Interpellationssvar - E18 i den nationella planen - 2022-03-15

Fru talman! har frågat mig om jag avser att agera för att lyfta in E18 i den nationella planen.

Det finns många viktiga och angelägna åtgärder i transportinfrastrukturen att genomföra runt omkring i hela landet. Förra våren presenterade regeringen en infrastrukturproposition med den största ekonomiska ramen någonsin för åtgärder i transportinfrastrukturen. Riksdagen fattade sedan beslut i enlighet med regeringens förslag. Sammanlagt beräknas ramen uppgå till 881 miljarder kronor under den kommande planperioden 2022-2033. Jag kan konstatera att Trafikverket aldrig tidigare haft så mycket pengar till transportinfrastrukturen. Jag noterar också att Kristdemokraterna föreslog 50 miljarder kronor mindre än regeringen till utbyggnad av ny infrastruktur.

Regeringen mottog nyligen Trafikverkets förslag till nationell plan för 2022-2033. Förslaget har nu varit ute på remiss, och vi har fått in synpunkter från bland annat näringslivet och civilsamhället men också från kommuner och regioner. Hur den slutliga planen kommer att se ut planerar regeringen att fatta beslut om under våren 2022.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret!

Jag noterar vissa spydigheter i svaret. Jag har inte tänkt det här som en debatt där vi ska stå och slå varandra i huvudet med siffror. Det skulle vi kunna göra - till exempel var Kristdemokraterna det parti som lade absolut mest pengar på underhåll av väg. Vi lade mer än regeringen. Men det är inte den typen av debatt som jag har bett att få ha med ministern i dag, utan snarare kanske det handlar om att be för min sjuka mor.

Jag noterar att man har ökat satsningarna rejält när det gäller infrastruktur. Samtidigt konstaterar jag, i likhet med Trafikverket, att utrymmet för nya investeringar är väldigt begränsat på grund av allmänt ökade kostnader och att nya stambanor ska finansieras inom planramen. Inte minst har kostnaderna för nya stambanor ökat väsentligt.

Medlen kommer inte heller att räcka till drift och underhåll för att upprätthålla dagens funktioner på hela väg- och järnvägsnätet. Det gäller särskilt de lågtrafikerade vägarna och järnvägarna som främst finns i glesbygd, och därmed är det återigen glesbygden som drabbas mest.

Infrastrukturministern och jag har tidigare haft både skriftlig frågeväxling och debatt här i kammaren rörande omklassificering av enskilda vägar. Där är det återigen landsbygden som drabbas för att man drar bort ekonomiska möjligheter. Som det ser ut nu kommer alltså dagens funktion inte att kunna upprätthållas, och det innebär att tung trafik inte kommer att kunna trafikera banor och vägar på samma sätt som hittills i slutet av planperioden. Det är en orimlig och oacceptabel konsekvens.

Inom Kristdemokraterna är förvaltarskapstanken en bärande del. Det borde den vara även här. En självklar prioritering borde vara att vårda det man har - det är ren kapitalförstöring att inte göra det - och sedan utveckla befintlig infrastruktur innan man investerar i nya stambanor om medlen inte räcker till både och.

Så till den delen som jag lyfte fram specifikt, nämligen E18 som går genom min egen hemkommun Årjäng. E18 mellan Valnäs och Töcksfors är en åtta mil lång sträcka längs med huvudvägen mellan Oslo och Stockholm. På dessa åtta mil är vägen tvåfilig - och det här är alltså huvudvägen mellan våra två huvudstäder. På norsk sida är vägen mellan riksgränsen och Oslo snart utbyggd till antingen två-plus-ett-väg eller motorväg hela vägen från gränsen och in till Oslo centrum. På svensk sida har vi den här åtta mil långa sträckan som är en av Värmlands mest olycksdrabbade sträckor med många allvarliga mötesolyckor.

Frågan om utbyggnad av vägen på svensk sida borde vara en fråga av politiskt riksintresse för att föra våra länder närmare varandra, inte minst efter pandemins utmaningar där vi ser såren som har skapats mellan våra länder. Förutom att en utbyggnad skulle spara liv och lidande skulle det också bli en symboliskt viktig handling för att knyta ihop våra länder igen. I ett första steg bör regeringen åtminstone ta ställning till frågan om de delar av vägen som är absolut sämst.

Vi skulle också kunna lägga till spårbyte på Fryksdalsbanan, som har funnits med tidigare men som nu inte är med, och ett dubbelspår på Värmlandsbanan där vi har Sveriges mest belastade enkelspår.

Region Värmland har tagit fram ett svar på remissen, och det har ministern fått. Det är inte bara regionen som har svarat, utan från regionen har också samtliga kommunalråd, samtliga regionråd och samtliga på Värmlandsbänken - oavsett partitillhörighet - protesterat i en skrivelse till regeringen. Enigheten är alltså total.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad ser infrastrukturministern att han kan göra?

Fru talman! Jag delar uppfattningen att det efter pandemin är kanske viktigare än någonsin att stärka transportmöjligheterna mellan Sverige och Norge och våra andra grannländer. Det var en sorglig period när vi stängde gränserna. Jag har också haft bra diskussioner med den nye transportministern i Norge, Jon-Ivar, om angelägna projekt. Vi kommer att mötas framöver.

Det är klart att det är ganska många projekt mellan Sverige och Norge som vi har att ta ställning till. Det handlar om Stockholm-Oslo, naturligtvis. Vi har också Göteborg-Oslo. Vi har vägförbindelserna - här nämns några exempel - och vi har på järnvägssidan motsvarande situation där vi från svensk sida elektrifierade mittbanan upp till bron över Stora Helvetet medan Meråkerbanan på den norska sidan ännu inte är elektrifierad. Vi har naturligtvis också Ofotenbanan och Malmbanan, som är en viktig led industriellt för norsk fiskeriindustri och framför allt för svensk malmindustri. Där har regeringen redan nu pekat ut inte minst förstärkningar på Malmbanan som viktiga framöver.

Jag tror att det är viktigt att vi har en väl fungerande svensk-norsk inte bara kommunikation utan också strategi för hur vi stärker godstransportmöjligheterna.

Detta bär jag med mig i arbetet med nationell plan. Synpunkterna från Värmland är väl kända. I många delar av landet samlades man i större regionala samarbeten och gjorde prioriteringar. Värmland valde att göra egna prioriteringar, och jag lyssnade uppmärksamt på dem.

Det är många prioriteringar. Precis som i länsplanerna kommer det att bli tufft med prioriteringar. På samma sätt som Värmlands politiker inom ramen för den plan de själva har kommer att stå inför en del tuffa ställningstaganden, kommer det naturligtvis också att vara så för regeringen. Så är det. Det är inget nytt. Det är en lyx och en huvudvärk som samtliga infrastrukturministrar har haft så länge vi har haft denna planeringsprocess.

Just därför är det viktigt att lyssna in vad som är samhällsekonomiskt lönsamt, vad som är viktigt för att öka tillgängligheten, vad som är viktigt för att signalera stad och land. Jag kommer från ett län som i vissa delar är likt Värmland, nämligen Kronoberg, och jag ser nyttan av att både förstärka vägarna för skogsindustrin och samtidigt öka den regionala arbetspendlingen. Det tillsammans med att se till att vi klarar klimatomställningen är viktigt.

Det lyfts fram återkommande från en del företrädare att vi skulle avbryta satsningarna på Göteborg-Borås, Lund-Hässleholm och Ostlänken. Jag har svårt att se en sådan lösning. Dessa satsningar är avgörande för dessa regioner, för Skånes utveckling, med den risk som finns där för trafikinfarkt, för Göteborgsregionen, som verkligen behöver sträckan Göteborg-Borås, eller för Linköpings, Norrköpings och Nyköpings regionala och nationella utveckling.

Kristdemokraterna säger tydligt att de vill satsa 50 miljarder kronor mindre på ny infrastruktur, och dessutom pekar man ut dessa sträckor. Det är ändå lite anmärkningsvärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även värmlänningar skulle ha nytta och glädje av att det satsas på sträckan Göteborg-Borås, eller av att det inte blir en trafikinfarkt i Skåne - ofta är det transporter från Skåne som ska upp genom Sverige - eller för den delen av att Östergötlands transporter fungerar väl.

Jag brukar som smålänning själv säga att satsningen på Norrbotniabanan är en av de viktigare satsningarna. Jag tittar inte bara där jag bor, utan jag ser också på vad som nationellt är viktigt för Sveriges klimatomställning, tillgänglighet och konkurrenskraft. Det synsättet framkommer också i många av remissvaren. Det uppskattar jag eftersom det är så vi i Sverige gemensamt ska fatta beslut: Vad är bäst för hela Sverige när vi nu lägger närmare 900 miljarder på infrastruktur?

Fru talman! Det är jättebra att ministern har diskussioner med sin norske kollega. Även om denna debatt inte avhandlar den frågan vill jag ändå passa på att lyfta upp den totala enigheten i Nordiska rådet om att samarbeta om infrastrukturen. Det är oerhört viktigt för att öka mobiliteten i Norden, bygga ihop Norden så att vi blir än tajtare.

Vi kan inte bara se på de områden där vi själva bor, utan jag är fullt klar över att vi måste se till helheten. Men jag noterar att Värmland historiskt sett har fått stå tillbaka för andra investeringar runt om i landet. Cirka 80 procent av investeringsmedlen går till storstadsområden trots att 50 procent av befolkningen fortfarande bor och verkar i andra delar av Sverige.

Den tunga basindustrin återfinns till stor del utanför storstadslänen och har betydelse för hela Sveriges tillväxt. Den utgör ryggraden i landets ekonomi, och basindustrin har särskilda krav på en robust, kapacitetsstark och tillförlitlig infrastruktur för att vara konkurrenskraftig på en global marknad.

I dessa tjällossningstider kan vi se hur vägarna ser ut hos mig i Värmland eller i Kronoberg. Självfallet är det exceptionellt den här tiden på året, men det finns mycket virke som ska köras ut och som behövs för omställningen till icke-fossilt. Men virket kommer inte ut eftersom vägarna är stängda på grund av att de inte är farbara.

Trafikverket har sagt att vi kommer att få leva med detta, att det kommer att bli fler sådana vägar. Tung trafik kan komma att förbjudas på vissa sträckor permanent eller olika tider på året, som till exempel under tjällossning. Dessutom ser vi de diskussioner som infrastrukturministern har haft tidigare med kollegor om sänkta hastigheter, nämligen att man väljer att sänka hastigheterna i stället för att rusta upp vägarna. Om taket läcker, ställ ut fler hinkar i stället för att laga taket. Det blir mycket konstigt. Vi behöver vårda och utveckla det vi har när medlen inte räcker till både och.

Ministern tog upp länsplanerna. Jag vill ställa en konkret fråga. Vilka kriterier ligger till grund för hur medlen till länsplanerna fördelas över landet? Medlen till länstransportplanerna framgår i regeringens direktiv till åtgärdsplanering men utan att det finns en motivering till vad som gäller för fördelningen mellan de olika länen.

Sett överskådligt verkar medlen fördelas utifrån hur många invånare det finns i respektive län. Det innebär att ett litet tätbefolkat län får ganska mycket pengar. Ett län som Värmland, som är stort med långa avstånd men med liten befolkning, får betydligt mindre pengar trots att vi skulle behöva mer pengar just för att länet är så pass mycket större. Det blir en sned fördelning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja ha svar från statsrådet vilka kriterierna är.

Fru talman! Jag småler därför att den sista frågan har jag fått många gånger. Jag tror faktiskt inte att det finns något län som tycker att man har fått mycket. Alla tycker att man har fått för lite, trots att det är fråga om den största ramen någonsin. Det hör till sakens natur; så är det när man är länsföreträdare.

Men alla framför också att just deras län drabbas lite extra av beräkningssystemet. Det kan vara befolkningen. I fallet med Jämtland finns det en viss relevans. De har 6 procent av landets vägar men får kanske bara 1,5 procent till vägarna. I Stockholm säger man att man inte har alla landets vägar men trafikmängden är större än i alla andra delar av landet. Det går alltid att hitta någon parameter som visar att just vårt län i relation till andra har varit missgynnat eller gynnat.

Mitt synsätt har varit att det här har funnits en fördelningsnyckel under lång tid. Jag utesluter inte att vi behöver utvärdera den, men jag inser att det kommer att vara som att utvärdera kostnadsutjämningssystemet mellan landets kommuner. Det råder inget tvivel om att det är en tuff utmaning.

Min lösning är att skjuta till mer resurser än någonsin i nationell plan, närmare 900 miljarder. Länsplanerna ska öka med 8 procent, vilket gör att man får väsentligt mer utrymme.

Fru talman! Det kan vara här som Kjell-Arne Ottosson och jag skiljer oss åt. Man kan inte bara titta på det man har. Då skulle i så fall inte heller drömmar om sträckan Stockholm-Oslo bli verklighet, eller för den delen Ostlänken eller sträckan Göteborg-Borås, om man bara tittar på att upprätthålla den infrastruktur man redan har. Vi måste också inse att Sverige behöver nya förbindelser och nya möjligheter. Därför siktar vi på att göra både och i den delen. Det är naturligtvis lättare när vi har mer resurser än tidigare.

Kjell-Arne Ottosson nämnde den snedfördelning som finns i nationell plan; storstad kontra övriga delar av landet. Jag har tittat på studien, det vill säga nationell plan för 2010, 2014 och 2018. Det stämmer att det för 2010 och 2014 fanns en fördel för storstadsregionerna Göteborg och Stockholm. Kristdemokraterna satt i den regeringen tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna och gjorde en sådan fördelning. År 2018 blev fördelningen annorlunda. Då fördelades resurserna jämnare över hela landet, och då minskade också den kommunala medfinansieringen, vilket är viktigt inte minst för små kommuner. Det var för vår del så viktigt att säkerställa att resurserna kommer hela landet till del.

Då kom satsningar på Norrbotniabanan, Malmbanan, Sydostlänken och satsningar på vägsidan i hela landet. Det är också regeringens utgångspunkt denna gång. Vi ska se till att satsa i hela landet, men när det gäller vägar är det viktigt att se till att nyttja resurserna på bästa sätt. Därför är en kostnadsökning på 60-70 procent på vägunderhåll inte acceptabel. Där har Trafikverket ett tufft uppdrag att genomlysa varför just kostnaden för byggandet eller underhållet av väg har blivit så mycket dyrare. Så pass mycket smålänning är jag så att jag vill att vi ska hushålla med resurserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag kan lova att jag ska lyssna på alla synpunkter som har kommit från Värmland och från andra delar av landet innan vi fattar beslut om nationell plan. Jag hoppas ändå att Kjell-Arne Ottosson ställer upp på principerna, nämligen att vi ska göra investeringar som ökar den regionala arbetsmarknadspendlingen, ökar tillgängligheten i landet så att vi kommer närmare klimatomställningen och stärker konkurrenskraften genom bättre och snabbare förbindelser inte minst för näringslivet.

Fru talman! Statsrådet Eneroth får gärna komma med pikar i sitt inlägg, men jag kommer inte att gå till motangrepp mot dem. Som jag sa är det nämligen inte den typen av debatt jag är ute efter, det vill säga att vi ska stå här och slå varandra i huvudet. Jag vill snarare ha en konstruktiv debatt.

Ska jag tolka statsrådets svar som att kriterierna bygger endast och allena på befolkningsmängd, eller hur ska jag tolka svaret? Jag vet inte om ministern har sett att det har tagits fram en karta över Sverige där man har sett över hur mycket pengar som har gått till de olika länen och gjort de olika länen större eller mindre därefter. Län som har fått mycket pengar har alltså växt och är oproportionerligt stora jämfört med hur de ser ut på den verkliga kartan, medan andra län har minskat. Om man tittar på västkanten ser man knappt Värmland - det är bara ett smalt streck - så ja, vi har verkligen blivit förfördelade.

Vi behöver de här pengarna eftersom det är jättemycket pendling på vägen och mycket tung trafik. Tyvärr har vi dödsolyckor i stort sett årligen. När man som nu hotar, om man kan säga så, med att sänka hastigheten kommer det att ta ännu längre tid att köra till exempel från Karlstad till Årjäng. Vi måste ha in folk; det pratades om kompetensförsörjning i en tidigare debatt, och det är precis samma här. Men tar resorna för lång tid väljer folk att säga upp sig och tar jobb någon annanstans.

Oavsett om det gäller Fryksdalsbanan, Värmlandsbanan, E18 eller vad det nu gäller handlar det alltså om att få en levande landsbygd överallt. Därför är dessa pengar till det som redan finns jätteviktiga för att länet ska fortsätta att verka och leva. Dessutom kan det, som i Värmland, bidra till omställningen vad gäller allt som skogen ger.

Fru talman! För att direkt svara på påståendet: Det är ju faktiskt mer pengar än någonsin till det som redan finns. Men det är också mer pengar än någonsin till utveckling av ny infrastruktur.

Det kommer naturligtvis att behövas bådadera, inte minst i Värmland. Jag känner väl till Värmland - jag har varit mycket i Molkomtrakten eftersom jag hade min syster boende där under lång tid, och jag känner mig som hemma i ett län som påminner om Kronoberg och Småland.

Jag ser också behovet av att stärka alltifrån de enskilda, små vägarna och de mindre länsvägarna till en del av de nationella stråken. Därför har länsanslagen ökat med 8 procent. Därför uppskattar jag också att man i Värmland nu har enats om prioriteringar. Det är nämligen viktigt att man regionalt pekar ut de viktigaste stråken. Naturligtvis innebär detta att vi ändå har möjlighet att se fram emot en nationell plan med mer satsningar på infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig ändå säga något om den där jämförelsen över hur mycket länen får och komplicera den ytterligare. Det är nämligen inte bara så att kriterierna används lite olika i olika delar av landet för att man vill lyfta fram sin egen styrka eller ange varför man själv ska få mer resurser. Det har jag all respekt för, och så gjorde säkert jag också när jag var riksdagsledamot för Kronobergs län. Men vi behöver också tänka efter och se att stora nationella infrastruktursatsningar görs under en begränsad period.

Skulle vi göra en karta just nu tror jag att vi skulle se att Östergötland kommer att vara den stora vinnaren under de kommande åren, eftersom man bygger Ostlänken där. Under några år kommer säkert delar av Kronoberg och Blekinge att vara stora i och med att Sydostlänken byggs. Så var det i Skåne när man byggde Citytunneln och Öresundsbron, och så kommer det att vara i Norrbotten och Västerbotten när Norrbotniabanan och Malmbanan byggs. Så kommer det också vara om man så småningom fullföljer projektet Stockholm-Oslo.

Det kommer alltså att jämna ut sig över tid, vilket är min ambition som socialdemokrat. Vi ska satsa i hela landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.