska stort, inte minst eftersom vi debatterar två betänkanden samtidigt. För tids vinning yrkar jag bifall bara till en reservation i vart och ett av betänkandena.

I betänkande SfU22 yrkar jag bifall till reservation 1, som handlar om att vi vill avslå regeringens förslag om att införa ett uppehållstillstånd för att söka arbete eller undersöka förutsättningarna för att starta näringsverksamhet. Detta ska avslås av det enkla skälet att det kan missbrukas men också av skälet att ett sådant uppehållstillstånd inte behövs.

Regeringen vill med detta uppehållstillstånd skapa bättre förutsättningar för högkvalificerad arbetskraft att få ett arbete i Sverige, skriver man. Det är i grunden något positivt, absolut, men förslaget är dåligt utformat. Att det är uppenbart att det kan komma att missbrukas är flera av de tunga remissinstanserna överens om. Till skillnad från de viseringsbestämmelser som vi har i dag tar man ingen hänsyn till om det finns en risk för att utlänningen stannar i Sverige och söker asyl i stället. Vi kristdemokrater har om och om igen påpekat att vi måste hålla isär det svenska asylsystemet från arbetskraftsinvandringen. Det är också ett av skälen till att vi vill avskaffa den så kallade rätten till spårbyte.

Fru talman! Jag yrkar också bifall till reservation 7 i betänkande SfU19. Det är en reservation om att vi bör införa ett lönegolv som gör att arbetskraftsinvandringen ska vara fortsatt fri om den lön som erbjuds överstiger snittlönen. Just nu är snittlönen 36 100 kronor i månaden. Lönegolv är, menar vi, ett enkelt och effektivt sätt att komma till rätta med fusk, utnyttjande, undanträngning av invånare i utanförskap och kompetensutvisningar. Vårt förslag innebär en höjning av dagens lönegolv på 13 000 kronor till 36 100 kronor.

Samtidigt med detta måste vi dock tillåta ventiler. Arbetskraftsinvandring kommer att behövas även i yrken där lönen inte når upp till 36 100. Vi kan se vissa branscher som sjuksköterskor och undersköterskor, civilingenjörer, CNC-operatörer, arborister och programmerare. Där är löneläget inte sådant att man når upp till snittlönen. Då behövs en ventil, och då ska det ske en näringsprövning. Om det är ett jobb där det råder brist på arbetskraft i Sverige ska inte lönen hindra personer att komma till Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Sverige behöver arbetskraftsinvandring - det är ställt utom allt tvivel. Så det är egentligen inte det vi debatterar här i dag utan hur denna arbetskraftsinvandring ska utformas.

Tittar vi på hur andra länder valt att göra sticker det svenska regelverket för arbetskraftsinvandring ut. Det strider rent av mot de kunskaper som finns om hur man utformar en framgångsrik modell. Vi är det enda landet i västvärlden som öppnar portarna på vid gavel så att personer kan komma hit och utföra okvalificerade arbetsuppgifter. I Sverige tar vi dessutom ingen som helst hänsyn till om vi har brist på arbetskraft inom ett visst yrke eller inte.

Vi kristdemokrater har därför under de senaste åren lagt fram en rad förslag för att försöka ändra på detta. Vi ska inte hämta hit arbetskraft till arbeten där vi har egna arbetsföra men arbetslösa personer.

Fru talman! Arbetskraftsinvandringen har bidragit till tillväxt här i Sverige och gett människor möjlighet att via eget arbete etablera sig och även arbeta här under en period. Det kommer arbetskraftsinvandringen fortsatt att göra. Vi vill att Sverige fortsatt ska vara ett attraktivt land för kvalificerad arbetskraftsinvandring. I en global värld är arbetskraftsinvandring nödvändig för svenska företags framtida konkurrenskraft.

Fru talman! Kristdemokraterna har dock under flera år arbetat för att det nuvarande systemet för arbetskraftsinvandring ska reformeras. Regelverket för arbetskraftsinvandring till Sverige behöver stramas åt och anpassas efter samhällsutvecklingen. Som jag sa tidigare skiljer Sverige ut sig i västvärlden genom att erbjuda relativt stora möjligheter för personer att arbetskraftsinvandra också för att utföra relativt okvalificerade arbetsuppgifter. Det är orimligt att ha dessa vidöppna dörrar för lågkvalificerad och lågavlönad arbetskraft med en egen hög strukturell arbetslöshet i grupper som bör kunna komma i fråga för denna typ av arbeten. Arbetslösa i Sverige måste helt enkelt prioriteras.

Ett annat viktigt skäl till att regelverket för arbetskraftsinvandring måste justeras är för att vi ska komma bort från brister som leder till fusk, utnyttjande av människor och direkt kriminalitet på arbetsmarknaden. Detta gäller framför allt inom yrken med lägre löner.

Ett tredje skäl är att osunda företag som missbrukar systemet och utnyttjar arbetstagare från andra länder skapar ojämlika konkurrensförhållanden på svensk arbetsmarknad. Företag som inte betalar ut tillräckliga löner, som tillhandahåller sämre arbetsvillkor eller som inte lever upp till den arbetsmiljölagstiftning vi har kan på sikt, om inte detta stoppas, i vissa branscher konkurrera ut hederliga företag. För många av dessa företag är det nödvändigt att vi säkerställer att osunda företag inte kan utnyttja systemet med arbetskraftsinvandring.

Ett fjärde skäl är att komma åt de förödande kompetensutvisningarna. Trots en bred politisk enighet har förslag om åtgärder lyst med sin frånvaro, fram till nu. Att de kommer nu beror på att en majoritet i form av moderater, kristdemokrater, sverigedemokrater och vänsterpartister krävt att detta ska finnas med - och nu finns det med i propositionen.

Små fel från arbetsgivarens sida får helt enkelt inte leda till att värdefull och högkvalificerad arbetskraft utvisas.

Fru talman! På riksdagens bord ligger nu en början till en ny modell för arbetskraftsinvandring. Vi välkomnar mycket i propositionen. Det är steg i rätt riktning. Vi tycker bara att det borde ha skett mycket tidigare.

I den proposition som vi nu hanterar lägger regeringen fram flera förslag som vi kristdemokrater efterlyst, exempelvis förslaget om försörjningskrav när anhöriga kommer till Sverige då någon fått arbetstillstånd här. Vi kristdemokrater har länge krävt detta. Det var och är helt enkelt orimligt och för mig helt omöjligt att förstå att vi kan ha ett regelverk där familjemedlemmar till personer som beviljats uppehållstillstånd för att komma till Sverige för att utföra ett arbete inte ska omfattas av försörjningskrav samtidigt som vi har försörjningskrav när det gäller personer som beviljats uppehållstillstånd med flyktingstatus eller som alternativt skyddsbehövande. Det är välkommet att regeringen nu äntligen föreslår ett försörjningskrav kopplat till utländsk arbetskraft. Detta är principiellt viktigt av det skäl som jag har redogjort för, och vi vet också att många har kommit hit som anhöriga genom arbetskraftsinvandring, och de är då berättigade till sociala insatser som exempelvis försörjningsstöd.

Vi har också efterlyst att det ska kriminaliseras när en arbetsgivare utnyttjar en arbetstagare när villkor som utlovats inte infrias. Jag tror att vi alla har skakats om när vi läst om hur vissa människor utnyttjas här i Sverige, och vi välkomnar att vi nu får ett förslag där brottet organiserande av människosmuggling utvidgas till att omfatta även tillstånd som har utfärdats på grundval av osanna uppgifter.

Fru talman! Aven om vi kristdemokrater välkomnar mycket i propositionen ser vi att det finns mer att göra. Vi saknar exempelvis förslag om stopp för spårbyte och införande av ett lönegolv, och med ett lönegolv vill vi också se inrättandet av en näringsprövning.

Vi har en rad reservationer på detta område, som ju är ganska stort, inte minst eftersom vi debatterar två betänkanden samtidigt. För tids vinning yrkar jag bifall bara till en reservation i vart och ett av betänkandena.

I betänkande SfU22 yrkar jag bifall till reservation 1, som handlar om att vi vill avslå regeringens förslag om att införa ett uppehållstillstånd för att söka arbete eller undersöka förutsättningarna för att starta näringsverksamhet. Detta ska avslås av det enkla skälet att det kan missbrukas men också av skälet att ett sådant uppehållstillstånd inte behövs.

Regeringen vill med detta uppehållstillstånd skapa bättre förutsättningar för högkvalificerad arbetskraft att få ett arbete i Sverige, skriver man. Det är i grunden något positivt, absolut, men förslaget är dåligt utformat. Att det är uppenbart att det kan komma att missbrukas är flera av de tunga remissinstanserna överens om. Till skillnad från de viseringsbestämmelser som vi har i dag tar man ingen hänsyn till om det finns en risk för att utlänningen stannar i Sverige och söker asyl i stället. Vi kristdemokrater har om och om igen påpekat att vi måste hålla isär det svenska asylsystemet från arbetskraftsinvandringen. Det är också ett av skälen till att vi vill avskaffa den så kallade rätten till spårbyte.

Fru talman! Jag yrkar också bifall till reservation 7 i betänkande SfU19. Det är en reservation om att vi bör införa ett lönegolv som gör att arbetskraftsinvandringen ska vara fortsatt fri om den lön som erbjuds överstiger snittlönen. Just nu är snittlönen 36 100 kronor i månaden. Lönegolv är, menar vi, ett enkelt och effektivt sätt att komma till rätta med fusk, utnyttjande, undanträngning av invånare i utanförskap och kompetensutvisningar. Vårt förslag innebär en höjning av dagens lönegolv på 13 000 kronor till 36 100 kronor.

Samtidigt med detta måste vi dock tillåta ventiler. Arbetskraftsinvandring kommer att behövas även i yrken där lönen inte når upp till 36 100. Vi kan se vissa branscher som sjuksköterskor och undersköterskor, civilingenjörer, CNC-operatörer, arborister och programmerare. Där är löneläget inte sådant att man når upp till snittlönen. Då behövs en ventil, och då ska det ske en näringsprövning. Om det är ett jobb där det råder brist på arbetskraft i Sverige ska inte lönen hindra personer att komma till Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till motion 2021/22:4438, yrkande 1, i betänkande SfU22 och till reservation 21.

Regleringen av arbetskraftsinvandring är ett av de områden som Miljöpartiet har haft ett stort inflytande över i svensk politik. Det var ett område där vi hade ett samarbete med den dåvarande alliansregeringen och gjorde flera reformer. Fredrik Reinfeldt, som ledde den regeringen, och hans migrationsminister Tobias Billström insåg tillsammans med Miljöpartiet vikten av rörlighet - att människor fick komma till Sverige och vara med och bidra. Detta stärkte svenska företag och svenskt näringsliv, och det stärkte Sverige med kompetens, skatteintäkter och nya influenser.

Den generösa arbetskraftsinvandringen har tjänat Sverige väl, och den tjänar oss väl alltjämt. Samtidigt finns det problem som är kopplade till arbetskraftsinvandring. Propositionen innehåller åtgärder som är viktiga för att komma till rätta med dem.

Fru talman! Efter valet 2018 var det en lång process innan en ny regering kom på plats och januariavtalet kom till. I januariavtalet fanns punkter om arbetskraftsinvandring, och flera av dem finns med i de betänkanden vi debatterar i dag. Vi fyra partier som stod bakom januariavtalet - S, MP, C och L - enades om att komma till rätta med problemet med kompetensutvisningar och också om att införa så kallade talangvisum, en ny grund för uppehållstillstånd för den som med egna medel, alltså med egna pengar, kommer till Sverige och vill starta företag här. Detta kommer nu på plats.

Problemet med kompetensutvisningar har minskat över tiden, men det förekommer fortfarande. Förhoppningsvis får den förändring som görs i dag effekt, så att vi framöver slipper läsa om arbetstagare som utvisas på grund av att de har tagit ut för lite semester.

Talangvisumen är ett steg i rätt riktning. Från Miljöpartiets sida hade vi gärna sett en bredare grund där kraven inte hade varit fullt så höga som de är nu, med krav på masterutbildning. Det finns många exempel på framgångsrika entreprenörer utan en lång formell utbildning. Därför har Miljöpartiet ett alternativ i den delen i vår följdmotion till propositionen.

Fru talman! Det finns också, som nämnt, problem kopplade till arbetskraftsinvandring. Det handlar om människor som luras och utnyttjas. De kommer från länder långt ifrån vårt och blir lovade lön och villkor, men på plats i Sverige får de inte det. Utan ett nätverk i Sverige och utan kunskaper i svenska blir de lätt offer. Det är nödvändigt att kontrollerna på arbetsplatser där det finns många arbetskraftsinvandrare i riskbranscher är effektiva och att de företag som bryter mot reglerna straffas.

Att lagstiftningen kommer på plats är bra, men mer behöver göras. I det här sammanhanget, när det gäller att hitta människor som exploateras, är samarbetet med kommunerna avgörande. Det finns goda exempel runt om i landet som inte minst regeringen borde studera noga och sprida vidare. Malmö kommun är ett sådant. Där arbetar miljöförvaltningen och stadsbyggnadskontoret med tillsyn på arbetsplatser och i lokaler och kan rapportera till polis, skattemyndighet och andra när man misstänker att det inte står rätt till. I Malmö lägger man mer resurser på detta än vad man gör i Göteborg och Stockholm, som är betydligt större kommuner. Det finns också regelförändringar som borde göras när det gäller denna typ av kontroller för att få bättre koll. Det handlar exempelvis om att ha register över olika verksamheter och liknande.

Fru talman! Sverige har haft fri rörlighet inom EU sedan vi blev medlemmar. Sedan dess har EU vuxit med fler medlemsländer. I dag är detta något som ses som självklart. Man har rätt att resa. Man har rätt att söka jobb. Tidigare, längre tillbaka, var detta något som det varnades för från flera politiska ledare. Men i dag ses det, som sagt, som självklart. Det är många av de fattigare länderna i EU som har utvecklats på ett positivt sätt ekonomiskt. Det visar inte minst att utbyte, rörlighet och migration i grunden är någonting bra.

Arbetskraftsinvandringen ska vara tillåtande, men vi ska också ha straff och sanktioner för dem som inte följer regelverken och som utnyttjar människor i en svagare position.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till motion 2021/22:4438, yrkande 1, i betänkande SfU22 och till reservation 21.

Regleringen av arbetskraftsinvandring är ett av de områden som Miljöpartiet har haft ett stort inflytande över i svensk politik. Det var ett område där vi hade ett samarbete med den dåvarande alliansregeringen och gjorde flera reformer. Fredrik Reinfeldt, som ledde den regeringen, och hans migrationsminister Tobias Billström insåg tillsammans med Miljöpartiet vikten av rörlighet - att människor fick komma till Sverige och vara med och bidra. Detta stärkte svenska företag och svenskt näringsliv, och det stärkte Sverige med kompetens, skatteintäkter och nya influenser.

Den generösa arbetskraftsinvandringen har tjänat Sverige väl, och den tjänar oss väl alltjämt. Samtidigt finns det problem som är kopplade till arbetskraftsinvandring. Propositionen innehåller åtgärder som är viktiga för att komma till rätta med dem.

Fru talman! Efter valet 2018 var det en lång process innan en ny regering kom på plats och januariavtalet kom till. I januariavtalet fanns punkter om arbetskraftsinvandring, och flera av dem finns med i de betänkanden vi debatterar i dag. Vi fyra partier som stod bakom januariavtalet - S, MP, C och L - enades om att komma till rätta med problemet med kompetensutvisningar och också om att införa så kallade talangvisum, en ny grund för uppehållstillstånd för den som med egna medel, alltså med egna pengar, kommer till Sverige och vill starta företag här. Detta kommer nu på plats.

Problemet med kompetensutvisningar har minskat över tiden, men det förekommer fortfarande. Förhoppningsvis får den förändring som görs i dag effekt, så att vi framöver slipper läsa om arbetstagare som utvisas på grund av att de har tagit ut för lite semester.

Talangvisumen är ett steg i rätt riktning. Från Miljöpartiets sida hade vi gärna sett en bredare grund där kraven inte hade varit fullt så höga som de är nu, med krav på masterutbildning. Det finns många exempel på framgångsrika entreprenörer utan en lång formell utbildning. Därför har Miljöpartiet ett alternativ i den delen i vår följdmotion till propositionen.

Fru talman! Det finns också, som nämnt, problem kopplade till arbetskraftsinvandring. Det handlar om människor som luras och utnyttjas. De kommer från länder långt ifrån vårt och blir lovade lön och villkor, men på plats i Sverige får de inte det. Utan ett nätverk i Sverige och utan kunskaper i svenska blir de lätt offer. Det är nödvändigt att kontrollerna på arbetsplatser där det finns många arbetskraftsinvandrare i riskbranscher är effektiva och att de företag som bryter mot reglerna straffas.

Att lagstiftningen kommer på plats är bra, men mer behöver göras. I det här sammanhanget, när det gäller att hitta människor som exploateras, är samarbetet med kommunerna avgörande. Det finns goda exempel runt om i landet som inte minst regeringen borde studera noga och sprida vidare. Malmö kommun är ett sådant. Där arbetar miljöförvaltningen och stadsbyggnadskontoret med tillsyn på arbetsplatser och i lokaler och kan rapportera till polis, skattemyndighet och andra när man misstänker att det inte står rätt till. I Malmö lägger man mer resurser på detta än vad man gör i Göteborg och Stockholm, som är betydligt större kommuner. Det finns också regelförändringar som borde göras när det gäller denna typ av kontroller för att få bättre koll. Det handlar exempelvis om att ha register över olika verksamheter och liknande.

Fru talman! Sverige har haft fri rörlighet inom EU sedan vi blev medlemmar. Sedan dess har EU vuxit med fler medlemsländer. I dag är detta något som ses som självklart. Man har rätt att resa. Man har rätt att söka jobb. Tidigare, längre tillbaka, var detta något som det varnades för från flera politiska ledare. Men i dag ses det, som sagt, som självklart. Det är många av de fattigare länderna i EU som har utvecklats på ett positivt sätt ekonomiskt. Det visar inte minst att utbyte, rörlighet och migration i grunden är någonting bra.

Arbetskraftsinvandringen ska vara tillåtande, men vi ska också ha straff och sanktioner för dem som inte följer regelverken och som utnyttjar människor i en svagare position.

Fru talman! Nationellt underrättelsecentrum är en del av Polismyndigheten. De beskriver i en rapport hur brottsupplägg kring assistansbolag och arbetskraftsinvandring fungerar i praktiken. Jag sammanfattar:

Arbetstillstånd inom personlig assistans utnyttjas systematiskt för bedrägerier, illegal invandring, arbetskraftsexploatering, brukarimport och annan ekonomisk vinning. Funktionshindrade används som - jag citerar - handelsvaror. Det finns inslag av människohandel avseende såväl assistenter som brukare. Kopplingar finns till konfliktrelaterade skjutningar, terrorfinansiering och annan ekonomisk brottslighet och till kända nationella och internationella kriminella nätverk, som exempelvis nätverk inom sfären för våldsbejakande extremism. Vidare finns indikatorer på att nätverk i de utsatta områdena utnyttjar assistansen som en kassako och som en vit fasad.

Miljöpartiet har inga förslag alls för att stoppa detta. De vill dessutom avstyrka de förslag som läggs fram, från bland annat oss och Moderaterna, för att hantera detta.

I sitt anförande nämner Rasmus Ling att han står bakom regeringens förslag som syftar till att uppdaga och motverka missbruk av reglerna. Det som jag vill att Rasmus Ling förstår är att de personer som sysslar med brukarimport i många fall inte bryter mot reglerna, i alla fall inte mot reglerna för migration. Detta är i dag helt lagligt, i alla fall stora delar av det. Det är alltså reglerna som det är fel på, inte möjligheten att upptäcka och beivra brott mot reglerna.

Jag har en väldigt enkel fråga: Hur kommer det sig att Miljöpartiet inte har ett enda förslag eller inte står bakom ett enda förslag från ett annat parti som specifikt syftar till att åtgärda detta problem?

Fru talman! Nationellt underrättelsecentrum är en del av Polismyndigheten. De beskriver i en rapport hur brottsupplägg kring assistansbolag och arbetskraftsinvandring fungerar i praktiken. Jag sammanfattar:

Arbetstillstånd inom personlig assistans utnyttjas systematiskt för bedrägerier, illegal invandring, arbetskraftsexploatering, brukarimport och annan ekonomisk vinning. Funktionshindrade används som - jag citerar - handelsvaror. Det finns inslag av människohandel avseende såväl assistenter som brukare. Kopplingar finns till konfliktrelaterade skjutningar, terrorfinansiering och annan ekonomisk brottslighet och till kända nationella och internationella kriminella nätverk, som exempelvis nätverk inom sfären för våldsbejakande extremism. Vidare finns indikatorer på att nätverk i de utsatta områdena utnyttjar assistansen som en kassako och som en vit fasad.

Miljöpartiet har inga förslag alls för att stoppa detta. De vill dessutom avstyrka de förslag som läggs fram, från bland annat oss och Moderaterna, för att hantera detta.

I sitt anförande nämner Rasmus Ling att han står bakom regeringens förslag som syftar till att uppdaga och motverka missbruk av reglerna. Det som jag vill att Rasmus Ling förstår är att de personer som sysslar med brukarimport i många fall inte bryter mot reglerna, i alla fall inte mot reglerna för migration. Detta är i dag helt lagligt, i alla fall stora delar av det. Det är alltså reglerna som det är fel på, inte möjligheten att upptäcka och beivra brott mot reglerna.

Jag har en väldigt enkel fråga: Hur kommer det sig att Miljöpartiet inte har ett enda förslag eller inte står bakom ett enda förslag från ett annat parti som specifikt syftar till att åtgärda detta problem?

Fru talman! Det finns omfattande problem inom den personliga assistansen. Och det är, som Ludvig Aspling säger, Nationellt underrättelsecentrum som har pekat på det. Det har även pekats på detta i den myndighetsgemensamma lägesrapport som ges ut årligen. Vi är medvetna om dessa problem.

Jag tycker att det behövs åtgärder för att komma åt en del av de här uppläggen och det som är kopplat till brottsligheten på det sättet. Jag är inte främmande för att se över om man ska göra regelförändringar. Vi vet att problem finns. Men vi ser det inte som en väg framåt att helt utesluta branscher från möjligheten till arbetskraftsinvandring.

Vi ska ha ett regelverk som är rimligt. Att människor har en frihet att välja vem som ska vara ens personliga assistent är i grunden något viktigt. Sedan ska det möjligen finnas en begränsning när de kommer utifrån som arbetskraftsinvandrare. Vi säger inte nej till att se över reglerna. Det ska vara regler som är rimliga, och vi måste definitivt komma åt de brottsliga upplägg som finns här.

Fru talman! Det finns omfattande problem inom den personliga assistansen. Och det är, som Ludvig Aspling säger, Nationellt underrättelsecentrum som har pekat på det. Det har även pekats på detta i den myndighetsgemensamma lägesrapport som ges ut årligen. Vi är medvetna om dessa problem.

Jag tycker att det behövs åtgärder för att komma åt en del av de här uppläggen och det som är kopplat till brottsligheten på det sättet. Jag är inte främmande för att se över om man ska göra regelförändringar. Vi vet att problem finns. Men vi ser det inte som en väg framåt att helt utesluta branscher från möjligheten till arbetskraftsinvandring.

Vi ska ha ett regelverk som är rimligt. Att människor har en frihet att välja vem som ska vara ens personliga assistent är i grunden något viktigt. Sedan ska det möjligen finnas en begränsning när de kommer utifrån som arbetskraftsinvandrare. Vi säger inte nej till att se över reglerna. Det ska vara regler som är rimliga, och vi måste definitivt komma åt de brottsliga upplägg som finns här.

Fru talman! Rasmus Ling påstår att han har läst rapporten från Nationellt underrättelsecentrum, men jag undrar om han verkligen har gjort det. Språkbruket som används här är ganska extremt. Funktionshindrade används som handelsvaror, terrorfinansiering och så vidare. Det är inga små ord. Det är inte ofta myndigheter uttrycker sig på det sättet, om inte situationen är graverande och åtgärder behövs ganska snart.

Rasmus Ling tycker vidare att det behövs åtgärder. Det säger han själv. Och han är inte främmande för att vidta några sådana eller se över vad man kan göra. Men hade det då inte varit ett alldeles utmärkt exempel att visa det i dessa betänkanden? Miljöpartiet har inte skrivit någon reservation om detta. Ni har inga motioner om det. Ni skulle ha kunnat skriva ett särskilt yttrande. Det finns ganska mycket som ni skulle ha kunnat göra om ni hade sett problemet för vad det är. Det är saker som ni faktiskt inte har gjort.

Min fråga hänger kvar lite grann i luften. Anledningen till att jag gärna vill ställa Rasmus Ling lite mot skranket angående detta är att Miljöpartiet har en fruktansvärt verklighetsfrånvänd inställning i många politiska frågor, inte minst på migrationspolitikens område. Är det verkligen så att Rasmus Ling och hans kollegor från Miljöpartiet förstår hur allvarligt detta problem är? Deras handlingar pekar inte på att så är fallet.

Återigen: Det är väl helt okej om det är så att man inte är beredd att gå så långt som att förbjuda en hel yrkeskategori. Men ni skulle kunna stå bakom till exempel vårt förslag om att ha en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning. Syftet är detsamma: att utesluta yrkeskategorier där det förekommer stora mängder fusk eller denna typ av grov brottslighet. Men detta gör inte Miljöpartiet heller.

Min fråga hänger alltså kvar lite grann i luften. Om det är så att ni inte kan tänka er att förbjuda en yrkeskategori undrar jag, Rasmus Ling, vad ni är beredda att göra. Ge mig ett konkret exempel! Vad är ni beredda att göra för att stoppa detta?

Fru talman! Rasmus Ling påstår att han har läst rapporten från Nationellt underrättelsecentrum, men jag undrar om han verkligen har gjort det. Språkbruket som används här är ganska extremt. Funktionshindrade används som handelsvaror, terrorfinansiering och så vidare. Det är inga små ord. Det är inte ofta myndigheter uttrycker sig på det sättet, om inte situationen är graverande och åtgärder behövs ganska snart.

Rasmus Ling tycker vidare att det behövs åtgärder. Det säger han själv. Och han är inte främmande för att vidta några sådana eller se över vad man kan göra. Men hade det då inte varit ett alldeles utmärkt exempel att visa det i dessa betänkanden? Miljöpartiet har inte skrivit någon reservation om detta. Ni har inga motioner om det. Ni skulle ha kunnat skriva ett särskilt yttrande. Det finns ganska mycket som ni skulle ha kunnat göra om ni hade sett problemet för vad det är. Det är saker som ni faktiskt inte har gjort.

Min fråga hänger kvar lite grann i luften. Anledningen till att jag gärna vill ställa Rasmus Ling lite mot skranket angående detta är att Miljöpartiet har en fruktansvärt verklighetsfrånvänd inställning i många politiska frågor, inte minst på migrationspolitikens område. Är det verkligen så att Rasmus Ling och hans kollegor från Miljöpartiet förstår hur allvarligt detta problem är? Deras handlingar pekar inte på att så är fallet.

Återigen: Det är väl helt okej om det är så att man inte är beredd att gå så långt som att förbjuda en hel yrkeskategori. Men ni skulle kunna stå bakom till exempel vårt förslag om att ha en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning. Syftet är detsamma: att utesluta yrkeskategorier där det förekommer stora mängder fusk eller denna typ av grov brottslighet. Men detta gör inte Miljöpartiet heller.

Min fråga hänger alltså kvar lite grann i luften. Om det är så att ni inte kan tänka er att förbjuda en yrkeskategori undrar jag, Rasmus Ling, vad ni är beredda att göra. Ge mig ett konkret exempel! Vad är ni beredda att göra för att stoppa detta?

Fru talman! Vi vill inte att vare sig myndigheter, fackföreningar eller några andra ska bestämma att vissa branscher inte alls ska vara föremål för att kunna komma in. Vi tycker att man ska leva upp till de regler som finns i dag. Man ska nå upp till kollektivavtalsenliga villkor. Man ska nå upp till andra satta villkor. Men i övrigt är det arbetsgivaren och den som jobbar som ska komma överens, om man når upp till de nivåerna.

Lagstiftningen kring LSS och personlig assistans tar Ludvig Aspling upp för att det är en del av arbetskraftsbetänkandet. Vi vill ju inte göra de skillnaderna. Regelverket för dessa kategorier kan vi diskutera, men i ett annat sammanhang. Det finns fler problem när det gäller personlig assistans. Det finns privata aktörer som inte har uppträtt på ett sätt som är rimligt, och det har inte koppling till arbetskraftsinvandring. Denna fråga är alltså större än att bara handla om personer som kommer som arbetskraftsinvandrare och jobbar.

Men vad gäller att utesluta specifika branscher tycker vi olika. Vi tycker inte att man ska ha en reglering på det sätt som Sverigedemokraterna vill. Vi tycker att man ska nå upp till de villkor som finns i kollektivavtal och annat, och gör man det ska man få bli anställd och anställa.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! Vi vill inte att vare sig myndigheter, fackföreningar eller några andra ska bestämma att vissa branscher inte alls ska vara föremål för att kunna komma in. Vi tycker att man ska leva upp till de regler som finns i dag. Man ska nå upp till kollektivavtalsenliga villkor. Man ska nå upp till andra satta villkor. Men i övrigt är det arbetsgivaren och den som jobbar som ska komma överens, om man når upp till de nivåerna.

Lagstiftningen kring LSS och personlig assistans tar Ludvig Aspling upp för att det är en del av arbetskraftsbetänkandet. Vi vill ju inte göra de skillnaderna. Regelverket för dessa kategorier kan vi diskutera, men i ett annat sammanhang. Det finns fler problem när det gäller personlig assistans. Det finns privata aktörer som inte har uppträtt på ett sätt som är rimligt, och det har inte koppling till arbetskraftsinvandring. Denna fråga är alltså större än att bara handla om personer som kommer som arbetskraftsinvandrare och jobbar.

Men vad gäller att utesluta specifika branscher tycker vi olika. Vi tycker inte att man ska ha en reglering på det sätt som Sverigedemokraterna vill. Vi tycker att man ska nå upp till de villkor som finns i kollektivavtal och annat, och gör man det ska man få bli anställd och anställa.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)